Trea nolla

Kommer ni ihåg den tid då det brukade pirra i magen dagen före en födelsedag? När man nästan inte kunde somna för att man var så exhalterad och nyfiken på presenter, grattishälsningar och besökare? Den tiden är för länge sen förbi. I alla fall för mig, jag vet ju inte vad ni känner. Ändå är det nåt speciellt med att fylla år. Jag brukar dessutom förbereda mig ett år i förväg inför nästa siffror. Ett helt år har jag alltså gått och tänkt att  det är dags att fylla 30.
Trillingnöten, 30 år. Inte längre "tjugo-nånting", utan "tretti-nånting". Ett stort steg in i det "riktiga" vuxenlivet. Med erfarenhet, kunskap, självförtroende och insikt. För så är det. Även om jag klagar på allt åldrande (rynkor, gråa hår och stela leder. Nu ljuger jag. Inga stela leder här inte.) är det skönt att vara "mogen". Skönt att vara klokare. Skönt att vara respekterad som vuxen. Att bli sedd som någon som faktiskt "vet nånting".

Så idag firar jag med buller och bång med lite städning och kanske en bit köpetårta! Because I am worth it. Helt enkelt.
Trettio år. Tamejtusan. Bertil trea, Bertil nolla.