tisdag 28 juni 2016

Duschade tankar?

Idag, när jag klev ur duschen och började torka mig med handduken, kom jag plötsligt på ett gammalt inlägg från bloggen som handlar just om att torka sig med handduk.

"Idag har jag träningsvärk. Torsdagen på gymmet och gårdagens Hollywoodyoga (japp, du läste rätt! Hollywoodyoga) med extra magträning har gjort sitt. Trots stretchning värker armarna och ryggen ganska rejält. En skön smärta dock.
I duschen efter träning infinner sig en hel del tankar och funderingar. Något som jag funderat på är bland annat själva handdukstorkningen efter en dusch. Jag har lagt märke till att när jag tar handduken för att torka gör jag EXAKT likadant varje gång. Börjar med samma kroppsdelar, fortsätter med nästa och avslutar med samma kroppsdel. Varje gång. Det är liksom som att hjärnan arbetat fram det bästa sättet att torka av kroppen i en viss speciell ordning.
En gång försökte jag torka på ett annat sätt, men då blev jag förvirrad och det tog längre tid. Fundera på det nästa gång ni kliver ur duschen : ) Men inte för mycket för då förstör ni "torkflowet"."
(Inlägg från februari 2011)

Jag kan konstatera att jag fem år efter detta inlägg fortfarande torkar kroppsdelar i samma ordning...
Dessutom kan jag lägga till att Gunde Svan i en intervju berättade att han hade utarbetat det snabbaste sättet att torka sig efter en dusch. Det var under den tiden då han fortfarande tävlade och var smått besatt av tider och att förbättra dem, så kanske inte så konstigt!

lördag 18 juni 2016

Jag är trött på vapen

På riktigt. Är jag chockad att det förekommit ännu en masskjutning här i USA? Tyvärr kan jag inte säga annat än nej. Det var väntat. Och jag har väntat. Ända sedan Sandy Hook i december 2012, har jag väntat på att vapenlagar ska ändras. Det behövs stora förändringar. Vilken civil behöver tillgång till automatvapen? Jag tycker till och med att soldater i krig kanske borde slåss med armborst och pilbåge istället.
Jag är så trött. Trött på att höra om människor som dör nästan dagligen av att de skjutits av misstag av sin treåring, om barn som dör av omenade kulor som far förbi, om masskjutningar, om folk som slåss för "rätten att ha vapen". "Ingen ska ta mina vapen". "Det är människor som dödar med vapen, det är inte vapnen som dödar". Nej, men idiot. OM människan inte hade tillgång till vapnet hade han heller inte använt det att döda någon annan.

2012 sa jag att om inget händer nu, kommer aldrig något att hända. Inget hände. Jag känner mig maktlös. Många, många höjer sina röster, men det är ingen som lyssnar. Senaten och kongressen är en grupp med köpta människor. De är köpta av NRA  som står på vapenägares sida. Tyärr. Dock är jag glad att fler pratar. Fler försöker. Fler har tröttnat. Det är inte bara jag. Tillsammans kanske något kan hända. Team work makes the dream work. Jag ska försöka fortsätta hoppas. Och arbeta mot vapen.

torsdag 16 juni 2016

Jo men så klart!

Sista veckan blev jag ju sjuk! I onsdags mådde jag konstigt hela dagen på jobbet. Inte undra på, vaknade sedan mitt i natten med 41 graders feber. Så jag fick vara hemma på torsdagen men släpade mig till jobbet sista dagen, vilket var i fredags. Man vill ju säga hej då till vissa av barnen som inte kommer tillbaka i höst och de som inte kommer på vårt sommarläger. Två månader är ganska lång tid att inte se barnen i den här åldern.
Det var i alla fall en mysig dag. Sonen kom också med och väl ute i parken, där alla barnen sjöng Idas sommarvisa tillsammans, uppslöt svägerskan och barnens kusin. Det var väldigt roligt att de kunde komma!

Under hela helgen var jag så sjuk. Jag gick till och med till doktorn för att utesluta halsfluss. Det var det inte. Istället misstänkte doktorn körtelfeber. Och det hade ju varit käckt! Eller inte. Testet kom tillbaka negativt och jag mår bättre. Halsontet försvann i måndags och febern i söndags. Tack och lov. Har väldigt sällan feber. Sista gången var säkert för tre år sen efter att jag tog vaccin mot influensan (en gång och aldrig mer igen!)

I måndags började så vårt sommarläger. Vi har ett knasigt gäng med barn i olika åldrar och det är verkligen en utmaning kan jag tala om. Med väldigt lite tid att förebereda och så ett gäng med barn som kommer ihop för första gången på det här sättet (i treårsåldern), så är det en startsträcka. Jag tror att vi börjar få ihop det nu i alla fall och det känns bra. Första dagen vara bara blä. Ville nästan hem och gråta. Jag var nog inte helt tillbaka på banan heller efter sjukdomen...nu känns det bättre. Dessutom är vi lediga en dag per vecka i fyra veckor framåt. Det hjälper också!
Välbehövligt efter ett insensivt år...

Annars då, hur har skolavslutningar gått för er hemmavid? :)

onsdag 8 juni 2016

Sommarplaner

Sommarplaner var det. Nu har vi ju inte så himla mycket semester i det här landet. Jag har två veckor mitt i juli. Sen är det inget mer. Så några stora planer har vi inte i år. Ingen Sverigeresa (eller annan lång resa för den delen heller).
Dock kommer två systrar från Moderlandet och hälsar på. En i juli och en i augusti. Det blir ju fint! Ena systern har aldrig varit här heller så det blir mycket nytt! Och spännande! Svägerskan är också på ingång från Seattle. Hon stannar ett bra tag och umgås med oss.

I år hade jag tänkt att ta tillvara på sommaren mer. Åka på småutflykter. Passa på att åka till Bronx Zoo oftare (och de andra djurparkerna) eftersom vi har medlemskap där. Förra gången vi hade medlemskap åkte vi bara en gång! På ett helt år. Tragiskt alltså. I år får det bli skärpning.
Åka till stranden kanske. Det är en bit från oss så det blir till att kanske låna bil eller satsa på att åka 2 timmar med tunnelbana...kan det vara värt ett par gånger i alla fall.
Sedan finns det massa roliga aktiviteter runt i stan om man bara orkar hålla sig uppdaterad. Marknader, parader, uppvisningar. Och massa annats skoj.
Nu är ju också sonen lite äldre och har mer utbyte av att åka till olika ställen. Då blir det också roligare.

Vad har ni för planer i år?

söndag 5 juni 2016

Stenen rullar

Tack för kommentarer om egna upplevelser kring att söka medborgarskap! Ju mer man vet, desto lättare är det att förbedera sig inför det som komma skall. I veckan fick jag ytterligare ett brev från USCIS (som sköter immigration). Där står det att min tid för intervju och prov är den 30 juni! Alltså bara några veckor framåt i tiden. Kanske dags att börja plugga? Nästa helg. Kanske. Jag vet med mig att jag kommer sitta där sista helgen innan och råplugga. Tiden går så himla snabbt att det är svårt att hinna med.

Imorgon börjar sista veckan av detta skolår och det är fortfarande en hel massa att hinna med. Packa klassrummet något, samla ihop barnens konstverk, födelsedagar som ska firas och så klart ordna med lite presenter till sonens lärare. Det blir böcker i år och så kanske nåt litet presentkort på nåt kaffeställe. Det brukar vara uppskattat.
Till dotterns lärare vet jag ännu inte. Skjuter så klart upp det till sista helgen. Givetvis. Vem ska jag inbilla att jag är organiserad och planerad? Jag hade tänkt gå ut idag och kika lite i affärer, men det regnar katter och hundar där ute just nu. Inte alls idealt att gå ut med andra ord. Tydligen ska det åska och ha sig, storma lite dessutom. Nej, idag blir det inomhus.

Igår var vi ute hela dagen nämligen. Vi åkte till Central Park med en väninna och hennes dotter. Faktiskt, nu när jag tänker efter, är detta årshelgen sedan vi träffades för första gången förra året! Då var det på Sveriges Nationaldag eftersom det var en lördag om jag inte missminner mig!
I år träffades vi vid en lekpark och sedan hade vi en fin picknick innan det var dags att bege sig hemåt. Jättemysigt! Sonen var fruktansvärt trött efter den dagen och somnade sittandes när han tittade på TV en stund...Med en missad middagsvila och mycket gående (vagnen gick sönder på vägen hem så han fick gå väldigt mycket. Med mutor) var han helt slut. Plus varmt och kvavt...Det tär på en liten kille som inte ens är fyllda tre ännu.

Hoppas ni haft en fin helg också!

onsdag 1 juni 2016

Och plötsligt var det sommar ja.

Den här våren har varit konstig. Knappt någon vår. Nån enstaka dag med varmt väder. Annars har det regnat och varit ganska kyligt, för att vara New York. Så en dag förra veckan kom sommaren med buller och bång!
Från 10-15 grader till BOOM! 30! Bara så där. Kroppen hänger inte riktigt med. Och inte garderoben heller...Jag har ett par shorts. Typ. Jag måste ut och handla lite. Samma med barnen. De brukar vara förberedda men i år har det liksom inte blivit av eftersom våren varit så konstig. Dags att börja sålla och lägga till.

Vi har också börjat använda vår AC, annars överlever man inte. Det roliga är att på vintern sover vi med endast ett tunt lakan. På vintern, på grund av AC, så sover vi med tjockt täcke. Så har vi det. Jag längtar efter svensk sommar ibland, då det ofta räcker med att öppna ett fönster så att en bris kommer in.

Men nu är den här, sommaren. Jag ångrar att jag klagade på att det var kallt tidigare. Verkligen. Ångrar. Nu återstår det bara 3-4 månader av svettande och höga elräkningar, sen är det höst igen. Jag ska inte klaga. Allt är lättare i varmt väder.

måndag 30 maj 2016

Memorial Day

Idag är det måndag. Och jag är inte på jobbet. Anledningen är att vi "firar" Memorial Day, till minne av de som krigat för vårt land, USA. Jag klagar inte. En ledig dag är en ledig dag. Och efter förra veckan behövdes denna dag. Vi hade rapportskrivning och utvecklingssamtal och massa annat att göra.
Bland annat kom det rymdskepp som vi planerat över hela året med barnen. En pappa i klassen hjälpte oss att sätta ihop det eftersom barnen ville använda metall och metall är ganska svårt att jobba med med mindre barn. I torsdags kom pappan med alla delarna och satte ihop det i klassrummet. Det är ett stort skepp. Barnen fullkomligt skrek av lycka! De satt i rymdskeppet och kramade varandra. Så glada var de.
Vi ska bara bygga taket och sen sätta ihop lite skruvar och annat så är det klart. Äntligen!

Apropå att fira de som kämpat för vårt land. Mitt medborgarskap går framåt. Jag kollade i fredags på hemsidan där man kan se statusen på ens ansökan och där stod det att en intervjutid har bokats. Tyvärr kommer den med posten så jag kunde inte se exakt datum och tid. Den intervjun kommer att innehålla olika tester om USAs historia bland annat. Jag fick en broschyr med frågor när jag tog mina fingeravtryck. Så jag ska börja studera den. Det är 100 frågor totalt man ska plugga. 10 frågor kommer på själva provet och man behöver få rätt på 6 av dem för att bli godkänd...

Efter att intervjun och provet är gjort får man vänta på en inbjudan till en ceremoni där man svär trohet till USA och sen vips är man medborgare. Vi får se när detta sker. Det vore lite roligt om det kunde ske den 4 juli på USAs nationaldag! Men vi får se. Intervju först.

fredag 27 maj 2016

Drumpf igen

The Donald (Trump) är på gång alltså. Jag är nästan mörkrädd. Han ser ut att få fler och fler väljare ju längre tiden går. Anonyma undersökningar visar att folk är mer benägna att rösta på Trump om de är anonyma (vilket man ju är under ett val!) än om de frågas rent ut. Så otroligt tragiskt. Vart är denna värld på väg? Jag tänker också på att Österrike är på väg att rösta på ett högerextremistiskt parti, SD blev tredje största parti i Sverige, Danmark och Frankrike ska vi ju heller inte glömma.

Det är fruktansvärt hur folk kan bli så blinda. Är det någon som kommer ihåg filmen/experimentet "The Wave"? Där en lärare lyckades skapa ett parti i sin skola, liknande ett nazistiskt parti, för att visa hur lätt det är att långsamt förändra synen på vad som är normalt och sedemera hjärntvätta folk att utesluta vissa grupper? Det var ju många som ifrågasatte HUR Hitler kunde få så många vanliga människor över på sin sida, HUR kunde folk vara så blinda? HUR kunde de bete sig som får hela bunten? Ja, gott folk. Är vi på väg dit igen måntro? En skock får som blint följer med alla andra?


Jag vägrar vara ett får.

tisdag 24 maj 2016

"Färjan"

Syster M skickade en bok med min andra syster som kom på besök i april. "Färjan" av Mats Strandberg. Det handlar om en Finlandsfärja som är på väg över Östersjön när plötsligt hemska saker börjar hända. En liten pojke står i korridoren och behöver hjälp att hitta sin mamma. En förbipassarande man hjälper pojken in på sin hytt igen. Vad som händer där inne, kan jag inte tala om, men det förändrar mannen i grunden och ingenting blir sig mer likt på den här kryssningen...

Blod utlovas. Mycket, mycket blod. Och eventuellt en uppföljare? Jag kan ju tala om att slutet inte är ett helt avjort slut, utan mer en flytande (ni kommer fatta skämtet efter ni läst boken) iakttagelse.

Gillar ni läskiga, spännande, blodfyllda böcker kan jag varmt rekommendera "Färjan" av Mats Strandberg.


söndag 22 maj 2016

Tre veckor

Nu är det tre veckor kvar utav detta skolår, på min förskola där jag jobbar. Tre veckor! Jag tyckte nyss att det var jullov och sedan början av januari. Det kändes som om våren aldrig skulle komma. Men nu är den här och om tre veckor har vi skolavslutning. Visserligen påföljs den inte utav sommarledigt för oss lärare, men väl ett roligt sommarläger med några barn och ett lite lättare schema med ledigt en dag i veckan! Det ser vi fram emot. Ja och så två veckor ledigt i juli (då kommer syster M på besök!) förstås.

Jag kan fortfarande inte förstå hur mycket som har hänt under det här året som gått. Nytt jobb i september, ny inriktning på pedagogik, fantastiska utmaningar i form av att bygga en stege med barnen och ett rymdskepp (japp, ett rymdskepp). Och nu är det alltså dags att runda av det hela. Som tur är kommer de flesta barn att gå kvar på skolan, förmodligen bara inte i min klass, så jag får se dem ett tag till. Vi har haft en alldeles fantastisk klass. Inte helt utan utmaningar, men vad kan man förvänta sig?

Och så övar vi "Idas sommarvisa" för fulla muggar. Kan det bli mer skolavslutningskänsla än så? Jag tror inte det!

lördag 21 maj 2016

En frivilligt ofrivillig paus

Kan man säga det? Bloggen fick ta en paus ett tag. Det har varit en hel del de senaste veckorna. Ett besök på akuten med sonen, lokala musikaler, galakväll mitt i veckan, rapportskrivningar och förkylningar. Och så jobb så klart. Och städning och tvättning och allt annat i livet.

I onsdags hade min skola en fundraising. Jag vet, en onsdagkväll! Jag jobbade till 17.30, sprang hem till en kollega (25 min rask promenad) för att byta om och så bil till festligheterna. Jag fick gå tidigt eftersom det tar ca 2 timmar att komma hem den tiden på kvällen. Och idag, lördag, är jag fortfarande i återhämtningsfasen efter några nätters dålig sömn...Men galan var fin! Fantastisk utsikt över Manhattan, otroligt fina dekorationer och helt okej mat. Min klass hade knåpat ihop två tavlor, som auktionerades ut. De gick för 500 dollar styck till sist! Jag tror det var de verk som gick allra bäst på hela galan. När proffs arbetar vet du!;)

Den här helgen är för ovanlighetens skull helt obokad. Det ska tyvärr regna. Regnat har det gjort i flera veckor nu, ganska ofta. Igår var vädret helt fantastiskt, men idag är det åter igen regn, moln och kyligare väder. Här är man ju van vid varma vårar och heta somrar, men detta år har börjat långsamt. Jag bär fortfarande jacka under de flesta dagar vilket är ovanligt. Dock vet jag ju vad som komma skall. 30 graders tryckande värme med AC som står på dygnet runt. Det kan jag lätt vänta på...

Nu ska jag hjälpa dottern att rycka ut tanden som sitter lös! Jag är inte bara lärare och bloggerska, jag är också mamma och tandläkare!

Här kommer lite bilder från Sverigeresan förra sommaren!






måndag 2 maj 2016

Systerbesöket är över

Nu har syster och systerdotter åkt hem till Sverige igen. I söndags närmare bestämt. Avsked är aldrig roligt. Speciellt inte när man faktiskt inte vet när man kommer att träffas igen. Nästa år? Om två år? Tre år? Mer? Det är jättejobbigt att inte veta exakt när man ses igen.

Vi har haft två fina veckor tillsammans i alla fall med mycket roligt!

Sonen i skolan komverserar med en av mina elever som fullkomligt avgudar honom :)

Manhattanutsikt från gratisfärjan till Staten Island!

Frihetsgudinnan i förbifart

Fika på Dominique Ansels bageri (uppfinnaren av Cronut som är en mix av croissant och donut)

Titanosaurus igen på American Museum of Natural History 
Där fick N också lära sig enkel origami

Sen var vi på Bronx Zoo. Det gillade sonen speciellt.
Nu har som sagt syster och systerdotter åkt hem igen och lägenheten känns tom...

fredag 29 april 2016

Kanske skulle bli amerikan?

Vår plan är ju att bo här tills vidare. I USA alltså.
Än så länge har jag ju "bara" Green Card" vilket berättigar mig att arbeta och bo här så länge jag sköter mig. I princip. Kortet förnyas lite då och då, i mitt fall vart tionde år.

Förra sommaren hade vi bott i USA i tre år, vilket betydde att jag kunde söka om att bli amerikansk medborgare. Just då kändes det inte aktuellt. Men så har vi pratat fram och tillbaka om fördelar och nackdelar etc. Sen kom beslutet. Dags att ansöka om att bli medborgare. Framförallt vill jag vara med och rösta och annat spännande. Ämnar man bo i ett land på obestämd tid (kanske för alltid?) så tycker i alla fall jag att man ska ta steget att bli medborgare så småningom. För vissa kanske det är så snart det bara går, för andra kan det vara en lite längre transportsträcka och det är ju okej det med!

I början av april skickade jag således in min ansökan med allt vad det innebar (kopior på green card, passfoton, pengar osv). Sedan är det bara att vänta. Och vänta. Och vänta. Idag hände dock något spännande! Jag fick ett brev om en tid att ta mina fingeravtryck, för sånt ska man också göra så klart. Jag är ganska obrottslig av mig så jag tror att det ska gå bra. Under mina år här i USA har jag redan tagit en mängd fingeravtryck av olika skäl (att få jobb på skolor, skicka in ansökan om lärarlegitimation osv) så jag har haft fullt upp med sånt, så vad gör ännu ett gäng avtryck?

Efter att ens fingeravtryck har blivit godkända får man så småningom en tid för intervju och därefter får man göra diverse prov (språkprov och historieprov). Blir man sedan godkänd på allt det får man förhoppningsvis medborgarskap och svärs in i en speciell ceremoni.

Nu måste jag nog snart börja plugga den amerikanska nationalsången? 

onsdag 27 april 2016

Uppdatering pendling och skola

Man kanske inte kan säga att det är en dans på rosor att pendla långt med en 2.5 åring flera dagar i veckan, jag måste säga att det är mycket roligare än jag hade trott. Sonen är inte en ängel men absolut en riktig trooper på alla sätt. 90% av dagarna går det smärtfritt. Vi leker med leksaker, oftast tåg som vi tar med, läser böcker eller bara pratar om det vi ser. Ytterst sällan har han haft meltdowns eller liknande. Ibland lite småtjafs, men det ska man ju räkna med. Så känner ju jag som vuxen pendlare ibland, jag skulle vilja freaka ut och skrika av frustration emellanåt. Nu vet jag ju oftast bättre (oftast!), medan min tvååring inte riktigt nått den nivån av förståelse ännu.

På skolan går det väldigt bra. Han ser så mycket fram emot att åka dit och han har så roligt. Nu har vi till och med kommit så långt att jag kan passera sonens klassrum eller träffa honom i parken utan att han bryter ihop. Han kramas glatt, leker vidare och sen kramas när jag går förbi. Och det är så roligt att få se vad han  gör mig dagarna ibland! Han leker med sina vänner, äter mellis, sover en stund. Allt det får jag en liten glimt av. Och ska jag vara ärlig saknar jag honom när han inte åker med mig på tåget på morgonen!

söndag 17 april 2016

Familj på ingång

Just nu går vi i väntans tider! Min syster och systerdotter sitter nämligen på ett plan på väg hit - i detta nu! Otroligt spännande!

Vi kommer spendera nästan två veckor tillsammans. Jag måste visserligen jobba några dagar här och där men jag har tagit ledigt de flesta dagar i alla fall. Det ska bli så härligt att få krama om dem snart!

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...