Drygt två veckor kvar

 Tiden liksom står stilla samtidigt som den rasar på med världens fart. Idag åker det stora flyttlasset med grejer som kommer att åka över havet i 6 veckor eller mer innan lasset når Sverige och oss. Det är ju spännande kan man säga. För oss är det drygt två veckor innan planet går hemåt. Ja, hemåt! Det är ganska konstigt. Just ordet "hem" är ju så olika för alla. Vi har ju "hem" på flera kontinenter och det är nog inget man kan göra åt när man är en internationell familj. Hjärtat befinner sig på så många olika ställen hela tiden. Det är bara att acceptera det. Ibland är det extra jobbigt när det värker och man saknar. Andra gånger är jag så tacksam att tillhöra en familj som har rötterna spridda över världen! Det ger ett sånt otroligt djup känner jag. Ett djup i själen, ett djup i ens personlighet, ett djup i perspektiv och ett djup i sättet att leva. 

Som en vän till mig nyligen sa, man får se livet i kapitel. Detta är ett nytt kapitel i boken om livet. Vem vet vad det kommer att innehålla full ut? Inget är någonsin för evigt, även om det ibland kan kännas så. Vad spännande livet är egentligen!

Hoppas ni mår bra där ute! Jag läser och glädjer mig åt varje kommentar bara så ni vet!

Uppdatering

 Fortsatt lite lugnt här på bloggen. Fullt upp med flytten och allt vad det innebär med planering, packning och resten av livet som pågår samtidigt. Vi är redo att flyga ut i mitten av juli på vårt nya äventyr i Sverige. Känns både roligt och lite ledsamt på samma gång. Det kommer ju att vara ganska stor skillnad på där vi kommer att bo och här i NYC. Både på gott och ont. Det är ganska livat här i NYC just nu, på många sätt. Lite högre kriminalitet än före pandemin. Å andra sidan är nästan alla restriktioner borttagna eftersom antalet insjuknade i covid är så pass lågt. Fantastiskt! Tack och lov för vaccinering säger jag!

Just nu är det många adjön och farväl som görs. Det kommer att vara ledsamt att lämna alla fina människor här i NY. Visserligen är NYC en hård plats att leva på, men samtidigt är det också en plats med väldigt vänliga och hjälpsamma människor (på sitt tuffa NY-sätt). Som svensk kändes det till en början jättekonstigt att okända människor kommenterar eller pratar med en när man är ute på stan. Folk som ba: Snygga skor du harm var har du köpt dem? Schysst tatuering! 

Eller folk som bara vill prata en stund medan de väntar på bussen eller hissen. Nu tycker jag det är helt normalt och något som jag kommer att sakna när jag kommer till Sverige! Måste fortsätta den traditionen när vi hamnar i vår nya lilla håla där hemma :) Vara lite mer amerikan i det svenska!