fredag 31 december 2010

Då var det dags igen.

Förra året skapade jag lite lösryckta nyårslöften som gick i stil med att göra yoga minst en gång i veckan (check!) och att försöka leva mer i nuet och inte tänka så mycket framåt eller bakåt (halvt check). Egentligen är jag inte så mycket för nyårslöften för, face it, man håller inte alls det man lovar på långa vägar.
Dock tycker jag att man kan tänka framåt och planera inför det nya året, planera lite förändringar till det bättre. Därför kommer nu min nyårsplanering istället för nyårslöften.

- nu när träningen fungerar som en klocka vill jag få bukt med kosten och det jag stoppar i mig. Jag måste se de hälsosamma valen som en belöning istället för ett straff. Givetvis måste man ju få äta av det gotta, men med mer måtta (tror fasiken den sista meningen rimmade!)

- Skriva den där barnboken som ligger och dräller och försöka få den utgiven. I alla fall skicka den till olika förlag för att få den accepterad eller refuserad. Den som aldrig försöker är ju redan dömd att misslyckas.

- Bli mer effektiv. Jag ska sluta skjuta upp saker utan ta tag i det på en gång (eller snabbare i alla fall!).

Nu är det alltså officiellt. Årets sista dag. Det nya året börjar imorgon. Nya chanser, nya möjligheter, nya förändringar och allt kan bara bli bättre.

Till er alla där ute som läser troget: ni är fantastiska, glömma inte det! Jag hoppas det nya året ger er många äventyr, nya fantastiska upplevelser och en hel massa lycka.
Jag avslutar detta inlägg med ett kinesiskt ordspråk:

"Om du tänker för länge på nästa steg kommer du att få tillbringa livet på ett ben"

GOTT NYTT ÅR!

Bild lånad.

torsdag 30 december 2010

Nya uttryck

Igår spenderade jag en stor del av dagen med syster C. Vi snurrade runt på stan och tittade på rean, som faktiskt tyckt ha lagt sig en aning (vi bor ju i en liten stad minsann), men hittade inget nämnvärt. Jag tittade på de där gardinerna som jag så gärna vill ha hängandes nästa jul. Trots rean var priset 599kr! Jösses. Jag hade tänkt mig mindre än hälften av det priset. Så därmed får de jag köpte i år hänga uppe även nästa år. Inget fel på dem.

Väl hemma knåpade jag ihop ett kort till ett paket som ska skickas till Tyskland till en av Ns gudmödrar. Det har dragit ut på tiden så jag hoppas det kommer fram innan hon åker tillbaka till New York nästa vecka nån gång.
N var också i fixartagen i veckan och målade sin nya spargris. Spargrisen beställde jag på www.giftstore.se och det var som ett litet kit med en vit porslinsgris, målarfärger och pensel som kom i ett paket. Den målades och sen sätts den in i ugnen en stund och vips har man ett konstverk. Det är ju roligt att ha när N blir lite äldre.


På kvällen gick jag till gymmet och när jag gick därifrån passerade jag en stängd kiosk med massa tidningsframsidor som satt uppsatta på väggen. En av rubrikerna fick mig att haja till.
"Så hanterar (jag tror det stod det) du mittlivsmagen". MITTLIVSMAGEN?? Jag upphör aldrig att förvånas av nya uttryck som tidningarna hittar på. Det kanske stämmer? Att magen har en tendens att antingen uppkomma eller bli svårare att hantera när man hamnar mitt i livet.
I alla fall är det nog svårt att bestämma när ens mittliv är. Det kan nog ingen närmare bestämt. För vi vet ju inte alls hur länge just vi lever. Vårt mittliv kanske var redan när man var 20. Eller kommer att vara när man är 30, 35, 40. Vissa har mittliv runt 50.
Nästa uttryck kanske blir slutliv?

onsdag 29 december 2010

Jag vet inte så noga...

...vad det var jag led av. Idag känns det lite bättre i magen. Igår var det värre. Inte så att jag hade ont, men det var en obehagskänsla som fanns hela dagen. Det blev inget gym igår, men väl en upplur mitt på dagen som var välbehövlig kan jag tala om.

Vi har också börjat titta lite på vad som ska finnas på nyårsmenyn på fredag. Vår tradition är att fira ensamma jag, maken och dottern och vi brukar laga en tre-rätters middag (förutom den gången vi kom hem från New York den dagen och var helt slut och vi beställde hämtpizza. Det var i alla fall väldigt gott!). Till efterrätt blir det helt klart vaniljpanacotta. Och eventuellt till varmrätt blir det risotto milanese med nåt slags kött. Oxfilé verkar vara det ultimata just nu enligt alla trådar på till exempel sajten Familjeliv.
Jag kommer ihåg en tråd från förra nyåret när någon, som skulle bli bortbjuden till en vän och hennes familj, klagade på valet av varmrätt. De skulle ta med sig dessert och den bjudande familjen fixade varmrätt. Varmrätten bestod av potatisgratäng och någon slags fläskfilé. Hon kunde inte FATTA att det var lyxmaten de skulle bjuda på. Det var ju för tusan nyårsafton, då kan man inte bjuda på så simpel mat. Minst oxfilé skulle det vara och absolut inte potatisgratäng.
Jag blev chockad när jag läste tråden. I mitt enkla huvud trodde jag ju att det var sällskapet som var det viktigaste och inte hur "fin" maten var. För den bjudande familjen kanske det var riktigt fin mat, något de inte äter varje dag. De kanske heller inte hade råd med oxfilé hit och dit.
Den som startade tråden visste nu heller inte vilken dessert som de skulle ta med. De ville inte att den skulle kosta mer än varmrätten! Förslaget blev inlagda päron (färdiga i konserv) med glass.
Tragiskt med såna människor.
Själv är jag glad om maten smakar gott. Vad det serveras spelar inte nån roll, bara den är lagad med kärlek och omtanke.

tisdag 28 december 2010

Inte så bra

Nej, i natt sov jag inte så bra. Jag hade magont halva natten som kom och gick så jag kunde inte sova ordentligt. Har ingen aning om varför, men när det är slut är man glad att man inte har magont jämt. Då uppskattar man sin friskhet på ett annat sätt. Så idag är jag lite småtrött, men kommer att försöka ta mig en runda till gymmet en stund om ett par timmar. Det brukar pigga upp. Om inte magontet kommer tillbaka vill säga.

Imorgon ska jag börja plocka ned allt julpynt igen. Jag tycker inte om att det kvar för länge och absolut INTE till mitten på januari. När juldagarna är över ser jag fram emot ett nytt år istället. Och ett nytt år bör firas in utan en massa bråte från föregående år. Man börjar om på nytt. Därför kommer julpyntet att åka ned i källaren innan fredag i alla fall.
Det finns ju en liten mellandagsrea som pågår också och nu är alla de där julsakerna man tittade på innan jul utreade till halva priset. Bland annat ett par gardiner som jag sneglat på i två års tid. Men sen när jag går förbi affären känns det liksom inte aktuellt att gå in och handla julgrejer. Jag är så trött på sånt att jag kan spy...
Å andra sidan kan man ju göra en massa fina klipp. Jag måste nog tänka på saken en smula...

måndag 27 december 2010

Nymodigheter

För någon vecka sedan hittade jag något nytt (i alla fall för mig) och fantastiskt. Jag satt på rasten på jobbet och lekte runt lite (på internet alltså, duh). Passade på att låna om ett par böcker jag hade hemma och letade efter nya att låna eller köpa. Då, på bibliotekets hemsida, hittade jag en länk till e-böcker. Den hade jag ju sett tidigare, men inte orkat bry mig om. Så jag klickade på den och letade fram en bok av Leif GW Persson och testade att låna den. Och vips (typ) fanns den på min dator och kunde läsas! Det är ju fantastiskt. Med denna teknik behöver man i princip aldrig vara utan nåt att läsa! Jag brukar ju alltid ha ett par böcker hemma och några i reserv i fall att man inte hinner låna en ny, eller köpa nåt. Trots det kan man ibland vara utan. Boken man har som reserv kanske inte lockar just då och där. Den kanske måste mogna lite. Då är det ju superbra att ha en back-up med e-böcker. Att slippa springa ut i kylan till biblioteket är ju också en fördel värd att nämna.

Tidigare har jag varit lite skeptisk till det där med att låna e-böcker, använda läsplattor och annat. Nu börjar jag förstå lite mer varför det också kan vara bra. Jag har ingen läsplatta än så länge, så det här med att läsa e-böcker kanske dröjer för mig (men på datorn kan man ju ladda ned i nödfall!). Jag har kollat runt lite och en läsplatta kostar en mindre förmögenhet som jag inte är beredd att betala just nu. Kanske i framtiden. När de blivit lite billigare.
Dock kommer jag fortfarande att föredra den gamla hederliga boken, att kunna ta på det man läser, bläddra i den (liksom kanske många andra före mig) och känna lukten av papper (ibland nytt och fräscht, ibland gammalt och gulnat)...Det kan inget slå.
Jag är i alla fall öppen för förslag nuförtiden. Det är ju fantastiskt i sig. Tekniken verkar ha lurpassat och slagit mig i bakhuvudet.

söndag 26 december 2010

Juldagen

Igår var det juldagen och vi firade lite ensamma jag, maken och dottern. Vi hade en supermysig dag hela dagen. Vi öppnade paket på morgonen, åt pepper pot (en speciell kötträtt som äts med ex vörtbröd) och började tillaga kalkon. Det var första gången vi gjorde kalkon och det blev mycket lyckat! Till det gjorde jag tranbärssås (också första gången) som blev jättegod tillsammans med stuffing (gjord på cornbread och chorizo) och kalkon-gravy.
Vi tittade på "Love Actually" under tiden kalkonen var i ugnen. Den var olika bra som alltid! En fantastiskt rolig och mysig film som verkligen blivit en klassiker. På kvällen kikade vi på "Happy Feet" och när N gått och lagt sig såg vi på "Babel" med Cate Blanchet och Brad Pitt. Efter det var jag helt slut så jag gick och sov.





Idag blir det back to normal. Städa, tvätta och gå till gymmet. Det blev en och annan pepparkaka för mycket i helgen tyvärr. Typiskt. Det är bara att gå vidare med livet och kämpa på.

lördag 25 december 2010

Jul, jul, strålande jul

Vi har just avslutat två dagar av julfirande och jag är helt slut. Det är mycket att förbereda även om man själv inte är värd. Julklappar, julbak, bilproblem...ja, lite smått och gott. Jag har testat många nya recept i årets julbak som jag ska delge vid ett senare tillfälle eftersom de alla blev mycket lyckade.

I torsdags firade vi med pappa och syster C ute i byn. Bilen vår var ju givetvis helt död och det gjorde att vi fick börja fira en så där tre timmar senare än beräknat eftersom pappa och jag försökte utföra mirakel med bilen. Efter en dryg 1,5 timme fick vi helt enkelt ge upp. Den ska in på pappas jobb i veckan och vila upp sig på spa (dvs tina upp). Vi fick i alla fall ett jättemysigt firande med god mat och fina julklappar till slut. Tomten kom och N var inte alls rädd. Hon visade tomten in och hjälpte till lite med julklapparna.

Igår firade vi hos mamma och vi blev upphämtade av henne i bil. Man saknar inte båset förrän kossan är borta (nu menar jag ju givetvis bilen och ingenting annat). Eller var det tvärtom? Man saknar inte kossan förrän båset är tomt. Jag är nog lite virrig av glöggen. Vi hade supermysigt hos mamma också. Smaskig mat, Kalle Anka, gott fika, tomte och fina julklappar. Av alla julklappar som N fick var det en elektrisk tandborste som blev favorit. N älskar att borsta tänderna och hon satt med den där tandborsten i 10 minuter och borstade. Efter en snabb glöggstund fick vi skjuts hem i vinterkylan.


Idag ska vi fira jag, maken och dottern, en miniamerikansk jul tillsammans med kalkon, stuffing, tranbärssås, julklappsutdelning och mysdag med filmvisning. Vi ska bland annat se "Love Actually". Härligt och avslappnande! God fortsättning allihop!

fredag 24 december 2010

En God Jul!

Jag skriver mer om gårdagens julfirande efter helgen för nu ska jag förbereda jul nummer två.
Därmed vill jag passa på, precis som alla andra i bloggvärlden, att önska er alla EN RIKTIGT GOD JUL!
Kom ihåg att njuta, vara glada, glömma allt gammalt groll och bara ha det mysigt! Ni är alla fantastiska och värda det bästa här i världen.
Kram till er alla!

torsdag 23 december 2010

Två ofrivilliga nya traditioner

Förra året, liksom också i år, blev det knas med min bil på årets sista arbetsdag. Givetvis. Jag förstå Bättan. Minus 27 är inte bra för någon. Speciellt inte en som får sova ute om natten. Som Bättan. Hon ville inte riktigt vakna i går morse och jag fick kuta till tåget som en galning med väskor i högsta hugg. Jag förväntade mig så klart det värsta med tanke på min historia med SJ. Dock var tåget redan framkört och klart att gå ombord på. Vilken service. Väl i storstan skulle jag ta stadsbussen till arbetet och jag var först på plats. Det tog bara 2 minuter innan bussen infann sig med värme och en skön sittplats. När jag står och väntar på buss eller tåg får jag alltid en sån lust att bli typ åtta år igen. Ni kanske känner igen känslan när man kommer först till en plats där man ska gå på bussen eller tåget, och när fordonet väl kommer är det många, många flera människor som trängs för att komma på - fast du var först! Jag skulle gärna införa pax-systemet igen. Ni vet när man kommer till en plats och paxar vilken ordning man ska stiga på. När jag var skolbarn och gick på lågstadiet skyndade man sig till skolbusshållplatsen och paxade. Man sprang som en tok och skrek: Pax för trea, ett två tre! Då fick man gå på som nummer tre (eller fyra om man hann dit som fyra). Rättvist system som vi borde ha som vuxna också :)

Tyvärr gick hemresan inte lika bra. Då var tåget inställt så klart. Och buss ersatte. Den var försenade säkert tio minuter. Under tiden hann jag lyssna på en gubbe som skyllde allt elände på Hallandsåsen. Värsta teorin hade han. Bussresan började bra. Jag hamnade bredvid en dam som älskade att prata och ännu mer älskade hon att prata när hon insåg att hon kände ett antal fastrar till mig och ditten och datten. Världen är allt bra liten. Örona blödde nästan när vi var framme. Bussen skulle dessutom ta en avstickare till en mindre by för att lämpa av en person. Bussen stannar till vid sidan av den smala vägen för att släppa fram en lastbil och lastbilen kör på bussen på sidan så bussen studsar när den far förbi. Då blev det givetvis inspektion av skador och utbyte av information och vems fel det var. Bussen var skadad, men kunde fortsätta till destination.
En timme försenad kom jag slutligen hem och kunde förbereda de sista klapparna och maten inför idag.

Hemma hade också ett nytt julkort anlänt från vännen C i Malmö! Tack! Vi skickar julkort vartannat år till varann tydligen. En ny tradition. Vi skickade förra året till henne, året innan skickade hon till oss och så också i år. Nästa år är det väl vår tur!
Ha en god dan för dopparedan!

onsdag 22 december 2010

Hur gick det egentligen?

Det finns ett fenomen som jag förundras över. Innan vi ska storhandla brukar vi alltid skriva en lång lista på saker som vi behöver. Allt från hygien till kryddor. Listan påbörjas ibland en vecka i förväg för att allt ska komma med. Den fylls på lite varje dag.
Sedan är det dags för den "stora utflykten" till affären med listan i högsta hugg. Man far igenom affären och roffar åt sig det som finns på listan, och även en hel del annat man kommer på att man "behöver". Det packas överfulla kassar och lastas tunga in i bilen. Hemma packas alla varor in i kylskåpet, skafferiet, skåpen.
Det är oftast då det går upp för en. Precis där. När man är så gott som klar och man kan torka svetten ur pannan.
Man har mycket ofta glömt viktiga, viktiga saker som man absolut behöver. Trots att listan skrivits på i en dryg vecka har man alltså glömt att köpa både det ena och det andra.
Som igår. Jag hade min lista med allt och ändå när jag kom hem var det saker som missats.
Senap till exempel. Ett absolut måste i jultider.
Till mitt försvar kom jag hem med en "big ass pot" och jag tror att maken blev stolt över mig. Jag tyckte nästan jag kunde ana en tår i ögonvrån när han fick syn på skapelsen. Som han har drömt om en stor jäkla gryta. Nu äntligen! Ja, då kan vi ju säga att den julklappen var klar :p (Nej då älskling, du ska få lite fler julklappar!)
Idag är det sista arbetsdagen och sen är det jullov. Imorgon är vår första jul som vi firar så jag har lite att stå i senare idag. Ha en bra onsdag!

tisdag 21 december 2010

Lite julkort!

Igår när jag kom hem hade jag två fina julkort som väntade på oss! Jätteroligt! Ett var från Saltistjejen i New York (vi skulle byta julkort) och ett var från min äldsta vän (alltså hon är inte gammal så, men den jag har haft allra längst!) M och hennes kille T. Tack snälla! Det värmer!

Till vänster från M&T och höger från Saltis. Tack!!

Idag ska jag åka till IKEA efter jobbet och leta efter en stor kastrull. "A big ass pot" som maken uttryckte det. Jag blir lite orolig när jag tänker på att det är dagarna innan jul. Hur kaotiskt kan IKEA bli fyra dagar innan jul måntro? Jag hoppas att människor stannar hemma nu när jag ska ut i julhandeln.
Efter IKEA ska jag åka och handla julmaten. Lite måste förberedas imorgon onsdag då vi börjar fira jul redan på torsdag. Nu börjar jag känna av "julstressen"! 
 
Och N är förkyld dessutom. Jag hoppas verkligen att hon inte blir sämre, utan bättre nu innan jul. Hon har ju vart förkyld konstant sen oktober nästan. Det blir lite jobbigt i längden för henne. 
 
Ja, men då ska jag ta tag i frukost och morgonuppiffning inför jobbet! 


måndag 20 december 2010

Det gick vägen!

I år hittade vi äntligen den gran vi skulle haft förra året! Dessutom bara runt hörnet vid den lokala mataffären. Förra året åkte vi ju runt som galningar nästan en hel dag för att leta julgran och i år tog det högst 15 minuter att hitta en gran. Dessutom är det en vacker sak. Förra året fick vi skära av grenar och omplacera för att den skulle se hyfsad ut. Icke i år! Den är lagom hög, lagom tjock, lagom allting. Väldigt lagom svensk kanske?
Jag är så glad åt den.
Vi spelade julmusik (nytt för i år från ensemblen från komediserien "Glee". Kan varmt rekommenderas.) och hade farmor med på Skype. Väldigt lyckat. N visade sig vara en fantastisk dekoratör. Tills hon "råkade" ha sönder en polkagriskäpp som hon sedan satt alldeles tyst och åt i soffan.


Fr vänster: N hänger upp i granen, nyaste pyntet (en gitarr), N sätter upp stjärnan
N passar på att hänga upp resten av glittret i en klump, N har hittat polkagrisen och tar en paus.

Den färdiga granen. Bilden gör den INTE rättvisa tyvärr.

Jag är supernöjd med granen och kan gå in i julveckan med lite extra glädje. Idag är det ju måndag och jobb. Tre dagar kvar av arbete och sen kommer efterlängtat lov för att ladda batterierna en smula. Både för lärare och elever. Pepparkaksbak idag och lite julfilm imorgon. Inte helt fel avslutning på en lång termin!
Ha en bra måndag!

söndag 19 december 2010

Kalastrött

Igår gick äntligen Ns firande av stapeln. Det var mycket förberedande på morgonen så klart och disk efter. Men tiden däremellan var trevlig och mysig. N fick en massa bra saker. Målarblock med Hello Kitty, ett vackert silversmycke föreställande en ängel, en jättefin handväska i grönt och vitt, en mikrofon, en ukulele, en garnängel, ett prinsessvärd och prinsesshatt och massa annat. Syster C gav en jättefin tavla som hon målat med Ns namn, en drake, en prinsesskrona och ord som beskriver N. Jättekul och väldigt fin! Jag ska ta kort på den nån dag så att ni får se.

Lyckat var det. Och trots att det inte var mängder med folk, var vi trötta på eftermiddagen. Vi tog det lugnt och myste framför TV:n. N är dessutom troligen på väg att bli förkyld igen. Vilket är mindre kul. Jag hoppas det går över under veckan och före jul och att ingen feber dyker upp.

N i sin prinsesskrona.

 N i sin nya prinsesshatt.

 Ns Händige Manny-tårta. Fylld med Dumlefluff. Jättemumsigt!

 Idag ska vi ut och handla julgran! Vi får hoppas att den blir lite bättre än förra året. Glad fjärde advent på er alla!

lördag 18 december 2010

Riktiga vänner...

För ett par dagar sedan läste jag i vännen Annas blogg - Jag är... - om hennes dag på jobbet. Hon kom dit och spenderade halva dagen innan hon insåg att hon hade sin tunika ut och in. Ingen hade sagt nåt till henne på jobbet. Kanske hade de inte sett? Kanske vågade de inte?

För många år sedan hörde jag ett uttryck som faktiskt har satt kvar sedan dess:  

En riktig vän säger till om du har något mellan tänderna.

Det kanske låter lite roligt och samtidigt konstigt, men är det inte sant? 
Har ni varit med om att man varit ute på stan, fikat/ätit middag, shoppat med en vän och så kommer man hem (eller går till damernas på fiket) och ser att man har nåt mellan tänderna och att man förmodligen haft det största delen av dagen? Vännen såg säkerligen detta, man sa inget. Du gick runt och log och visade hela stan det du hade mellan tänderna och din vän sa ingenting. 
Nu behöver det ju inte bara gälla just nåt mellan tänderna, utan om det är nåt annat som inte stämmer (kläderna ut och in, rufsigt hår, fläckar på kläderna etc).
Säger man inte till för att det är pinsamt? För att man inte ska lägga sig i? 
Vore det inte bättre att bara säga: Du har nåt mellan tänderna?
 Hur tacksam skulle DU inte vara om någon sa det till dig? Tänk på det nästa gång du tvekar om du ska säga nåt eller inte. En riktig vän säger till.

Nu förbereder vi Ns kalas! Yay! Ha en trevlig lördag!


fredag 17 december 2010

Fredag!

Vi hade en fantastisk eftermiddag igår när vi åkte med N till lekborgen. Hon sprang runt och lekte och busade. Det var inte alltför många barn så det var lugnt och skönt. Favoriten blev bollrummet där man kunde lägga bollar i en maskin och trycka på en knapp så att de blåste ut ur ett rör. Hon sprang och sprang med de där bollarna.
Efteråt åkte vi och åt och sen åkte vi hem. En jättefin dag och jag tror att N hade väldigt roligt.

När vi kom hem hade jag också fått post från min kära bloggvän Mrs Clapper! Hon hade en utlottning av Badger-produkt (ekologisk hudvård) för ett tag sen och bestämde helt generöst att vi alla som deltagit fick varsitt:


Det kom igår tillsammans med ett jättefint brev. Tack! Jag blev jätteglad! Lite som en tidig julklapp : )

Idag är det fredag minsann! Och jag ska förbereda inför kalaset vi ska ha imorgon för N. När jag kommer hem från jobbet alltså. Tydligen får man inte ta ledigt för kalasförberedelser. Vart är detta land på väg egentligen? ; )

onsdag 15 december 2010

Det är inte bara jul den här tiden...

utan också en del födelsdagar. Idag fyller nämligen vår underbara dotter N tre år! 
Det känns faktiskt som igår som hon bestämde sig för att äntra världen bara en vecka innan julafton (som tu var).
Nu har hon växt från liten hjälplös sötnos till en självständig ung dam som kan själv. Tiden bara flyger iväg känns det som! Hon är absolut det bästa som hänt oss. Det finns inte ord till att förklara den kärlek vi känner för henne varenda sekund, varenda minut, timme, dag, vecka och år.



N ett par dagar gammal.


N runt hennes ett års-dag

 
Snart två år på den här bilden.


N i somras, nästan tre år alltså.
 
Igår kom min syster J för att fira N eftersom hon inte kan komma på kalaset på lördag. Hon hade tagit med sig lite presenter. När N öppnade en av dem (som visade sig vara en liten prinsesskrona) drog hon efter andan och spärrade upp ögonen när hon såg den. "Den är vacker!" utbrast hon och satte den på huvudet och sprang genast till spegeln. Inte fåfäng alls : )

Idag ska vi fira med att åka till ett lekland och gå ut och äta. Jättemysigt! 

 Grattis på treårs dagen älskade N! 

Vänskap bland små

Som ni vet kan vänskap när man är liten försvinna från en sekund till nästa för att sen återvända med dunder och brak. Man bråkar om ett sudd ena stunden och kramas i nästa. Det är fantastiskt hur det fungerar. Tonårstjejer ska vi inte ens gå in på. De är bara enerverande och jag känner inte alls igen mig. Jag har aldrig varit en sån tjej som umgåtts i ett tjejgäng med massa drama och snack bakom ryggen...Fy sjutton, vad jobbigt.

I klassen där jag jobbar ser jag alla sorters vänskap. Bara häromdagen när vi satt i lunchrummet och åt, satt jag mittemot två killar som är vänner. Den ena går i min klass i tvåan och den andra går nu i fyran. Eftersom vi har åldersblandade klasser gick de i samma klass förra året och de blev bra vänner.
Just den här lunchen satt de jättenära varandra. Jag skojar inte när jag säger att de var centimeter från att sitta i knä på varandra. En stund satt jag där och observerade dem innan jag öppnade munnen och frågade:
- Killar, varför sitter ni så himla nära varandra? Ska du inte flytta lite till höger där bara så får ni mer plats?
Den yngsta killen tittar upp på mig med stora ögon.
- Men, vi är ju kompisar! proklamerar han högt och bestämt.

Så klart! Att jag inte tänkte på det!

tisdag 14 december 2010

Skumt

Och nu är det inte skumtomtar jag pratar om. Jag skulle logga in på blogger på min dator, men det fungerade inte. Google fungerade heller inte. "This page cannot be loaded" stod det, om och om igen. Superirriterande! Alla andra sidor fungerade. Sen testade jag min jobbdator som följt med hem och vips! Där fungerade det! Vad i hela friden? Vilken otur! Då var det bara att köpa ny dator då :p (In my dreams baby...)

Nu har jag till och med glömt vad det var jag skulle skriva om eftersom jag blev så irriterad och hela projektet blev uppskjutet. Kanske skulle jag skriva om julbordet?
Det blev lyckat. Trevligt sällskap var det i alla fall. Mysig restaurang vid hamnen.
Maten? Mjao. Det fanns det sedvanliga. Hundramiljoners sorters sill (som jag aldrig äter), strömming (som jag testade, men inte gillade), lax av oliksa slag (mums!), skinka (mer mums!)...köttbullar, korv, revbensspjäll. Det vanliga tråkiga. Och maten var inte heller wow(!) eller jättebra tillagat. Det var okej. Efterrättsbordet var inköpt dajmtårta, småländsk ostkaka, blåbärsfromage och inköpt godis (säkert från Karamellkungen).
Förra året var vi på ett annat ställe som bjöd på annorlunda maträtter. Det var nån ål, annorlunda, potatissallad, alternativ rödbetssallad, nån sill som jag faktiskt gillade lite (och mycket mer mat så klart) och efterrättsbordet var fantastiskt med individuella chokladkreationer, egentillverkat julgodis...
I jämförelse var julbordet i år ganska blekt och tråkigt.
Som sagt, det är ju sällskapet som betyder mycket och det sällskapet var gott och trevligt i alla fall. Inte minsta tråkigt.

Idag är det tisdag. Nobelmiddagen är över, Lucia är förbi och nu är det nedförsbacke till julafton! Håll i hatten!

måndag 13 december 2010

Två veckor

Nu har jag haft min Personliga Tränare Online i snart två veckor och jag måste säga att det går ganska bra! Jag är glad att det är just i december som jag startade. Jag ryser vid tanken på alla kakor jag inte stoppat i mig, alla chokladpraliner som fortfarande ligger kvar i affären och alla obakade lussebullar som aldrig fick se dagens ljus. Allt som förmodligen skulle legat i min mage och skvalpat varje dag.

Det som jag tycker är svårast är just kosten. Sedan den 1 december har jag fått lägga om kosten ganska rejält. Till en början var jag förvirrad och visste inte riktigt vad jag skulle göra och varför jag åt fel. Dessutom skulle jag äta mer än tidigare och oftare. Jag brukade äta med nästan sex timmars mellanrum och faktiskt gå hungrig medveten eftersom jag skulle spara kalorier. Numera äter jag var tredje timme och hinner aldrig blir jättehungrig. I början var det jobbigt. Det kändes som att jag hela tiden åt. Nu är jag glad. För jag är mätt.

Jag har också fått ett nytt träningsschema som jag är nöjd med. Jag har testat schemat på gymmet förra veckan och det har fungerat bra. Utmanande, men samtidigt inte för svårt. Toppen med andra ord.
Träning tycker jag är roligt och jag har inga svårigheter att ta tag i den delen. Det är maten och allt gott som man kan stoppa i munnen som är min svaghet...Nu när jag har min PT tänker jag två gånger innan jag äter nåt. Jag måste rapportera minsta lilla smula och man vill ju inte stå där med hundhuvudet och ha ätit som en gris hela helgen. Seriöst pinsamt.

Ja ni, om ett par timmar smäller det av, Luciatåget. Jag håller tummarna att det går hyfsat. Om inte annat får jag i alla fall lugna ned mig fram till julbordet som vi ska på ikväll med jobbet. Det kan man ju se fram emot i alla fall...

Bild lånad

Uppdatering: Lucian gick bra. Hälften av barnen hade inte rätt kläder, Lucia hade ingen krona, det blev lite överraskande stämsång emellanåt, MEN vi överlevde. Jag tackar himlens alla änglar att det är ett år kvar till nästa Lucia! Nu är det fasiken jul i mitt hus!

söndag 12 december 2010

Så mycket sämre

Gårdagen var väldigt lugn. Vi kikade på TV, jag gick till gymmet, jag knåpade ihop årets enda julkort och sen lagade jag lax i ugn. Kunde absolut inte varit lugnare.
 Igår kväll var det också säsongsavslutning på "Så mycket bättre" som jag tittade på. Tyvärr var det programmet inte lika bra som tidigare veckor. Det fanns väl några stunder som var lite roliga. Som fyrverkeriet och när Lasse börjar skratta när han ska förklara att det var tur att kräftorna redan var döda när smällarna satte igång...Då skrattade jag med. Jag vet inte om det var så roligt egentligen, men när Lasse skrattade blev det det.
Sen tyckte jag programmet mest handlade om att "du är så bra", "jag kommer att sakna er så mycket", "det har varit en fantastiskt vecka", du är bra, nej du, du är bättre"...
Det blev lite som en klubb för inbördes beundran som hade årsmöte. Lite väl pluttigt och tjatigt.
Kanske är jag petig eller kanske inte på humör för sånt just igår kväll. Så kan det också vara.
Jag ser i alla fall fram emot nästa säsong!

Idag är det tredje advent mina vänner. Snart är julen på ingång. Jag hoppas ni får en fantastisk söndag!

lördag 11 december 2010

Galen Nobel

Igår gick ju vår Nobellunch av stapeln i skolan. Jag kan ju börja med att säga att det gick bra mycket bättre än förra året. Ingen brand startade så skolan står kvar. Tack och lov, så man har ett jobb att gå till på måndag.
Det var visserligen en lång väntan på de olika rätterna. Först fick vi vänta på att få börja förrätten. Rektorn skulle tala och han tog sin lilla tid på sig att börja. När det var över städade vi vuxna av och sen fick vi vänta på varmrätten. Det är ju klart att det blir svårt för de små barnen att sitta still så länge. Vad ska man göra under tiden liksom? Jag och den nya fritidsledaren observerade barnen och började nästan själva flippa ur. En av tjejerna började göra fula grimaser och konsiga ljud. Bara så där! Helt till synes utan anledning. Jag och fritidsledaren fick konstiga associationer till kungen på sin egen Nobelmiddag. Tänk om han tröttnade på att vänta på den 7:e rätten och började göra grimaser? Vilken syn!
Efter några minuter fick ännu en tjej spel när hon väntade. Hon hoppade upp och ned och trummade på bordet och nynnade till nån sång hon hörde i huvudet. Hon skrattade och log. För mig och fritidsledaren fick hon representera drottning Silvia. Vi kunde knappt sluta skratta. Tanken på drottningen mellan två stela Nobelpristagare som börjar trumma på bordet och dansa och hoppa och nynna....Ni märker ju själva. Det skulle vara lite befriande tycker jag. Vilka rubriker det skulle skapa i världen!



Ha en trevlig lördag!

torsdag 9 december 2010

Idag är ingen vanlig dag!

För det är makens födelsedag! Visst måste det ha varit ödet att just vi två träffades? Jag som svensk i New York och mannen som fyller år på en av de svenskaste dagarna - Nobeldagen! Det är ju fantastiskt. Och absolut ödet. Han är, som jag skrivit så många gånger tidigare, en fantastisk man på alla sätt och vis. Omtänksam, galen, kärleksfull, pålitlig, helt underbar...Jag är världens lyckligaste som är hans fru! Jag älskar dig mer än nåt annat sötnos : )

Jag och dottern var på stan igår eftermiddag för att inhandla lite till hans present och det blev intressant. Vi var in på bokhandeln och köpte en sak (kan ju inte avslöja exakt vad då maken läser) och skulle få den inslagen. Mannen bakom kassan drar fram värsta papperet! Det var regnbågar högt och lågt, glada små barn, blommor och det såg ut som om någon spytt färger över hela papperet. Lite diskret påpekade jag att det var en vuxen som skulle ha presenten. Mannen såg lite förnärmad ut när han frågade om den vuxne i fråga var ungdomlig av sig. Jao, sa jag, det kan han väl vara. Mannen menade att det var bäst han var det för det här var det enda icke-julkappspapperet de hade just nu. Det fick väl duga. Det såg lustigt ut i alla fall så jag smålog lite medan han slog in resten av paketet....

Idag är det ju Nobeldagen och vi ska fira med Nobellunch i skolan. Jag hoppas att förra årets missöde med att nästan bränna ned skolan inte upprepas. Håll tummarna!

Grattis älskade!

Detta är inte för mig

Nu är det den tiden på året som jag inte gillar speciellt mycket med mitt arbete. Jag har, precis som de två tidigare åren (och som jag skrev lite om förra året), ansvaret för Luciafirandet. No big deal, tänker ni säkert då. Då ska ni veta att jag i princip är tondöv och inte kan spela ett enda instrument. Jag ska alltså få 30 elever att sjunga ett antal sånger så att det låter hyfsat inför deras föräldrar. Förra året fick jag ryggskott på själva Luciadagen så jag kunde inte närvara...jag vet inte om det gått nå bättre om jag varit med om jag ska vara ärlig. För jag hatar verkligen detta. Det är inte mycket i livet som jag kan använda så starka ord om, men just det här är fruktansvärt.
Det är svårt att lära ut melodier utan att kunna spela till låtarna! Det är svårt att få det att låta bra utan musik. Till sommaravslutningen hade vi en musiklärare ett tag och som kunde spela till låtarna och det blev fantastiskt fint! Det skulle vi behöva nu kan jag säga.
Jag har tragglat luciasånger de senaste veckorna så att öronen blöder och jag nästan spyr när jag hör "Goder Afton" sjungas. På måndag smäller det och då måste det låta okej. Jag är nöjd med okej. Helst av allt skulle jag vilja göra nåt spektakulärt, fantastiskt, underbart av det hela. Dock inser jag att min kapacitet inom området är begränsad.
Jag är glad att det är över snart så att livet kan gå vidare med nåt roligare. Som julafton.

onsdag 8 december 2010

När fick jag detta PM från regeringen?

Jag bara undrar NÄR detta PM/meddelande skickades ut? Och varför fick inte jag det meddelandet också? Var det under tiden jag var i New York runt 2005 kanske? Och varför valde de just det att proklamera? Anordnades en folkomröstning? Och är det lag på detta? Det verkar lite så tycker jag.
Ni kanske undrar vad jag snackar om? Mat så klart.

Det verkar nämligen som att alla i Sverige äter TACOS som fredagsmat/mysmat! När hände detta och varför? På senaste tiden har jag hört väldigt väldigt många som äter det som fredagsmys och som liksom säger i förbifarten att "jo, men det är ju fredag så vi käkar tacos". Senast LÄSTE jag det i en bok som jag läser högt för barnen i skolan. Och det stod där som en självklarhet. "Eftersom det var fredag valde Alice tacos att äta till middag".
Jag fattar ingenting. Varför tacos? Varför fredag? Varför alla? Jag tror den svenska likformheten börjar bli lite överdriven. Alla måste göra allting lika. Köra likadana bilar, äta likadan mat på samma dag, säga likadana saker...Och nu ska alla äta tacos på fredagar annars blir barnen mobbade i skolan. Jag vet inte jag. Jag är kanske mest förvirrad.

tisdag 7 december 2010

Drömmar

Som så många andra, går jag med författardrömmar och har väl alltid gjort egentligen. Att få skriva, ge utlopp för kreativiteten, att kanske få ge ut en bok som förhoppningsvis säljer ett par exemplar...att kanske få skriva en till bok så småningom. Det är också nåt som alltid skjuts upp till förmån för allt annat "nödvändigt" som måste göras i tid och otid. Och ju längre tiden går desto oftare börjar jag tänka "men ska jag?", "Nae, är det värt det?", "Det kommer ju inte att gå i alla fall"...Och så ska man ju INTE tänka.
Nu är det ju så att jag har en historia ganska färdigskriven. Fast på engelska. Den idén kom till när jag jobbade som au-pair och berättade historier varje kväll innan läggdags för barnen jag arbetade med. Innan jag åkte hem skrev jag ned den och den finns här i pappersform. Nu är tanken att översätta den till svenska och arbeta om den lite. Kanske blir det en bra jullovsaktivitet mellan julbord och nyårsfirande? Det kanske till och med kan bli ett nyårslöfte inför 2011? Vargas kan slänga sig i väggen, var så säker : )

Under tiden läser jag andra författares  inspirerande bloggar så att jag till slut får ändan ur! Anneli som skriver Trying to follow my dreams och Kim Kimselius till exempel.

söndag 5 december 2010

Pepparkakor och besvikelse

Igår blev det pepparkaksbak minsann. Det var första gången dottern kunde delta och hon tyckte det var superkul. Hon sköt en stol från bordet till bänken i ett huj och kastade sig upp på den när hon fick reda på vad vi skulle göra! N bakade och knådade ganska länge innan hon tröttnade och satte sig på stolen och sjöng med en kavel som mikrofon. Hon avslutade sitt pepparkaksbak med en fantastisk kreation som hon, utan min vetskap, la på plåten.

                                   Ni ser den söta lilla plutten i mitten? Det är Ns : )

Det blev ju också lite annat. Bland annat prinsessor, drakar och slott som ska serveras på Ns kalas nästa helg. 
Det ser nästan ut som att de dansar.

N förbereder sin avslutande kaka.
Resten av dagen var också trevlig med lite städ och så tvätthögen som togs om hand om. 
Lite trist var att jag läste ut boken jag höll på med igår kväll. Och jag hade ingen ersättare. Visst, jag har en, men den var jag liksom inte sugen på. 
Till slut gav jag upp letandet och fortsatte i en bok som jag börjat på tidigare, men inte orkade läsa mer än ett halvt kapitel, "Bockfesten" av Marios Vargas Llosa.Och gissa vad? Jag orkade inte läsa mer än ett par sidor till. Den är fruktansvärt tråkig, meningslös och svårläst. Jag slösar inte tid. 
När jag köpte boken tänkte jag att jag för en gångs skull faktiskt skulle läsa en bok av årets pristagare (har iof läst Paulo Coelho tidigare och han var helt okej), men jag ger upp. Hans böcker är inget för mig, jag vägrar att slösa tid på böcker som jag inte tycker är bra. Livet är alldeles för kort för sån!
Har ni några bra boktips tar jag gärna emot dem, för jag ska till biblioteket i eftermiddag minsann!

Snacka om trött!

Gårdagen blev lika intensiv som jag förutspått. Hela dagen gick i ett.
Nu är i alla fall hela köket rent! Skåp (innanpå och utanpå), fönster, bord, ugn och spis...Nya gardiner hänger i fönstret och julgrejerna är framme. Nu är det verkligen jul i vårt hus. Jag är inte en sån som pyntar hela huset direkt. Köket är liksom mittpunkten där jag sätter all fokus. I vardagsrummet finns det kanske en och annan tomte, julgranen (så småningom) och en söt julstrumpa. Det får vara nog. Inga julgardiner och inte för mycket av det goda.
Jag var helt slut igår kväll så det blev inget gym. Tanken på att klä på sig och gå ut i snön var inte lockande. Istället tränade jag hemma med Jillian Michaels och "30 Day shred".Så det blev träning i alla fall, men inte som planerat. Dock minst lika jobbigt.

Sen tittade jag på "Så mycket bättre" där Plura var huvudperson. Jag kan ju inte mycket om honom och vet knappt nåt om Eldkvarn. Hört nån låt så där och sett bilder. De var ju stora när jag var väldig liten. Jag tror jag gillar deras musik nu i alla fall. Plura är en duktig låtskrivare som får till fina låttexter. Det är viktigt tycker jag.
Nästa vecka kommer ett avslutande program tack och lov! Det har verkligen varit en bra serie och jag var lite ledsen att detta var sista programmet. Då annonserade de att det var ett till nästa vecka. Fantastiskt!

Idag blir det städ i resten av huset, men inte lika intensivt. Sen bakar vi pepparkakor! Mums!

lördag 4 december 2010

Jäklars!

Idag ska jag damma av julskivorna och sätta på mig städutrustning för nu blir det minsann julstök! Jag ska poppa julsånger hela dagen, byta gardiner (köpte nya till köket igår!), städa i skåp och rum...
you name it - jag gör det!
Sist kommer jag att förbereda pepparkaksdeg med dottern som vi ska baka ut imorgon. Som sagt, jag kammar hem husmoderspoäng som en galning i juletid.
Som pricken över i:t går jag nog till gymmet senare också. Det finns ingen hejd på mig idag. To infinity and beyond!
Jag inser att jag låter som en galning...jag hoppas ni fattar nåt av det jag skriver. Jag har ju precis installerat mina duracellbatterier så nu går jag på fullt varv!

fredag 3 december 2010

Glada överraskningar

Igår morse tittade jag ut för att se vilken temperatur världen bjöd på (innan jag kliver ut fryser ihjäl). Jag tyckte jag såg att det var - 11 grader. Och vet ni vad jag tänkte? Oj, vad varmt! Och jag blev liksom glad att det inte var ännu kallare.
Jag tittade en gång till för säkerhets skull och såg då att jag tittat fel. Det var egentligen - 21. Tyvärr. Inte lika kul. I år funderar jag till och med på att köpa termobyxor. Det har jag inte haft sen...jag kommer fasiken inte ens ihåg. Tydligen, enligt vår hjälplärare på skolan, ska denna vinter återkomma i 20 år framöver. Då måste man ju vänja sig. Eller flytta till ett varmare land. Det är mer lockande.

När man kommer hem efter en dag på jobbet och efter en bra stund i en iskall bil, då är det trevligt att komma hem till en mysig överraskning. Jag var med i en utlottning hos Min plats i solen och vann ett "tröstpris". Det var ju inget direkt tröstpris för mig! En fin kokbok med Jamie Oliver (en favorit) och en film som vi faktiskt inte sett, med en annan favorit: Joaqin Phoenix, som förmodligen kommer att ses i helgen. Jättestort tack till dig!! (Och har ni inte kikat in hos henne tidigare, gör det nu! Hon är en jättefin och generös bloggare som bjuder på massor med inspiration och glädje!)

En tidig julklapp
 
Idag är det fredag mina vänner. En helg väntar med massor med mysiga stunder och julstök! Jag ser fram emot eftermiddagen :) God fredag på er!

torsdag 2 december 2010

Vad tänkte jag på?

Jag har börjat lyssna på CD-böcker i bilen igen när jag åker till och från jobbet. Det är jätteskönt att få i sig lite kultur fast man är på språng. Lite som "fast food", men "fast culture". Jag pendlar ju ändå uppåt två timmar om dagen. Då får man ju passa på.
I tisdags började jag med en ny bok och stoppade in den första skivan och började lyssna. Den var så svår att komma in! Själva berättelsen alltså. Jag kämpade och kämpade  med att lyssna och förstå och lägga ihop pusselbitarna. Jag var rädd att detta skulle vara en sån där djup bok där det är meningen att man inte ska förstå. Jag pallar inte sånt och jag var redo att ge upp.
Första skivan tog slut igår på väg hem. Jag tog ur den ur spelaren och satte in den i fodralet igen. Det är då jag gör upptäckten. Jag har ju för fasiken börjat med skiva TRE! Inte undra på att jag inte fattade nånting! Jag hamnade ju liksom mitt i berättelsen från början.
Nu har jag i alla fall börjat med skiva ETT. Det är väl så man räknar? Sist jag kollade var det så.

onsdag 1 december 2010

Adventskalender

Nu är det ju dags att ta fram nedräkningen till jul! 24 days of Christmas (för oss svenskar i alla fall) kan man säga. I måndags hade vi studiedag på jobbet och jag knåpade ihop en adventskalender till mina elever. Varje år gör jag något nytt (om jag har någon bra idé).
Första året skrev vi julsagor som vi satte upp på en gran och varje dag läste vi en av julsagorna (jag hade ju precis kommit till skolan så det var svårt att ordna något snabbt så där).
Förra året fick barnen skriva fina ord om varandra som jag skrev ut på datorn som ett diplom, plus en liten present i form av penna, sudd och sånt. Man fick sitt paket den dagen man blev dragen att öppna luckan.
I år har jag tagit fram 24 stora kuvert som jag ska sätta upp i klassrummet idag på morgonen. I varje kuvert finns det något trevligt. Varje elev får en överraskning i form av pyssel som t ex klippdockor, memoryspel, färgläggningsbok med mera, allt som jag skrivit ut från internet. Eftersom vi bara har 12 elever i klassen i år är det ju 12 luckor kvar att fylla. Då har jag skrivit olika saker som klassen gör tillsammans. Det kan vara att åka pulka den dagen, att baka pepparkakor, titta på film, spela spel tillsammans eller att alla får en chokladbit och så vidare. Jag hoppas att de ska tycka att det är roligt!
Här får ni lite tips på sidor ni kan använda om ni har tillfälle och måsten:

Kaboose

DLTK

abcteach

tisdag 30 november 2010

Julkort

Nu är det så här att det är himla trevligt att få annat än fönsterkuvert och reklamblad i brevlådan då och då, speciellt så här års. Det är ju fantastiskt roligt att få julkort till exempel.
Själv är jag hur dålig som helst på att skicka dem! Jag tänker "att nu ska jag minsann skicka de där julkorten" varje år och varje år blir det samma sak. Inga julkort.
Jag tror att jag har lite höga krav på dessa kort. Av någon anledning vill jag inte bara köpa ett paket med 10 julkort och sen skicka iväg. Istället skulle jag vilja göra korten själv, scrappa dem från grunden. Alternativet  går också bra; att gå runt och hitta personliga julkort till alla. Problemet är ju att jag inte har tid! Det är ju så mycket annat att göra i november-december. Man ska baka, städa, laga mat, hitta julklappar, jobba, träna...
Att sitta och scrappa kort i augusti eller till och med juli är ju omöjligt. Då infinner sig ju ingen julkänsla över huvudtaget.

Kanske ska man inte ställa så höga krav? Kanske ska man istället fokusera på att det faktiskt ÄR tanken som räknas? För jag personligen blir ju lika glad för vilket julkort som helst! Det är ju någon som har tänkt på mig/oss och gjort sig besväret att köpa kort, skriva, fixa frimärke och gå till postlådan (kan vara riktigt långt) för att skicka julkortet. Kanske, kanske blir det julkort i år i alla fall...

måndag 29 november 2010

Nöjd!

Gårdagen var verkligen lyckad. Dansen gick fantastiskt (vägen dit gick väl så där med all snö på vägarna) och N var mäkta stolt över sitt diplom som hon fick hämta när hennes namn ropades upp. Hon pekade på sitt namn och visade en rad människor som var där som åskådare. Efteråt vägrade hon släppat diplomet på hela vägen hem.

Efteråt fick vi julmacka hemma hos mor där alla var samlade. Åt årets första julskinka! Jag älskar julskinka. Vi hade en jättetrevlig stund. När vi fikat klart sprang jag ned på julskyltningen för att samla material till min adventsljusstake. Det blev en rejäl runda! In och ut i butiker som inte hade det jag ville ha och in i nästa. Plus att jag hittade en hel del annat som åkte med, lite oplanerat. En pulka till dottern till exempel. Förra året fick vi aldrig tag på nån eftersom de var slut överallt. Nu så kan N också få åka pulka.

När racet på stan var över var det dags för mig att kamma in husmorspoäng. Jag kokade ärtsoppa hela eftermiddagen. Det var första gången och jag är väldigt nöjd över resultatet. Samtidigt som den puttrade på spisen svängde jag ihop min ljusstake och jag blev nöjd! Det var också första gången jag gjorde en sån dessutom.





Idag är det måndag och det betyder jobb. Jag hoppas ni får en underbar start på den nya veckan!

söndag 28 november 2010

Nu är det ljus...

Nej, faktiskt inga ljus! Jultokig som jag är har jag alltid julgardiner, adventsljusstakar, julpynt och allt uppe på första advent. Men inte i år. I år kommer det upp nästa vecka minsann. Jag vill ta mer tid att städa och tvätta och pyssla mitt eget denna gången. Dessutom är det så att varje år är jag så himla trött på julen redan veckan innan julafton. Nu tänker jag skjuta upp min jul en vecka så får vi se hur jag känner där runt julafton. Kanske slipper jag kasta ut julen redan den 27:e?
Min ljusstake kommer upp under dagen så att jag kan räkna ned veckorna i alla fall. Jag måste bara hitta en bricka och lite pynt så blir det säkert bra. Ingen panik.

Det blir första-adventsfirande i alla fall, det kan ni vara säkra på. Vi ska hem till min mamma en sväng med tjocka släkten och fika. Det blir en bra start på julen!
Men först ska vi till sista dansleken med N och få diplom (får mammor som dansat som en tok också diplom?) och käka frukt.

God advent på er mina vänner!

lördag 27 november 2010

Träning och kost minsann

På onsdag börjar jag med en Personlig Tränare online. Det låter lite skumt kanske, men det känns som att det är värt ett försök. Jag har tragglat ganska länge med träningen och kosten och nu känns det som att jag liksom fastnat, jag kommer ingenstans och jag behöver verkligen lite råd och hjälp. Därför ska jag nu ta hjälp av mammafitness-experten Olga. Jag kikade runt på flera stycken, men fastnade för just Olga. Dels för att hon inte är jättedyr (så mycket pengar har jag inte att slänga runt, hur mycket jag än vill) och sedan för att hon också är just expert på mammakroppen. För ärligt, när man burit (minst) ett barn i sin mage i nio månader och sen klämt ut den på ett eller annat sätt, är det inte konstigt att kroppen förändras. Med alla hormoner som far runt och spökar i alla kroppens vrår, den uttänjda magen och organen som tycks ha bytt plats både en och två gånger under resans gång.
Så nu är jag alltså väldigt peppad inför onsdagen då man får sitt leverne utvärderat och tips om hur man kan gå vidare med både kost och träning. Jag får ju inte avslöja för mycket på bloggen enligt reglerna så jag tar det lite piano med detaljerna.

Jag tänkte avsluta med tänkvärda ord som jag faktiskt fann på Olgas sida för några dagar sedan och som fick mig att tänka lite.

Ni kan också kika in hos Petra som är en fantastisk PT också. Jag funderade på henne också ett bra tag, men insåg att jag inte skulle ha råd just nu. Vi får se i framtiden!

torsdag 25 november 2010

Tråkiga nyheter

Efter nästan 3,5 år av underbara minnen, upplevelser och fantastiska stunder måste vi nu med sorg i hjärtat meddela att vår kära vän och livskamrat Thomson hastigt gått ur tiden. Vi kan inte annat än uppleva en stor sorg och saknad (och så klart en tom plånbok) i dessa juletider. Vi trodde givetvis att vi hade många fina år kvar tillsammans med vår kära och underbara TV. Han var riktigt överviktig så det plötsliga dödsfallet kan ha berott på nån relaterad sjukdom (jag fasar nu för begravningen. Två trappor ner till bilen).
Livet kommer att bli tungt framöver.






Rest in Peace.

Mos av olika slag

Igår var det en lång dag. Så lång att det kändes som att den aldrig skulle ta slut. Alla barn i klassen var helt upp och ned från första lektion fram till den sista vid tre. Ingen lyssnade, många retade varandra helt utan anledning, de skrek högre än vanligt, klättrade på väggarna nästintill...
När det var en lektion kvar var jag helt slut. Jag ville bara sätta mig ner i ett tyst rum, ensam, och stirra in i väggen ett par timmar. Hjärnan kändes som mos, som om någon tagit ut all sin ilska på den och bankat sönder den komplett.
Fast som vanligt var det bara att ta sig i kragen och inse att det var onsdagsmöte på jobbet klockan tre också. Jag samlade ihop de rester av min hjärna som låg utspridda över rummet och tog tag i sista lektionen. Det fick bli som det blev helt enkelt. Såna här dagar går det inte att ha vettiga lektioner i alla fall.

Det är ju aldrig så att alla barn i klassen är på topp samtidigt, det är alltid någon som har en sämre dag, men när det kommer till det kaotiska - då samarbetar de små minsann. De dagarna ifrågasätter jag ofta mitt val av yrke av naturliga skäl. Då skulle jag hellre sitta på ett kontor och vända papper, svara i telefon och glo på datorn. Eller jobba som hajskötare på ett zoo.
Som tur är brukar det vända ganska snart. Jag hoppas att idag blir aningen bättre än igår!

Dock undrar jag lite var jag har hamnat...är det i Antarktis med all denna vind och snö och allt kallt? Jag önskar att bilen hade en timer som slog på den en tio minuter innan jag ska ut så att den värms upp. Tänk vad praktiskt. Kanske man kan få sånt i en ny Volvo Cross Country?

onsdag 24 november 2010

Ska man ha besök

Ska man ha besök på sin blogg ska man tydligen skriva om Skatteverket eller Prinsessan Madeleine. När jag skrev om Madeleine och hennes, numera ex, pojkvän fick jag besök från självaste Drottningholm.
Igår, när jag skrev en liten parentes om Skatteverket fick jag minst 12 besök från intranätet på Skatteverket under dagen.
Numera verkar alla möjliga företag och annat ha spejare på nätet. Jag skrev till exempel ett inte alltför smickrande inlägg om Comviq och genast var det en som arbetade för Comviq som erbjöd sig hjälp. Nu är jag ju en aning skeptisk till folk som erbjuder sig hjälp så där helt apropå så jag vet ju inte om han verkligen jobbade för Comviq. Antagligen.
Jag antar att organisationer som Skatteverket och liknande måste kolla upp om någon skriver om dem. Är det positivt eller negativt som skrivs? Speciellt när bloggare har så stor makt! Vissa bloggare i alla fall.

En annan gång skrev jag om jordgubbsvin (typ enda alkhoholen jag skrivit om) och att det var fantastiskt gott. Gissa vem som fick erbjudande på mailen om att få pröva nån slags hemleverans av australiensiska viner? Ni gissade rätt! Jag som egentligen inte ens dricker vin : ) Men de hade "hört" att jag gillade vin minsann...

Så nu ska jag passa på att gilla Volvo Cross Country. En mycket fin bil enligt mig. Gärna svart eller mörkt blå. Vilken färg som helst passar egentligen. Ingen fara med det. Nu får vi se!

tisdag 23 november 2010

Fejjan

Det är nog inte många som undgått det faktum att jag är en stor Facebook-motståndare (om man har följt med ett tag i alla fall). Jag fattar helt enkelt inte vitsen med just denna webplats. Att adda människor man inte mött sen man var två år och gick på dagis kan ju vara charmigt och att få ta del av andras vardagsliv med deras uppdaterade statusar under dagen. Vem vill inte läsa om att "man precis ätit en smörgås och druckit latte" liksom?. Kanske är det det att man måste bli medlem under sitt riktiga namn som gör att jag blir lite anti? Och det faktum att man aldrig kan radera sitt konto på Fejjan helt (jag hoppas ni läste de små raderna innan ni tryckte på "Acceptera"?).

Nu har det kommit så långt att varenda människa är medlem. Jag svär! Drottningen av England, President Obama, varenda människa jag känner typ. Allt finns på Fejjan. Nu har det blivit svårt att INTE vara medlem! Det finns en hel del tävlingar på internet man inte kan delta i eftersom man måste gå med i nån grupp eller posta nåt på Fejjan för att få vara med. Det finns vissa tester man inte kan göra eftersom man måste ha ett Facebook-konto. Folk påminner en ständigt om att man måste bli medlem. Vad är det som händer? Är detta en konspiration? Är alla människor hjärntvättade?

Det känns lite så att till slut kommer föräldrar att vara tvungna att signa in sina bebisar när de anmäler barnets namn till Skatteverket. De får kryssa i en ruta där de accepterar ett alldeles eget Facebook-konto till barnet. Fejjan kommer med andra ord att ha world power till slut. Kom ihåg att det var här ni hörde det först i alla fall! Jag varnade världen.

Nu till frågan. Oavsett om ni brukar läsa mina inlägg eller om det är första gången eller ni bara passerar förbi för att ni sökte på nåt skumt på google, handen på hjärtat nu, hur många av er är medlem på Fejjan?

Bild lånad,

måndag 22 november 2010

Morötter

Jag hoppas att jag inte är alltför förutsägbar när ni kikar in här på min blogg :)
Idag ska det nämligen handla om morötter. Inte vilka morötter som helst, utan de mentala morötterna som är så viktiga. De man sår själv när man behöver lite uppmuntran och en mening att göra nåt särskilt.

Som igår när vi hade städ- och tvättdag. Det är inte min favoritdag direkt, det ska jag erkänna. Städa kan vara lite roligt när man kommer igång och igår blev det lite smystart på julstäd i dotterns rum. Jag rensade ut leksakslådorna och bokhyllan och gjorde fint. Jag är mycket nöjd!
Sen var det dags för tvätten. Och den är så trälig. Nerför två trappor med massor av IKEA-kassar fyllda av tung tvätt, ut genom dörren, nerför trappa i källaren och försöka låsa upp med armbågen typ...Och så in i maskinen (tvätten alltså, inte jag), upp för trappen och vänta, ner, upp, ner, upp...Har man en del tvätt blir det lätt fem-sex-sju vändor nerför trappen och upp igen. Vi ska inte ens börja tala om hur tråkigt det är att vika tvätt!!
I alla fall. Igår när jag sprang där kom jag på hur jag ska tycka att det är meningsfullt (förutom att man får rena kläder så klart). Jag tänker på all den fantastiska vardagsmotion man får genom att springa i trappen och aktivera sig! Oj! Jag tror att jag tog en eller två vändor extra, bara för att! Det får bli mina morötter helt enkelt. Detta kan ju appliceras på en hel del som städning, diskning..gå till affären och handla...Ett het tips så här på måndag morgon. Tänk positivt! Det finns alltid nåt positivt med det negativa :) Det beror på hur man väljer att se det själv.

God måndag mina vänner!

söndag 21 november 2010

En vanlig lördag

Jag önskar att jag kunde rapportera kändisspan, polisjakter och ett och annat UFO, men jag får göra er besvikna. Inget sånt idag. Men väl en mysig morgon med blåbärspannkakor till frukost, en middagslur och härlig löpning på gymmet! Inte illa pinkat. Jag hade funderingar på att börja julstäda, men jag tar det nästa vecka tror jag. Skynda långsamt heter det ju.

Igår kväll såg vi "Inception" - äntligen. Och vilken bra film! Jag hade hört att den skulle vara så himla krånglig att förstå med en dröm i en dröm i en dröm. Därför såg jag till att vara riktigt uppmärksam. Den var inte så svår att förstå i slutändan, kanske för att jag var så välinformerad innan. Man var på helspänn hela tiden och hade egentligen ingen aning om vad som skulle hända. Slutet lämnade lite att fundera på också tycker jag. Filmen rekommenderas varmt med andra ord!

Idag är det dans som gäller och bebismys med syster Cs lilla dotter. Och så tvätt förstås.

lördag 20 november 2010

Polis, polis, potatisgris

Jag tog körkort 2004, efter att jag tröttnat på att dalta runt med körlektioner och övningskörning hit och dit etc. Jag bestämde mig för att nu jäklar! Och så gjorde jag allt på två månader för att bli av med det. I alla fall. Två veckor efter att jag fått mitt körkort blev jag stannad av polisen och fick blåsa i en sån där mackapär för att se om jag var nykter. Polisen var lite morsk och läxade upp mig och en passagerare för att hon inte hade bälte (vi hade pappas bil och just då var den ganska ostädad så hon hittade inte bältesanordningen. Hon höll på med detta när vi blev stoppade). Till sist släppte han oss med en varning.
Efter den gången med polisen har allt varit lugnt. Tills i år. TVÅ gånger i år har jag blivit stoppad för att blåsa i rutinkoll. TVÅ gånger på inte ens ett år faktiskt. Jag tror polisen har satt in extra styrkor!

Det lustiga egentligen är den respekt jag och många har för polisen. Så fort man ser skymten av en polisbil eller en polisman eller både och, blir i alla fall jag lite hispig. Hjärtat klappar lite fortare och jag börjar kolla att allt är i sin ordning - fast jag vet att jag INTE kör alldeles för fort, att jag HAR bälte, att jag INTE druckit...ändå blir jag liksom osäker på nåt sätt. Kan den där mackan med salami jag åt nyss ge utslag om jag måste blåsa? Vitlök är ju ganska starkt liksom? Har jag verkligen bälte på mig? Jag kanske glömde i all hast? Kör jag inte egentligen 120 på 90-väg? Säkert fel på hastighetsmätaren. Sånt har man ju hört talas om.
Bilen är säkert för rostig också. En fara för allmänheten. De tänker säkert att en sån ful och gammal bil måste ha en massa brister som kan orsaka problem på vägarna. Bilen är ju svår att maskera för det mesta. Det går liksom inte att låta den se ut på ett annat sätt än den gör. I alla fall inte just där och då.

Visst är det lustigt i alla fall? Bara lite funderingar så här en lördagmorgon! Nu är det snart dags att tvätta!

torsdag 18 november 2010

Åh, vad skönt!

Idag är det fredag!!!!!! Fredag! Jag skulle dansa om jag kunde några bra moves.
Onsdagen var ju speciell med extrauppgifter att bita tag i.
Gårdagen var om än ännu lite kaotiskare (är det ens ett ord?). Jag åkte extra tidigt på morgonen för att hinna skriva klart de där papperen. Tog bilen (bände upp dörren) och körde för att tanka. In på Jet, i med bankkortet i maskinen, trycka alla val och sen låsa upp tanklocket. Där nånstans gick allt fel. För nyckeln gick inte in i tanklocket. Det var som att försöka trycka in nyckeln i en sten. Efter fem minuter gav jag upp. Det började bli pinsamt helt enkelt.
In i bilen igen och köra hem för att hitta verktyg och nåt varmt för att få upp skiten. Hammare och skruvmejsel gick inte. Jag ville ju inte banka sönder hela grejen.
Fram med tändare. Den blåstes ut innan den hann göra nytta. Då kom snillet (dvs jag) på att hälla låsolja över nyckelhålet. Sen satte jag tändaren igen och jäklar vad det brann bra! Efter en stund kunde jag till slut få upp låset och sen for jag iväg som ett jehu igen. Mer försenad än vanligt.

Den fantastiska planen att komma tidigt på morgonen gick ju i stöpet på en gång där. Trots det jobbade jag på som en tok på raster och annat under dagen och lyckades bli så gott som klar! Jag ska finslipa lite idag och titta igenom  en eller två gånger igen.
Idag firar jag givetvis att en hel helg ligger framför mig. Och igår gick jag förbi en nyöppnad delikatessaffär i stan. Kanske skulle införskaffa lite helgmys? För det är jag värd!
God fredag gott folk! Njut av livet!

onsdag 17 november 2010

Ledigt

Igår hade vi en extra ledig dag så där bara mitt i veckan! Lyxigt känns det då kan jag tala om. Hela dagen var jag dock trött och seg av någon anledning, trots att jag sovit väldigt bra hela natten. Länge också. Kanske var det all spänning från de sex veckorna som tog ut sin rätt. Det slutade i alla fall med en tupplur vid fyra som värsta pensionären. Skönt var det i alla fall så den bjuder jag på.
Tyvärr är det fortfarande väldigt kallt i vår lägenhet. Elementen är fisljumna och N kan inte sova i sitt rum utan strumpbyxor, pyjamas och extra tröja under pyjamastoppen. Vi lade in en termometer i rummet under natten och det var bara 19 grader där inne! Inte undra på att N dragits med en förkylning så länge som aldrig riktigt tycks försvinna. Därför for vi till storstan för att inhandla ett värmeelement igår och vips! Några ynka grader extra och livet leker. Det är alldeles lagom varmt i hennes rum nu. Jag och maken har ju tjock duntäcke så vi lider inte direkt.
Om jag har ringt till bolaget som har lägenheten? Varje vinter. Detta är fjärde vintern i lägenheten och samma visa varje år. Nu är det dock ännu kallare, under 20 grader. Jag ringde i måndags. De skulle skicka hit någon. Vem vet när det blir? Mars kanske?
För två månader sen var elementen på för full styrka, så varma att jag var tvungen att vrida ner lite. Jag och maken firade som galningar och trodde att Alaskatiden var över. Några dagar senare var den lyckan borta med värmen i elementen. Jag ringde och frågade vad som hänt. Då var det en hyregäst som hade ringt och klagat på att det var FÖR VARMT. Givetvis lyssnar de på DEN ENDA människan på en gång och stänger av värmen. Jag ska i alla fall ringa varje dag tills det blir uträtt. Jag ska vara som en igel. Mohahahahaha (mitt "ta-över-världen"-skratt)!

Vår lägenhet.

måndag 15 november 2010

Premiär!

Igår var jag till gymmet igen för första gången på typ fyra-fem veckor. Det var med darrande ben jag besteg, eh, gick upp på, löpbandet kan jag säga. Jag var aningen orolig för vad dessa veckor gjort för min kondition. Kondition är ju som sagt en färskvara tyvärr och risken var stor att den blivit en aning sämre.
När jag först kom dit fanns inget löpband ledigt. Typiskt! När man väl kan börja springa igen och sett fram emot premiären ett bra tag. Därför fick jag ta trappmaskinen några minuter. Inte min favorit. Tråkig, jobbig (kanske bra iof)...tråkig...och alldeles...trist. Jag hade hela tiden ögonen på de som sprang på löpbandet i fall att någon skulle bli klar.
Och plötsligt händer det! En kille kliver av och jag kastar mig av trappmaskinen för att hinna ta maskinen innan någon annan kommer före. Jag försökte i alla fall få det att se ut som att jag inte direkt kastade mig av trappmaskinen, men jag tror inte att det var någon som blev lurad...
Sen kunde jag faktiskt springa i 30 minuter utan större problem. Jag tänker att jag börjar lite lätt i veckan med tre gånger ganska lagom snabbt, så ökar jag på nästa vecka. Det känns i alla fall skönt att vara tillbaka i matchen igen!

Dessutom är det ju så skönt att maken är hemma! Han gjorde supergod frukost i morse och underbar middag till kvällen. Riktigt bortskämd är jag kan jag tala om. Att bara ha honom nära och kunna röra honom är himelskt. Han är bäst helt enkelt :) Och jag är lycklig som få.

Nytt ålderdomshem?

Jag läste igår på nättidningen att NASA planerar att sända ut människor att bosätta sig på planeten Mars senast 2030. De kandidater man tänkt sig är pensionärer som är redo att åka ut som rymdpionjärer för att aldrig återvända till jorden. Det är tydligen för dyrt med en returresa.
Så om jag har förstått detta rätt antar man att pensionärer - som ju ändå förmodligen dör relativt snart - vill spendera sina sista år på Mars istället för med sin eventuella familj på jorden?
 Jag tycker det verkar spännande i och för sig. Jag skulle kanske fundera på saken om jag själv inte hade familj kvar här i verkligheten.
Å andra sidan väcker detta lite frågor, med tanke på att jag gillar konspirationer, är det bara ett sätt att "spara pengar" för länder? Jag menar, att ha en massa ålderdomshem överallt med personal och mat och grejer är väl ganska kostsamt? Kostnaden för att chartra en stor rymdraket för några tusen pensionärer att skicka upp i rymden kanske just är - en fis i rymden i jämförelse? Att de sedan inte landar på Mars på riktigt är ju en helt annan frågeställning.
Okej då, om vi antar att detta projekt är allvarligt menat och med tanke på de krämpor som tyvärr kan dyka upp på ålderns höst, hur ska man lösa detta? Man kanske är en frisk 67-åring när man bosätter sig på Mars. Efter ett par år kanske dock demensen sätter in, eller nån annan hemskhet. På Mars finns då ytterligare tusentals pensionärer med liknande problem som irrar omkring. Mars blir då nåt slags ålderdomshem - fast utan personal att hjälpa dessa stackars pensionärer. Alternativet är väl kanske att de pensionärer som fortfarande är friska och hurtiga tar sig an rollen som vårdare. Men var det just det man hade i åtanke när man skrev under på att flytta till Mars?
Intressant tanke är det i alla fall...

lördag 13 november 2010

Underbart

Idag är det ju fars dag och vilken dag skulle passa bättre än just denna dag att få hämta upp maken från Arlanda efter en lång resa?
Jag är själv välsignad med en fantastisk pappa och jag är så glad att min make är likadan. En helt underbar pappa är han! Han sätter alltid mig och vår dotter först och han är alltid där. Man kan lita på honom till 100%. Han är full av kärlek, omtanke, goda råd, underbara och roliga  upptåg och en hel massa kramar. Allt man kan önska sig av en pappa och lite till. N kommer att vara så glad att se honom idag! Och jag med så klart! Lite som julafton, fast ännu bättre.
Jag avslutar med en bild på nåt jag köpte igår på julmarknaden. Så vacker och så passande.


Dagen är verkligen värd att fira i kärlekens tecken.


fredag 12 november 2010

Fredagsmys med dödligt inslag

Fredagsmys i sällskap med "Glee" och supergod hemmagjord mangojuice. Kvällen var givetvis lätt ackompanjerad av grannens festliga dödsmetallmaraton. DET kallar jag fredagsmys av hög kaliber. Sen väntade jag med spänning på steppdansarna och jojkVM vid midnatt. Då skulle min lycka vara gjord.

Väldigt lyckad julmarknad var det igår förresten! Oj! Jag kom hem med tunga kassar. Det är faktiskt bara jul EN gång om året och det är ju ett helt år emellan. Lätt matematik.
Kassarna var bland annat fyllda med en hel julklapp. Ja, och sen lite tidiga julklappar till mig, dottern och maken så klart. En och annan gottesak följde också med hem. Som sagt. Jul en gång om året.

Väl hemma fick N hoppa i säng ganska omgående. Jag själv var ganska sugen på nåt sött och kolsyrat att dricka. Ingen saft fanns att tillgå, ingen juice och inget smaksatt kolsyrat vatten. Vad gör du ett snille som jag? Det ska ni få höra. Läs och lär kära Jedis.
Jag tog fram fryst mango, stoppade bitarna i mixern med en deciliter vatten och en gnutta socker. Sedan mixade jag en lång stund, tills mangon var klumpfri. I mangojuicen hällde jag sen kolsyrat vatten (som jag kolsyrat i Soda Streamen) och satan i gatan vad gott det blev! Hett tips alltså.

Förresten. Är det någon som sett "Ung och bortskämd"? Jag tittade på första avsnittet på webben. Är det på riktigt att det är SVT som sänder detta? Jag var tvungen att titta både en och två gånger. Det kändes lite som femmans stuk faktiskt. Värdelöst var det i alla fall.
Idag såg jag dessutom rubriker i tidningen om att en mamma tyckte att de mer visade upp henne som ett hembiträde  i programmet. De"smutskastade" henne. Men ärligt? Vad förväntar man sig om man ställer upp på ett sånt program?
Dessutom tycker jag att det är sjukt dåligt av henne att jämställa sig med hembiträde. Det är som natt och dag. Visst, de kanske gör mer eller mindre samma jobb, men ett hembiträde är i alla fall smart nog att ta betalt.

Trevlig lördag!

torsdag 11 november 2010

Sista dagen

Idag är sista dagen som ensamstående heltidsarbetande mamma! Tack och lov! Jag beundrar alla mammor och pappor som lever ensam med sitt barn/sina barn. Ett fantastiskt arbete gör de!
De här passerade sex veckorna har varit lite som ett maraton. Ja, faktiskt. När man är ensam med barn och inte har någon avlastning (jag menar inte att man inte har barnvakt då och då, men den där vardagliga avlastningen när tålamodet tryter och man skulle behöva lite input från en annan förälder) blir allt nästan dubbelt så svårt.
Den första veckan ensam hemma, arbetandes var nästan värst. När N blev sjuk torsdag och fredag den veckan och bonusmor och syster skulle vara barnvakt ringde de och frågade efter mjölk och kanske lite bröd (nu äter N frukost på förskolan). Helt oförstående inför detta var jag. För ärligt talat, jag hade faktiskt ingen ork att åka förbi en affär efter en hel dag på jobbet och efter att dottern gråtit i bilen hela vägen hem...Det kändes inte aktuellt. Att bara "svänga" in på affären fungerade liksom inte. Så jag struntade i det. Vi hade det vi behövde.
Efter hand har vi både jag oc N vant oss och det har blivit lättare för varje vecka som gått. N har lyckats komma upp med ett leende på morgonen (jag också nästan), hemresor i bilen fungerar underbart bra...
Jag har dock saknat gymträningen, att gå i affären ensam när jag har behövt handla, att kunna lämna över ansvaret till maken när N varit extra grinig, att få städa/laga mat i lugn och ro, att tvätta utan att släpa barn och ett ton tvätt upp och ned för trapporna...

Det har inte bara varit negativt heller. Jag har spenderat mycket mer tid med N eftersom jag väcker henne tidigt på morgonen och vi åker tillsammans till förskola och skola. Vi har lagat mat tillsammans, tvättat tillsammans, sovit tillsammans, snorat tillsammans...Haft många fina stunder helt enkelt.
Det är också fantastiskt att se vad man klarar av! Man klarar mer än man tror.

Fast ensamstående? Nej, tack! Det är bra för mig. Det räcker nu :) Ensam är inte stark alla gånger.

onsdag 10 november 2010

Grillad!

I morse var det faktiskt än värre att ge sig ut på vägarna. Det regniga slasket som kom ned under gårdagen hade frusit på vägen och bildat bulor så gott som hela vägen. Med min rangliga bil var jag nästan rädd att den skulle skaka sönder. Stora delar av de 4 milen fick jag åka i 30 eller 50. Och baken (på bilen så klart) åkte fram och tillbaka och fick mitt hjärta att stanna tusen gånger. Till slut var jag nästan redo att stanna bilen och gråta helt enkelt. Jag såg inget slut på eländet. Sammanlagt tog det en timme att åka mot normala 35-40 minuter. Jag var i alla fall glad att komma fram helskinnad!

På jobbet dök två paranta damer upp från den fruktade Skolinspektionen. De noterade på sina små block när de blev guidade av elever runt skolan. De frågade ut rektorerna i två timmar, eleverna i en timme och oss lärare i en och en halv timme. Vilka frågor! Man fick hålla tungan rätt i mun ibland. Man får tänka att de gör det för elevernas bästa helt enkelt, men efter "intervjun" var jag nästan svettig.

Trots den långa arbetsdagen kände jag mig faktiskt mycket laddad att köra yoga när dottern lagt sig. Jag tände ett par ljus och körde cirka en timme. Sen myste jag med lite te och chokladpraliner! En skön avslutning på dagen helt enkelt. Jag hoppas att ni haft en fin dag själva!

tisdag 9 november 2010

Vilket tjat människa!

Nu är det tredje inlägget om lärare/lärarjobb på en vecka som jag kommer med! Jag tror att det är för att skolinspektionen är i faggorna. Rättare sagt idag.
Man får sig liksom en tankeställare och börjar fundera på hur man är som lärare, vad som påverkar en och hur man själv hade det under sin skoltid. För sanning är att man har otrolig makt som lärare. Man påverkar dessa barn för all framtid. Jag som oftast är barnens allra första lärare får ju dessutom en alldeles speciell plats. För, handen på hjärtat, hur många kommer inte ihåg sin första lärare? Förmodligen har alla ett minne av den lärare som tog emot en i ettan, när man var alldeles ny och vettskrämd. I alla fall jag.

Det allra tydligaste minnet jag har från min första lärare är hur hon mottog mitt skrivna arbete om solen. Jag tror det var under vårteminen i ettan, då man precis börjat skriva förståeliga texter för första gången. Vi arbetade med rymden och jag skulle rita solen och sen skriva en kort text om densamma. Jag var stolt och lycklig när jag gick fram till henne och visade. Den enda kommentaren jag fick var: "Du får skriva om, du har skrivit snett". Seriöst, vem bryr sig om det står lite snett och vint? Jag hade skrivit det allra finaste jag kunde och ritat en bild. Skrivglädjen kom liksom av sig lite.

Å andra sidan har jag också fantastiska minnen av andra lärare som för alltid följer mig. Min historielärare på gymnasiet till exempel. På den första lektionen vi hade med honom imponerade han stort på oss alla när han kunde alla våra namn! Vi hade aldrig träffat honom tidigare, men han hade pluggat på. Fantastiskt! Han hade dessutom jättebra och lärorika muntliga förhör på varje kapitel som man såg fram emot, dock en aningen nervös för direkt efter kom han med ett betyg.
Efter en termin tog han mig åt sidan och frågade varför jag inte hade VG eller MVG i historia. Han såg att jag hade potential och han var besviken att jag inte gjorde mitt bästa. Det var verkligen en väckarklocka. Han såg mig, han visste att jag kunde och han brydde sig. Efter det sparkade jag mig själv i häcken och fick till slut ett starkt VG och kom från gymnasiet med ett väckt historieintresse (läste det på universitetet också) som håller i än idag.
Det försöker jag applicera på mina elever. Jag tänker på Anders (historieläraren) när jag ger mina elever en spark i baken. I mitt klassrum är det förbjudet att använda orden "Jag kan inte". Jag vet inte vad det betyder, för alla kan. Mer eller mindre.

En annan lärare, min engelsk-och fransklärare på högstadiet, var också fantastisk. Hon pratade alltid de språk som hon undervisade i vilket gjorde att vi lärde oss båda språken väldigt fort och det var spännande att komma dit. Ingrid sa en gång att om hon lyckas så ett frö hos en av sina elever under sin karriär - då har hon lyckats. Hon ville så frön. Och det gjorde hon hos mig. Hon inspirerade mig att bli lärare och det är på grund av henne som jag arbetar som lärare idag.
Nu sår jag mina egna frön. Jag vet hur positivt jag kan påverka "mina" barn och det ämnar jag göra varje dag!

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...