söndag 30 juni 2013

En sjöman älskar havets våg

Själv är jag mer en landkrabba tror jag. Men inte i helgen för då bar det av på segling. Helt oplanerat.
Söndagen inleddes med städ och tvätt som vanligt. Skönt att ha det gjort inför veckan som kommer, då man oftast har fullt upp i alla fall.

Sedan hade vi hört om en "Riverfest" nära Hudson river som vi tänkte kika lite på. Det skulle vara marknad, musik, teater och annat skoj. Vi tog bussen dit upp, inte en lång resa alls visade det sig, och knatade genom ett fint "campus" (universitetsområde) med damm och en vacker park innan vi nådde marknadsområdet.
På vägen blev vi stannade av ett par i en bil som började fråga mig nåt. Jag förstod först inte vad kvinnan menade, och tänkte att hon ville fråga om vägen. Istället erbjöd hon oss sina biljetter till en båttur som skulle avgå om tio minuter. De hade fått förhinder och passade på att fråga oss om vi ville ha biljetterna, gratis, istället. Vi hade ingen aning om vad det var för evenemang vi tackade ja till, men vi tog emot biljetterna och tackade så hemskt mycket. Jag kikade ner och såg att det var biljetter som sammanlagt kostade 65 dollar. Något jag inte annars skulle vara villig att lägga ned på en båttur.

Vi letade reda på båtområdet och hann precis borda segelbåten innan avgång. Det visade sig vara en båttur på Hudson River med möjlighet att hjälpa till att hissa segel (maken tackade ivrigt ja till dette erbjudande), en liten kort historik kring båten (som visade sig vara en gammal ostronbåt från 1928!) och sedan en aktivitet för de mindre barnen där de fick lära sig om vattendrag, miljö och annat skoj. Hela två timmar tog turen! Och det var fantastiskt lugnt och skönt. Mitt ute på Hudson River, inga bilar som tutade och körde (men ett och annat tåg körde förbi i fjärran, och nåt flygplan), ingen hetta eller kvalmig luft eftersom det blåste friskt ute på vattnet. Det enda som saknades var en strandsol eller liknande att lägga sig i och bara njuta av frisk luft och lugnet.



Maken som pirat-wannabe längst bak.


En gammal brandbåt med hissad Prideflagga!
Här får de se en liten miniatyr av vattendrag och hjälpa till att lägga i båtar.


Tack och lov sken inte solen utan det var rätt molnigt. I slutet av turen började det droppa från himlen och ett litet lätt regn drog in. Vi hade inget emot det utan tittade lite snabbt på marknaden. N fick hoppa i hoppborg och så köpte vi kokosnöt med kokosvatten att dricka. Alldeles lagom faktiskt. Tur att vi fick biljetterna till segelturen, annars hade vi nog tyckt att marknaden inte var mycket att hänga i julgranen...


fredag 28 juni 2013

Sommaren i City

Sommaren har kommit med råge. Den officiella första dagen av sommar var den 21 juni, alltså precis en vecka sedan (på självaste midsommar och allt!) och det var också då som värmen kom för att stanna. Varmt, varmt, varmt. Kvavt. Soligt. Grader runt 35 om dagarna.

Min räddning i värmen är så klart vår AC. Och iskallt vatten. Sånt vatten man stoppar in i frysen och låter frysa till några timmar. Gärna med en skvätt citronjuice. Det är grejer det. Självklart en söt och vattnig vattenmelon till det.

Det "värsta" som kan hända när man är svettig och stressad är att hamna på en tunnelbanevagn UTAN AC. I onsdags hände det just mig. Jag hade stressat till tunnelbanan, en promenad på dryga 10 minuter (säkert 15 minuter med gravidgång) och så upp för långa trappor till tunnelbanan. Solen hade precis börjat lysa starkare och svetten lackade på panna, armar, ben, rygg, bröst - you name it. Lättnaden när jag såg att ett tåg var på väg med välkommen räddning undan värmen och fukten. Jag steg på vagnen och förväntade mig en kall, himelsk bris. Som aldrig infann sig. Jag fick en sittplats och tänkte att det kommer att ge med sig. Vänta ett stopp eller två så skulle den där förbenade AC:n kicka igång. Nope. Och för varje station blev mina svettningar värre och värre. Till slut var jag tvungen att kuta ut på en station och försöka hinna på en annan vagn istället. Och tack och lov!! AC! En sån skillnad!

Apropå sommar och sommarlov. Här i USA finns det knappt nåt som heter semester. Lagstadgad semester existerar knappt. Har man tur kan det röra sig om två veckor per år. Detta försvårar givetvis för föräldrar som jobbar. Skolorna tar sommarlov i slutet av juni och återupptar maskineriet igen i början av september. Två månader utan skola och barnomsorg. Det finns olika sätt att lösa detta givetvis. Kanske någon familjemedlem kan hjälpa till med barnvakteri. Eller så anställer man en barnvakt på heltid/deltid. Här i New York skickas många barn på dagsläger. Det finns massor att välja mellan. Och kostar allt från några hundra dollar till många tusen. Det dyraste jag hört om kostar nästan 9 000 dollar för ca 7 veckor. Det är drygt 65 000 kronor. Jojo.
Sedan finns det vissa som är gratis i princip. Det svåra är att välja något läger som är säkert och har bra rykte.

I år blir det inget läger för N. Dels tycker vi att hon är lite för ung ännu. Hon är ju endast 5.5 år än så länge. Och sedan är det lite för dyrt. Istället kommer hon att om en dryg vecka, få åka till sin faster och  hennes man som bor i Seattle, alltså på andra sidan landet, och stanna där några veckor. Ett beslut som kände bra när det togs för 3-4 månader sedan, men som nu känns läskigt och skrämmande samtidigt som det också är spännande (för N). Vi får se hur länge hon stannar, det beror på hur vi känner och hur hon känner. Både N och hennes faster med make har planerat besöket i månader. Vad de ska göra, var hon ska sova etc. De bor dessutom i hus och har en liten trädgård, vilket jag tycker är härligt! Det är ju sånt man vill att barnen ska uppleva på sommaren...


Jag vet att hon kommer att ha det bra där långt borta och hon kommer att få uppleva massor med roligt  och få mycket nya intryck i en ny stad. Hon får ju annars inte träffa faster och make så ofta just eftersom de bor så långt borta. Kanske några dagar per år.
Men samtidigt är jag nervös och lite orolig och ledsen och glad för Ns skull och allt på samma gång. Det är ju det här som är att vara förälder. Hjärtat utanpå kroppen. Alltid.


onsdag 26 juni 2013

Sommarlov och stolta föräldrar!

Idag avslutades Kindergarten för N. Det var tydligen en strålande föreställning enligt maken. Dansen alltså. Föreställningen avslutades med att skolan dansade "Gagnamstyle" i bästa Psy-anda! Inte helt fel. Dessutom fick jag rapport om att N fick BARA FYROR i betyg. Fyror betyder som bekant, att man överträffar årskursens förväntan, att man kan MER än man enligt betygen SKA kunna i ex Kindergarten. Självklart blev vi otroligt stolta över N!! Vilket avslut på ett fantastiskt år!

För att fira köpte maken pizza till middag och jag ordnade en vacker solros till N på vägen hem från jobbet. N svämmades över av stolthet och när hon höll blomman i sina händer och luktade på den mumlade hon något. Jag fick fråga några gånger vad det var hon sa och till sist hörde jag:

- I am proud of myself!

Härligt! Jantelagen kan slänga sig i väggen!

Nu har N många frågor. Vilken klass ska hon gå i i höst? Vad gör en ettagluttare på kvällarna (underförstått: får ettor vara uppe längre på kvällen än en kindergarterner?)? Vad lär man sig i ettan? Har förstaklassare också nallar i sängen? Läser de böcker på kvällen?

Frågorna är många för någon som känner sig riktigt stor och stolt!

tisdag 25 juni 2013

Så var det slut...

Imorgon (ni som läser i Sverige kan läsa "idag" istället) är det sista skoldagen för N. Första året i skolan! Vilket år det har varit! Från en liten 4,5 åring som talade knagglig engelska (men som givetvis förstod det mesta) till en 5,5 åring som både läser och skriver på svenska och engelska. Riktigt bra ska tilläggas. Det har varit en fantastisk resa för både henne och oss, och jag tror att vi alla lärt oss en hel del.

"Tyvärr" har de ingen skolavslutning som hemma i Sverige. Visserligen är det endast halvdag, men några finkläder och sånger som framförs högtidligt för föräldrarna blir det inte. Snarare är det nedklätt som gäller imorgon eftersom de har "Dance festival" som skulle hållits för tvår veckor sedan, men då regnade det. Ns årskurs ska ha svarta shorts och en vit T-shirt på sig. Efter dansen är det hemgång. Helt osentimenalt.

Lite saknar jag det svenska firandet. Speciellt som jag själv varit så involverad i firandet i och med min "musiklärarroll" på min skola. Tragglandet av alla sommarsånger, som jag BORDE kunna utantill vid det här laget med 9 års egen grundskolegång plus fyra sommaravslutningar som lärare men som jag alltid måste uppdatera inför varje år. Jag blandar ihop verser och gudvetvad. Och sen den där sista dagen när eleverna kommer alldeles finklädda med lite blommor till fröken eller ett sött litet kort, som de högtidligt överlämnar. Och sist men inte minst det nervösa framträdandet inför föräldrarna med det efterföljande fikat när man kan pusta ut efter ett långt och krävande läsår.
Gärna ackompanjerat av lite sol och svenska flaggor.

DET är skolavslutning det. Något som jag absolut kommer att sakna här känner jag. Imorgon är alltså en vanlig dag för N. Dock får vi fira lite när jag kommer hem efter jobbet istället. Lite grann. Jag önskar att jag kunde slänga ihop en jordgubbstårta, men det hinner jag inte i år. Det får bli nästa år. Man får väl utöka firandet lite för varje avslutning :)

Den här lilla tjejen i september....

har förvandlats till denna stora tjej i juni....
Grattis, N, till första skolavslutningen!!

söndag 23 juni 2013

Vart tog tiden vägen?

Så gick både midsommar och en hel helg! Tänka sig! Och fullt upp har vi haft!
I fredags blev det inget midsommarfirande i traditionell bemärkelse. Jag lyckades skrapa ihop både hemgjorda köttbullar och inlagd sill. JAG äter ju inte sill direkt, men maken älskar det. MEN varje år försöker jag åtminstone trycka i mig en liiiiten bit. Och ta mej tusan om smaken inte växer på mig. Kanske inte så att jag längtar efter en inlagd sillbit, men det smakar godare för varje gång.
Till efterrätt åt vi jordgubbar med vispad grädde. Inte helt fel det heller!

Lördagen spenderades på Bronx Zoo. De har en dinosauriesafari som vi ville se och eftersom vi har ett familjemedlemskap blev det en billig och trevlig utflykt. Ns gudmor S följde med och det blev en lång, men väldigt innehållsrik dag.

N började dagen med en breakfast for champions. Egenkomponerad. Vattenmelon, jordgubbar, äpplen, några kex och jordnötssmör (osockrad) och ett glas mjölk.

På safarin träffade vi på massor med dinosaurier som både lät och rörde sig!

Självklart en T-Rex!

Och en Triceratops.

Efteråt fick man testa att "gräva" ut några fossil om man var intresserad. 

Självklart fanns det också en dinoshop med massor av souvenirer att inhandla. Denna fick följa med hem, samt ett utgrävningskit och en bok.
Safarin var mysig, om än lite kort med tanke på hur länge man står i kö inne på Zoot för att komma på safariflaket. Vi stod säkert 45 minuter i kö och turen tog kanske 10-15 min. Jag har alltid varit fascinerad av dinosaurier och det här var verkligen roligt att få vara med på ändå. Sedan finns det ju så mycket mer att titta på i parken. Det bästa tyckte N var att få klappa getter och mata dem. Det har en speciell avdelning för "Barnens Zoo" med barnvänliga djur där man får både mata och klappa så mycket man vill. Jättespännande för de små!

Söndagen ägnades åt att städa och sedan var det kalas på eftermiddagen. Egentligen skulle kalaset ha varit nån trollkarlsuppvisning, men i sista stund fick trollkarlen förhinder och kalaset planerades om till ett pool party. Inte mig emot! Och ungarna älskade det! N trivdes som bara den. Hon har en riktigt härlig solbränna nu, i form av en baddräkt!
Själv är jag en badkruka, men jag lovar, om jag inte varit gravid hade jag kastat mig i vattnet jag också. Det var väldigt varmt och solen stod högt. Poolen lockade rejält!


Lite glasstårta!

Stor härlig pool!
Nu är det bara tre dagar kvar av Ns skola och sen har hon sommarlov. Tänk, ett år av skola redan. I höst är det den "riktiga" skolan som börjar. Ettan!! Helt galet vad snabbt det går.

torsdag 20 juni 2013

Midsommar?

Ja, dra på trissor. Det är visst midsommar imorgon. Jag har kommit ihåg det i flera veckor, men så just den här veckan bara ramlade det bort. Syrran snackar om att folk ska komma över. En vanlig fredag liksom? Jag lallar med och fattar ingenting. Så trillar polletten ner. Midsommar ja. En fredag. Som alla andra år.
Midsommar 2009. NYC.


Här blir det inget firande. Och i och för sig så brukar vi inte direkt fira midsommar heller. Här i New York finns det svenskt firande i Battery Park. Det har vi varit på nån gång, men jag tycker att det blir alldeles för mycket folk i den "lilla" parken och dessutom är väldigt långt ifrån där vi bor. I princip åker vi från startstationen till slutstation på vår tunnelbanelinje.
Imorgon går dottern i skolan som en vanlig dag. Jag är väldigt gravid och väldigt glad över en ledig fredag.
Kanske blir hämtmat för att "festa till det lite" eftersom det ändå är midsommar. Det jag saknar just nu är färskpotatis. Det äter man ju alltid runt den här tiden. Solmogna jordgubbar plockade i grannkommunen och av oss inhandlade på torget saknar jag också. Trots att det finns riktigt goda jordgubbar här också...

Några plus dock. Jag har hört att det finns en affär, inte alltför långt ifrån där jag jobbar, som säljer leverpastej. En tysk affär, men ändock. Jag ska gå dit och kolla in utbudet. Dessutom säljer de svensk filmjölk på Whole Foods, också nära där jag jobbar. Jag blev så sugen på filmjölk häromdagen! Tror jag måste knata in och handla nästa vecka!






tisdag 18 juni 2013

Barnvänligti New York?

Anna frågade en fråga i kommentarsfältet för någon dag sedan. Frågan löd: Är New York barnvänligt?
Inte en alldeles lätt fråga där inte skulle jag vilja påstå. Jag kommer ju från en liten småstad i Sverige och kan bara jämföra med det. Hur det är att bo i en storstad med barn i Sverige kan jag inte svara på. Då jag bodde i Uppsala var jag ju inte mamma, och dessutom är ju Uppsala inte alls lika stort som till exempel Stockholm.

Jag upplever New York som relativt barnvänligt för att vara en storstad. Självklart också beroende på VAR man bor i staden, (liksom VAR man bor i Sverige). Till exempel upplever jag att man har större tålamod med barn här generellt. De får "tillåtelse" att vara med på de flesta ställen, och det är få människor som klagar på att barn är högljudda eller jobbiga. Hemma i Sverige har jag följt debatten om att vissa ställen skulle vilja förbjuda barn och barnvagnar helt. Det känns ganska främmande här i New York. Många restauranger och ätställen erbjuder barnmeny och ofta får barnen ritblock och kritor att underhålla sig med, medan man väntar på maten. Det har räddat en många gånger!

Här finns också många parker att ta barnen till. Både lekparker och grönområden. Faktiskt så är New York den stad som har bäst tillgång till parker i hela USA. I snitt har man endast 10 minuters promenad till en park var man än bor i staden. Självklart låter det bättre än vad det är. Bara för att det finns parker, betyder inte att de är likvärdiga. Flera bostadsområden upplever att deras parker inte håller måttet, att de är försummade, vilket stämmer. Något som Borgmästaren har gjort, som är väldigt bra i mitt tycke, är att han öppnat alla lekområden på skolgårdarna i staden för allmänheten när skolorna är stängda, dvs på eftermiddagen och helgerna. Vi har nära till flera skolgårdar och utnyttjar möjligheten. Det är mycket fina lekplatser.
Central Park
Dessutom har många lekparker vattenspridare på sommaren eftersom det är så varmt. Bara att klä barnet i badkläder, ta med lite solkräm och handduk och njuta av värmen i parken. Barnen älskar det! Och jag ska väl erkänna att det inte är helt fel att slinka förbi då och då i vattenspridaren som vuxen...

I New York finns också många museum och attraktioner som barn tycker om. Ett speciellt Childrens museum till exempel. Det finns FEM djurparker, en i varje stadsdel, och även "vuxenmuseum" har barnvänliga attraktioner och aktiviteter som MoMa (konstmuseum).

Biblioteken har massor med barnvänliga aktiviteter. Pyjamassagostunder, läsinlärningsprojekt (här är det en lördag i månaden), inbjudna gäster som håller i spännande aktiviteter som naturvetenskap, teater etc. Det finns många konserter, särskilt på sommaren, i parker och på konserthus, som är gratis eller nästan gratis för allmänheten.

Det som jag upplever som icke- barnvänligt är att det är mycket folk överallt. Mycket trafik och rädsla att barn ska springa ut i gatan eller försvinna bland folkmassorna. Dessutom händer det ofta olyckor som att en bil kör upp på trottoaren och skadar folk. För nån vecka sedan hände just detta, och en fyraårig flicka omkom och hennes mormor skadades svårt. Tunnelbanan är ett kapitel för sig. För det mesta mycket trångt och överbelastat. Många faror där.

Det finns också andra risker, som gatuvåld. NI har väl hört om hur skjutglada amerikaner är. Tyvärr stämmer det alltför väl. Barn blir skjutna, men för det mesta inte avsiktligen. Det handlar om "stray bullets", alltså kulor som skjutits mot någon eller något annat, men som hamnat på villovägar och råkat förbi en oskyldig människa istället. Nu är det ju inget som händer dagligen, men för mig händer det tillräckligt ofta för att det ska vara skrämmande.

De "kommunala skolorna"s kvalitet varierar oerhört mycket, beroende på vilket område man bor i. Många familjer väljer att flytta till ett bättre område när när barnen är redo att gå i skolan. Privatskolor finns, men kostar multum och det är inte många som har råd med det. Vi bor som tur är nära en väldigt bra skola och vi ämnar bo kvar så länge det går.

Liksom på många andra ställen i USA är skolmaten inte den bästa. Vi har valt att skicka med N lunchlåda hemifrån just därför. Vi funderade på att kanske låta henne äta skollunchen från och med i höst och i helgen frågade vi henne vad de barnen får. Hamburgare, pizza, chicken nuggets, hot dogs...glass... var svaret. Och därmed var den diskussionen avgjord. Tro nu inte att det är fina hemlagade luncher (då kan ju dessa matval vara helt okej) utan det är helfabrikat som gäller där. Lite sallad till det och en frukt (tack vare presidentfrun som aktivt arbetat för att alla barn ska bli erbjudna en frukt om dagen till lunchen i skolorna).
N med sin lunchbox
Förskola, liksom i hela USA, är inte alls som den är i Sverige. Det finns vissa gratis förskolor här i New York från en viss ålder (tror att det är 3 eller 4 år som gäller), men jag tvivlar på att det är kvalitet. Kan inte yttra mig om de "kommunala" förskolorna, utan bara basera på den privata jag själv jobbade på. Det finns få personal med förskollärarutbildning, det är dåligt betalt för personal och därför är det också många som slutar efter en kort tids arbete. Personalomsättningen är hög med andra ord. Liksom hemma i Sverige skiljer sig kvaliteten på förskolor, vissa är fantastiskt bra (gärna privata i finare områden) och andra är helt fruktansvärda...

Hmmm...hur ska man sammanfatta detta då? Ja, barnvänligt på många sätt. STOR skillnad på Sverige och här i många avseenden. Lite större, lite läskigare än småstaden hemma. Samtidigt många fler möjligheter och upplevelser. Det sociala klimatet är hårdare, men samtidigt mer tolerant för barn, speciellt små barn. 


måndag 17 juni 2013

Dagens "sura-granne"- beklagande

Idag är jag en småsur granne. Irriterad, rättare sagt. Egentligen ska jag väl erkänna att jag retat mig på det länge. 

Vi bor på sjunde våningen, högst upp i vår byggnad. Ganska många trappor med andra ord så det blir hiss. Före graviditeten brukade jag ibland ta en sväng i trappan om jag hade tid och lust.

Våra grannar är alla supertrevliga. Tror inte att jag stött på en enda som är otrevlig. Visst är grannarna mer eller mindre sociala. Å andra sidan är det skönt att slippa vara så himla social ibland. Här pratar folk med vem som helst, när som helst. Som svensk, uppskattar jag ibland tystnaden.

Vi har en ung man som bor på vår våning. Han känner någon på våning fem, alltså två våningar ned. När han ska hälsa på, tar han hissen! Så hissen går från bottenvåningen, stannar på femte, åker sedan upp på sjunde och sen tillbaka till botten igen. Oavsett om han ska upp eller ned, så tar han hissen. Själv ska man upp sju våningar och får stå på bottenvåningen och se hissen precis lämna lobbyn och åka heeeela vägen upp och sen ned igen. Och han åker ofta dessutom.

Det är inget fel på killen, han är ung, stark och vältränad. Själv hade jag hellre gått de där få stegen i trapporna än att stå och vänta som ett fån. SÅ många trappsteg är det inte på två våningar...

Okej. Dagens gnäll och i-landsproblem avklarade. För övrigt är det en vacker dag om än något fuktigt. Tvätten är avklarad och veckan kan börja!


lördag 15 juni 2013

Kunde det varit en bättre dag?

Nej, jag skulle inte tro det! Idag var vädret perfekt. Så där svenskt "lagom". Inte för varmt, inte för kallt. Inte för soligt, inte för molnigt. En alldeles lagom bris och inte alls fuktigt. Fantastiskt.
Vi bestämde för ett bra tag sen att vi skulle åka in till Manhattan för att gå på bio med dottern. Det fick bli "Epic" i 3D och den var riktigt bra och rolig! Ångrar oss inte ett dugg! Det bästa med biografen här är att om man går före klockan 12, dvs på morgonen, är det oftast halva priset på biljetter. När det gäller 3D är det inte halva priset, men billigare i alla fall.

Därefter hade vi bokat tid för en klippning till dottern. Vi åkte till samma ställe som förra gången. Där får barnen titta på film medan de klipps och efteråt får de klubba och en liten leksak. Tyvärr är jag inte direkt förtjust i stället. Det är mycket "löpandeband-principen" som gäller. In och ut med kunder så snabbt som möjligt. Ns klippning tog max 10 minuter med förarbete och efterarbete. För den summan som man betalar är det ganska dyrt. Vi ska leta reda på ett annat ställe som ger mer för pengarna.

Före. Eller under tiden.

Efter, mumsandes på klubban.

Sedan gick vi till en babybutik som heter Giggle. Där köpte vi vår första sak till bebisen i magen. En likadan filt som vi köpte till N, på samma butik, när vi väntade henne. En sk receiving blanket. Mjuk och skönt och fluffig. N ville också köpa nåt till bebisen och hon kutade runt i butiken och skulle köpa allt som bebisen kunde tänkas behöva. Tröja, flaska, gosedjur, haklapp och så byxor skulle det bli. Nu fick vi stoppa henne lite grann eftersom just denna affär är väldigt dyr. Ett litet tygdjur som hon hittade kostade 25 dollar (ungefär 170kr). Det kändes lite väl. Istället blev det fingerdockor i form av djur som dessutom är ekologiska. Vi lovade att ta med N och köpa mer saker vid ett senare tillfälle.
En sån här filt blev det. Men är så klart större i verkligheten!
Och de här valde N till bebisen.

Dessutom kollade vi på olika barnvagnar och föll pladask för en Uppababy. Till N hade vi en nyinköpt, stadig Emmaljunga, men de finns tyvärr inte att köpa här. Den här barnvagnen liknar till viss del vår gamla barnvagn, men är smidigare och lite mindre. Älskar! När jag frågade hur långt i förväg man måste beställa vagnen tittade hon menande på magen min och sa att det kanske var ganska bråttom med en vagn? Varpå jag påpekade att det var tre månader kvar till beräknad nedkomst.
I alla fall var det knappt nån väntetid. Högst 4-5 dagar. Riktig service!

Dagen avslutades med ett lekparksbesök, lite mat i magen och så tunnelbana hem igen.

En fantastisk dag. Väldigt avslappnande och lugn. Precis vad vi behövde. Vi till och med glömde bort tiden något och fick nästan lite bråttom hem till sist.

Imorgon firar vi fars dag här i USA! Maken är sugen på glasstårta, som han aldrig ätit. Nu får vi se om det blir en hemgjord (lutar åt det) eller en köpe (finns många fina såna här också)...

fredag 14 juni 2013

Dear Watson

Här kommer lilla grannen med maten! Kommer ni ihåg den reklamen? Fast jag kommer inte med mat direkt utan ett gäng tips. Det var ett tag sen som jag tipsade om lite nytt, men här kommer det alltså.

Elementary
En väldigt intelligent man vid namn Sherlock (japp, Sherlock Holmes till och med. Fast i mordern tid) hjälper polisen i New York att lösa brott på ett makalöst sätt. Till sin hjälp har han ingen mindre än - Watson! Jojo. Fast en kvinna denna gång. Mycket spännande och väldigt bra skådespeleri!


Sandmannen

Ännu en bok av paret bakom Lars Kepler. En ung man hittas svårt medtagen och sjuk. Det visar sig vara någon som, tillsammans med sin syster, antogs ha druknat (även om deras pappa vägrade tro på den storyn) för 13 år sedan. Deras kidnappare sitter redan fängslad på ett mentalsjukhus och uppfattas som mycket, mycket farlig och manipulerande. Jakten på den unge mannens syster tar vid samtidigt som kidnapparens rymningsplaner tar form. Den här boken är ofattbart spännande och otäck emellanåt. Jag har ännu inte lyssnat på slutet, men det närmar sig!


Dålig stämning

Özz Nujens föreställning "Dålig stämning" finns att se på SVTplay fram till den 1 juli. Mycket skratt, men också många djupa och allvarliga ämnen behandlas under 1,5 timme av Özz. Man får se en helt ny sida av Özz tycker jag. Mycket, mycket tänkvärd show!


Jake Bugg

Nytt stjärnskott från England! Ung med ett "gammalt" sound.



Happy Friday gott folk!

onsdag 12 juni 2013

Saker jag roar mig med

Jag har ju ett jobb som innebär att ta hand om en liten bebis. 3,5 månad har hon blivit nu. Det innebär också att det blir en hel del "håltimmar" när hon ligger och sover. Några minuter här och var. Som tur är har jag hittat nåt att pyssla med under tiden.
Eftersom jag pendlar får jag två morgontidningar alldeles gratis vid tunnelbanan. Bara att plocka på sig. Det är "Metro New York" och "AM New York". De tar jag med mig och läser när hon sover. När de är färdiglästa, tar väl fyra minuter för de är väldigt tunna, löser jag de korsord som finns i dem! Och det har blivit lite utav en sport. Jag har märkt att Metros korsord är bra mycket svårar än AMs. Det är också aningen svårare att lösa ett korsord som inte är skrivet på ens modersmål. Många ord och uttryck som jag aldrig hört förr. En hel del har jag hört, men de poppar liksom inte upp lika snabbt som på svenska. Jag har redan lärt mig en hel massa nya ord som jag kommer att få användning för.

Tack och lov för internet säger jag bara! Ibland kan man fastna och inte komma på ett enda ord till. Men då ser ni, kan man kolla på "fusksidor" och leta fram vad det kan vara. Därefter brukar det lösa sig med några ord till helt automatiskt.

Ibland hinner jag inte göra klart ett korsord under dagen så jag tar hem och gör det sista på kvällen innan jag går och lägger mig. Som idag. Metros korsord är precis färdigt.

Jag brukar få såna där korsordsinfall med jämna mellanrum. När jag var tonåring hade jag en hel sommar där jag slukade korsord i varenda tidning och till och med köpte speciella korsordstidningar. Sedan har det väl kanske legat i stiltje fram tills nu. Jag är en periodare med mycket. Vissa perioder bakar jag mycket, andra läser eller lyssnar på musik. I perioder gillar jag att städa och organisera och sen får jag mer lust att se på olika TV-serier. Sedan tröttnar jag och gör nåt annat. Och sen återkommer lusten efter ett tag igen...

Är ni också periodare?

måndag 10 juni 2013

Lagens långa arm

Ni kanske kommer ihåg min batwoman-incident för ca två veckor sen?
Jag blev kontaktad av en åklagare efter ett par dagar som ville att jag skulle komma in och vittna inför en grand jury. Nu vet jag inte exakt hur det svenska rättssystemet fungerar, men här funkar det så att man först får gå in och vittna inför en jury som består av ca 20-25 personer, vanliga medborgare. De lyssnar på vittnesmål i ärendet och bestämmer sedan om det faktiskt bör leda till en rättegång eller inte. Därefter bestäms det var, när och hur en rättegång ska ske. Oftast efter 2-3 månader beroende på vilket ärende det gäller.

Jag var lite motvillig till att komma in eftersom det ändå är en ganska lång resa för mig. 1.5 timme enkel väg downtown. Och sen vet man inte hur lång tid det tar innan man får komma in. Det beror på hur många fall som ska behandlas.
Dessutom kommer jag att vara ännu mer gravid när en eventuell rättegång startar eller till och med nyförlöst. Inte direkt det roligaste.

I alla fall bestämde jag mig för att åka in och det gjorde jag tidigt i morse. Jag fick först träffa åklagaren som gick igenom mitt vittnesmål och berättade hur det skulle gå till inne i salen. Sedan gick vi iväg till byggnaden där vittnesmålet skulle ges. Som tur var, var vi där tidigt och vi blev första ärendet att kallas in. Inne i salen satt jurygruppen (personerna var mer eller mindre intresserade. En del lekte till och med med sin telefon...). Jag fick ställa mig längst fram och hålla upp höger hand och svära på att tala sanning. Vilket jag givetvis gjorde. Sedan frågade åklagaren mig frågor om vad som hände. Det tog ganska kort tid och sen var det klart!
Inte lika glammigt i verkligheten som i Law and Order direkt.

Fler vittnen kommer att vittna vid ett senare tillfälle och sen får vi reda på om målet kommer att gå vidare eller inte. Förmodligen. Förhoppningsvis kommer mannen att förklara sig skyldig och ta en "deal". Hittills verkar han ha varit motvillig till att erkänna. Han kanske ändrar sig? Jag hoppas på det.

söndag 9 juni 2013

Lat och hårtips

I helgen har jag mest varit lat. I fredags regnade det så in i bomben. Det slutade verkligen inte regna under 24 timmar. Och ganska konstant mängd regn dessutom. Varken mer eller mindre.
Igår, lördag, gjorde jag absolut ingenting. Nada, njet, nischts. Jag tog till och med en tupplur! Jovisst. Det enda som fattades var ett gäng praliner.

Jag har märkt att lördagar är min enda latdag. Som är möjlig. Söndagar innebär städning, och tidigare även dotterns dans. Ibland storhandling eller nåt annat spännande. Idag var det städning, en sväng till parken och så hämtade vi den DVD som utlovats av dotterns dansuppvisning. Den har varit klar nån vecka, men jag har inte hunnit plocka upp den förrän idag.

Så håller vi på att försöka få nån rätsida med dotterns hår. Det är en ren omöjlighet att få ordning på. Det känns som vi har testat allt. Nu har vi kommit på att håret nog är lite för torrt, tydligen kan det bli så när man har väldigt lockigt hår som hon har. Hårbotten kan vara fin och perfekt, men återfuktningen når liksom inte förbi lockarna och hela vägen genom håret.
Idag testade vi därför att göra en slags inpackning med ekologisk kokosolja. Vi smorde in håret och lät det vara i några timmar och sen tvättade vi ur. Vi får helt enkelt se om det ger resultat i det långa loppet. Nästa helg ska vi gå och få håret klippt igen. Det kommer säkert också att göra situationen bättre...

Annars får vi forska vidare. Tips mottages gärna!

torsdag 6 juni 2013

Starka kvinnor och poesi

På tunnelbanetågen här i New York kan man se diverse reklam för hur många saker som helst. Bland annat Gudrun Sjödén som öppnat en butik här, öl, parfym, mat...you name it. Det finns som reklam. Till och med fejkreklam som skojar med riktig reklam.

Det finaste jag ser på tågen är dock det som kallas "Poetry in motion". Det är posters med korta dikter av olika poeter och jag har upptäckt en hel massa fint under åren. Den dikt som fastnat det här året är denna av Mary Ruefle:


Nu syns texten inte så bra så jag skriver den under:

Voyager
I have become an orchid
washed in on the salt white beach.
Memory,
what can I make of it now
that might please you - 
this life, already wasted
and still strewn with miracles?

Från en stark kvinnlig poet till andra starka kvinnor.

Den här senaste veckan har jag fått fira tre fantastiska kvinnor i mitt liv på olika sätt. 

Förra veckan tog min kära vän S (och en av Ns gudmödrar) sin examen här i New York. Efter flera år med studier och arbete har hon äntligen avslutat sin bachelors. Det är ett otroligt arbete som ligger bakom och är jag så glad för hennes skull. Även om det betyder att hon förmodligen åker tillbaka till Tyskland i höst...

I onsdags tog min fantastiska vän C i Malmö sin examen och är nu färdig tandläkare! Vi träffades på Svenska Kyrkan i NY 2005 och blev bra vänner direkt. Jag har sett henne utvecklas från en lite smågalen tonåring (jag är några år äldre, var ganska gammal när jag åkte som au-pair) till en vuxen kvinna med utbildning. Vilken resa! Det har varit så roligt att följa och jag är så stolt!
Nu gäller det bara att hon gör ett bra jobb i höst så hon kan spara pengar och komma och hälsa på.

Idag tar min näst yngsta syster M examen från gymnasiet. Äntligen! Det har varit en brokig väg med många gupp och hål, men till slut hittade hon rätt och kämpade på ordentligt under de senaste tre åren! Hon har verkligen växt med uppgiften och jag är en stolt storasyster som nu ser på när hon tar steget ut i vuxenlivet! I höst väntar mer studier, något som jag inte riktigt förväntat mig förut, och det gör mig ännu stoltare! GRATTIS SYSTER! You did it!

Kärlek till alla starka kvinnor där ute!

onsdag 5 juni 2013

Tvillingar?

Jo, just nu känns det som om jag väntar tvillingar. Minst. Kanske är det fem som slåss där inne, som den där ukrainskan som det rapporterades om nyligen. Kan inte fatta att det "bara" är tre månader kvar, eller 13 veckor. Samtidigt som jag inte kan fatta att det "fortfarande" är så långt kvar!
Hur ska jag ha det egentligen? Ännu har jag inte så mycket gravidkrämpor, mer än att jag växt ur alla kläder i hela stan. Och att jag inte orkar gå lika långa sträckor utan att stanna eller sitta ned. Mest för att fötterna gör ont. Kan också bero på dåliga sandaler. Jag är på jakt efter ett par bekväma, sköna sandaler, men med stil. Alltså, de ska vara lite snygga i alla fall. Stil vet jag inte om har annars heller.
Tyvärr verkar det som om att man får välja. Antingen MODE eller bekvämlighet. Just nu lutar det åt bekvämlighet. Dessutom kostar de där bekväma och mindre vackra skorna en fin slant. Jag får väl till att hajka ordentligt i sommar så att jag får valuta för pengarna. Här i stan kan man i alla fall använda sandaler till slutet av september, ibland längre. Det är bra!

Nu ska jag snart hoppa i säng. Jag ska upp före tuppen imorgon och slåss med andra pendlare till jobbet.

måndag 3 juni 2013

Kontroversiellt?

I helgen uppmärksammades Cheerios nya reklam i media här i USA. Jag själv har sett den ett antal gånger innan och inte ens tänkt på vad som kunde vara kontroversiellt.
Vad tror ni att de tog upp? Jag låter er gissa först, och längre ned i inlägget avslöjar jag vad som togs upp på nyheter i TV och på internet.



Läs avslöjandet längre ned:





Lite till







Lite till




Lite till











Japp. Få se om ni gissade rätt! Anledningen till all uppståndelse är att familjen är mixad, dvs en african-american pappa, en vit mamma och deras "blandbarn". 2013 är det fortfarande "en stor grej" och att visa sånt på TV väcker ilska hos många. Under alla youtube-klipp kan man kommentera och under detta klipp var det väldigt, väldigt många rasistiska kommentarer. Till slut var de tvungna att stänga av möjligheten att kommentera klippet.
Nu ska vi också ta i beaktning att det är anonymt att kommentera och då är det lätt att de där "smygrasisterna" med sjuka åsikter vågar sig ut ur mörkret. Skulle man ställa dem till svars personligen face to face, skulle det nog låta annorlunda. Sedan beror det på VAR i landet man bor. I New York är folk generellt mer öppna med olikheter, men givetvis finns det undantag (nyligen har bland annat flera homosexuella män blivit misshandlade och någon till och med dödad "mitt i stan" här).

Själv reagerade jag inte alls på reklamen först. Kanske för att vi är en så kallad "blandfamilj". För oss är det helt normalt. Som tur är har vi bara fått positiva reaktioner på att vara just en sådan familj. Främlingar på gatan som kommenterat hur bra vi passar tillsammans, gett oss välsignelser och kommenterat hur vacker N är som hon är.

Det är jag tacksam för!

söndag 2 juni 2013

Letar desperat! Och nära-döden!

Igår och idag har varit en sån där värme igen...eller inte ens bara det. Torsdag och fredag också. Kvavt, fuktigt, varmt. Igår stannade jag inomhus och kramade om vår AC. Min bästa vän! Den kan man lita på till hundra procent. Dottern for till stranden med sin farbror, hans tjej och lilla kusinen. Jag slapp därmed att gå ut till parken. Tack och lov! Hon var borta hela dagen och hade haft det helt fantastiskt. Det hade jag med.

Idag var det inte lika varmt som igår, och det var faktiskt skönt att gå ut. Lite vind och härlig skugga så gick det bra. Dock letade jag desperat efter en lerpöl...Ni vet, grisar och allt det där. Ikväll ska det tydligen åska och regna. Kanske skulle passa på att springa ut imorgon en sväng och samla lera tills framtida behov? Fylla badkaret kanske?

Dessutom hade jag en nära-döden-upplevelse igår ikväll. I godan ro skulle jag gå på toaletten och vimsar in genom dörren. Jag tänder lampan och drar ner brallorna, som man ju gör på dasset. Precis när jag ska sätta mig kollar jag ned på golvet. Där står världens största kackerlacka och väntar på att attackera. Med byxorna runt anklarna sprintar jag upp och studsar förbi kackerlackan. Tyvärr är badrummet väldigt litet så risken att trampa på skrället är alldeles för stor. Jag kan inte riktigt se odjuret eftersom byxorna är ivägen och jag "dansar" liksom runt för att inte trampa på den samtidigt som jag försöker ta mig mot dörren. Jag skriker som en stucken gris. Och maken undrar vad som försigår egentligen. Jag kommer utsnubblande ur badrummet och pekar och skriker att han ska döda kackerlackan.

Maken är en riktig hjälte!

Det är verkligen en negativ del av att bo i NYC. Kackerlackor. Vi har inga i lägenheten, men ibland kommer de från andra håll in här. Så ibland ser man någon som skymtar förbi. Nere i tvättstugan kan man också få syn på väldigt stora kackerlackor. Normalt i lägenheten är det kanske en gång per månad och då är de ganska små som kan krypa genom ventilation. Den jag såg igår måste ha gått på anabola eller nåt!

Gah!
Ps, tacka mig för att jag inte googlar fram en bild på monstret!

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...