The event

Gårdagen bjöd på spänning och relativt god mat. Det "stora" jag skulle göra var "tyvärr" inte att byta jobb eller peta rektorn (även om det skulle varit fantastiskt roligt! Ser fram emot den dagen!) som Monica gissade på, utan lite mindre drastiskt för en utomstående. Jag har ju pratat länge om att klippa håret och igår var det äntligen dags! Tanken hade fått mogna ett par månader och nu kändes det helt rätt. 

Mitt hår hade blivit ganska långt, sträckte ända ned till mitten på ryggen då det var utsläppt. Ändå är det ju så att det inte blir mycket gjort med trasslet. Jag brukade växla mellan två flätor, en fläta och en hårklämma. Typ. En gång då och då plattade jag håret och hade det utsläppt, men när man jobbar med små barn är det liksom lite i vägen. Jag får hår överallt, i munnen, ögonen och på vintern blir det så där elektriskt och drygt. Så jag stod i valet och kvalet, Behålla? Klippa? Och HUR kort skulle det få bli? Jag var lite sugen på väldigt kortklippt eller lite mellan. Så allvarlig var jag att jag till och med skrev ut bilder från internet på hårfrisyer jag kunde tänka mig och tog med till frisören! Har aldrig hänt tidigare, men nu var det ett stort beslut.

Frisörskan var mycket hjälpsam och klippte och skulle sen platta håret och klippa till lite mer. När hon plattat klart och skulle sätta igång med lite mer klippning ursäktade hon sig plötsligt och sprang iväg ut i personalrummet. Sa nåt om att det hänt en olycka. Jag satt kvar och fattade ingenting. Efter några minuter kom hon tillbaka med ett betryckt ansiktsuttryck och sa att hon inte kunde fortsätta. Hon sa att hon var gravid och hon hade fått en blödning. Givetvis var hon mycket illa berörd och väldigt uppjagad stackaren. Vi fick ett hastigt avslut och hon sa att jag fick komma tillbaka i veckan om jag inte var riktigt nöjd så klart. Nu hoppas jag mer att frisörskan mår bra och att bebisen är okej...Lite väl dramatiskt hårklipp kan jag tycka.

Resultatet? Här får ni det!

Givetvis är vi klädda så här varje dag när vi går till jobb och förskola. Om ni trodde annat menar jag!

Kvällen blev sen lyckad med spansk tapas. Inte lika gott och spännande som vi trott, men det var en mysig restaurang och vi hade mycket trevligt. Det är inte ofta det blir utgång så det var fantastiskt roligt! Det godaste vi åt var dadlar inlindade i serranoskinka, lite lätt brynta. Det var ruskigt gott och något vi nog ska prova på hemma nån gång. Impa på några matbesökare kanske!

Idag blir det dans med dottern och lite mer soffhäng. Städningen får nog vänta till i veckan. Det känns så! Trevlig söndag!