måndag 28 februari 2011

Okänd förmåga

Jag fick ett nytt spännande uppdrag av Monika igår och det är klart jag är på det! Uppdraget går ut på att presentera en ovanlig förmåga eller egenskap som man har. Jag var tvungen att tänka ganska mycket på detta under gårdagen. Ovanlig förmåga eller egenskap? Vad kan det innebära? Och hur spännande måste det vara? Jag kan ju inte flyga, se genom stål eller skjuta spindelväv direkt. Vad jag vet i alla fall.
Så jag fick komma på nåt helt annat.

Min ovanliga, men ganska praktiska förmåga är min studieförmåga. Jag har alltid varit bra på att studera, på att gå i skolan och på att få bra betyg. Till synes utan allt för mycket ansträngning. Medan klasskamrater pluggat halva natten och lite till i veckor för att få godkänt på ett prov, har jag tittat igenom böckerna lite några gånger och sedan har jag fått ett hyfsat betyg. Det är klart att vissa kurser krävt mer än så. Det ska jag villigt erkänna. Jag har stött på motstånd under min tid i skola, både på grundskolan, gymnasiet och universitetet. Jag har fått sitta min beskärda del vid skrivbord och antecknat, gått igenom böcker och svarat på frågor inför prov. Men över lag får jag väl ändå medge att jag inte lagt ned så mycket energi på att plugga.

Vad beror det på? Jag har absolut inte fotografiskt minne, även om det skulle vara en fantastisk förmåga. Jag tror snarare på att jag kan sålla ut viktig information ganska enkelt när jag läser. Ofta skumläser jag och sen fastnar en del, därefter läser jag lite djupare. Jag läser olika beroende på vad jag läser och varför jag läser.

Jag ska inte fördjupa mig mer i varför. Dock kan jag i alla fall säga att denna egenskap verkligen hjälpt mig genom livet och jag njuter fortfarande av den. Jag studerar ofta på distans numera och jag älskar att lära mig nya saker.
Kanske har det negativa varit att jag inte ansträngt mig mer, då hade jag nog fått ännu bättre betyg. Fast vad hade de betygen gjort för min del? Ett extra MVG hade inte gjort så mycket för min karriär. Jag kom ju in på lärarprogrammet på första försöket i alla fall.

Nu vill jag skicka denna frivilliga utmaning till SteelCitys egen Anna och Stef med Layover Tbg. Ni andra som är sugna får gärna hoppa på! Jag läser om ni skriver!

Idag blir det ingen måndagslista, men imorgon kan jag utlova en tisdagslista i alla fall :)

söndag 27 februari 2011

Tänk vad skönt...

Nu är Melodifestivalens många deltävlingar över! Ja, förutom Andra chansen, men den tittar jag inte på. Jag håller mig till finalen om två veckor istället.
Gårdagens bidrag var ingen höjdare alls tycker jag och jag hejade inte  på någon. Nicke Borgs bidrag var ruskigt. Kanske var det kombinationen av gubbyxor, väst, tatueringar, hårdrocksröst och ballad? Jag fick rysningar av det sämre slaget i alla fall...

Något som fortfarande fascinerar mig, precis som förra året tror jag, är att vi i Sverige endast har ungefär tio låtskrivare. Visst är det ganska fantastiskt? Fredrik Kempe är an av dem och hade väl en 79 bidrag i årets festival. Alexander Bard hade ungefär lika många. Enligt rapporter kommer ju flera tusen bidrag in till Schlagerkommittén varje år. Det betyder ju att dessa tio låtskrivare skriver ca 300 bidrag varje år. Det måste de göra, för det är ju bara dessa tio som får igenom sina låtar. Och så en och annan rookie för syns skull. Så ingen kan komma och säga att det är uppgjort. Kanske är det dags för Christer B att stiga av sin tron och ge chansen till någon annan? Få in lite nytt blod och nya låtskrivare.

Idag är det söndag och jag njuter av att ha en hel vecka av sportlov framför mig. En hel veckas gos med dotter och make. Det är nåt att njuta av verkligen.
Nu ska jag titta på "Mamma Mu" med dottern!

lördag 26 februari 2011

En fredagkväll

Igår kväll var jag ute på middag med syster C. Superkul och väldigt god mat! Jag var så mätt efteråt och hade nästan ont i magen.
När middagen var klar passerade jag mataffären i jakt på lite ägg och mjölk. När jag klev in i affären hade jag totalt glömt bort att de också har bokrea och givetvis låg det ett stort bord fullt med böcker av olika slag. Det var lite som att stiga in i himlen. Jag älskar bokrea! Att bara få se ett bord fyllt med böcker som man skulle vilja läsa är som en dröm. Jag skulle gärna köpa alla böcker om det gick. Just denna tid på året är fantastisk. Böcker som är riktigt billiga och riktigt bra. Vi brukar köpa en hel del böcker till N också under rean. Hon gillar böcker lika mycket som jag som tur är. Dessutom är det trevligt för oss föräldrar att slippa läsa samma böcker om och om igen. N älskar det givetvis och ibland har vi läst samma bok så många gånger att jag inte pallat en gång till. Då har vi fått gömma den aktuella boken ett tag och sen plockat fram den igen. Många böcker kan vi utantill, ord för ord.
Självklart kom jag ut ur butiken med några nya böcker. Två till N och en till mig. Rena rama julafton. Jag har ännu inte hunnit till bokrean i bokaffärerna, men eftersom jag är ledig nästa vecka ska jag passa på. Längtar redan!

Idag är det mathandling som står på schemat och sedan sista (äntligen!) delfinalen av Melodifestivalen. Härliga tider! Ha en superfin lördag!

torsdag 24 februari 2011

Wow!

Igår var man filmstjärna och idag är man tillbaka till verkligheten igen. Vilka tvära kast känns det som!
Vilken dag det var igår! Känns nästan som en dröm!
 Dagen började med en lång tågresa som gick hyfsat, jag lyckades undkomma den försening som ett av tågen hade genom att hoppa på ett annat :p Man får inte vara dum heller.

Väl i huvudstaden blev det taxi till hårsalongen där håret skulle färgas och klippas. De andra två kvinnorna var nästan redan klara när jag kom dit. De bodde själva i Stockholm och hade nära. Det var bara jag som bodde ute i ingenstans. Eftersom vi hade ganska kort om tid trodde jag att frisörskan skulle i princip platta håret och så var det klart, lite som jag brukar göra för att jag är lat, men nej hon körde lockar och lite filmstjärnestuk på håret och det blev supersnyggt!

När det var klart blev det taxi till fotografens studio för kläder och smink. Så snart jag steg in genom dörren skrek nästan sminkösen: röda läppar! Är det okej?
Jag har ju ingen aning om smink så jag nickade bara helt enkelt. Hon måste ju veta sin sak eller?
Innan sminket fick jag testa lite olika kläder. Först ett par urfula byxor och nån skjorta. Passade inte alls. Sen blev det ett fodral med fjädrar som passade som en smäck. Till det högklackat i glittrigt guld.
Sminket blev fantastiskt med de röda läpparna. Problemet med röda läppar och mycket läppstift; håret fastnar lätt i läpparna. Ett tips bara.

Taxi till Van der Nootska Palatset för fotografering med fantastisk fotograf. Det närmaste jag kommit "professionell" fotografering är passfoton och skolfoton. Då gällde instruktionerna mest "sätt fötterna på krysset", "vrid kroppen i vinkel", "vrid huvudet mot kameran". KLICK!
Det här var en helt annan story. Kasta med huvudet, skratta, se fantastisk ut, drapera dig över trappen, mindre ben, mer arm, höger arm upp, vrid vänster hand, upp med pekfingrar, bak med hår, luta framåt...värsta Top Model-stuket.

Det var riktigt trist att ta farväl efter att ha känt sig som en riktig filmstjärna en hel dag med VIP-behandling. Bilderna kommer jag inte kunna publicera, men jag kommer att länka och berätta när man kan köpa mästerverket i affärerna! Jag är supernervös! Tänk om det inte blir så bra som man tänkt! Jag har inte sett ett enda foto för att vara ärlig. Yikes.


Här är ett smakprov taget med usel telefonkamera.

Idag är det fredag och sista dagen på jobbet innan sportlovet. Sweet! Jag önskar jag kunde komma till jobbet lika glamourös som jag var igår. Det hade vart nåt!

Hemligheten

TACK för alla superbra tips om hur man håller fötterna varma! Jag ska gå igenom vartenda ett och sen ut och kolla affärer för både skor och strumpor!

Idag bär det av till storstan, Sveriges Huvustad, the Capital - Stockholm! Jag tar tåget direkt på morgonen och kommer hem senare i kväll. I Stockholm ska jag göra det där "hemliga" som jag pratat om i veckor nu.
Jag har funderat länge på hur jag ska göra med mitt "hemliga" uppdrag och om jag ska avslöja nåt på bloggen och i så fall när. Det är svårt det där, men det är klart att jag ska dela med mig lite!
Personligen är det ett fantastiskt tillfälle och kanske något man får vara med om once in a lifetime. En heldag med skoj och trevligheter för mig och två till.

Jag ska nämligen få en makeover som ska publiceras i en tidning så småningom (vet inte datum just nu)! Fatta vad spännande!
De ska fixa hår och smink och schyssta kläder från en stylist. Plus att tidningen ordnar tågbiljetter och en trevlig dag tillsammans med två andra tjejer som ska göra samma sak.
Sedan kommer fotografen Elisabet Olsson Wallin att fotografera oss i ett "palats" i Stockholm i våra nya stilar! Det ska verkligen bli skoj som sjutton och något som jag verkligen ser fram emot. Lite smått nervös är jag så klart för idag bär det av. Om drygt en timme sitter jag på tåget och är på väg. Iiiiiiiiiiiiiiiiii!!!!!

Idag fyller också syster J hela arton år! GRATTIS!

Ha en superfin torsdag mina vänner och glöm inte att le det där extra leendet idag. Vi behöver allt positivt vi kan få när vintern fortfarande håller grepp om oss!



tisdag 22 februari 2011

Inga kommentarer

Gårdagen bjöd på en hel del spännande saker. Besiktningen av bilen gick... Inte mer än så. Det är nåt fel på Bättan som vi har misstänkt under några veckor. Vi fick det bekräftat. Den måste in på lagning hos pappa bildoktorn. Pappa befinner sig nu i detektivfasen och försöker lägga ihop ledtrådarna för att hitta problemet ordentligt. Bilen är därmed tillfälligt pensionerad och jag är en "lycklig" kollektivresenär resten av veckan. Tur att det är sportlov nästa vecka!

Jag tog bilen till jobbet igår i alla fall. På egen risk. Den kanske inte skulle starta på eftermiddagen, men det gjorde den. Dock började motorlampan lysa innan vi lämnat stan. Inte bra, men vi kom hem i alla fall.
Vi hade friluftsdag med skolan hela dagen (ni vet ju hur mycket jag "ääääälskar" friluftsdagar) och åkte iväg till nåt ställe med en ganska cool pulka- och skidbacke. De flesta barn tyckte det var jättekul.
Jag själv inte så mycket. Mina skor suger hårt när det kommer att hålla mot kyla och efter bara ett par minuter förfrös säkert fyra tår. Jag sprang runt på stället, gick upp för backen, inget hjälpte. Sen var det jag som låg bakom elden inför grillningen! Och det gick riktigt bra. Vi grillade så det stod härligan till. Korv och hamburgare flög av grillen i väldig fart.
Efter fyra-fem timmar ute i kylan var jag i alla fall glad att få åka tillbaka till skolan och hämta bilen och åka hem igen.
Någon som har tips på väldigt varma skor som inte kostar en halv miljon? 



måndag 21 februari 2011

Skrattar bäst...

--som skrattar sist. Eller är det tvärtom? Igår var det i alla fall bilen som fick de två sista skratten. Inte nog med att jag tagit fel på dag för besiktning. När jag kom ut och skulle åka till jobbet startade bilen inte alls! Trots att det "bara" var minus 9 och inte minus 25. Jag fick helt enkelt kasta mig iväg till stationen i hopp om att tåget inte skulle vara inställt och ersatt med buss. Gör och häpna: Tåget avgick och dessutom i tid! Jag är fortfarande aningen chockad.
Dock ska det alltid hända nåt när jag ger mig ut i kollektivtrafiken. Jag är som en kaosmagnet helt enkelt. När jag klev av tåget i jobbstaden var jag tvungen att ta stadsbussen till jobbet. Den har jag tagit några gånger nu så jag vet hur jag ska göra. Man kan inte köpa biljett på bussen utan den ska införskaffas före avresa i en automat, med sms eller hos en återförsäljare.
Jag går till automaten först. Den är pålitlig och jag har betalkort. Perfekt. När jag kommer fram ser jag inte skåran där man ska sticka in betalkortet. Jättekonstigt. Jag har ju betalat där förut och med kort dessutom. Istället går jag till den andra automaten framför den jag stod vid. Samma sak. Det är nästan så att jag kliar mig i huvudet. Jag letar lite snabbt efter ytterligare en automat, men utan jaktlycka. Därför går jag tillbaka till den första och funderar på var jag ska försöka sticka in kortet. Jag vill ju inte verka som en komplett idiot liksom. Till slut ger jag upp och frågar en kvinna som står bredvid och väntar. Hon menar att man kan köpa biljett på bussen med kortet.
Eftersom jag hade lite otur förra gången jag frågade någon om stadsbussarna (och jag fick åka åt fel håll med bussen) litade jag inte riktigt på kvinnan som jag frågade. Då kom jag på SMS!
Men hur fungerar det? Efter mycket om och men såg jag en skylt och kunde skicka ett sms och en biljett kom tillbaka som meddelande. Smidigt! Under mina eskapader på stationen hade jag redan missat en buss och nu fick jag vänta tio minuter till.
Allt som allt gick det ju helt okej i alla fall. Jag har sett värre!
Pappa bildoktorn fick igång bilen så jag hoppas den startar nu på morgonen också så vi kan åka in och få domen. Jag säger ett minimum på tre tvåor : )

Idag ska vi fira kärleken. Vi firar nämligen femårsdag sedan vi blev tillsammans. Kärlek på spanska om ni kommer ihåg. Tänk, fem år! Jag längtar tills jag kommer hem och kan krama maken och dottern efter arbetsdagen! Livet är allt bra härligt!

Here is your song of the week darling. You are my life, my world, my eternity.

söndag 20 februari 2011

Nervös och måndagslista

Om drygt en timme ska jag sätta mig i bilen, okristligt tidigt med andra ord, och åka till den fruktade besiktningen av bilen. För varje år känns det mer och mer nervöst. Bilen förändras till varje år och får en massa nya funktioner som måste förklaras för besiktningsmannen/kvinnan. Det är några grejer som jag vet om som de kommer att ge nedslag på idag (pappa bildoktor), men det går att fixa inom den där månaden man har på sig. Nu hoppas jag att de inte kommer på nåt nytt när vi är där. Yikes. Vill inte!
Trots det är det faktiskt måndag och jag är glad för att:

  • vi faktiskt har en bil som rullar och tar mig till jobbet varje dag
  • jag är ledig på torsdag för att göra min hemliga grej (bäst att passa på att påminna så ni inte glömmer :p)
  • en vecka kvar och sen är det välbehövligt sportlov minsann. Sömn och umgänge med familjen står på schemat. Och träning så klart.
  • på fredag och lördag är det marknad i stan. Mysigt. Håller tummarna för att fudge-tanten står där i år igen. Hon har fudge "to die for". Jag snackar om godiset nu alltså. Ni fattar.
  • de sista utvecklingssamtalen går av stapeln under veckan. Intensivt har det varit. Trevligt att träffa föräldrarna, men tar tid att förbereda och tid att genomföra.
  • imorgon firar vi fem år, jag och maken.
  • jag har en fantastisk familj som alltid finns där!
Välkommen måndag och vecka 8!

Uppdatering: vilken öken. Jag misstog mig på dag så besiktningen är imorgon och inte idag. Vilken jädra tur att jag dubbelkollade!

Dag 7

Idag är det dag sju i vecka sju och imorgon är det dag ett på vecka åtta. Såna där saker är inget som amerikaner håller reda på. Maken fattar ingenting om han frågar när något ska hända och jag säger att det blir nån gång i vecka 11. Jag vet ju på ett ungefär vilket datum det kan vara, men sånt håller maken inte koll på. Varför gör vi det i Sverige och vad har det för nytta? Varför kan man bara inte säga datumet? Å andra sidan tycker jag det är fruktansvärt praktiskt som lärare att hålla koll på veckorna när man ska planera. När vi har sommarlov har jag dock noll koll på vilken vecka det är. Om jag inte råkar titta i en kalender vill säga.

Maken är bättre i alla fall, tack och lov. Det verkar vara en kortlivad sjukdom som han har i alla fall. Skönt! Desto värre är Melodifestivalen. Det fanns inte en enda låt som jag gillade igår förutom kanske lite grann "Spring för livet". Erik Saade gick ju vidare som tonårsidol. Kanske har han en chans att vinna hela Europas tonårshjärtan, vem vet...Man kan ju alltid hoppas. Numera struntar jag faktiskt i Europafinalen (well, jag kommer ju absolut att se den så klart), jag bryr mig inte om vem som vinner, bara låten är bra. Jag har svårt att tänka mig att Sverige vinner någonsin från och med nu (eller från och med typ tio år sen). Let's go with the flow helt enkelt. I år tillhör jag nog...let me see...Albanien? De kan nog komma med nåt spännande!


Min nya albanska flagga. Jag tror i alla fall det. Den fanns i alla fall på google när jag googlade Albanien. 

lördag 19 februari 2011

Idag ber jag

Plötslig sjukdom överföll maken sent igår kväll. En hel del kräks och en hel del sömn har följt efter det. Stackars maken är inte på topp om man säger så.
Idag blir planerna ändrade med andra ord. Vi vill inte riskera att syster C med dotter ska bli sjuka. Därför stannar vi hemma idag och myser. Dessutom är det minus 20 idag. Jag har bestämt att gå i ide tills värmen är på tillbakavägen. Vi ses väl i juli nång gång.
Övriga planer i dag är att be till högre makter att det inte är vinterkräkis som maken har samt att jag och dottern inte drabbas av det.
Ha en frisk och mysig helg!

fredag 18 februari 2011

Tar det aldrig slut?

Nu, när det varit snö och kallt i  över tre månader, känns det som att det, alltså vintern, aldrig kommer att ta slut. Ni vet när det gått så där långt att man till slut känner att man måste förlika sig med tanken på att man aldrig mer kommer att se gröna träd, blommor och temperaturer över - 5 grader. Det kommer liksom bara mer och mer snö, det tycks blir kallare och kallare igen och inget slut finns i sikte. Trots att det bara är en dryg vecka kvar av februari. Det är alltså snart vår. Enligt den kända månadssången ska "mars, april ha knopp i håret". Vad hände?
Jag börjar nu mentalt förbereda att fira midsommar med termobrallor och hemknåpad midsommarstång gjord av tolettrullar och silkespapper. I och för sig har jag ju inte firat midsommar på riktigt på många år. New York i all ära, men riktigt midsommar med regn, kyligt väder, potatis, sill, gräddfil med gräslök, köttbullar och sånt, det har jag inte firat sen...2004? men det spelar ingen roll. I år blir det termosar och pulkaåkning kring stången.
Det är i alla fall så det känns just nu.

Å andra sidan är det fredag och helg. Inte fy skam. Ska till syster C och systerdotter N imorgon, Melodifestival, sömn, gym, god mat och kanske någon film. Just ja, plus skriva inlämningsuppgift på kursen. Förträngt. Totalt. Det löser sig sa gumman som...CENSUR
Ha en underbar fredag och kom ihåg att le :)

torsdag 17 februari 2011

Sponsrad?

Jag anar en hemlig konspiration på mitt gym. En subtil konspiration som jag inte riktigt gillar. Den har pågått ett par veckor nu och jag börjar undra när den ska ta slut...Jag orkar inte stå emot längre.
Lyssna på det här. Det verkar som att tonårsidolen Darins PR-folk har börjat sponsra och nästla sig in på mitt älskade gym! Total katastrof kan jag bara meddela!
Hur vet jag att hans g(r)ymma undersåtar har smidit elaka och hemska planer att förgöra alla medlemmar över 25?
Jo, de senaste veckorna har Darins två nyaste låtar gått på repeat under nästan alla mina gympass. Jag svär att jag har hört "Lovekiller" (heter den så??) spelas i högtalarna fyra gånger under ETT pass på EN TIMME. Inte nog med det, den varvades med hans andra hitlåt (som jag inte vet namnet på)! Det har gått så långt att jag funderar på att ta med min egen musik istället. Darin må vara sockersöt och fantastisk på alla sätt och vis, men han är inte min cup of tea alls. Jag kan stå ut med att sångerna passerar flyktigt på radion då och då, men inte höra endast hans låtar under en timme när man försöker träna...

Nog om Darin. Andra, mer glädjande, nyheter är att dottern verkar kunna klara sig utan nattblöja (knock on wood) ! Bara så där. Vi gjorde ett seriöst försök i nästan tre veckor under mitt jullov där vi satte in pottan i hennes rum, förklarade pedagogiskt hur hon skulle göra, inte kissa sängen, kissa pottan och vi tog upp henne mitt i natten och satte henne på pottan för att kissa.
Det misslyckades totalt. Det blev bara värre. Hon trodde nog till slut att skyddet i sängen faktiskt var till för henne att kissa på. Lite som att underlätta för rumpan. Ta bort blöjan - kissa i frihet i sängen! Hon kissade i sängen när hon var vaken till och med.
Efter tre veckors tvättande gav vi upp och la det på is. Vår tanke var att försöka under mitt sportlov igen. Men hör och häpna. För en vecka sen var blöjan torr efter natten. Vi trodde givetvis bara att det var tur, men natt efter natt var blöjan torr. Nu har vi varvat att sova utan blöja och med blöja och hon har varit torr alla nätter utom en. Fantastiskt!


Evil?

tisdag 15 februari 2011

Det där med rymden

För ett tag sen skrev jag om de eventuella ålderdomshem som skulle öppna på Mars. Man tänkte att pigga och nyfikna pensionärer ville tillbringa ålderns höst på Mars och aldrig återvända.
Mysigt kan tyckas. Det var NASA som kom på den briljanta idén. Jag ska absolut inte racka ned på den, för vem vet vad som händer om något decennium? Jag vill inte vara den som hade fel i alla fall.

Nu har Ryssland (?) ett eget projekt (kanske dessa båda länder samarbetar i smyg?) att skicka upp sina astronauter till Mars. I veckan kom de halvvägs i projektet.
Vad projektet går ut på? Jo, de har placerat några stackars  astronauter i en simulator som ska "ta dem till mars", fast på låtsas. Hänger ni med? De sitter alltså i ett fejkat rymdskepp och åker till ett fejkat Mars och sen tillbaka till jorden igen.
Det är ju bra att öva på en eventuell riktig resa i framtiden. Vem vill att nåt oväntat ska hända på vägen till Mars liksom?
Problemet är bara att denna rymdresa tar ungefär 554 dagar fram och tillbaka. Dessa astronauter åker alltså på låtsas till Mars och tillbaka. Under 554 dagar. Och de stiger ut på ett fejkat Mars efter halva tiden. Vad säger man till vänner och familj när man blir utvald till denna resa?
"Älskling, jag kommer att sitta i en liten låtsasraket i skjulet där borta och åka till Mars typ. Jag är hemma om 1,5 år igen. Ha det gott!"
Jag är i alla fall glad att planerna går framåt med Marsprojekten från båda länder. Inom några decennium (typ 4 stycken) går jag själv i pension. Det här kan ju vara nåt att se fram emot menar jag...Eller inte.


Två modiga pensionärer på Mars. Obs! Bild fejkad. Inga pensionärer kom till skada under denna fotosession.

Tisdagens lista

Gårdagen blev väldigt lyckad! Vi hade en jättefin dag på skolan, eleverna vara nästan exemplariska, humöret på topp hos alla. Det är inte ofta man kan säga det!
Hemma blev det blommor, kort och hjärtan i ask (hjärtan av olika slag). God mat och efterrätt.
Efterrätten blev något som jag gjorde för allra första gången. Nämligen chokladsoufflé! Riktigt lyckat.


Chokladsoufflé med vaniljsås i mitten.


Så här gott tyckte N att det var, men hon orkade inte hela sin.

Eftersom jag inte hann med en måndagslista på bloggen tar jag en tisdagslista. Idag är det tisdag och jag är glad för att:
  • Det redan är tisdag och imorgon är det onsdag
  • Jag ska till gymmet ikväll och träna
  • Vi slipper laga mat idag eftersom vi har kvar sen igår
  • Nästa vecka är det dags för min hemliga sak som jag ska göra
  • Det bara är drygt två veckor kvar av februari och nästa månad är mars - vårmånad
  • vi äntligen ska på en kursplanskonferens på jobbet. Nya läroplaner börjar gälla i höst = mycket nytt jobb med allt...
  • Att salstentan blev inställd för att många inte kunde komma till Lärcentrum. Istället kommer en tenta online under en begränsad tid om cirka 2 timmar.
  • Att jag har min fantastiska make och dotter som alltid förgyller min dag!
Ha en superfin dag!





måndag 14 februari 2011

Kärlekens dag

2006 bodde jag i härliga New York. På Svenska Kyrkan hade jag träffat en svensk tjej som jag började umgås med ganska mycket. Och vi hade våra speciella tisdagar. På tisdagar hade jag flera timmar ledigt från jobbet mitt på dan och likaså min vän C. Därför passade vi på att göra utflykter och annat skoj varje tisdag. Vi gick till American Museum of Natural History, Central Park, Chinatown, vi bakade, besökte kyrkan...
2006 hände det så att Alla Hjärtans Dag inföll på just en tisdag och då skulle vi ha picknick i Central Park var det tänkt. Vi hade planerat i minsta detalj. På morgonen den dagen insåg vi att planerna måste revideras. Det var nämligen snöstorm och massor med snö hade fallit över staden. Istället blev vi hemma och beställde god pizza från Domino's och vi tittade på Ishockey på TV. Lika trevligt var det.

På kvällen var det dags för min kurs i spanska. Varje tisdag och torsdag kväll läste jag på Mercy College. Det fanns en kille där som var lite spexig och söt tyckte jag. Det gjorde det ju lite roligare att gå till skolan om jag säger så. Vi brukade också ta tunnelbanan samma väg hem. En bonus med andra ord. Plus att jag redan kunde spanska så det var inte en alltför betungande kurs jag läste.
Denna kväll skrev killen några ord på vita tavlan:

If you think holding hands is all in the fingers,
Grab hold of the soul where the memory lingers


The White Stripes. Jag hade ingen aning om vilka de var, men det hindrade inte mig från att köpa skivan några dagar efteråt. Killen var ju himla söt och snäll och borde ha bra musiksmak.
Ganska precis en vecka senare bjöd killen ut mig på en "konsert" som en av de andra killarna i klassen skulle spela på. Och ja, vad ska man säga? The rest is history. Den spexiga killen är numera min make och livet kunde inte vara bätter helt enkelt. Jag har alltså mycket fina minnen från Alla Hjärtans dag och februari generellt : )

Idag får ni ta extra mycket hand om er mina vänner. Var lite extra snälla mot er själva, er omgivning (det är ni säkert redan i alla fall, men ni får en extra påminnelse), era kollegor, era medpassagerare på buss och tåg, er chef, er familj och era vänner. Det är aldrig fel att ge ett extra handtag eller ett extra leende eller komplimang. Mottagaren kan leva på detta flera dagar, om inte veckor. Ni kan göra skillnad i någons liv med en enkel kommentar eller leende. Det är något som vi alla borde tänka på varje dag!
Gör världen lite vackrare, en vänlig tanke i taget.
Ha en jättefin Alla Hjärtans Dag och Tack för att ni skänker mig leenden varje dag genom att läsa min blogg och bry er om!

Honey pie, this song is for you. I love you more than life itself. Thanks for the tap on the shoulder that day. Who knew it would lead to this? : ) You are wonderful and you make me incredibly happy.
Happy Valentine's!



För er som är intresserade av sången som maken skrev på tavlan (och som fortfarande är min White Stripes- favorit):

söndag 13 februari 2011

Ny maträtt

I januari skrev jag om att jag fixat till min receptbok och försökt hitta lite nya recept att försöka mig på att laga. Jag hittade då en väldigt intressant maträtt med falukorv som jag bara var tvungen att testa nån gång. Helt uppenbart var kokboken från 80-talet nån gång. Lite retrorecept kan ju alltid vara  kul.
Hör på denna: inbakada falukorv!
Den testades igår. Ingen direkt smaksensation, men inte heller helt fel. Smakade absolut okej och man kan säkert experimentera lite med smaker också. Lägga till och dra ifrån ingredienser. Jag tog tyvärr ingen bild, men den såg ganska mycket ut som i receptboken. Till denna kulinariska upplevelse serverades grönsaker och bubbelvatten (inte champagne alltså, utan kolsyrat vatten).

På kvällen blev det faktiskt Melodifesivalen och låtarna var väl, erm, okej. Varken mer eller mindre. Favorit: Christian Walz. Hands down.
Sen undrar jag lite över vem som stylar artisterna? Anneial hade nån grön buske runt halsen som hotade att kväva henne under hela framträdandet. The Moniker såg ut som en clonad Phil Collins och Sanna Nielsen såg ut att ha blivit inspirerad av Ringaren från Notre Dame. Loreen hade en hel massa vener på sig som slängde och dängde, kanske passande med tanke på låtens titel.
Jag hoppas nästa delfinal blir bättre med både låtar och stil. I och för sig har jag själv ingen direkt klädstil, men jag har ögon och hjärna. Det borde räcka.

lördag 12 februari 2011

Märkliga ting

Gårdagens bilfärder gick bra kan jag meddela. Morgonen var värst. Det tog 20 minuter att gräva ut bilen och när jag öppnat båda dörrarna fram ville de inte stänga igen. De hakade liksom inte fast. Som tur var tog det ju en bra stund att ta fram bilen ur all snö så bilen hann värma upp och då kunde dörrarna stängas igen. På vägarna var det mycket bilar, mycket snö och mycket vind, men det gick hyfsat i alla fall. En extra 20 minuter tog det allt.
Eftermiddagen var soligare och trevligare. Jag åkte också hem lite tidigare än vanligt för vädrets skull.  Jag hade ingen lust att bli fast i bilköer i timmar en fredagkväll på nån ödslig väg på väg hem till familjen. Nej, tack!

Jag har också fått i uppdrag av Anneli att visa upp en märklig sak som vi har hemma. Ni må tro att jag har använt alla tänkbara vrår av hjärnan (och lägenheten) för att komma upp med nåt märkligt vi har som ligger skräpandes. Det var supersvårt. Man vill ju liksom inte ta vad som helst.
Till slut luskade jag fram fyra saker som är någotsånär märkliga. Nåt som inte alla har hemma kanske.
Vinnande objekt blev följande:


Ransoneringskort från 1919, runt slutet av första världskriget alltså. Det är lite spännande för en historienörd som mig själv till exempel.

Några som jag tror kan ha nåt spännande hemma och som jag skickar denna utmaning vidare till är:

SteelCity Anna
Kim Kimselius
Kattas Fikarum
Sitting in a Rainbow
Mrs Clapper

Idag är det lördag och det verkar bli en kall dag. Minus 12 står det på här. Det blir kanske en snabb promenad ute och sen spenderar vi dagen inomhus och myser istället. Melodifestivalen hägrar ikväll igen. Jag funderar på om jag ska se den idag eller imorgon bitti. Vi får se : ) Trevlig lördag!

fredag 11 februari 2011

Jag är lite rädd

Jag ska erkänna. Jag är inte sugen på att hoppa in i bilen och köra till jobbet. Det har snöat hela natten och jag hör skräckhistorier om köer och olyckor på vägarna. Igår var det en lastbil som störde på väg hem. Jag blev fast ett tag i en kö, men kunde ta mig ut och åka en annan väg. På vissa delar av sträckan fungerar ju inte det. Det finns bara en väg och den är blockerad.
Idag åker jag med andra ord extra tidigt och jag tar med mig lite matsäck och nån filt och andra förnödenheter. Kanske åker förbi och köper en spade också. Igår fick jag nämligen gräva ut bilen när jag skulle åka från jobbet. Med händerna och blöta vantar! Ingen höjdare.
Jag måste meddela dottern att det där med uppdragna byxben inte fungerar. Det verkar bara bli värre.

Igår var det rena rama julafton. Jag fick hem två spännande saker på posten. Ett proteinpulver med smaken Cookies and Cream (smakade supergott) som jag vann hos Alexi.

Sen fick jag också hem ett pack med Santa Maria kryddmixar från Buzzador. Det är nåt helt nytt som vi ska få testa och avge vår åsikt om.

Jag har några över så om ni är intresserade kan ni kommentera här så kontaktar jag er och skickar över ett paket! 
Själv ska jag testa i helgen så jag kan ju ännu inte avge en rapport om vad jag tycker. Det verkar spännande i alla fall!

Nu är det fredag go vänner! Och jag ska avnjuta lite havregrynsgröt och packa min överlevnadsväska :)

torsdag 10 februari 2011

Det är inte bara jag...

Det är inte bara jag tycks ha en enorm längtan efter vår och sommar (igår var det exakt tre månader sedan vintern gjorde sitt intåg där jag bor. TRE månader med snö, kyla och livsfarligt väglag. Minst en månad till av snö spår jag, innan våren kanske börjar). Jag tror dottern har en längtan efter det också.Varför tror jag det? Jo, på sistone har hon börjat dra upp byxbenen till knäna, lite som att hon har shorts på sig. Det spelar ingen roll vilken sorts byxor det är, byxbenen dras upp.


Först sportade hon nåt sånt här på bilden. Ena byxbenet upp. Nu kör hon båda. Ibland bara ett, när andan faller på.
Kanske kommer våren fortare om man längtar så intensivt? Som jag skrev tidigare, du ska inte tro det blir sommar ifall inte nån sätter fart.
Nu funderar jag. Ska även jag sporta uppdragna jeansbyxben på jobbet idag?
Kan vara värt om våren kommer några veckor tidigare känns det som. Å andra sidan har jag hört rykten om minus 10-15 grader de närmaste dagarna.
Decisions, decisions...

onsdag 9 februari 2011

Men?

Inte världens bästa start på dagen (denna lill-lördag). Jag vaknade i morse när jag hörde bilarna började köra utanför (det är väl folk som är på väg till jobbet okristligt tidigt). Detta brukar ske vid halv fem- fem ungefär. Jag tänker att larmet snart kommer att sätta igång. Sen blundar jag och somnar igen. En stund senare har klockan ännu inte ringt. Jag ligger och väntar. Och väntar. Börjar ana ugglor i mossen. Varför ringer inte klockan? Varför? Jag vänder mig om och tar upp den. Tycker mig se 06.30. What? 06.30? EN TIMME efter att klockan borde ha ringt.
Jag rusar upp som en tok och "springer" ut i köket för att titta på klockan där, samtidigt som jag hoppas att jag sett fel. Nope. 06.30. Mitt sista hopp går till mobiltelefonen. Måtte den ställa allt till rätta. Jag slår på den. Väntar. Väntar. Och där! 06.30!
Jag hinner tänka "jävla skit" ett hundra gånger medan jag kastar på mig kläder, tvättar ansiktet, drämmer på mascara samtidigt som jag tittar på mitt mosiga morgonansikte i spegeln...kastar ihop två hårda mackor, pussar maken så att han vaknar och rusar ut genom dörren. Jag hann ganska lagom till att hämta upp samåkerskan och hennes syster klockan 07.00.
Jag är rena superkvinnan! Jag ska skaffa nytt mellannamn - Super Woman. Ser bra ut på CV:t om inte annat. Kan leda till många bra intervjuer och möjligheter.
Ett av mina första jobb fick jag tack vare att jag skrev att jag sålt spunnet socker på tivoli (i brist på andra erfarenheter). På det jobbet blev jag kvar i fem år och det var fantastiskt roligt.
Nu väntar jag på att UD ska ringa. De kan behöva en Super Woman runt i världen. Jag kan rädda människor undan farligheter som försovningar och sånt...

tisdag 8 februari 2011

Måndagslistan applicerad och Klass 9A

I går bestämde jag mig för att applicera måndagslistan på min klass. Ibland brukar jag ta en stund och be alla elever att säga något som de är glada för, tacksamma för, något positivt i deras liv. Nu ska jag ha det som en stående punkt varje måndag och jag skriver upp vad de säger på tavlan så att vi konstruerar klassens måndagslista. De var väldigt duktiga på att komma på saker måste jag säga! Första gången vi gjorde en liknande övning kom de inte på nåt, men efter några gånger nu har de verkligen kommit igång. På detta sätt får också alla komma till tals och det är bra. Givetvis behöver man inte säga nåt om man inte vill. Det händer. Även mig.

Idag, just i denna stund, tittar jag också på första avsnittet av "Klass 9A" om en skola där "superpedagoger" kommer in i en skola för att guida lärare och elever. Det är med blandade känslor jag ser på programmet. Jag ser lärarnas frustration, deras brister och svagheter, deras styrkor och påminns än en gång om att vi alla är människor, vilket glöms bort i många sammanhang. Det är ett hårdare klimat i både skola och samhälle i dag, hårdare än det var när jag var en liten ettagluttare för lite över 20 år sen. Och jag beundrar de lärare som undervisar på högstadiet och gymnasiet. Jag har själv vikarierat på högstadiet ett tag och det var ingen lek kan jag tala om. Ärligt skulle jag aldrig vilja jobba där uppe.
Nu när jag ser "Klass 9A" förstår jag hur lärarna känner sig. Uppgivna, ledsna, förtvivlade. Jag tror inte att de går hem efter jobbet med en bra känsla varje dag. De går hem med oro och uppgivenhet. Hur ska de nå barnen, hur ska barnen nå målen, hur ska detta gå till? Att hitta nya idéer i den situationen är jättesvårt. Kanske är det bra att "superpedagoger" kommer in och stöttar, ser situationen som lösbar och kan hitta nya vägar ut.
Samtidigt vill jag ge en känga till politiker som bestämmer över både skolor och lärarutbildningar. Nyutexaminerade lärare måste få mer stöd när de börjar sitt första jobb. En obligatorisk mentor under det första året, handledning av rektor och lärarutbildare. Kanske att man kan få komma tillbaka till sitt universitet ett par gånger under det första arbetsåret för att få möjlighet att prata om sin situation med andra nya lärare, med professorer och utbildare.
Nu får man säkert höra att det skulle väl alla yrken behöva. Den svenska lagom, den svenska avundsjukan spelar stor roll. Man kan inte ge någon "privilegium".
Å andra sidan. Fundera på vilka som ska ta hand om det allra käraste ni har dagligen under förmodligen 12år. Just det. Lärare.
De flesta lärare vill väl. Det finns ingen som blir lärare för pengarnas skull. Man kan ibland tjäna mer pengar i kassan på en mataffär (inget emot kassapersonal! Bara en jämförelse) som inte kräver 4-5 år på universitetet med lån. Det finns säkert de som blivit lärare på grund av de "långa loven". De lärarna blir oftast inte långrandiga i yrket. Att vilja vara lärare är nåt helt annat. Man har en passion för barn och unga, för att vilja påverka, bygga världen, göra skillnad.
Nej, nu blir jag långrandig känner jag. Ni märker att det är nåt jag brinner för - givetvis. Nu är jag relativt ny i yrket och jag hoppas att jag kan hålla länge till. Vissa dagar känns det så, andra dagar inte. Så länge jag har passionen fortsätter jag. Tar den slut av någon anledning, är det dags att gå vidare.

måndag 7 februari 2011

Lista och måndag

I förra veckan fick jag ett uppdrag av Carro att skriva om min "bloggkarriär" och det ska jag ju givetvis göra!


1.   Hur länge har du bloggat?

JaJag har bloggat i lite över ett år nu. Jag startade i oktober 2009.

2. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?

Här var jag faktiskt tvungen att tänka efter! Jag läser cirka 40 bloggar kom jag fram till. Många bloggare uppdaterar inte så ofta heller, kanske en gång i veckan, vissa ännu mer sällan. De som jag läser och kommenterar dagligen hos är kanske 20 stycken. Sedan läser jag bloggar där jag aldrig kommenterar eller som jag läser en kort tid och sedan förpassar till andra läsare i cyberrymden.

3. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar?

Nu vet jag inte riktigt vad en dagboksbloggare är. Om det är en sån som skriver om att ”idag har jag ätit frukost, tittat på TV, gått ut en sväng med en kompis och sen käkat middag, så ingen. Men många av de jag läser bloggar varje dag, om allt möjligt och inte bara om en vanlig vardag (det är roligt det med! Inte varje dag bara). Ibland blir jag stressad av de som skriver inlägg flera gånger om dagen. Då känner jag att jag är en dålig läsare och bloggvän som inte hinner kommentera varje inlägg. Något som jag vanligen vill!

4. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i bloggen?

Oj, svår fråga! Det har jag faktiskt aldrig tänkt på...Jag tror det. Eller vad säger ni?

5. Har du hittat en fungerande gräns för hur du vill vara i din blogg, eller tänjs gränsen hela tiden?

Jag har hittat min plats på bloggen och jag trivs. Ibland känner jag att jag kanske skulle vara mindre anonym, samtidigt som det är skönt att slippa ”stå till svars” hela tiden. Eftersom jag också är lärare är det lite vanskligt. Jag vill inte att mina elever ska kunna googla mitt namn och komma fram till min blogg där jag skriver om allt möjligt idiotiskt ibland.

6. I vilken utsträckning bloggar du för bekräftelse, tror du?

Det gör väl egentligen alla? Varför skaffar man annars en blogg? I början var det inte så många som kom på besök, och jag gillade att skriva i alla fall. Jag hade en trogen läsare, Saltistjejen (Tack!), och det gjorde att det blev roligare att fortsätta.

7. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att du fått kontakt med dem via bloggen?

Faktiskt bara en (men sammanlagt tre med familjen hennes), Saltistjejen. Att träffas IRL med bloggvänner är inget jag strävar efter, även om det skulle vara kul att mötas nån gång så där om det finns möjlighet.

8. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?

Ja, absolut. Har man dåligt självförtroende och möter på en omild person på nätet kan det få konsekvenser. Vissa är väldigt provokativa och får mycker respons på det, på gott och ont. Bara man vet vad man ger sig in på.

9. Hur ser bloggandets nackdelar ut för dig?

Det finns inga nackdelar i egentlig mening. Jag har som tur är inte stött på några näthatare. Istället har jag bara fått en massa kärlek och stöttning! Det är jag så glad för. Å andra sidan försöker jag heller inte provocera. Enda nackdelen kan vara att man känner sig pressad att skriva minst ett inlägg om dagen. Det kan vara stressande ibland.

10. Tror du att du fortfarande bloggar om två år?

Med största sannolikhet gör jag nog det. Jag gillar att skriva och detta är ett sätt att uttrycka sig på. Kanske ändrar bloggen form, det kan man aldrig förutse. Man förändras som person, samhället förändras och det får bloggen ge uttryck för. Dessutom har vi släkt världen över och det är roligt att få visa en del av ens vardag, trots att man bor så långt ifrån varandra.
Nu skickar jag utmaningen vidare till följande: Jag är, Being Johanna, Monica och Mrs Clapper. Ni andra som vill hänga på är hjärtligt välkomna! Skriv ett meddelande här så jag kan komma in och kika på era svar J

Idag är det måndag och jag är glad för att:
  • Solen kikar fram oftare och längre
  • Det är februari
  • Det snart är Alla Hjärtans Dag så vi alla kan fira kärlek och vänskap (trots att detta ska firas dagligen enligt mig)
  • jag fick det där skojsiga erbjudandet som jag kommer att berätta mer om senare
  • det är roligt att gå till jobbet igen
  • jag haft en fantastiskt fin helg med mycket god mat och trevligt sällskap
  • jag är frisk och lycklig
  • jag har en helt underbar familj som finns där i vått och torrt!
Let the week begin! 

söndag 6 februari 2011

Snart dags för städning...

Gårdagen blev faktiskt riktigt bra. Lite mysig så där som lördagar bör vara. Jag gjorde pannkakor till brunchen som blev väldigt lyckade. Dottern mumsade i sig massor. Hon brukar ibland vara lite knusslig till frukost men inte igår.
Efteråt funderade jag på vad jag skulle bjuda mor min på när hon skulle komma. Jag försöker att undvika för mycket kaffebröd så jag gjorde fruktbollar istället. Fruktbollar, lite nötter, dadlar och aprikoser fick blir lördagsfika helt enkelt. Jag tyckte de smakade gott, och jag hoppas gästerna tyckte likadant!
Det skojiga var att vi var i vardagsrummet när dörren plingade (mamma, syster E och lilla sonen S stod vid dörren givtevis). N rusade upp på fötter genast och skrek "Pizza!". Erm. Jag undrar var hon fått det ifrån? Vi har ju inte direkt många som kommer och ringer på dörren, förutom när vi beställer pizza, så det var hennes logiska förklaring antar jag. Det lät himla kul! Kanske hade hon fantasier om pizza? Hon kanske längtade efter det just där och då och trodde att hennes drömmar besannats.

Kvällen spenderades framför Melodifestivalen. Det var tyvärr ingen låt som jag fastnade för. Jag förstod att Dannys låt "In the Club" skulle gå vidare. Det var den enda som var lite catchy och så är han ju en flickidol. Jag gillade också "Desperados". Den var fin och lugn. Å andra sidan vet jag inte om den skulle slå i Europa senare. Det kanske inte gör nåt egentligen? : )

Idag är det städning, tvättning och gym på schemat! God söndag!

lördag 5 februari 2011

Funderingar i duschen och feber

Idag har jag träningsvärk. Torsdagen på gymmet och gårdagens Hollywoodyoga (japp, du läste rätt! Hollywoodyoga) med extra magträning har gjort sitt. Trots stretchning värker armarna och ryggen ganska rejält. En skön smärta dock.
I duschen efter träning infinner sig en hel del tankar och funderingar. Något som jag funderat på är bland annat själva handdukstorkningen efter en dusch. Jag har lagt märke till att när jag tar handduken för att torka gör jag EXAKT likadant varje gång. Börjar med samma kroppsdelar, fortsätter med nästa och avslutar med samma kroppsdel. Varje gång. Det är liksom som att hjärnan arbetat fram det bästa sättet att torka av kroppen i en viss speciell ordning.
En gång försökte jag torka på ett annat sätt, men då blev jag förvirrad och det tog längre tid. Fundera på det nästa gång ni kliver ur duschen : ) Men inte för mycket för då förstör ni "torkflowet".

Idag är det lördag. Lördagsbrunch står på schemat. Min mamma kommer förbi en sväng på eftermiddagen och så klart MELODIFESTIVALFEBER! Ikväll smäller det. Jag ser verkligen fram emot det och kan knappt vänta. I år har jag inte lyssnat på bidragen i förväg som jag gjorde förra året. Vi får se om det gör skillnad i vad jag tycker.

Ha en superfin lördag!

fredag 4 februari 2011

Helgen är kommen

I alla fall om några timmar. Det är skönt. Jag behöver lite skönhetssömn, lite vila, lite filmmys och lite familjekramar. Lite lördagsbrunch.
Gårdagen bjöd på fantastiska nyheter. Inte bara det att det mesta på jobbet rett ut sig och jag kan gå dit utan ångest, jag fick också ett oemotståndligt erbjudande. Nu är jag inte riktigt säker på hur mycket jag ska berätta, eftersom jag ju är lite anonym på bloggen (ja, jag skyltar i alla fall inte med namn och adress).
Det roliga kommer att ske om några veckor, datum är inte bestämt ännu. Jag kommer nog inte att kunna hålla mig till slut, men för nu kan vi säga att det är trevligt, roligt och något att se fram emot. Med detta har jag i princip inte sagt nånting, jag vet, men trust me, det blir bra så småningom : )

Om cirka två veckor måste bilen in på besiktning igen. Seriöst. Varje år vid den här tiden får jag lite panikångest. Jag ber till de högre bilgudarna att den ska gå igenom, Förra året blev det en tvåa. Tydligen höll halva golvet på att trilla genom på passagerarsidan. Det fick fixas. I år...med tanke på vad som hänt under året. Numera startas bilen inte med nyckel. Jag tänker inte berätta hur den startas. Ingen nyckel i alla fall. Huven öppnas heller inte på tradtionellt sätt eftersom snöret/vajern gick av för några veckor sen. Förutom det, rosten, att den röda batterilampan lyser, bromsarna skriker lite grann, backspegeln hotar att hänga på trekvart, så går den ganska bra. Den håller i. Den kämpar på. Man får hoppas att besiktningsmannen/kvinnan ser vilken otrolig effort bilen lägger på vårt förhållande (strictly business, så klart). Pappa ska väl köra igenom en minibesiktning innan den riktiga. Jag håller tummarna. (Tack Bättan för ditt fantasiska arbete. Jag ska aldrig byta ut dig, du underbara lilla bil. I vått och torrt står du ut med mig och väglaget. Du är värd den bästa oljan, lite helgvila och en och annan biltvätt. Keep up the good work!)

torsdag 3 februari 2011

För lite över en vecka sen

...fick jag en utmaning. Ja, inte direkt en utmaning, men en förfrågan att få se min skrivarplats, av Anneli. I vår lilla lägenhet finns inte direkt plats för ett skrivbord eller en avskild plats att skriva på så min plats blir ett hörn av soffan. En soffa som vi givetvis älskar högt eftersom den är så otroligt bekväm. Samtidigt som jag sitter och skriver brukar TV:n vara på. Ibland lyssnar jag med ett halvt öra, ibland stänger jag av helt när jag skriver (trots att mina intentioner var att se ett program).

Här är min skrivarplats. Kudden är ofta över knät för att få upp datorn lite. 


Jag har en sån där liten notebook-sak som jag skriver på. Nu tycker jag större datorer är himla otympliga och tunga. Jag föredrar min lilla. Den har ju sina brister givetvis (ibland kan man inte se hela hemsidor och man kan inte trycka sig vidare eftersom hela bilden inte syns och då även viktiga knappar och länkar. Typiskt.) Å andra sidan är den fantastiskt hållbar. När jag hade haft den några månader spillde dottern ett glas mjölk på datorn. Den överlevde efter  några dagars torkning. Jag har tappat den från soffan. Så illa att det inte gick att trycka på vissa knappar. Maken fixade det. Ren tur om ni frågar mig :p
Dottern har tappat den en och två gånger. Den har flugit över Atlanten några gånger och varit med lite varstans. Underbar mackapär helt enkelt.

Så där. Det var min skrivarplats. Trots att det blev mer en hyllning till min lilla dator. Det är den värd. Utan den, vad skulle jag göra då?
Idag är jag glad för att kocken på skolan är tillbaka efter sin semester, fritidsledaren är tillbaka efter sjukdom och lite andra problem har löst sig på jobbet. Det känns mycket lättare att gå till jobbet idag och det är jag tacksam för!
Vad är ni tacksamma för en dag som denna?

onsdag 2 februari 2011

Skönhet kommer inifrån...

...en flaska/burk, om man får tro många människor. Ju mer smink desto bättre. Jag är en sån som aldrig har smink, bara mascara och en sån köper jag en gång om året.
Förra veckan var det dags för en ny. Jag är inte direkt bevandrad i sminkets förtrollande värld så när jag köper mascara går jag på pris och "känsla" (vilket oftast brukar betyda att det blir ett fint utseende på behållaren). Denna gången blev det en röd från nåt märke (vet inte ens vilket märke det är. Loreal, för det är jag värd?)
Tyvärr kanske jag skulle kollat lite bättre då själva borsten man applicerar gucket på ögonfransarna med har en lite annorlunda form. Den ser ut som en medeltida spikklubba i miniatyr. Jag fattar inte alls hur man ska få på mascaran ordentligt med den. Har ni nån användarmanual skräpandes nånstans, hör av er. Just nu famlar  jag i mörkret...Jag vill ju inte köpa en ny redan. Det kan ju också hända att jag går ur askan i elden. Borsten kan bli snäppet värre. Typ en fransk giljotinformad borste. Hur använder man en sån?

Dessutom, vid samma köptillfälle, inhandlade jag också ett set för fransk manikyr. Lät ju fantastiskt vackert, man har ju sett de fina naglarna på nagelsalonger i New York, så varför inte. Hur svårt kan det vara? tänkte jag, morsk som jag är.
Jag ångrade mig bittert när jag sedan skulle börja måla naglarna i söndags. Att måla vänster hands naglar med grundfärgen var lätt som en plätt. MEN sen ska man tydligen applicera den vita färgen längst upp på naglarna! Jösses. Det hade jag kanske kunnat räkna ut innan jag köpte, men jag trodde att det skulle vara lättare än det verkligen var. Förpackningar som denna borde verkligen komma med en lite notis om svårighetsgrad. Då kan en "skönhetsdrottning" som jag ha lite lättare att inhandla såna grejer.
I alla fall. Efter mycket om och men och stön och suck och omgjorda naglar, blev vänster hand helt okej. Till och med det vita.
Nu kom svårighet två. HÖGER hand. Att måla höger hands naglar när man är högerhänt innebär ofta att den högra handen ser ut som "Hej! kom och hjälp mig". Speciellt när man ska måla en vit rand, som man vill ska vara perfekt formad, högst upp på nageln. Att ha den mitt på nageln fungerar inte, eller ha en rand som går vertikalt eller som är för kort, för tjock, för bullig, för knagglig...Jag måste öva helt enkelt.

Så här blev vänster hand. Höger vill jag inte ens visa.

Inte nog med det. När naglarna är fina och vackra, äntligen, efter allt slit, då tar det högst en dag (ibland till och med några minuter bara) innan något hänt. Färgen är sliten, man har klämt fingret i en dörr, man har råkat nudda nåt när skiten torkar...Mycket kan hända. 
Kanske skulle inte så vara fallet om man slapp alla betungande hushållssysslor. Nu är jag ju begåvad med en make som sköter en stor del av marktjänsten, så jag tror inte att jag skulle kunna undslippa ytterligare sysslor tyvärr. Hushållerska är ju inte på tal om att anställa i nuläget. Och någon som jobbar åt mig på jobbet tror jag heller inte är någon idé. 
Jag ska lansera ett nytt nagellack istället. Pansarnagellacket som kan motstå kulor och timmar av diskning. Vad tror ni?

tisdag 1 februari 2011

Idag är det fest!

Välkommen du underbara februari! Den tråkigaste månaden på året, januari, är äntligen slut. Nu kan februari ta över. En månad fylld med massor kärlek och längre, ljusare dagar! Alla Hjärtans dag står för dörren och dessutom firar vi den dagen vi träffades någon vecka efter. I år firar vi fem år!
Syster J startar det nya födelsedagsåret med att fylla 18 år och det är ju heller inte helt fel. Därför är jag glad att februari äntligen är här.
Det bästa av allt är att det snart är mars. Visst kan man, om man riktigt drar det långt, påstå att mars är en vårmånad? Februari känns lite som en bro till våren, som alltså snart är här. Nu är det faktiskt nästan helt ljust när jag når jobbet på morgonen och ljust ända till halv fem på eftermiddagen. Visst finns det mycket att vara glad över en dag som denna.
Jag låter aningens hyper märker jag. Kanske är det för att jag fick sova ordentligt i natt? Jag såg till att alla mobiler hade avstängda larm och att de var gömda under nåt för säkerhetsskull. Ibland får de eget liv de där rackarna, då är det bra att vara väl förberedd.
Nu har jag lyckats skriva ett ganska långt blogginlägg om i pincip ingenting. Vilken prestation!
Glad tisdag på er och lycklig februari! Våren är kommen (man ska inte tro det blir sommar om inte nån sätter fart. Astrid var en klok gumma. Härmed tar jag första spadtaget till sommaren!)


Snart är det dags för glass i parken!

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...