Vackra ord

Häromdagen kikade jag in på en nyhetstidnings webbsida och fann vackra ord skrivna av Marcus Birro. Han kan verkligen konsten att använda ord och det blir fantastiskt vackert. I just den här krönikan handlar om barn i största allmänhet men framförallt om hans kärlek till sina egna. 
Krönikan heter "Barns hjärtan är som fönster mot evigheten". Är inte det vackert så säg?

"Mina barn håller mig upprätt och värdig. Mina barn återupprättar mig i en värld av ständiga nederlag och taffliga förödmjukelser. De är bättre versioner av mig själv. De är så storslaget sällsamma, nästan som andra väsen.

Jag ser på dem som vilda fåglar, som pilar i ett koger, en pojke och en flicka som kommer tippa den här världen bort från cynismen och elakheten, mot kärleken, och mot sig själva.

En pojke och en flicka som är fria medborgare i sitt eget lilla land och som jag, med all kraft jag kan uppbringa, försöker förbereda på att de en dag kommer bli tvungna att ställa sig i passkön till det här fruktansvärt märkliga vuxenlandet vi andra härjar runt i."

Jag blir alldeles varm när jag läser detta. Vill ni läsa hela krönikan kan ni klicka HÄR.

En "gammal" bild på N och H.