måndag 31 mars 2014

April, april

Idag startade min aprilutmaning. Det är inte april ännu, officiellt, men idag är det måndag och som ni vet börjar ju allt nytt på måndagar. Ny diet, nytt liv, nytt jobb. Whatever. Allt börjar på en måndag. Min utmaning går ut på att träna ett träningspass varje dag under hela april. Eftersom jag startade idag blir det alltså 31 pass på lika många dagar.

Jag kommer att blanda pass hej vilt, men försöka se till att muskelgrupperna hinner med lite återhämtning också. Den första veckan, som startade idag, ser ut som följer:

Måndag:
- HIIT (High Intensive Interval Training, dvs ett kort explosivt träningspass på 12-20 minuter med hög puls) fokus på ben. Plus långpromenad.

Tisdag:
- HIIT, fokus överkropp. Promenad

Onsdag:
- Löpning 45 min - 60 min. Promenad

Torsdag:
- Yoga till Blossoms video. Ca 1 timme. Första yogan på hundra år. Promenad.

Fredag:
- Löpning plus lite styrka. Promenad. (Från och med nästa vecka är det mammagruppsträningen som sker på fredag morgon)

Lördag:
- HIIT med fokus helkropp. Promenad.

Söndag:
- Yoga. Promenad.

På söndagar utväderar jag den passerade veckan och planerar kommande vecka. Det känns både roligt och spännande. Det var två år sen jag hade en liknande utmaning och det är verkligen på tiden att jag har en till! Jag började träna igen för lite mer än en månad sedan och jag känner att styrka och kondition kommer tillbaka ganska snabbt. Det känns bra att veta att takterna sitter i. Jag tar det fortfarande lugnare än jag skulle gjort före graviditeten eftersom jag vet att jag ÄR svagare nu än då. Har man inte tränat ordentligt på mer än ett år, är risken stor för skador och nåt sånt vill man ju inte råka ut för!

2010 vid tjejmilen. I will be back! Kanske inte sommaren 2014, men sommaren 2015. 

lördag 29 mars 2014

Musik och böcker

I tisdags fick vi komma på avslutning på Storasysters skola. Skolan har köpt in ett program som kallas Little Orchestra Society vars musiklärare och musiker har kommit till skolan under 16 veckor och arbetat med barnen på olika sätt. De har pratat om instrument, om vad musiken betyder (dur, moll etc) och de har även fått komponera egna verk som de nu skulle visa upp. Dessutom har de genom denna orkester fått möjlighet att åka på flera konserter runt om i staden och lyssnat och sedan diskuterat musiken och skådespeleriet (vissa konserter har varit som musikaler). Storasyster har tagit till sig mycket av det de lärt ut och har pratat en del om det hemma. Det var därför extra kul att få komma och lyssna på lärarna och sedan höra några av barnens verk!

Här är orkesterledaren framför de två klasserna.

Vi fick lyssna på cello, gitarr, violin och trumpet och så barnens fina röster så klart. Som alltid är barnen ivriga att visa vad de kan och går helhjärtat in i det hela! Det var verkligen roligt att få se och höra.

I helgen har det istället handlat om böcker. Det regnade hela dagen igår och då passade det bra att kila till biblioteket som ligger alldeles nedanför backen i princip. Det är ett himla barnvänligt ställe med mycket barnböcker och mycket plats. Vi var där några timmar. Jag letade också upp en bok som jag tänkt att jag skulle låna länge. "Stora Vänliga Jätten (SVJ)" av Roald Dahl. När jag gick i årskurs två läste vår lärare denna högt för klassen och jag kommer ihåg att jag verkligen gillade den. Tack och lov hittade jag boken på en gång och ikväll har vi läst flera kapitel tillsammans. Nästa projekt kommer att bli "God natt Mister Tom" tror jag. Den lästes också högt för mig i någon årskurs på grundskolan. En sån där bok som fastnar.
     När jag läste till lärare fick vi komma ut på verksamhetsförlagd utbildning emellanåt. Den allra första VFU jag kom ut på var faktiskt hos min gamla lärare från mellanstadiet. Jag hade henne som handledare den gången. Och gissa vilken högläsningsbok de hade börjat på då jag kom? Jo, "God natt Mister Tom" så klart! Då kändes det lite extra roligt att få sitta framme vid katedern och läsa högt för klassen.

Precis när jag skulle ta kortet lutade sig N och pussade på lilla H. Hon är en fin storasyster.

torsdag 27 mars 2014

Amerikanska fenomen del 4?

Före jul hade jag en "serie" om amerikanska fenomen och jag vette tusan har många inlägg jag hann ha om detta. Jag tror det blev tre. Jag gissar på det. Detta blir alltså inlägg/ämne nummer fyra. En jämn och bra siffra!

I detta inlägg tar jag upp "Amerikanska Original". Det finns många människor här i USA, ungefär 350 miljoner, och väldigt många är så kallade original. Speciellt här i New York City. Det finns många som säger att New York inte är Amerika och på många sätt är det sant. New York är en så kallad "melting pot" där folk från hela världen huserar. Över 800 olika språk pratas här i stan, 20% av befolkningen pratar väldigt lite engelska eller ingen alls. 36% av New Yorks population är utlandsfödd. Och varje år besöker 47 miljoner turister staden. Det är fantastiskt med tanke på att NYC har lite under 9 miljoner invånare.
Med denna fakta i bakfickan kan man kanske förstå varför det är svårt att jämföra NYC med en större stad i mitten av amerika, i landets hjärta. Det är svårt att slå 800 olika talade språk (och minst lika många olika kulturer).

De original jag pratar om, ni vet, är de människor som kanske står ut lite grann, är lite "speciella". Inte på ett dåligt sätt, inte alls, men de märks. Tydligt och klart. Många som vill göra ett så kallat "statement" på olika sätt genom klädstil, levnadsstil och liknande. Det finns en hel del här i New York och här kan egentligen inget vara för galet. Jag har sett väldigt mycket under mina år här. Och allt beror på var i stan men befinner sig.

Jag har sett en man med hemgjord aluminiumhatt på huvudet snurra runt och dansa på tunnelbanevagnen, folk som har hela kroppen tatuerad (alternativt piercad på alla tänkbara ställen), folk som sjunger högt medan de lyssnar på musik i hörlurarna (utan att bry sig om vem som hör, oavsett textlåt), de som spelar musik högt på gatan från mobiltelefon (vem behöver hörlurar när man har högtalare?), en 80-årig man i bombarjacka i bil med nedvevade rutor spelandes hiphop, folk som bär hunden i handväskan (de finns faktiskt! inte bara på TV!) eller i barnvagn (ja, hundar i barnvagn), folk som går barfota mitt i stan, en naken cowboy på Times Square, you name it, man träffar på allt och alla här i stan om man är här tillräckligt länge.

Ett original på tunnelbanan med amerikanska flaggan i högsta hugg
Sist var för några veckor sen när jag gjorde ett Collegeprov på ett college i närheten. På väg hem stod jag och väntade på bussen när en högljudd ganska stor medelålders man och hans bekant ställde sig snett bakom mig. De pratade högt om något jag jag svär, han yttrade motherfucker vartannat ord under hela tiden han pratade. Han var i gott mod dock, luktade lite alkohol, fastän klockan var strax före lunch bara. Hans bekant försvann så småningom på en annan buss. Eftersom han ville fortsätta prata med någon började han snacka högt med en äldre kvinna som stod och väntade på bussen. Med ett leende klagade han på de "lata busschaufförerna" som aldrig kom i tid med bussen (men när bussen väl kom hälsade han leende och glatt på busschauffören som en gammal vän) och fortsatte med att om han var borgmästare i staden skulle han ta hand om problemet minsann. Vidare skulle han sen se till att bli guvernör, senator och sedan arbeta sig vidare upp till president. Då skulle han ta hand om problemet Ryssland och också se till att hans amerikanska folk var tryggt. Han deklarerade detta högt och tydligt. När bussen så kom, var det mestadels kvinnor som väntade på bussen, och trots att han hade käpp (och vi skulle släppt på honom först för att vara vänliga) ställde han sig bakom oss kvinnor och sträckte ut armarna i luften och sa:

- Go my American sisters, I will protect you!

Det kändes lite trevligt att bli kallad "American sister", lite viktigt så där. Jag undrar hur många av oss som stod där var infödda amerikaner? Kanske ingen? Men det gör inget. Vi är ju alla amerikaner på ett eller annat sätt...

tisdag 25 mars 2014

Det här med att följa recept

Jag älskar att leta recept på mat och efterrätter på nätet! Det är lite utav en hobby kan man säga. Jag hittar väldigt många goda recept och sparar massor med sidor som "bokmärke", för att ha "senare" när det "passar". Ja, ni vet. Tidigare sparade jag mycket från olika mattidningar och klistrade in (eller skrev av) i en fysisk receptbok. Det gör jag inte längre.
Nu sparar jag på "favoriter". I mina favoriter huserar bland annat "Marockans kikärtsgryta", "Godaste kladdkakan", "Spaghetti squash primavera" tillsammans med "Ingefärsscones" och "Rocky Road Brownies". Även "Cupcakesemlor" och "Citronrutor" ligger där inne och trycker. Emellanåt måste jag gå in och rensa bland favoriterna eftersom listan har en tendens att svämma över och jag har svårt att hitta och sortera.
Vad sa du? Om jag någonsin använder recepten jag hittar? Ska man det menar du?

Okej! Jag erkänner! Av alla recept jag hittar kanske jag tar mig för en femtedel. Om ens det. För vet ni, av någon outgrundlig anledning brukar de allra flesta recept jag hittar vara gottsaker, gärna med choklad, och det kan man ju inte står och laga varje dag. Kan och kan, så klart man kan, men så värst nyttigt är det ju inte. Och det kan vara bra att äta ordentlig mat i alla fall fem av veckans sju dagar.

Något som jag numera söker efter är goda recept att använda i vår crock pot/slow cooker (jag ska testa dillkött Mrsclapper!. Vi har en gammal sån däringa maskin och den sjunger säkert på sista versen. Knoppen som styr värmereglaget har redan trillat av (man kan använda reglaget i alla fall, även om det är knepigt), men lika bra går det. I princip är det bara att kasta i alla ingredienser och låta stå över dagen på låg eller hög värme. Reklamen säger "Set it and forget it" (dvs "slå på den och glöm den" ungefär). Igår försökte jag mig på den där Marockanska kikärtsgrytan. Jag försökte följa receptet slaviskt, men som alltid är det så svårt. Någon ingrediens hittar man inte, eller så byter man ut en ingrediens mot en annan. Men på ett ungefär hade jag allt till grytan. Bland annat en jalapeno, en sån där stark rackare som, om man får i sig för mycket på en och samma gång, kan få en att spruta eld. I alla fall om man är så där mesig som jag är. Jag hackade den och slängde den i grytan. Efter några timmar började det lukta härligt av mat i huset. Också en fördel med slow cooker! Mest av allt luktade det...jalapeno! Jovisst. Jag och maken började få för oss att det skulle bli en brinnande gryta rentav. mycket luktade det. Kanske till och med så stark att vi skulle vara tvungna att hitta på en Plan B till middag. Det är alltid bra med en Plan B till allt. En Plan C också för säkerhets skull.

Jag köpte lite extra gräddfil (för det är bra att dryga ut soppor och grytor med, speciellt om det blivit aningen för starkt) och ett gott bröd (ja, bröd är lösningen på allt).
Som tur var visade det sig att grytan inte alls var så het som förväntat, utan smakade riktigt gott. Lite hetta i slutet, men helt överkomligt. Puh!
Jag har en tendens att gå helt overboard med kryddning eller så blir det bara platt och smaklöst, men detta blev alldeles lagom om jag får säga det själv. Och det gör jag.

Nä, ingen matbild. Jag har slutat ta matbilder (kanske tar upp det igen nån gång) just för att den delikata måltiden plötsligt ser ut som kräks på bild. Jag kan inte ta matbilder.

Så här ska det se ut, fast vi hade inget ris. INTE min bild. Lånad från myrecipes.com

söndag 23 mars 2014

Måndagstipslistan

Nu kickar ytterligare en vecka igång igen! Och jag tänker börja med att ge lite tips så här i början på veckan. Vad sägs?

Veckans:

  • serietips blir "True detective". Vi har precis avslutat säsong 1 med Woody Harrelson och Matthew McConaughey i huvudrollerna. Lite långsam till en början, men sen klarnar allt allteftersom. Mycket sevärd med fina skådespelarinsatser.
  • filmtips blir "Legofilmen". Vi såg ju den på bio för två veckor sen och den är fantastiskt rolig, för både barn och vuxna. Everything is Awesome!
  • boktips blir "How to be a woman" av Caitlin Moran. Jag har läst endast några kapitel av denna bok, men jag är imponerad! Hur blir man egentligen en kvinna? Och en stark sådan. Allt från rakning till att namnge bröst behandlas i denna bok. Väldigt rolig och ögonöppnande.
  • bloggtips är Familjen Lalloo som bloggar från Kalifornien. Härlig blandning av recept (kolla Lemon curd scones i det senaste inlägget!), reseskildringar och inlägg om hur det är att vara utlandssvensk familj.

Bild lånad från http://familjenlalloo.wordpress.com/
  • mattips är att införskaffa en croc pot/slow cooker. Dumpa i ingredienser till en soppa, gryta eller kött på morgonen och slå på. Avnjut en fantastisk middag 4-8 timmar senare, nästan utan att ha lyft ett finger!
Lite tips så här en måndag! Apropå tips, några tips på goda maträtter att laga?


torsdag 20 mars 2014

Premiär

Inte nog med att det är torsdag och vårens första dag, jag gick också för första gången på något som kallas Baby lapsit med lilla H på vårt närliggande bibliotek. Mamman till en annan liten tjej som jag brukade vara barnvakt åt förra året, frågade om vi skulle ta sällskap och jag och H hoppade på så klart. Vi har tänkt länge att vi ska ta oss dit, men ofta har det inte hunnits med. Lillebror brukar sova en stund på morgonen och ungefär just vid den tiden Baby lapsit är. Idag gick det dock bra. H hann sova en stund före. 
       På Baby lapsit träffas ett gäng föräldrar och deltar med sina småttingar i sång och musik i ungefär en halvtimme. Det var riktigt roligt och jag tror H tyckte att det var spännande med både musik och nya människor.
Efteråt bestämde jag och den andra mamman att gå till ett fik i närheten för lite te och prat. Som ni ser passade H och L på att konversera de också! De tävlade om vem som slog hårdast i bordet. Nu fattade ju inte H att de tävlade lika mycket som den större L gjorde, men det spelade ingen roll. L är nämligen 10 månader äldre än lilla H, även om det kanske inte syns på bilden. H är som sagt ganska stor för sin ålder. Så med sina sex månader väger han mer än L som är 16 månader...Joråsåatt.


Bebiskonversation
Inte nog med detta. Jag har gjort hemgjord puré åt H i över en månad nu. Testat allt från äpplemos till avokado och linsgryta. Det har mottagits med både spottande och stängd mun. Vad jag än försökt. Jag har lagt ned min själ i att laga puré eftersom vi inte alls gillar det som kan köpas här. Dock har jag hittat ett ekologiskt märke med bra ingredienser så jag köpte en burk sånt bara för att testa. Och gissa vem som åt med STOR glädje? Både en och två portioner, utan att spotta eller fräsa..Så klart! Jag misstänker (och hoppas!) att det är konsistensen som gör att han gillar den köpta mer. Jag kan inte få min puré så len och mjuk som den köpta.
Vi får se hur det här slutar. Jag är inte den som ger upp i första taget!

H häromdagen när jag försökte mata med hemgjord puré. Han var inte så glad.
Fortsättning följer...

tisdag 18 mars 2014

Nu fattas vara det en teleport

Eller vad en sån kan tänkas heta? En som kan transportera människor via teleportation alltså.

Jag har lyckats hitta filmjölk på min lokala affär. Det skrev jag om för ett par veckor sedan. Dessutom har jag hittat något som i princip är leverpastej, här heter det Liverwurst och finns tydligen lite överallt. Inte direkt så att de annonserar ut det stort (mest är det ju skinka, kalkon, ost som folk är intresserade av), och det har säkert funnits hela tiden. Jag har vetat om att det finns något som heter Liverwurst, men inte hittat det i affären. Förrän jag frågade om det. Så klart! Att jag inte tänkt på det innan! Så det gjorde jag och de hade det. På flera affärer!

Nu är jag varken en stor filmjölks- eller leverpastejätare hemma i Sverige, men när det inte är så självklart att man kan få tag på det (som när man bor i utlandet) är det plötsligt superintressant och det känns som "hemma". Nu har jag ätit filmjölk och leverpastej en vecka ungefär och det var härligt! Det dröjer nog ett tag tills man blir sugen igen. Men då vet jag ju var jag kan hitta det igen!
Fil och flingor = guld

Massa flaskor på affären. Come to mama!

Nu fattas det bara den där teleporten så att jag kan teleportera familjen hit från Sverige då och då. Är det någon som vet hur länge vi får vänta på en sån? 


söndag 16 mars 2014

Platt som en pannkaka!

Så kändes det efter förra veckans löpträning. Jo, i onsdags kände jag att det var varmt nog att kunna ge sig ut på årets första löprunda. Jag har ju ett lopp i juni att träna till och jag kände att det var dags att ta tag i det. Jag ska väl erkänna att det inte var en löprunda som jag brukade ägna mig åt förr i världen, när jag var mer vältränad. Då kunde jag springa en timme utan problem. Efter 1.5 år utan någon som helst löpning har denna timme drastiskt minskats. Så för att inte ta ut mig helt och tappa alla förhoppningar om att slippa krypa över målgången i juni, tog jag det ganska lugnt i onsdags. Jag satte min timer på 2 minuter gång och sen 1 minut löpning och gjorde en runda på drygt 45 minuter. Alldeles lagom. Dock kändes det lite långt att gå i 2 minuter så nästa gång blir det 1.5 minut istället. Jag var peppad att springa en gång till efter onsdagens premiär, men se, då återkom kylan med väldig fart! I torsdags var det många minusgrader och vind. Och ja, man KAN springa i minusgrader också. Men inte jag. Det känns inte aktuellt. Lite trist var det ändå. Det kändes så bra på första rundan, att vara igång liksom. Och så blir det kallt igen. Kylan ska fortsätta under veckan, om än något bättre än i torsdags. Vi får se hur det blir. Kanske att jag vågar mig ut ändå...Vi får se.

Jag ska också träna på att ta selfies, så ni får lite snyggare bilder.

Förutom träningen som så sakta återkommer till mitt liv, ska det tydligen vara vår på torsdag. Då är det officiellt vår här enligt kalendern. Lite lustigt är det, att det står i kalendern när sommar, höst, vinter och vår börjar. Det känns som att det är lite mer flytande i Sverige. Om jag skulle fråga er när vintern börjar i Sverige, vad skulle ni svara då? När första snön kommer? Slutet av oktober? Mitten av november? Kanske till och med december? När det blir vintertid kanske?

Vad vet jag? Jag tycker nog att det kan få vara lite flytande. Ibland har jag hört att vintern (t ex) startar då det varit ett visst antal dagar med ett visst antal minusgrader...En hel vetenskap det där.

onsdag 12 mars 2014

Dra på trissor!

Plötsligt händer det! Jag säger då det. För 21 MÅNADER sedan skickade jag in min ansökan om lärarlegitimation i Sverige. För er som kanske inte är så insatta måste numera alla som arbetar som lärare ansöka om legitimation via Skolverket för att fortsätta arbeta som lärare. Detta gäller också nyutexaminerade lärare. Denna legitimation visar vilka ämnen och vilken årskurs du är behörig att undervisa i. I och med denna reform skapades också ett introduktionsår för nyexade lärare där denne under sitt första arbetsår ska bli tilldelad en mentor att arbeta med/mot för att efter ett fullt läsår sedan kunna ansöka om legitimationen. Jag ska inte gå in på alla problem som detta skapar (var är de utbildade mentorerna? HUR ska dessa mentorer arbeta med den nyexade läraren? Hur ska tiden passa in i den redan överfulla arbetsdagen? Ersättning för tiden? Vad händer med de nyexade som bara hittar vikariat och inget fast/tillfälligt under ett år? Det kan gå flera år innan man arbetar ett fullt läsår på en arbetsplats...) men summa summarum, jag ansökte i juni 2012, innan jag for till New York. Är man borta från läraryrket ett visst antal år kan man sedan få svårigheter att ansöka om en legitimation eftersom ens arbetsinsats måste ha viss färskhet och därför valde jag att skicka in ansökan då.

Jag har väntat och väntat på att få min legitimation ända sedan dessa. Visserligen hade jag en hel del kurser de måste analysera, men 21 månader?

I lördags damp den i alla fall ned i min mailbox. Jovisst, den skickas inte ens ut på posten (hade varit kul med nåt fint tjockt papper, stämplat och sigiller. Dessutom måste de nyexade betala för sina legitimationer. Liksom läkare och andra arbetsgrupper får göra.) utan som en bifogad fil i ett mail.

Jag är numera behörig att arbeta som förskollärare (vilket var en chock eftersom den faktiskt var en del av min utbildning, men jag har inte jobbat så länge som detta hemma i Sverige). Dessutom är jag behörig i alla ämnen utom naturvetenskap och slöjdämnen i åk 1-6. Förutom detta fick jag en trevlig överraskning. Jag får nämligen undervisa i engelska och historia i åk 7-9 samt gymnasiet. Det satt fint! Den som väntar på nåt gott väntar oftast alldeles för länge :)

Ja, vad ska jag göra nu då? Imorgon ska jag maila in några fler kurser som jag läst och komplettera sedan jag skickade in ansökan 2012. Kanske blir jag behörig att undervisa i naturvetenskap också när detta är över? Och hur lång tid kommer det att ta innan jag får svar denna gång?

måndag 10 mars 2014

Helgen var ju inte slut!

Eller jag glömde början av helgen. I fredags förstår ni, gjorde jag ju min tenta på litteratur/musik/poesi/konst/dans (ja, allt samlat i ett enda härligt paket på 140 frågor). Skolan brann inte ned och ingen storm drog in heller. Istället gjorde jag helt enkelt tentan. Och klarade den med nöd och näppe! Den hemsida jag betalade för att öva på provet hade mycket lite inverkan på resultatet. Ungeför 20 frågor kunde jag härleda till det jag pluggade online (på ett obskyrt sätt) och 20 frågor KUNDE jag faktiskt svaren på. 100 frågor gissade jag hej vilt på. Tack och lov för att provet använder sig utav flervalsfrågor. Jag klarade i alla fall provet. Förmodligen ska jag ta en tenta till om några veckor, men jag ska suga lite på det först.

Samma dag på eftermiddagen mötte jag upp med en gammal vän från Sverige. Första gången vi sågs var för 23 år sen (fatta att kunna säga för 23 år sen! Och komma IHÅG för 23 år sen...), när vi gick i åk 3 och blev klasskamrater. Vi blev vänner och lekte lekar i skogen på rasterna. Eftersom vår familj flyttade så mycket på den tiden, bytte vi skola igen ganska snart och vi tappade kontakten. Vi återförenades i samma klass i åk 7 på en annan skola och hade stor hjälp av varandra i olika ämnen, eftersom vi samarbetade och jobbade så bra tillsammans. Sedan skildes våra vägar igen efter tre år, men vi har mött upp då och då under åren som gått. Senast var för åtta år sen dock, eftersom vi båda lämnade vår hemstad och for ut i världen och andra delar av Sverige. Nu fick vi nyligen kontakt igen och av en händelse skulle hon komma hit till New York på minisemester och hon tog sig tid att komma upp för en fika! Det var himla kul! Vi pratade på som om alla år mellan våra möten aldrig ägt rum! Och så är det alltid när vi träffas. Det var verkligen väldigt roligt att få träffas och prata minnen, prata nutid och framtid över lite kaffe och te! Guld värt!


Speciellt nu eftersom jag på sistone haft lite hemlängtan. Familjen som jag inte sett på snart två år, vänner man saknar...Även om jag kommer in här mer och mer är det inte samma sak. Det tar ett tag att bygga upp ett nätverk på ett nytt ställe där de flesta har sina vänner och familjer de måste skapa tid för redan. Att försöka nästla sig in där är inte alltid så lätt. Och den lilla tid man har utanför sin egen familj, vill man lägga på människor som är värda att lägga den på. Om ni förstår vad jag menar. Jag kan tycka att amerikaner är lite opålitliga på det sättet. Man gör gärna upp planer tillsammans, men så ändras det i sista sekund eller så sker nåt oförväntat och det ställs in, skjuts upp etc. Många är väldigt upptagna hela tiden. Arbetar tidigt till sent, fullspäckade helger och så går tiden...

I alla fall. Helgen har varit väldigt upptagen för oss med för ovanlighetens skull och nu är det åter igen vardag!

söndag 9 mars 2014

Vågar man hoppas?

En händelsrik helg! Vi som oftast har ganska lösa planer på helgerna, oftast inga planer alls faktiskt, hade en fullspäckad helg helt plötsligt. Oftast blir det så, man har inget planerat på flera helger och så händer allt på samma helg.

Svägerskan och hennes man kom över helgen och hälsade på. De från andra sidan landet alltså. Vi har därmed spenderat helgen med dem.
Idag har vi lunchat tillsammans, hela familjen, med alla kusiner och makens syskon och respektive nere på "storstan".
Sedan gick vi och såg Legofilmen tillsammans hela högen. Och vilken biograf! Vi har inte varit på den på flera år. De hade tydligen gjort om! Läderstilar, breda och mjuk som man kunde luta bakåt. Helt allvarligt.

Ni ser N i bakgrunden. Ligger ner i sin stol.

Living the life.

Första restaurangbesöket. Ingen mat för herr H (men bröstmjölk så klart), men en stol att sitta i fick han.
Filmen var väldigt bra och vi skrattade högt flera gånger.
Dessutom har vädret under helgen varit formidabelt! Våren kanske är på ingång? Vågar man hoppas på det?

Vi gick ju upp sjukt tidigt imorse eftersom det var simning för storasyster och också har vi slagit om till sommartid. Det innebär ju att vi vaknade 6.30 rent kroppsligt, men 7.30 på klockan. Och så en späckad dag efter det...Jag är så lagom mör nu.


torsdag 6 mars 2014

Bästa leksaken

I genomsnitt har ett barn av idag cirka 570 leksaker läste jag nånstans. 570 leksaker! Jag hoppas att den allra minsta lilla grej räknas in där (t ex leksaker från den Gyllene Måsen eller liknande, om man har såna hemma) för 570 låter väldigt mycket. Nu har jag inte räknat Ns leksaker, men jag är ganska säker på att hon inte har så många leksaker. Eller kanske? Alla smågubbar hon har drar nog iväg antalet leksaker rejält. Och hur är det med byggsatser som Lego och sånt? Räknas det som en enhet, eller räknar man legobit för legobit? Jag är inte så insatt i detta ämne märker jag.

Jag tror faktiskt den bästa leksak som Storasyster har är Lego. Hon köpte en sats Duplolego för egensparade pengar för några år sen och var mäkta stolt att få betala själv. Det var dyrt, det ska man inte förneka, men med tanke på hur mycket skoj hon haft med Legot under dessa år har det varit värt varenda krona. Legot var också en av få leksaker som fick följa med över Atlanten för snart två år sen. Hon använder Lego till allt möjligt pyssel. Fattas det leksaker eller gubbar till nåt hon vill leka, bygger hon dem helt enkelt med sitt Lego.
Finns ju en enorm Legobutik som öppnat här i NY som vi ännu inte besökt. Plus Legofilm. Jag har hört att den ska vara riktigt bra!
Det bästa med Internet är ju att kan man surfa och kika på hur mycket leksaker som helst. Till jul till exempel kollade jag på Toysrus hemsida för att hitta julklappar till min systerdotter och systerson. Ärligt talat har det blivit ganska dyrt att skicka julklappar härifrån. Själva portot kostade förra ået mer än själva leksakerna! Det är galet. Så att köpa på till exempel Toysrus i Sverige och skicka direkt till den som ska ha det är ju ett bättre alternativ helt klart. Så får det bli från och med nu, trots att det är roligt att kunna köpa här och skicka "hem"...
Systerdotter är helt galen i rosa saker just nu så jag fick surfa runt på rosa leksaker. Och systersonen gillar Cars ("Bilar" från Disney) och att rita. Vi får se vilka intressen som stannar kvar till årets jul!


På Times Square här i NYC finns ett jättestort Toysrus (är det världens största?) med ett Pariserhjul.


 Inomhus alltså!
På en av våningarna finns också en jättestor Tyrannosaurus Rex som rör sig. Den kan bli skrämmande för vissa små barn. Jag har sett ett och annat barn som börjar gråta när de sett dinosaurien.


Flera våningar stort är butiken och galet packat med besökare kring jul. Man kan hitta precis allt här inne. I leksaksväg alltså. Även om det är mycket folk så är det helt klart värt ett besök när man ändå är här!

Här sitter jag

Här sitter jag en vardagsmorgon. Nyheterna skvalar i bakgrunden, hot om krig och andra saker jag egentligen inte vill höra på. Världen är ett ruskigt ställe. Dottern frågade igår när vi gick hem från skolan, varför folk krigar. Vad svarar man på det? När man inte vet eftersom krig är obegripligt för en själv till och med. När ondska är något som är oförklarligt. Hur blir man ond? Hur kan man leva ett liv som innebär förödelse för andra människor och varelser?

I kontrast till det hela sitter lilla sonen bredvid i soffan och kuttrar på. Han sitter själv nu den lille. Stadigt och självsäkert. Han har också lärt sig att luta sig framåt och kasta sig bakåt mot soffryggen. Något som hans storasyster gjorde i  ungefär samma ålder, fast hon kastade sig gärna i takt till favoritsången:


Hon brukade sitta förväntansfullt lystrande när hon hörde den tysta instrumentala inledningen och när sången och musiken kom igång ordentligt, kastade hon sig vilt bakåt och dansade. Storasyster var aldrig riktigt intresserad av vaggvisor och barnsång. Riktig musik var hennes grej. Majkel Jacksing (Michael Jackson) och Coldplay var hennes melodi redan från start.
Lillebror däremot. Han älskar vaggvisor. Är han någon gång upprörd och inte kan komma till ro behöver jag bara sjunga "Imse vimse spindel" eller "Hush little baby" så tystnar han och lyssnar. Gärna med ett leende.

Då, när jag tänker (och ser) på allt det fina som också finns i världen, som balanserar upp det hemska och det onda, då känns det bättre i själen.

Och likaså när jag läser om mannen som nu nästan är 100 år, som levt på gatorna i årtioenden och donerat varenda krona han fått till kyrkor och barnhem. Man kan kanske inte göra allt, men man kan göra något.


Det finns vackra människor i världen som väger upp de hemska. 

måndag 3 mars 2014

M.O.M

Lite roligare (än ett inställt prov) var i alla fall barnkalas i helgen. Vi var inbjudna till ett ettårskalas. Det var den lilla flickan som jag var barnflicka åt förra året som fyllde. Jag har inte sett familjen sedan i augusti, men vi har hållit kontakt via mail och sms och ska träffas lite mer nu när vädret är bättre. Vi bor en bit ifrån varandra. Buss- och -tunnelbana-långt-ifrån.

Kalaset hölls på Museumet för moderskap (Museum of Motherhood). Väldigt mysigt ställe och barnvänligt. Det kändes väldigt fint att sitta i en fåtölj och amma lilla H omringad av bilder på kvinnor från olika tidsepoker. Historien omslöt oss. Fint!

Här under satt jag och ammade!
Information om förlossningar genom tiderna

Kämpande kvinnor

Vi pratade med mycket folk och jag fick gosa lite med den nyss fyllda ettåringen. Hon var bara 2.5 månad när jag började ta hand om henne och var sex månader när jag gick på mammaledighet. Hennes föräldrar är jättefina människor (stor skillnad mot mitt arbete på förskolan som jag jobbade på innan jag blev barnflicka!) och det var väldigt roligt att få träffa deras familjer och vänner.
N till höger och så födelsedagsbarnet till vänster

Sonen gillade också att lyssna på musik. Han satt så fint och lyssnade vid mig.

Sjungande kvinnan. Hon var inte lika suddig i verkligheten :)

Sonen i soffan efter en måltid. Nöjd och glad.

N lyckades hitta böcker att läsa - som vanligt :)

N hade riktigt roligt och lekte med flera barn. Det kom också en kvinna som spelade musik för barnen vilket uppskattades av N som älskar musik. H blev uppvaktad av många vuxna som ville prata och leka lite. Han njöt för fulla muggar!

När vi väl kom hem på kvällen var vi helt slut. Mycket människor, mycket roligt, det tär på en :) På ett bra sätt!

Fail

Hade prov i morse. Eller skulle haft. Pluggade hela söndagen för att ha hjärnan i toppform. Packade information i hjärnans alla vrår. Det är så jag arbetar. 
Måndag morgon. Fixade pumpad mjölk till sonen (vet inte om han tar flaskan, har inte testat på ett tag nu, men är han hungrig så...), tog taxi till dotterns skola och lämnade av henne och fortsatte till testcentret med samma taxi. Skrev in mig, betalade. Kom till testrummet.

- Hey, honey! They didn't call you about the cancelled test?
Ridå. (Eh, HADE de ringt så skulle jag väl för sjutton inte stå HÄR?)
- Nope.

Visade sig att de hade nån jäkla uppdatering på datorerna som startade i fredags och som inte skulle bli klar förrän tidigast tisdag denna veckan. Man blir ju galen för mindre! Jag fick ringa och boka om så på fredag är det test. Kanske.
Förra året skulle jag skriva samma test. MEN då ställdes skolan in eftersom det var snöstorm. Dagen före. Vad är det för u-land man lever i egentligen? 

Denna gång ska jag ringa på torsdag eftermiddag och fråga om testet verkligen går av stapeln på fredagen. De kommer säkert att garantera att det testet görs då. Och så brinner väl skolan upp under natten. Eller så kommer en monsterstorm in över stan. Med min tur menar jag.

Enda positiva är väl att jag har mer tid att plugga lite. Men. Jag. Vill. Inte. Plugga. Mer. Gah.

Okej, nu har jag fått spy lite. Nu tar vi nya tag!

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...