fredag 31 maj 2013

Hur gör djur?

Natten till torsdag var en riktig mardrömsnatt. Det var varmt så in i bomben och jag hade svårt att sova ordentligt. Svettades som aldrig någonsin...Att svettas på natten är något av det värsta jag vet.
 På torsdag morgon satt jag och pratade med maken och dottern sysslade med morgonbestyren och samlade ihop kläder. Hon var på väg ut genom sovrumsdörren med sina kläder när jag säger till maken:

- Gosh, last night was so hot. I was sweating like a pig!

Varpå dottern, vänder sig om med kläderna i högsta hugg och utbrister.

- Didn't you know that pigs roll in mud when it is sunny out so they don't get burnt by the sun?

Helt random. Kanske ska ta henne på orden och rulla lite i lera i natt?

Igår satt vi vid matbordet. I skolan har de forskat om djur och N har haft lejon som sitt djur. Hon satt och berättade om hur lejonen lever och till sist vad de äter.

- They eat dead animals and they hunt living animals. The eat humans too. They would like you, mamma. You are fat and juicy.

Ridå.

torsdag 30 maj 2013

Ni kan kalla mig...batwoman...eller...lagens väktare

Här har det varit ganska tyst ett tag. Mest för att jag faktiskt inte varit hemma utan jobbat och varit social. Och löst brott. Jo, visst. Brott i Gotham City. Ni kan kalla mig Batwoman från och med nu.

Det hände igår kväll när jag skulle på graduation-middag för en av mina närmaste vänner som äntligen har avslutat sin collegeutbildning. Väl värt att fira. I Soho. En bra bit från där jag bor.
I vanlig ordning var jag tidigt ute och istället för att stå utanför restaurangen och glo valde jag att gå en sväng runt kvarteret. Väldigt prententiöst område vill jag påstå. Har irrat omkring där tidigare och hittade bland annat en "Hästens säng affär". Jojo. Flott ska det vara.

I alla fall gled jag omkring på gatan (läs: haltade på grund av skoskav. Icke så graciöst.) i mina svarta trikåer (läs: svarta enorma tights under ett tält aka mammaklänning) i jakt på spänning. Då plötsligt ser jag på distans en man vid en bil. Det är bara jag, bilen och mannen på gatan. Resten ligger öde. Klockan är nästan åtta på kvällen och turistmassorna har dragit sig tillbaka till sina hotellrum för att förbereda sig inför kvällens Broadwayshow. Han ser lite misstänkt ut när han böjer sig in genom fönstret (eh, varför fönstret? Dörrar brukar gå att öppna) för att hämta ut något. När han sedan kommer ut genom fönstret är det massa spillror som faller på gatan. Jag tror först att det är nåt som rinner ur väskan, men mannen bryr sig inte att det hamnar på gatan utan böjer sig än en gång för att hämta ut något. Jag har då kommit närmare och ser att det är fönsterglas, krossad bilruta som ligger på gatan...Han bryter sig alltså in i bilen! 

Jag låtsas som ingenting och dividerar i skallen OM jag ska ringa polisen eller inte. När jag rundat hörnet hade jag bestämt mig. Jag skulle göra ett civilt ingripande och hoppa på mannen och hålla fast honom tills polisen kom! Eller inte...Jag ringde istället 911 (första gångend det händer) och berättade för kvinnan i luren om det jag sett och vart etc. Där jag går och pratar med 911 så kommer mannen/förbrytaren runt hörnet med kassarna och en cykel som han fått tag på. Jag rapporterar samtidigt som jag ser mannen passera vingligt på cykeln. Han tappar några kassar, men bryr sig inte, utan cyklar/går vidare. Människor runtom försöker vara vänliga och tar upp kassarna och ropar efter mannen. Mannen är mer intresserad av att komma därifrån så snabbt som möjligt. Jag berättar allt detta för kvinnan i luren, vart han är på väg, hur han ser ut och så vidare. De får mitt telefonnummer.
Fotat precis innan brottet! Läs vad som står på väggen.

Efter en stund, när jag sitter inne på restaurangen ser jag polismän i området, några hålllandes i kassar som jag känner igen från bilen. Några minuter senare ringer polisen och frågar om jag kan komma och prata med dem. Jag sa att jag var på "fest" och att det skulle bli svårt. Polismannen frågade då om jag kunde ge signalement på mannen och jag berättade hur han såg ut och vilken sorts cykel han hade. "Jo, vi har honom här i polisbilen nu. Han cirkulerade i området förmodligen på jakt efter andra bilar att göra inbrott i..."

Jovisst. lagens väktare. Det är jag det.


måndag 27 maj 2013

Smaskigt recept

Idag bjuder jag på ett egenkomponerat recept. Jovisst. Jag är inte bara mamma, lärare och fru, utan också en rackabajsare i köket. Det sista något överdrivet. Men ibland så.

Den senaste månaden har jag testat en ny dryck på Starbucks. Nämligen Iced Chai tea latte. Den är ruskigt god. Och lika ruskigt dyr. Därför tänkte jag i mitt genialiska sinne att det måste gå att göra något eget, liknande. Och skam den som ger sig. Det gick!

Du behöver:

1,5 dl mjölk
0.5 dl vatten (alternativt byt ut mot mjölk)
2 påsar chaite

kanel
ingefära
mald nejlika
honung
isbitar

Hetta upp mjölken och sätt i tepåsarna. Låt dra ca 20 minuter. Ta ur påsarna och strö över alla kryddor i receptet. Blanda väl. Låt dra en stund. Smaka av igen och ha gärna i mer kryddor. Jag hade en hel del. Smaka sedan av med honung, eller annat sötningsmedel.

Låt kallna. Jag lät min blandning stå över natten i kylen! Drog åt sig smakerna fantastiskt bra.

När teet kallnat häller du i isbitar, så mycket eller så lite du vill, och drick! Gärna i stort glas med sugrör.

söndag 26 maj 2013

Spirit week

Förra veckan hade dotterns skola en så kallad "spirit week". Varje dag hade eleverna en ny "uppgift" att utföra för att på så sätt skapa gemenskap på skolan.
måndagen skulle alla klä sig i skolans färger. Jag hade egentligen ingen aning om vilka färger det var, men det stod BLÅTT och GULD. Passar ju oss svenskar alldeles utmärkt. Jag upptäckte att N faktiskt inte har så mycket kläder i dessa färger. En skandal! Blå byxor i alla fall. Men inte något i guld eller gult. Detta måste åtgärdas!

tisdagen skulle alla ta med sig mynt, så mycket man ville, eller så lite man ville så klart. Den klass som samlat in mest mynt skulle bli bjudna på glassparty. Tyvärr blev det inte dotterns klass, men hon var lika glad för det. Mynten används till inköp av saker till skolan. Här är det ofta så att skolorna inte får tillräckligt med pengar för att köpa in skolmaterial. Eller så är det någon annan (högt uppsatta) som bestämmer vilka böcker som ska finnas på skolan. Miljontals pengar går till detta material, men lärarna kanske inte har samma uppfattning om vad som passar just deras barn/skola/klass och måste därför köpa in kompletterande material. Många, många lärare lägger ned en hel del privata pengar varje år för att kunna genomföra en värdig undervisning. Har lärare "tur" arbetar de på en skola där majoriteten av föräldrarna har råd att lägga ut några slantar på material...

Onsdagen var riktigt spännande. Då var det nämligen "pajama day". Alla barn som ville kom till skolan i sin pyjamas. Mycket uppskattat av eleverna! N såg verkligen fram emot denna dag. Dessutom hade klassen ett teaterbesök inplanerat och jag fick äran att vara med som förälder denna gång! Alla barn, iklädda pyjamas, plus några föräldrar (utan pyjamas) och lärare åkte med skolbussar till ett college några kvarter bort och såg på en teater inspirerad av Beatrix Potter (kaninen Benjamin Button). Eleverna hade jätteroligt och det var ett uppskattat besök.


torsdagen skulle det vara en parad på skolan, men på grund av vädret så ställdes den in och kommer att ske i veckan istället. Varje årskurs skulle klä sig i sin årskurs färg. Kindergartens färg är tydligen röd!

Och fredagen var nog allra roligast. Den kallades "Funky Friday" och gick ut på att klä sig så tokigt man bara kunde. N och maken hade riktigt roligt på morgonen att hitta en utstyrsel (jag jobbade och kunde inte hjälpa till). Och jag tycker nog att det blev riktigt lyckat!

Framifrån


Bakifrån!




















En vecka med alldeles lagom mycket stök och roliga upptåg!

lördag 25 maj 2013

Svenskläraren i mig ryser av obehag

Jag ska erkänna. Jag är enormt arbetsskadad. Vid nyhetsläsningar upptäcker jag genast stavfel och syftningsfel och varje gång får jag kalla kårar. Dock ska jag väl erkänna att jag själv inte är perfekt i något av dessa avseenden, MEN jag har inga anställda som läser igenom mina inlägg för att korrigera eventuella fel. Det har nyhetssidor. Och de gör ofta inte sitt jobb ordentligt. Många gånger upptäcker jag att det smugit sig in en extra bokstav, t ex tre PPP istället för de två PP som det egentligen ska vara.

Idag upptäckte jag ett stavfel som gör att hela meningen ändrar betydelse och gör den helt obegriplig.


"Det dröjer innan branden är släkt". SLÄKT MED VEM?


fredag 24 maj 2013

Regnar katter och hundar

Tisdagen bjöd som sagt på olidligt väder med massor av "humidity" och värme. Tre minuter efter en dusch kändes det som om man inte duschat på en vecka. Sova i det hemska klimatet är ännu värre...

Så kom onsdag. Fuktighet fortfarande. Och REGN. Lite lätt så där på eftermiddagen. Och så lite värre. Och så slutade det. När jag skulle gå till tunnelbanan för att åka hem efter jobbet fick jag slå upp paraplyet. "Det här kommer att gå bra" tänkte jag där jag gick under mitt paraply och tittade på de stackars människor som glömt sitt paraply hemma. Jag gav mig själv en mental klapp på axeln för att jag varit så smart att ta med paraply. 

Det hela kändes som en vinst. Ända tills någon skruvade på kranen där uppe i himlen. Efter att jag gått ungefär ett kvarter var det som om någon tagit en jättelik hink med vatten och hällde över staden. Plus lite vind på det. Mitt paraply hjälpte föga längre.
"Jaja, det slutar nog snart och jag är nog framme vid nån kvartersbutik snart ändå" tänkte jag positivt. Ända tills jag kände hur skorna skvaplade över av regnet. Dyngsura gympadojor och strumpor. Mums!
Ingen kvartersbutik i sikte på ännu några hundra meter. Människor skyndade förbi mig, våta likt dränkta katter. Vinden kastade regnet över ryggen på mig och jag kände hur vätan trängde från skorna upp mot byxorna och sedan ända upp till knäna. Vetskapen om att jag fortfarande hade två tunnelbaneresor och en bussfärd kvar hem, gjorde inte saken lättare.
Äntligen fick jag syn på några affärer på andra sidan gatan. Trottoarkanterna var översvämmade, men eftersom jag redan hade genomblöta skor vadade jag bara igenom. Jag tog skydd under taken och tänkte att jag skulle stanna tills regnet avtog. Men det avtog ju aldrig! Till slut bestämde jag mig för att skynda det sista kvarteret till tunnelbanan. Det var ett jädra långt kvarter!

Väl vid tunnelbanan såg jag att ingången var något översvämmad. Säkert 20 cm vatten! Beslut: gå ned i vattnet eller chansa på att ingången på andra sidan gatan skulle vara bättre. What to do? Jag var redan så blöt att det inte spelade nån roll. Jag gick över gatan och som tur var tog jag rätt beslut. Det visade sig att ingången ÄNNU inte var översvämmad. I väntan på tåget skulle komma, kom mer och mer människor från ovan jord, alla mer eller mindre blöta. Många ungdomar utan paraply som såg ut som om de ställt sig i duschen med kläderna på! Vilket regn.

När jag kom upp ur tunnelbanan hade regnat avstannat och resten av resan blev behaglig. Förutom kippandet i skorna och det faktum att byxorna blivit så tunga av vattnet att de började glida ner över rumpan...

onsdag 22 maj 2013

Påminn mig när det är 20 minusgrader

...att jag faktiskt klagade på den värme som råder just nu här. Det är riktigt ruskigt. Inte för att det är varmt, men för att det är fuktigt så in i helskotta. Jag är verkligen inte skapt för denna "tropiska" hetta. Jag är nordbo ända ut i mina bleka fingerspetsar och att "vänja" sig vid den fuktighet som finns här under sommaren kommer att vara omöjligt. Nu är det dessutom inte ens juni ännu...Jag kommer att vara superhöggravid när värmen är som värst. Bra planering Sickan! Verkligen! Jag kommer att bo bredvid vår AC i sommar. Kommer vara som en drog för mig. Behöver min fix ständigt.

Jag vet att folk hemma i Svedala nu klagat på att det är fuktigt and so on and so forth. MEN jag kan lova er att det INTE är likadant som här...Jag tar en fuktig sommardag i Sverige 365 dagar om året, än en vecka här under sommaren...

Nu ska jag ta en kall dusch tror jag...om en timme ännu en, och om två timmar en till...

måndag 20 maj 2013

Underliga ting

Något som fascinerat mig väldigt länge, ända sedan jag kom hit till USA för första gången 2005, är amerikanernas förtjusning i heltäckningsmattor. Det är väldigt populärt att ha heltäckningsmatta överallt. Visserligen är det väl en trend som beror på VAR man bor och NÄR huset/byggnaden uppfördes.

På det hotell som vi au-pairer fick bo på under vår första vecka, hade de heltäckningsmatta. I hallen och i rummen. De har helt klart en speciell lukt. Speciellt när det är fuktigt ute, som det är på sommaren, i kombination med air conditioner, som man är tvungen att ha för att överleva (i alla fall jag)...

Nu har jag börjat jobba hos en ny familj och de har just heltäckningsmatta i korridoren där de bor. I ett hyreshus alltså. Känns jätteskumt att gå på tycker jag och så har den där speciella lukten.

Något jag undrar. Blir det inte väldigt skitigt? Och väldigt svårt att få rent om man inte använder vatten och typ såpa? Hur ofta tvättas de egentligen? Det är ju inte bara att dra av med en våt mopp direkt. Någon slags dammsugare i alla fall och gärna en som tvättar med vatten...
Jag vet inte jag. Alla som har allergier måste ju slå bakut? Vad vet jag...kanske finns det en härlig uppsida med heltäckningsmatta också? 

Till exempel att man kan smyga på folk utan att de kan höra en...Bra för stalkers och krypskyttar...

Tagen från nätet

söndag 19 maj 2013

Vilken helg!

Mello i lördags. Bra underhållning måste jag säga! Rätt låt vann, även om jag tyckte att det faktiskt var en hel del bra låtar i tävlingen i år. Frankrike till exempel. Islands låt var väldigt finstämd och Maltas gillade jag också. Dessutom var det inte helt fel att kunna se på programmet ätandes lite svenskt godis (tack! tack! systra!)...

Idag var det en dag fylld av städning. Hela sovrummet fick sig en omgång som hette duga och nu gör det ont i hela kroppen. Fortfarande en del städ kvar, men inte alls lika mycket. Nästa vecka är det jobb alla dagar i princip och sen är det tre dagars ledigt eftersom det är Memorial Day den 27e.

Nej. nu ska jag däcka i soffan. Ledsen för kort inlägg...orkar inte mer idag!

torsdag 16 maj 2013

Lite surrealistiskt

Nu, med mina nya jobb, får jag åka en hel del över New York. Till gamla välbekanta kvarter, där jag en gång bott, till alldeles nya, fast ändå igenkännande.
Att återigen pendla är inte alldeles illa. Förutom när man slåss med många andra svettiga pendlare om plats på tunnelbana och buss. Visserligen får jag, tack vare mitt gravida tillstånd, ofta sitta ned. Inte alltid, men ofta. Det underlättar pendlandet.

Vissa dagar träffar man på härliga människor och man får se en hel del på vägen. Ibland, när jag åker med bussen genom Central Park, känns det lite surrealistiskt. Jag bor faktiskt i New York. En stad som många bara drömmer om att åka till, och ännu mer att bo i. Galet egentligen. Ändå känns det precis som hemma. Dessutom lär jag känna nya områden som jag inte varit så mycket i innan.

Häromdagen när jag stod och väntade på bussen, det var ganska sent, runt åtta på kvällen, kom ett TV-team från Fox gående. De frågade om jag såg på "American Idol" och jag skakade på huvudet. De fortsatte fråga och det verkade som om ingen i på hela området var intresserade. Några ungdomar blev dock också tillfrågade, men de var heller inga fan av programmet. En av killarna utbrast, när teamet gått:

- I don't wanna be on channel 5 (Fox). I can do better than that...

Igår träffade jag i alla fall på den enda i hela stan som förmodligen tittar på Idol. Hon satt bredvid mig på tåget. Drygt 50 år gammal, på väg hemåt. Hon tittade på sin mobil och sa, ifall att jag hade råkat höra henne antar jag, att hon skulle missa finalen, men kanske hinna hem till slutet.

Kanske skulle ha ringt Fox där och då...


tisdag 14 maj 2013

Vilken kväll! Videopremiär!

I måndags sen eftermiddag var det dags för dotterns första scenframträdande! Under 12 söndagar har hon gått på "Broadway Babies" och förberett sång och dans, plus lite skådespeleri. Hon har verkligen haft roligt och sett fram emot varje söndag. Hemma har hon lyssnat på musiken och lärt sig texterna utantill.

Så i måndags var det äntligen dags att visa upp för alla vad de lärt sig. Dottern sa under helgen att hon var nervös att stå på scen och jag försäkrade henne att det skulle gå bra. Tidigare när hon gått på dans har det varit ett mindre gäng med föräldrar som tittat på uppvisningen i dansstudion. Denna gång var det säkert 50-70 personer som satt i aulan och tittade.

När dottern och gänget kom ut och började sjunga "Hard knock life" från musikalen "Annie" fick jag rysningar och blev faktiskt lite tårögd. Värsta nörden, jag vet! Men, jag var så himla stolt!

Nu är det dessutom premiär på min blogg! Jag har nämligen filmat delar av uppträdandet och ska nu för första gången lägga ut videor! Jojo!
Nu får ni beakta att jag inte är någon filmare eller regissör. Kvaliteten är väl kanske inte på Oscar-nivå, men det går att se.
I den första videon är dottern i främsta ledet som nummer fem från vänster. Tyvärr snackar läraren ett bra tag innan det börjar, vill ni skippa snacket kan nu spola fram till 3:20 min. Då börjar själva sången...


Nummer två är "Never Neverland" från "Peter Pan". Denna gång zoomade jag in dottern så hon syns ganska väl. Dottern är i första ledet, andra från vänster i gul fairydräkt...


Och den tredje är "Rainbow Connections" från Mupparna. Det är Ns favoritsång. Hon är nummer tre från vänster!


Hon var stolt som en tupp när hon gick hemåt efter framträdandet! Och lika stolta gick mamma och pappa bredvid...

måndag 13 maj 2013

Livet i New York är enormt glammigt!

Nja. Inte riktigt. Jag har skrivit om det förr. När jag kom hit första gången 2005, eller rättare sagt innan jag kom, trodde jag att alla New York-bor var uppklädda till tänderna och att jag själv skulle vara "tjejen från landet". Ack, så fel jag hade! Det finns alla möjliga stilar här och det är så skönt! Sen beror det så klart i vilken del av staden man bor. Olika moden finns i olika stadsdelar också. Det är mycket intressant att se faktiskt!

Själv känner jag mig numera, nu när våren kommit, lite vemodig eftersom jag måste lägga mössan på hyllan. Det känns så himla naket. Dessutom är det fantastiskt bekvämt att klämma till med en mössa på skallen, så man slipper fixa håret innan man lämnar dottern på skolan...Jag håller på att spara ut mitt hår igen och just nu är det liksom i en mellanfas. Inte kort och inte långt. Och för att det ska se normalt ut måste jag platta håret. Annars står det åt alla håll. Men att göra det klockan 06.30 på morgonen om man inte ska nånstans mer än att lämna på skolan, känns inte kul. Under vintern har det varit på med mössan bara. Nu är det slut med det...

Snart kan jag nog sätta upp håret i en liten tofs i alla fall...

När vi ändå pratar om hår så har jag istället för på kemikaliskt vis färga håret, börjat med hennafärgning. Jag kan inte säga att jag är så himla förtjust i det. Dock blir resultatet oftast mycket bra och just den röda färg som jag vill ha. Tyvärr måste jag färga håret för annars är jag helt grå. Jo, det är sant. Inte bara några strån här och där men 90% av håret är grått. Känns inte okej just nu.

Hennapulvret blandas några timmar i förväg med vatten och det luktar illa. Jag tror att jag ogillar lukten så mycket eftersom jag blev magsjuk i samma veva som jag testade henna första gången i januari...Nu kan jag nästan inte alls känna lukten utan att hulka...

När hennan är applicerad måste den sitta i 3-4 timmar för att verka. Man får också vara försiktig när man använder hennan, om den hamnar på hud och annat så blir det genast fläckar som kan ta lång tid att tvätta ur. Henna används ju som bekant till tillfälliga tatueringar...När man sedan ska tvätta ur kan det bli en kladdig historia. Det är som att tvätta ur lerinpackning ur håret! Och lukten kan sitta i några tvättar...
Så här ser hennan ut som man blandat. Lerinpackning!

söndag 12 maj 2013

Om kärlek

Jag lyckades ta mig till affärerna i lördags utan att bli blöt. Faktiskt regnade det inte förrän senare på eftermiddagen. Tyvärr lyckades jag å andra sidan införskaffa alldeles för korta leggings. Därför får jag ge mig ut en sväng imorgon innan jag ska jobba. Så inte 100% lyckat blev det alltså.

MEN söndagen blev väldigt väldigt fin och lyckad. Tack vare maken och dottern som bjöd på massor av kärlek!
Maken ordnade en fantastisk brunch medan jag och dottern var på dansträning (jag dansade som sagt INTE, utan hängde utanför. Tråkig, jag vet!).
Det var så gott och så mättande att magen stod ut i alla fyra hörn. Jag har ju magen fylld med lite annat dessutom, som en bebis till exempel, så jag blev ubermätt. Maken överraskade verkligen! I och för sig är jag inte förvånad över hans matlagningskunskaper, han lagar faktiskt den mesta maten här hemma och mycket väl dessutom...Men idag överträffade han sig själv!

English muffin med pocherat ägg, Hollandaisesås och bacon garnerat med gräslök. Fasligt gott!

Till dessert blev det blueberry French Toast pudding. Helt galet gott.  Jag tror det är en av de godaste efterrätterna jag någonsin ätit! Tur att det finns mer kvar till ikväll och imorgon!
Dottern hade försetts med pengar att inhandla blommor på väg hem från dansträningen. Hon var mycket uppspelt och höll hårt i sina pengar medan hon noga valde vad hon ville köpa, medan jag "blundade" bredvid. Och vilken vacker bukett det blev sen!

Blommorna var nästan längre än dottern där hon gick stolt med dem på väg hem.  Hon skulle absolut bära hela vägen hem själv.

Och vilken bukett! Den vackraste på hela affären.

Med ett kort hon knåpat ihop i skolan. Happy mothers day. I love you.

Inte nog med det, på torsdagen kom dottern hem från skolan med en ihopsnickrad present som verkligen kan värma ett mammahjärta!

En fin pusselram med magnet på baksidan så att den kan sättas upp på kylskåpet som sig bör.
Det bästa med att fira morsdag här är att det är en annorlunda stämning än hemma. Man firar inte bara mammor och farmödrar/mormödrar utan också gärna sina vänner som råkar vara mammor. Jag fick en hel massa sms från vänner och bekanta som önskade en fantastisk morsdag. Hela området där vi bor liksom "osade" morsdag. Många pappor var ute med sina barn, många som normalt inte brukar ta sina barn till dansträning kom idag istället för mammorna.

När jag väntade på dottern satt jag vid en squashbana och observerade ett gäng äldre herrar som spelade. Givetvis spanade jag på dem i smyg. Det verkade vara ett gäng som brukar träffas nån gång i veckan.
- Happy mother's day! sa en av gubbarna till sina vänner, you take good care of your wives today I hope?
De fortsatte spela en stund och det verkade inte gå så fasligt bra för en av gubbarna. Plötsligt, mitt i ett set, bestämde han sig för att gå hem, lite som ett surt barn som inte får som han vill.
- My wife is very busy and she needs my help, sa han med en tjurig röst och packade ihop sina saker för att gå.
De andra försökte få honom att stanna en stund till, men icke. Han gick hem och lovade motvilligt att komma nästa söndag.
Här är min paparazzibild på gubbarna!

Jag hade i alla fall en alldeles fantastisk dag med mycket kärlek, omtanke och god mat...Livet är så fint.

Morsdag!

Idag är det morsdag här i USA. Några veckor tidigare än hemma i Sverige. Jag har redan uppvaktats med en fin present som dottern skapat i skolan (som jag ska visa för er imorgon), och maken har planerat nåt i flera dagar. Vi får se vad dagen har att erbjuda. Först ut är i alla fall att ta dottern till sista repetitionen inför dansuppvisningen imorgon! Idag börjar de okristligt tidigt. Klockan 10 på morgonen! (Annars är det klockan 12). Så nu måste jag fixa en snabb frukost och klä på oss!

Ha en fin söndag!

lördag 11 maj 2013

Vår, regn, vår, åska, vår, regn, värme, jobb

Nu är det varmt här i New York. Även tidigt på morgonen och även om det regnar. I onsdags regnade det till förbannelse, torsdag något mindre och igår i princip ingenting (förrän mitt i natten). Värmen är välkommen! Dock är det fortfarande svårt att klä sig rätt. På morgonen kan det vara lite morgonkyligt, inte mycket, men ändå. Efter några timmar kan det sen blir väldigt varmt och helt andra kläder nödvändiga. Som svensk är man ju inte riktigt van vid det här vårvädret. Hemma är det ju oftast "lagom". 

Idag regnar det också och det ska även åska. Lite trist eftersom jag faktiskt måste ge mig ut någon gång under dagen för att inhandla diverse saker till dottern. Hon har en dansuppvisning på måndag. Under våren har hon gått på nåt som kallas "Broadyway babies", som musikalträning kan man säga. De har dansat, sjungit och agerat varje söndag och på måndag är det uppvisning i aulan på en scen! Till den uppvisningen behövdes balletskor, linne och svarta leggings. Hon har ju svarta leggings, men tyvärr tror jag att de blivit alldeles för korta och hon behöver nya. Inte nog med det, på onsdag ska de också ha Earth Day i skolan och inför den dagen ska de dekorera en T-shirt. Alla Ns T-shirts har redan tryck så jag ska hitta en billig tröja i nån ljus färg att skicka till skolan senast måndag...

Ingen rast och ingen ro! Nästa vecka börjar också mer jobb för min del. Jag har fått ett tillfälligt deltidsjobb med en familj som börjar nästa vecka och slutar sista juni. Nu blir det att ta fram bäbiskunskaperna för det är en liten tjej som bara är 2,5 månad jag ska ta hand om!
Här finns ju inte den mammaledighet som vi är vana vid i Sverige. Sex veckor obetalt kan man ta ut (om man har tur), ibland mer beroende på var man jobbar och med vad. Många anställer barnflicka för att ta hand om barnen/barnet. På vissa ställen finns det "dagis" som tar in så unga barn som sex veckor. Andra har en gräns vid tre månader.

torsdag 9 maj 2013

Rädda Martin!

Under den här graviditeten har jag haft en hel mängd väldigt konstiga drömmar. Jag har ingen aning om var de kommer ifrån, men de dyker upp då och då.
I natt hände det återigen.

Jag drömde att min mamma och min ena syster hade kidnappat Martin Stenmarck. 


Inte nog med det, de hade krympt honom och höll honom fången i ett litet akvarium. Där underhöll han sig själv genom att sjunga schlagers. När jag kom för att hälsa på min mamma, upptäckte jag honom där i akvariumet. Det verkade som han gett upp hoppet om att friges. Jag försökte övertala kidnapparna att släppa Martin, men det var omöjligt. De var upptagna med katterna. Jo, förstår ni. De hade en kattsammankomst i sin villa och det var nästan omöjligt att få tag på min mamma och syster för att tala med dem. Dörrarna fick öppnas försiktigt så att inte kattungarna skulle smita. ..

Eftersom larmet gick innan jag hann drömma klart vet jag inte om jag lyckades rädda Martin eller inte. Jag hoppas på det!

tisdag 7 maj 2013

Speaka spanish?

Jag har pluggat en hel drös med språk under mina skolår. Franska, engelska, tyska, spanska, latin, teckenspråk...säkert nåt mer som jag glömt bort. Plus att man förstår lite av andra språk när man studerat så pass många.
Några av er kanske också kommer ihåg att jag och maken träffades under en spanskkurs i NYC? Jag läste den kursen mest för att slippa plugga så mycket. Lat som jag var.

Nu använder jag tyvärr språken alltför sällan. Jag förstår ganska mycket av alla (utom latin), men det är svårare att kommunicera. Dock är spanska något lättare. Mest för att NYC i princip är tvåspråkigt. Det finns många, många som pratar spanska här och all information kommer på de båda språken. Spanska hör man på gatan, på bussen, i affären, på sjukhuset..överallt. Men när man väl blir överrumplad är det inte lika lätt.

Idag kom jag hem från att ha hämtat upp dottern från skolan och en man "kastar" en dam som endast pratar spanska på mig. Jag försökte tappert på engelska till en början, men insåg att det inte skulle räcka till. Genast var det bara att vrida om knappen i skallen och försöka hitta den lilla spanska som finns kvar. Det jag förstod var att hon letade efter vaktmästaren i huset och att hon ville prata med honom personligen. Hon skulle hjälpa en kvinna i en lägenhet i huset. Med vad vet jag inte. Jag lyckades förmedla att vaktmästaren bor i den och den lägenheten, att han jobbar här men inte hela dagarna och att det är svårt att finna honom. Hon kan skriva ett meddelande om hon vill, men hon ville prata med honom personligen.
Allt detta på spanska. Självklart enormt dålig grammatik och ordförråd, men hjälpligt i alla fall. Puh! Måste nog öva upp min spanska lite.
Dottern har faktiskt spanska i skolan en gång i veckan...Dröjer inte länge förrän hon kan mer än mig skulle jag tro!

måndag 6 maj 2013

Bränd!

Vem hade kunnat ana att jag skulle bli solbränd i helgen? Inte jag direkt. Vädret var väl okej, lite på den kalla sidan med vindpustar. Dock var det ganska varmt i solen.

En vän firade sin födelsedag i söndags och bjöd på picknick i Central Park. Efter dotterns dansträning tog vi således tåget ner till parken och njöt, tillsammans med ett helt gäng andra människor, av sol och matsäck.



Vi tog med Ns baseballhandske och boll och lyckades kasta lite bland alla solande människor. Utan att träffa dem, tack och lov!


Precis bredvid där vi hade picknick finns en jättestor lekpark, som är helt fantastisk. De byggde den/gjorde om under min tid som au-pair. Nu har den några år på nacken, men är fortfarande väldigt härlig! På en sida finns det en byggnad med tunnlar, gångbanor, klätterställen, rutschbanor och annat skojsigt. Den kan uppehålla barnen väldigt länge.
Ni ser ju själva på bilderna.


Det finns även gungor, sandlåda, klätterställning och på sommaren slås vattnet på till "vattenspridarna". Jättehärligt!

Väl hemma insåg jag att solen nog varit starkare än jag trott och mitt ansikte fick en nyans av rött. Ni vet, jag blir inte direkt brun! Tyvärr. Nu har det lagt sig lite och det blev inte så illa som jag trodde till en början!
Hoppas er helg var lika fin!

söndag 5 maj 2013

Random vardag

När jag snurrar runt i området, eller på "stan" (aka Manhattan) så tar jag alltid random bilder på saker eftersom jag har en tanke att blogga om det. Ofta glömmer jag bort bilderna och undrar sedan varför jag har just DEN bilden på telefonen? Varför tog jag den? Nu har jag hittat en hel del såna bilder som jag tänkte dela med mig av...Först ut:


 Någon som var väldigt sugen på att läsa nyheter att han/hon bröt sig in i en sån här automat. Automater som denna finns lite överallt och det är bara att lägga i några mynt så får man sig en dagsfärsk tidning. Mycket tillgängligt! Eller så kan man ju helt enkelt slå sönder "fönstret".

Jag och en vän gick på bio häromveckan. Första gången på väldigt länge som jag såg en skräckfilm på bio. Min vän och jag är de enda i vår vänkrets som faktiskt gillar skräckfilm och det brukar bli att vi går tillsammans. Sista gången jag såg en skräckis på bio var faktiskt sist jag bodde i NY med samma vän. I alla fall. Filmen hette "Evil dead" och den innehöll en hel massa blod. Jag har aldrig sett så mycket blod i en film.
När jag och min vän steg av tunnelbanan efter filmen och gick ut fick vi syn på detta som höll på att skrämma slag på oss!! Det visade sig dock vara vin till sist...I och för sig så representerar det ju Kristi blod i kyrkan...

Just nu blommar det för fullt här i NY. Det finns så himla vackra träd överallt, de tar nästan andan ur en.


N hittade en tussilago på väg till skolan som hon ville plocka åt sin fröken. Hon hävdar bestämt att hennes fröken Mrs L är ett geni och vet allt i hela världen. Jag låter henne hållas...

Den här tallriken såg jag på en affär när jag letade mammabyxor. Och tänkte genast på dig Monica :) Ugglor är ju fruktansvärt inne. Det får mig att osökt tänka på när lilla N skulle födas för snart sex år sedan. Då var det mycket populärt med såna där unisexkläder som skulle passa både pojkar och flickor. Ns första klädesplagg var faktiskt med ugglor. I väldig retrostil. 


På väg hem från ett gig på bussen genom Central Park. Jag svär, ALLA jag såg hade näsan i sin smartphone eller platta.

Här tittar små tomtar ut genom fönstret. Kvarglömda sedan julen förra året. De står bakom gardiner och persienner, så jag har inte sett dem förrän nu....
Lycka är att hitta sin lilla dotter i soffan en söndagmorgon, läsandes för sina mjukdjur. Tidigare brukade hon gärna väcka mig på morgonen och kolla vad klockan var. Numera smyger hon ut i vardagsrummet och läser...

Ps. Björnen ni ser i förgrunden är faktiskt min gamla björn som jag fick som liten. Den döpte jag till Joppe efter serien" Rädda Joppe - död eller levande" som var min favoritserie...

fredag 3 maj 2013

Jag är tillbaka...med ett litet erkännande...

Två hektiska dagar är förbi. Äntligen. Fler av dessa lär det bli några veckor framöver.
Jag ska dessutom erkänna en sak för er alla. Som ni kanske förstått delar jag, liksom många andra bloggar, med mig av en bråkdel av allt som händer i mitt liv. Visserligen kan jag väl inte skryta med att mitt liv har så många spännande aspekter. Jag menar, inga äventyr i djungeln, kändisfester eller intressanta jobb. Likväl händer det andra saker, som jag inte delar med mig av. Många gånger eftersom de andra som florerar i mitt liv som släkt och vänner inte bett om att få medverka på bloggen, oavsett om det är anonymt eller inte. Därför väljer jag bort vissa saker.

En sak som jag valt bort att berätta fram tills nu är att jag sedan några månader tillbaka inte arbetar på förskolan där jag fick jobb. Det fungerade helt enkelt inte som det skulle (för er som vill veta detaljer får ni gärna maila på vilsnajollen@gmail.com eller hojta till i kommentaren och lämna en mailadress).

På ett sätt var det tur i oturen att det skulle ske just då, när det hände. Det var lite tråkiga saker som följde på det och att jag inte arbetade visade sig vara ganska fördelaktigt. Nu har jag dock börjat arbeta igen sedan en månad tillbaka. Denna gång är det på lite mer frilansbasis som barnvakt/barnflicka åt olika familjer. Just nu är det mycket få som vill satsa på en gravid kvinna de sista månaderna av hennes graviditet, med kommande enorm mage och eventuella krämpor och trötthet. Därför arbetar jag med tre-fyra olika familjer med barn i olika åldrar. Det blir ofta väldigt olika veckor där ena veckan bjuder på mycket jobb, den andra lite mindre. Tider varierar och antalet timmar per dag likaså. Just nu passar det mig ganska bra.

Trots att jag jobbar sent ibland, mitt på dagen ibland, eller på helgen ibland har jag mer tid hemma med familjen. Det är skönt. Plus att vädret ser ut att fortsätta vara varmt och härligt! Äntligen!

Det var allt från biktbåset denna härliga fredag! Ha en fin eftermiddag!

Bild lånad. OBS! Inte jag i båset!

onsdag 1 maj 2013

Upptagen.se

Här är det tillfälligt avbrott. Livet snurrar på i 180 just nu och jag hinner knappt tänka...Därför blir det några dagars paus.


Under tiden hoppas jag att ni har det riktigt bra! Och att er Valborg var fantastisk. Här firas det ju inte Valborg alls. Vanliga dagar här hos oss med andra ord. 

Vi ses på fredag!

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...