tisdag 25 juli 2017

Back to the hamster wheel!

Efter två utsökta semesterveckor är jag tillbaka på jobbet! Men frukta icke! De närmsta veckorna ska jag inte jobba ihjäl mig. Vi jobbar tre dagar i veckan en månad framöver och jag har dessutom en semestervecka kvar som infaller om tre veckor. Jag ska inte klaga.
Jag var ledig igår måndag,  jobbade idag tisdag och är sedan ledig imorgon onsdag för att därefter jobba torsdag och fredag. Inte illa!

Vi har haft två fina och avslappnade veckor med dagsutflykter och besök från svärsyster med familj. Givetvis kommer vi att fortsätta sommaren med mer dagsutflykter nu när jag är ledig fler dagar i veckan. Imorgon ska vi t ex åka till Brooklyn Bridge Park. Där har vi aldrig varit. Nån dag ska vi åka till den lokala poolen och nån mer stranddag kommer säkert. Här är det ju varmt och skönt långt in i september/oktober! Faktiskt skönare i september då man slipper den höga luftfuktigheten!

måndag 24 juli 2017

Husdjur?

Jag växte upp med en hel del husdjur av alla slag. Katter, hundar, fåglar, kaniner, sniglar, grodor...och ett och annat akvarium. Vi hade en guldfisk en gång i tiden, som levde ungefär 100 fiskår. Vid ett tillfälle trodde vi att guldfisken var på väg att gå ur tiden. Fisken kunde knappt hålla sig flytande, spelade ingen roll hur mycket den viftade med fenorna. Min styvpappa tog till slut upp fisken och fann att den fått i sig en ansenligt stor sten som satt fast. På något sätt fick han ur stenen med en pincett. Och fisken levde lycklig i alla dina dar. I alla fall ett par år till!

Min klass som jag undervisade i förra året önskade sig ett akvarium och en förälder förbarmade sig över dem. Hon köpte både fisk och akvarium. Det var i januari 2016. Sedan dess har fisken fått byta klassrum med mig ett antal gånger plus fått åka hem till flera barns hem över våra lov. Och han lever än! Det är konstigt hur fäst man blir vid en fisk egentligen. Förra året,  när vi hade en långhelg, och jag kom tillbaka till skolan fann jag att vattnet blivit grumligt och luktade fruktansvärt! Jag trodde att fisken måste ha kolat då. Genast blev jag ledsen och förtvivlad! Jag skyndade mig att rensa ur och leta efter den stackars fisken som med nöd och näppe fortfarande levde. Tilltufsad som få återfick den livslusten och kom sakta tillbaka till livet! Och lever ännu.

I dagarna ska vi vara kattvakt här hemma och även hamstervakt. Barnen är sugna på husdjur. Kanske ska man slå till? Om katter inte funkar så kan jag lätt tänka mig att kanske skaffa akvarium även hemma! Har kikat runt och hittat den här sidan om saltvattensakvarium, en sida som är väldigt hjälpsam! Kanske för er som också är sugna på akvarium?

onsdag 19 juli 2017

Sommar i New York

Här var det semester minsann! Vi har en trevlig staycation i år, med besök från familj från andra sidan landet. Dagsutflykter och parkbesök. Jätteskönt att bara vara ledig! Slippa gå upp kl 05 varje dag. Trots det vaknar jag av mig själv mellan 05.20 och 05.45. No rest for the wicked med andra ord.

Senare i sommar kommer en av systrarna mina att besöka oss. Det blir också roligt! Sommaren är bra kort alltså. Varför kan inte vintern kännas lika kort undrar jag?

fredag 21 april 2017

Luftigt

När man bor i en storstad som New York (eller andra fina städer som Stockholm!) tänker man ganska mycket på luften man andas. Speciellt den luft man andas när man är utomhus eller när man har fönstret öppet. När vi bodde i Sverige hade vi ett filter som satt i den lilla miniöppningen bredvid stora fönstret som filtrerade luften som kom in. Det filtret blev alldeles svart med jämna mellanrum. Och då bodde vi i en liten stad med väldigt lite trafik, till skillnad från nu! Vad vi andas in dagligen här vågar jag inte ens tänka på...

Det här med luft är ju något som är ganska viktigt. Utan luft dör vi och tusentals människor dör redan årligen av luftrelaterade åkommor. När jag gick i skolan (i Sverige) talades det ofta om ventilationen i byggnaderna vi huserade i. I en av byggnaderna fick jag, och många av mina vänner, ofta huvudvärk när vi hade lektioner där. Det var en gammal byggnad med få fönster och många elever. Dock uppfattade jag det som att man pratade mycket om ventilation och luft och hur man kan förbättra den. Vid något tillfälle sattes även mätare ut för att mäta något i luften. Vad, det kan jag inte säga! Att jag ens uppfattade allt detta om ventilationen är för övrig ett mirakel i sig, som tonåring hade man annat att tänka på...

Här i New York, och som vuxen med två barn, tänker jag ofta på ventilationen. Speciellt på sommaren när vi slår på vår AC. Den har inbyggda filter för att filtrera den luft som kommer in och ut. Men hur bra är den ventilationen egentligen? Det finns företag vasr uppgift är att rengöra dessa AC. De öppnar väl upp den och tar bort damm och byter filter etc. För en mindre förmögenhet. Kanske till och med billigare, men mindre miljövänligt, att köpa en helt ny maskin, speciellt om den har några år på nacken.

Inte nog med det. I köket har vi en spis, så klart! och en fläkt med ventilation. Jag har hela tiden trott att luften som sugs in i fläkten ventileras ut genom rör eller liknande. Det känns väl logiskt? Eller är det bara jag som känner så?
I alla fall. För några år sen skulle jag byta filter i fläkten och tar bort filter och lock och allt. Då upptäcker jag att luften åker in genom filtret och sen tillbaka ut igen! Det finns alltså inget hål som luften kan komma ut igenom, förutom ut i lägenheten. Vilken chock!
Inte undra på att luften hemma blir ganska unken när man gör storkok, trots att vi öppnar alla fönster vi har!

Vid några tillfällen har vi misstänkt att vår dotter lidit av allergier relaterade till luften, på inrådan av hennes läkare. Vi gjorde många förbättringar med både städning och ventilation för att få bättre luft inomhus. Det tycks ha hjälpt för hon har mycket färre problem nu än tidigare.

Jag har kikat runt lite på hemsidor för att få inspiration till att förbättra vår ventilation hemma, både på svenska och engelska. På svenska hittade jag www.ventilation.se där det fanns massor att kika på i form av ventilation. Bland annat ventilationsanläggning för hemmet  som kändes intressant. Den hittar ni HÄR.

Hur är er luft hemma eller på arbetsplatsen? Känner ni av dålig luft och hur påverkar det er?

lördag 15 april 2017

Det här med bloggandet utan dator!

Min dator är paj. Helt död. Nästan. Jag vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt kunde man inte fysiskt öppna min dator, som är en laptop, utan att skärmen nästan gick av. Tragiskt bortfall! Därför har det heller inte blivit mycket bloggande eftersom jag inte riktigt gillar att blogga via mobilen. Det är så pillrigt! Borde väl vara mer convenient? Men nä. Jobbigt att inte kunna skriva lika snabbt som med ett ordentligt redigt tangentbord, drygt att lägga till bilder...
Jag får nog vänja mig för jag saknar bloggandet! Jag saknar er!
Och nån dator har jag inte råd med ännu. Makens dator finns, men är inte alltid tillgänglig tyvärr. Och heller inte utrustad med svenskt tangentbord. Jag veeeeet att man kan fixa inställningarna men det gör man typ vart femte år när man köpt ny dator. Sen glömmer man hur man gör åren emellan. Och så klart kan det skolja sig mellan märken...
Ni ser ju mina tama bortförklaringar!

Nu kommer bloggandet tillbaka! Oavsett hur, blir det blogga av!

onsdag 22 februari 2017

#45 och motståndsrörelsen

Våra hemgjorda posters

Det blir mycket politik i mitt liv de närmsta åren, jag kan inte hjälpa det. "Du ska inte rro det blir sommar, om inte nån sätter fart.", heter det ju så vackert. Samma sak gäller förändring. Man kan inte sitta ned och vänta på att saker ska ske, eller knäppa med fingrarna. Det hade ju varit bekvämt! Det finns ett citat som lptee: "Be the change you want to see in the world." Jag avser att vara den förändringen. Ingen kam göra allt, men alla kan göra något.

Runtom i landet finns det en ny känsla av samhörighet bland de i motståndsrörelsen. Vi, jag vågar säga vi för jag är med, tyr oss till varann, stöttar varandras på sociala medier, hejar på och samlar styrka att stå emot.
I måndags var det en högtid kallad "President's Day". Vårt firande bestod av att gå i protester. I New York anordnade man en protest kallad "Not my President's Day". Jag, maken, dottern och våra närmsta grannar tog buss och tåg ned till Columbia Circle, beredda med posters med slogans. Min första demonstration, men tyvärr nog inte den sista. Vilken upplevelse det var!
Tusental fridfulla människor med fantastiska posters och skanderande! Det är en speciell känsla att stå invaggad med så många människor med ett och samma mål: att bli av med president #45. Några fina människor med trumma och tamburin slog takten och vi alla ropade: hi, hey ho, Donald Trump had got to go! Och Just love, no fear, refugees are welcome here! Eller denna dänga: We need a leader, not a creepy tweeter!
Vi var där nere under solens varma strålar några timmar innan vi for hemåt igen.





Dotterns poster!


video

video


Det finns såklart mycket mer att göra innan jobbet är avklarat. Denna vecka var dock väldigt framgångsrik på alla sätt eftersom bland annat Michael Flynn fick avgå pga kontakter med Ryssland. Det var fint.

lördag 4 februari 2017

Två veckor

Två veckor- en livstid. Jag tror inte att det är någon som helt kunnat undvika vad som hänt under de här två senaste veckorna i USA. Folk är väldigt upprörda och med all rätt. Det är lite jobbigt att vakna upp och liksom genast undrar vad som kommer ske idag. Mycket av det som pågår i form av nya lagar etc kommer heller aldrig ut i main stream media. Givetvis portandet av folk från de sju muslimska länderna, toppade nyheterna - med all rätt.
Jag är så glad att folk står upp för vad som är rätt! Det ger mig hopp om mänskligheten. Folk är ute på gator och protesterar, bojkottar varor och företag, skriver uppmuntrande på sociala medier, skänker pengar till organisationer, ringer senatorer och jobbar ideellt för att hjälpa andra. Det är fantastiskt!
New Yorks senator Gillibrand, har varit utomordentlig måste jag säga. Hon har röstat nej till många av den nya "presidentens " val till sin administration, och vågar gå emot strömmen. Det som är förskräckligt är att många demokrater som är i senaten inte verkar tänka efter ordentligt utan röstar Ja för vem som helst! Det måste ändras. Republikanerna försökte ta ner President Obama under åtta år, dags att återgälda vänligheten!

Det är mkt som redan kommer bli lidande. Miljön och den vanliga lilla människan. Men ni vet "corporations are people too" som myntades under förra valet...

fredag 20 januari 2017

En dag av sorg..

Eftersom jag saknar ord kommer har ett kraftfullt inlagg, skrivet av maken.

As the country prepares to take a hiatus from the hope, dignity, and white knuckle ingenuity that has made it the unrivaled greatest country in the world to be "Great Again," I want to reflect on a sign of progress that, until now I sort of took for granted.


Yesterday, while picking Naomi up from the computer coding program she attends I got the chance to go in the makeshift computer lab, a neatly appointed room of desks, chairs, and laptops in the back of our local Library, (shout out to NYPL) to have a look at what she and the other children were about. Now, I'm not easily impressed - my New Yorker cynicism, Samurai like stoicism, and bitterness of one balding too soon provide ample defense against excitability, so my jaw didn't quite hit the floor but rather hung somewhere around my knees when I saw what they've achieved in just two sessions.  They, each of them, had created unique animations with sound that were interactive. The spilt screen layout on the monitors displayed lines of code next to working animations. I was thoroughly…, I mean, yeah it was alright.  Ahem! Once I managed to shift my jaw, and my inner Luke Cage, back into their respective sockets I started looking away from the digital creations and at the creators. DING!

I can’t say I was surprised nor was it particularly remarkable that 9 out of 10 of the creators were girls most of them Naomi’s classmates, all of them in her year at school. The one boy was in fact an older brother of Naomi’s friend.  What makes this worth reflecting on is what happens today – the inauguration of a genuinely unqualified, untrustworthy, and unpleasant boor of a man to the office of the Presidency. For only a moment, upon seeing what Naomi and her friends had created, I was a kid again just wanting to join in on the action. And then, without warning, I was hoofed back to reality when one of the girls joked about learning to hack so she can “Dump Trump.” They all laughed in agreement, I squirmed. That’s what I get for daydreaming. There it was, exactly what is at stake – our girls. It didn’t matter whether the coders were boys or girls before HIS name was mentioned, but it is impossible to feel comfortable with a man who thinks about women in the way one might think about a steak dinner and not worry for our girls.

Growing up in my family I didn’t need telling that girls are equal to boys. It was and still is just the way of things. Just the way of things. As matter of fact, I grew up with the quixotic notion that girls are inherently smarter than boys. Hmm, wherever did I get that idea? I also have an older sister who delighted in tormenting me, though, to be fair she was and, I’ll admit just this once, still is clever.

That Man, however, doesn’t show any such signs of respect for girls and women, or anyone and anything that doesn’t orbit his grand ego for that matter. Neither is he the kind of person to surround himself with people who might upstage him. Not surprisingly, his nominee for Education Secretary is a nugget from the very bottom of the barrel of qualified candidates. The person that will likely be appointed to the post of Education Secretary has exactly the sum of 0+none experience working in Education. Moreover, through past acts – generous financial contributions to Private and Charter School lobbyists – she, Betsy Devos, has shown a severe, and I mean absolutely menacing, disdain for public schools and everyone associated with them. In her appointment hearing she refused to affirm that all schools whether private or public, if they receive federal funds, should meet the same accountability standards. She said that we might need guns in schools because, and I kid you not, Grizzly Bears. You what? She even flaunted the idea of defunding public schools (I really hope she spends her entire term chasing that shadow). But the one admission of the threat this new administration poses to public schools and public programs is Betsy Devos’ flat refusal to say whether she will continue to uphold the Individuals with Disabilities Education Act (IDEA) known for insuring equal education for children with disabilities. The amount of harm she could do in four years is not to be underestimated. When the words equal and education are used together in debates of such magnitude everyone should take note, particularly girls and women.  Equality is still a work in progress, even a far-fetched ideal to some. It seems to me that whenever equality goes through the machinations of politics, economics, culture and all the other cogs and gears in this grand machine we call civilization, it emerges with women being somehow less equal, regardless of the context of which it went in.

This is a message of hope. The changes about to occur are very worrying but I don’t believe they will be impactful. Consider it a pause from sensible progress for a moment of reflection and contrast.  I’m hopeful because of what saw at Naomi’s coding group yesterday.  Encouraging girls to drop their dolls and bedazzle tools to pick up hobbies like computer coding is still a novel proposal. So, I consider myself lucky to witness nine capable girls being taught to code by a female Polish/Swedish expatriate, who you know must be a feminist and socialist, and enjoying themselves. Their cheerful celebration of their accomplishments after just two meetings, roughly 4 hours of coding, served for me as appropriate defiance for the times ahead. I witnessed the inexorable course of progress. This administration could possibly undermine some of that progress, but they cannot stop it. The will of our girls is inevitable. You can try to put off the inevitable but eventually you stumble upon the place where inevitable goes and waits, to be avoided no longer.


Therefore, as the country prepares to take a hiatus from its higher values and status as greatest country in the world to be “Great Again,” whatever that means, we are going to be all right. There will be difficulties, no doubt, things have a habit of going awry when morons and devils are given authority. Fortunately, a lot of people still remember what is truly important, an entity that wields a passive but arguably the most potent power – the next generation. So, whether it be free pop-up computer coding classes for the duration of this new administration’s “management” or protests or, most importantly, getting out to vote next time round, reasoning people who like progress, and even those who like looking back from time to time, will succumb to the irresistible pressure of the next generation. I’ve had some insight into their dynamic; they want to make good things happen and they will not be denied. If you’re looking for a leader, a president, look no further than the dreams of your children, or your neighbor’s children if you don’t have any. They will challenge you and demand that you give your best and they will give you hope and make you a better person. Those are first rate leadership qualities. So as the country inaugurates a president, I’ve chosen my own. Her name is Naomi. She dreams of becoming a Doctor, Scientist, Teacher, Philanthropist, Environmentalist, and Software Engineer. Lead on. 

tisdag 17 januari 2017

Att städa eller icke städa...

Det fanns en tid då vår lägenheten, vårt liv generellt,  var alldeles städat, perfekt och tillrättalagt. Innan barnen föddes. Speciellt innan barn nummer två. Då, när han föddes, infann sig det ständiga kaoset. Lite som Dantes inferno. Kanske en dålig liknelse. Men faktiskt har jag funderat på att sluta städa till båda barnen är redo att flyga ut ur boet. Att det kanske dröjer en 20 år dit, det bryr jag mig inte om.
Seriöst. Det finns dagar ("dagar" kanske var att ta i. Snarare timmar, minuter eller sekunder) då vår lägenheten är så där undanplockad, ren, ordningssam, som vi vill ha den. Detta sker oftast en söndag på en skottdag då sonen sover mellan klockan 13 och 14. Oftast då också under en fullmåne som sammanfaller med en solförmörkelse. Ja, ni ser ju. Det händer inte så ofta.

Ni ser ju hur sonen far fram...Lite så här går det till dagligen. Ut med ALLA leksaker så att man kan se var allt finns. Lek med EN av dessa leksaker, häll ut en ny låda!

Här i New York, är det ganska vanligt, vanligare än där jag kommer ifrån i Sverige i alla fall, att betala för så kallade hushållsnäratjänster som städning, barnvakt, smågöra på huset/lägenheten eller gå ut med hunden om man nu har en sån.
I den familj jag bodde hos när jag var au-pair fanns en hushållerska som kom ett par timmar om dagen och plockade undan, tvättade kläder och lagade mat. För en nyinvandrad från Sverige kändes det otroligt främmande att ha någon som kom dagligen för att göra sånt man själv skulle hinna med.
Jag vande mig ganska snabbt ändå. Vad bekvämt det var! Någon som sopar och tvättar golven, ser till att tvätta (och vika tvätt! Icke att förglömma!! Mitt hatgöra!) och så laga lite mat på det, som är klar när man kommer hem.
Hade jag råd skulle jag inte dra mig för att kanske hyra in någon för månadsstädning i alla fall. Vad skönt  det skulle vara!

Som sagt, här där jag bor, är det relativt vanligt med att betala andra för sånt göra. Hur vanligt är det hemma i Sverige? Jag kollade runt lite på nätet och fann faktiskt många företag som erbjuder liknande tjänster. Som den här sidan Hemmiljö.
Och faktiskt märkte jag på den här sidan, och de andra jag besökte, att det inte var så dyrt som jag befarat för en månadsstädning...å andra sidan erbjuder de inte hushållerskor som också lagar mat för samma pris. Det kanske är för mycket att begära? ;)

Har ni funderat på att anlita någon som städar hemma hos er?

lördag 31 december 2016

Hej då 2016! Varm välkommen 2017!

Så var 2016 års sista timmar här. Hos oss är det drygt åtta timmar kvar,  hos er i Sverige ynka två timmar.

2016 bjöd på många fina minnen med familjen och med vänner - nya som gamla
 Inga resor för oss, men väl många besökare. 2016 var året då livet lunkade på, då vardagen fick infinna sig. 2016 var året då vår dotter fyllde nio år och trädde in i förtonåren. 2016 var året då vår son inte längre kunde beskrivas som en "toddlare" (ja, det är faktiskt ett ord!) utan som en liten pojke med alldeles egna tankar och funderingar.
2016 var också året då världen tog en vändning, då naiviteten fick sig en törn. Världen över har vi sett kaos i form av krig, terror och politiska val som världen inte skådat på länge. Som tur är har vi också fått se underbara medmänniskor och fantastiska osjälviska handlingar som fått mig att återfå tron på mänskligheten.

2017 är på intåg. På ett personligt plan ger jag inga nyårslöften mer än att jobba på mig själv för att bli den bästa person som JAG kan bli. Jag vill bli den förändring som jag hoppas att världen kommer att göra under nästa år.
Medmänsklighet, tålamod, styrka och kärlek kommer att vara mina ledord in i det nya året.

Frid vare med er vänner! Må 2017 bringa allt gott till er och de dina!

lördag 17 december 2016

Men så gick det en massa veckor sen senaste uppdateringen! Alltså det här med tid? Hur funkar det? Först känns det som en evighet till jul (och julledigt, låt oss icke förglömma alltså. Det viktigaste!) Och sen står den där och knackar envist på dörren och jag försöker att skjuta upp att öppna den tills jag måste.

För att kicka igång skrivandet igen tänkte jag mig en lista!

Bästa i veckan

Oj! Så mycket. Till exempel att pappa kom på besök från Sverige i söndags och stannar nästan tre veckor. Att vi firade Luciatåg på jobbet. Att den dagen fick vi stänga skolan efter halv dag p g a vattenläcka i stan. "Otur"! Att vi fick massa uppskattning från föräldrarna till barnen vi jobbar med. Att sonens nalle försvann och vi trodde den var borta för alltid, men så dök den upp efter ett par dagar! Att det nu är två veckors ledigt!

Sämst i veckan
Sjukdomar. Dottern har en envis förkylning med hosta. Sonen har ärvt den förkylningen och har nu även fått en ögoninfektion...

Plan för helgen
Storhandla med bil!! Köpa julgran. Baka MASSA och sen ha kalas för dottern som fyllde nio i fredags. Sova. Kanske. Det sistnämnda är aldrig en självklarhet.

Juluppdatering
Julen lär hända oavsett om jag är redo eller inte. Tur att man är ledig nästan en vecka nu innan, annars hade jag varit rökt (lax). Jag ska lacka oct baka och laga mat och pynta Och handla.

Nu ser jag fram emot lite ledigt och att kunna uppdatera bloggen lite oftare!

måndag 24 oktober 2016

Nu är det jul igen!

Det lackar minsann mot jul! Igen! 
Innan man vet ordet av är det första advent som sedan raskt följs av andra advent, lucia, julbak och julstök och julkalender. 

Och så julklappar förstås. De där julklapparna alltså. När man bor så himla långt bort från vänner och familj är det inte lätt under högtider och diverse firanden. Saknaden är enorm när man ser hur ens nära och kära samlas för att fira något. Utan mig. Utan oss. 

Jag försöker alltid vara med på ett litet hörn i alla fall, genom Skype så klart men så också genom att köpa nån liten present. I början då vi flyttade till NY köpte jag saker härifrån och skickade. Det är ju alltid kul att få lite annorlunda grejer! 
Men så under åren har det blivit så dyrt att skicka över Atlanten. 
Man går till posten för att skicka nåt litet paket (tro mig, man köper inte supertunga saker för att skeppa över halva världen) och postkassörskan tittar på en genom skyddsglaset med skarp blick och säger med allvarlig röst:
- Det blir en arm och ett ben i betalning för att skicka detta till Sverige.

Nej tack kära posten. Nu har jag fått nog. Sist kostade portot dubbelt så mycket som själva presenten. 
I år har jag istället letat runt efter sidor på nätet. I Sverige. Där jag kan beställa presenter. 
Bland annat hittade jag den här kuliga butiken: Klossbutiken (klicka pa namnet for att komma till butiken!) som säljer Lego! Så himla bra eftersom jag har en legotokig systerson och en nästan lika legotokig systerdotter. Hur bra?! Ibland funkar njurarna bättre än förväntat alltså. 
Nu kan jag lägga mer pengar på själva julklapparna istället för på portot.
Julen är räddad!

söndag 9 oktober 2016

Galna grannar?

Det har varit händelserika veckorna här ska ni veta. Vad säger ni om bomber, tågkrasher, yxmän och explosioner?

För drygt en månad sedan härjade en yxman där jag och sonen byter tåg, bara ett kvarter därifrån. Skottlossning utbröt och allmänt kaos. Jag och sonen jobbade sent den dagen och missade dramatiken med en timme. Vi såg bara efterdyningarna i form av poliser, helikoptrar och avspärrningar.

Sedan var det utplacerade bomber lite mer söder på Manhattan, en som exploderade. Tpgen fick hoppa över en del stopp därikring.

Sedan exploderade ett hus två kvarter bakom vårt hus! Tydligen hade någon odlat marijuana ett tag och pga en gasläcka exploderade hela huset. Maken och barnen kände hur hela vårt hus skakade våldsamt. En brandman dog tyvärr.

Någon dag senare kraschade ett tåg in på en station i New Jersey, en station bort från där jag jobbar.

Ja så ni ser. Kul att bo i händelsernas centrum. Kanske.

söndag 25 september 2016

Sommaren fortsätter

Det är idag den 25 september. I fredags hade vi nära 30 grader varmt. Inte en tillstymmelse till kallt väder med andra ord.
Då märks det tydligt att man jobbar med 90% svenskar. Alla börjar prata om att "det ska bli sååååå skönt med höst". Helst igår skulle det varit höst. Alltså, det har varit en lång, varm och fuktig sommar. Jag ser fram emot att använda låmgärmade tröjor och byxor. Och andra skor än sandaler. Jag ser fram emot fina löv på träden och höststormar då man kan sitta inne och mysa framför en film - utan att få dåligt samvete för att "man måste vara ute när det är fint väder!"

Jag fick faktiskt en chock igår när jag tog barnen till parken för det var KALLT. Jag hade på mig en t-shirt och byxor men frös. Det var visst 18 grader "bara"...hösten är på ingång? Eller? Vem vet.

Idag är det söndag och vi ska ha en lat dag tillsammans. Inte ett jota ska jag göra. Bara sitta på rumpan och göra ingenting. Jo, titta på film kanske. Och baka kakor med ungarna. Just ja, jag har ju två barn också. Göra "ingenting" har en helt annan innebörd då. Allt är ju relativt.

Nu ska jag ringa systersonen som fyller sju år! Måste ju gratta på dagen!

söndag 4 september 2016

Snart är det visst jullov?

Så brukar det vara när skolan har börjat där i augusti/september. Skolan startar och så plötsligt är det jul. Och när julen är över är det plötsligt skolavslutning i juni. Jag vet inte hur det där fungerar egentligen.

Första veckan gick väldigt bra. Jag jobbar nu med något yngre barn samt en ny kollega. Det har varit en vecka som gått upp och ned. Vi har ett gäng nya barn utan tidigare skolerfarenhet och för dem har det varit lite svårare. Trots det har det varit en smidig första vecka!

För min lilla H har det varit en smärtsam vecka också. Han har haft lite svårt att separera från mig på morgonen. Av flera anledningar skulle jag tro. Först och främst har han ju inte varit i skolan på nästan tre månader. Sedan har han fått nya lärare (som han visserligen känner igen, men som han inte varit med hela dagarna tidigare), nytt klassrum (och ny byggnad), nya klasskamrater, nu går han fem dagar i veckan istället för tre. Det tär på en liten kille. Jag får dock uppdateringar från hans lärare och han blir ganska snabbt glad igen efter att jag lämnat. Tack och lov. Vi får se hur nästa vecka går. Jag tror det blir bättre och bättre. Jag ser ju hur det är i mitt eget klassrum! Vilket känns fint!

Nu har vi i alla fall långhelg, eftersom det är Labor Day. Dock har en storm hotat under veckan och vi har varit försiktiga med planer. Nu har stormen bedarrat och kanske återfår styrka i mitten av veckan istället. Idag ser ut att bli en fin dag!


Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...