torsdag 29 september 2011

Fredagsglad

Trots huvudvärk och ingen tillgång till alvedon eller annan drog denna fredag morgon, känns livet som en fest. Jag är fredagsglad! Inte för att veckan varit speciellt jobbig eller speciellt rolig på nåt sätt, det har lunkat på, men bara för att den glada känslan finns där. Plötsligt händer det menar jag! Det glada humöret. Nu gäller det att hålla fast i den! Därför gör jag en fredagslista!
Dessa glädjeämnen finns i mitt liv i denna stund:

  • det är fredag! Duh! Det betyder två lediga dagar!
  • what was up med gårdagen? Sommarvärme?! Love it. Helt klart värt att bli fredagsglad. Kanske är det lika varmt idag också? 
  • jag vann ett träning/USA/mys-kit från Beatatjata idag som kommer med posten. Hur härligt är inte det?
  • på gymmet har de fixat två nya löpmaskiner som är riktigt bad ass! Inbyggd fläkt på varje som fläktar bort svetten i pannan. Lyx! Önskar jag kunde dra med en av dem hem...
  • jag har höjt vikterna på gymmet och känner jag urstark!
  • dessutom vann jag en av Monika Hääggs böcker tidigare i veckan som kommer med posten. Äntligen får jag läsa en av hennes böcker! Ni ser, nu måste jag säga upp mig från jobbet. Har ju inte tid att läsa.
  • det går så himla bra för några av mina elever. Förra året var vi så oroliga för dem, men nu har det börjat lösa sig. Och jag är glad och lättad!
  • ikväll kommer syster M och spenderar natten och imorgon far vi till en barnloppis i grannstaden. Håll tummarna att vi får saker och ting sålda!
  • min familj så klart. Vad skulle jag göra utan min man och dotter?
  • det är fredag! Kanske jag skrev? Men det tål att upprepas igen. 
Ja, det blev en diger lista! Nu ska jag försöka ta reda på om det går att inhandla huvudvärkstabletter på nån bensinmack? Ni vet, de där mackarna med de vanliga namnen. Finns det tror ni? Jag verkligen älskar att apoteksmonopolet är brutet! Livet är så mycket enklare! Det är jag också glad för denna fredag.




Till min make :)


Happy Friday!

onsdag 28 september 2011

Operation Beautiful

I måndags på väg till gymmet fick jag syn på en gul lapp som glimmade på en bänk i mörkret. Numera är det mörkt vid sju då jag kilar till träningen och det var knappt att jag såg den där lappen. Det är klart jag blev nyfiken på vad det kunde vara så jag var tvungen att gå fram och titta närmare på den. Till min förvåning var det ett litet budskap skrivet:

Denna bänk är reserverad för vackra personer som du!

Tyvärr var det så mörkt att det inte gick att ta kort på lappen (min mobil är verkligen ingen fotomobil), men så stod det. Vilket underbart meddelande!
Igår gick jag in och tittade på hemsidan. Vilken underbar hemsida och vilket fantastiskt projekt!
Det går ut på att sprida budskapet att vara nöjd med sig själv, älska den man är och må bra. För att göra detta uppmanas man sätta upp post-it-lappar med fina budskap för folk att se. Dessa kan man ta kort på och skicka in till hemsidan så läggs de upp där också. 
Gör det ni med! Upp med en post-it-lapp och sprid budskapet vidare. Gör världen lite vackrare, post-it-lapp för post-it-lapp! 

Från hemsidan operationbeautiful.com

tisdag 27 september 2011

Staden som slutade andas

När jag går i bibliotek eller i en bokhandel fascineras jag av böckernas titlar. De är oerhört viktiga för mig. Mycket viktigare än omslaget och ibland till och med viktigare än texten på baksidan. Häromveckan gick jag på mitt bibliotek i stan och fann en bok med det mystiska namnet "Staden som slutade andas". Jag tyckte att titeln lät så fantastiskt poetisk. Den kan ju handla om allt möjligt. En vacker saga, en skräckhistoria eller en deckare. Varför inte en bok med dikter? Jag lånade den. Helt utan att läsa minsta lilla på baksidan. Ibland kan jag vara lite wild and crazy faktiskt. Utmanar ödet i den gråtrista vardagen emellanåt.
Nu har jag nästan läst ut den och lite besviken är jag faktiskt. Innehållet är inte alls så vackert och poetiskt som bokens titel. Storyn är inte fullt så engagerande som jag räknat med. Nu kan det ju ändras under de sista kapitlen, men jag tvivlar på det. Man kan ju inte ha tur jämt!

Just nu har jag så många böcker jag vill läsa att listan är flera sidor lång. På varenda blogg jag går in finns massor av superbra boktips och listan blir bara längre och längre. Jag funderar starkt på att säga upp mig från jobbet för att hinna läsa alla dessa böcker. Det skulle väl vara fantastiskt! Ta tjänstledigt för att läsa ett år. Inte nog med det, det kommer också nya böcker hela tiden. nya författare. Listan är oändlig. Så många böcker och så lite tid. Något som är irriterande dock är att jag har stått i kö för den sista boken i Hungerspelen-serien av Suzanne Collins väldigt länge. Nu är jag först i kö och biblioteket har tre kopior. Och ALLA tre är försenade. Snacka om ruttet. Jag hoppas de tre blir avstängda från biblioteket for life. Det kanske inte funkar så? Well, en saftig förseningsräkning då? Jag vill ju läsa slutet. Nu. Igår. För en månad sedan. Människor är så omoraliska nuförtiden. Dagens ungdom säger jag bara. Ja, kanske dagens äldre också. 

I väntan på "Revolt" (boken av Suzanne Collins alltså) får jag läsa "Moment 22". Det är inte heller helt fel!
Ha en fin onsdag mina vänner!/ Kram från en biblioteksbitter Trillingnöt

måndag 26 september 2011

Det här med bästa formen

Mitt projekt Bästa Formen någonsin börjar lida mot sitt slut. Slut och slut, men ni vet vad jag menar. Det tar aldrig slut, men just den här utmaningen får sitt slut om 3,5 vecka. Egentligen är det väl närmare 4 veckor, men 3,5 låter så mycket kortare så jag säger det istället.
Utmaningen startade den 1 juli och avslutas i lagom tid till vår fjärde bröllopsdag. Den firas den 20 oktober, men eftersom det är en torsdag avslutar jag på lördagen istället, den 22 oktober. Det kändes bättre. Då är sista vägningen och mätningen.
Nu har jag fått en blygsam förfrågan från Beata om jag kunde lägga upp mina mål, mått och bilder och sånt där. Jag har varit lite restriktiv med just detta, då jag inte vill "fläka" ut mig hur som helst. Detta är ju ingen renodlad tränings- eller viktblogg och jag kanske var lite orolig för vad folk ska tycka när de loggar in och jag "tjatar och gnötar om min vikt och träning heeela tiden". Därför tillkom min nya sida med Bästa Formen. Och så är jag väl lite reserverad. I alla fall när det gäller att visa upp min halvnakna lekamen på bloggen. Risken finns ju att det blir ren hysteri när otroligt snygga bilder av mig visas upp, rena rusningstrafiken och bloggen kanske kraschar. Onödigt att risker nåt menar jag :p

Målen kan jag delge mig av på en gång:

- gå ned några kilo, men framförallt tajta till kroppen
- få bort flabbet från magen, eller i alla fall vara en bra bit på väg
- få en snyggare kropp helt enkelt
- bli starkare, öka vikter, orka mer
- kunna springa en mil på under en timme
- kunna stå i plankan i 3 x 2 min

Jag har fotat och mätt ungefär varannan vecka. Måtten kommer jag att lägga upp på sidan för Bästa Formen om ni vill kika efter den 22 oktober.

Bilderna kommer nog inte komma upp på bloggen. Det kan vara några tappra som är intresserade av att se lite bilder och då får ni gärna maila på vilsnajollen@gmail.com. Glöm inte att berätta vem du är!
Jag vill veta vilka som har tillgång till de smaskiga bilderna.Är alltså inte lika modig som andra fantastiska bloggare, jag fegar ur lite jag.

Nu är det fyra hårda veckor kvar, en fokusmånad kan man säga. Jag andas bra mat och mycket motion ända fram till slutet.
Så vad händer efter den 22 oktober? Är det slut då? Återgår jag till min gamla soffa och degar med lösgodis och läsk? Nej, då. Då sätter jag nya mål helt enkelt. Nya utmaningar och ett nytt datum som förmodligen blir i krokarna kring jul. Det lutar åt nåt i stil med att se snyggare ut i nåt klädesplagg. Verkar roligt! Vi får la se!

Tjejmilen 2010




En annorlunda måndagslista istället

Efter mycket funderande bestämde jag mig för att vara med i  En bok om dagens pocketbyte i alla fall. Nu har vi fått våra bytesvänner tilldelade. Mycket spännande! De är hemliga givetvis så jag kan ännu inte avslöja vem jag ska skicka till (jag vet ju heller inte vem som skickar till mig), men jag kan avslöja att det är en riktig utmaning!
För att min hemliga bokbytarvän ska få det lite lättare att veta vad hon ska skicka, fyller jag i den här listan (ni som inte är med i pocketbytet får gärna sno delar eller hela listan och fylla i själva. Alltid roligt att läsa om bokvanor!):


Om böcker:
* Vilken genre eller författare gillar du bäst?
 
Jag har varit väldigt långt nere i deckarträsket ett bra tag, men har börjat tröttna lite. Jag gillar fortfarande en riktigt bra deckare, men det är svårt att hitta en sådan idag tycker jag. Jag gillar böcker med mening, att man lär sig något av en bok. Gärna skräck/thriller, en välskriven sådan.  Jag gillar att testa nya författare och har egentligen ingen favoritförfattare. Det är roligt att läsa böcker som kanske inte alla läser/har läst.


* Vilken genre eller författare är du nyfiken på?
Jag har precis börjat intressera mig för klassiker. Nyss fick jag "Moment 22" och "To kill a mockingbird" som jag ska läsa. För ett år sen läste jag "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning" av Haruki Murakami och jag skulle gärna läsa andra böcker av honom. Jag är nyfiken på de flesta författare faktiskt!


* Vad har du läst, men tänkt "Aldrig mer!" om..?
Jag började läsa förra årets Nobelpristagare Vargas Llosa och aldrig mer. Fruktansvärt trist. 


* Finns det någon författare som du samlar på? Har du allt? 
Jag samlar inte alls. Jag har läst massor, men behåller sällan böckerna utan ger vidare.  Har flyttat en hel del så just nu är det svårt att spara på böcker.


* Finns det någon lista publicerad, över vad du har läst genom åren?
Nej, tyvärr. Det finns en lista som är påbörjad i juni i år. Den listan är endast får 2011. Jag läste ju lite innan det också ;)
* Annat litterärt, värt att veta..?


Jag ogillar att läsa samma böcker två gånger, om den inte är riktigt bra. Min favoritbok Siddharta kan jag läsa om och om igen. 
Om ätbart:
* Vad äter du för godis?
Frågan borde vara "Vilket godis är du INTE"....jag gillar allt godis. Lösgodis, gärna lakrits och sötsur sådan (inte så mycket sånt där fluff som sockerbitar. Gillar inte, men gärna segare sort och choklad). Jag äter gärna mjölkchoklad och gillar att testa nya sorter. Mörk choklad är också en favorit, men bara Lindts. 


* Naturgodis - ätbart eller inte..? 
Absolut. Gillar naturgodis väldigt mycket!


* Dricker du te eller kaffe? Favoriter? Odrickbart?
Jag dricker massor av te och gillar att testa nytt där också. Inte så mycket fruktiga teer som smakar tvål. Rena smaker ska det vara. Har hakat upp mig på chaiteer just nu, men dricker det mesta!


Annat:
* Hobby? 
Finns det andra hobbies än att läsa? Ja, träning så klart. Tränar en hel del. Yoga, styrketräning, löpning, Bodyrock och annat roligt. 


* Favoritfilm? 
Little miss sunshine, Love Actuallt, Forrest Gump och Så som i himmelen. 


* Favoritmusik?
Just nu är det mycket Adele, Robyn och Coldplay som gäller. Gillar också Norah Jones och James Blunt. 


* Stjärntecken? Favoritfärg? 
Jag är jungfru. Gillar blått (inte ljusblått/babyblått) och mörkt grön.


* Samlar du på något?
Nej, det kan jag väl inte säga. Jag samlar på erfarenheter :) och lästa böcker (mentalt alltså, inte fysiska böcker). Jo, jag kanske kan säga att jag samlar på recept? Jo, jag säger nog det. Älskar att klippa ut recept från tidningar och stoppa in i min receptbok. Gärna efterrätter av det annorlunda slaget eller mat med mycket smak!


Det var väl en liten hjälp kanske? Jag hoppas det.


Idag mår jag i alla fall bättre än igår och det är jag evigt tacksam för. Vi hade en hektisk men väldigt trevlig dag. Gymmet skippade jag. Jag pallade helt enkelt inte. Idag tar jag nya tag och tränar istället. Ibland måste man prioritera. Jag hade nog ändå inte gjort så bra ifrån mig om jag tränat igår. 
Ha en fin måndag och tack för alla peppande kommentarer! De är guld värda!



söndag 25 september 2011

Error

Idag blinkar min hjärna ERROR ERROR ERROR. Gårdagens matintag gjorde att jag under en stor del av natten mådde fruktansvärt illa. Jag kunde inte sova och försökte hitta ett sätt att sluta må illa. Efter några timmar gick det över, men idag känner jag mig lite smådålig. Uppsvälld mage, trött, allmänt seg.
Det är bara att upp på hästen igen. Gör om, gör rätt och kämpa på. Vi har mycket på agendan idag dessutom. Barnvakteri till systerdotter hela dagen, dans med lilltjejen och gym under tiden, kalas hos systerson som fyller två år. Ja, och så skulle man klämt in lite städning nånstans. Vid midnatt kanske? Eller en helt annan dag. Låter bra mycket bättre med en annan dag. Så får det bli! Vi hörs på andra sidan!

lördag 24 september 2011

När man bor i en liten stad

När man bor i en liten stad där man ofta knappt ser en enda människa (känns det som i alla fall) är det lätt att bli så där folkskygg och nästan rädd för stora folksamlingar. Det fick vi erfara igår när vi for till det ny shoppingcentret (det är alltså bara ett fancy ord för galleria) som öppnat i storstaden. Vi var egentligen inte där för att det just öppnat, utan för ett erbjudande på ett par vinterskor till lilltjejen. Det är ju that time of year nu, att man bör införskaffa lite rejäla ytterkläder för snart står det inte på förrän snön vräker ned. För två år sen då det här snöhelvetet startade i Sverige kom snön den 12 december. Ja, jag kommer ihåg. Men bara för att det var min systersons dopdag och när vi skulle åka hemåt började det snöa och jag och maken slog vad om när snön skulle försvinna. Ingen av oss gissade i mars 2010. Förra året kom snön den 9 november. Japp, komer ihåg det också. Om ni undrar, jag är nog ett geni. Har misstänkt det ganska länge, men nu fått det bekräftat. En månad tidigare kom snön 2010 och anledningen till att jag kommer ihåg det är att jag inte hade hunnit på med vinterdäcken och att skolinspektionen skulle komma till min skola dagen efter. Jag var på jobbet när snöstormen from hell drog in och la meter av snö på marken. Jag hade dottern i bilen på väg hem eftersom hon gick på förskolan där jag jobbar (maken var bortrest) och vi fick köra i 30 km/h hela de 4 milen. Och jag var livrädd.
Om det här med en månad tidigare varje år stämmer kan snön mycket väl komma om bara ett par veckor (ve och fasa!!).
Jo, helt off topic var det. Vi var till nya "shoppingcentret" i storstan och så klart var det massor med folk eftersom de precis öppnat. Man får tränga sig och försöka hoppa åt sidan när folk kommer dundrande. Vi skulle ju i princip bara till en eller två affärer tack och lov så det blev kort. Å andra sidan var affär nummer två City Gross och matinköp. Och så var det löningshelg. Vi är mest vana vid att det känns tomt i en så stor affär som City Gross, men nu var det lite "trångt". För att vara en så stor affär menar jag. Det var riktigt skönt att åka hem efteråt och slippa folk. Vad händer med oss? Vi som bott i New York menar jag? Jäkla småstad. Fördärvar en.

Jag passade också på att plocka upp ett paket som kommit. Jag vann nämligen en bok av eget val och en överraskningsbok på Dantes bibliotek för några veckor sen. Man skulle skriva om vilken klassikerbok man ville vinna och jag skrev "Moment 22" eftersom jag alltid använder det uttrycket, men aldrig läst boken. Sedan skulle också bloggägaren välja ytterligare en bok, men som fick bli en överraskning. Hon skickade "To kill a mockingbird" (hahahahahahahahahaha, jag skrev precis mockingBÖRD istället för mockingbird !!!) som jag också velat läsa väldigt länge. Så tack för en perfekt start på helgen!!

fredag 23 september 2011

Fredagspresent till er! Prova Digster Premium gratis!


Jag är Buzzador och har fått möjlighet att testa Digster Premium gratis i 6 månader och dela med mina vänner. Mina vänner är ju ni så klart och nu tänkte jag dela med er! Ni får också testa 6 månader gratis. Den vanliga Digster är alltid gratis, men Premium får man betala för. 
Man kan skapa spellistor och lyssna på andras spellistor. En superbra sida helt enkelt!

Gör så här:
  1. Gå in på till Digster och klicka på ”Skapa musikprofil”.
  2. Välj hur du vill logga in. Om du använder Facebook för att registrera dig kan du bara logga in med Facebook.
  3. Klicka på ”Registrera dig”. Skriv in koden: buzzador.
  4. Ange dina musikpreferenser i dina Inställningar så att Digsters 20 musikredaktörer kan föreslå spellistor som de tror att du gillar.
  5. Om du vill - dela ut Buzzadorkoden till dina vänner så att de också kan signa upp sig på Digster Premium i 6 månader gratis. Uppmana dem att sprida koden med Facebook och blogginlägg.

Så, var inte det liiite bra så här en vanlig trist fredag? Och så passa på att dansa till er spellista som mannen i mitt förra inlägg! Extra points för om ni spelar in er själva och lägger ut på er blogg! Hahaha.... please?

torsdag 22 september 2011

TGI Friday

Aldrig har en vecka känts så lång. På allvar. Jag tyckte redan igår att det var fredag, innan jag insåg att det faktiskt bara var torsdag. Det är konstigt så där. Tänk om man fick gå på känsla? Hmmm, idag känns det minsann som lördag fast det officiellt är onsdag, vi tar ledigt! Jag vet heller inte varför veckan känts så lång. Kanske för att veckan i princip rullat på i samma vanliga lunk på jobbet. Lite drama igår med en förälder, men det fick rektorn sköta.
Men nu äntligen är det fredag! Och helgen kommer att bjuda på en hel del. Det kommer att vara fullt ös medvetslös från morgon till kväll både lördag och söndag. Det är lite roligt. Oftast har vi ju nästan ingen inbokat. Vi gör liksom vad som faller oss in på helgen. Det bjuds på barnvakteri, marknad på torget, dans, barnkalas och träning plus systerhäng. Vi får se om jag ens har tid att blogga i helgen! What, did I just say that? Självklart blir det bloggande!

Jag tänker göra en Anneli och köra en fredagsdans idag!

Confessions of a former soffpotatis

Vilken titel till en bok! Jag tror jag måste skriva den boken. Skulle faktiskt vara lite roligt! Jag fick en förfrågan från Jojjo om att skriva lite mer om min träning. Och er önskan är min lag givetvis. That is how I roll baby. Jag har gått från en ingrodd soffpotatis till en träningstok. No joke. Jag kan inte skryta om att jag var sportintresserad när jag var yngre alls. Visst, jag hade mina perioder på några månader ibland då jag spelade fotboll, handboll, pingis, innebandy, red, eventuellt var ute i spåret och sprang/gick...skolgympa hatade jag. Finns det egentligen nån som gillar skolgympa? Kanske de som redan är atletiska och har en naturlig fallenhet för sport. Det hade inte jag. När jag gick på högstadiet skulle vi till exempel ha livräddning för att bli godkända och jag och en klasskamrat hade skolkat från den simningen. Vi fick ta igen den senare vill jag lova. En egen dejt med idrottsläraren och räddningsdockan  i simhallen. Jag kunde för mitt liv inte dyka och hämta den där jäkla dockan. Det spelade ingen roll att läraren stod där och skrek att det "var mitt barn jag skulle rädda, så sätt igång!" Pedagogiskt så det heter duga.

Under mitt andra år i New York blev jag sugen på att börja springa. Det finns fantastiska parker runt i stan och där jag bodde var det alldeles spektakulärt fint, alldeles intill the Hudsin River. Så jag började springa lite. Skjutsade ner minsta tjejen jag tog hand om med tunnelbana till förskolan på morgonen och sen kunde jag springa i parken hela vägen upp tillbaka igen. Som allt annat höll det bara några månader. Men minnet av dessa springturer fanns rotade där inne i skallen och ville ut. Därför blev det just löpning som blev starten för min träningshysteri för två år sen. Det var då jag beslutade att gå ned i vikt och köpte ett löpband för att också kunna springa på vintern (det löpbandet var from hell när man ser till ljudnivån och det finns inte kvar).

Idag tränar jag 5-6 gånger per vecka för det mesta och jag blandar massor. För ett år sen började jag på ett gym. Det har jag aldrig ångrat! Vilka möjligheter det finns. Jag löptränar nån gång i veckan och kör intervaller efter varje gympass. Jag finner gymscheman på nätet och komponerar egna. Många gånger kör jag egen träning hemma. Jag älskar Bodyrock.tv där det finns massor av färdiga workouts som är grymt jobbiga, men som ger resultat och som är roliga och utmanande. Därifrån har jag plockat 5-6 favoriter som jag varierar emellan och hittar ständigt nytt. Gå in och kika vet jag. Jag kör yoga en gång i veckan hemma med DVD. Det är så himla dyrt att gå till en studio och det har jag inte råd med just nu. I framtiden vore det drömmen. Inför varje vecka skriver jag mitt träningsschema i spalten till höger under "Träning vecka..." Då vet jag att det blir av helt enkelt. 

Så jag har gått från att vara så gott som otränad och överviktig till träningstokig och normalviktig´på dryga två år. Nu skulle jag aldrig ge upp träningen, Det är alldeles för roligt. I början var det givetvis ett nödvändigt ont, men som tur var utvecklades det till ett beroende. Och  jag har haft tur som har en sån fin make som stöttar mig och uppmuntrar mig längs vägen och gör det möjligt att kunna gå iväg och träna i princip hur mycket jag vill. Inga klagomål what so ever. Men så får han ju en lite snyggare och friskare fru på köpet, så varför klaga då ;)

Här under länkar jag till andra inlägg jag skrivit om träning:

Min viktresa
Löpningen
Träningstips
Varför jag tränar
Inställning till träning när motivationen tryter
När jag sprang tjejmilen 2010
Vårruset 2010

Zuzana från Bodyrock. Hon tränar i princip bara sina hemmaworkouts som hon lägger ut på hemsidan. 

tisdag 20 september 2011

Man och maskin

Jag blev ju lite väl ivrig där när batteribytet på bilen blev ett sånt totalt fail och hade trott att det skulle ta veckor innan eländet var fixat och inte den timme som det faktiskt tog. Därför köpte jag ett rabattkort med tio resor på tåg och ytterligare ett för tio resor med stadsbussen i jobbstaden. Dessa måste åkas upp inom en månad, annars förlorar man alla pengar. Himla snålt. Så igår fick jag åka tåg till jobbet och hem igen (så klart, duh!). Stadsbussen på hemvägen var faktiskt i god tid igår och jag hoppade av ett par hållplatser tidigare för att få en trevlig promenad genom stan. Vid ån, ganska när där jag gick av, var det lite hallabaloo. Tydligen ska något hända just där eftersom området var lätt avspärrat och inom avspärrningen befann sig ett par arbetargubbar och en mindre lyftmaskinmojäng. Jag kom närmare och såg att de ganska nyligen fällt ett träd och sågat itu och nu flyttade resterna av trädet bort från platsen med hjälp av maskinen. Jag kryssade förbi en massa gubbar, män och pojkar i min jakt på stationen och slogs då plötsligt av en sak. Mitt huvud snurrade nästan 360 grader och hjärnan registrerade ett otroligt fenomen. Från kilometer (kanske lite överdrivet jag vet) drogs män i kostym, äldre gubbar i manchesterbyxor, unga pojkar med pappa i högsta hugg, tonårskillar med halva rumpan synlig, som flugor mot detta maskinevent. Jag noterade grupper av män som stod vid husknutar och kikade på vad som försegick, äldre män som var mer vågade som stod mitt framför spektaklet med gapande munnar, killar som i smyg kikade på maskinen när de låååååångsamt gick förbi...Jag hamnade motströms män som fortfarande var på väg mot händelsernas centrum. Jag har nog aldrig sett så många män samlade på samma plats på en helt vanlig tisdag.

Vad är det med män och maskiner egentligen? Visas den senaste traktorn på torget i stan kan man slå vad om att det kommer massor med män från all walks of life, för att titta. Det är ju inte som att de kommer att få köra runt i den menar jag? Man står och glor, förundras över att den är så stor, kanske knackar lite lattjo på däcken och sen är det inget mer med det. Brandbilar, lastbilar, monsterbilar, lyftkranar, you name it, männen är där. De kan inte låta bli. Det är som en magnet helt enkelt och deras gener drar dem mot maskinerna, de saknar vilja helt plötsligt. Ett otroligt fenomen egentligen det där. Och jag ställde givetvis maken mot väggen. Han gav upp utan fight och medgav att det ÄR så. Män kan INTE låta bli. Nu ser jag gärna att en forskare tar tag i detta...

Alla mäns våta dröm?

Det här med julmat

Jo, det är sant. Vi har börjat planera vår julmat redan. Anledningen är att vi ska ha ett traditionellt julbord med en blandning av svenskt och engelskt och vi vill göra det mesta från scratch. Inte så mycket scratch att vi föder upp en gris till skinkan. Inte i år i alla fall. Vissa saker kommer att ta lite tid och därför förbereder vi oss med att samla in recept och idéer.
Vad jag fann när jag sökte på julmat och även julmat på engelska var massor med recept. Verkligen massor. Det som förvånade mig var andelen sötsaker. Det finns inget slut på antal recept på godis, kakor, bullar, choklad. Det kan se ut så här på listan:"Griljeringsrecept, nougatgömmor, saftiga saffransbullar, lutfisk, krispig ischoklad, saffranssnurror, knapriga sirapskakor, julig chokladfudge, sillsallad". 80% av alla recept är sötsaker. Just nu under min formtopp när jag går på kostschemat och allt, känns det lite som tortyr. Jo, faktiskt. Det liksom vattnas i munnen när jag bläddrar sida upp och sida ned med smaskiga recept. Och om min chokladreceptbok är djävulens hantverk, då är nog hemsidan Joyofbaking djävulens kanal. Ett varningens ord bara. Ni går in och kollar på egen risk, jag tar min hand ifrån er så snart ni klickar på länken. Ni hamnar mitt i julbaket och jag dör en smula bara jag tänker på alla godsaker som huserar runt på den sidan.


Om vi ska hinna laga och äta allt som vi vill, får vi börja redan i november och sen sluta nån gång i januari. Kanske dags att börja sålla i recepten? Äsch. Man får väl drömma. Och på så sätt har vi ju hur många jular som helst planerade redan nu. Det gäller att tänka framåt.
Något jag är sugen på att testa är lutfisk. Hur sjutton smakar det? Har ni testat?

Ni ser ju. Är inte detta djävulens verk så säg?

söndag 18 september 2011

Tänka positivt och en måndagslista

Det var ju inte en underbar dag igår med tanke på att det var städdag och jag var mindre sugen på att dra fram dammvippan och sätta igång. Dagen förflöt ganska bra i alla fall. Det bästa var att under tiden som dottern dansade fick föräldrarna använda gymmet i samma byggnad. Snacka om lyx och att slå två flugor i en smäll. Det var roligt att få testa ett annat gym, även om jag fortfarande föredrar "mitt" eget. Dottern älskade dansen och sken som en sol när jag kom och hämtade henne. Win-win situation. Efter det gick vi hem och jag satte igång med städet och tvätten. Det tar ju inte så lång tid egentligen, men bara tanken på att sätta igång ibland får mig att vilja krypa ned i sängen och dra täcket över huvudet. Det positiva nu är ju att det är rent och fint, alla kläder är tvättade och vikta/hängda och veckan kan börja fräscht. 

Idag är det måndag och jag är himla glad för att:

  • jag städade igår i alla fall...
  • söndagar med dans kommer att vara en bra stund både för dottern och mig eftersom jag kan gymma under tiden
  • vi hade en mysig stund med mamma i lördags i perfekt väder. Bättre kunde det inte bli!
  • på söndag är det barnkalas för lilla systersonen. Jättetrevligt blir det!
  • det är fem veckor kvar av min formtopp. Sen sätter vi nya mål att uppnå.
  • snart är det minsann jul! Jag och maken planerar redan!
  • denna veckan börjar alla bra TV-program.
  • jag har min älskade familj som är så fantastisk!
Vad är ni tacksamma för idag?


LIte mer kärlek kan jag nog skicka tycker jag

Idag är det söndag och jag sitter här i soffan och väntar på att familjen ska vakna. Söndag är som bekant städdag i vår familj. Ibland tar jag mig an uppgiften med glädje. Glädje kanske var att ta i. Mer en svag entusiasm. Idag är den entusiasmen nere på minus. Funderar på att skjuta upp städningen till en annan dag. Tisdag kanske. Eller torsdag. Inte idag.
Vi ska gå på minidans med lillan idag också. Det har äntligen börjat här i vår stad! Förra hösten åkte vi till storstan vid nio varje söndag i tio veckor. Ett evigt trassel och jobbigt som sjutton. Nu går vi gatan ner vid halv elva, fem söndagar. Lagom! Så svenskt och härligt. 
Sen är det dags att tvätta. Det går inte att skjuta upp tyvärr. Det ser skralt ut i garderoben inför den nya veckan. Kanske gymmet senare då. Färga håret. Börjar bli grått igen. Äsch, lika bra att sätta igång. Så här blir det inga dammtussar eliminerade. 

Jag fick ju en liten award tidigare i veckan av fina Lotta och den skickade jag vidare till ett gäng. Bland annat söta, fina, rar Duktiga Tjejen. Hon bollade minsann tillbaka den till mig! Det måste väl få vara ett fint betyg? Och jag tänker tacka och ta emot så att jag kan tipsa om lite fler bloggar som jag gillar. Jag tänker inte svara på samma frågor utan bara hoppa till nomineringar. Frågorna som de nominerade ska svara på är:


1. Varför började du blogga?
2. Vad har du för mål med bloggen?
3. Vilka bloggar följer du?
4. Vad har du förfavoritfärg?
5. Vad har du för favoritfilm?
6. Vilket land/länder drömmer du om att besöka?


Jag vill nominera följande fina personer:

Malin-Charlotta för hennes enorma livslust och glädje som genomsyrar hennes blogg. Den inspirerar till att bli en bättre människa och se det goda i livet. Man väljer sin egen väg, för den är alltid bäst för en själv.

Emmas bokhylla som skriver om just det kanske gissat: böcker. Alltid fina tips på lite annorlunda böcker, inte alltid de vanliga som brukar dyka upp på varenda bokblogg. Hon skriver inte bara om böcker utan också om livet på en den afrikanska kontinenten, kulturkrockar och kulturmöten och glädjen över att få paket från Sverige då och då.

En bok om dagen som också driver en bokblogg. Hon är generös med sina boktips och jag har hittat massor med guldkorn just där. Dessutom är hon outtröttlig i sina pocketbyten. Flera gånger om året arrangerar hon pocketbyten mellan oss bloggare för att förgylla våra bokliv. Fantastiskt! Nu är hon igång med ett byte till så passa på att vara med!

Camillas tankar som är en inspirerande blogg med vardagsbetraktelser och familjeglädje blandat med hot topics då och då. Det är en glädje att följa hennes tankar och familj. Naturen är något som präglar henne och hennes familj och jag blir själv sugen på att bli scout till exempel, när jag läser hennes inlägg om barnen som åker på scoutläger och annat skoj!

lördag 17 september 2011

Det finns också vackra saker

Nu finns det inte bara kissande gubbar längs vägkanten på väg till jobbet mitt, det kanske lät lite så när jag skrev mitt inlägg för någon dag sedan. Det får ni inte tro.
Igår var en sån där vacker morgon, inget regn och inga regnmoln som förpestade himlen, utan bara soluppgång. Jag börjar min resa till jobbet ungefär vid den tidpunkten när solen precis vaknat till liv och påbörjat dagens vandring över himlavalvet. Det kastar ett alldeles speciellt ljus på åkrarna och strilar så vackert genom trädens fortfarande gröna lövverk. Det ligger något drömskt över landskapet om hösten, när naturens skönhet samarbetar på bästa sätt och då träffar det rakt i hjärtat. Igår var en sån morgon. Sovande tidsslitna, röda ladugårdar som lyser upp vägkanten med sin vackra form och färg, vackert roströda kossor som betar ovanpå ruinerna av en gammal by, åkrarna som ligger öde och utmattade efter höstens avslutade skörd och det härliga lugn som infinner sig när man nästan är ensam på vägen i bilen. Tänk vilken underbar start på dagen! 

Idag ska jag och dottern träffa mamma i storstan och vi ska ha en trevlig dag tillsammans. Jag hoppas er dag blir lika trevlig! Passa på att njuta av den fina hösten och se det vackra i det lilla här i livet. Det är de små detaljerna som gör skillnad.

fredag 16 september 2011

Komplimanger

Händer det att ni också viftar bort en fin komplimang som någon ger er? Jag gör det ganska ofta. För mig själv, efteråt. För några år sen startade jag mitt eget projekt; att säga TACK när någon ger en komplimang eller ett beröm. Jag kom på mig själv med att ofta säga "Äsch", vrida lite på mig och sen yttra några ord som helt tog bort min del i det goda. Som om jag fått bra på ett prov. Jag hade pluggat som ett djur, fått MVG och sen när någon sa "Wow, vad bra, du har verkligen kämpat. Duktiga du!" så svarade jag ofta "Äsch, du vet läraren hade gjort ett lätt prov" eller nåt liknande. Att säga TACK hindrar mig inte från att tänka annat när jag är ensam. Det jag gjorde var ju inte bättre än nån annans insats. SÅ snyggt satt väl ändå inte tröjan att det var värt en komplimang.
Trots dessa tankar sitter ändå de fina orden kvar långt där inne och värmer och ger ljus. De värmer extra mycket de dagar som är mörka och jobbiga. Ibland kan en komplimang komma helt oväntat på en dag när allt är upp och ned och verkligen göra skillnad.
Det är också fantastiskt roligt att ge komplimanger, speciellt när man ser personen lysa upp lite grann och sträcka på ryggen en aning.
Så idag kan vi väl alla ge de där extra fina orden till någon i vår närhet, låta personen få växa helt oväntat en helt vanlig fredag. Gör någons dag lite mer speciell!

torsdag 15 september 2011

Jag blir så himla rörd denna torsdag


ag besöker en av mina favoritbloggar denna morgon och vad finner jag om inte en award tilldelad mig! Och inte bara det, utan också en fantastiskt vacker motivering till awarden som gör mig alldeles rörd och överväldigad. Tack så hemskt mycket till dig Lotta som skriver Min plats i solen (som ni andra för övrigt måste besöka!)

Det var ju kanske lite trist att eventuella nya besökare som klickade på länken Lotta tillhandahöll, åkte rätt in på gårdagens inlägg om kiss. De måste ha undrat vad sjutton jag var för en prick egentligen som är värd en vacker motivering och en award? Men så är det. Det ÄR ju jag. Inte kisset kanske, men det där mischmaschet av ämnen jag skriver om.

Med awarden kommer också ett uppdrag. Nämligen att besvara lite frågor och sedan skicka den vidare till fem andra bloggare. Så här kommer det:

1. Varför började du blogga?
För två år sen läste jag massor med bloggar, då som nu faktiskt. Det är roligt att följa vardagen hos vanliga människor mitt i livet. Maken undrade lite varför jag läste bloggar och kom sedan med följdfrågan om varför inte jag själv skrev nåt. Det var ju en bra fråga. Varför inte? Kan de, kan jag. Och jag älskar att skriva. Det är ju en win win här kan man säga. Jag får utlopp för min inre skrivarglöd samtidigt som jag också får ett fantastiskt utbyte med alla som läser bloggen och som delar med sig av sina åsikter och erfarenheter i kommentarerna!

2. Vad har du för mål med bloggen?
Jag har inget egentligt mål med bloggen. I framtiden, när vi flyttar tillbaka till New York, kommer bloggen att vara ett sätt att också kommunicera mer med familjen hemma i Sverige så att de får ta del av vårt vardagsliv, trots att det är stort hav mellan oss.

3. Vilka bloggar följer du?
Jag följer en hel del bloggar, de flesta ser ni på min lista till höger, och sen följer jag några på avstånd som jag har i favoriter på datorn. De brukar jag inte kommentera så mycket på, men gillar att läsa och följa. Ibland lägger jag till några bloggar "på prov" i ett par veckor och när jag känner att bloggen verkligen är för mig, lägger jag till på listan. Jag försöker att inte vara en sån som kommenterar en gång bara för att få läsare till min blogg. Börjar jag kommentera brukar jag fortsätta läsa den bloggen. Fair and square!

4. Favoritfärg.
Jag gillar blått som jag tycker är en lugn och härlig färg. Dessutom gillar jag jordigt grön. Kanske mest för att jag hört att den passar mig :)

5. Favoritfilm.
Jag hade ett helt inlägg om det tidigare så denna blir lätt. "Så som i himmelen" är en fantastisk film tycker jag. "Forrest Gump" en riktigt feelgoodfilm. "Little miss sunshine" som är tragisk, rolig och vacker på samma gång. "Love Actually" som bara är en sån där film man myser till från början till slut och som man aldrig tröttnar på.

6. Vilket land/länder drömmer du om att besöka och varför?
Hur lång tid har ni att läsa? Jag skulle gärna besöka jordens alla länder om jag hade tid, pengar och möjlighet. Jag tycker det är roligt att upptäcka och träffa människor från jordens alla hörn. Det berikar. Om jag måste välja, vilket jag antagligen måste, skulle jag gärna besöka Italien. England, där jag aldrig har varit hör och häpna. Japan skulle vara en dröm att få se och varför inte Kanada och nåt land i Sydamerika? Det finns så många vackra platser på vår jord.

Nu kommer den svåra biten i denna award, att välja ut endast FEM bloggar som ska få awarden. Herregud. Jag får blunda och dra faktiskt.

Duktiga Tjejen, en blogg som jag följt en ganska kort tid egentligen, men som jag verkligen fastnat för. Hon är en ärlig och rak person som skriver direkt och utan krusiduller. Hon är väldigt personlig och delar helt ärligt med sig av tankar och funderingar som rör sitt liv och vårt samhälle. Enormt stark och driven och det beundrar jag!

Steel City Anna, som jag gett några andra awarder till tidigare. Jag tycker hon är värd varenda award. Hon bidrar med humor, vackra bilder, reflektioner över vardagen i ett annat land, men hon har även väckt ett intresse för poesi hos mig! Anna förstärker gärna sina åsikter och tankar med dikter i sin blogg och jag gillar det verkligen!

Ztorzillen är absolut värd ett besök. Hon skriver ärligt om sitt förhållande till mat och sin övervikt och sin vardag. Ztorzillen är en sådan människa som ibland offrar sin egen hälsa för andras, men försöker få en balans i livet. Hon inspirerar verkligen!

Husfrun som skriver om sin vardag mitt i livet med tre barn och som nybliven student. Husfrun bjuder på skratt och tänkvärda inlägg och har en fantastisk kreativitet! Stickar och syr och virkar och pluggar och är mamma. Jag har ingen aning om hur hon hinner med allt! Och ändå får jag en känsla av lugn när jag läser hennes inlägg. En sann inspiration. Och en underbar framtida lärarkollega!

Jojjo som skriver The Chronicles of a dreamer. Detta är en nyfunnen blogg för mig, men som jag började gilla med en gång. Jojjo skriver om sitt liv och sina drömmar med glimten i ögat, men med allvaret alltid närvarande i bakgrunden. Vackra inlägg blandas med roliga och tokiga och med bilder och tips. En perfekt kombination.

Min egentliga plan idag var att skriva om lycka. Lycka att ha fått en ny toalett på jobbet som kan spola så man slipper skämmas när man använt den. Det hade kanske varit att ta i lite för mycket eftersom jag skrev om kiss igår. Så tack och lov fick detta bli ett annat slags inlägg. 

Over and out för idag!

onsdag 14 september 2011

Iakttagelser i bilen

Jag åker ju ganska mycket bil. Varje vecka blir det cirka 40 mil jag åker, minst. Inte lika långt som många andra, men ändå en respektabel siffra tycker jag. Man ser en hel del när man åker, trots att det är i princip samma sträcka man kör dagligen. Något som har slagit mig de sista veckorna är alla dessa karlar. De som kissar vid vägkanten. What is up with that egentligen? De står också gärna nära vägkanten och slår en drill, till synes helt oberörda det faktum att alla som åker förbi vet exakt vad de gör. Det är karlar i kostym, arbetskläder, shorts, ja, alla sorter, som står där vi vägkanten. Givetvis får jag massa tankar i skallen, som vanligt. Är det medicinskt? Det finns ju vissa åkommor som gör att man måste kissa abnormt mycket. Men så många män på samma sträcka? Män kanske ha svårt att komma ihåg att gå på toaletten INNAN de åker iväg? Eller så struntar de i det eftersom de vet att de kan stanna var som helst och kissa. De är bekväma. Visserligen ser man mycket sällan karlar vid vägkanten när det är 20 minusgrader, det ska jag erkänna. Kanske är det då tanken på att stå där och lukta på blommorna under korkeken samtidigt som man passar på att kissa som lockar eftersom det verkar vara ett säsongsbetonat fenomen. Det är ju ett faktum att kvinnor har en mindre kissblåsa än män, men dock har vi inget bekvämt sätt att kissa ute på och därmed måste vi planera kissbesöken lite annorlunda.
Eller ska man vara så krass att man kan säga att det är en kvarleva från naturen? Att männen pissar in sina revir? Ja, givetvis utan att tänka på det. Jag har svårt att tro att en man skulle dra fram tanken (och snorren) att "nu ska jag minsann pinka in mitt revir för det finns andra män i närheten". Eller varför inte? 
Förmodligen är detta ett mysterium vi inte kommer att få klarhet i. Fast det skulle inte förvåna mig om det faktiskt finns forskning kring detta. Det verkar ju finnas forskning om det mesta och för det mesta.

ps. Routern kom igår och I am back! Nu kan jag sitta i garderoben och surfa om jag vill. Vilken frihet!

tisdag 13 september 2011

Tillbaka till stenåldern

Det känns faktiskt lite så för oss just nu. För några år sen fanns det inte trådlöst internet. Fasiken, internet fanns knappt. Bredband, vad var det? Gammalt hederligt uppringande modem var det hetaste. Kommer ni ihåg hur det brukade låta? Och att man heller inte kunde ringa samtidigt som man surfade? Vilka tider. Och vad snabbt det gått att bli så där superbekväm. Nu är många vana vid att ha internet på telefonen som man bär med sig överallt. Uppringt internet var också sååå segt. Att ladda en sida tog hur lång tid som helst. Idag, när man är van vid bredband, skulle det ta väldigt lång tid att vänja sig vid det långsamma igen om man var tvungen. Jag skulle nog få en hjärtattack varje gång jag satt vid datorn. Här måste det gå snabbt!

I dagarna har vår router gått ur tiden. Igen. Förra gången det hände var det mitt fel. Jag kopplade om lite och satte kontakten lite fel och pang! var den utbrunnen. Katastrof. Den router som fick ersätta den tidigare har inte varit den bästa. Man har inte kunnat låsa internet (ni vet har ett lösenord så inte vem som helst i byggnaden kan nå det) för då har inte trådlöst funkat på min dator, bara för makens dator. För några månader sedan kunde jag heller inte nå via trådlöst, trots bristen på lösenord, så jag fick koppla om och vara direkt ansluten till vår router och därmed ha mer som en stationär dator om jag skulle använda internet.
Nu funkar routern inte alls. Nada. Zit. DET är rena stenåldern. Endast en dator kan vara uppkopplad samtidigt. Vilken katastrof! Därför klickade vi hem en ny router från Dustinhome. Typ världens snabbaste leverans. Vi betalade igår klockan 16.43. Cirka 17.00 kom ett mail som sa att ordern skickats. Det betyder att den möjligtvis kommer på posten idag, senast imorgon. Om jag hade skickat efter i går morse hade den med all säkerhet nått oss idag. DET kallar jag snabb service.

Snart är vi tillbaka på 2011. Idag eller imorgon nån gång. Hang in there.

måndag 12 september 2011

Vad folk gör på helgen kombinerat med en måndagslista

Precis när jag kommer in i min jobbstad finns det ett plakat som annonserar olika event som ska ske. Ibland står det typ motocross, speedway, utställning och såna saker. En gång var det en sten-och ÄNGELmässa. Jag har faktiskt ingen aning om vad desa har gemensamt. Förutom mässan då. På plakatet i två veckors tid har det nu stått "Husvagnsrace". Det ger ju givetvis många associationer av olika slag. Vad sjutton innebär ett husvagnsrace? Är det riktiga husvagnar? Finns det bil med i spelet, eller rullar man bara i husvagnen? Har husvagnen motor kanske? Finns det fullt med glas och sånt i skåpen, för jag hoppas att det är ett helt autentiskt i racet. Hur ofta måste man träna för att bli riktigt bra på sporten? Hur dyrt måste det  inte vara? Och vem tusan kom på detta evenemang eller sport eller vad man nu ska kalla det?
När jag läser sånt här inser jag att vissa människor har alldeles för mycket fritid...

Idag är det måndag och jag är glad för att:

  • helgen som gick var så skön och härligt avslappnad
  • det är mitten av september och vädret är väldigt skönt fortfarande. Ta i trä!
  • höstens TV-program så smått kommit igång. Ännu mer kommer nästa vecka. 
  • bilen rullar och är fantastisk
  • internet finns. Tänk så mycket lättare det är att hitta den information man söker.
  • jag har en så fin familj som alltid finns där i vått och torrt!
Ha en fin måndag nu!

söndag 11 september 2011

En väldigt fin lördag och så en årsdag

Igår hade vi en helt fantastisk lördag här hemma. Solen sken, det var riktigt varmt och det var mycket på gång nere på stan. Gallerian vi har firar tre år i år och varje år sker det nåt roligt där under september månad. Jag vet inte riktigt hur länge de hade tänkt fira varje årsdag? Mig gör det inget, det är roligt när det händer saker. Rix FM spelade därifrån, de delade ut nyckelringar och dottern fick en. Hon var helt salig. Efter det åkte vi upp en trappa och där fanns det ansiktmålning. N bestämde att hon ville ha blommor målade och trots att jag var lite tveksam till att hon verkligen skulle gå through med det så gick det vägen. Hon var mäkta stolt över sina fina blå blommor. Sedan fanns det en trubadur på bottenvåningen. Jag och N var framme vid scenen, de enda två givetvis, och lyssnade. Vi satte oss i fiket istället efter en stund och lyssnade. Vi gick till parken och lekte, gick till leksaksaffären och köpte pärlor för att göra halsband och armband hemma. Riktigt mysigt var det hela dagen!

Idag söndag är det istället 10 årsdagen av terrorattackerna i NYC. Jag själv fick aldrig möjligheterna att se tornen tyvärr. År 2001 hade jag nyligen börjat lärarutbildningen och var ute på min första praktikvecka när attacken ägde rum. Tornen hade precis rasat när jag kom hem och slog på TV:n. Hela kvällen gick sedan åt till att följa nyheterna på TV och delvis på internet. Det var oerhört surrealistiskt att se flygplan krascha in i tornen, människor som hoppade ut ur byggnaderna, folk som sprang skrikande bort från platsen, allt damm som täckte in princip allt flera kvarter runt tornen och sedan siffrorna på de döda som kom med jämna mellanrum och till slut stannade runt 3000.
Maken min var på tunnelbanan i New York City när det hände, på väg till skolan och har självklart en helt annan upplevelse av attacken än jag själv. Människor som kom ned i tunnelbanan berättade om vad som hänt för övriga passagerare. När man sitter på tunnelbanan är det som att man är helt avskärmad från omvärlden (numera har man ju internet på mobiler och sånt, men 2001 var det andra tider) och har ingen aning om det som händer ovan jord. Det var en galen tid.

Jag tänker idag på alla som drabbats av denna katastrof i New York, men också på alla de oskyldiga människor som dött i det krig som följde på grund av attacken. Det är tusentals barn, kvinnor och män i Afghanistan och Irak som dött och skadats och på andra sätt fått lida på grund av detta hemska. Låt oss inte glömma dess människor heller. 

lördag 10 september 2011

Den (o)sminkade sanningen

Härom månaden läste jag en artikel i en tidning som påstod att kvinnor i snitt använder tretton produkter i ansiktet dagligen. Tretton? Själv är jag ju som sagt inte alls bevandrad i sminkets värld alls. Jag räknade mina produkter som jag använder dagligen i ansiktet. Det blev hela två. Vid få tillfällen kan det vara tre och fyra. Vanligtvis använder jag tvål och sedan en lotion/ansiktskräm. Ibland lypsyl och cirka en gång i månaden lite mascara. Japp. Där är det punkt.
Så började jag fundera på vad sjutton andra kvinnor använder då. Hela tretton stycken. Min lista blev som följer (rätta mig om jag har fel namn nu, jag har ju liksom aldrig använt hälften)
1. tvål
2 ansiktskräm
3. foundation
4. concealer
5. läppenna
6. läppstift/lypsyl eller liknande. Ska man räkna som två då om man använder två? KAN man använda båda samtidigt?
7. mascara
8. ögonskugga
9. kanske nån kräm mot acne eller annan hudåkomma
10. Solkräm kanske?

Erm. Ja. Jag kommer inte på nåt mer. Tretton produkter är faktiskt en hel del. Och med tanke på alla de kemikalier som de innehåller känns det ännu värre. Då är  jag glad att jag inte sminkar mig dagligen, eller alls egentligen. Ibland skulle mitt ansikte säkerligen se lite snyggare ut med lite smink, men nä, jag orkar inte lägga ned tid och energi på sånt. All natural is the way to go for me. Ibland blir jag dock väldigt impad när jag ser vissa tjejers smink, det ser så naturligt ut och framhäver verkligen ansiktet på ett annat sätt. Vissa är bara för mycket istället. Tona ner lite.

Något som riktigt skrämde mig i unga år var när jag var på konfirmationsläger med mestadels klasskompisar. Jag bodde ju i en liten by där alla i klassen i princip gick och konfirmerade sig. Det fanns inga andra ungdomar  att rekrytera så det blev en klassfest liksom. Det var en tjej i klassen som jag inte direkt hängde med, men vi snackade dagligen. En morgon på lägret var jag på väg upp på toaletten och fick syn på nån i korridoren. När jag kom närmare såg jag att det var hon - men helt utan smink! Det var en chockartad upplevelse. Hon såg helt annorlunda ut. Det gjorde mig lite anti smink faktiskt. Jag vill se ungefär likadan ut oavsett vilken tid på dagen det är så det inte blir några otrevliga överraskningar.
Inget fel i smink, men jag har varken ork, tid eller engagemang! Kanske hade jag tänkt annorlunda om jag kommit in i sminkträsket som tonåring eller varit duktig på att sminka :)

Såna här kändisbilder är lite taskiga tycker jag. Oftast är de sminkade bildena tagna på officiella tillställningar medan de osminkade är mer papparazzi. På tillställningarna kan man ju smila upp sig och lägga till ett sug i blicken. På papparazzi har man ju ingen chans alls. Tänk om Kate tittade in i kameran och log. Då skulle det nog se helt annorlunda ut!

fredag 9 september 2011

Fruktigt

Något som maken förundras - och förfasas över - är hur mycket svenskar verkar älska frukt och bär. Nästan som att alla är hjärntvättade hela bunten. Han säger att vi kan baka en helt underbart god tårta eller kaka och sen ä det liksom som att vi funderar på hur vi kan göra den ÄNNU godare och då kommer på att "Men jisses, lite frukt eller bär skulle väl inte skada?" Först tänkte jag nog att maken var lite galen, för så mycket frukt och bär kan man väl inte använda. Sen har jag gjort egna efterforskningar och använt mig själv som försökskanin. På olika konditorier finns det ju som förväntat en hel del bakverk och många, många av dessa har nån slags frukt/bär-komponent. När jag själv bakar känner jag plötsligt den där fruktiga entusiasmen överväldiga mig och det enda jag kan komma på som  kan dekorera kakan, tårtan eller whatever jag bakar, är just lite bär. Nu ska ni inte tro att jag är på makens sida i denna fråga. Ni vet ju hur svensk jag är (får salig blick när jag hör folkmusik och allt). Jag tycker att frukten eller bären lättar upp smaken, tillför en syrlig brytning till allt det söta. Jag säger bara en riktigt tung chokladig kladdkaka med ett par jordgubbar. Det bevisar ju en gång för alla att frukt och kaka hör ihop. 

Här nedan följer bevis på svenskars besatthet av frukt och bär tagna från olika hemsidor:










Hörrni, ni har väl för tusan inte glömt att det är fredag? Jag har inte längtat så mycket till en fredag som denna vecka. Nu är det helg. Okej, klockan tre är det helg för mig! Ses på andra sidan!

onsdag 7 september 2011

Igår var en sån dag...

Igår var en sån dag då jag verkligen undrade om jag valde rätt yrke för tio år sen när jag började på universitetet. Under i princip hela dagen var det som om en katastrof avlöste en annan. Jag behövde bara vända ryggen till så var det nåt annat som hände. Såna dagar längtar jag bara till dagen är slut, till fredagen är kommen, till ett annat jobb, en annan stad. Vart som helst egentligen. Tyvärr var också gårdagen den dagen då vi hade föräldramöte och var tvungna att stanna kvar till strax före åtta på kvällen. Perfekt tajming liksom. En arbetsdag på lite mer än tolv timmar en sån dag när man bara vill gå hem och dra täcket över sig och "glömma" att gå till jobbet nästkommande dag.
För att klara eftermiddagen och kvällen köpte jag en cola och en red bull som enligt reklamen ska ge mig vingar. Några vingar kände jag inte av, men däremot ett akut kissnöd! Mitt i mötet dessutom. Superbra tajming även det. Jag satt halva mötet och undrade hur jag skulle klara mig genom. Till slut gick det inte så jag reste på mig och fick anstränga mig för att gå normalt och inte kuta till toaletten. Väl inne på dass turbokissade jag det snabbaste jag kunde. Inte nog med kissandet, jag fick också skakningar av allt koffein. Helt speedad var jag.

Jag hoppas för mitt liv att idag blir mycket bättre för jag pallar inte två dagar på raken med katastrofer och galenskap. Inte denna veckan i alla fall. Wish me luck!

tisdag 6 september 2011

Samtal med far

Så. Den där bilen jag har ni vet. Den som jag kallar Bättan, men som egentligen borde heta Christine (efter Stephen Kings roman)...Den hade några smärre problem igen. Först var det att ena ljuddämparen hade avvikit (det finns två vet jag nu). Vart den tog vägen kan jag inte ens spekulera i. Den ligger väl och trycker i nåt dike nånstans med en navkapsel eller två. I helgen såg jag att resten av avgasröret buktade nedåt mot marken och snackade med pappa på en gång. Vi sågs på en parkering i stan. Han låg under bilen och grejade och fick loss resten också. Bilen var alltså utan ljuddämpare helt och hållet och hördes lätt runt två kvarter när den kom farande. Jag åkte till jobbet i måndags och funderade seriöst på att ställa bilen på jobbet och ta tåget hem. Så illa var (o)ljudet.
Pappa kom helt oväntat på måndag eftermiddag och hämtade skrället för att kolla på det. Det finns tydligen  inget sånt att köpa till min skothög längre så man måste modifiera och bygga själv. Kan ju ta dagar menar jag. På kvällen regnade det och på morgonen regnade det fortfarande. Jag var redo att ta paraplyet och åka tåg till jobbet. Då, kvart över sex, som ett mirakel ringer pappa och berättar att det är klart! Åh, vad glad jag blev. Han hade legat ute sex timmar i regnet till efter midnatt och fixat bilen! Jisses liksom. Vi la på. Sen får jag ett sms av pappa. Mina föräldrar är helt inne. Vi sms:ar konstant alltså.
"Hr hittat ett tanklock men glömde sätta dit det". Jo, jag är ju av den klantiga dottersorten och råkade lägga det ganska nya tanklocket på taket och köra iväg. Skitgrejen ramlade av i typ 40 km/h och gick sönder. Det andra tanklocket jag hade gick aldrig sönder i de hastigheterna (jao, kanske hände en eller två gånger att tanklocket glömdes kvar). Ett nytt till vår bil kostar 300kr. Apdyrt. När jag fick pappas sms blev jag ästan tårögd av glädje. Så många goda nyheter! Så jag skriver tillbaka "Wow. Du är Gud!"
Ni vet när man är så där salig av glädje. Jag får till svar "Jag äger". What liksom? Hur gammal är pappa egentligen? 18?
När jag sedan kört bilen skickar jag ett till sms "Den är som en dröm att köra!" Pappa svarar: "Det är ju en Opel." Värsta komikern klockan sju på morgonen! Det är mer än jag lyckas uppbåda emellanåt.
Nu kör jag alltså min tysta fina skrotbil igen och det är fantastisk!

Mitt svenskhjärta

Jag vet inte riktigt vad som händer med mig när jag hör svensk folkmusik nuförtiden. Ja, typ Orsa Spelmän alltså. Så snart jag hör de mjuka härliga tonerna sprider sig en varm känsla i kroppen. En slags trygghet uppstår och jag mår så bra för en sekund. Jag vaggas in i musiken och njuter. Och precis innan det börjar spritta i benen kommer jag på mig själv. Människa! Stå och njuta av folkmusik! Du borde veta bättre! Det går ju inte för sig. Det är inte hippt. Inte coolt. Och ni vet ju alla vilken hipp och cool person jag är. Alltid uppdaterad med det senaste ( jag hoppas ni inte missar den ironi som osar här) och slänger med fräcka nya ord direkt tagna ur ungdomarnas munnar. Det går inte för sig att bli alldeles försvenskad och pensionerad vid inte ens trettio fyllda. Det är väl inte långt till att jag står och suktar efter Christer Sjögren och hoppas på att Vikingarna gör en comeback inom hans levnadstid. Och ja. Jag vet vem Sjögren är och Vikingarna. Shoot me.
Folkmusik är bara ett första steg ned i träsket.
Nu sitter jag ju inte hemma och dunkar folkmusik dagarna i ända om ni skulle tro det. Det är mest när det dyker upp nåt på TV eller i radion som det blir sån musik i öronen. Och så på midsommar förstås. Det är ju rena rama högtidsstunden för en folkmusikjunkie som jag.

Äsch, det går väl för sig egentligen, att gilla folkmusik. Men lova mig, om jag börjar prata väl mycket om den där Christer Sjögren, kan ni väl vara bussiga och varna mig så att jag kan vidta åtgärder?

söndag 4 september 2011

Det är inte bara jag som är galen och så en Måndagslista

Igår morse när jag knatade hem från gymmet blev jag lite nyfiken. Det var en äldre dam, en bit över 70 år skulle jag tippa på, som kom gående bakom en kiosk, vid en parkering. Bredvid parkeringen finns som ett litet "torg" med bänkar, öppen yta, blommor och lite buskar. Damen kom med lite fart, skjutandes sin rullator framför sig. Jag var på språng och kastade bara en snabb blick till höger åt hennes håll. Till en början. I ögonvrån ser jag sedan hur hon kommit fram till en buske och saktat in framför den. Jag vände på huvudet av en oklar anledning och får se hur hon hivar upp en ganska stor grå tygkatt. Det är inte många jag känner som bär runt på en sån ska jag erkänna. Det var dock inte det konstigaste. När damen fått fatt på tygkatten börjar hon dra i buskens grenar och när hon är nöjd placerar hon katten i busken och går därifrån. Jag var relativt övertygad om att damen skulle sätta sig på bänken mitt emot busken eller till och med ta kort på katten. Men när jag vänder mig om en sista gång för att få klarhet i saken ser jag bara damens ryggtavla halvvägs bort till centrum. Kvar i busken sitter katten. 
Klart jag blev nyfiken! Vad sjutton gjorde tanten med katten och varför i busken? Sitter den kvar ännu? Förslag?

Idag är det måndag och jag är glad för att:

  • helgen var riktigt fin och lugn. Det var en supermysig helg utan krav. Bara vara.
  • dottern inte blev sjuk i helgen som befarat i fredags. Hon är frisk, frisk!
  • jag vann en fin body scrub från Weleda av Slottsbloggen och fick hem den igår. Ja, det var då jag orkade pallra mig till utlämningsstället i alla fall...
  • mitt gråa hår inte växt ut så snabbt efter förra färgningen! Det är skönt!
  • jag har en pappa som kan fixa gamla skrothögar så jag slipper lämna in på verkstan stup i kvarten. Nu har jag ingen ljuddämpare på bilen. Erm. Låter för-----
  • jag får så himla bra boktips från alla bloggar. Jag har en diger lista med "att läsa böcker" nu och den kommer nog aldrig att minska!
  • jag känner mig så mycket mer organiserad som lärare denna termin. Jag har läget under kontroll, jag vet vad jag vill och för det mesta hur jag ska nå dit. Det känns tryggt.
  • Jag har en helt fantastisk familj som står ut med mig vareviga dag och som jag älskar mer än nåt annat!

Bild lånad.

Att känna sig underlägsen

Ibland stöter man på de där energislukarna som jag kallar dem. Människor som på nåt sätt, av någon konstig anledning, får dig att må dåligt, får dig att känna dig usel, inkompetent och värdelös. Kanske inte allt på samma gång. Det kan vara en kommentar de ger, en blick som säger mer än tusen ord eller det sättet de bemöter dig på generellt. En vänd rygg kan smärta mer än hårda ord.
Ibland kan man få den känslan automatiskt om man befinner sig i en situation eller samling vari man inte känner sig hemma eller bekväm. Ens egna tankar förstör för en. Jobbiga tankar som flyger omkring och stör som en irriterande mygga som inte vill försvinna hur mycket man än viftar. Tankar om att "alla andra" är smartare, snyggare, mer världsvana, mer speciella, unika och fantastiska än du. "Alla andra" är så mycket bättre och du är inte värd att känna dig bra och uppskattad.
Det är ena riktigt dryga hjärnspöken som kan dyka upp och göra livet svårt. Oavsett om det är andra människor som medvetet försöker trycka ned dig eller om det är dina egna tankar som fäller krokben kan det vara klokt att inse att ingen kan få dig att känna dig underlägsen utan din tillåtelse. Du har kraften att förändra. Du är lika bra som någon annan på jorden och har lika mycket rätt att vara lycklig och känna dig stolt som din granne eller medmänniska på andra sidan vår planet.


"No one can make you feel inferior without your consent." 


                                                                                          —
 Eleanor Roosevelt 

lördag 3 september 2011

Dagens husmorstips

Med ålder kommer också en viss klokhet. Har jag märkt nu när jag fyllt beundransvärda 29 år. Bara över en natt har det klarnat rejält i skallen.
Idag bjuder jag på ett oslagbart house mother tip of the dag:

Om du vattnar dina plantor oftare än en gång i halvåret (säg en gång i veckan bör vara lagom) med en lagom dos vatten, lever de längre och kan till och med blomma!

Oumbärligt stalltips från er egen Trillingnöt.

fredag 2 september 2011

Jag langar

Man kan ju inte säga att man blir direkt fet på en lärarlön (beroende på matval i och för sig då), inte så att man äter oxfilé var och varannan dag. Inte ens champagne varje fredag som alla andra vanliga Svenssonfamiljer gör. För det gör de väl?
I alla fall. Jag har äntligen hittat ett extraknäck för att få in lite mer kosing att strö runt mig. Jag har ju tidigare skrivit om min förkärlek för nässpray. Denna gudomliga lilla flaska med himmelriket i ett enda sprutt. Maken däremot har verkligen varit anti hela tiden. Han har faktiskt aldrig använt nässpray och kan inte för sitt liv förstå hur man kan spruta upp vätska i näsan. Jag å andra sidan har bedyrat dess himmelska krafter och mirakelgörande vid varenda förkylning. Well, maken har åkt på en hejdundrande förkylning här i dagarna. Både jag och dottern har ju haft vår beskärda del så det var väl inte mer än rätt att maken också skulle ta en liten smäll. Och VEM kom krypande till korset i torsdags kväll, om inte maken!
- I am thinking about using that spray-thing you are using, säger maken helt ur tomma luften. Jag vänder mig blixtsnabbt om och frågar om jag ska hämta den på en gång. Bäst att smida medan järnet är varmt heter det väl. Maken är tveksam fortfarande och avvaktar fegt.
Efter en stund har maken i alla fall fattat mod och har bestämt sig. Ikväll ska det ske! Dock har han inte uppbringat tillräckligt av mod för att själv trycka på sprayen så jag får hjälpa till lite grann. Maken grimaserar lite, men håller ut. Jag frågar hur det känns och han svarar att det bränner lite.
- Just wait a bit and it will work, you will see, svarar jag.
Jag tar min bok och lägger mig på sängen för att läsa och maken försvinner ut ur rummet. Ett par minuter senare öppnar maken dörren lite på glänt och står i dörren och kikar in.
- Did it work? frågar jag med ett stort leende.
Maken nickar. Erkänner sig besegrad. Moi, jag, har lyckats få över honom till the dark side. Han stänger dörren och går ut till vardagsrummet. Jag ropar efter honom:
- And if you need more, you know where to come!

Ja, visserligen är det aningen svårt att tjäna pengar på att deala legala droger till sin egen make, men steget från nässpray till tyngre, mer dyrbara droger torde inte vara långt. Snart står jag i hörnet vid pizzerian (vilken som helst av de tolv som finns i stan) och langar alvedon och tigerbalsam. Var så säkra. 

Lära känna sin kropp

Ända sedan jag startade mitt hälsosamma liv för två år sen har jag sakta men säkert lärt mig mer om hur min kropp och knopp fungerar. Det är en resa som tagit tid, som har förbättras allt eftersom och det är jag så nöjd med. En sak som jag kommit underfund med det senaste året är hur bra jag fungerar när jag äter regelbundet. Jag får inga konstiga dippar om jag äter var tredje timme, jag kan hålla mig fokuserad och pigg längre och sockersuget blir inte lika kraftigt. Förr kunde jag vänta sex-sju timmar med att äta och när jag väl åt var jag vrålhungrig och grinig.
Jag vet också att två saker händer när jag inte ätit mina mellanmål. Det första är att jag blir nästan apatisk. Om någon pratar med mig orkar jag knappt öppna munnen för att svara. Eller så svarar jag inte alls. Det känns som att hungern äter upp magsäcken i brist på annan föda. Jag är inte kontaktbar nästan. Och surlig blir jag.
Det andra som händer är att jag får ett supersug efter nåt sött att äta. När en figur slår i huvudet i tecknade serier flyger ett gäng fåglar runt den numera medvetslöse. När jag blir riktigt hungrig är fåglarna utbytta mot flygande cupcakes, skuttande lösgodispåsar och snurrande chokladbitar. De flyger runt mitt huvud och gör mig helt galen.
Därför ser jag till att äta det jag ska och med jämna mellanrum. Ibland är det svårt att tajma utflykter och mat och då händer det som jag just skrev.

Något mer som jag upptäckt är att om jag äter mycket tomma kalorier en dag, ja, låt oss säga som en söndag när man fyller år, if you know what I mean, så är dagen efter inte så rolig. Min mage känns tom och jag är hungrigare än när jag äter min normala kost. Det känns som om magen aldrig kommer att fyllas igen. Energin är inte på topp och ska jag träna på kvällen är kroppen inte lika stark som den brukar. Ibland händer det att jag får avbryta tidigare för att jag blir yr och konstig. Tänk vad maten kan göra för ens välbefinnande!

Nu ska vi inte ens börja prata om vad träningen gör och vilka underverk man kan åstadkomma med den...


torsdag 1 september 2011

Nystart

För många är våren och sommaren en slags nystart när naturen åter börjar blomma och växa till liv efter en lång hård vinter. Det kanske faller sig naturligt att det är så. Människan är ju en del av naturen och ofta känns det som att vi alla nästan går lite i ide på vintern. Man håller sig gärna inomhus och myser och är man väl ute är så man så påpackad med kläder, sjalar och mössor att man knappt kan se vem som döljer sig där bakom. Humöret hos människor växlar också. Å^vintern tittar man ned på marken där man går (kanske för att slippa snö i fejset eller frysa bort kinderna i kylan) och inga leenden möter man. I alla fall inte så ofta. Men när våren kommer, då går alla rakryggade och skuttar omkring som nyutsläppta kossor på grönbete.

För mig är dock hösten min nystart varje år. Kanske beror det på yrket jag har? Nya elever, eller ny klass (om man byter skola), en ny chans att bli en bättre lärare än förra året. Börja om, utvecklas. På hösten är rutinerna tillbaka efter semestern då man mest lallat runt lite hipp som happ. Man är tillbaka i ekorrhjulet och då kan man göra de förändringar man känner för. Byta träning, byta kost, läsa nån kurs på universitetet (som ju alla också börjar nytt på hösten), läsa de där böckerna man aldrig hann på semestern (man går ju ändå knappt ut på vintern)...Man påbörjar allt med ny energi eftersom man haft semester och har laddat upp batterierna. På våren känner jag istället en slags trötthet som lätt lägger sordin på stämningen. Och när sommaren väl kommer pustar jag ut som ett däck som fått punktering. Nästan så att jag bara vill ligga och flämta på marken en vecka och sen kravla mig upp igen. Hösten är en annan grej. Semestern gör gott, det finns en chans att börja om och göra rätt, få till rutiner som passar lagom till jul och sen är det nedförsbacke till sol och ledighet igen.
Kanske är jag en smula konstig? Inte första gången i så fall.
Idag säger jag därför helt officiellt eftersom det är första september: VÄLKOMMEN HÖST!

Nu ska jag montera ihop en tårta som jag ska ta med till jobbet. Jag är inte bara lärare utan bagerska också!

Kanada är tydligen the place to be om man vill ha en vacker höst!
Bild tyvärr lånad.

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...