onsdag 31 mars 2010

EPA - En Patetisk Anordning

Våren är här. Det märks tydligt ute på vägarna. I går när jag var på väg hem från jobbet mötte jag två hemska EPA-saker. Ni vet de där "halvbilarna" som åker i typ 5 km/h med en stor ful varningstriangel bakpå och stoppar upp all trafik. Inuti sitter en finnig tonåring och tycker att han är cool (Jag ber om ursäkt till alla läsare som vid något trumatiskt tillfälle, eller kanske under hela tonårsperioden, åkt runt i en sån. Jag vet att ni nu, efter mycket terapi, har återfått normal IQ-nivå och aldrig kommer att sätta er i en sådan igen.)
Först var det en på väg ut från stan där jag jobbar. I rusningstrafik puttrar han runt i helvetesmanicken. Med en lång radda bilar efter sig. Man kan riktigt se hur stolt han är över den där snigelmaskinen. Jag lyckas köra om. Sedan, när jag nästan var hemma, dyker en till upp. Den var svårare att köra om. Lite längre upp på vägen åker jag förbi en annan tonåring som desperat tittade mot det håll jag kom ifrån. Jag slår vad om att han väntade på sin coola EPA-nördkompis. Om jag hade rätt så står han nog fortfarande där och väntar.

Asså. Allvarligt. EPA? Byt ut den mot en snygg cykel. Ni kommer garanterat fram bra mycket fortare. Om ni vill glida runt med polare. Köp en tandemcykel med släp. Mycket coolare. Mycket.

Å andra sidan. Efter denna galla måste jag vara lite positiv som lovat. Idag är jag tacksam för att jag själv var så cool när jag var ung att jag aldrig körde EPA eller hade finnar.

tisdag 30 mars 2010

"Chockerande" nyheter!

Hör och häpna gott folk! Ricky Martin är GAY! Tänk att det tog sån tid för honom att inse något som fansen visste för en så där 15 år sen :) Men, good for him. Läs gärna hans eget statement här.
Så gott folk. Nu kan vi gå vidare med våra liv.

Dans? Nej, tack!

Igår efter jobbet kilade vi ner på stan, jag och familjen. Det var dags för snygga vårskor. Hoppet om våren håller jag uppe. Jag håller tummarna att det inte blir nåt bakslag igen. Då vet jag inte vad jag gör.
Vi kom in på skoaffären och genast såg N en fin rund röd matta som låg i ett hörn. Perfekt! såg det ut som hon tänkte, och sprang dit. Det var ju givetvis musik i högtalarna. Perfekt! tänkte nog N och började rocka loss sina lurviga på den röda fina mattan. Ibland tittade hon åt vårt håll för att se till att vi inte stuckit eller hade roligare än hon. Efter en stund lämnade hon mattan och kom över till mig vid disken varpå hon såg en dam som stod nära mig. Hon stegar bestämt upp till damen och pekar mot den röda mattan och säger "Tansa". När damen inte tycks fatta vad hon menar börjar hon gå mot mattan samtidigt som hon pekar och säger "Tansa". Jag flikar in lite snällt till damen att hon menar dansa. Kanske ville hon dansa med dig? fortsätter jag. Damen ser ut att bli vettskrämd. Hon skakar på huvudet och säger nej tack. Dansa är hon inte bra på. N verkar inte bry sig om det, utan rockar vidare på sin matta.
Tills hon får syn på kassaapparaten som står där så ensam. Det finns ett tangentbord. Den är som en dator. Intressant. Inte ska den stå där alldeles ensam. På ett kick, när jag vänt ryggen till, glider N dit. Och när jag vänder mig om ser jag dottern stå och stirra upp på tangentbordet med stora beundrande ögon. Jag får rusa dit innan hon börjar klicka på tangenterna och skapar nån slags kortslutning och securitaslarm. Puh. Det var nära ögat. I sin tanke hade nog N redan knappat både det ena och det andra.
Vi kom ut med ett par snygga dojor till maken och en färdigdansad dotter. En lyckad dag på stan.

måndag 29 mars 2010

Sommartid

Här sitter jag mitt i sommartiden. Maken sa igår innan jag gick och la mig att imorgon (läs idag) måndag är den dagen på året då man är tröttast. Jo, sa jag, men inte jag. Jag går och lägger mig tidigt nu så det är inga problem.
Hmm. Vem hade svårt att kliva upp ur sängen (jäklar va mörkt det var!) och vem sitter här och gäspar stort och faktiskt inser att det kommer att bli en lång dag? Jag förlorade den diskussionen. Det kommer att bli en lång dag idag.

Usch, nu blev det så där negativt igen! Jag har insett att mina inlägg ibland kan te sig ganska pessimistiska och negativa. Ja, väldigt ofta kanske. Jag hoppas ni inser att det är sagt med glimten i ögat? Jag försöker se det roliga i varje situation, och det positiva. Ibland går det bra och ibland mindre bra :)
Nu ska jag försöka avsluta varje inlägg med något positivt. Ni vet som de svenska nyheterna. Först rapporterar de att en miljon människor dött, att bilar exploderat, jorden ska gå under. Sen i slutet rapporterar de om den lilla hundvalpen som räddade en baby eller om något vårtecken. Bra kontrast liksom. "Nu har tre tusen människor dött i en jordbävning. Men å andra sidan är VÅREN här! Titta på blommorna som växer i Skåne."

Idag är jag tacksam för min man och min dotter som gör livet så mycket lättare, roligare och fantastiskare (jag ÄR svensklärare!).

söndag 28 mars 2010

Kladdkaka

Igår gjorde jag en djävulskt god kladdkaka. Den bästa någonsin. Jag måste bara skryta och vara så där osvensk ni vet. Om ni är riktigt snälla kanske jag lägger upp receptet (som jag själv skapat) imorgon. Jag lovar att det är värt att prova.

Något som jag verkligen älskar är olika matlagningsprogram. Det händer dock ytterst sällan att jag faktiskt testar att baka eller laga något från själva programmet. Istället hämtar jag inspiration och skapar lite egna versioner eller hopkok av ett och annat. Ibland resulterar det i riktigt äckliga saker, men oftast blir det ganska lyckat. Just nu kikar jag på en snubbe som verkar göra en massa goda efterrätter. Vad sägs om choklad fondant? Lemon Merengue pie? Sorbet?
Inte undra på att övervikten min ligger runt hörnet och bara väntar på att anfalla mig bakifrån!
Leila bakar och Nigella är favoriterna. Och de gör ruskigt goda sötsaker. Ruskigt. Man går upp i vikt av att bara titta på programmen. Jag lovar.

Söndag

Hörrni, det är söndag. Veckans tråkigaste dag. Gör nåt roligt vet ja :)

lördag 27 mars 2010

Svenska traditioner

Igår var jag ju som sagt på föreläsningar hela dagen. Det var bitvis mycket intressant. Speciellt eftermiddagen. De snackade om bedömningar, hur man gör så att eleverna lyckas i skolan och lite annat. När jag kom hem efter åtta timmars lyssnande var jag helt slut. Det var som om min hjärna slutat arbeta och bara gått och lagt sig för dagen. Jag gjorde tappra försök att hålla mig vaken så länge som möjligt, men klockan 22 var det kört. Då somnade jag och sov som en stock. Det var härligt!

Under gårdagen funderade jag lite på lite svenska fenomen. Vilket jag ofta gör faktiskt, speciellt som jag har lite att jämföra med.

- Nyttigheter till fika. Morgonfika startas oftast med en grov frukostbulle med lite ost och sallad. Gärna lite juice och kaffe. Inga bullar eller annat sött. Vid nästa fika är det ofta frukt som erbjuds. Fruktstund. Fast då undrar jag. Är detta något som endast sker på lärarsammankomster? Är det andra som får sötsaker istället? För varje lärarmöte jag varit på, då är det nyttiga alternativ (fast jag klagar inte. Det är bra.)

- Att sätta sig. Vi samlades i en stor sal, lite som en biosalong. Alla som kom tillsammans, satt tillsammans i små grupper. Och när grupperna satte sig såg de till att de hade minst en stol mellan sig till nästa grupp. Gärna sitter man ned på en helt tom rad! När detta inte längre gick (det blir ju faktiskt platsbrist till slut), var folk tvungna att sätta sig bredvid varandra. Det är ett mycket konstigt fenomen måste jag säga. Likaså när vi skulle äta lunch. Grupperna satte sig vid tomma bord, tills de var tvungna att sätta sig vid ett bord där det fanns lediga platser vid en annan grupp. Då satte de sig givetvis med minst en stol emellan :)

- Blommor. Varje föreläsare blev tilldelade blommor efter sin prestation. Det är också något återkommande. I varje tävlingsprogram på TV får deltagarna blommor. Vid varje sportevenemang är det blommor. Jag tycker att gesten är väldigt fin, men måste det vara blommor? Blommor är fina, men vad ska man med dem till? Dels har man ofta åkt långt. Ska man ta med dem på flyget/tåget/bilen/tunnelbanan? De hinner ju dö eller bli stulna. Efter endast ett par dagar i den nya ägarens vård dör blommorna. Det är oundvikligt. Varför inte ge något som är mer permanent? Ge en donation till en välgörenhet i deras namn(blommor är otroligt dyra)! Köp ett gott te eller fin choklad. NÅT annat än blommor. Det är slöseri med pengar och blommor.

Är detta svenskt, eller sker det överallt?

fredag 26 mars 2010

Se hit!

För idag är det FREEEEDAAAGSMYYYYS! Om det så är det sista jag gör. Nu är det slut på veckan, det är dags för freeedaaagsmyyyyyyyyyys!
Vi ska gå på föreläsningar hela dagen. Hur man uppnår målen i skolan. Ja, det bådar inte roligt kan jag säga. 8.30 - 16.00. Bara föreläsningar. Kort brejk för lunch. Höjdpunkt: Paolo Roberto som gästföreläsare. Det blir kanske intressant. Om jag inte hamnat i koma innan dess av uttråkning. Han är sist på schemat nämligen. Ha en god fredag alla vänner!

Torsdagssug

Igår infann sig det berömda torsdagssuget igen. På väg hem fick jag trevliga associationer från registreringsskyltar. En bil åkte förbi och hade bokstäverna BWN. Min hjärna kickade igång och tänkte "Mmmmm....Brownie". Vad kom det ifrån liksom? Ny bil : TRT. Hjärnan: "Tårta!"

Kanske hände detta eftersom jag var lite hungrig. Vi skulle ju få våfflor igår i skolan. Barnen kommer och ställer sig i kö utanför matsalen klockan 11.00 som vanligt. Maten inte klar. Okej. Vi väntar tålmodigt. Efter 10 minuter har kocken inte kommit ut från köket ännu. Kollegan går in. Tyvärr är det inte klart.
- Hur många våfflor behövs, frågade han?
- Om alla ska ha två så behöver vi 100 våfflor, svarade kollegan.
- Mmmm. Jag har 40, svarade kocken.
30 tog förskolan och skolan fick vänta så att alla fick minst en våffla. När det gått 30 minuter gick jag in och skaffade lite bröd åt de stackars barnen som nu hade börjat hota MIG.
- Om jag inte får mat snart kommer jag inte att dela med mig av mitt roliga-timmen.godis till! säger yngsta killen i klassen, med sur min.
- Nu tänker jag byta skola! Jag kommer inte på måndag! skriker en annan tjej i klassen.
Dags för lite näring tänkte jag och hivade fram lite bröd.
Till slut fick alla barn en varsin våffla. Jag? Jag fick lite bönor och en mjuk macka. Därav hjärnstrejk på väg hem från jobbet med brownies, tårtor, godis och annat i tankarna.
-

torsdag 25 mars 2010

Latmasken vs jag

Igår eftermiddag blev jag attackerad av latmasken som liksom slog till mig i bakhuvudet. Helt oförhappandes. Det var som om luften bara försvann. Träningen låg risigt till. Jag kände verkligen inte för att springa intervaller i 40 minuter. Jag kände inte ens för att duscha. Men då, mina vänner, då sparkade jag latmasken tillbaka och skickade den all världens väg. På med träningskläderna och ut genom dörren innan latmasken kom tillbaka. Sen gjorde jag min runda på löpbandet och det kändes fantastiskt efteråt! Bara man kommer iväg så löser sig resten.

Efteråt tittade vi på filmen "The Hurt locker". Ingen höjdarfilm direkt. Not my cup of tea. Maken berättade då att hon som regisserat filmen, Kathryn Bigelow, hade vunnit en Oscar för filmen. Inget konstigt med det. Sedan berättade han att hon är den första kvinnan som vunnit en Oscar för bästa regi - någonsin. Det är ju helt otroligt. Man har ju delat ut Oscars hit och dit för alltid. Och först i år, 2010, vinner en kvinna för bästa regi. Jag trodde seriöst att vi kommit längre än så vad gäller jämställdhet. Kvinnor! Upp till kamp för sjutton! We can do it!

onsdag 24 mars 2010

Tips

Jag vill tipsa om en sida som jag brukar glömma bort och sedan återfinna någon gång i halvåret. Den är fantastiskt rolig. Man kan sitta en hel dag och bara läsa och skratta.

Smart kille

Igår fortsatte jag med nationella proven. På lunchrasten kom en kille ur femman och frågade vad som hände om han var hemma sjuk en dag och missade ett prov. Jag sa att han fick ta igen det senare någon gång. Om han är sjuk så är han sjuk, inget att göra åt.
- Men finns det inget jag kan ta hem och göra då? frågade han.
- Vad menar du? Läxor och sånt? undrade jag.
- Nej, nationella provet. Jag kan väl ta hem och göra en del?

Jag blev nästan lite sugen. Undrar hur han skulle tackla provet om han fick ta hem det?

tisdag 23 mars 2010

Prov


Igår började de nationella proven. Jag har ju både åk 3 och åk5 i svenska vilket betyder mycket att förebereda. Proven till åk 5 används i två år så man måste spara alla papper för att kunna kopiera och dela ut. Igår fixade jag det sista och inser att läshäftena fattades. Var i hela friden lade jag dem för ETT ÅR sedan? Det gällde att rannsaka hjärnan lite, öppna lådor där inne som inte använts på ett tag. Jag kollade pärmar i lärarrummet. Jag kollade i min bokhylla. I mina lådor. Och då av en slump, när jag precis gett upp och tänkte ringa lite samtal för att beställa mer (var sjutton det skulle vara nånstans liksom!), ser jag en hög under en massa andra högar i bokhyllan. Tack och lov var det faktiskt läshäftena.
Första provet för åk 3 är tal. Vid dessa tillfällen är jag glad att jag har så få barn. Man ska dela upp dem i olika grupper och samtala om olika saker och föra protokoll. Jag har tre barn. Tänk de som har uppåt 25 barn! Varje grupp tar cirka 40 minuter upp till 60 minuter. Sen är det 7 andra delprov efter det...Min plan är att bränna av så många prov som möjligt (utan att eleverna blir alldeles trötta och galna) innan påsklovet så att jag kan påbörja rättningen. Underbart. Vad skönt då att skolan tar in en massa vikarier för att ta över lektioner så att rättningen, som tar asmycket tid, blir gjord snabbt. (OBS! Den där sista meningen drömde jag visst i natt. Inte sant alltså. Den som känner en skola som gör så kan kontakta mig för att få mitt CV att skicka dit. Inga problem.)

måndag 22 mars 2010

Reklam

I lördags satt jag och maken och tittade på ett trevligt program på kanal 9. Bara för skoj skull kollade vi hur lång reklampauserna var. Vi gissade lite käckt på ca 4-5 minuter. I alla fall. Tiden gick och till slut var pausen uppe i 8 MINUTER! Fatta, 8 minuter. Det är ju en hel evighet. Man kan ju göra massor på 8 minuter. Dammsuga ett rum, duscha, laga en lätt maträtt, gå på toa, köra till affären och tillbaka eller sticka en sjal! Dessutom säljer de bara skit.
Vilken är den längsta reklampausen ni tajmat? För 8 minuter borde vara rätt nära rekord.

Vilken överraskande helg!

I lördags var jag och dottern ute på promenad i det vackra vårvädret. Solen sken, fåglarna kvittrade, människorna log och var lyckliga. N var lika lycklig hon när hon traskade omkring på den bara marken. En och annan vattenpöl fångade hennes uppmärksamhet också givetvis.
Det som försvinner i snö kommer upp i tö, det har ni väl hört. Så och en massa hundbajs som såg roliga ut för N. Hon ville gärna röra, men jag sa åt henne att det var vovvar som bajsat där och att det inte var så trevligt att röra. Det resulterade i att N gick bredvid mig och sa "bassat" hela vägen från parken in till stan. Det var i alla fall en fantastiskt fin dag. Vårkänslorna spratt i kroppen och livet lekte.

Sen kom söndagen. Mmm. Livet slutade leka lite. Det började med lite lätta snöflingor som dalade från himlen. Som blev värre. Och värre. Och ännu lite värre. Nu är all snö som försvunnit tillbaka igen. Det känns mindre roligt. För jag hade våren in sight. Knoppande träd och vårjackor är ett minne blott nu.

lördag 20 mars 2010

Uppdatering bilen

Ja, nu har ni ju inte hört mycket om min berömda bil på länge. Jag tänkte skriva en liten lägesrapport för alla intresserade. Den fick ju en tvåa på besiktningen för en månad sedan. Snacka om turdag! Jag stod där och tittade lite på broschyrer under tiden besiktningen ägde rum och hörde hur besiktningspersonen knackade i plåten. Plötsligt hörde jag en massa rassel och grejer. Jag vågade inte direkt titta dit eftersom jag var lite rädd för att kanske se bilen i spillror på golvet, med besiktningskvinnan under.
Det var tydligen sparklådan på passagerarsidan som hade rostat sönder. Jag tittade lite på den när jag satte mig i bilen sen. Ganska stora fina hål faktiskt. Pappa bildoktor ska fixa rosten idag. Ombesiktning nästa vecka.

Mer än det så håller registreringsskylten bak på att ramla av. Det finns så mycket rost på bakluckan att ena skruven har lossnat. Nu hänger skylten alltså på sniskan. Lite fräckt måste jag säga. På grund av vinterns kyla har också mörkläggningsfilmen på fönstrena börjat lossa och hänger på trekvart. Så en liten ansiktslyftning är nödvändig inför sommaren på Bättan.

Dock diggar bilen det fina vårvädret. Hostan har försvunnit och den rullar finfint. Det är inte bara människor som gillar våren med andra ord.

Fredagstema - Längtan


Denna vecka har Saltis bestämt temat längtan. Det passar ju fantastiskt bra i dessa tider då längtan efter våren, lite sol, blommor, sommar och värme är väldigt stor!
För mig är längtan en intensiv önskan att få något, träffa någon eller göra något. Ibland kan det vara en skön känsla att få längta efter något. När man jobbar hårt på vinterhalvåret kan det vara skönt att längta och se fram emot sommar och semester, eller bara fredagen då man har hela helgen av avkoppling eller roliga saker att göra. Mer smärtsam längtan kan vara att längta efter någon man älskar, eller något man vet aldrig kan uppnås eller fås.

Ibland kan man längta efter så konstiga saker. När jag bodde i New York längtade jag ofta efter leverpastej. Jag kunde få värsta suget efter en macka med lite leverpastej och inlagd gurka. Just när man är utomlands och inte har samma möjlighet att äta de saker man brukar, eller göra de saker man är van vid att göra, det är då längtan efter skumma saker kan uppstå. Vem brukar längta så intensivt efter leverpastej annars?
Jag bodde hos en familj i New York som var vegetarianer och när jag blev gravid fick jag en craving efter en stor saftig stek. Ibland var det det enda jag kunde tänka på. Jag riktigt längtade efter att sätta tänderna i en stor bit kött. Man kan kanske kalla det besatthet, men det låter så allvarligt :) Det var en saftig stek jag letade efter när vi skulle ut och äta, maken och jag. Och när jag väl fick den, smakade det himmelskt!

När dagen på jobbet är riktigt lång och trälig, då längtar jag hem till min makes famn och min dotters aldrig sinande glädje och skratt. Och när jag tänker på dem och längtar, då känns inte dagen lika jobbig och lång. Då kan jag stå ut.

Så visst är det bra att längta till något. Det håller en uppe i mörka tider.

Bilden är från heltenkelthosmig.blogspot.com

fredag 19 mars 2010

Vårbete

Ungarna i skolan är som förbytta nu när våren är på intåg. De beter sig som kossor på grönbete ungefär. Vid rasten rusar de ut, utan jacka, utan vantar, utan hjärna. Själv kommer jag efter som gnälltant och ropar:
-Sätt på er jackorna! Det är kallt ute, ni blir sjuka.
Tjugo ansikten vänds mot mig och nästan unisont (har de övat i smyg?) och med stora koögon ropar de tillbaka:
- Men det är varmt!
Jag behöver tyngre artilleri helt enkelt så jag ropar tillbaka:
- Det tror ni ja. Det är INTE varmt nu, snön är kvar. Våren är här när JAG säger det, inte tidigare än så. Och när den är här blir ni de första att veta. Jag lovar!

torsdag 18 mars 2010

Osvenskt - bra?

För lite sen var jag och syster C på Fredrik Lindströms show/föreläsning som heter "Svenskar är också människor". Den var fantastiskt bra helt enkelt. Man kände igen sig i allt. På både gott och ont.
Till exempel drog han upp det här med att hälsa. Om när man exempelvis går en runda ensam och ser att man får möte av en gammal man i keps, eller nån annan människa man inte känner. Man börjar redan då undra om man ska hälsa eller inte. Man känner ju inte varandra! Blicken var hit och dit, man mår lite dåligt. Här skulle man ut på en trevlig promenad och så blir man utsatt för detta liksom! Till slut möts man och det blir som att armen får spasmer, den far upp i nån konstig vinkning och man säger lite nonchalant "Hejhej"!
Det där dubbel hejet, betyder mindre än ett vanligt enkelt "Hej". Det är som "Hej" och Hej då" i samma.
Problemet är inte över för sen stackars promeneraren. Ibland hinner man ju mötas en gång till på samma runda! Vad gör man då? Jo, sa Fredrik, man går förbi och säger lite fånigt och med ett skratt "Hej.... igen!"

Det där med hejandet kan ju bli lite pinsamt. Och det är nåt som vi svenskar vill undvika. Att det blir pinsamt. Alla människor i Sverige hjälper till så att det inte blir pinsamt. Man kommenterar och undviker helt enkelt vissa saker. Ett exempel kan vara att man inte kliver ut i trappuppgången med soporna utan att titta genom kikhålet för att se så ingen annan är på väg redan. Det kan bli pinsamt att hamna mitt i någons väg. Det vill man undvika.
Samma person kan dock en lördagkväll, ganska alkoholpåverkad, kliva ut i morgonrock som hänger på sniskan och plinga på alla grannars dörrar och försöka ragga på den snygga granntjejen. Dagen därpå skyller man på alkoholen. "Det var ju inte jag som gjorde det. Det var alkoholen". Och alla förstår.

Om man vill lära sig heja på folk man inte känner för att det ska bli trevligt, kan man öva sig. Kanske inte kliva upp på bussen, betala biljett, vända sig om till passagearna och säga "Hej, allihop". Då måste man ju sitta med alla dessa på bussen, hållplats efter hållplats. Det kan ju bli pinsamt till en början. Man kan istället börja när man ska gå av. När man kliver av och ut genom dörren kan man vinka lite och säga "Hej då! Nu går jag av!" Då handlar det bara om någon sekunds pinsamhet. Så testa det alla svenskar. Kanske kan vi så småningom våga vara så där osvensk som man vill vara.

onsdag 17 mars 2010

Vad?

Jag gick precis och hämtade min frukost i köket, och kikade ut så att bilen stod kvar. Jag vet att det är skumt, men man vet aldrig om den försvunnit under natten :p
Och vad skådar mitt norra öga? Nyfallen snö på bilen! Och dessutom kommer det där vita helvetet fortfarande ned från himlen. Jag höll på att få nåt anfall. Jag som trodde att våren var här på heltid. Tydligen inte. På med vinterskorna igen då....

TV


Dottern N har blivit överförtjust i programmet "Händige Manny". Lite som Byggare Bob, men med verktyg och lite mer snickeri och fixeri. Hon är nästintill besatt. Om hon slår på TV:n och programmet inte är på kommer hon med TV-dosan för att vi ska kunna ändra kanalen till Manny. Nu går ju inte Manny på TV dygnet runt till N:s stora förtret!
Om Manny är på TV är lyckan gjord. Hon dansar, försöker sjunga med och härma ord. När vi gick på stan häromdagen, gick hon bredvid oss och snackade och då kom Manny upp ganska ofta.
Manny har en sång som sjungs när det är dags att gå och hjälpa någon med ett snickeriproblem. Den börjar med "upp och hoppa, come on lets go". N sjöng "upp och hoppa" en miljon gånger mellan middagsbordet och badrummet efter middagen.
Jag vet inte var denna besatthet kommer ifrån eftersom hon ser andra program också. Manny har hon fastnat för. Kanske är det för att han pratar både svenska och engelska?

Det är roligt att se hur N skapar sina egna intressen och hur hon själv vill ha saker och ting. Det är inte alltid vi föräldrar gör rätt och på hennes sätt längre.
Och hon lär sig fort!
Igår sjönk ljudet på TV:n när hon tittade och genast sprang hon till TV:dosan och plockade upp den, men då kom ljudet tillbaka och hon lade ner dosan igen eftersom problemet var löst :)

tisdag 16 mars 2010

Ett litet test för er som vågar utmana mig...

Kroppspråk tycker jag är intressant att studera och av en slump hittade jag ett litet test hos Morgondagens minnen. Man måste ju anta en utmaning, gör det ni också!
Jag fick 19 rätt av 20. Lycka till!

Vårkänsla


Vilken känsla att inte behöva bylta på sig ett halvt ton kläder för att gå ut! Igår eftermiddag gick jag, maken och N ut på en promenad. Strålande solsken och minus 2 bara. Det var helt andra bullar än att gå ut vid minus 20 och faktiskt vid många tillfällen förvänta sig att en och annan isbjörn skulle patrullera stadens gator. Då, vid minus 20, var nästan varje steg plågsamt och det enda man kunde tänka på var att komma in så snart som möjligt. Nu är det ett rent nöje att gå ut. Kanske är inte den där växthuseffekten så pjåkig i alla fall :p

Dessutom är det ljust varje morgon när jag vaknar vid klockan 06. Det är ju fantastiskt bara det. Hur fort gick inte det? Från totalt mörker till nästan sol dygnet runt känns det som, på bara ett par veckor.
Varje vår känner jag mig lite nedstämd, detta har inte infunnit säg ännu, men det kommer så småningom. Trots solens återkomst, varmt väder och knoppar i träd och blommor, får jag ofta en släng av "depression" på vårkanten. Vad det beror på vet jag inte, men det går över efter ett par veckor. Visst är det konstigt? Det kanske tar ett tag att skaka av sig vinterkänslan, vintermörkret och vinterkylan. Att kroppen ska uppfatta att det faktiskt är andra tider!
Nu ser jag fram emot påsklov :p Då är det vår på riktigt. För er som inte visste det. Det sker om 2,5 vecka.

måndag 15 mars 2010

Choklad i all ära...


I lördags tänkte vi testa lite ny slags choklad, nåt annorlunda. Vi fick nämligen ett paket innehållande bland annat två chokladbitar med smakerna av choklad och rökt äppelbacon och choklad med chilipulver. Spännande.
Bakpå baconchokladen stod det så här:
"Breathe…engage your five senses, close your eyes and inhale deeply. Be in the present moment, notice the color of the chocolate, the glossy shine. Rub your thumb over the chocolate bar to release the aromas of smoked applewood bacon flirting with deep milk chocolate. Snap off just a tiny piece and place it in your mouth, let the lust of salt and sweet coat your tongue."

Snacka om att trissa upp förväntningarna! Vi testade gladlynt chokladen, men jag kan inte säga att det var någon höjdare direkt. Choklad med till exempel havssalt är ju fruktansvärt gott. Men nu blev smaken av salt och bacon för "köttig", lite för mycket. Så det mesta ligger kvar i förpackningen.

Chokladen med chilipulver smakade hyfsat dock. Det smakade verkligen chilipulver.

Nu vet ni att kött och choklad inte riktigt passar ihop. Om ni nu var sugna på att testa.

söndag 14 mars 2010

Gott och blandat

Helgen har bjudit på en hel del. Vad sägs om sol? Lite Melodifestival? Lite städning?

Melodifestivalen var ju hyfsad igår faktiskt. Låten som vann var okej, men jag hejade ju på Al-Fakir. Han kom i alla fall tvåa! Annas låt var lite mer...vad ska man säga...mainstream liksom. Men okej. Bättre än att skicka värdelösa Manboy eller nåt annat slisk som Darin eller fulfrillan Ola. Tack och lov. Annars hade jag fått emigrera till Amerikatt lite tidigare än beräknat.

Städningen av garderoben gick över förväntan, men det kommer att bli en fattig vår. Två kassar med kläder försvann i ett nafs. I och för sig använde jag ju inget av det - men jag hade ju kunnat. Det är det som räknas. Jag var rik på kläder. Som jag aldrig använde. Vissa saker var bara för omodernt och resten har blivit för stort. Kan ni tänka? FÖR STORT! Man ska inte klaga. Tyvärr ekar det en del i plånkan, men man måste ju offra lite. Mindre mat, mindre klädstorlek dessutom. Inte fy skam.

Annars är tvätt nästa på listan. Jag ser redan (inte) fram mot det. Ha en skön söndag mina vänner!

lördag 13 mars 2010

Fredagstema - Tid

Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad.


Tid...Något som vi i västvärlden värderar högt och önskar att vi hade mer av. Kanske inte alla, men de flesta. Det kan handla om mer tid att förbereda något, mer tid för familjen, mer tid att leva eller mer tid att ta sig någonstans. Tid är värdefullt. Det märker man när man blir äldre. Tiden tycks gå fortare och fortare för varje år man lever. Just nu är jag och samåkerskan överens att det känns som att det bara är måndag och fredag på en vecka.
Tiden flyger fram.
Ibland vill man att tiden ska gå fort! Och ibland vill man att det ska gå sakta, väldigt sakta. När man var liten kändes det som att tiden gick väldigt långsamt, speciellt om man väntade på en födelsedag, eller jul eller semester eller nåt annat roligt. Nuförtiden känns det som att man inte har lika mycket tid att njuta av nuet som när man var barn. Tid att bara vara. Det är alltid en massa måsten som tar tid. Man måste jobba, måste städa, måste laga mat, måste betala räkningar, måste oroa sig för pengar, jobb, hälsa och världsfred. Jag kommer på mig själv ofta att jäkta genom en massa måsten, kanske lite för mycket, för att ha tid med annat. Till exempel tycker jag om att vara i god tid till arbetet, till ett möte, till läkaren eller bussen. Då snabbar jag på med förberedelser och det som måste göras innan jag går. Ofta resulterar det i att jag är för tidig och måste vänta istället. Har jag då sparat tid? Eller har jag slösat tiden jag hade innan mötet?


Ibland önskar jag att jag bodde mitt ute i ingenstans där det enda man behövde oroa sig för var att finna mat för dagen. Bo i en liten hydda i ett varmt land och gå och jaga mat när det behövs. Laga lite mat, förbereda lite vapen för jakten och sedan leka med barnen.
Jag vill ha mer tid att bara njuta av livet och det viktiga - familjen. För utan familj är man ingenting.

torsdag 11 mars 2010

Sötsug

Men åååh. Jag har ett nytt fenomen att rapportera, nämligen "torsdagssuget". Jobbigt kan jag tala om. Jag försöker ju att inte äta nåt sött och gott under veckorna, spara lite kalorier till helgen. Det brukar gå så där. Det är så att varje vecka så slår det här hemska tordagssuget till. Det är som om Djävulen hoppar upp på ena axeln och nån slags Kalorihelgon på en andra och fajtas hela dagen.
- Men du, du har ju varit sååå duktig i typ tre dagar. Ät lite choklad vetja! slår Djävulen till med.
- Jovisst, det kan du ju göra lilla vän, men snart är det ju faktiskt lördag, du kan vänta lite till, replikerar Kalorihelgonet.
- Sure, fortsätter Djävulen, men en chokladbit skadar ju inte! Skippa ett mellanmål. Det är långt till lördag kära du.
- Du har ju varit så duktig, du har verkligen kämpat hela veckan. Vänta lite till. Tänk på vikten! svarar Kalorihelgonet.
- Skulle inte tro det! Tänk på att du bara lever EN gång, du måste ju smaka på allt och njuta lite av livet innan du dör. Du kan ju dö vilken sekund som helst, passa på!, skjuter Djävulen in.
- Vad ska jag säga? Djävulen har ju rätt i sitt påstående. Ät en chokladkaka för bövelen!
Och där har Kalorihelgonet gett upp och så även jag.

Filmtips

Igår kväll blev det lite filmtittande så där på "lillördagen", man måste ju fira att det snart är fredag (mitt och samåkerskans motto). Vi tittade på "Law abiding citizen". Den började ganska hemskt och jag var beredd att sluta tittat. Det var barn inblandat och nuförtiden får det mig att må lite dåligt. Man blir mer påverkad när man själv har barn och hemska tankar om vad som skulle kunna hända ens egna barn dyker genast upp. Det var bara en kort, kort stund som tur var.
Sedan fortsatte filmen och tog en mycket intressant riktning. Till slut kunde man inte gissa vad som skulle hända näst. Jag älskar såna filmer! Ofta kan man redan tidigt ha en aning om vad som komma ska i en film, typiskt Hollywoodiserade filmer. Det är ganska trist att kolla på såna filmer. Därför var det uppfriskande att se en film med andra mått. Givetvis hade den ett ganska typiskt Hollywood slut, men ändock. Resan dit var bättre än i de flesta filmer! Kan varmt rekommendera filmen!

onsdag 10 mars 2010

Böcker

Nu är det ju bokrea. Och det fanns en tid då jag både hade tid och möjlighet att faktiskt ta mig ut den första tidiga morgonen och stå och frysa utanför bokaffären för att göra fantastiska fynd innan någon annan. Det resulterade i en ganska skral marsmånad pengamässigt och en ganska full bokhylla. Visst, jag läste de flesta böcker, men vad gör man med en bok sen? Jag sparade och sparade och sparade. Sedan for jag till det stora äpplet. Och endast ett fåtal böcker fick tillåtelse att stanna kvar i min ägo. Och det är fortfarande mitt motto.
Trots detta kliar det i mina fingrar så fort jag passerar en tillstymelse av bokrea. Jag rör vid böckernas pärmar, plockar upp en och annan och öppnar, läser baksidan, kollar det fantastiska priset. Men sen suckar jag sakta och lägger tillbaka underverken på sin reaplats. Det finns ju bibliotek. Och min syster C. Sedan går jag långsamt därifrån och kastar suktande blickar efter mig tills jag inte längre kan se en skymt av reaborden. För hur skulle det se ut med X antal böcker på planet till NY när vi flyttar? Tullen skulle ju tro att jag importerar böcker för någon slags bokhandel! Jag kanske skulle bli stoppad och utfrågad och röntgad och sånt. Nae, det får vara.
(Jag har hittat ett loop hole! Dottern N MÅSTE ju ha böcker. Det är bra för utvecklingen! )

tisdag 9 mars 2010

Ett tecken?

Jag tittade igenom min väska nyss och hittade en bortglömd broschyr.
När jag var på besiktningen av bilen för några veckor sedan tittade jag runt lite bland broschyrerna och fann denna, ganska tummade och ensamma, lilla broschyr. Den satt lite på sned bland några andra lappar om säkerhet i bilen och försäkringsförslag.



Jag plockade upp den och kikade lite samtidigt som jag hörde hur beskitningskvinnan stod i bakgrunden och bankade på min stackars bil. När jag läser som bäst hör jag ett bank och lite kras och splitter som ramlar ned på golvet. Då bestämmer jag mig för att behålla broschyren för säkerhets skull...är det ett tecken måntro?

Tänk vad lite färg kan göra

Igår fick jag flytta in med klassen i vårt nya klassrum lite längre upp i korridoren. Tänk vad lite färg kan göra alltså! Jag valde en roströd färg till väggen med whiteboarden, som en fondvägg, och resten fick bli lite halvmörk orange/gul. Nu måste jag måla om katedern som är en konstig blå färg. Den passar liksom inte in :p Men det får bli ett senare problem. Nu ska jag bara njuta av det nya klassrummet.

Igår var vi också och simmade med tjejerna i klassen. Det gick bra. De lär sig simma en efter en. Förutom några tjejer som envisas med att skrika lite så fort de ser vatten i princip, men jag jobbar på det. Själv hoppade jag från trampolin för första gången. Hur läskigt som helst! När jag stod där och kollade ned insåg jag att det var ganska högt och vattnet ganska djupt. Tyvärr tittade ju alla tjejer på mig så hur skulle det se ut om deras lärare var asskraj för att hoppa? Efter en 5 minuter så vågade jag och det var inte så farligt. Det var faktiskt ganska häftigt att komma ned i vattnet på det djupet när vattnet stängde ut alla ljud...
När jag kom upp ur vattnet såg jag att det höga trampolinen knappt satt en meter från vattnet...erm. Jag är väl fortfarande liiite modig va? Det kändes faktiskt som minst 5 meter...

måndag 8 mars 2010

Måndag

Ja,så var det måndag igen. Börjar bli förkyld. Dottern har varit förkyld hela helgen så det kanske inte är så konstigt, men jag orkar inte med en förkylning. Jag ska ju träna. Dock är det en återhämtningsvecka denna vecka, lite lugnare alltså. Bra bra! Solen är snart uppe och jag har smörjt in mitt ansikte med min nyinköpta anti-age-kräm. Jepp. Ni hörde rätt. Jag har fallit för frestelsen av ett rynkfritt, fräscht och ungdomligt ansikte som annonseras på TV. Vi får se vad som händer om en vecka eller två. Min man kanske inte känner igen mig.
Nu måste jag också hitta nytt hår som inte blir grått. Tror ni att det går att köpa på Coop?

söndag 7 mars 2010

Comviq kompis - inte så vänligt i alla fall



(Snarar "Born to be complicated and idiotic")
För ca en månad sedan blev jag övertalad av en Tele2-snubbe som stod på det lokala Coop, att teckna ett "abonnemang" med Comviq Kompis (som jag i övrigt använder). Man skulle alltid ha 49 kronor på kontot och det blev billigare att ringa alla operatörer och bla bla bla. Lät bra. Tecknade. Skulle få ett nytt sim-kort inom två veckor. Fine.
Efter en vecka slutade mitt sim-kort fungera. Jag hade inget nytt att använda. Jag kommer till jobbet och ringer till kundtjänst och de säger att de ska beställa ett nytt. Okej.
När jag kom hem hade ett nytt sim-kort kommit under dagen. Det fungerade i två timmar. Jag ringer till kundtjänst morgonen efter (eftersom kundtjänst var stängt när sim-kortet slutade fungera). Tydligen var det mitt nya sim-kort som kommit under dagen men eftersom kundtjänst beställt ett nytt sim-kort då jag ringde på morgonen hade det som jag fått avaktiverats. Jag fick gott lov och vänta tills det nya kortet kom på posten. När jag kom hem efter jobbet hade inget kort infunnit sig. Det kom efter TVÅ dagar. Väldigt irriterande.



Well. Nu fungerade telfonen och jag skulle ringa ett nummer för att fylla på så att jag hade pengar ordentligt. Jag ringer och rösten säger att "Du har ringt för 6 kronor sedan förra fakturan skickades". Faktura? WFT?
Jag misstänker att det är ett abonnemang (som snubben från Tele2 hade sagt att jag inte skrev på för) i alla fall och ringer till Comviq. De bekräftade mina misstankar så jag sa upp det med omedelbar verkan. Ett nytt sim-kort skulle skickas. Jag frågade rent ut hur jag skulle se till att det inte blev som förra gången (dvs vänta på ett sim-kort när mitt gamla slutade fungera). Jag kunde ju ringa dem varje dag och fråga om ett nytt skickats så att jag skulle vara beredd, tycket tanten på kundtjänst. Sedan skulle jag ha en kompensation för att de komplicerade allt. Då blev jag runtskickad till FYRA personer för vilka jag fick förklara allt för igen och igen. Samma story. Till slut var jag helt desperat och killen jag pratade med uppfattade väl detta och skrev en notis till den person jag var tvungen att prata med näst så jag skulle slippa upprepa allt igen.

I alla fall. I tisdags kom mitt nya sim-kort. Detta skulle stoppas i då mitt gamla slutade fungera. Hur bra som helst. Det slutade fungera natten mellan fredag och lördag så jag stoppade i det nya i lördags morse. Fungerade inte. Jag ringde till kundtjänst som sa att det gamla avaktiverats, men att det nya inte kunde aktiveras på en helg, utan det skulle fungera på måndag. Men det är ju två dagar, sa jag. Jaaa, sa kundtjänstkvinnan. Men hur kan man avaktivera ett kort på fredagen när man vet att det inte går att aktivera det nya under helgen? frågade jag.
Det blev ett misstag helt enkelt, svarade kvinnan. Jag blev sp upprörd att jag inte sa nåt på en lång stund. Tyvärr kan jag inte hjälpa dig mer, sa kvinnan. Jag la på utan att säga hej då.
Vilka muppar. Tips på andra bra operatörer? Jag är trött på Comviq.

Ännu en...

Ja, ännu en vecka har passerat snabbare än ett godståg (well, just nu går väl allt snabbare än ett tåg!). Att en vecka kan gå så himla fort, det fattar jag inte.
Jag och maken var på bio i fredags. Typiskt att man ska välja en film som verkligen suger när man väl går på bio. "Wolfman" var en stor besvikelse! Benicio del Toro, som annars är en bra skådespelare, gjorde ett stort snedsteg när han valde att medverka och producera skrället.
Som tur var avslutade vi helgen igår med en bra film, "Avatar". En fantastiskt bra film! Det kändes inte som att man satt framför TV:n i 2,5 timme. Den kan jag varmt rekommendera!
Idag är det söndag. Dags att städa. Imorgon - jobb.

fredag 5 mars 2010

Fredagstema - Morgon


Ja, så var det fredag igen! Det går himla fort. Denna veckan var det sportlov för min del. Inte direkt nåt sportande, men fint väder och en del utelek med dottern blev det.
Det är Saltistjejen som står för teman denna månad och idag ska det handla om morgon. Ett enda ord som kan tolkas på flera olika sätt. Morgondagen? Eller helt enkelt bara mornar i allmänhet. Jag tycker om mornar för det mesta. Min ultimata morgon är att ligga kvar i sängen ett tag och mysa med maken för att sedan gå upp och se morgonprogram på TV:n eller sitta en stund framför datorn i lugn och ro. Därefter väcker jag gärna dottern och gosar med henne en stund i soffan. För att avsluta en trevlig morgon äter jag gärna en smaskig brunch :)

Jag tycker att mornarna i december, då det precis blivit mörkt för vintern, är otroligt mysiga. Man kan tända ett ljus och adventsljusstaken på morgonen när man äter frukost. Dock tycker jag lika mycket om när solen är tillbaka på morgonen för att välkomna dagen. Som nu. Har ni märkt det? Att solen är så stark redan tidigt på morgonen? Våren är på ingång.
Ha en trevlig morgon alla bloggläsare!

torsdag 4 mars 2010

Lärare

Jag måste säga att jag är glad att fick lite medhåll i mitt inlägg angående lärare och omdömen! Ibland känns det som att ingen lyssnar och ingen bryr sig, fast skolan är så otroligt viktig. Utan skolan, vad skulle vi göra då? Utan lärare som är engagerade? Jag tänker på min egen skoltid och på de lärare som inspirerade mig. Tack vare dem visste jag redan tidigt vad jag själv ville göra i framtiden.
Jag läste också nu att lärare i Sverige tjänar näst minst i Europa. Det är skandal! Pengar är inte allt, men för att höja statusen på ett yrke som läraryrket (för att få in fler och ännu bättre människor i yrket) behövs en förändring. Och den börjar med oss lärare och föräldrar. Sverige är alldeles för socialistiskt ibland, inget får vara "orättvist". Ska lärare få höjd lön, måste en annan arbetsgrupp också få det. Naturligtvis kan man inte sätta en prislapp på ett viktigt arbete, men när en busschaufför i Helsingfors (trust me, jag tycker att busschaufförer gör ett bra jobb och jag inser att de är viktiga i ett samhälle, men behöver de 4-5 års högskoleutbildning med CSN-lån?) tjänar mer än en lärare i Stockholm, då måste man inse att något är fel.
Pengarna är en sak, sedan har vi också arbetsbördan. Förutom att undervisa ett antal klocktimmar per vecka finns massor med uppgifter att göra. Planering av lektioner, utvecklingssamtal, skriva omdömen, rastvaktsschema, personalmöten, föräldrasamtal, elevvårdskonferenser, kamratstödjargrupper (och alla andra grupper som kan finnas i en skola), arrangera olika temadagar med allt vad det innebär. Listan kan göras lång.
Men det är vi som måste kämpa för oss själva, ingen annan gör det. Jag är socialist, jag vet inte hur man gör :p

TV

Jag tror inte att det spelar någon roll hur många TV-kanaler man har, det finns oftast inget att titta på i alla fall. Ytterst sällan i alla fall. Visst är det konstigt? Det finns massor, men inget man vill se just då, just där. Vi betalar ca 200 kronor per månad för ett bra utval av kanaler, men samma problem varenda kväll - inget intressant. Filmerna är gamla, tråkiga eller redan sedda hundra gånger. Serierna går på repris eller inte intressanta. Det enda man kan lita på är nyheterna. Det kommer alltid nya nyheter :) Kanske inte alltid intressanta, men oftast skrämmande, roliga eller konstiga.
När jag bodde i NY hade jag ingen TV. Nope. Jag var TV-lös i två år. Det var faktiskt ganska skönt. Efter ca ett år kunde jag kolla på vissa program på datorn via internet, men det var inget jag gjorde till en vana direkt. Det fanns inga krav på att följa serier eller vara uppdaterad på samma sätt. Jag hade mycket tid över till annat! Å andra sidan är det faktiskt skönt att bara varva ned framför ett program framför "dumburken" ibland. Det kunde jag sakna. Och alla spännande vetenskapsprogram.
Dessutom, ska man "lära sig" kulturen i ett annat land, är faktiskt TV:n ganska viktig. Reklam, TV-program, nyheter och annat som visas ger en ganska bra bild av ett land och dess kultur. Ganska spännande om jag får säga det själv! Håller ni med?

tisdag 2 mars 2010

Omdömen

Som lärare ska man varje år ge eleverna omdömen (gäller från första klass) i de olika ämnena. Nu skriver aftonbladet att lärarna har fel fokus då de skriver omdömen. Många lärare fokuserar mer på elevernas beteende än på de individuella ämnena. Jag tycker inte att det är fel att skriva omdömen om barnens beteende så länge man också skriver om hur det går i respektive ämne. Men jag är också en sån som anser att man ska återinföra betyg för uppförande. Många kommer undan med dåligt uppträdande och slarvigt gjorda uppgifter. Skolan ska också se till att elever är beredda för verkligheten när de går ut efter nio år i grundskolan. Eleverna ska känna ett demokratiskt ansvar och veta hur samhället fungerar. Hur ska detta uppnås om eleverna får bete sig hur som helst? Det är viktigt att veta hur man uppför sig i samhället och hur man tar ansvar för sig själv och andra. Jag tycker inte att eleverna ska bli som får som vallas runt av vår regering, absolut inte. Ännu en viktig egenskap som eleverna måste förvärva i skolan är kritiskt tänkande, att man ska våga bryta sig loss och ifrågasätta. Men då krävs det att man vet hur allt fungerar och hur man kan arbeta för en förbättring.
I dagsläget verkar det vara okej för elever att kalla sin lärare för det ena och det andra, man kan skolka lite hursomhelst och man ska inte behöva sätta till hårt arbete för att klara betygen (för måste man det är det fel på läraren!). Det är mycket som kan förbättras och varför inte börja med betyg i uppförande? Då menar jag inte att det är dåligt att vara lite opstinat, det kan med fördel vara positivt om eleven använder det på rätt sätt. För vilken arbetsgivare skulle inte vilja läsa betygen för uppförande? Jag skulle gärna ( om jag var rektor).

Bild från Kalles bildblogg

måndag 1 mars 2010

Vi ser det snöa...

Kan ni tro att det kom mer snö i natt? Som om vi behövde mer snö! Jag är trött, trött, trött på att gräva ut bilen varje morgon, starta en kall bil, sätta mig i en kall bil och skrapa bilrutor med pansaris. Dessutom är jag trött på att alltid behöva en massa kläder för att inte frysa.
Fast, jag önskar att jag var en sån typ som åker skidor. Då kanske jag skulle uppskatta snön mer och ha roligt. Jag har försökt, men jag skulle slå ihjäl mig och mina medåkare. Som när vi hade tävling i skolan och jag ofrivilligt åkte ned för en backe på ca 1 meter och föll framåt med skidor och stavar spridda runt mig. En efter en kom min klasskamrater och snubblade över min utrustning och trillade de med. No more. Så inga skidor för mig. Jag fortsätter vara en gnällkärring.

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...