torsdag 30 juni 2011

Nu är vi hemma igen

Ja, vi har faktiskt varit out of town måndag till onsdag. Jag drog en lurare helt enkelt och skrev inlägg i förtid och satte dem på tajmer. Det gick ju ganska bra om jag får säga det själv. Sen drog vi på en minisemester till Stockholm och hade ett par jättefina dagar!

Vi tog tåget i måndags eftermiddag till Stockholm och gick från Centralen till vårt hotell på Södermalm. Vädret var fantastiskt och svetten lackade när vi gick med snabba steg uppför backarna på Södern. När vi nådde hotellet och receptionisten såg att vi hade N med oss (fast vi skrivit det på bokningen) sa hon att hon kunde boka oss till deras systerhotell ett par kvarter bort istället för samma pris. Rummet de hade åt oss var väldigt litet påstod hon. Vi kunde gärna få titta på det innan vi bestämde oss. Eftersom vi inte var så sugna på att knalla vidare kikade vi på rummet, how bad could rummet vara egentligen? Men det VAR illa. Verkligen litet, med en liten tjock-TV och knappt nå rum att ens gå mellan sängen och TV-bordet. Så vi tog det andra rummet på systerhotellet. Naturligtvis.

Och vilken tur att vi gjorde det! Vi fick nämligen ett nyrenoverat stort rum alldelespå ett hotell alldeles invid Medborgarplatsen. Till samma pris. Det kallar jag service! Till N hade vi också en upplåsbar säng som vi köpte för två år sen när vi skulle till New York över sommaren. Den är verkligen perfekt, som en liten säng. Den kunde vi ställa i rummet och skärma av med stolar så att hon nästan fick ett eget rum. Hon hade inga problem med att sova i samma rum som oss tack vare detta. Ve och fasa om vi haft det andra rummet på det andra hotellet!


I tisdags tog vi en långpromenad från Södern till Djurgården där vi besökte Junibacken för första gången. N var eld och lågor. Hon visste inte vad hon skulle leka med först av alla sina "vänner" bland barnboksfavoriterna. Ögonen gick runt i skallen och hon sprang hit och dit. Visserligen var det en hel del folk, men det gick att komma förbi och N brydde sig inte nämnvärt. Vi spenderade ett par timmar där innan det var dags att gå vidare. Det var ett superbra besök!

Därefter var planen att besöka Aquaria vattenmuseumet nära Gröna Lund. Tyvärr var det en riktig besvikelse. Hemsidan såg så lovande ut och jag var säker på att det skulle vara riktigt bra. För 90kr per vuxen och 25 kr per barn var det inte värt besöket. Litet, inte mycket olika sorters fisk, ingen haj (som vi trodde, utan bara en liten tigerhaj) och ingen delfin. Nej, supertrist. Dit går vi inte igen och kan inte rekommendera ett besök heller.

Igår onsdag for vi hem och vågade oss faktiskt ned i tunnelbanan denna gången för att åka med packningen till Centralen. Det gick väldigt smidigt. Efter en lunch på en japansk restaurang i närheten åkte vi sedan hem till oss igen. Lyckliga och nöjda efter en härlig minisemester i huvudstaden!

onsdag 29 juni 2011

Träningstips

Nu tar vi en till önskerubrik som kommer från Minizillen tycker jag! Träning är något som ligger mig varmt om hjärtat numera. Eller, det har det väl alltid, men jag har liksom inte haft möjlighet eller direkt motivation att utöva sport. Jag har testat på det mesta; fotboll, handboll (min favorit än idag), innebandy, pingis, löpning, Bodypump, Aerobics och nu styrketräning. Det är roligt med sport, men ofta är det dyrt med både medlemskap och utrustning om man ska utöva nån sport. Det är speciella kläder och skor, kostnad för att ta sig till och från match (föräldrar som ska skjutsa när man är barn/ungdom) eller till och med till träningslokal beroende på var man bor.

Nu har jag hittat det jag gillar och det kommer jag fortsätta med. Att gå på gym i all ära, mycket kan man även träna hemma! Här kommer mina bästa träningstips:

  • Den bästa träningen är den som blir av! En klyscha kan tyckas, men ack så sann. Går du en promenad är det bättre än en timme i soffan. Logiskt. Så upp ur soffan nu!
  • Cirkelträning. Cirkelträning är fettförbrännande framförallt. Här finns det ett schema som Petra komponerat till en blogg för Röhnish förra året. Bra att starta med och lätt att göra hemma utan utrustning. Urjobbigt dessutom. 
  • Det är viktigt att börja lagom. Är man nybörjare ska man inte börja med att tokspringa intervaller en timme (det borde ingen egentligen). Börja lätt och öka successivt. Det är lätt att ta ut sig i början och sen tycka att det är för jobbigt att fortsätta. Inget sprint, det är ett maraton. Typ.
  • Variera! Det ÄR tråkigt att bara lyfta skrot på gymmet eller bara löpa samma bana fem dagar i veckan. Gör nåt nytt ibland. Fixa en tränings-DVD (Jag kan rekommendera Paolo Robertos 15 min träning till exempel), kör yoga, gå en gruppträning, spring intervaller istället för samma tempo i fem km, gör olika cirkelträning, köp en pilatesboll och ett par hantlar. Läs tidningar för att få inspiration att sätta ihop ditt eget träningsprogram.
  • Det behöver inte ta tid. Det finns föräldrar som har sjutton barn och hinner träna. Bara man prioriterar. Kan du sitta två timmar framför datorn eller TV:n varje dag har du tid att träna lika länge! Ett jobbigt tjugominuterspass är värd så mycket mer än ingen träning alls! Och vad man kan få ut på dessa tjugo minuter.
  • Det finns inga ursäkter helt enkelt. Jag går upp mellan 05.00-06.00 varje vardag, jobbar hela dagen, kommer hem, umgås med familjen, städar, lagar mat, handlar, badar och lägger (tillsammans med maken så klart) och efter att dottern lagt sig smiter jag till gymmet eller tränar hemma. Fast jag ibland är så trött att jag ser i kors. För sanning är att efteråt känns det himmelskt skönt och man får mer energi. Och vad hade jag annars gjort om jag inte tränat? Jo, 90% av gångerna hade jag satt mig i soffan och degat loss. Vem blir lyckligare av det? Det är klart att jag ibland verkligen inte vill eller orkar och skippar träningen i alla fall, men 9 av 10 gånger sticker jag iväg oavsett hur trött jag är.
  • Håll dig uppdaterad. Kolla inspirerande hemsidor och tidningar. Det finns massor med roligt att botanisera i som kan ge motivation att träna nåt, vad som helst! Här under ger jag tips på hemsidor som ger mig inspiration.
  • Tycker man det är tråkigt att träna själv, dra med en kompis
  • Är man rutinerad och tycker att det börjar bli slentrian på gymmet, investera i en timme med en personlig tränare. Den timmen är betald och du kommer att få så mycket nytta av de kunskaper en PT har i framtiden. Det är inte slöseri med pengar, tvärtom.
  • Utmana dig själv. Du är starkare än du tror och bättre än du vet. Den 1 juli ska jag köra en utmaning i tre månader för att fixa kondition och drömkroppen. Gör nåt liknande. Utmana dig själv att kunna klara 10 armhävningar på tå innan sommaren är slut, kunna köra plankan i minst 2 minuter utan avbrott, orka springa tjugo minuter utan att stanna. När man ser resultat vill man fortsätta att utmana sig själv.
  • Tänk att det tar tid att etablera en ny vana. Minst sex veckor tar det att få in en ny rutin som sedan känns normal. Ge allt nytt minst sex veckor innan du ger upp (men du kommer inte vilja ge upp efter det i alla fall!)
  • Sist, men inte minst (kanske till och med det viktigaste): se träningen som en investering i framtiden. Det är ditt liv, din hälsa som står på spel. Du blir starkare, lever längre och är friskare. Det kanske känns dumt just nu att tänka på att vara stark och kry när du är 80 år, men jag lovar dig, när du väl är 80 önskar du att du hade tänkt på det när du var 25! There is no other day like today.



tisdag 28 juni 2011

Jag lyckades

I söndags medan jag vikte tvätt och städade lyssnade jag på årets första sommarpratare, Mark Levengood. Tänk, oftast har jag ambitionen att lyssna på minst hälften av pratarna (vilket är ungefär så många som jag tycker verkar intressanta), men i bästa fall blir det kanske en eller två. Jag glömmer bort, tänker inte på att lyssna på dem i efterhand, har inte tid. I år ska jag försöka mig på det fantastiska att ladda ned dem på mobilen för att lyssna när jag tränar. Kan det fungera mån tro? Jag ska testa i alla fall. Först ska jag kolla vilka som ska prata och när.

Jag gillade verkligen Marks program. Han är en fantastisk berättare och har alltid glimten i ögat när han berättar saker. Speciellt rolig tyckte jag historien om Anne Holt och Liv Ullman och Livs hund var. Den fick mig att le ganska länge efteråt. Förutom den söta historien tyckte jag att Mark fick till ett fint avslut på den.
Han sa att livet oftast har ett mönster som inte är så regelbundet, men att på lite avstånd och med facit i hand kan mönstret i vår livstapet vara så märkvärdigt vackert. Jag gillade den beskrivningen med just en mönstrad livstapet.
Han sa också att vi människor alltid letar efter något, söker och vill finna svar. Antagligen på livets gåta. Man letar och letar, men när man väl tycker sig finna nåt så passar det liksom inte ihop med det man funnit tidigare. Visst är det lite så? Jag tolkar det som att det kanske är så att det finns olika "sanningar" beroende på var man befinner sig i livet. Det som tycktes fel när man var i tjugoårsåldern, kan mycket väl vara rätt när man är fyrtio, och tvärtom. Det är väl det som är charmen med livet, man vet inte vad som komma skall, men när man befinner sig på slutstationen är mönstret man skapat ändå väldigt vackert.

Nu ser jag fram emot Sven Nylander, Gustaf Hammarsten, Babben Larsson, Helena Bergström, Johan Wester och Leif GW Persson. Kanske det blir nån mer som jag kollar in. Många av namnen har jag inte någon relation till, men kan säkert vara intressanta i alla fall. Jag tycker om att det finns en så bred blandning av livsöden bland Sommarvärdarna. Allt från "okända" till "ökända". Förskollärare till politiker och allt mellan himmel och jord. Det blir nog fler än jag räknat med
Vilka lyssnar ni till och varför?

måndag 27 juni 2011

VM!

Visste ni förresten att det just nu pågår fotbolls-VM för damer i Tyskland? Jag hade ingen koll förrän maken påpekade detta i går. Jag kollar kvällstidningarnas websidor varje dag och där står det mycket lite om damernas VM och därför har det helt gått mig förbi. Hade det inte stått om herranas VM i tidningarna förra året hade jag inte vetat om det heller (fast maken hade säkert påmint mig en och två gånger, but that is not the point).
Verkligen trist! Hade det varit herrarnas VM hade nedräkningen påbörjats flera veckor i förväg, den officiella VM-låten hade spelats dagligen och reklamen för matcherna hade duggat tätt. Nu, när damernas startar, är det tyst. Maken påpekade att det ju är för att damernas fotboll inte genererar lika mycket pengar. Sant. Då kan man fråga sig varför? Jag tycker att media generellt är väldigt dåliga på att uppmärksamma damerna i de flesta sporter. Det leder i sin tur till att färre blir engagerade (eller inte ens vet om att det finns VM, SM eller annat) och ingen vill sponsra sporten. Om media tog sitt ansvar i det hela och gjorde stor grej av damernas tävlingar och resultat (liksom herrarnas) skulle säkerligen fler få upp ögonen för de fantastiska idrottare som finns inom damernas sportvärld.
Så, se till att se åtminstone en match med våra duktiga damer och heja fram dem till ett guld. Så slår vi gubbarna på näsan tycker jag! Pilutta!

Spelschema finns här  under:

http://svt.se/2.21865/1.2448255/spelschema_dam-vm_i_i_fotboll

http://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4rldsm%C3%A4sterskapet_i_fotboll_f%C3%B6r_damer_2011


söndag 26 juni 2011

Good News Sunday

Jag tänkte skriva en lista på Goda Nyheter idag. Det kan man alltid behöva, speciellt nu när midsommarafton med idel olyckor och fyllor tagit över nyheterna. Det finns positiva nyheter också. Faktiskt!


  • New York har äntligen sagt ja till vigsel för homosexuella! Inte en dag för tidigt tycker jag. En fantastisk framgång som bör uppmärksammas.
  • Avvecklingen av regnskogen har tydligen gått ned 25% de senaste10 åren. Hurra för det! 
  • Dödsantalet bland de som drabbas av allvarliga hjärtattacker har minskat drastiskt sedan 1996  tack vare nya mediciner och andra behandlingar. En hjärtesak!
  • Antalet pandor har fördubblats i Kina. Tidigare trodde man att det fanns ca 1500, men nu vet man att det är närmare 3000 individer, tack vare DNA-tekniken.
  • En 13-årig pojke har uppfunnti en dörrklocka som lurar eventuella inbrottstjuvar att någon är hemma. Dörrklockan är kopplad till husägarens mobiltelefon som då kan prata med den som står utanför. Ett sprakande ljud avges också för att det ska låta som att någon är i huset och pratar i interntelefonen. Fiffigt!
  • Sverige har hamnat på Washington Posts nyheter där vår ekonomi efter kriserna beundras. Läs mer här. Vi kallas "The rockstar of recovery". Inte illa pinkat. 
  • En 99-årig man som hoppade av skolan under den Stora Depressionen strax före andra världskriget, har äntligen tagit sin examen! Det är aldrig för sent mina vänner!
Ni ser att det finns så mycket att glädjas över i världen en söndag som denna. Ta vara på det och fortsätt vara positiva hela veckan som kommer!


lördag 25 juni 2011

Lördag : )

Så var den hajpade midsommaren över för detta året. Vi hade en superfin och relaxad dag med träning, lite midsommardans och färskpotatis. Alldeles lagom.
I år var det första gången N fick testa på att dansa kring midsommarstången. Tidigare har vi varit på resande fot (passar på att åka under midsommar för att slippa fira) och förra året var vi i Battery Park i New York, men då var det så mycket folk att det var svårt att komma fram och dansa. N tyckte det var ganska roligt att studsa runt och dansa igår, tills hon fick väldigt "ont" i benen. Det där onda kom visst från att hon ville ha nåt att dricka och äta istället. Det "onda" blev mycket bättre efter saft och en bulle. Riktig dundermedicin.


N passar på att dansa i en liten paus i musiken

Dukat matbord. Ni ser blommorna i fönstret? Nytillskott efter skolavslutningen. Fick från en elev och från rektorn. Den till höger i bild sjunger redan på sista versen. Jag fattar inte vad som går fel.

Idag är det dags för årets tråkigaste dag. Allt är stängt och alla är hemma och är bakfulla (nej, kanske inte, men många i alla fall) eller myser i allmänhet. Jag som ville ut och köpa en ny sport-BH. Jag har två som är urgamla nu och jag känner att det är dags att införskaffa nåt nytt. Vi får ta det på måndag istället. Idag får det bli träning och lite mys. Kanske "Hitta Nemo"? Filmen alltså. 
Vad gör ni en sån här dag, dagen efter?

fredag 24 juni 2011

Det är visst midsommar?

Det var inte superkul att kliva upp nu på morgonen med molnen som hänger tunga över hustaken och vinden som  verkar öka i styrka. Det blir säkert bättre framåt eftermiddagen! Hoppet är det sista som överger en.
Igår öste regnet ned och det kändes som att det aldrig skulle sluta.
Vi passde på att baka en jordgubbs-och rabarberpaj under dagen. Det blev så mycket att vi har till idag också. Perfekt till midsommar. En klick vaniljglass till det och lyckan är gjord.


I dag blir det lite trevlig mat och eventuellt dans kring nån midsommarstång om vädet tillåter. Har till och med införskaffat en burk sill. Mest för syns skull faktiskt eftersom jag verkligen inte gillar sill. Maken gillar väl viss sill och vi får se om dottern börjar gilla så småningom. Annars blir det köttbullar och så klart färskpotatis. Maken har mage att säga att det inte finns nån skillnad på smak på färskpotatis och "vanlig" potatis. Pyttsan! Jag har gått med på ett blindtest för att överbevisa maken. Inte idag, men innan färskpotatissäsongen är över.

Jag hoppas ni får en fin och solig midsommar mina vänner!

Passa på att njuta av glass också :)

torsdag 23 juni 2011

Den dagen jag träffade min man/Kärlek på spanska



Duktiga tjejen hade en önskerubrik på lager, nämligen  "Den dagen jag träffade min man" och det är klart att jag skriver om det! Jag skrev om denna dag i början av min bloggkarriär någon gång i november 2009. Då nådde historien ut till min enda läsare. Nu har jag ju några fler!
Här kommer en omarbetad repris för min enda läsare och nyhet för de allra flesta.

Dagen jag träffade min man. Som vanligt, när det gäller mig, är det en lustig historia.

För att få visum som au-pair i USA måste man studera ett visst antal poäng på college (eller specialordnade kurser för au-pairer). Och det är dyrt att plugga! När jag åkte fick man 500 dollar att spendera på rätt antal poäng och det räcker inte långt. De flesta valde specialsydda kurser via förmedlingen man åker med. Som tur var hittade jag ett college som hade rabatt för au-pairer och bestämde mig för att läsa spanska. Ett smart val eftersom jag redan läst ganska mycket spanska och hade en spansktalande hushållerska i huset där jag jobbade. När man redan jobbar 45 timmar i veckan orkar man inte direkt anstränga sin hjärna med att plugga mer än nödvändigt.

Så jag hade fått ett datum, en plats och ett rum för den första lektionen i spanska. Som tur var fick jag sluta tidigare på jobbet den där kvällen (det var en kvällskurs eftersom jag jobbade på dagen), men ändock var jag försenad. Jäkla tunnelbana! 
Jag jäktade in på college och hittade rummet ganska snabbt. Jag var nästan först, trots att jag var så sen (amerikaner, jag säger då det), och gick in och satte mig och plockade upp mina block, pennor och sudd och lade dem prydligt på bänken framför mig. Andra studenter började strömma in och sätta sig. Vissa kände varandra och snackade vid bänken, andra var tysta och lite nervösa som jag. Till sist kommer läraren in. Hon presenterar sig och skriver sitt namn på tavlan. Precis som på film! Sedan säger hon kursens namn och skriver det på tavlan. N - E - U- R - O - S - C - I - E - N - C - E. Shit! Det var så långt från spanska som man kunde komma. Jag hade alltså hamnat i fel rum! Min värsta mardröm hade besannats. Mitt hjärta bankade som en trummis på ecstasy, jag började svettas och fundera på en flyktplan. Vad skulle jag göra? Ställa mig upp och proklamera att jag hamnat fel och sedan gå ut? Låtsas få ett viktigt samtal och springa ut? Jag valde den minst dramatiska vägen. Tyst och försiktigt packade jag ner mina saker och gick, utan att vända mig om, ut ur rummet. Jösses!

Nu måste jag hitta det rätta rummet så jag satte av i korridoren för att hitta en lista på rum och kurs. Jag hittade en tavla med aktuella rumsnummer och kurskoder. Då såg jag att jag flyttat om en siffra och det var på fel plan jag irrade omkring. Efter en smärre maratonrunda hittade jag rummet och kikade in genom fönstret på dörren. Där inne satt hela klassen och läraren var i full färd med att förklara saker på tavlan...
Jag knackade på och ursäktade mig och satte mig på första bästa lediga plats. Läraren fortsatte med uppropet och frågade mig vad jag hette (en espanol så klart) och jag kunde drämma till med en hel mening på spanska. Hon märkte också att jag pluggat spanska med någon som talade som de gör i Espana. Därmed fick jag också förklara varifrån jag kom (Suecia) och fick all den uppmärksamhet jag inte ville ha.
Under uppropet fick hon också till ett skämt på den blivande maken (som jag inte vid tillfället ens såg, utan bara hörde rösten på) som han inte riktigt hängde med på. 

När klassen äntligen var slut mitt i natten började jag gå mot hissen. Då kände jag en lätt knackning på axeln.
- Since you are from Sweden, do you like football?
Killen från klassen! Jag höll på att svimma av! Och söt var människan också! Gudarna måste vart på min sida den kvällen. 
Det var början på en fin vänskap och så småningom en spirande romans. Vår spansklärare hejjade på oss i bakgrunden under lektionerna och sa att vi var en "perfect match".

The rest is history som man säger :)

onsdag 22 juni 2011

Semester!

Vad kunde vara bättre än att vakna till strålande solsken på första semesterdagen? Eventuellt någon som kommer in med en bricka med flygbiljetter till New York kanske. Annars är det ett perfekt uppvaknande. Sju veckor av semester ungefär. What to do, what to do? There is no end to the possibilities!
Jag känner mig lite som en kalv som skickats ut på grönbete för första gången. Speciellt efter sista dagen på jobbet som var igår.
Vi städade hela personalrummet och förrådsrummet där vi har allt läromedel. Det är ju sånt man aldrig hinner annars. Det är inte direkt så att man tar sin enda kvartsrast på hela dagen och ställer sig och rotar och ordnar i läromedel som ligger hullerombuller. Vi slängde sopsäckar med "bra-att-ha-material". Sånt man sparar i fall att, eller som kan vara roligt att använda nån gång. På typ tre år har det faktiskt inte varit läge att använda, så när?Bättre att få utrymme till nytt och fräscht. Nu finns ju också datorn där man kan hitta massor med bra att skriva ut och använda när man vill. Man behöver faktiskt inte spara en fysisk kopia av allt som förr i tiden. Fast man hade kunnat tro det när man kikade på alla gömmor i lärarrummet.
Och allt damm ska vi inte ens prata om. Ett under att vi alla inte drabbats av astma eller nåt. Nu är det i alla fall rent och fint till hösten och till den nya läraren som kommer. Det känns bra.
Nu ska jag njuta av min första lediga dag. Lite träning, lite mys, lite gå till parken om det är fint väder på eftermiddagen...Life is good!



ps. Jag klarade Super Mario värld 3-4 igår. Joy!

tisdag 21 juni 2011

Nostalgi

I am hooked kan man säga. För lite över en vecka sen fick maken den briljanta idén att ladda ned Super Mario till datorn. Jag ville ju inte vara sämre jag så den hamnade även på min egen dator. Till en början var det en riktig nostalgitripp. Sånt där man spelade för typ hundra år sen och som var riktigt high tech då. Ni vet lilla fula Mario som sprang runt i det där Nintendo som på den tiden såg ut så här:


Han finns nu på min dator, ungefär samma stil. Den första utgåvan allstå, inte trean som såg annorlunda ut med den där lilla Yoshi man kunde rida på till exempel. Till en början var det en kul grej att ladda ned och lattja lite.
Nu, mina vänner, är det blodigt allvar. Jag har en akilleshäl; värld 3-4. En jäkla boss som vägrar dö, hur jag än försöker. Nu är det ett bra tag sen jag spelade spelet. I början på 90-talet kanske. Ja, faktiskt. 15-20 år är lång tid att inte spela. Ni hör hur jag försöker finna förklaringar till mitt misslyckade spelande.

Jag tror nog inte att jag ska spela nåt spel överhuvudtaget. Jag blir som besatt och måste klara det. Hur många gånger det än tar. Det är inte bra för karaktären att skrika "Dö din idiot!" i soffan dagligen. Verkligen inte. Speciellt nu när jag snart har semester. Då har jag ju i princip hela dagarna att spela. Och jag som ska skriva den där boken också i sommar. Och umgås med familjen. Och sola. Vet ni. Jag får väl köpa ett sånt där portabelt Nintendo. Måste bara komma på vad det heter också...Just nu känner jag mig som hundra år. "Jag kommer ihåg på den gamla goda tiden" med raspig och darrig röst a la 92-åriga Agda. Dagens ungdom skrattar väl rått åt våra spel som på vår tid var nymodighet där de själva sitter framför datorn och spelar WOW eller CS eller Assassins Creed eller med trådlösa kontroller på deras fancy WII-spel.

Nu ska jag klara den där satans världen. Dö boss! Dö!

måndag 20 juni 2011

Ekologiskt och Måndagslista

Vi försöker handla ekologisk mat så gott det går och så långt plånboken tillåter. Det är viktigt tycker vi i min familj. Med åren har vi lagt till varor som blivit ekologiska på vår inköpslista. I går när jag var och handlade funderade jag lite mer kring vilket utbud som finns i våra lokala affärer. Det är ju ändå där som vi oftast handlar. Meningen är väl att man också ska slippa åka bil (som inte är bra för miljön) för att få tag i de ekologiska varor man är ute efter.
Första anhalt i affären blev grönsaker och frukt. Där var det riktigt skralt med ekologiskt. De brukar ha ekologiska bananer, men de var slut (ett bra tecken i alla fall) igår. Jag hittade två inplastade förpackningar med ekologiska äpplen. De såg halvruttna ut och hade säkert legat där ett bra tag. På grönsakssidan fanns det heller inte mycket. Lite morötter och nån paprika. Jag undrar lite. Det måste ju finnas mer?
På köttsidan finns det heller inte överdrivet mycket. En liten hörna med några förpackningar köttfärs och nån kotlett. Så var den hörnan slut. Det finns mycket konserver, gryn och sånt som är ekologiska. Kanske för att de är lättare att förvara under en längre tid. Kött och grönt har ju en mycket kortare livslängd eftersom det ska vara färskt. Jag är besviken faktiskt. I New York finns det nästan oändligt med utbud, visserligen är det en väldigt stor stad, men ändå. Hur ser det ut i era butiker? Är ni nöjda? Vad finns och vad saknar ni?

Idag är det måndag och jag är glad för att:

  • det är måndag så att veckan kan börja och ta slut
  • imorgon är det sista dagen innan semestern
  • för att på onsdag börjar semestern
  • träningen går så himla bra
  • efter regn kommer solsken (nu har det väl ändå regnat tillräckligt?)
  • jag har en fantastisk familj som betyder allt för mig!

söndag 19 juni 2011

Favoritfilm

Under mitt inlägg "Önskerubriker" fick jag en önskan från Steel Citys egen Anna att skriva om min favoritfilm. Det gör jag gärna och vilken bra dag att skriva det här inlägget på, när solen är gömd bakom regntunga moln. Perfekt filmväder med andra ord.

Alltid när jag får frågan om vad som är min "favorit"-nånting, vare sig det gäller mat, böcker, film, färg eller sida i sängen, får jag beslutsångest. EN favorit av så mycket som finns i världen av varje sort, det är omöjligt. I matväg beror det på vad man är sugen på just där och då, det finns ju så mycket gott. Böcker och film har oändligt många genre och jag gillar dem alla (kanske skulle välja en film ur varje genre?). Allt har ju sina fördelar och nackdelar.
Nu är det alltså frågan om min favoritfilm. Nu är jag kluven. Jag kan inte säga en enda film. Tyvärr. För tio år sen kunde jag, för då fanns bara en av dessa filmer. Men idag finns ju de andra tre också. Jag måste helt enkelt få säga fyra filmer. Måste.

Jag har ju tidigare berättat att jag ogillar att läsa böcker flera gånger eller se om filmer. Dessa fyra filmer får ett bra betyg då de är de enda som jag kan tänka mig att se hur många gånger som helst.

1. Forrest Gump. En fantastisk film som verkligen har många tänkvärda händelser och citat (Life is like a box of choclates till exempel). Filmen en handlar om Forrest som inte direkt är nån Einstein men som ändå lyckas medverka vid många historiska händelser och lyckas i sitt liv. Han har en enda kärlek i sitt liv, Jenny, som håller avstånd från honom. Forrest har svårt att släppa henne ur tankarna och hon förföljer honom under hela hans liv.

2. Little miss sunshine. Jag såg den på bio i New York när den kom ut och jag skrattade som en galning hela filmen. Den är bisarr på många sätt samtidigt som den är varm och full av livsglädje. Har ni inte sett den måste ni helt enkelt se till att få tag på den.
Den handlar om en lätt dysfunktionell familj som har gett sig sjutton på att lyckas skjutsa sin lilla dotter till finalen i en skönhetstävling för barn. På vägen stöter de på en hel del problem som till sist svetsar dem samman som familj.



4. Så som i himmelen. När den kom ut såg jag filmen två gånger på bio. DET är ett fantastiskt betyg. Den handlar om en man som kommer tillbaka till sin lilla by i norra Sverige efter att ha lyckats som violinist. Som barn var han mobbad och utstött och att komma tillbaka till byn, där de flesta han kände under sin uppväxt, fortfarande bor kvar, är en prövning. Han tar sig an den lokala kören och stöter på en hel del problem och människor på vägen. Det är en fantastiskt vacker film på nåt sätt, om än melankolisk och tänkvärd.



4. Den sista på min lista får bli Love Actually med Hugh Grant i rollen som premiärminister i England. En enormt rolig film om kärlek, sorg och livet i största allmänhet. Man får följa ett gäng människor under en period i deras liv och jakten på kärlek och lycka. Underbara rollprestationer och mycket att fundera över. Jag skrattare genom hela filmen varje gång.

Det får bli mina filmtips för denna gång. Gemensamt för alla fyra filmer är att det finns en tanke bakom, något som får en att ta med sig funderingar över livet när filmen är slut. Vackra, välgjorda, tänkvärda och underfundigt roliga!

Trevlig söndag!

lördag 18 juni 2011

Ibland önskar jag...

Ibland önskar jag att man slapp läsa nyheterna. Man kan ju börja undra när man surfar in på en nyhetssida och rubriker som:
"Chefen slog anställda med sin penis" eller "Har Viktoria blivit plastikblind?"
Väldigt viktiga nyheter som bara måste nå den breda massan. Ibland kan man inte tro att det man läser är sant! Man kan ju visserligen helt enkelt bara sluta surfa in på nyhetshemsidorna i och för sig. Men då får man inte de viktiga nyheterna heller, så jag är tveksam till en nyhetsbojkott. Finns det en enda seriös nyhetssida ute i cyberrymden som endast berör de stora nyheterna och som struntar i kändisar och mindre "oviktiga" nyheter. Vem bryr sig egentligen om någon som springer runt och slår några anställda med sin penis? (förutom de som blir drabbade kanske). Och vem bryr sig om vem som senast gjorde en plastikoperation för mycket? Det kanske säljer och drar till sig intresset till de större, viktigare nyheterna? Vad vet jag. Fast den där penisjagande chefen har jag svårt att få ur skallen...Jag hann aldrig läsa artikeln, bara rubriken.

Jag undrar hur mycket som aldrig kommer in i tidningarna och på nätet. Det måste vara ton av saker som hände runtom i världen som inte når någon kanal ut i världen. Orättvisor, plastikoperationer, olyckor...Drygt 6 miljarder människor och väldigt många länder där de huserar.
När jag var på Arlanda för läroplanskonferens i mars var jag in på Pressbyrån och hittade ett magazin för Good news. Jag tror till och med att det hette "Good News Magazine". Vilken alldeles fantastisk idé! För det finns säkert lika mycket roligt och trevligt som händer som det finns hemskheter och onödiga nyheter!
Jag måste kolla om jag hittar tidningen igen!

Idag är vädret inte på bästa humör så jag tror att vi tar en dag inomhus och bara myser. Det är välbehövligt just nu. Bara ta det lugnt och ha det skönt...kanske en film? Och så tvättstugan (faktiskt fått en tid!)

torsdag 16 juni 2011

Nedförsbacke

Nu, efter skolavslutningen, känns det som att jobbet hamnat i nedförsbacken äntligen. Det är tre planeringsdagar kvar och sen är det dags för sommarlov. Toppen! Jag har fortfarande ett berg av papper på skrivbordet som måste sorteras, böcker att beställa, Lgr 11 att plugga och reflektera över. Ja, lite smått och gott.

Här är mitt skrivbord just nu. Eh. jag har lyckats ta över en förskolekollegas arbetsbord dessutom. Måste fixas nu alltså. Men var ska jag lägga allt? Det är ju "viktiga" papper alltihop.

Skolavslutningen igår gick fin fint. Det är roligt att se alla föräldrar och alla stolta barn. Mina ettor frågade gång på gång om de gick i tvåan nu. Och när jag sa att det kunde man nog säga, växte de och blev alldeles glada. Många barn grät. De som skulle sluta och byta skola hade en svår tid. Och så klart var väldigt många ledsna på grund av att kollegan ska sluta och flytta iväg. Några andra barn var ledsna för att sommarlovet började. De skulle sakna skolan under två månader och var superledsna för det. Jag är glad att de gillar skolan! Klart det är en kombination av kompisar och skola som gör att det är roligt att komma varje dag, men i alla fall.
Efter avslutningen blev jag och fritidspedagogen vaktmästare och samlade ihop stolar och bord. När jag lyfte på en av stolarna (observera att jag lyfte upp den från golvet och höll den i ryggen. Inget annat!) hände detta:

Japp. Först föll en del mot golvet. När jag sedan skulle ta flytta undan resten en bit, föll resten också som ett plockepinn. Tack och lov att den inte föll isär när vi hade avslutningen och någon satt på den. Kanske är jag så stark att jag inte ens vet om min egen styrka? Superwoman!

Jag åt lite sött igår, men var inte sugen så det blev väldigt lite. En halv pecankakebit och sen en sån där rund liten minchoklad man får till te och kaffe på restaurang. Inget mer. Vanligtvis när jag står inför en buffé av godsaker tar jag lite av allt (eller mycket av allt), men icke. Jag tog det lugnt och ämnar fortsätta så. Kul!

Det är fredag också. Kan det bli bättre? 

onsdag 15 juni 2011

Sötsaksutmaningen över-nervöst

Jag har nog skrivit lite fel på min sida för Sötsaksutmaningen, sista dagen var ju igår, den 15 juni. Jag blev nog lite förvirrad tror jag. Jag blir det ibland när jag skriver datum och nummer. Hur ska det vara nu? Ska jag börja räkna på 1 eller 2 eller rent utav 0? Datum? Ingen bra förebild för mina elever ibland alltså.
Idag får jag alltså äta sötsaker igen och "skräpmat". Faktiskt är jag lite nervös. Vad ska jag göra? Hur ska det gå? Jag börjar fundera på de här tre månaderna. Hur känns det i kroppen? Är jag sugen på nåt? Ska jag äta nåt sött? Behöver jag det? Vill jag? Just i denna lilla stund, i min morgonbubbla, tänker jag inte på sötsaker alls. Känner inget alls när tanken på en cupcake eller pepparkakor far förbi. Å andra sidan vet jag att suget kommer så småningom, vid någon tidpunkt. Ska jag äta nåt då? Eller ska jag vänta tills jag hittar nåt jag verkligen är sugen på? Hör och häpna mina vänner. Jag tänkte precis på choklad, min all time favourite, men jag kände inte att jag ville äta choklad. Nästan så att jag mådde illa vid tanken. Tänk om det alltid kunde vara så! Det vore perfekt.

Om jag ska utvärdera den här tiden utan sött? Vad ska jag skriva? Många frågor och så få svar. Jag känner att mitt sötsug har tagit en bra vändning. Nu är jag inte alls lika beroende av tanken på godis, bullar, kakor och annat. När suget väl kommer är det lättare att skjuta bort, eller helt enkelt bota med något nyttigare som en frukt eller kanske en god smörgås. Sötsuget tenderar att anfalla när jag är hungrig och mitt blodsocker är nere i botten. Det är väl så det ska vara? Ofta när jag ätit godis (och alldeles för mycket sådant) har kroppen känts konstig dagen efter. Nästan som att man är bakfull. Det har jag sluppit nu och jag saknar det inte.
Det som förvånat mig mest är hur folk, i alla fall på jobbet, propsar på att man ska äta sötsaker på möten till exempel. De blir nästan förnärmade om man tackar nej, oavsett om det är de som bakat och tagit med eller inte. Nu på slutet har folk fattat och sagt att "ja, men jag vet att du inte äter!" Det har känts skönt. I Sverige finns en sån stark fikakultur och gärna ska det vara en bulle till varje kopp kaffe/te. Att någon sen kommer och säger "nej, tack" blir som en chock. Kan man kanske tänka att fika med annat än bullar och kakor? Vad sägs om lite fruktsallad och grädde? Hemmagjord bananglass? Mina nyttiga chokladbollar? Nötter och frukt? En riktigt god smörgås med gott pålägg? Havregrynsgröt? :)
Kanske är det mest för att de själva är llite avundsjuka som de propsar på att jag ska äta fikabröd. De vill också "kunna" motstå.

Jag kommer att äta sötsaker igen. Det är jag säker på. Nu ska jag hålla det inom rimliga gränser och bara äta om jag är sugen och äta det jag är sugen på. Inte vad som helst som råkar vara i närheten när suget faller på. Jag vill innerligt kontrollera sockermonstret som härjar i min hjärna och min kropp. Tämja den där besten som vill förstöra. Kanske blir det så att jag så småningom slutar äta godis igen. För all framtid? Eller bara för ett par veckor? Nu vet jag att jag kan och att jag är stark. Det går. Världen går inte under och det finns så mycket annat att njuta av i matväg att det räcker och blir över.

Nu är utmaningen i alla fall över. Rock on!

tisdag 14 juni 2011

Bråda dagar

Just nu är det bråda dagar på jobbet. Det är mycket som ska fixas och trixas innan skolavslutningen kan gå av stapeln imorgon. I år är det dessutom väldigt många som ska sluta och flytta till andra skolor. Årets 6:or och någon som ska flytta väldigt långt bort. Det är alltid jobbigt att säga hej då. De elever som går i samma stad brukar faktiskt dyka upp då och då i alla fall, trots at de slutat. Två tjejer som bytte skola förra året har kommit till vår skola och spenderat dagen då deras egen skola har studiedag och det är ju inte helt fel! Det tackar vi för.
Idag har vi generalrepetition med avslutningssånger och dikter och teatrar. Ni vet ju sen tidigare att jag är motvillig musiklärare på skolan (detta ändras förmodligen i höst, tack och lov) och är således den som drar i alla trådar och ser till att det klaffar. Ibland är det roligt, ibland mindre roligt. Skolan är ju inte så stor. Det ska man vara glad för.
Dessutom har vi en till intervju idag med någon som vill bli min kollega. Jag och rektor är lite oense om vilken som är favoriten hittills. Det löser sig väl så småningom tror jag. Kanske blir det en gemensam idag?
Nu ska jag äta min frukost och hasta till jobbet!
Ha en fin onsdag!

måndag 13 juni 2011

Söndag i träningens tecken

Jag har så många inlägg att skriva att jag snart får öka på mitt antal skrivna inlägg per dag till åtminstone sju! Idag  skriver jag om KRAMAR och nu om träning.

I går var det äntligen dags att styra kosan mot hufvudstaden för att få en dag om kost, motivation och träning. Dagen började så där lagom roligt med åska och ösregn. Som tur var, var det snabbt övergående och när jag nådde Stockholm var vädret omvänt. Solsken och värme! Det var en bit att gå från stationen, men eftersom jag har ett ganska bra lokalsinne hittade jag gymmet ganska direkt. Med 45 minuter kvar satte jag mig i parken intill och läste en stund. Det var massor med familjer och människor ute i det fina vädret. Det är roligt att ibland bara sitta och spana in människor som passerar.
När klockan slog 11 befann jag mig vid gymmet och fick träffa de fyra andra vinnarna och de två fitnessbloggerskorna Robine och Lina. Vi satt ned inne på gymmet och vi gick igenom motivation ett bra tag. Utan motivation kommer man ju ingenstans även om man skulle ha alla andra vektyg! Det var verkligen superbra!
Sedan kom också Sid och gick igenom kost och hur man ska lägga upp kost och eventuella kosttillskott. Till sist kom mitt favoritinslag, nämligen gymmet!
Först gick vi igenom tekniken, och där lärde jag mig massor. Det var en hel del teknik som jag trodde att jag hade rätt i övningarna, men med små justeringar kändes det mycket bättre och övningarna tog helt annorlunda. Jag har faktiskt aldrig blivit guidad i gymmet ordentligt tidigare, utan det mesta är självlärt. Därefter var det dags att få lida lite. Robine körde stenhårt med mina ben och mage. Helt grymt var det. Jag var redo att ge upp många, många gånger och när hon la på mer vikter vid en övning trodde jag att jag skulle dö, eller i alla fall att benen skulle gå av. Vi körde så pass länge att jag till slut var tvungen att springa till tåget utan att duscha. Men vad sjutton gör det? En timme extra med lidande och inspiration, vad är det mot en dusch?
Bilder kommer senare. Jag planerar att sno från Jasmin som också var med vid sidan av och både filmade och tog fina bilder.
Fantastisk dag var det i alla fall! Mina ben är så lagom möra idag och jag kommer att bli påmind om söndagen ett par dagar till framöver!

söndag 12 juni 2011

KRAM-utmärkelse!

Jag har ju fått en fin KRAM-utmärkelse från Monica Hägg häromdagen. Jag blev så glad och en fin motivering fick jag dessutom och då blev jag ännu gladare!

Trillingnöten, Life is like a box of chocolates,som alltid tänker så kloka tankar och delar med sig av dem. KRAM!


Tack! Med denna kommer ju också två utmaningar:

  • Krama om den första person  du träffar efter att ha läst det här
  • Skriv en lista på tio bra saker om dig själv och lägg ut på bloggen
Kramen får jag tilldela maken innan jag far till jobbet. Han är den första jag kommer att träffa (liksom varje morgon i princip). Hade ju varit roligt med en främling. Lite mer utmaning :p
Här kommer en lista saker jag är bra på:
  1. Jag kan vara riktigt rolig
  2. Jag är bra på att vara punktlig
  3. Jag är bra på att läsa
  4. Jag är bra på att lägga schema
  5. Jag är bra på att vara mamma
  6. Jag är bra på att vara envis som synden
  7. Jag är bra på att ta mig an utmaningar
  8. Jag är en bra lärare
  9. Jag är bra på att köra bil
  10. Jag är bra på att vara bra!
Jag vill sända KRAM-utmärkelsen till:

Min plats i solen för att hon alltid bidrar med så kloka tankar i sin blogg och är så generös med sina fina kommentarer och verkligen tar sig tid! KRAM!

Malin som skriver om positiva och negvativa saker som händer hos sig och sin familj i Maryland och som så generöst donerade en slant till svärmors bokprojekt! KRAM!

Lite överallt så generöst delar med sig av motgångar och framgångar i sin blogg och som låter tankarna rumstera ganska fritt för oss läsare. Variation och känslor! KRAM!

Kram till alla underbart fina läsare som kommer hit dagligen och förgyller min vardag och mitt skrivande!


Konst och donation

Maken har skaffat sig kontakter. Och inte vilka kontakter som helst. En familj från Brooklyn, New York. Som bor här i vår lilla håla. Bara så där. I tisdags träffade maken på en ny pappa vid förskolan som visade sig vara konstnär från Brooklyn som bor här med sin svenska fru och lilla dotter sedan ett par år tillbaka. Vi blev inbjudna till en vernissage på stadens konstmuseum där en ny utställning presenterades med konst från bland annat honom och hans fru plus några andra konstnärer. Givetvis gick vi dit igår. Vi bor dessutom bara ett stenkast från museet.
Väl där pratade vi och minglade lite. Träffade på ytterligare en amerikan från Chicago, men som bott i Sverige väldigt länge nu. Brooklyn-mannens fru kom en stund senare och hon var också väldigt trevlig. Vi fick kontaktuppgifter så det kanske blir nåt mer umgänge så småningom. En väldigt trevlig lördag blev det i alla fall. Bara så där!

Sen vill jag också tipsa om min svärmors insamling som hon startat för att samla in pengar till böcker till sin skolklass. Min svärmor jobbar som lärare på en skola och i New York och övriga USA brukar man ibland starta insamlingar för att få ihop pengar till speciella ändamål. Nu vill hon köpa in ett gäng böcker till klassen eget bibliotek för att sporra barnen att läsa mer och få uppleva fantastiska äventyr. Barnen är också mindre bemedlade och har ofta inte denna möjlighet hemifrån (att läsa). Jag har donerat 10 dollar, vilket är ca 60-70kr. Totalt hoppas hon få in åtminstone 500 dollar. Här kan ni läsa mer om projektet och även kanske skänka några dollar! Först får man läsa om projektet och även om vilka böcker hon tänker köpa in när målet nås. Till höger på samma sida finns en ruta där man kan skriva in en siffra man ville donera. Sedan trycker man på den gröna knappen "Give" och leds vidare. Man kan betala med kontokort eller paypal. Väldigt enkelt! Varje bidrag är välkommet.

Många skolor i New York har en tradition att elevernas familjer skänker en bok till klassen när barnet fyller år. Jag tror att vi ska starta samma tradition på vår dotters förskola här i Svedala. När hon fyller år ska vi skänka en bok till hennes avdelning. Visst är det en fantastisk idé? Böcker är dyra och det finns så mycket som skolor ändå måste köpa att ibland får böcker en lägre prioritering (eller så kan man inte köpa in för många eller nya böcker allteftersom). Tänk om alla gav en bok då och då, vilken rikedom man bidrar till då!

Nu ska jag fara till Stockholm för att uppleva en dag med Personlig Träning, kostinformation och motivation! Äntligen! Ni får höra om allt trevlig i morgon!

lördag 11 juni 2011

Jag hade tur?

Jag var ju och träffade min Karin igår som planerat. Jag for som ett skott direkt efter den sista intervjun (som för övrigt var min favorit i processen!) och kom till tandläkarmottagningen i god tid för att borsta tänderna. Viktigt! Man måste ju impa lite. Sedan fick jag testa på en nymodighet. Man fick nämligen registrera att man kommit till väntrummet på en touch-screen. Fiffigt värre!
När jag sedan satt där och väntade kom en familj in och gjorde mig sällskap och strax efter dök en tandhygienist upp i dörröppningen. Jag hade ju ingen aning om hur Karin såg ut, det var tydligen tre år sen sist fick jag reda på inne i undersökningsrummet. Hygienisten ropade ut nåt konstigt namn. Ingen ville kännas vid namnet, inte jag och inte familjen. Till slut frågade jag om det var Karin som stod där och hojtade och det var det. Jag frågade om det möjligtvis var mitt namn hon försökte sig på och det verkade stämma så där i efterhand. I am not surprised. Sånt där stöter jag på lite då och då. På grund av mitt namn har jag fått heta både det ena och det andra enligt folk som inte kan uttala det ordentligt. Been there, done that.
I alla fall. Som förra gången hade jag två begynnande hål (som inte blivit värre på tre år tack och lov). Hon var impad över min tandborstning och gav mig en fin fredagskomplimang. Dock var hon inte lika entusiastisk över min användning av tandtråd (surprise?). Jag fick helt enkelt säga som det var. Jag tandtrådar när jag kommer på det. Vartannat år ungefär. Därför hade jag också fått lite tandsten på ett ställe och när jag låg där och Karin tog bort det fick hon mig att ingå en tandtrådspakt om att använda tandtråd minst tre gånger i veckan, kändes lite som att det förseglades i blod med tanke på tandstenen som var så obehaglig.
Hon gav mig också tips på hur jag kan använda tandstickor till framtänderna i överkäken där jag haft tandställning och numera har en tråd bakom. Det är tajt och ingen tandtråd kan komma fram, inte ens en stor tandsticka.
För den konsultationen plus att hon rekommenderade nån munskölj fick jag betala 365kr såg jag i efterhand. Japp. Först betala för undersökningen 600kr, röntgen 40kr och sedan konsultation på 365kr. Kanske skulle Karin ha frågat om jag ville ha den där dyra konsultationen innan hon satte igång tycker jag? För detta har jag hört några gånger innan. Inte direkt omvälvande världsnyhet att man ska använda tandtråd och gärna ofta? Eller?

Så efter tandvårdsbidragen blev summa summaron 407kr. De vet att ta betalt minsann.

On another note. Jag är inte alls avundsjuk att dottern, fast hon är så fint brun helt naturligt, ändå kan smälla till med en fantastisk solbränna:


Tänk, jag är inte ens så brun som hennes sandalmärken.


fredag 10 juni 2011

Kontraster

Jag vet inte hur jag lyckades, jag skyller på värmen helt enkelt, men igår hade jag bokat in två besök till biblioteket med klasserna. Eftersom jag har svenska med min klass OCH den äldre klassen och vi dessutom inte har nåt skolbibliotek brukar vi gå en gång i månaden till ett närliggande bibliotek för att låna böcker. Det tar väl ca 10-15 minuter enkel väg beroende på vilken fart man håller. Nu är det slutet av terminen och dags att lämna tillbaka alla böcker som måste in innan vi tar sommarlov. Och på nåt sätt hade jag lovat båda klasserna att gå just igår. Så först vid tio knatade jag till biblioteket med den äldre klassen och kom tillbaka runt elva, i tid för lunch. Sen direkt efter lunchen och rasten vid tolv fick jag aktivera apostlahästarna ännu en gång och knata iväg.
När jag gick där med klasserna funderade jag på hur många gånger jag egentligen besökt det där biblioteket. Vi går ju minst en gång i månaden per klass, höst som vår, vinter som sommar. Och vilka kontraster det är. I vintras gick vi när det var ca 20 minus. Igår var det säkerligen en bit över 20 plus. Det är en temperaturskillnad på 40 grader! Helt otroligt.
Det kanske var bra att det blev så mycket promenerande för strax efter återkomst till skolan var det återigen dags för två intervjuer med potentiella kollegor. Mycket sittande med andra ord.

I dag är det intervjuer på morgonen och sen bär det av till Karin. Tandläkaren alltså. Den där tandtråden blev inte lika frekvent som jag hade önskat. Dock har det skett ett par gånger i veckan ( i början lovade jag ju varje dag, erm. ) i alla fall och man får vara glad för det lilla här i livet. Vad händer om jag har hål? Gulp. Det är den där nedrans borren alltså. Och bedövning. Och känslan av metall mot tänderna. Och smärtan. Och pillet. Och pengarna.

Tack också för alla superbra tips på rubriker! Jag ska beta av dem en efter en. Vilken utmaning!

onsdag 8 juni 2011

Tjuvar lite och intervjuer

Jag tänkte göra en fräck stöld (och ett kul försök, i fall att det slår platt ut) och sno en idé som både fantastiska Duktiga tjejen och Linnea har testat. Jag tyckte det verkade superkul och en bra back-up för oinspirerade dagar helt enkelt.
Idén kallas "Önskerubriker". De läsare som känner sig manade är välkomna att komma med förslag på rubriker på framtida inlägg. Ni önskar och jag skriver helt enkelt. Kul att testa i alla fall, även om jag inte har en superstor mängd läsare (men de jag har är trogna och helt underbara!).

I går startade vi med intervjuer av en ny kollega och det var spännande! Vi hade två kvinnor över (inte samtidigt, men efter varandra) och de var varandras motsatser i princip. Den första gillade jag massor, vi verkar vara ganska lika till sättet och tankarna. Det andra "offret" hade jag svårt att placera. Jag rycktes med i hennes entusiasm samtidigt som jag blev lite rädd. Ibland kändes det som att hon satte sig i en ångvält och mejade ner mig. Jag tror att hon skulle kunna bidra med mycket samtidigt som det skulle kunna vara svårt att samarbeta emellanåt, eller kanske till och med ofta. Hon menade på att man inte behöver tycka om varandra som personer (kollegorna syftade hon på) utan man kan alltid arbeta proffessionellt tillsammans. Det kan jag hålla med om. Samtidigt som att det är viktigt att man faktiskt gillar varandra någotsånär när det bara är två-tre personer i personalstyrkan. Annars kan det bli ganska svårt i längden. Det var två intressanta personer vi fick träffa. Det kan jag åtminstone tala om!
I dag är det två till som kommer och imorgon ytterligare två. Det återstår att se vem som passar bäst helt enkelt.

tisdag 7 juni 2011

Krutgumma

Jag ska erkänna med en gång att det var fåfängan som fick mig att börja träna för en drygt två år sedan (träna på allvar vill säga). Det var dödstråkigt att inte vara nöjd med sig själv, känna sig otymplig och ful. Därför började jag träna. Allteftersom har dock fokuset förflyttats lite. Självklart tränar jag för att få den kropp jag vill ha, men också för att jag mår bra i skallen av att träna. Det känns skönt, man blir pigg och huvudet töms på tankar. Man känner sig också starkare på så många sätt. Kroppen klarar av mer nu. Inga ryggskott som jag fick två gånger tidigare, jag börjar ana lite muskler i armarna som kanske till och med börjar synas så småningom, konditionen är superbra och jag blir knappt andfådd när jag springer långa sträckor eller går upp för trappor. Vilken känsla!
Men inte bara alla dessa fördelar utan också fördelen i framtiden gör att jag fortsätter träna. För framtiden tänker jag ofta på. Jag vill nämligen bli en sån där krutgumma som fortfarande kör bil, hajkar i berg och reser till främmande länder när jag är 70 bast. Jag vill ha en frisk ålderdom med äventyr. Vägen dit tror jag går genom träning, bra kost, livsnjutning och en positiv syn på det mesta.
Jag satsar på att kunna vara lika snygg som Helen Mirren i bikini när jag är i hennes ålder, på att kunna baka bullar dygnet runt (som så behövs) till barnbarnen, gå ut i skogen på långvandring (också med barnbarnen så klart) och åka skidor i backe. Det där med skidor kan bli tufft med tanke på att jag aldrig åkt utför för att  jag är så jäkla rädd. Jag har ju några år på mig att börja i alla fall. Tack och lov.
Krutgumma. Smaka på ordet. En sån ska jag bli. En bloggande krutgumma.

Hittade på nätet när jag sökte på krutgumma :p


Kan handla om mig i framtiden.

måndag 6 juni 2011

Nu är sommarlovet över

Det har faktiskt känts lite som att sommarlovet har börjat med tanke på hur länge vi varit lediga och dessutom vädret vi haft. Nu är det dags att räkna ned!
För eleverna på vår skola är det åtta skoldagar kvar och för oss lärare är det drygt elva arbetsdagar. Det börjar märkas på oss alla. Eleverna är stissiga och uppspelta. De är som små kalvar som ska ut på sommarbete för första gången. Det riktigt spritter i ben och skalle. De vill ut, vill slippa sitta och räkna eller skriva. Springa, hoppa, leka, bada och njuta av sommaren. Likaså vi vuxna. Det var ju så himla lätt att kliva upp tidigt på morgonen tidigare under terminen och hålla igång hela dagen. Numera är det segt. Man kickar liksom inte igång på hela dagen ibland ens. Hjärnan är någon annanstans, i framtiden, två veckor framåt. Sovmornar, dagar i lekparken, mysiga frukostar (kanske på den nyfunna balkongen), bra böcker att läsa, familjehäng, glassätande och miniresor för att upptäcka smultronställen i närheten...jordgubbar med grädde och så den där färskpotatisen.
Maken är lika hänförd varje kväll, trots snart fyra år i Sverige, att det är så ljust ute på kvällar och nätter. Jag själv reflekterar inte så värst över detta. Jag är ju van. Annat var det när jag bodde i New York. Då fattade jag inte att solen kunde gå ned så tidigt på sommaren! Lika mycket som jag älskar de ljusa sommardagarna och nätterna, lika mycket kommer jag att älska när det blir mörkare på kvällarna igen (i alla fall till en början och kanske fram till januari, då är det dags att återgå till ljuset igen). De här skiftningarna är så fantastiska. Från att solen nästan inte går ned, där jag bor, till att knappt vara uppe alls. Otroligt!

I dag är det dags för jobbet, som sagt. Vi börjar med en planeringsdag dessutom vilket är välbehövligt med tanke på allt som ska avslutas och planeras. Dessutom kommer någon utbildare inom omdömen och IUP som ska hjälpa oss utveckla dessa. Skönt!
Och på väg till jobbet i bilen får jag äntligen fortsätta lyssna på den nya CD-boken jag lånade förra veckan, också den skriven av Peter James (samma som skrev "Levande begravd"). Denna gång blev det "Ett snyggt lik". Även den verkar vara en riktig nagelbitare!

Skylt som jag fann vid ett bostadshus i New York förra sommaren.

Pannkakstårta, tvätt och måndagslista

I går var det dags att testa att göra pannkakstårta, inspirerad av Gubben Pettsson och katten Findus förstås. Det blev sånt gott till frukost minsann. Dottern var inte sen att hjälpa till heller.

Det blev en väldigt lyckad pannkakstårta tyckte vi alla tre.
Efter frukost och städ spenderade jag och dottern eftermiddagen hos syster C för att tvätta (jäkla tvättstugereparation). Vi pratade, tog en promenad i skogen och myste med våra små söta barn. Inget ont som inte har nåt gott med sig i alla fall och det är ju alltid skönt.

Idag är det sista lediga dagen och imorgon börjar jobbet återigen. Utvilad kommer jag att vara, det vet jag! Vi ska mysa, jag ska till gymmet och sen tror jag vi tar en vända till lekparken faktiskt.

Idag är det måndag och jag är glad för att:

  • veckan börjar med en ledig dag. Och fint väder verkar det som. Underbart!
  • på onsdag börjar vi med intervjuer av en eventuell ny kollega till hösten. Spännande värre.
  • på söndag ska jag åka på min inspirationsdag i huvudstaden med PT och träning hela dagen lång. Nu återstår bara att klura ut resan dit. Bilen pallar nog inte en så lång resa och inga tåg går så tidigt utan det får bli buss och sen tåg...
  • jag har en hel hög med böcker att läsa som jag sakta men säkert betar av. Sommarlovet är snart här och då ska jag passa på lite extra. 
  • jag har en alldeles fantastisk familj som jag älskar så mycket!
Ha en fin nationaldag också! Det höll jag på att glömma bort så här i villan och vallan!


söndag 5 juni 2011

Girighet

Ni har väl hört om pojken i Kina som sålde sin njure för att köpa en ipad, iphone och en laptop? Det låter lite som en sån där Urban legend eller nån annan dålig historia, men tyvärr är den sann. Det är fruktansvärt tragiskt. Jag undrar lite var vi har hamnat? Var det detta mänskligheten ville åstadkomma? Denna girighet?
Människor som skuldsätter sig för att köpa det senaste inom teknik, för att åka på drömresan, köpa drömhuset, inhandla de senaste märkeskläderna och inreda sitt hem enligt den senaste trenden. Nu också människor som är beredda att sälja sina organ för att kunna köpa det de vill ha. Varför? Var kommer detta ifrån?
Vad är det som gör att den där datorn är viktigare än att köpa mat? Varje dag blir vi bombarderade av reklam för både det ena och det andra. Man ser vad grannen inhandlar, bästa kompisen, avunden sätter rot i själen och börjar gro, man vill ha, ha, ha, ha. Hela tiden ha. Kosta vad det kosta vill /nu finns det givetvis människor som har råd att göra detta och de som väljer att prioritera annat så klart/, man måste ha det där som "alla andra" har. Det blir lite som när man var barn och skulle fråga sina föräldrar om att få göra nåt eller köpa nåt och argumentet var men "alla andra" får ju. I verkligheten var det kanske 2-3 av ens klasskamrater, inte "alla andra".
Jag tror att dessa saker man köper skänker en viss lycka - i en dag eller två. Den där känslan av att ha köpt nåt man så gärna vill ha, oavsett om det är en iphone, något klädesplagg eller en möbel, känns bra. Absolut. Men erkänn att den känslan är snabbt övergående. Efter en dag eller två är känslan som bortblåst och det nya  är nu gammal skåpmat.
Jag tror inte att grejer, saker gör oss lyckliga. Jag tror inte att de där Cheap Monday- jeansen är lösningen på  världens olycka. Det finns de som har i princip ingenting och ändå är världens lyckligaste.
Jag tror på familj, vänskap, upplevelser tillsammans, kärlek, vardagsunder och närhet. God mat och gott sällskap. Lite sol eller sitta inne med en film när det regnar ute.
För tänk själva. När man ligger på sin dödsbädd /oavsett när det må ske/ tror ni att man önskar att man köpt den där jäkla Iphonen eller den där snygga märkesklänningen eller att man jobbat lite mer? Nae, det kan ni glömma. Man önskar givetvis mer tid med sin älskade familj och sina vänner.
Tänk efter före nästa inköp. Behöver jag detta? Blir jag lyckligare?  Kan jag göra nåt vettigare för pengarna som att bjuda familjen på fika eller skänka dem till behövande?

lördag 4 juni 2011

Fredagsmys och pimp my gröt

Vilken dag det var igår! Nästan för bra för att vara sann. Solsken och värme hela dagen. Till och med en liten solbränna fick jag till. Om man nu kan räkna olika nyanser av kräftröd som solbränna? Det blev lek i parken och sedan lite balkonghäng på eftermiddagen. Första gången som balkongen används till detta för i år.Eller kanske sen vi flyttade hit för x antal år sedan till och med.


Jag hann läsa ut Nirvanaprojektet under dagen.


N blev också sugen på att läsa när jag satt på balkongen. Hon satt och "läste" högt för mig medan jag läste min bok. 

Dessutom läste jag ytterligare en bok innan dagen var över samt påbörjat en tredje. Fantastiskt! 

Jag hade dessutom tänkt tipsa lite om havregrynsgröt som är min nya drog. Jag kan helt enkelt inte få nog ibland. När jag blir hungrig är det ofta som jag tänker att gröt skulle passa fint. På allvar. Alla morgnar äter jag min älskade havregrynsgröt. 
Tips 1:
Blanda vatten och gryn samt ett rått ägg (rör om ordentligt så att ägget blir blandat med grynen) lite salt och ekologiskt vaniljpulver /som finns på vanliga affärer också/. Rör under tiden som det kokar upp så att ägget inte blir i klumpar. Servera med färska eller frysta bär och lite mjölk

Tips 2:
Servera gröten med rivet äpple, som du kokar med gröten, alternativt lägg till efter att gröten är klar.

Tips 3:
Min gammelmoster brukade klippa i plommon i sin gröt, något som jag inte testat, men verkar gott!

Tips 4:
Banan och kanel istället för sylt!

Tips 5:
Ta några skedar krossat linfrön och gojibär på din gröt, oavsett vilket tillbehör du väljer /bär, banan, äpple, sylt). Jättegott!

Ha en superfin lördag!

fredag 3 juni 2011

Vardagsbektraktelser

Det blev en ganska fin dag i går faktiskt. Vädret var lite blåsigt /som vanligt/ men ändå ganska varmt och skönt. Jag tog mig till gymmet och på vägen dit hittade jag nåt mycket märkligt.


En helt ensam foppatoffla liggandes på marken. Varför? Vem bar den? Hur kommer det sig att någon där ute gick hem utan sko på ena foten? Är det en rymdvarelse förklädd till toffla? Jag vet inte. Konstigt såg det ut i alla fall.

När jag och dottern gick till lekparken på eftermiddagen fann vi något annat liggande på marken. Nämligen:

En barnstrumpa. DET har jag lättare att förstå än en toffla. Barn kastar saker hur som helst och hit och dit.

Väl på lekparken kunde jag konstatera att:

  • Vid röda dagar kommer även pappor med till lekparken. Det kryllade av pappor tillsammans med sina familjer. Något man inte ofta ser ens på helger i vår stad.
  • Kanelgifflar verkar vara, hands down, det mest populära fikat att ta med till lekparken. Jag som trodde att gifflarna var helt ute. 
  • Man kan väldigt lätt få syn på vem som är turist och vem som är invånare. En turist har allt som oftast bekväma skor, gärna sneakers, rejäla shorts och för det mesta linne eller T-shirt. På ryggen bär de en ordentlig ryggsäck som ser välfylld ut (till skillnad från supermammor som "bara" bär en enklare ryggsäck med det allra nödvändigaste). Igår var det många genomresande i stan. 
Efter parken var lilla dottern sugen på glass så vi gick till torget och köpte en. När vi skulle sätta oss vid det enda lediga bordet fann vi detta:


Ett par tomma bågar. Lite tillknycklade, men snyggt och prydligt lagda på bordet. Bara så där. Vad är det som hänt under natten från onsdagen undrar jag? Är dagen före Kristi Himmelfärd en ny gå-ut-och-festa-dag som jag inte är medveten om?  Eller är det nån konspiration eller attack?

Idag ser vädret ut att bli ännu bättre och det tackar vi för. Jag ska träna en hemmavideo på morgonen. Tror att Paolo Roberto får göra mig sällskap och sen blir det en promenad när maken vaknat. Lekparken kanske. Kanelgifflarna väntar.

torsdag 2 juni 2011

O joy

På schemat idag står inte speciellt mycket. Träning (så klart) och sen är dagen helt öppen. Det är fantastiskt! Jag hoppas på riktigt fint väder. Nuförtiden vet man ju faktiskt inte. Det kan vara riktigt soligt på morgonen, bli molnigt senare, eller tvärtom. Häromdagen var det riktigt kallt på morgonen och på eftermiddagen var det så varmt!
Blir det fint väder kanske det blir en promenad till lekparken i stan med dottern. Alldeles lagom.
Senare i helgen får vi låna systers tvättmaskin. Renoveringen pågår för fullt nere i tvättstugan och folk har blivit väldigt nitiska med sin tvättid. De kommer i tid, lämnar ingen tid öppen. I måndags hade vi tid för tvättning och nästa öppna tid var inte förrän NÄSTA helg, den 12 juni. Två veckor utan att tvätta känns lite långt faktiskt. Har jag ens underkläder som räcker så långt? Jag hoppas att denna renovering går snabbt. Nu är det ju dessutom långhelg och ingen verksamhet pågår där nere då.
Tur att man har resurser!
Nu ska jag njuta av lite morgonträning och sen frukost. Ha det fint idag!

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...