Sånt som gör en lite glad

Jo, som ni redan förstått har dotterns språk utvecklats nåt enormt det senaste halvåret. Det är fruktansvärt roligt att följa! Nu förstår jag faktiskt det mesta hon snackar om och hon kan själv utveckla sina tankar på ett annat sätt än tidigare.

Den senaste tiden har hon till exempel varit livrädd att tappa sina tänder. De har pratat om det på förskolan eftersom det går lite äldre barn där som tydligen har haft lösa tänder. N har väl inte direkt varit superförtjust över tanken att hon ska tappa sina tänder en dag. Fastän vi förklarat att hon ska få nya tänder ( i alla fall första gången man tappar tänder. Det andra behöver man väl kanske inte gå in på riktigt än?).

I torsdags lät det dock annorlunda. Hon kommer insusandes i köket när jag lagar mat och ropar:

- Mamma! Jag vill tappa mina tänder!

- Eh, jaha. Varför då? frågar jag förvånat. 

- Jag måste ha pengar!, svarar hon genast, uppenbart exhalterad. 

- Eh, ooookeeej. Vad ska du med pengar till då? frågar en nu smått förvirrad mamma som funderar på vad sjutton en fyraåring kan tänkas vilja ha pengar till.

- Jag ska köpa en giraff!

Lite senare kom det fram att det var en riktig giraff hon menade och inte en tygdjursgiraff. Det lär alltså bli rätt många tänder hon ska tappa innan hon har råd med en sån. Tack och lov. För en sån får vi inte plats med just nu.