söndag 31 juli 2011

Ny frilla

Business in the front, party in the back. Perfekt inför skolstarten!
Den senaste månaden har jag haft allvarliga funderingar. Allvarliga funderingar på en ny frisyr. Jag har haft långt hår nu väldigt länge. Jag tror jag går in på tionde året nu. Och vad gör jag med mitt långa hår? Sätter upp i en klämma eller har flätor. Typ. Ibland gör jag mig till ordentligt och plattar det (annars ser det ut som trollens senaste mode). Nu funderar jag på att kotta av en del. Ganska mycket faktiskt. En del av mig är rädd att klippa för kort, jag vill förmodligen ha lite längre hår så småningom. Jag kommer fortfarande ihåg hur det var sist. Jag klippte väldigt kort, snaggat. Sen skulle det växa ut. Mitt i utväxandet var det svårt att göra nåt vettigt av håret. Det växte åt alla håll, gick inte att sätta upp, men gick inte att tämja heller. Det var ganska många månader av ångest och irritation. No more. Numera har jag ju plattång och kan lite lättare fixa till håret skulle jag tro. Men i alla fall. Klippa håret! Gah!

Det finns himla mycket mysigt man kan välja :p Om man vågar.
Nu står jag liksom i valet och kvalet. Vad ska jag göra? Vad passar MIG? Det kanske ser superbra ut på den däringa tjejen på stan, men så kommer jag med samma frilla och ser ut som ett pucko. Det funkar inte. Och hur lågt kan jag gå? Hur kort ska man klippa? Jag vill ändå ha nåt som är lätt att sköta, jag är inte en sån som pallar att stå framför spegeln i en timme och fixa hår och smink varje morgon. Kanske peruk skulle sitta fint? Då kan man ju ha massor med frisyrer varje vecka. Nae. Det flyger inte med mig. 
Decisions, decisions...

Kanske. Fast inte svart då. 


lördag 30 juli 2011

Maraton

Jag har faktiskt inte sprungit ett maraton - ännu - även om planen är att kunna genomföra ett i framtiden. Däremot har jag läst ett maraton känns det som. Maken fick för en tid sedan en briljant idé. Han hade hört talas om en bra bok, som han själv inte hade lust att läsa, och eftersom jag är fanatisk kunde väl jag kanske se till att läsa den istället? Jag bangar inte för utmaningar, det kan jag tala om. Boken heter "Atlas Shrugged". Sedan dess har boken funnits i bakhuvudet hela tiden och jag har letat lite på pocketställen och på biblioteket. Inget napp. Maken påstod också att den skulle vara så tjock att den inte skulle kunna bli pocket. Well, well. Inne på Adlibris hemsida fanns den minsann. I pocket. Såååå tjock var den ju inte after all. Jag beställde den. Och den kom.
Den såg ganska nätt ut när jag tog ur den ur paketet. Lite lagom. Jag öppnade den och ögnade igenom snabbt. Ganska snart insåg jag att det kanske skulle komma att bli en stor utmaning i alla fall. Liten, liten text och 1070 sidor på engelska. Jag skojar inte. 
Antalet sidor brukar inte skrämma mig nämnvärt, speciellt inte om boken verkar bra. Om denna bok visste jag knappt nånting mer än att det var en man som tänkte stanna världen. Inte mycket att gå på med andra ord.
Det var en enorm uppgift. Jag vet faktiskt ingen bok jag kämpat så mycket med som denna. Det har varit fullt med motgångar.
Till en början skrevs det mycket om en järnväg. Det var problem hit och dit, inte fanns det stål att bygga med och det var dyrt. Sedan byggdes en ny tåglinje med en ny sorts metall som precis uppfunnits, billigare och starkare. Superspännande va?
Det var tungt att läsa sida efter sida. Väldigt tungt. Så hände det! Det som brukar hända efter mindre än 50 sidor, men som nu tagit cirka 500, boken började bli spännande och jag fattade faktiskt varför järnvägen tagit så många sidor i anspråk. 
Världen håller på att kollapsa, de som styr USA skapar fler och fler påbud och lagar för att upprätthålla landet och se till att ingen tjänar mer än sin granne, ingen får producera mer än sin konkurrent och ingen får konsumera mer eller mindre än sin nästa. Ett uttryck har skapats som man säger när man inte riktigt vet svaret på en knepig fråga. Det lyder : "Who is John Galt?"
Det får man faktiskt veta i slutet av boken. Tack och lov.
Allt som allt tycker jag att boken var bra. Jag kanske ifrågasätter att man behöver1070 sidor för att skriva storyn. Den var tänkvärd och hade många poänger.
Något som jag verkligen INTE gillade var att vid flera tillfällen hade någon av personerna i boken en monolog. Med monolog menar jag att han/hon pratade med någon/några oavbrutet, väldigt länge. De första monologerna var 3-4 sidor. Ganska långt, men ändå helt okej, för det de ville säga var logiskt. Någon gång i slutet av boken kom vi fram till en radiosändning som blev kapad av den däringa John Galt. Han ville berätta för världen om hans val och vad han ansåg gått snett i världen. Den monologen var på drygt 40 sidor! Lite hjärntvätt av författaren. Det mesta av talet låter så här:
"They have taught man that he is a hopeless misfit made of two elements, both symbols of death. A body without a soul is a corpse, a soul without a body is a ghost - yet such is their image of man's nature: the battleground of a struggle between a corpse and a ghost, endowed with the knowledge that everything known to man is non-existent, that only the unknowable exists."
40 sidor av detta tycker jag är att ta i. Någon som känner sig sugen att anta min utmaning att läsa den? :) Jag kan fingervarmt rekommendera den!

fredag 29 juli 2011

Favoritlåt

Nu tänkte jag att ännu en önskerubrik skulle sitta fint. Idag är det ju fredag och lite extra festligt. Därför tänkte jag att temat Favoritlåt som önskats av Steel City Anna skulle passa bra. Kicka igång helgen liksom.

Som alltid när det gäller just det där med "favorit" blir det svårt. Livet är fyllt med så mycket härligt att det är svårt att skilja ut en favorit ur någonting. Musik är och har alltid varit viktig för mig. Det går perioder då jag lyssnar på massor med musik, hittar mycket nytt och där jag vältrar mig i favoriter av alla de slag. Sedan finns det perioder då jag knappt lyssnar. Det är som att jag är mätt på musik och inte orkar ta in och njuta av den. Då undviker jag musik helt. Det finns musik som triggar negativa känslor hos mig, som påminner mig om perioder i livet då jag kanske inte mådde så bra. Då stänger jag av. Och så finns det musik som känns så positiv att man bara vill spricka av glädje. Man är så beroende av alla sinnen i livet! Smaker, lukter, syner och ljud som hela tiden påminner en om saker man varit med om. Medvetet och omedvetet. Har ni varit med om att en lukt till exempel fått er hjärna att tänka på nåt speciellt, kanske inte en exakt händelse, men den påminner om nåt?

Just ja. Musik pratade vi om. Att välja en favoritlåt är omöjligt. Kanske om jag hade fått uppdraget att välja en favoritlåt från varje band och artist jag lyssnar på, hade det varit möjligt. Jag får välja ut några stycken i alla fall, men ha i åtanke att det bara är en bråkdel av all favoritmusik som finns!



En sång som jag gav till min man som "Song of the week" för snart fem år sen. Den påminner mig väldigt mycket om när och hur vi träffades.





Och den här fick jag av maken lite senare och är nog min favorit ibland våra "Song of the week".






Det här är en ny favorit som jag har. Lite så känns det ibland. Det finns ett party i min skalle, det är bara att joina mig!






Coldplay. Älskar! Det här var den första sången jag hörde med just Coldplay och är än idag en favorit med dem.






Också en ny favorit. Jag gillar Lady Gaga och det här är den absolut bästa sång hon gjort.






Norah Jones. Need I say more? Jag gillar egentligen inte jazzigt, men Norah går alltid ner. Jag blir alltid så lugn när jag lyssnar på hennes musik.


Det var en "liten" lista på mina favoritlåtar. Jag kan lova att den verkliga listan är mycket, mycket längre än så här. Det finns mycket bra musik i världen! Har ni någon favoritlåt ni kan tipsa om som kanske blir min också så småningom?

torsdag 28 juli 2011

Ett ruttet inlägg

För det mesta känns det som att jag skriver himla positiva och uppmuntrande inlägg. Jag gillar att vara positiv! Dock är jag ju som alla andra människor i världen, jag är sur och tvär och ilsk jag också. Ganska ofta faktiskt. Jag är väldigt beroende av vilken sida jag vaknar på varje morgon. Blir det fel har jag mycket svårt att dölja hur jag känner och mår. Är jag sur och trött och tvär - då vet världen om det, även om jag försöker dölja det. Är jag glad och uppåt - då vet världen om det också.
Idag tänkte jag göra en lite ovanlig lista. En lista på saker som irriterar mig - stort som smått.

Idag är det torsdag och jag irriterar mig på:

  • de som inte använder blinkers när de kör. Speciellt i rondeller! 
  • lediga kassörskor som handlar i "sin" butik och som måste stå och prata med arbetande kassörska när de betalar som om de träffas på stan. Trots att kön bara växer och växer och att den arbetande kassörskan inte kan scanna varor OCH prata samtidigt.
  • när man slår i huvudet i oväntade saker som en öppen skåplucka eller nåt annat "plötsligt" uppdykande.
  • när folk kommer försent till en inplanerad träff
  • rasister, vilka alla har noll koll och nåt fel i skallen.
  • när man upptäcker att toalettpapperet är slut EFTER man uträttat sina behov
  • när internet segar och inte laddar sidorna "fort nog"
  • när folk framför inte håller upp dörren, utan släpper den rakt på den som går bakom
  • när det bryts för reklam och nyheter mitt i filmer. Onödigt.
  • när det blåser stark motvind, speciellt när man cyklar i uppförsbacke
  • när folk röker på stan och struntar i folk som befinner sig i närheten
  • när jag har rätt och den jag argumenterar med vägrar inse det.
Ja, nu var den barnsliga listan över och jag kan gå vidare i livet! Ja, visst finns det en massa annat att bli irriterad på här i världen, men det får räcka för idag.
Vad irriterar er mest av allt?

Bild lånad

onsdag 27 juli 2011

På dejt

Igår var det tisdag och jag och maken var på dejt! Första gången på väldigt länge. Vi var sugna på att se "Pirates of the Caribbean" numero 4. Den har gått ganska länge nu, men det finns lite strötider kvar. Därför hände det att vi satt på biografen klockan 14.30 en tisdag. Det kändes lite skumt att gå på bio så tidigt, men samtidigt var det skönt att ha flera timmar efter bion att äta middag och gå runt en stund.
Den enda filmen som gick på kvällen var typ Harry Potter. Jag kan inte med Harry Potter. Det verkar som jag är den enda i världen som inte gilllar böckerna och filmerna. Motvals kanske jag är?

Piraterna var riktigt bra. Allt tack vare Jack Sparrow så klart. Han är ruskigt rolig och Johnny Depp gör en enastående prestation i rollen. Jag är glad att vi gick och såg den!
Efter bion åt vi på en restaurang i närheten. Det blev Jensens Böfhus. Maten där är riktigt god, men servicen är väl inte lika god. Vi märkte att de endast hade två stackars servitriser till en full restaurang. De skulle städa borden, ta emot gäster (man får inte gå in och sätta sig, utan får stå och vänta tills de plockar upp en och placerar), ta emot beställning, servera dricka och mat, ge notan. Det är mycket jobb för bara två servitriser. Jag har i och för sig hört nåt på nåt sånt där Uppdrag Granskning-program att de har dåliga arbetsvillkor på det där stället. Det stämmer nog. De såg väldigt stressade ut. Och kunderna får vänta olidligt länge.
Vi hade i alla fall en jättefin dag tillsammans jag och maken, och det var välbehövligt att komma från stan ett tag.

Sommarvädret är på väg tillbaka. Det är varmt, soligt och riktigt skönt. Idag kommer lilla systerdottern på besök igen och ska sova över. Denna gången är jag lite mer förberedd och vet hur jag ska tackla natten. Vi får se hur morsk jag är imorgon! Det ska bli roligt i alla fall.

Ha en fin onsdag mina vänner!

tisdag 26 juli 2011

Min viktresa

Minizillen, som numera blivit Ztorzillen hade en önskerubrik; "Min viktresa". Jag har skrivit lite om det vid ett tidigare tillfälle så jag klipper och klistrar lite denna gång om det är okej för er? Det är några nya läsare som kommit till under det senaste året så lite nytt blir det för några stycken!


Jag har ju som sagt blivit en löpare under de senaste åren. Trots att jag sprungit i snart tre år är det under de senaste två åren som jag verkligen lagt ned tid och energi på att bli bättre, snabbare. Dessutom har jag lagt till annan träning och bättre kost.
I juli 2009 kom jag till en punkt då jag inte gillade det jag såg. Det jag såg i spegeln och på kort alltså. Något måste göras. Jag ville må bättre, ha mer energi och kunna vara stolt istället för att gömma mig. Man gömmer sig nog omedvetet när man inte trivs med sig själv. Jag har nu kommit en lång väg och fortfarande är det en bit kvar till mitt mål. Skillnaden är att jag tar det lugnt nu. Jag hetsar inte eftersom jag vill att det ska vara bestående. Jag vill leva så här om 10 år också. Då måste det få ta tid. Det måste få sätta sig i ryggmärgen. För då glömmer man inte.
Jag började faktiskt med en DIET som jag och maken hittade i en brittisk tidning i New York. Det var en flingdiet. Den gick ut på att äta flingor och mjölk till frukost och lunch, sen välja tre snacks om dagen från en lista samt en middag från en annan lista. Sammanlagt skulle man leva på ca 1300 kalorier. Det var en bra start för mig. Jag gick ned ganska mycket i början och blev sporrad. Efter nån månad inser man ju att det faktiskt inte går att leva på flingor om man ska leva ett normalt liv. Sakta men säkert bytte jag ut flingorna mot annat, men höll mina kalorier. Jag tränade mer löpning, började bli intresserad av andra träningsformer också. Man kan säga att det hälsosamma livet liksom grew on me, so to speak. Små steg, ett litet steg i taget. Jag började läsa om träning, viktminskning, testade olika program, köpte DVD-träning. Jag utvecklade hela tiden min träning och kost.
Idag ser ni i högra spalten att jag tränar varierat och tycker att det är fantastiska roligt att träna! Jag mår bra av det, jag trivs mer med mig själv när jag tränar. Med en bra kost, som också utvecklas hela tiden, kan man nå långt.

Ibland kan man behöva en påminnelse vad man åstadkommit. Jag fann en gammal bild på mig själv från 2009 då vi spenderade sommaren i New York. Vad skönt att få se att det har skett en märkbar förändring. Här under bjuder jag på mig själv en smula. Jag visar en bild som jag annars aldrig skulle visa.

                                                         Jag i juli 2009

                                                               Jag i september 2010

Det har hänt en del och det känns bra. Framförallt att jag orkade springa en mil! Wow! Jag har på köpet gått ned ca 16 kg sen 2009. Inte helt illa. Nåt att vara stolt över. Och jag har en bra mycket bättre hälsa än jag hade då. Vilket är ännu viktigare.
Ännu är jag inte i mål. Det handlar inte lika mycket om vikten längre, utan om formen, muskler, kanske lite abs som man kan visa upp på stranden och att fortsätta ha roligt med träningen. Det får ta den tid det tar. Ingenting är ju omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid.

måndag 25 juli 2011

Ingenting är omöjligt

Det finns ett motto som jag lever efter och som jag ofta tänker på när jag känner motgångar. Det lyder som följer:
"Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid". Har man gett sig sjutton på något kan jag lova att ingenting är omöjligt, man kan flytta berg om man vill, det tar bara aningen längre tid. Ibland vill man inte ta den där extra tiden, man orkar inte kämpa hela vägen till slutet, då är det klart att det känns omöjligt.
Jag tänkte på det när jag gick hem från affären igår. Jag skulle gå över gatan och fick syn på en upptrampad stig rakt över en gräsplätt på andra sidan vägen. Den sneddade liksom över gräset. Då tänkte jag att det är precis så vi människor är. Vi är programmerade att ta genvägar. Trots att det kanske endast tar ett par korta sekunder extra att ta den "längre vägen", väljer man att gena över. Anledningen till att det blir en upptrampad stig ÄR ju att det är många som gör samma sak. Ibland lurar vi till och med hjärnan när vi sneddar över en gräsmatta, när det i själva verket är exakt samma sträcka att gå runt (jag tänker på pytagoras sats). Vi trycker gärna lite extra på gasen när vi kör för att komma förbi den "långsamma" bilen framför och tjäna en extra minut. Jag förundras över hur många gånger också detta faller platt. Jag har blivit omkörd av någon som legat bakom mig länge och nosat. Bilen kör förbi, och man kan nästan känna hur irriterad föraren är på att jag åker i rätt hastighet. Men, vem är det som står där framför en i kön när man når nästa rondell, stad eller trafikljus? Den irriterade bilen. Föraren tjänade alltså ingenting på att köra som en galning, men riskerade istället sitt och andras liv. Är det värt det?

Vad jag vill säga med denna text är att om man vill uppnå något, vad som helst, finns det inga genvägar. Genvägar leder en ofta in på fel väg i slutändan. Det finns ingen genväg till att gå ned i vikt, bli bättre på något, skriva den där boken, komma ur en kris, tjäna mer pengar, vad man nu vill uppnå. Det är alltid hårt arbete som gäller, men det ger de resultat man vill ha. Man kan flytta berget om man så måste hacka ned det i småbitar först. Att lasta berget helt som det är på en lastbil och flytta skulle vara det mest bekväma och ta minst tid, men det går inte. Det finns inga genvägar. Bryt ned ditt mål i mindre bitar och beta av dem en efter en. Resultaten kommer snabbare än du tror. Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid.

söndag 24 juli 2011

Apropå en galen värld

Det är inte ofta som chockerande saker händer mig egentligen. Vi lever i en ganska skön och lugn stad för det mesta. Och det längsta jag reser är till grannstaden fyra mil bort. Igår blev jag dock ganska chockad och förvånad.
Efter mycket tjat från dotterns sida, klädde vi på oss och skulle gå till lekparken mitt i stan. Vi hade precis svängt runt hörnet och var på väg mot centrum när jag ser två småpojkar, en kvinna och fyra-fem småhundar komma gående på trottoaren. Jag vet inte om kvinnan och pojkarna var i sällskap, det såg lite ut så på håll och en av pojkarna höll kopplet till en av hundarna. Redan en lång bit före vi möttes frågar en av pojkarna:
- Hur gammal är hon? (syftar då på min dotter)
- Hon är tre år, svarade jag vänligt, man är ju van vid frågor som lärare så där.
Då har vi kommit jämsides med pojkarna och han som frågade tittar på min dotter, som håller min hand, upp och ned och säger :
- Jag kan ta ner henne!
Lite smått chockad blir jag nog allt att han säger så, men tänker att han är ju inte mer än 6-7 år. Liten kille. Så jag svarar vänligt samtidigt som vi passerar dem:
- Jo, det kan du säkert, du är ju lite äldre än vad hon är.
Och så fortsatte vi förbi. För mig var samtalet över. Vi skulle till parken. Pojken tar då ett par steg mot oss och följer efter oss (fast han helt klart är på väg åt andra hållet. Kvinnan och den andra pojken är längre bort nu).
Plötsligt säger han:
- Hon mucka' me mej, hon sa fula ord.
Min dotter var tyst som en mus. Hon kan inte ens fula ord! Jag börjar bli irriterad på lillkillen, men visar det inte. Istället säger jag vänligt men bestämt:
- Det gjorde hon inte. Jag tycker inte om det du säger och jag ber dig gå härifrån nu och lämna oss i fred.
Och vi börjar gå igen. Då fortsätter han!
- Hur gammal är du? Du bestämmer inte över mig!
Jag kan inte låta bli att svara.
- Det har inte du med att göra. Lämna oss ifred nu. Ha en bra dag! (fortfarande vänligt, men bestämt)
Vi går vidare och vi hör att hans kompis har joinat honom igen och tillsammans skriker de efter oss. Ha en dum dag! Stick härifrån! Jävlar! Fuck you!
Jag kokade av ilska men vägrade att ta en diskussion med en sexåring. Hur blir barn så där undrar jag? Hoppa på främmande människor på stan och säger såna saker. När jag var liten skulle jag inte ens komma på tanken att prata så till en vuxen. Speciellt inte en okänd vuxen.
Nu i efterhand tycker jag mest synd om pojken. Han är bara sex år nu. Men tänk när han blir äldre?  Jag hoppas att han inte hamnar i dåliga situationer i framtiden. Med en sån attityd redan vet man ju aldrig...
Hade det varit mitt barn som gått runt på stan och sagt sånt till främlingar hade kag blivit skogstokig.
Trist är det i alla fall.

fredag 22 juli 2011

En otrygg värld

Det är en skrämmande värld vi lever i. Terrordådet i Oslo och skjutningarna (också terrordåd?) vid ungdomslägret i Norge, berör enormt. Alldeles nära, alltför nära. Den skräck som folket känner sprider sig via media och som darrningar i luften och berör hela världen. Meningslöst våld. Utlöst av vad?
Jag börjar undra vad som är fel i världen, med oss människor? Jag ser död, våld överallt i tidningar, filmer, reportage...en pojke som mördar sina föräldrar och ställer till med fest för att visa upp de döda kropparna, folk som filmar en olycka istället för att gripa in och bistå med hjälp, bomber som dödar, vansinnesskjutningar som dödar massor med ungdomar.
Vad händer med medmänsklighet, kärlek till sin nästa? Vilket syfte kan vara av sånt värde att det är rättfärdigat att döda så många människor? Hur ser vår framtid ut när nu detta sker?
Jag är förundrad, rädd, besviken,otrygg och framförallt enormt chockad.
Jag tänker på de föräldrar som nu mist sina barn, makar och makor som mist sin andra hälft, söner och döttrar som mist en förälder...Meningslöst. Totalt meningslöst. Jag tappar tron på människor. HUR kan man göra sånt här?
Ondska är det ord som dyker upp i mina tankar. Ren och skär ondska.Vi måste slå tillbaka, besegra denna galenskap. Men hur gör man? Kärlek, medmänsklighet, goda gärningar...räcker det måntro? Jag hoppas det.

Fasiken

Asså, jag skulle verkligen inte. Verkligen inte. Så här i efterhand skulle jag avstått, lämnat skiten kvar i affären. Det här är ohållbart. Matporr utan dess like, det är vad det är.
Igår när jag var och handlade på affären fick jag syn på billiga kokböcker/recepböcker. Det var thaimat, vegetariskt, kött, kyckling. You name it. En för 39 och två för 59. Apbilligt! Snygga bilder, enkla recept. Som hittat. Inspiration är ju alltid bra tänkte jag. Speciellt till det priset (japp, jag är snålheten personifierad ibland). Jag valde ut en bok med kycklingrecept till en början. So far so good liksom. Jag drog blicken över hyllan igen, ratade thaimaten, vegetariska och kötträtter. Funderade. Kanske bara skulle köpa en ändå? Men tusan vad man tjänar på att köpa två! Jag tittade till ännu en gång.  Då, som en uppenbarelse, stod den där. The gift from God som skrek "Ta mig! Make love to me!" I en blålila liten pärm fanns himmelriket och alla dess änglar samlat på en och samma plats. Man kan kalla den Bibeln faktiskt. Eller the book of sin. Jag tror snarare att kan vara Satan som ligger bakom just denna samling av livsfarliga recept. Receptboken jag talar om heter givetvis "Choklad". Ängeln på min vänstra axel slogs tappert med djävulen på min högra men förlorade slaget. Boken slank ner i matkorgen lätt som en plätt, bara så där. La sig rätt bekvämt till rätta bland nyttigheter som keso, mjölk och frukt. Den låg och myste där fram till kassan, trivdes fantastiskt bra i kassen på vägen hem och ännu bättre i mina händer väl hemma. Det kan vara så att den är smått vattenskadad efter att jag glupskt bläddrat igenom och noga studerat vartenda jäkla recept i boken. Saliven rann till många gånger och för första gången någonsin har jag hittat en receptbok ur vilken jag skulle vilja testa alla recept. Då menar jag allt från knapriga småkakor till äckliga chokladtårtor till vidriga chokladmuffins med rinnig mitt till smaklösa och vulgära praliner och tryfflar som definitivt skapats av hin håle himself.
Jag vet inte hur detta ska gå. Året 2011 skulle ju vara dedikerat till sund mat och träning. Hur kunde det gå så fel? Jag tror att jag helt enkelt får lov att dedikera 2012 till året då jag testar chokladrecept varenda vecka. Lite som filmen "Julie och Julia" (den om Julie som bestämde sig för att varje dag laga något ur Julia Childs kokbok tills alla recept var avklarade). Tyvärr är ju risken att de kilon som jag planerar att gå ned, kommer att komma tillbaka mångfalt. Decisions, decisions.
Nu ska jag återgå till mitt dreglande. Det kanske jag förlorar ett halvt kilo på till vägningen imorgon. Och tar med mig boken i säng ikväll. Mycket möjligt.

Satans bakverk.

torsdag 21 juli 2011

Jag hade glömt hur skönt det är


Ja, jag hade glömt hur skönt och härligt det är att springa på långtur. Det senaster året har jag faktiskt koncentrerat mig på kortare, mer intensiva pass med löpning. Mycket intervaller, backar och sånt. På löptbandet på gymmet dessutom. Jag har inte sprungit längre sträckor på väldigt länge. En gång i maj och sen var det nog någon gång på tidiga hösten förra året som jag slutade med mina längre turer. Nu i sommar har jag gått mycket istället. Powerwalks som det så käckt heter. Varför? Jag vet faktiskt inte. Jag har mest tagit dessa efter att jag tränat intensiva pass med Bodyrock och då har det känts skönt att varva ned med en timmes rask promenad.

Igår bestämde jag mig för att ta en springtur. Vädret var perfekt, inte för varmt och inte för kallt. Lite vind och mycket sol. Till en början var det lite segt, men sen flöt det på hela vägen i 47 minuter. Jag upptäckte hur mycket jag saknat att springa! Att komma ut i naturen, känna pulsen öka, benen bli lite stela och sega efter ett tag och att sedan känna sig utmattad när man närmar sig hemmet igen. Det finns så  mycket tid att fundera, tänka, lösa världsproblem när man springer. Faktiskt på ett helt annat sätt än när man går. Speciellt när det finns så vackra ställen man kan springa på i min stad. Vad sägs om detta?
Nästan lite trollskt skulle jag vilja säga!

Vackert!

Inte så konstigt att det känns skönt att springa när man passerar dessa vackra platser tycker jag! Det är dessutom stor skillnad på att springa inomhus på löpband över vintern och komma ut och springa i naturen. En helt annan frihet och lycka. Nu kommer jag satsa mycket på löpningen under de kommande veckorna. När vädret tillåter. Visst kan man springa i regn, men jag har inte rätt utrustning för detta och känner mig inte motiverad nog att införskaffa heller. I så fall får jag springa på gymmet. Det fungerar det med. I nödfall.


En stuga här skulle inte skada.

onsdag 20 juli 2011

Sol ute, sol inne, sol i sinne

Gårdagen bjöd på vackert väder till slut! Det blev väldigt varmt mitt på dagen när vi satt vid restaurangen och åt lunch. En gudomligt god lunch dessutom!
Vi satt och tittade ut över sjön och åt vår mat. Plötsligt såg vi ett huvud guppa där ute mitt i sjön. Lugn. Ingen döing, men väl en äldre kvinna som simmade tvärs över sjön. I det kalla vattnet. Respekt. Jag var impad.
Efter lunchen åkte vi till min gamla arbetsplats, där jag en gång var guide. Det är ett väldigt vackert och lugnt område trots mycket folk som passerar dagligen. Jag trivs där uppe bland andar och gamla vackra hus och så självklart huvudattraktionen. Tyvärr var hela datasystemet nere så vi kunde inte köpa glass och sätta oss en stund. Därför åkte vi ned på stan istället. N var superglassugen och kunde knappt vänta på att få käka glass.
Jag själv lyckades faktiskt avstå. I och för sig var jag inte så sugen och så tänkte jag på mitt nya projekt Bästa Formen Någonsin. Det har ju snart gått tre veckor så jag måste hålla på mig lite. De senaste dagarna har det blivit lite väl mycket av det mesta i alla fall så det är lika bra att ta tillvara på tillfällen när man kan avstå.
Sedan gick vi lite i affärer och kikade. Köpte ett hällbröd som jag ska äta till frukost idag.
Allt som allt var det en mycket trevlig dag i sällskap med mamma och min lillebror och så dottern förstås! Det är inte ofta som man kan umgås så avslappnat och utan att jäkta hit och dit. Jätteroligt! Och så solen som lyste på oss. Kan man begära mer här i livet?

tisdag 19 juli 2011

Saker man kan göra när vädret inte vill samarbeta

Gårdagen bjöd på regnskurar mest hela dagen. Speciellt mycket när jag kilade till gymmet på morgonen. Jag hade dessutom lyckats få med mig ett fallfärdigt paraply som blev mindre och mindre ju mer jag gick. Paraplyet liksom slöt sig om mig som en kokong. När jag sen fällde ihop det vid gymmets ingång fick jag inte ihop det ordentligt. En sida stack ut och vägrade fällas in. Paraplyet fick form som en skadeskjuten fågel istället för ett sunt och friskt paraply. Dags att uppdatera?

Sedan gick jag och dottern till biblioteket och läste böcker och lånade hem några. Det är så skönt att kunna låna hem barnböcker. Trots att N har massor med böcker på både svenska och engelska tröttnar man på att läsa dem efter ett tag. Har man läst "Pettson och pannkakstårtan" hundra gånger är man faktiskt inte så sugen att läsa den en gång till. Dottern skulle absolut vilja läsa den två hundra gånger till, men jag vill gärna låta den stå ett tag nu. Vila lite. Det här får ni inte berätta, men det har hänt att jag faktiskt har gömt någon bok ett tag som hon velat läsa miljoners gånger och som jag tröttnat på. Usch, är det bad parenting? Det hon inte ser saknar hon inte. Oftast. Det blir faktiskt svårare och svårare ju äldre hon blir. De har minne som elefanter de där små. 

På kvällen gjorde jag slag i saken och rensade ur en massa av dotterns gamla kläder i källaren. Jag svär. Hälften av vårt fyllda källarförråd bestod av kassar och kartonger med kläder. Dessutom hade vi fått låna 5-6 kassar från vännen Ms bror som vi gett vidare. Annars hade också de kläderna funnits här. Galet! Det blev i alla fall att jag vandrade längs minnenas boulevard när jag gick igenom de allra första plaggen vår dotter bar till de allra senast arkiverade tröjorna och jeansen. Att de har varit så där små! Helt sjukt kan jag tycka. De minsta kläderna ska jag försöka sälja av. Först tänkte jag Tradera. Men orka fixa paket i olika storlekar och fota, beskriva, sälja för struntsumma och sedan gå till posten och skicka. Tar sån himla tid och jag är lat. Jag funderar på loppis och klädmarknad. Vi får se. Har en del vinterkläder till småttingar i alla fall. Det lär ju bli aktuellt ganska snart. Julen närmar sig med stormsteg.

Idag blir det lunch med mamma och broder som är i stan för en gång skull. Det ska bli mysigt. Vi ska äta lunch vid en restaurang vid sjön i utkanten av stan. Supermysigt! Solen skiner dessutom. Det är fantastiskt!


Bild tagen senast vi var vid sjön.

måndag 18 juli 2011

Ett ordpsråk jag gillar

SteelCityAnna hade en önskerubrik åt mig på lager som lyder "Ett ordspråk jag gillar". Intressant! Jag var tvungen att tänka riktigt noga på denna rubrik. Ett ordspråk. Vad är det egentligen? Använder jag dem alls? Hur använder jag dem? Vilka använder jag?

Jag kom fram till att jag använder ganska många, ibland dagligen. De liksom kryddar språket. Samtidigt började jag fundera på hur svårt det måste vara för någon som kommer till Sverige och ska lära sig svenska. Vad sjutton betyder egentligen "Att gå som katten kring het gröt"? Eller "Att köpa grisen i säcken"? Ibland brukar jag översätta ordspråk till engelska när jag pratar med maken. Det går verkligen inte! Walk like a cat around hot porridge. Say what? To buy the pig in the bag.
Man kan ha mycket roligt med ordspråk och översättningar. Passa på en regnig dag som denna!

Nu måste jag också välja ut en favorit. Svårt! Det finns ju så många att välja på och jag tänkte faktiskt välja två.
Det första är "Ett gott skratt förlänger livet". Skratt är så viktigt tycker jag. Det löser så många knutar i själen och lyser upp tillvaron, oavsett vilken situation man hamnat i. Glädje till livet helt enkelt. Det finns alltid nåt roligt i en given situation man befinner sig i, om man tittar riktigt noga. Finns det inte det, får man skapa glädjen och skrattet själv.
Det andra ordspråket får bli "Det är bättre att fråga och verka okunnig än att inte fråga och förbli det". Enkelt. Frågar man inte får man aldrig veta. Nyfikenheten är något vi alla bär med oss. Vissa vågar ta vara på den och går långt, andra vill inte verka okunniga och kväver därmed sin nyfikenhet och fortsätter vara okunnig (sedan finns det ju en tredje kategori som tror sig veta allt i alla fall men som oftast har fel).
Så dagens inlägg får bli skratt och kunskap. Två viktiga stötestenar i livet enligt mig. Kunskap är makt. Skratt är något som förenar alla människor på jorden.



söndag 17 juli 2011

Gårdagens list

Gårdagens...

roligaste: att damerna vann VM-brons mot Frankrike! Hur kul var inte det? Skitsmma att det inte blev guld, det blev fasiken en fin medalj! Mer än gubbarna, pilutta. Korka upp lite söndagschampagne vet jag.

godaste: Kvällsmyset i form av söta jordgubbar med en klick keso. Himla gott. Tänk att man aldrig tröttnar på jordgubbar. Jag kommer nog överdosera innan säsongen är slut.

tråkigaste: att biblioteket var stängt igår. Sommartider! Jag och dottern som skulle sitta och läsa en stund. Dessutom skulle jag hämta ut en bok som jag reserverat. Säga vad man vill om semester. Ibland är det trist att inte allt är öppet som det brukar.

överraskning: Det verkar som att dottern är helt frälst på Scoobey Doo. Jag köpte en film i en sån där billiglåda på affären. Hon har numera dissat Bolibompa totalt och suger i sig Scoobey-filmen morgon som kväll. Jag fick köpa en Scoobey-film till så att jag inte skulle bli galen på att se samma film om och om igen.

sommarprat: blev för min del Dilsa Demirbag-Sten. En fantastisk berättare med mycket klokt att säga. Till skillnad mot klagopelle Brunnberg som jag var tvungen att sluta lyssna på efter halva. Orka. Idag blir det Ann Petrén för min del.

jobbigaste: min workout på Bodyrock.tv. Mina ben gjorde fortfarande ont sen i torsdags efter gymmet, jag försökte undvika benövningar så mycket som möjligt, men det var svårt. Idag gör armarna OCKSÅ ont. Det är skönt när man tar ut sig helt på träningen!

sötaste: måste vara dottern som skapade en teckningsverkstad och ritade teckningar till mormor, morfar, farmor, farfar och så morbror som vi ska fira idag söndag. Hon har precis lärt sig att rita solar och det blev väldigt många solar i fantastiska färger.

sanning: efter regn kommer solsken. Igår kväll kom solen fram igen och idag skiner solen för fullt. Nu är det dags att värma upp vår jord igen!

mest fantastiska: jag gjorde en stor kastrull med köttfärssås i söndags. Igår tog det slut. Två kilo köttfärs räckte till tre personer i sju dagar. Jag gjorde köttfärspaj, köttfärssås och pasta och hemmagjord pizza med köttfärs. Billigt, gott och bekvämt. Idag måste vi alltså laga mat på riktigt igen.

craving: lösgodis och choklad. Mmmmm....och banoffee pie. DET ska jag ha på min födelsedag om en månad. Pajen alltså. Inte godiset. Kanske.

läsning: Atlas Shrugged. En tjockare bok tror jag inte att jag har läst. Jag är bara på sidan 150-nånting och den är över 1000 sidor lång. På engelska. I Pocket med supersmå bokstäver. Påminner mig om Bibeln lite grann. Än så länge är den lite seg. Men inte så seg att jag ska ge upp. Det kanske förändras nånstans i mitten av boken. Om en så där 300 sidor eller så.

undran: vad sjutton ger man en lillebror som fyller 15 år och som inte önskar sig nåt, i present?

lördag 16 juli 2011

Det finns inga dåliga väder

Jag ska erkänna att jag faktiskt tycker att det är ganska skönt ibland när det regnar. För mig betyder de där regndropparna att jag kan ta det lugnt, ta en slappardag och bara ligga på soffan och äta chokladpraliner om jag skulle vilja. När solen är framme, när det är varmt och härligt känner jag mig nästintill tvingad att vara ute, hitta på nåt, inte sitta inne och glo. Som vi svenskar säger: "passa på". Man vet ju aldrig när det blir regn och blask och därmed också kallt igen. Det kan ske inom en timme, en dag, en vecka, en månad. Ingen kan så noga veta (för vem litar på väderprognoser?). Därför vill man vara ute och göra nåt vettigt.
Nu har det faktiskt varit fantastiskt väder i flera veckor och i går morse när jag vaknade till regnets smattrande mot fönstret kände jag nästan en lättnad. Vad skönt att det regnar! Nu tänker jag inte sätta näsan utanför lägenheten på hela dagen! Sagt och gjort. Jag var inne hela långa dagen. Hann läsa en hel bok (Helgonet av Gerhardsen. Plus att jag har två böcker till att hämta ut på biblioteket imorgon. OCH en megatjock bok som jag redan påbörjat, Atlas Shrugged. Härliga tider!) och hann titta klart på säsong två av Durham County.
När klockan var runt fyra kom solen fram och jag tänkte ivrigt att en kvällspromenad skulle sitta fint i alla fall (herregud, SOLEN var ju framme. PASSA PÅ!) MEN när dottern lagt sig ösregnade det igen. Istället for jag till affären och köpte mjölk och keso. Jag vet, hot hot fredagsmys! Släng dig i väggen tacos och OLW.
En skön, lång, härlig dag helt enkelt. Det finns nog inga dåliga väder. Bara dållig fantasi!

fredag 15 juli 2011

Stopp pressarna! Viktiga nyheter!

Det känns faktiskt väldigt skönt så här i sommarvärmen att ens funderingar och oro tas på allvar nu. På riktigt. Äntligen har detta viktiga fått ta i alla fall en liten plats i media. Som jag har väntat! Och att vi, svenska folket, får vara med och bestämma hur det kommer att bli, är ju bara grädde på moset. Demokrati när den är som bäst helt enkelt. Svenska folket ska få rösta. Så underbart rättvist! Det är väl det minsta man kan begära när man lever i ett demokratiskt samhälle kan man tycka. Jag undrar om fler länder kommer att ta efter Sverige i denna fråga. Det återstår att se.
Vad jag pratar om? Herregud! Häng med i svängarna, människor. Jag pratar ju givetvis om ostbågar vs ostkrokar. Vad heter det EGENTLIGEN? Nu har vi alla chansen att avgöra detta en gång för alla. Hur ska vi annars kunna gå vidare här i livet? Ta vara på vår demokrati och rösta på ostbågarnas vara och ostkrokarnas icke-vara. Det får vara nog nu. Ända sedan jag började min bana som ostBÅGSätare för en så där tjugo år sen, har jag rivit mitt hår när folk plötsligt benämner godsakerna med FEL namn (de skulle omöjligt kunna fungera som bra krokar med den konstiga böjningen). Nu får vi ett slut på detta. Gå in och rösta omedelbums! Här är linken.

ps. Jag såg faktiskt en notis om detta i min halvlokala tidning. På riktigt. 

torsdag 14 juli 2011

Varför blev jag lärare?

Malin gav mig en bra Önskerubrik som låter precis så. "Därför valde jag att bli lärare." En bra fråga som jag tänkte försöka mig på att besvara i detta inlägg.

Själv hade hade jag inte direkt en bra start på min egen skolgång. Jag blev retad från första klass på grund av att jag hade lite rött hår, fräknar, var "tjock", för att nämna några exempel. Man kan tydligen bli mobbad för vad som helst, trots att man gör allt "rätt". Därför har jag väldigt dåliga minnen från mina första skolår. Vi flyttade flera gånger och när jag gick i årskurs fyra bytte jag skola för fjärde gången. Den skolan var bra. Jag trivdes och fick vänner på en gång. I sexan ändrades dock  nåt, jag var uttråkad tror jag. Ville inte gå till skolan, försökte vara hemma så mycket det gick. Skolan var trååååkig. Kanske var det ingen utmaning för mig längre? I årskurs sju när jag började på det beryktade högstadiet  blev plötsligt ämnena roligare, svårare och mer utmanande. Jag hade en härlig tid helt enkelt. Mamma var tvungen att tvinga mig hemma när jag var sjuk eftersom jag prompt skulle till skolan i alla fall, trots 40 graders feber. Galet kan tyckas, men så var det.
När jag gick i sjuan, åttan och nian var matte och engelska uppdelade i nivåer. I engelska blev jag placerad i mitten. Jag var inte tillräckligt svag för att gå i den gruppen som fick extra stöd, men inte så bra att jag kunde gå i den mer avancerade. Jag hamnade alltså i mitten. Med den illa beryktade Tyska-Hitler. Varför hon kallades Tyska-Hitler var för att hon också undervisade i tyska på skolan. Undrar om hon hade kallats Fransk-Hitler om det hade varit hennes gebit istället för tyska? Denna kvinna, Ingrid K, var så gott som inventarie på skolan vid det här laget. Hon hade säkerligen varit med när den lilla byn blev bebodd på stenåldern. Ryktet var så illa att jag i sexan faktiskt valde bort tyskan till förmån för franska, ett språk jag egentligen inte ville lära mig (nu i efterhand är jag väldigt glad att det blev just franska). Jag var livrädd för henne innan jag ens träffat henne. Det visade sig att hon hade ett väldigt traditionellt sätt att lära ut. Det var svenska som gällde på lektionerna i engelska, läsa högt och lära sig glosor utantill. Hennes engelska var bedrövlig rent ut sagt. Dessutom var hon väldigt hård och barsk. Något leende såg jag sällan komma över hennes läppar. Det skulle i så fall ha varit på skolavslutningen i nian när vår busiga klass äntligen försvann. Trots att de två sjuorna var uppdelade i tre olika grupper jobbade vi i samma bok och hade samma prov samtidigt. Vid det första provet, ungefär en månad in på terminen, var jag den enda i årskursen som mirakulöst fick alla rätt på det. I ett svisch blev jag placerad i den mer avancerade gruppen och undslapp Tyska-Hitler. Istället fick jag samma lärare jag hade i franska (jag kände henne knappt då, eftersom franskan hade blivit försenad), Ingrid Å. Lite komiskt att båda språklärarna hette Ingrid. Min fransk-Ingrid var fantastisk! Hon pratade engelska på lektionerna i engelska, franska på lektionerna i franska. Hon var innovativ, rar, hård men rättvis, lät oss vara självständiga och hittade på roliga tävlingar. Det gick visserligen rykten att hon i sin ungdom vikt ut sig i en herrtidning, något hon förnekade och skyllde på sin tvillingsyster (alltså, VI vågade aldrig fråga henne, det var andra elever som hört via sina föräldrar om utviket som skvallrade). Det gjorde inget. Hon var helt enkelt en fantastisk lärare. En gång frågade jag henne varför hon fortsatte som lärare. Hon berättade då att hon såg det som en livsuppgift att så kunskapens frön hos elever. Om ett frö slog rot hos åtminstone en elev under åren ansåg hon sig ha lyckats. En fantastiskt tanke tyckte jag. När jag fick henne som lärare och sedan hörde henne yttra dessa ord när jag gick i årskurs sju, bestämde jag mig. Lärare skulle jag bli. Jag skulle så egna frön!
 Min väg var bestämd.
På gymnasiet stötte jag på ytterligare ett underbart exempel på lärare, nämligen min historielärare Anders. Redan första lektionen, innan vi någonsin träffat honom, kunde han våra namn. Jag blev oerhört imponerad av denna bedrift! Han hade ett speciellt sätt att undervisa genom föreläsningar, eget arbete och sedan muntliga förhör i mindre grupper. Detta gjorde mig ännu mer intresserad av historia, så pass att jag valde att läsa 30 poäng som en inriktning på universitetet. I alla fall. Anders tog mig åt sidan en dag mitt i terminen. Jag hade gjort kanske tre muntliga förhör. Han frågade mig varför jag bara fick godkänt på mina förhör och inte väl godkänt eller mycket väl godkänt. Jag erkände att jag väl inte pluggade så jättehårt trots att det var intressant. Han sa till mig att han visste att jag kunde så mycket bättre, att jag hade det i mig, bara jag försökte lite till. Han såg potential sa han. Det blev en sporre utan dess like! Jag gav mig själv en spark i baken och hamnade på ett starkt väl godkänt i slutändan i båda historiekurserna.

Båda dessa lärare har varit mina förebilder och är fortfarande. Det är tack vare dem jag är lärare idag. Dessutom har jag ju ett genuint intresse för barn och lärande vilket jag tror är oerhört viktigt, men jag tror ändå inte att jag skulle gett mig på yrket om jag inte träffat på Ingrid och Anders som verkligen tog sitt yrke på allvar. Enastående människor! Jag ska tacka dem en dag om jag träffar dem igen.

onsdag 13 juli 2011

Tröttmössa

N hade sin första sleepover igår kan man säga. Vi hämtade hennes lilla kusin på elva månader, vars namn också börjar på N, igår eftermiddag och hon har fått sova över här hos oss i natt. Det har gått väldigt bra, det är mest jag som har varit hispig. De lekte på eftermiddagen, vi åt mat, badade och sedan somnade lilla N och sedan även dottern. Givetvis i två olika rum. Lilla N fick sova inne hos oss. Tänk att ha båda i samma rum. Hej baberia skulle det bli då!
Sedan sov båda två. Dottern sov hela natten och lilla N vaknade vid halv tre för att äta lite. Sen ville hon inte somna om riktigt så jag vaggade henne till en början och sen tog maken över. Han är nån slags sovexpert för när jag vaknade en stund senare sov de båda två.
Jag själv har inte sovit så väldigt mycket. Mest för att, trots att lilla N sov, jag var beredd att hon skulle vakna hela tiden. Därför låg jag i nån slags halvslummer fram tills dess att hon till slut vaknade halv tre. Därefter var jag uppe en timme och sen sov jag två timmar och lite till. Så det är helt och hållet mitt fel att jag är trött idag, inte lilla N. Visst är man lite knäpp ibland?
När jag tog över efter makens timmar hade dottern också vaknat och ville ut ur rummet. Och vilket härligt leende som kom över lilla Ns ansikte när hon fick se att dottern var vaken! Riktigt solsken!
Nu sitter de här på golvet och leker tillsammans, de små kusinerna. Stora N försöker underhålla lilla N med lite låtsasmat. Det går faktiskt hyftsat.
Det har varit en superrolig kväll, natt och morgon! Lite sliten är jag efter natten så jag får ta och sova lite när maken är vaken och sen komma in och läsa era bloggar lite senare istället. Nu ska jag gosa med de små!

tisdag 12 juli 2011

Te, Thé, Tea

Jag är en sann tefantast. Till och med i sommarvärmen blir jag sugen på te och dricker minst en kopp om dagen. Maken är lika förtjust i te som jag, vilket är tur. Vi har ofta väldigt många olika sorters te hemma och jag köper gärna lite nytt när jag är och handlar. Det är roligt att testa en ny sort tycker jag. Ibland visar det sig vara en riktig höjdare, ibland inte lika bra. Bottenköpet måste vara lakritssmaken. Det hade potential att vara något riktigt bra, men i verkligheten var det inte lika gott.
För någon månad sedan vann jag Friggs nya ekologiska teer från Trend och träning. Man skulle skicka in sitt bästa frukosttips och jag var en av tre som vann tre paket. Svartvinbär, Wild berries och Earl Grey citron. Jag var mycket nöjd! Trots att jag inte är superförtjust i just fruktte, eller bär för den delen, gillade jag dessa väldigt mycket. Nu har jag sökt efter dem i affären och de finns att köpa. Dock är de aningens dyra. Där jag tittade kostade ett paket ca 26 kr, men då är det endast är några få påsar (10?).


Mitt favoritte är i alla fall Twinings Indian Chai. Väldigt gott är det. Den har en ganska tung smak och passar lite bättre när det är höst och vinter. Lite julkänsla skulle jag vilja säga. Annars är den klassiska Earl Grey väldigt gott. En ny favorit är African Tunda som också produceras av Twinings. Maken är förtjust i African Rooibos. Den gillar även jag, men har tröttnat lite.

Förra sommaren testade vi att göra te, kyla ned och sedan kolsyra. Som kolsyrat iced tea. Det blev väldigt gott. Lite annorlunda till en början, men sedan svalkande. Klicka på länken så får ni "receptet". Kanske ska testa igen idag? Vi får se. Det verkar bli en ganska varm dag och lite iced tea kan jag sakna från tiden i New York. Där kan man oftast köpa iced tea på café. Det är inte de där sockrade sakerna man kan köpa på flaska utan faktiskt te med is. En teälskare som jag uppskattar givetvis detta te på sommaren. Ibland kan det också vara gott med iced coffee. Det finns också på utvalda ställen i Sverige, men inte lika utbrett som i New York. Och man kan givetvis göra det själv hemma! Ett "hett" tips till alla som vill svalka sig i värmen!

måndag 11 juli 2011

Abstinens och annat gott och blandat

I helgen har jag inte ätit några jordgubbar. Jag kände att vi hade ätit så många under veckan att det fick räcka just då, när vi passerade jordgubbsförsäljaren i lördags. I går stod de inte på torget, söndag ni vet. Jag var sugen. Väldigt sugen. Det blev inga jordgubbar och just då ångrade jag mig så fruktansvärt att jag inte köpt lite gubbar i lördags. Idag blir jag helt enkelt tvungen att ge mig ut och köpa lite, jag har abstinens. Snart är ju säsongen för sjutton slut och då blir det inga fler jordgubbar förrän nästa sommar. Det är lång tid att vänta. Ibland brukar jag slå till om det finns några fina i affären även på vintern. Tyvärr brukar de vara ganska dyra och dessutom inte smaka lika bra som på sommaren.

Igår såg vi dessutom matchen mellan Sverige och Australien och vilken lycka! Både det att vi är vidare till semin och dessutom att vi är kvalificerade till OS. Två flugor i en smäll. Det ska bli superkul att se vad damerna kan göra mot Japan som faktiskt slog Tyskland i sin kvalmatch!

Nu får det bli frukost för jag är superhungrig. Ingen gröt blir det, mjölken tog slut igår (och utan mjölk är det ju omööööjligt att äta gröten). Det får bli improvisation helt enkelt! Spännande :)
Ha en fin måndag!


Bild lånad. Jag hinner ju aldrig ta bilder på mina gubbar för de äts upp så fort!

söndag 10 juli 2011

Att starta dagen

Husfrun önskade en rubrik med just detta ämne, "Att starta dagen". Välkommen till min start på dagen!

Mina mornar ser oftast likadana ut oavsett om jag har semester, jobbar eller det är helg. Det är bara tidpunkten som varierar något. Jag är en enorm rutinmänniska har jag insett på äldre dar. Det trodde jag inte om mig, men så är det. Rutiner tycker jag om och gör att jag hinner med det jag vill få gjort.

Jag har aldrig problem att stiga upp på morgonen, bara jag får lägga mig i tid. Man kan till och med säga att jag föredrar mornar framför kvällar.
När jag jobbar går jag upp runt 05.30. Jag är tvungen att lämna huset vid 07 för att hinna ordentligt. På helger och semester går jag upp 07 istället. Jag gillar att ha bra med tid på morgonen så jag kan ta det lugnt, hinna äta frukost i lugn och ro, vakna upp helt enkelt. Att stressa i onödan är inte min grej. Givetvis har det hänt att jag vaknat för sent (I blame the väckarklocka !) och varit tvungen att kasta på mig kläder, slänga i mig en macka och sticka, men de allra flesta mornar är lugna och sköna. Det är viktigt för mig.
När jag vaknar vill jag se nyheterna på TV samtidigt som jag skriver mitt blogginlägg för dagen och kommenterar andras bloggar. Efter en stund äter jag frukost och samlar ihop det jag behöver ta med mig inför arbetsdagen.
Mornar för mig är lite tid för mig själv, något som är ganska ovanligt annars. Jag jobbar hela dagen, elever, kollegor, planering, fullt upp. Sedan kommer jag hem och umgås med min familj och gosar med dottern, fixar och donar. När dottern lagt sig går jag och tränar. Visserligen är det ju tid för mig själv, men det är inte alltid avslappnande : ) Hård träning är skön efteråt, oftast inte under tiden!
Sen, när jag kommer hem, vill jag mysa med maken i soffan en stund innan det är dags att sova. Mornarna är därför bra att få lite ensamtid ibland. Man behöver det helt enkelt.
Ytterst sällan är dottern vaken på morgonen med mig, för det mesta är jag ensam.
Det är också bra för mig att vara ensam på morgonen för mitt morgonhumör är inte det bästa och har aldrig varit. Det tar upp till en timme innan jag känner mig "normal" och inte som en grymtande grottmänniska. Jag kan vara allmänt sur och inte särskilt pratsugen på morgonen. Att få en timme för mig själv att vakna är därför perfekt, ingen kommer till skada, haha! Jag vet inte var detta morgonhumör kommer ifrån eftersom jag oftast sover mina sju timmar och gillar att kliva upp på morgonen. Genetiskt? Jag vet inte. Det är inget som går att ändra på, jag har försökt. Är det så att jag tillfälligt sover över hos någon kan jag fejka bra morgonhumör ibland, men bara en morgon. Är det fler mornar är det omöjligt. So for everyone's safety, let me be in the mornings.
Även solen (moi) har sina fläckar ; p

Ja, frukost måste jag ha på morgonen också. När jag var i tonåren skippade jag ofta frukosten. Varför gör tonåringar det? Jag fattar inte. Det är en sjuk vana som jag önskar att jag aldrig gett mig in på. Idag kan jag inte vara utan frukost, speciellt inte min kära havregrynsgröt! Utan frukost skulle jag gå under. Mitt blodsocker måste hållas jämt annars kryper grottmänniskan fram igen. Kanske är det en vanesak. Det var under lång tid jag kunde hoppa frukosten och fungera normalt. Idag är jag van att äta frukost och skulle inte palla att köra på under morgonen. Tack och lov växer man upp och inser hur viktigt det är att ta hand om sig själv. Jag skulle aldrig vilja vara femton igen.

Idag kära bloggvänner är det kvalfinal för svenska damerna. Det får ni inte missa. Australien ska bli krossade och det är värt att kolla in. Var med och hejja på!

Bild lånad.

lördag 9 juli 2011

Idag är det lördag och..

...jag är glad för att:
  • det är sommar och jag kan äta så mycket färska jordgubbar jag kan få i mig, så att det sprutar ur öronen. Lycka i en skål med röda gubbar. Gärna med en klicka grädde eller keso. 
  • det finns så många sommarpratare att lyssna på. Jag laddar ned från tidigare säsonger också. För att det går så snabbt att lyssna. Utan musik. Men det gör ingenting. Musiken är bara ivägen tycker jag.
  • jag kan träna när jag vill. Jag kan träna på morgonen, mitt på dan, på eftermiddagen, på kvällen...Jag kan träna hela dagen om jag skulle vilja (onödigt och inte bra, men likväl en möjlighet!). Och jag känner mig starkare när jag tränar tidigare och inte har jobbat hela dagen först. Härligt!
  • livet är så lugnt och skönt. Vi tar dagen som den kommer, har det trevligt, är inne, är ute, tar en sväng med bilen, äter jordgubbar, fikar på balkongen (N har blivit besatt av balkongen och vill äta mellis där varje dag), läser, kramas, tjafsar med dottern, skrattar...
  • jag har så många bra boktips från alla medbloggare! Jag har skrivit ned en lista i ett worddokument på böcker/författare jag vill läsa. Biblioteket kommer att få fullt upp under sommaren och hösten kan jag tala om. Så mycket bra det finns, som jag inte visste om. Undrar hur många böcker det finns i världen?
  • jag börjar få färg på benen! En liten, liten skiftning i nyans av vitt har som ett under uppenbarat sig på benen. Jag kan se var shortsen mina slutar eftersom det finns en linje där. Kan ni tro! Fantastiskt!
  • jag börjat skriva den där boken äntligen. Det känns skönt! Det kommer att ta tid att skriva klart, men det är det värt. Den blir bra :)
  • semestern är långt ifrån över. Det är över en månad kvar till jobbet börjar igen! Batterierna laddas mer och mer för varje dag och det behövs. 
  • jag har en fantastisk man och en underbar dotter. De är kärlek, skratt, livet...Jag är så lyckligt lottad med dessa otroliga människor i mitt liv och ibland får jag nästan nypa mig i armen. Livet leker! Och solen skiner!

fredag 8 juli 2011

Härliga sommar!

De senaste dagarna har varit helt fantastiska, både vädervis och upplevelsevis. Det enkla i vardagen som är så underbart i sig. Bara vara. Vara tillsammans. Skratta.
I onsdags passade vi på att starta dagen med lite bubblor. N älskar bubblor!

Lite senare på eftermiddagen var vi till lekparken i flera timmar. Efter en kort paus med lite jordgubbar på balkongen, gick vi ut på bakgården en stund.


Bakgården är lite rolig. Inte jätte, men roligt. Det finns gungor och en sandlåda, en plan där man kan spela boll. Sedan finns det också nån klättergrej, men den är för äldre barn.

I går skulle jag ha tränat, men fick nåt med axeln som gjorde fruktansvärt ont. Jag fick vila på morgonen och passade på att läsa ut "Flyga Drake" som var en jättebra bok. Jag har velat läsa den länge, men sen blev den så hajpad att jag inte brydde mig. Nu stod den där på biblioteket och väntade på mig. Äntligen fick jag ändan ur och den var helt klart värt att vänta på.
På eftermiddagen åkte vi upp till sjön och gick en promenad runt den. Mysigt!

 Vi plockade blommor och satt en stund på en bänk och titade ut över sjön. Jättefint!

Vädret är ju helt uinderbart! Varmt, skönt, soligt. Och även om det inte är sol är det fortfarande helt okej värme. I år har jag gett mig tusan på att inte klaga på sommarvädret, oavsett om det är regn eller sol, minus 10 eller plus 40. Jo, kanske om det blir minus 10 i juli. Då kan jag tusan klaga lite i alla fall. Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder. Ofta hörs det att när solen är framme, är det för varmt och kvavt. Regnar det är det för mycket regn och kallt. Det blir liksom aldrig perfekt. Klart man kan bli lite besviken om det skulle regna hela sommaren när man sett fram emot en varm sommar efter den långa kalla, snöiga vintern. MEN vädret blir väl inte bättre av att man klagar på det? Eller är det så att om tillräckligt många börjar sucka och stöna och ge utlopp för sin besvikelse, kommer vädret att ändra sig? Vore ju underbart!
Gör bara det bästa av det och njut!


torsdag 7 juli 2011

Favoritböcker

Idag kör jag ännu en Önskerubrik och jag är så fräck att jag mixar två stycken önskningar som är snarlika. Duktiga tjejen önskade "Mina tio favoritböcker" och Monika Hägg önskade "De bästa böckerna jag läst från barn till vuxen". Det passar väl bra att blanda tycker jag? Det är himla svårt att välja ut bara några böcker ur den hög man hunnit läsa hittills. Ett hav av böcker ska reduceras till ynka 10 (kanske lite fler, vi får se).

Den bok som jag minns starkast från min allra tidigaste barndom är Bröderna Lejonhjärta. Vi hade den på kassettband med inspelning från filmen. Den var fruktansvärt läskig emellanåt, men klart fascinerande, sorglig, härlig och fin på samma gång. Nu har jag läst den för mina elever och de älskade den. Fast det är över ett år sen nu pratar de fortfarande om den. Jag har dessutom skrivit en jämförande uppsats på universitetet där jag jämförde boken med Liza Marklunds "Gömda". Högsta betyg. Det får bli min första bok.

När jag gick i trean och gick på skolbiblioteket tog min lärare fram Bilbo av JRR Tolkien. Den var säkerligen för svår för mig vid den tidpunkten, men det struntade jag i. Jag slukade den med hull och hår och älskade den.

Jag var storkonsument av böcker på alla bibliotek jag kom åt ända från trean upp till slutet på högstadiet. Det fanns massor med bra böcker som kom ut i serier. Ett exempel som jag gillade var serien om Miranda av Kerstin Sundh.

I femman läste vår lärare högt för oss. Den bok som fastnat och som jag själv kommer att läsa för mina elever nästa år är Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian. Den handlar om en pojke i London som skickas ut på landet under andra världskriget. Han hamnar hos Tom som tar hand om honom, Ett starkt band utvecklas mellan pojken och mannen under tiden han bor där. Lite motvilligt till en början. Sorglig och fin.

Min mamma hade en stor samling böcker av Danielle Steel. Under ett år slukade jag alla dem utan problem. De var romantiska, sorgliga och lätta att läsa. Jag kan inte välja ut en enda bok av dessa, men om jag var tvungen skulle jag välja Kalejdoskop. Mest för att det är den enda jag kommer ihåg namnet på :)

En bokserie som jag också tog mig an var Grottbjörnens Folk. Jag har läst alla böcker och fascinerades av Aylas liv. Jag har läst den bok som kom ut för en 7 år sen men ännu inte den senaste. Det kommer jag absolut att göra så småningom.

Under mina år på universitetet läste jag inte lika mycket som jag brukade göra tidigare. Det enda som fanns i min bokhylla ett tag var kurslitteratur. Mängder. Det var så mycket att läsa att jag inte orkade läsa skönlitteratur på min fritid. Mitt huvud var sprängfyllt redan. Som tur var läste jag en del litteraturkurser också, både på svenska och engelska så lite skönlitteratur fick jag i mig. Ni kan ju tänka er att ha 2000 sidor att läsa till ett prov i historia. När ska man orka läsa annat?
Sen flyttade jag till New York och hade fullt upp med att jobba och ha roligt. Jag läste fortfarande sporadiskt och köpte en hel del böcker. Det fanns massor på de olika bokhandlarna och jag var i himlen! Jag gick ofta till den stora kedjan Barnes and Noble och tittade på alla böcker. Och köpte en hel del som jag sedan inte kunde släpa med mig hem. Tyvärr!
Jag köpte en begagnad upplaga av Siddhartha av Hermann Hesse. Den gjorde stort intryck på mig och är faktiskt min favoritbok än idag. Jag skulle rekommendera alla att läsa den.

En bok som verkligen fascinerade mig när den kom ut var Da Vincikoden av Dan Brown. Jag sträckläste den och jag var helt fascinerad av historien och det komplicerade pusslet huvudpersonerna var tvungna att lägga för att komma fram till en lösning på gåtan. Den ultimata detektivboken.

Därefter kommer Millenniumtriologin av Stieg Larsson. Jag lånade första delen av min syster men hade inga förväntningar på den alls. Folk sa att den var bra, men det har jag hört förut och sen blivit besviken. Det var svårt att lägga ifrån sig boken! Och de nästkommande två också. Jag tyckte väldigt mycket om böckerna. Filmerna däremot. Jag började titta på första, men såg halva bara. Kanske jag ger dem en ny chans så småningom.

En sista favoritbok hinner jag med och det är Flickan med glasfötter av Ali Shaw. En saga som utspelar sig i modern tid. Fantastiska beskrivningar och miljöer!  Vacker. Jag kan varmt rekommendera den!

Att välja ut endast ett fåtal böcker är svårt. Det finns så många bra böcker som jag läst. De flesta är bra på sitt sätt, beroende på genre. Många böcker har jag också glömt bort under åren men de kommer till liv när jag ser namnet på boken. Har ni någon absolut favoritbok? Bra med boktips inför framtiden!

onsdag 6 juli 2011

Mixat av en vardag

Vissa dagar händer det roliga saker, lite hipp som happ. Man ser nåt väldigt lustigt som en annan dag kanske inte hade tett sig så himla lustigt alls.

För någon vecka sen såg jag det här på TV


Vid första anblick kanske det ser helt normalt ut. En kock som befinner sig på TV och pratar mat. Men kikar man på bilden i bakgrunden blir det genast lite roligare. Den tavlan filmades med kocken under nästan hela inslaget. Vad tänker man på? Eller är det jag som är konstigt kanske?

På toaletten fann jag detta par:

Städning is okay? Är det ett hemligt meddelande från hustomtarna kanske? Alternativt tomtarna på loftet?

När jag var på väg till PT-träffen i Stockholm i början på juni såg jag en skylt som annonserade att en tandläkare jobbade i byggnaden. Hans efternamn lät himla skoj:


Elf i efternamn? Kanske skulle vara nåt? Nu kommer jag inte ihåg förnamnet på tandläkaren. Kanske Santa Elf?

På stan där hemma fann jag igår:


En tyst protest mot att tiden går för snabbt? Eller har Momos tidstjuvar varit i farten måntro?

Det mesta kan vara roligt en helt vanlig dag bara man har den rätta inställningen. Always look on the bright side of life!

tisdag 5 juli 2011

Independence Day

I går firade vi 4th of July hemma i köket. Det blev ingen grillning för vädret var blåsigt, molnigt och allmänt kallt. Vi gjorde vårt bästa för att få lite stämning vid köksbordet i alla fall.


Lilla N roade sig under tiden hon väntade på att middagen skulle vara klar. Hon spelade air guitar och lyssnade på "Var ligger landet där bananerna bor" ungefär hundra gånger (nu kan hon texten till refrängen väldigt bra).

Det var svårt att hitta nåt amerikanskt i vår lilla stad, trots att det finns en fascination för allt från USA. Det närmaste jag hittade var Yankee Candles med lemonadedoft.


En liten presentbutik i stan säljer dessa. Och just igår hade hon 10% rabatt plus att hon bjöd på Dunkin Donuts Vanilla Coffee. Trots att hon hade rabatt blev ljuset dyrt. Väldigt dyrt för snåla mig. Det visste jag tyvärr inte om förrän jag kom till kassan. Jag hade tippat på en 30-50kr. Litet ljus. Det blev 113kr efter rabatten! Yikes!

Vi käkade hot dogs och coleslaw till main course och sedan åt vi jordgubbar i amerikanska färger.

Jag låter ljuset vara med igen. Så pass dyrt var det att jag vill visa upp det för all framtid. Det här ljuset kommer att vara med mig för resten av mitt liv. Varje högtid ska det fram.

Slutligen rundade vi av middagen med vattenmelon och Smore. Inte tillsammans. Var och en för sig så klart.


Hersheys choklad passar bara till smores tycker jag. I brist på grill använde vi värmeljus som fungerade minst lika bra! Grahamskexen var utbytta mot Brago och det gick fint det med. 

En jättefin dag med andra ord!
Jag vill också passa på att tacka för allt det fina stöd jag fick på mitt inlägg i går! Nu känns det ännu lättare att skriva! TACK!

måndag 4 juli 2011

Nu blir det åka av

Jag är allt som oftast drottning av uppskjutande. Tankar som "Imorgon", "inte just nu", "jag ska bara", rumsterar gärna om i min hjärna. Till exempel har jag skjutit upp skrivandet av min roman som jag haft i tankarna i flera månader. Min barnbok är klar, den ska bara läsas och tänkas om, skrivas ut och skickas in. Inte mycket arbete på det. Min långbok däremot, har knackat på ett bra tag och velat ut. Ändå har jag inte öppnat dörren och släppt den fri. Varför? Jag vet faktiskt inte. Kanske är det rädsla. Att skriva tar mycket tid och har man väl börjat vill man fortsätta till slutet för att se vad som händer. Kanske är det pressen att skriva nåt bra? Tänk om man verkligen suger på att skriva? Att man inte var så bra som man trodde. Slöseri med värdefull tid. Kanske är det mitt självförtroende? Varför skriva om man ändå inte blir utgiven? Dåliga tankar, jag vet! Ändå kommer de och vill inte lämna.
I går kväll trotsade jag allt vad negativa tankar hette och började skriva. Faktiskt! Nästan 1500 ord blev det minsann och idag ska jag fortsätta. Det var som jag trodde. När man väl börjat vill man avsluta, man vill fortsätta, förbättra, se vad som händer, fila och läsa om. Planen är att skriva en timme om dagen i alla fall. Mer har jag inte tid med. Dottern sitter här bredvid just nu och vill ha min uppmärksamhet så skrivandet idag får skjutas upp en stund. Huvudsaken är att jag är  igång. Det är spännande!

söndag 3 juli 2011

Segt

I går var en sån där halvseg dag. Ni vet när man vaknar och egentligen ska vara utvilad men fortfarande känner som att man borde sova några timmar till (men gör jag det kommer jag inte till liv ordentligt på hela dagen. Inte värt). Det tog mig drygt två timmar att bli normaliserad efter uppvaknande. Dessutom tog morgonfrukosten en otrevlig vändning när jag hittade nåt monster i mina havregryn, jag måste ju äta min gröt på morgonen. För andra gången på en vecka fann jag en slags skalbagge i grynen, stor var den också, och sånt är jag allergisk mot. Att hitta kryp i maten som fortfarande lever är verkligen inget jag vill. Bläsch. Jag vet. Väldigt bortskämd blir man när man lever i ett land som Sverige. Jag kunde i alla fall inte äta gröten utan fick kompromissa med en äggmacka och naturell yoghurt med musli. Det fungerade så där. Inte lika mättande, men ändock ganska gott.

När jag vaknat till liv körde jag detta program från Bodyrock.tv. Grymt jobbigt. Sen blev det en snabb promenad med Underbara Claras sommarprat i öronen. Lite tragiskt att det var så kort program, endast 46 minuter utan musiken. Jag trodde också att jag laddat ned fler sommarprogram på mobilen, men  icke.. Det fick blir vanlig radio ett tag i slutet av promenaden. Med sån där nymodig musik.

Retsen av dagen gick förbi också på nåt sätt. Lyckades kolla in matchen Sverige - Nordkorea och hejade fram damerna till en seger och nu går de vidare till nästa omgång! Bra jobbat! En intressant match var det också. På tisdag måste jag kolla in när de spelar mot USA, fast vi gått vidare. Det är ju en speciellt intressant match för oss med amerikanska intressen. Dessutom måste vi kolla in vilket lag som spelar bäst så N kan få plats i just det laget när hon blir större :p

Idag förbereder vi lite inför 4th of July som är imorgon. Eftersom 2/3 av familjen är amerikaner lär vi fira. Jag kanske får ses som hedersamerikan i alla fall? Vi ska ha en liten familjemiddag minsann med lite gott att äta. Kanske använder vi grillen vi har på gården om vädret är fint. Håller tummarna att vinden försvinner och att solen kommer fram snart igen! 


Ungefär så här kändes det som att monstret i havregrynen såg ut. På ett ungefär som sagt.

lördag 2 juli 2011

Trender

Det här med trender är lite intressant tycker jag. Det finns folk som följer dem slaviskt, de som vill följa men som av någon anledning inte kan, de som följer lite eller vissa delar och de som inte följer alls och som verkligen hatar trender. Jag är lite så där mittemellan. Jag hoppar på det som jag tycker verkar snyggt (vad gäller mode t ex) eller bekvämt. Fast då ljuger jag lite kanske. Jag struntar helt i trender faktiskt. Förutom de trender jag tycker är fula. De gillar jag att dissa och snacka skit om. För att det är roligt.
Som häromdagen på gymmet när jag stod på crosstrainern och körde så svetten lackade. Jag fick för mig att kika ut genom fönstret och fick se en ung man (säkert runt 19-20 år var han pojkspolingen) glida nedför gatan i en onepiece.


Killens var dock inte lila utan grönspräcklig.

Jag har ju hört talas om detta plagg tidigare, men faktiskt aldrig sett någon bära det. Till slut trodde jag att det kanske var nåt skämt eller myt av nåt slag, men tydligen finns de att köpa.

Något som jag var helt emot till en början var det där flipflopsen, eller Jesussandaler som några kallade det. Vad jag inte gillade med flipparna var den där saken man ska ha mellan tårna. Det var så obekvämt och inte alls snyggt. Det var en  trend som jag trodde skulle gå över ganska snart, men nu drygt 10 år senare är de nästan lika heta. Jag kan också meddela att jag ett tag faktiskt blev storkonsument av just flipflopsen. Tydligen går det att vänja sig ganska bra med att ha nåt mellan tårna. Idag använder jag dem gärna, men har svårt att hitta några snygga som jag gillar till ett bra pris. Jag har inte lust att betala 300kr eller mer för nåt som bara håller en säsong ungefär.

Vad som är inne just nu vet jag faktiskt inte. Jag har noll koll och gillar bättre sånt som funkar vilket år det än är. Jeans till exempel. Funkar 1975 som 2075. Skulle jag tro. Fast lite nya modeller dyker ju upp då och då. Som slim fit. Vilket jag tyckte var så fult när det kom. Gissa vem som har dem nu? Moi!
Röda byxor på killar är mäkta populärt nu. Det såg jag på TVs väder och några i storstaden. Jag vet inte om jag hissar eller dissar, men det är strunt samma. Folk får ha på sig det de tycker är snyggt för tillfället. Det blir bäst så!

fredag 1 juli 2011

Hos doktorn i Korpilombolo

På nåt fantastiskt sätt hann jag på vår korta resa till Stockholm få med mig en souvenir i form av skräp i ögat. Det började på tisdag kväll med att det var svårt att blunda, det skavde och grejade och var allmänt jobbigt. Jag hade svårt att sova på natten för det värkte som tusan. I onsdags köpte vi ögondroppar för att lindra och på kvällen kikade maken i mitt öga. Där, nästan mitt i ögat, satt en liten brun fläck som vägrade flytta på sig trots upprepade ögonsköljningar.
Därför ringde jag läkarmottagningen igår morse för att få en tid bokad. Snabba puckar blev det för inom en timme satt jag hos doktor Eva.
Doktor Eva visade sig vara en ganska förvirrade dam i 60-års åldern (inget ont om damer i den åldern generellt!). Hon var allmänt småvirrig och bad mig tveksamt sitta på britsen i sitt mottagningsrum först, där hon sedan kikade på ögat med nån lampa och kunde konstatera att nåt fanns på hornhinnan. Därefter visade hon mig till ett annat rum, men var tvungen att ordna en nyckel för några såna hade hon inte (här kommer mitt första frågetecken). Väl inne fick hon avmaskera en sån där anordning där man sätter hakan på nån skiva och pannan mot nåt annat för att kunna lysa in i ögat och kolla med förstoringsmojängpryl. Den manicken kunde hon inte ordentligt. Var slog man på lyset? Oj, där var det visst redan på! Var finns bedövningssalva? Papper att torka med? Hur lyfter man bordet så att det blir lättare att undersöka? Var finns den där grejen man ska skrapa med? Frågetecknen samlades på hög och ju mer den högen växte, desto oroligare blev jag. Skulle hon ordna detta? Eller skulle jag gå ifrån med endast ett öga i behåll i bästa fall?
Till slut fick hon till nån bedövningssalva i ögat som gjorde lite småont och sen fick jag sätta huvudet i mackapären. Doktor Eva tog fram en metallskrapa (föreställ er ledmotivet till Hajen här) och mitt hjärta började banka lite extra. Hon vred och vände på den och sa nåt i stil med att hon inte var så van vid just ögonåkommor (det gjorde mig inte mindre nervös kan jag tala om). Till sist ångrade hon sig och sa att hon skulle skicka en remiss till ögonkliniken i storstan istället. Tack och lov! skrek jag inne i huvudet. Praise the Lord Almighty.
När vi sen satt i det först rummet och hon ringde till ögonmottagningen för att boka tid åt mig sa hon att det var bättre att skicka mig till en specialist när det nu gick.
- Det kanske hade varit annorlunda om det varit i Korpilombolo, fortsatte hon.
Korpilombolo? hann min plötsligt blonda hjärna tänka, vilken del av ögat är det? Typ den svarta grejen i mitten? Sist jag kollade hette den i alla fall pupill, men å andra sidan var det ju länge sen jag läste biologi...
Rassel, rassel, pling, katsching! Och där trillade slanten ned och jag fattade skämtet. Pinsamt. Tur att jag inte hann säga nåt dumt!
Jag fick en tid senare på eftermiddagen och den läkaren jag träffade då osade rentutav själförtroende när det gällde att skrapa ögonen på folk. Det verkade som hon inte gjorde annat än skrapade ögon dagarna i ända med rullandebandprincipen. Chop, chop så var saken ur världen ögat och vi kunde fara hemåt.
Nu har jag endast antibiotikagojs att spruta i ögonen fyra gånger för infektionsriskens skull och sen ska detta vara avklarat. Och jag har båda ögonen i behåll.

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...