onsdag 13 maj 2015

På spaningsfronten intet nytt, morsdag och sommar

Lite gott och blandat blir det väl idag. Jag hinner inte med så många uppdateringar i veckan mellan jobb, familj och "fritid". Jag har inte sett "svenskan" igen efter den där fredagen. Vad pessimistiska ni var allihop, som inte hade hopp om att det kanske var en svensk i alla fall! Haha. Kanske är det en rugbytatuering? Eller nån från Ukraina? Det bor ganska många östeuropéer här så det är inte omöjligt. Dock har jag också spanat in en svensk flagga på en bil som är parkerad uppför backen! MEN det kan vara en svenskättling jag träffade på för två år sen. Jag fick hans telefonnummer då men min telefon gick sönder strax efter och hans nummer försvann. Här och där har jag tyckt att jag skymtat honom med sin familj, men jag är inte säker på att det är samma man (då jag träffade på honom hade han en ganska lustig hög hatt på skallen och därefter har jag inte sett honom i den). Mitt minne är inte så bra!

I söndags firade vi morsdag här i USA (och i andra länder runt om i världen) och dottern planerade aktiviteter dagar i förväg. Hon var nog mer förväntansfull än vad jag var. Bland annat planerade hon frukost på sängen. Jag försökte förklara att jag vaknar väldigt tidigt med sonen och det skulle nog bli svårt med frukost på sängen. Hon menade då att hon inte skulle läsa så länge på lördagkvällen och istället sova tidigt så att hon kunde vakna före mig. Till sist kom vi överens om att vi skulle laga frukost tillsammans, pannkakor med bär och grädde. Hon köpte blommor, gjorde inbjudningskort till festen och ordnade present (en dagbok). På lördagen frågade hon när vi var i affären, om hon kunde köpa några saker och kilade iväg på egen hand. Hon kom tillbaka med en bukett med blommor och lösmustascher. Så jag frågade vad hon skulle med lösmustaschen till och hon svarade : Till festen så klart!
Vi hade en alldeles fantastisk morsdag tillsammans med vackert väder och bra humör hos alla inblandade. Sonen kickade igång dagen något alldeles enastående med lite skrik och utbrott som avslutades med inkletad grädde och pannkaka i hår och ansikte och kropp (bad på det så klart!) Därefter gick dagen smidigt!

Blombukett från dottern och två kort; ett köpt och ett gjort.

Sonen hällde all frukt på sin tallrik och började dela kasta ut pannkakor åt alla.

Ritade lite i lekparken

Inte världens snyggaste bild, men mustascher kan användas till allt möjligt!

Posar i parken

En riktig teaterapa

Bukett från maken

H har hittat en tom korg som han nyttjade.

Och till sist: Sommar! Här är det sommar! Med dagar av fuktig och varm luft. Idag är det dock lite svalare (tack och lov). Både måndag och tisdag fick vi använda vår AC i lägenheten. Det positiva med det är att sonen sover gott! Jag vet inte om det är att det är kyligare i rummet eller om (o)ljudet söver honom. Han har i alla fall sovit riktigt bra.

En trädgård jag fann igår på en promenad. De hade en fågelbur i trädgården som inte riktigt syntes på bild. En gammeldags gul en. Jättefint!


Jag hoppas ni har det fint var ni än befinner er!

torsdag 7 maj 2015

Att förfölja

Vi har eventuellt spanat in en lokal svensk! Här. där jag bor, är vi inte direkt bortskämda med svenska grannar. Det finns massor med folk från Ryssland, Israel och asiatiska länder till exempel. Massor kanske är att ta i. Många i alla fall. Svenskar? Not so much. Dock har maken spanat in en svensk kvinna. Förmodligen är hon svensk, hon har en svensk flagga tatuerad bakom örat i alla fall. Borde väl vara rätt svensk? Jag vet inte. Jag skulle då inte tatuera in en random flagga, låt oss säga Monaco, om jag inte hade koppling dit ändå. Eller?

Så för nån fredag sedan, då jag var ledig, bestämde jag mig för att ta dottern till skolan för att se om jag också skulle träffa på kvinnan i fråga. Det var nämligen vid dotterns skola som maken såg "svenskan". Också vid vår tvättomat en gång.
Kanske, kaaaanske att jag skulle våga mig fram och fråga om hon var svensk, om jag såg henne. Maken kom med för att peka ut henne. Mycket riktigt, hon kom till skolan och lämnade av ett barn. Tyvärr var håret utsläppt (kunde alltså inte se tatueringen. Det hade ju varit en bra dialogöppnare annars!) och hon gick tillsammans med två andra kvinnor vid detta tillfället. Kändes ju lite skumt att gå fram helt apropå (hade ju inte hört henne prata svenska ELLER sett flaggan liksom. Ett helt random "Hej" hade kanske verkat konstigt!). Dock gick gruppen av kvinnor åt samma håll som oss och vi följde efter en bra bit på vägen. Jag hoppades få höra henne prata lite och kanske höra nån slags brytning, men icke! Mycket prat från de andra kvinnorna...inget från "svenskan".

Så ännu är vi osäkra på om det är en lokal svensk eller om det kanske var en annan flagga som maken kanske såg? Jag är nyfiken och hoppas så klart att vi ska stöta på henne nån gång till! Verkar ju som om hon har barn i dotterns ålder och bor ganska nära. Vore fantastiskt!



måndag 4 maj 2015

Överrumplad och snökastning

Så blev det typ 30 grader idag! Det var jag inte beredd på! Det har ju varit ganska varmt ett par dagar, men ändå tillräckligt "kyligt" för att ha en tunn tröja på sig över, men idag, jisses. Jag hade heller inte smetat på någon solkräm (vilket jag behöver eftersom jag har så ljus hy) utan fick försöka krypa in i små skuggområden när vi tog ungarna till parken mitt på dagen (med jobbet alltså). Det var en snäll mamma i parken (en mamma som också hör till kategorien "väldigt ljus hy") som erbjöd mig lite solkräm som jag tacksamt tog emot och kladdade på armar och axlar.

Efter den här långa och kalla vintern har kropen hamnat i chocktillstånd. Värme? Sol? Nä? "Shutdown".
Våren är alltså här! Våren är väl mer som en mycket varm Sverigesommar oftast. I juli och augusti är det som värst. Det har jag pratat om tidigare. Dock hörde jag att det var riktigt varmt förra sommaren där hemma. Till och med en pappa till en klasskamrat till N pratade om det i söndags på ett kalas vi var bjudna på. Han reser på mycket konferenser och reste till Uppsala Universitet på konferens. Han berättade att det inte fanns nån AC och att det var svårt att få upp fönster för att få in luft i den gamla byggnaden vid Domkyrkan. Det kan jag tro det! Men så är det ju inte så varmt varje sommar heller.

Kanske kommer de snart att kasta snöbollar i riksdagen och hävda att det inte finns någon växthuseffekt? Det hände här i senaten (tror jag att det var, eller kongressen?). Boston har fått en ansenlig mängd snö detta år. Nästan varje vecka har det varit snöstorm och mängden snö har sjudubblats eller något liknande. Många republikaner hävdar att det inte finns någon global uppvärmning och att det inte behövs att vi gör något för miljön. En ledamot i senaten tog med sig snö in på mötet som bevis på att "global warming does not exist" (VARFÖR blir inte Boston VARMARE liksom?)

 Det säger väl mer om det intellektuella värdet av hans hjärna snarare än bevis för att temperaturen sakta ökar för varje år...

lördag 2 maj 2015

En riktig guldgruva

Jag måste bara TACKA er alla för bra förslag angående min förra fråga om besök hemma! Ni är sannerligen en riktig guldgruva när det kommer till tips och tricks! Jag ska fundera på de förslag som kom upp och förmodligen blir det något i stil med några timmar i parken eller på nåt fik beroende på väder. Kanske kommer någon bekant förbi, eller kanske ingen kommer heller! Vem vet!?

Just nu håller jag på att planera inför sommarens jobb. Det är lite trixigt eftersom skolan jag jobbar på har ett sommarläger där man får jobba om man vill. Eftersom jag inte kan ta semester (man kan välja i början av året att dela upp sin lön så att man även får lön över sommarmånaderna, dvs mindre betalt per månad men spritt över 12 månader istället för 9.5 månad, Det funkar inte riktigt för mig eftersom jag inte tjänar tillräckligt för att vi ska överleva på detta så måste jag alltså jobba under sommaren för att få lön) måste jag jobba på sommarlägret. Nu har jag inte fått alla veckor jag ville jobba då andra lärare också ville ha några veckor att jobba, och måste pyssla med mitt barnvaktsjobb och annat för att få det att gå ihop. Lite knepigt, men det löser sig så småningom.

Jag kollar också efter andra barnvaktsjobb till hösten, men vi får se. Den här familjen jag jobbar för nu är väldigt flexibel och med det skoljobb jag har måste familjen vara flexibel eftersom jag måste ta ledigt vissa dagar för konferenser eller vissa kvällar för möten. Jag kan heller inte plötsligt komma in om barnet blir sjukt eftersom jag redan har ett jobb på förmiddagen...

Ja, ni ser vilket pyssel det är!
Nu ska jag ta hand om mina vilddjur (aka barnen!)

söndag 26 april 2015

En fråga till utlandssvenskar

NU är det drygt tre månader innan vi åker till Sverige. Tiden rusar känns det som! Vi förbereder på olika sätt, liksom familjen där borta.
 
Jag har inte många nära vänner i Sverige, en handfull, som jag gärna vill träffa när vi är där. Vi har ju en stor familj som kommer att få den mesta av vår tid. Även om vi stannar i tre veckor är det ganska kort tid och vi prioriterar familjen givetvis (och de få vänner vi har). Men så är det de där "andra". De som man träffar då och då, närmare bekanta, sådana man stöter på ibland, eller tar en fika med en gång om året eller så. Några skulle säkert gärna träffas och uppdatera och det skulle jag med, men jag tror inte att jag kommer att ha tid. Jag vill inte lova någon något jag inte kan hålla. 
Jag vill heller inte hemliggöra resan till Sverige, för jag kommer från en liten stad och där stöter man på varandra oavsett. 

Därför undrar jag hur ni andra utlandssvenskar har upplevt detta. Har det blivit konfrontationer om ni inte hunnit träffa alla vänner, bekanta och familj? Är nu öppna med att ni reser hemåt, men inte kommer att ha tid att ses över en fika eller liknande? Ett snabbt hej om man stöter på varandra på stan är ju givet, men mer än så?

Detta är ju första gången vi reser tillbaka och jag har inte riktigt upplevt detta. Vi vet dessutom inte hur länge det dröjer innan vi kommer till Sverige nästa gång. Det kan dröja ett år, två eller fem. 

söndag 19 april 2015

"Frivillighet"

Inför fundraiserkvällen på vår skola blev lärarna tillfrågade att donera vår tid. Till exempel en "play date" med oss för några barn som föräldrarna sedan kunde bjuda på under auktionen. Detta var så klart  frivilligt. "Frivilligt " snarare. Det hade sett dåligt ut om vi tackat nej så egentligen var det snarare ett tvång. Vår play date blev bjuden på av två familjer och igår, lördag, skulle denna play date äga rum. Det känns sååå där att åka in på jobbet en tidig lördagmorgon när solen skiner och temperaturen stigit uppåt 20 grader för första gången. Dessutom var tunnelbanan stängd för underhåll vilket  betydde buss i 1.5 timme istället för tåg i 40 min. Nästa år ska jag dubbelkolla att tunnelbanan fungerar innan vi bestämmer datum för nåt sånt här. Dottern fick i alla fall hänga på till jobbet, vilket gjorde det värt resan.

Två av barnen som dök upp på play daten är tvillingar och de har en yngre bror, som är några månader äldre än min H. Brorsan kommer varje morgon med storasystrarna och passar på att leka och pilla med leksaker  i klassrummet. Även igår kom han med för att lämna sina systrar. Båda tjejerna kom in med öppna armar för en kram och lillebror ville inte vara sämre han utan kom med utsträckta armar för en kram han med!
En annan tjej bjöd med sin bästa kompis som hon pratar om hela tiden, så det var roligt att äntligen få ett ansikte till namnet. Dessa barn kommer att flytta till förskoleklass på annan skola i höst, så vi har bara några veckor kvar tillsammans. Det är ibland svårt att vara lärare på det sättet, så många avsked varje år!

I alla fall gjorde vi ett målarprojekt tillsammans och sedan gick vi ut i parken en stund. Vi avslutade med pizza och glass. Jag och dotter lämna några minuter tidigare eftersom vi hade biljetter till en konsert- och dansuppvisning  på Lincoln Center. Vi mötte upp maken och tittade på föreställningen som visade sig vara Askungen och den drakdödande prinsen (grovt översatt). En mycket fin uppvisning! Sonen fick rumsera med kusinen istället. Han hade väldigt roligt han med!

Idag kommer vädret att vara lika vackert igen. Efter sonens tupplur går vi ut till parken och övar cykel igen med dottern. Passa på!

Lincoln Center smygfotat.

Kikade på elektrisk bil på Columbus Circle.

Sonen och kusinen sover gott


onsdag 15 april 2015

mother of the year

Förra sommaren köpte vi en cykel till dottern. Tanken var att hon skulle lära sig cykla under sommaren. Det var inte alldeles lätt eftersom inget gick som planerat. Cykeln köptes, men tyvärr fanns det inga stödhjul som passade till just hennes cykel. Skärmen var alldeles för tjock. Dessutom är det inte bara att gå ut utanför huset och öva. Det finns läskiga vägar med mycket trafik. Därför var vi tvungna att bege oss till närmaste park vilken ligger en 15 min promenad iväg. Lägg därtill att dottern är född något harig, ogillar att ramla, känna smärta och liknande. Vi övade några gånger och,  ja, det gick inte fantastiskt om jag säger så.
I år var därför mitt mål att starta tidigt med övningen för att på så sätt få henne att cykla innan jul. Under påskveckan var det regnigt och kallt men lördag och söndag ljusnade det. Vi övade balans på lördagen (skruvade ned sadeln så att hon kunde sätta fötterna i backen) och så på söndagen testade vi att cykla med sadeln i normal höjd. Att öva liknande saker med dottern är inte det lättaste. Tyvärr har hon ärvt mitt humör och ni kan ju tänka er hur mycket vi lyckades tjafsa innan det gick vägen!  Mycket tålamod...som jag inte har emellanåt. Ändå lyckades dottern till slut att cykla! Alldeles själv! Och vilken lycka!  Hennes självförtroende sköt i höjden enormt. Och jag kan dra en suck av lättnad - vi fixade detta innan jul!

söndag 12 april 2015

100 dagar av riktig mat is over and out

100 dagar har passerat sedan vår utmaning tog sin början. 100 dagar sedan årets första dag dessutom. Det ni! I fredags var den sista dagen, dag 100. Det har varit långa månader. Inte för att vi haft vår utmaning men för att det varit riktigt kallt och riktigt mycket vinter. Vi ser ljuset på alla sätt nu. Visserligen är det inte riktigt vårvarmt ännu, men vi slipper snö och slask. Vi slipper 15 minusgrader och 75 lager med kläder var gång vi ska gå ut.

Åter till 100 dagar av riktig mat. Här kommer en utvärdering av dagarna:

PLUS

  • inga tillsatser i vår mat alls. 
  • mer tid till matlagning, mer kärlek och mer uppskattning för maten
  • mindre svinn av mat. Har man spenderat timmar på att baka, koka och steka är man inte lika sugen på att kasta maten. Faktiskt!
  • vi har testat många nya recept och hittat en hel del nytt som vi kommer fortsätta laga
  • vi har ätit mer frukt och grönt. Inget kött, bara kyckling någon gång i veckan.
  • inser hur mycket tillsatser som finns i mat generellt. Även mat som anses nyttig av många. 
  • man blir mättare av riktig mat. Håller sig längre.

MINUS
  • mycket planera i förväg. Är brödet slut är det inte vara att springa till affären. Det tar minst 3 timmar att göra brödet (visserligen kan man svänga ihop nån slags tunnbröd och scones på mindre, men ni fattar vad jag menar).
  • mycket tid. I princip har det tagit en dag i veckan att förbereda buljong, bröd. flingor och annat som vi gör från grunden. 
  • ibland har man faktiskt inte tid att laga lunch eller middag. Att beställa mat kan ibland vara en hjälp när det krisar (inte varje dag, men då och då, ett par gånger i månaden). Vi har dock kunnat lösa det ganska okej ändå. Svårare när man har barn!
  • när man är bortbjuden, hur gör man då? Det är ju ingen matallergi (då kan man ju dö eller bli inlagd om man äter en viss mat)...man får bestämma iförväg hur man ska hantera detta. Likaså restaurangbesök.
  • svårt att hitta nödmat när man är ute längre än väntat och inte har med sig tillräcklig proviant.
Slutsatser:

Att äta riktig mat är lättare än man tror. Vi insåg också att vi redan innan eliminerat många varor med tillsatser. Vi har ätit mer varierat, mer frukt och grönt (trots att vi faktiskt åt mycket redan innan) och fått många nya maträtter att äta i framtiden. Vi kommer fortsätta att göra vårt eget bröd, egna buljong och flingor. Vi kommer att fortsätta dra ned på köttkonsumtionen. Ibland kommer vi att beställa hem mat. Ibland gå på restaurang eller äta en efterrätt. 
Det finns ingen återvändo efter dessa 100 dagar. Så här vill vi leva. 

fredag 10 april 2015

Ingen barnlek

Det var ett tag sedan vi reste utom landet och därför behövde ett antal pass uppdateras. Närmare bestämt barnens. Lilla H har ju aldrig haft nåt och Ns gick ut för flera år sen. Det är ingen barnlek att fixa pass här i USA ibland. Först ska man skaffa en blankett. Det gör man på posten till exempel, eller så kan man skriva ut den från internet. Sedan ska den fyllas i med information om ditt namn, var du bor, dina föräldrars namn (och mammans namn som ogift) och deras födelsedatum, kontaktperson in case of emergency (med adress och telefonnummer)...Därefter, måste ens birth certificate skickas med (om det är första gången man ansöker om pass, annars räcker kopia) och om man är under 16 år måste också kopia av föräldrars ID-kort medfölja. Sist, men inte minst, måste två passfoton produceras fram innan man kan call it a day. Notera att båda föräldrar (om barn under 16 ansöker) måste närvara vid ansökan annars måste den icke-medföljande föräldern skriva ett papper som måste bevittnas och skrivas på av en notarie för den andre föräldern att ta med. När allt det är klart gäller det att pricka in rätt tid att ställa sig i kö på posten för att lämna in ansökan. Min svägerska ansökte till sin son tidigare i veckan och det tog ett käckt antal timmar (runt 4). Vi gick igår morse när de öppnade klockan 09. Trots det tog det en timme att genomföra ansökan. Och vi var relativt förberedda. Det fanns några tidigare i kön som missat att ta med något som gott fick gå hem och fundera på sitt misstag och komma tillbaka...

Men nu är det gjort. Vi klarade det! Maken behövde visst inte nytt pass. Vi åker i augusti och hans går ut i oktober. Trodde vi. Ända till jag såg på mitt instagramkontot. Linnea i Colorado flög till Sverige med sin son igår. Maken blev stoppad vid incheckningen och fick inte följa med. Hans pass gick ut inom tre månader från resan.
Fy farao vad jag är glad att jag såg det nu!! Maken måste ha nytt pass! Tänk om VI stått där också i augusti och maken blivit nekad att flyga ut. Lätt hänt. Man lär sig av andras misstag....


onsdag 8 april 2015

Packat och klart

Nästan. Packa gör vi först om några månader, men biljetter är klara! Vi kommer till Sverige några veckor i sommar! Det känns nästan lite overkligt faktiskt. Jag (eller vi för den delen) har inte varit till Sverige på tre år. Jag längtar att få träffa hela familjen (och de vänner jag har) mest av allt. Det längsta jag varit ifrån både Sverige och familj är ett år i taget. Redan då kändes det konstigt att komma tillbaka. Till lugnet, till naturen, till alla människor. Jag undrar hur det kommer att kännas nu, efter tre år? De flesta har ju heller inte träffat sonen, det blir första gången för dem.

Det känns i alla fall himla härligt att ha nåt att se fram emot nu!

Från Barnens Museum

Barnens Museum


torsdag 2 april 2015

April, april, din dumma sill!

Hur gick det i år? Blev ni lurade? Det var ingen som försökte lura mig. Förutom vår rektor så klart. Hon kom insvepande på onsdag morgon och sa att skolans styrelse beviljat en extra ledig påskvecka. Jag förstod genast att det var något i görningen så klart men hann inte ens avslöja hennes bluff innan min kollega skrikit rakt ut av glädje och kramat om rektorn! Det var en alldeles lustig syn vill jag påstå!
Rektorn kände sig lite elak när hon sedan berättade att det bara var en bluff! Vi andra skrattade dock gott!


lördag 28 mars 2015

Fredagsgalej

Det känns att jag kom hem sent igår. Speciellt när man blir väckt 05.45 av en pigg son som är redo för dagen. NU, på en gång.

Jag arbetar på en privat förskola som förlitar sig på föräldrar som betalar en årsavgift. Vår avgift är ganska "låg" i New York-mått mätt, men för en svensk skulle det ändå se ganska dyrt ut. Vår avgift är subventionerad av den kyrka vari vi huserar och som även startade skolan. Vilket gör att vi också förlitar oss på donationer från föräldrar och familjer som tidigare haft barn på vår skola. Det är ofta det fungerar så här i New York (och i USA i det stora hela).
Många skolor, privata men även "kommunala" skolor (kallade public schools) som är gratis, brukar anordna en "fundraiser" årligen. Lite som en välgörenhetsgala. Föräldrar donerar saker och tjänster till en auktion där besökarna får buda på dessa. Man tar inträde dessutom. I inträdet ingår ofta dryck i form av vin och mat.

Igår hade vi en sån kväll på vår skola. Som lärare var det inte direkt ett val om jag skulle gå eller inte. Vi var "required" att komma. Och ja. En fredagkväll efter en vecka av arbete är väl kanske inte den bästa av kvällar att ränna ute.
Jag gjorde till mig i alla fall. Inhandlade en finare topp, tog byxor jag redan ägde, plattade håret (har alltid uppsatt annars) och slängde på lite maskara (det enda smink jag äger) för en kväll på galan. Jag mötte upp med en kollega och hennes man på tunnelbanan och vi gick dit tillsammans. Allt som allt var det en trevlig kväll med trevligt sällskap. Det är ganska trevligt att prata med föräldrar utanför jobbet, utanför den stressiga morgonen och alla måsten (och med lite vin i kroppen). Flera föräldrar kände inte igen mig till en början, så drastisk var en ny blus och rakt hår! Då kan man ju undra hur jag brukar se ut på jobbet egentligen? Jag kanske borde se över garderob och hår? Man kan ju inte se ut hur som helst även om man jobbar med barn menar jag.

Jag och kollegan budade också på lite tåg. Leksakståg så klart. Våra båda söner är förtjusta i Thomas the train och en av våra föräldrar designar tåg för leksakstillverkaren och han hade donerat ett gäng tåg. Ganska många. Vi har otroligt begåvade föräldrar i vår grupp. Fem musiker, varav tre jobbar professionellt, en konstnär, en kock med egen catering, leksaksdesigner, fysiker (och lärare på Columbia universitet) med flera. Tillsammans arbetade de och gjorde en fantastiskt fin kväll möjlig. Förhoppningsvis drog vi in en del pengar till nästa år!

Jag var ute efter min "läggtid" vilket är 22 och jag somnade nog inte förrän efter 23.30. Det kommer att kännas idag kan jag säga...Och givetvis är dagen fullspäckad med städning, karate (för dottern dock) och gå på födelsedagskalas. Dottern är inbjuden på ett kalas på Chuck E Cheese. Och jag ser inte fram emot det. Ska tydligen vara ett alldeles galet ställe med mat och spelmaskiner och all annan galenskap...Rapport kommer!

Ha en fin helg!

torsdag 26 mars 2015

En heeelt nyyy väääärld!

JAG ÄR FRISK!!! Det känns så fantastiskt bra! Ingen rinnande näsa, ingen hosta, inget öront, ingen feber. Jag känner smaken på maten jag äter, jag känner lukter. Det är så otroligt att det är svårt att riktigt fatta att jag inte längre är sjuk. Energin är tillbaka (trött efter vaknatt, men det är en helt annan slags strötthet) och det känns som om jag gått ur en dimma. En dimma som varat i drygt två månader. Det riktigt spritter i mig nu!
Tänk vad lite antibiotika kan göra ibland...

måndag 23 mars 2015

Recept från 100 dagar

Vi har hittat en hel del recept som vi tagit till oss under dessa dagar. Jag kommer nu publicera länkar till recepten. De är på engelska, men jag vet att jag har fantastiska läsare som pratar många språk :)

Tortillabröd (gott och enkelt! Bakar varje helg)

http://www.100daysofrealfood.com/2010/05/26/recipe-whole-wheat-tortillas/

Musli/granola (gott till fil och yoghurt)

http://www.100daysofrealfood.com/2010/04/04/recipe-granola-bars-cereal/

Blomkålscurry

http://www.epicurious.com/recipes/food/views/cauliflower-and-chickpea-curry-51174400

Blåbärsscones

http://www.100daysofrealfood.com/2015/01/20/recipe-whole-wheat-blueberry-scones/

Pesto

http://www.simplyrecipes.com/recipes/fresh_basil_pesto/

Sötpotatis och svarta bönor (som burrito. Passar mycket bra med tortillabröden! Brukar utelämna jalapeno och det blir gott ändå!)

http://www.100daysofrealfood.com/wp-content/uploads/2013/09/Cuban-Sweet-Potato-and-Black-Bean-Burritos.pdf

Falafel

http://pickyeaterblog.com/healthy-falafel-recipe/

Dressing (som passar bra med falafeln!)

http://www.100daysofrealfood.com/2011/12/01/recipe-ranch-flavored-dip/

Jordnötssmörkakor 

http://www.bobsredmill.com/recipes_detail.php?rid=604

Andra saker som vi gör från scratch är:

Buljong
Bröd (fullkorn)
Såser
Bakverk

söndag 22 mars 2015

Doktorn sa...

Jag gick tidigt till doktorn på lördag morgon och var in och ut på mindre än en halvtimme. Ingen kö! Jag berättade om alla symptom, hon undersökte, klämde och lyssnade. Och kom fram till att jag har  bihåleinflammation. Jag har aldrig haft det förut. Hon skrev ut antibiotika, en stark kur på fem dagar. Jag formligen sprang till apoteket när de öppnat för att hämta ut medicinen och ta första dosen.

I natt var det första gången på jag vet inte hur länge som jag inte vaknade upp med en heltäppt näsa (och jag får panik när ingen luft alls kan passera i näsan!)!! Fantastiskt! Nu hoppas jag att det fortsätter på det här sättet de kommande dagarna.

Apropå mediciner och kemikalier. Nu är det bara två veckor kvar av våra 100 dagar! Det har gått så snabbt på slutet nu. Vi kommer givetvis att fortsätta efter dessa två veckor. Det finns ingen återvändo. Inte när jag är så insatt i alla kemikalier som tillsätts i mat och vad dessa kan göra med oss. Vi tänker också mer på andra områden där man kan minska kemikalier, vilket vi i och för sig gjort tidigare också, men ännu mer nu. Som hudvårdsprodukter, schampoo och tvål etc. Vi har hittat bra ersättningsalternativ till dessa. Använda glas istället för plast, ekologiska kläder (jobbar på det mer och mer, Ibland är det dock för dyrt). I dagens samhälle är det svårt att gå ALL IN på kemikalier. Man utsätts för detta och föroreningar vare sig man vill eller inte (avgaser, renoveringar, arbetsplatser etc) men man kan i alla fall minska så gott det går. 

Något som jag INTE kommer att sluta med dock är nässpray. Ja, om jag INTE har en förkylning så klart, då är det väl onödigt att spray näsan ; ) Jag kan inte sova, leva utan att kunna andas genom näsan...Jag har testat sån där saltvattenlösning, men nä. Efter några minuter är det tillbaka... Så nässprayen får stanna! 

Rockade sockorna i fredags så klart!

H har börjat använda sin pall till allt möjligt nu. Bär den runt hela huset för att nå upp till allt!

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...