Jag blir manisk

Nu när tapetseringen är klar har jag städat ordentligt. Det är som sagt väldigt dammigt och smutsigt efter nåt sånt. Plus en väldig oreda då saker och ting fått byta plats i nästan en vecka. I torsdags koncentrerade jag mig på dotterns rum och vardagsrummet, samt köket. Igår när vi kom hem påbörjade jag resten också. Och det var nåt som kom över mig. Det började med att jag tänkte att jag kunde städa ur skåpen i köket eftersom skåpluckorna ännu inte är ditsatta. Det blir ju liksom lite smidigare.

Fast utan hunden

När det var klart kunde jag inte sluta! Jag gick runt som en ångvält. Kastade, putsade, städade, fejade. In i garderober i hallen och städa ur och rensa bort skit som man ändå aldrig använder, men som man sparar för att det är "bra att ha". Nu ska det bort. Eftersom det blir flytt så småningom är det fiffigt att börja rensa ur redan nu. Dessutom fick jag upp vårgardinerna i köket. Strykta och allt. Känns riktigt bra!
Jag städade cirka sex timmar igår och har fortfarande en del kvar. Idag måste jag slänga en massa på återbruket och tvätta golven, tvätta kläder.

Det var skönt att få det mesta gjort igår för idag är jag förkyld med ont i halsen! Typiskt. 


Ikväll blir det en skön vilokväll. Kanske ett bad och ansiktsmask. För att jag haft en sån stressig vecka och varit så duktig.

Fast jag är snyggare. Bild kanske kommer imorgon!

Sol inne, sol ute!

Det är nåt skumt med våren. För jag fryser nästan mer på våren än på vintern. Kanske för att när man tittar ut så ser det varmare ut än det är? Och när man ser snö på vintern förväntar man sig just minusgrader och massa kyla.
I måndags förmiddag var det riktigt fint ute och faktiskt riktigt varmt. Jag passerade förskoleavdelningen på väg till matsalen och finner tre små tjejer som står utanför toaletten iklädda overaller och mössor. Som vanligt hälsar jag, men den här gången blir jag stoppad av två av tjejerna. De tittar upp på mig med allvarliga ögon och en av dem utbrister:
- Snälla, kan du säga till vår fröken att vi inte vill gå ut!
- Ja, men varför då?, frågar jag.
- Det är såååå kallt ute, svarar den andra tjejen då.

Jag försökte på mig en förklaring att det ju faktiskt var vår nu och att de varit ute under vintern när det var mycket kallare. Och sen insåg jag att jag känner samma sak själv. Det är kallt. Fast solen lyser och det är plusgrader.
Det går i alla fall åt rätt håll. När jag och dottern åker iväg tidigt på morgonen är solen helt uppe. När vi äter middag är solen fortfarande stark. Sol kan göra så mycket!
Jag är dock inte den som kastar min vinterjacka i garderoben i första taget. Jag svettas in våren. Gärna med mössa och halsduk också. Jag ogillar verkligen att frysa. Vårjackan brukar komma fram sent i april nån gång.

Hörrni, det är visst fredag?

Ny look

Nu är tapetseringen och målningen i lägenheten klar. Det blev riktigt snyggt. Något som förbryllar mig dock är att skåpluckorna fortfarande inte är ditsatta. Ingen lapp fann jag heller om detta. Huruvida planen är att sätta upp dem idag eller imorgon fredag eller om en vecka. Det hade ju varit intressant att veta menar jag. Annars är det ganska smidigt utan luckor. Man ser ganska exakt vad som fattas och om man måste åka och handla.
Eftermiddagen får spenderas att städa extra noga. Det är ju alltid dammigt efter ett sånt här lägenhetsingrepp. I varje vrå dessutom. Och så får dottern flytta in i sitt eget lilla rum i natt. Hon var väldigt exalterad över sitt nya fina rum igår kväll när vi kom hem!
Köket är också väldigt fint. Om än lite trist utan skåpluckor. Vi får se om de tillkommit när vi kommer hem i eftermiddag.

För övrigt väntar jag på ett paket från DHL som måste köras ut till mig. Jag ringde DHL igår för att fråga när, var och hur. Och hör och häpna, de kör bara ut mellan 9-14 om vardagarna! Och då tycker de att man ska vara hemma. Kan man inte vara det så ska nån man känner springa över eller vara beredd. Jo, men visst. Jag som jobbar i en annan stad kan inte bara svänga förbi när de behagar ringa. För en exakt tid kan heller inte utlovas. Och de allra flesta man känner har väl annat att göra? Så, jag frågade om jag fick ändra adressen till min syster istället. För hon är hemma, men kan inte kuta runt stan hur som helst eftersom hon har en liten son. Men det fick jag heller inte göra först av säkerhetsskäl. Efter lite övertalning gick det. Så min snälla syrra E kan ta emot mitt paket mellan klockan 9-14 idag! Värdelös service i alla fall.

EFIT my way

Nån gång har jag faktiskt gett mig på det där med EFIT (Ett Foto I Timmen). Det är bara det att det aldrig blir Ett Foto I Timmen. Det blir snarare, ett foto när jag kommer ihåg att det ska vara ett foto i timmen. Så det kan typ bli klockan 8 och sen 12 och sen kanske 13 och så klockan 15 och så kanske en avslutande bild vid 22. Jag är värdelös. Här kommer istället EFNJKIÖTD (Ett Foto När Jag Kommer Ihåg Över Tre Dagar)

När målaren kommer och arbetar i lägenheten blir det mycket compact living. Vi har liksom alla rum i två rum under veckan. Mycket spännande. Närhet till allt kan man säga. Behöver man en gaffel kikar man bara under soffan. Är man sugen på att leka lite med dockor tittar man bakom träningscykeln som står bakom köksstolarna. 

När målaren jobbar i dotterns rum hela veckan får man campera tillsammans i samma säng. Det har sina fördelar. Och nackdelar. Speciellt när man vanligtvis sover med sin man som varken andas eller rör sig på hela natten. Att ha en snarkande, snurrande dotter i sängen är absolut en utmaning. Lite tröttsamt. Tills den natten hon kurar ihop sig väldigt nära och snusar en på halsen och vill att man ska stryka hennes hår och krama henne.  Då är det plötsligt ett nöje.

Sen får man lunch på jobbet. Igår var det Tomat sopa. Det låter värre än det är. 

Sen kan man avsluta dagen med en föreläsning och läs-och skrivinlärning. I pausen kan man gå på toaletten och får då  lite lektyr att tillägna sig när man kissar. Och så kan man inse att det det kanske var bra att så många lärare kom till föreläsningen om just läs-och skrivinlärning. 

Moderna grottmålningar som dessvärre inte sparas till eftervärlden.  Fast  det skulle vara intressant att veta vad framtidens arkeologer skulle säga om de hittade dessa vid en utgrävning?

Lätt att leva miljösmart

Igår läste jag en riktigt bra debattartikel på nyhetssidan. Den handlade om att det måste vara lätt att leva miljösmart. Och jag ville bara skrika AMEN!
Vi människor är lite lata av naturen. Det är inget fel med det. Vår hjärna funkar så. Spara energi, för när du verkligen behöver det för att överleva. Idag har vi ju inga problem med att få energi, det finns galet mycket mat för väldigt många.
Vi hade en sopstation utanför vårt hus. Där kunde man lägga allt som skulle återvinnas. Det var superbra. Väldigt oorgainserat visserligen, men man kunde källsortera och känna att man gjorde nåt bra för miljön. Plötsligt stängdes denna utan vidare information. Efter ett par månader fick vi veta att man skulle bygga om och organisera, men det tog tid. Under tiden kunde man åka till Återbruket för att sortera. Så, jag packade in mina sopor i skruttbilen och begav mig dit. Två lördagar (jag jobbar och har begränsat med tid på vardagarna). Sen var det slut med det. Orka. Jag bryr mig mycket om miljön. Anser att man ska sortera, åka kollektivt när det går, höja bensinskatt, hitta annan form av elförsörjning, plocka upp skräp, äta ekologiskt och närodlat. MEN, jag är också lat. Under nästan ett år blev det inget sorterande. För de som arbetade med sopstationen arbetade i snigelfart. Nu är stationen klar och jag sopsorterar igen.

Jag tänker också på de äldre som sorterar, som vill. De samlar sina burkar, påsar, förpackningar i flera veckor och sen drar de ut med rollatorn för att sopsortera. Vilka hjältar! Finns det inget som kan effektivisera detta sorterande så att fler gör det? Jag vet att man inte ska gör allt så himla lätt och tillgängligt. Det är nog omöjligt. Hur bekväm får man bli? Jag vet inte. Så bekvämt att det når fler kanske?
Vi samlar våra förpackningar på hög i en -två veckor och sen måste vi ändå gå ut i minus 20 och stå utanför ett hus och skicka in våra sopor i olika fack. Är det bekvämt? Inte direkt. Burkar och annat tar plats uppe i lägenhete. Att stå ute i 10 minuter för att kasta in sopor i många minus är heller inte bekvämt. Och det tar tid.
Ändå är det nåt jag gör. MEN finns det andra sätt? För jag kan tänka mig att många, många inte lockas av att göra det på det sättet jag är van vid. De som bor i hus, har de ens den möjligheten? Då måste man säkert betala extra? Eller åka själv till återbruket.

Kollektivtrafiken. SJ är ett skämt. Bussar tar aplång tid. Det är svårt att köpa biljett, man drar in tåg och buss så att det blir längre mellan avgångarna.
Ekologiskt är skitdyrt och det finns inte ens ett ordentligt utbud av ekologiska varor. Jag vet att som konsument kan man påverka, men kostar exempelvis en ekologisk vara nästan dubbelt så mycket som en icke-ekologisk, är det inte lätt att ha råd. Visst, folk kommer att skrika att man har råd att ta hand om sin hälsa, man har råd att köpa bra mat. Fine. Men alla tjänar inte massor av pengar. Om matkassen ska vara dubbelt så dyr finns det inte en chans att ha råd. Jag skulle inte ha råd. Fast jag vill.
Ekologiskt jordbruk är också bra för miljön. Utan gifter. Förresten, kan man lita på alla ekologiska alternativ? Att de verkligen är ekologiska? Jag vet inte. Det är också svårt att veta. Mer pengar så att alla jordbruk kan vara ekologiska.

Usch, nu blev det ett långt inlägg. Det är en viktig fråga som vi alla måste ta ställning till. Det SKA vara lätt att vara miljösmart. Men ibland känns det som att politiker gör det svårare.

Söndagsäventyr för en fyraåring

Idag börjar de göra om de resterande rummen i vår lägenhet. Förra året var det hallen, vardagsrummet och vårt sovrum som "gick under kniven" och tapetserades om. Nu är det köket och lillans sovrum som ska fixas. Det ska tapetseras och målas och skåpluckorna i köket ska göras om. Därför spenderades en stor del av söndagen åt att pula med möbelflytt och se till att inget står i vägen för målarna. Det resulterade i att dottern inte kan sova i sitt rum på ett par dagar och hon får därför sova i vårt rum. Och vilken lycka! N kunde inte riktigt förstå vilken tur hon hade! Sova i mammas och pappas rum! Ojoj! 10 minuter före ordinarie läggdagstid ville hon gå och sova. För säkerhets skull antar jag. Kanske skulle jag ändra mig?
Först var det tänkt att hon skulle sova i sin egen säng i vårt rum, men så tänkte jag om. Varför inte ha ett riktigt äventyr nu när det finns plats? Vid läggdags la jag mig i vår säng och sa att hon skulle komma dit så vi kunde läsa saga. Hon tittade tveksamt på mig. Skulle hon få ligga i vår säng dessutom? Ännu mera ojoj! Högtidligt klättrade hon ner och under vårt täcke med ett enormt leende på läpparna. När sagan var slut skulle N gå och släcka lampan. Hon trodde att jag skulle lägga mig samma tid som henne vid sju. Då fick jag förklara att hon skulle sova som vanligt och att jag skulle komma senare. N såg nästan lite rädd ut så jag fick tända lampan på nattduksbordet och förklara hur det skulle gå till. Då blev hon lugnare och jag kunde lämna rummet. Efter en stund kikade jag in för att se hur hon hade det. Vad underbart det är att spionera lite grann! Man får se så underbara saker ibland. N kröp runt lite i sängen. Kikade på grejer som stod på borden bredvid sängen och sen viftade hon med händerna. Det tog en stund innan jag fattade att hon gjorde skuggfigurer på väggen! Lampan som lyste är perfekt för sånt.

När jag sedan gick och la mig låg jag en stund och lyssnade på henne. Efter en tio minuter satte hon sig upp, flög ut med handen och buffade till täcket där jag låg flera gånger. När hon kände att jag var där vände hon sig om och fortsatte sova. Sötnos!


Trevlig måndag på er!

Julen varar ända fram till påska

Det är sant. Adventsljusstakar i fönstren hos hädarna, en gammal julgran i min egen baklucka, pepparkaksbak i mars månad i Trillingnötens hushåll och nu är det dags för påskmustens intåg. I fredags när jag slängt granen fanns det påskmust att köpa i den lokala affären. Eftersom jag är ett stort fan av must i alla dess former och dessutom inte har nån skam i kroppen alls så kostade på mig en flaska redan nu. Det är väl bara en tre veckor kvar till påsk ändå? Lite som "potatoe, potaaaatoe" ni vet. Och den smakade precis som jag minns den från i julas. Jag har en suspekt aning om att det är exakt samma recept som används och sen byter man bara ut etiketten vid tillverkningen från JULmust till PÅSKMust. Ett annat alternativ är att den julmust som inte såldes i affärerna i december återtogs och fick sina etiketter utbytta den vägen och så raka vägen tillbaka till försäljning igen.
Ja, och påska varar ända till midsommar då? För Kristi Himmelfärd och Pingst är det väl ingen som "firar" längre? Lite extra ledigt vid den förstnämnda givetvis, men längre än så sträcker sig inte "firandet". Just ja! Vi har ju sista april också mitt i smeten, och så en Nationaldag. Där rök min teori. You can't win everytime.

För övrigt anser jag att Kartago bör förstöras. Nej, jag menar att så klart rätt låt vann igår. Jag är söndagsförvirrad idag.

Jag försöker peppa mig

Ikväll är det dags för Mellofinal och försöker peppa mig lite grann. Jag har liksom fallit ur den där Melodifestivalfebern jag haft tidigare om åren. Det börjar bli lite lamt med alla deltävlingar. Nu kommer jag att låta som en gammal bakåtsträvare, men det var faktiskt bättre förr. Jag kommer ihåg när jag var liten och att få vara uppe riktigt sent på Melodifestivalkvällen var årets höjdpunkt, en familjefest. Nu är det "familjefest" sex gånger under lika många veckor och särskilt sent är det heller inte. Inte ens finalen. Den slutar klockan 22. På min tid var det efter midnatt. 
I år har jag sett en bråkdel av veckotävlingarna så låtarna under finalen ikväll kommer att bli ganska nya för mig. Jag har hört Loreens låt och den gillar jag starkt. Dannys tycker jag inte om av rena principskäl. Han är för boybandish för min smak. Mollys låt är också fin, men lite långsam. Jag tror inte att den kommer att slå i Europafinalen. För det är väl vinst vi ska ha nu?


Ja, vi får se. Jag laddar hela dagen lång. Dessutom ska vi vara lite barnvakt till min systerdotter och sen ska vi ta en sväng på stan. Vi ska hyra film och ha en filmeftermiddag med lite popcorn jag och dottern. Det är välbehövligt efter den här långa veckan!

Den här fick jag med mig hem från förskolan igår! Dottern hävdar att det är en kanin. 

Freeeeedaaaaag!

Aldrig tror jag att jag längtat så mycket till en fredag. Att slippa gå upp klockan 05, slippa väcka dottern aptidigt, slippa stressa till förskola och jobb, stressa och hämta, skynda hem, laga mat...Hela dagen imorgon ska vi bara ta det lugnt. Slappa. Mysa. Vila. Melodifestivalfinal. Låter nästan som en dröm!

I eftermiddag åker granen ut så att ni vet. Då kommer våren imorgon. Anneli rapporterade dock i sin kommentar om människor som fortfarande har adventsljusstakar i sina fönster! Vad är det för fel på folk egentligen? Det här måste upp i EU-domstolen. Sånt kan vi inte tolerera. Fram med en lag som förbjuder julpynt efter mitten av januari.
Av med huvudena! Kanske att ta i, men åtminstone ett lillfinger kan väl ryka på hädarna? En nagel? Ett hårstrå?
Jag säger då det. Vart är världen på väg egentligen?

ps. Detta är mitt 1000:e inlägg! Kanske skulle dedikerat det till nåt viktigare än att förfasa mig över julstakar, men vad sjutton. Man kan inte vara djup jämt och ständigt. Fast fatta, 1000 inlägg. Det är inte kattskit!

Det är mitt fel!

Jag har insett att det här med vinterns återkomst helt är mitt fel! Jag ber om ursäkt. Usch, här har jag gått och skyllt på allt annat och varit sur för att det är kallt ute. Och så är det JAG som är boven. 

                                                    

Titta vad som ligger i vår baklucka! Ni ser rätt. Det ÄR vår julgran. Förra årets julgran till och med. Vi har inte köpt en ny i god tid i år, deet kan jag försäkra. Den har dessutom stått på balkongen sen strax före nyår. Och nu ska den tydligen till återbruket. Jag undrar hur den ska komma dit? Jag åker ju aldrig förbi där. 

Om jag hade kastat den när den hamnade i bakluckan åtminstone, kanske vintern ångrat sig och dragit sig tillbaka. Jag ska försöka åtgärda i eftermiddag alternativt imorgon. Promise!

Min lilla N blev en M

Det är en stor omställning för N att gå upp klockan 06 på morgonen för att gå till förskolan och humöret kanske inte alltid är på topp så tidigt på morgonen. Jag förstår! Det är inte alltid JAG är på topp klockan 10 på morgonen ens.
Efter cirka tio minuter är i alla fall min dotter på det klara igen. Då har hon vaknat till och planerar vilket gosedjur som får följa med till förskolan den dagen. Igår fick hon också för sig att hon skulle byta namn. Inte skulle hon heta N inte. Nej, nu skulle jag kalla henne Mickis! Hon var stenhård på den biten. Jag råkade visst säga N i alla fall och då rättade hon mig. Till och med när vi kom till förskolan höll hon fast vid sitt nya namn och berättade för fröken att hon bytt. Plötsligt blev det liksom officiellt till och med. Tack och lov hade hon återgått till sitt vanliga namn vid dagens slut.

N pratar mycket om sin pappa hela tiden, både hemma och på förskolan. Hur han flög till New York i ett flygplan och är hos farmor och sånt. Igår när jag hämtade henne sa jag att vi skulle ringa till pappa när vi kom hem och hon frågade om vi skulle flyga till New York nu och hälsa på? Det är svårt att förklara hur det funkar. Att det tar lååång tid med flygplan och att vi faktiskt ska åka i sommar. Hur långt är det dit? Vad betyder det?
Det är svårt för en fyraåring att förstå sin omvärld ibland...

N älskar att rita numera. På den här bilden har hon en bror och en syster. Hint kanske?

Känner mig lite lurad

Det är just vad jag gör. Jag känner mig så in i bomben lurad. Det ligger en hund begraven. Förra veckan var det vår. Visst? Nu är det plötsligt minus 10 på nätterna igen! Det går ju inte ens att begrava en hund just nu, marken är stenhård. Hur gick det till måntro? Det är dessutom inte så väldigt varmt på dagarna heller. Jag gillar inte. Det skulle ju vara vår. Värme, sol. Visserligen är det ju ljusare tider, men jag vill ha värme. Jag vill använda min vårjacka, mina vårskor. Inte mössa, vantar och vinterskor. Det suger fett som man sa för några år sen. Ni vet ju att jag är gammal så jag slänger med uråldriga uttryck. Jag känner för att stampa i marken som en trotsig tvååring och lägga mig på marken och skrika och gapa och gråta. Tills jag får som jag vill. Risken är ju att det blir ett långt utbrott. Kanske ända till april. Det har jag inte tid med.
Jag återgår nog i alla fall till att klaga på bloggen istället. Kanske Gud hör bön? Måste man vara troende året runt för att Gud ska höra bön? Eller räcker det att man är säsongsreligiös? Nån som vet?

Ett nytt kapitel

Idag börjar ett nytt kapitel i våra liv. Efter ett hemskt och tårfyllt farväl påbörjar vi vår resa mot nya mål. Det kommer att bli bra det här. Så småningom. Ännu känns det väldigt långt, väldigt ensamt och väldigt jobbigt. Vi går mot ljusare tider på flera plan och det gör att det går att uthärda. Det gäller att sätte blicken mot målet och fokusera.
Idag ska dottern spendera sin första hela dag på förskolan. Tidigare har hon bara gått några timmar om dagen. Det ska bli intressant att se hur det fungerar. Hon gillar förskolan så det bör inte vara några problem. Samtidigt är det en stor förändring som sker i hennes liv just nu. Det kan ju skapa lite förvirring och svårigheter i en liten människas liv att ens pappa bor så långt bort. De är ju vana att spendera nästan hela dagarna tillsammans...

Idag är det i alla fall måndag och jag är glad för att:

• vi går mot ljusare tider. Mörkret är på väg bort, ljuset på väg in.
• vi äntligen tagit steget på väg mot New York, efter så många år.
• det finns så fina människor i bloggvärlden som stöttar och uppmuntrar! Tack!
• jag har en så fin make och en underbar dotter!

Ha en fin måndag!

Sista dagen :(

Idag är det sista dagen maken är hemma. Och jag sörjer. Hela dagen. Kanske gråter lite också. Jag fattar inte att det är dags att skiljas nu. Inte för alltid, men för en ganska lång period. Alldeles för lång för mitt tycke och smak.
Dagen ägnar jag åt att umgås med min man och dotter och passar på att mysa. Vi lagar god mat, ligger i soffan och gosar, kanske kikar på nån film tillsammans...Datorn lägger jag åt sidan. Ni får ha överseende.

Högfärd går före förfall

Jag förfaller! Det är helt galet. Step by step bryts jag ned. Det började med det gråa håret som började dyka upp när jag var runt 24. Då var det ett enstaka litet strå som vågade sticka upp och vara lite grått. NU är det en heeelt annan femma. Skulle jag inte färga håret skulle jag vara i princip gråhårig, eller åtminstone 85 %. Jag är inte sugen på att kolla upp detta närmare utan färgar på. Jag är fasiken inte ens 30.
Sedan kom rynkorna. Inte såna där snygga fina rynkor i ögonvrån, utan små UNDER ögat som gör att man ser trött ut. I-landsproblem, jag vet, men jag måste få ur mig detta. De syns dessutom mer när man gått ned i vikt som jag gjort. Kul i jul. 
Nu har också synen börjat förfalla. What is up with that? Jag har haft huvudvärk ett tag och tänkte det skulle vara bra att kolla synen. Sist var när jag skulle få mitt övningskörningstillstånd 2003 eller nåt. Då var jag ung och snygg. Och hade bra ögon. I alla fall. För tre veckor sedan steg jag in hos optikern och de konstaterade att jag hade bra syn. MEN. Det där jäkla MEN. Det var nåt med fokuseringen som inte stämde. Jag låg väldigt mycket under. Därför fick jag hem nån slags grej som man ska kolla igenom och läsa en text och sen flippa runt så att en annan styrka hamnar där och så läsa igen. Detta ska göras 3 gånger om dagen 2 minuter varje gång. Snacka om svårt att komma ihåg! Jag är nog dement också till råga på allt. 
Igår var det dags för återbesök och det hade blivit liiiite bättre. Tydligen måste jag öva tre veckor till och risken är stor att jag måste ha glasögon så småningom. Gah! What is happening? Gråhårig, rynkig och halvblind då? Tur att man redan är gift, annars hade jag haft det svårt på marknaden som jag säger så.