onsdag 8 april 2020

Vi klappar för alla viktiga arbetare

Varje kväll klockan 19 klappar vi från fönstren här i NYC för alla modiga sjuksköterskor, läkare, poliser. Men även också för de som mpste ut och jobba för samhällets bästa; mataffärsbiträden, busschaufförer, sopgubbar och gummor. restaurangarbetare och brevbärare för att nämna några. Det kanske känns väldigt pyttigt att göra nåt sånt med tanke på att de går ut och riskerar livet varje dag. Det känns i alla fall bra att kunna göra NÅGOT. Utanför sjukhusen brukar ett gäng brandbilar med tillhörande brandpersonal stå utanför kl 19 och sköterskor som kan går ut. Dessa två arbetsgrupper klappar och hyllar varandra. Det är fint att se.

När vi började klappa varje kväll för snart två veckor sen var det bara vi som klappade. Ungarna började göra skyltar för byggnaden och satte upp i hissen och i vårt fönster. Nu klappar halva kvarteret! Det är så fint med gemenskapen som bildas!

torsdag 2 april 2020

Vecka tre snart till ända

Efter tre veckor av karantän börjar det på nåt sätt kännas normalt. Vi bor ju i stan fast ändå inte. Vi har inte möjlighet att vandra till Central Park varje dag, eller Times Square (det brukade vi ju ändå inte göra dagligen! Förutom när jag gick till jobbet!) men jag tror att ser man dessa områden så känns det nog mer overkligt. Här där vi bor har vi tillgång till grönområden runt knuten och vi passar på att gå ut en gång om dagen. Vi går gärna ut innan lunch, då det är färre människor ute. Efter lunch då hemskolningen är över, och om det är fint väder kan det vara ganska många ute. De flesta försöker att hålla avstånd, men på små ytor är det ändå svårt.

Nu i veckan fick vi höra att en granne hittats hemma hos sig, avliden. En äldre kvinna. Det spekuleras så klart om vilken granne det kan vara. Det bor många här i vår byggnad. Vi känner nog till de flesta men ibland ses man inte på flera månader då man arbetar etc.
En annan god granne till oss, en äldre herre som vi ofta pratar med, åkte raskt in på sjukhuset häromdagen. Vi hoppas att allt är bra med honom. Han är en sån fantastisk man. När vi flyttade hit för snart åtta år sen var jag i princip ensam, inga vänner hade jag (visst maken, dottern och svärmor). När man är ny i en stad är ju alla ansikten okända. Även om man inte hälsar på allt och alla där man bor så dyker det ändå upp ansikten man känner igen.
Vår äldre granne är alltid ute och går (fyllde nyligen 80 år, gammal polis) och han hejade alltid glatt när han såg mig. En gång gick jag förbi en massa affärer och restauranger när jag hör en högljudd knackning på ett fönster. Så klart trodde jag inte att det var en knackning menad åt mig, jag kände ju ingen. Men eftersom jag blev lite rädd och hajjade till tittade jag åt hållet därifrån ljudet kom. Och till min förvåning sitter grannen vid ett bord och vinkar glatt. Han hade sett mig gå förbi och knackade för att vinka! Mitt hjärta!
Så jag hoppas innerligen att allt är okej med honom!

Hoppas ni har det bra och att ni behåller hälsan!

tisdag 24 mars 2020

Teknologi

Dag två med "remote learning" för barnen. Vi lär oss Google Classroom. Vi sliter håret av oss under "writing assignments". Skrattar åt lärarnas galna försök att läsa böcker live via dator med 30 elever som pratar i munnen på varandra. Och så klart dansar vi en del till musivideor som "Happy" ned Pharell Williams. Galna tider detta!

lördag 21 mars 2020

Karantän

Från och med imorgon kväll har vi i NY officiellt karantän. Alla som inte är "nödvändig" arbetare ( som läkare, sjuksköterska etc) måste stanna hemma. Man får bara gå ut om man verkligen måste, som för att handla mat. Detta är på riktigt. Och vi vet inte för hur länge.
Ungarna börjar skola online på måndag och jag, efter mitt lov, kommer också att jobba hemifrån för min skola. Min situation är lite annorlunda eftersom de barn jag undervisar är så små. Vi försöker att hitta ett sätt som fungerar för oss.

Andra tider är det! Så många gånger som jag skämtat att det skulle vara skönt att ha ett jobb där man kan jobba hemifrån. Eller som att "haha! Tänk om vi förskollärare skulle börja jobba hemifrån och typ Skypa barnen!". Ja, vi är där nu!

fredag 20 mars 2020

Påsförbud också

Den 1a mars här i NY blev det plastpåsförbud. Inga affärer får packa varor i plastpåsar för kunden att ta hem sina varor i. Istället säljs papperspåsar men man uppmuntras att ta med egna återanvändbara kassar.
Det tog ett tag att vänja sig vid. En vecka kanske.

Det roligaste var första dagen på påsförbudet. Jag gick till min lokala affär och checkade ut. Jag hade så klart glömt påsförbudet men köpte inte massor med grejer. Jag kunde bära allt i handen. När jag var klar vid check out, använde mig av den kassa där man kan göra allt själv (som den svensk jag är skyr jag så klart mänsklig kontakt så mycket det bara går!), kom en man för att checka ut och betala. Han upptäckte givetvis att det inte fanns påsar att packa i. Jag vet inte vad som hände med hans hjärna i den stunden, men han stannade upp. Tänkte lite (eller inte!) och sen började han brööla: Baaaags! Baaaaags! Baaaaags! en lång lång stund.

Jag vet inte exakt vad han trodde skulle hända efter att han brölat BAAAAGS tillräckligt många gånger. En uppenbarelse av påsar? Det var i alla fall mycket intressant att observera!

Sedan dess har jag själv vant mig vid att ta med mig kassar. Och för att vara ärlig så fylls mitt hjärta av glädje när jag nu ser de flesta kånka runt på återanvändbara kassar! Det är vackert att se!

onsdag 18 mars 2020

Hemskola

Hemskola sina egna barn = kommer nog att bli alkis innan detta är slut...Måste börja horda vin och sprit. Jag kan undervisa 20 barn i skolan, inga problem. Men mina egna barn?? I alla fall den yngsta, H...
Nä men, det är fantastskt, hehe. Försöker att göra det lite roligt så att detta traumatiska år inte upplevs som ännu värre än vad det är...Ska fokusera på det positiva i det hela. Mycket tid med barnen och en chans att göra nåt unikt tillsammans. För hur ofta hamnar man i en liknande situation? Förhoppningsvis är det "once in a life time"...Hoppas!


tisdag 17 mars 2020

Går på media diet!

Man kan ju bli nipprig av mindre alltså. Uppdaterad på alla medier om framfarten av Corona hit och dit. Vad man ska undvika, vad man ska göra. Gamla som dör, unga som dör. Jag är inte en rädd person men med allt som som rapporteras blir jag nästan mörkrädd och livrädd. Så jag har beslutat att ta en paus från Corona-rapporteringar så mycket det går. Vi lever ju i detta och ser vad som händer. Ingen idé att oroa sig ÄNNU mer och blir ÄNNU mer gråhårig. Det räcker som det är! 
Hur gör ni? Hur är allt hemma i Sverige? Är folk oroliga? Trötta på eländet? Äter de toalettpapper ännu? Går med masker eller bunkrat konserver?
Livet är bra annorlunda nu ett tag. Något man får leva med. 

Fortsätt hålla er friska och krya!

Sjukstugan fortsätter fast med...

...karantän. Typ. Kallas tydligen "social distancing" vilket i princip betyder att du inte ska ha fysisk
kontakt (eller komma nära) med grannar, människor på gatan etc. Så in princip är det karantän. Skolorna är stängda så numera hemskolas våra barn. Nästa vecka kommer lärarna att börja undervisa online. Hur våra barns skolor kommer att hantera detta vet vi ännu inte. Blir det livestream? Inspelade lektioner? Eller bara emails med uppgifter att göra. Ska bli spännande att se! Andra skolor (privata framförallt) har wepage med livestreamade lektioner. Ganska coolt ändå. Funkar så klart bäst när barnen är lite äldre.

Mitt jobb är också stängt för tillfället. Alla skolor är stängda fram till 20 april. Åtminstone. Vilket betyder att det också kan förlängas. Barnen som jag har är bara 3-4 år men vi ska också erbjuda något online för dem under tiden vi är "lediga". Vi har spelat in några sagor och sånger. Men eventuellt ska vi också erbjuda livestream av nåt slag. Inget jag ser fram emot. Vi får se hur det ter sig!

Jag är i alla fall redo att allt återgår till det normala! Tyvärr verkar det som att det kommer att dröja länge än innan vi kan se slutet på detta.

Kram på er!

fredag 24 januari 2020

Sjukstuga

Så vi inleder Råttans År (kinesiska nyåret börjar imorgon den 25 januari) med rejäl sjukstuga. I början av veckan fick jag ryggskott, vilket jag får då och då. Senast var dock över två år sen. Så jag har vilat, rört mig, masserat etc hela veckan. Fick ta en dag ledigt. Veckan innan hade H magsjuka för typ första gången någonsin. Idag blev han diagnostiserad med influensa. Maken håller också på att duka under i samma sjukdom redan. Guld detta! Vabruari redan i januari! Förhoppningsvis går det över snabbt! Hoppad ni alla håller er friska!

tisdag 21 januari 2020

Impeachment och valår

Något som pågår just nu är ju Trumps impeachment. Jag följer nyheterna med nyfikenhet kan jag säga. Ingen önskar mer än jag att Trump blir fälld och avsatt! Om det inte går vägen har vi val här i höst. Förra valet var det första jag fick rösta i. Sedan dess har jag röstat i flera småval under åren. Om jag tyckte att valet 2016 var det största hittills - vet jag inte vad jag ska kalla det kommande valet? Out of this world? Jag kan inte föreställa mig Trump i fyra år till...
Å andra sidan...i så fall är det "bara" fyra år till. Sen kan han ju inte bli vald igen...

Make America Great Again
En flagga på en bilverkstad nära oss

Så dålig

Min julklapp från dottern

Så fruktansvärt dålig att uppdatera ser jag! Min "comeback" blev knappast en comeback! Lustigt det där. Det har varit ett ganska händelserikt år. Bytte jobb till exempel. Sjukt läskigt! Men också spännande. Nu har jag varit där några månader och har börjat vänja mig. Det enda konstiga är att numera är jag den enda invandraren på jobbet. Den enda med en brytning när en talar. Det är annorlunda.
Jag saknar min gamla arbetsplats också. Det känns lite som att en är på semester och ska snart komma tillbaka...Och så är ju inte fallet. Tror jag.

Annars då?`Mer än att jag är en värdelös bloggare? Hur har ni det?

måndag 18 februari 2019

Bästa staden NYC

Ibland tycker jag att NYC är en riktig skitstad. På riktigt. Många många jobbar som djur för att överleva, det finns så många hemlösa och drogpåverkade (passerar massvis varje dag på väg till jobbet), det kan vara riktigt smutsigt överallt och många otrevliga och stressade människor.

Å andra sidan är staden alldeles...alldeles underbar!

Det finns härliga människor som är hjälpsamma. På våren och sommaren är staden oändligt vacker med fantastiska blommor och träd. Och så finns det så mycket att göra som är princip gratis. Tack vare sitt bibliotekskort eller sitt NYC ID-kort kan man få gratis inträde till en hel massa museum till exempel.
Den här veckan har barnen lov och imorgon har vi bokat biljetter till The IntrepidThe Intrepid Sea, Air & Space Museum is an American military and maritime history museum with a collection of museum ships in New York City). 

Alltså hur bra eller? På onsdag ska vi också besöka ett annat museum, The Skyscraper Museum. Också gratis. På sommaren finns en hel del konserter och evenemang för barn som i princip är gratis. För att inte tala om alla fantastiska lekparker som är utspridda överallt i stan! 

Så New York är allt på samma gång. Outhärdlig och fantastisk!

torsdag 14 februari 2019

Tonårstiden

Ja, så är dottern så smått i den fruktade tonårstiden! Tänk att det redan är dags? Jag har läst några böcker om tonårshjärnan och jag känner mig mer redo att tackla tonåringen. Kanske inte bokstavligen tackla HENNE, men  hur man ska gå till väga för att stötta henne. Ibland är det nästa som att man drunknar i information och det känns som om vad man än gör så gör man inte tillräckligt och ens barn är dömda till terapi för resten av sina liv...
Å andra sidan får man tänka att man kanske gör lite bättre än den föregående generationen? På grund av information man har. Och våra barn kommer att vara ännu bättre föräldrar än vi...Kan man ju hoppas. Kanske kommer de att kasta all information vi hade på tippen på grund av det nya. Vi gjorde HELT fel och de skyller på oss...
Vem vet? Hjärnan är outgrundlig. Det som fascinerade mig var att från 12 år och upp till 18 år så tar hjärnan fantastiska kliv, liknande det som händer när man är 1-3 år. Hjärnan har nästan oändlig kapacitet att lära sig och tiden är otroligt viktig för det framtida jaget. Skrämmande och fantastiskt på samma gång.
Å andra sidan är hjärnan inte ihopkopplad ordentligt ännu vilket betyder att förståndet inte hunnit med. Riskerna ökar på många sätt redan pga mer självständighet, kompisgäng etc och konsekvenstänkandet funkar ännu inte ordentligt...
Läskigt? Ja! Helt otroligt att vi alla överlevt så här långt med tanke på ens egen hjärna!

tisdag 12 februari 2019

Alltså februari

Det är visst februari och bara två veckor kvar av denna månad? Hur gick det till? Jag vill passa på att tacka för era kommentarer på förra inlägget angående mina tänder och utdragningen utav en. Det är så spännande att man känner sig ensammast i världen att ha problem med nåt. Är jag den ENDA som har tänder som går sönder, får hål, går isär? Sen när man öppnar upp sig visar det sig att det är så många som har liknande problem. Och det är fantastiskt skönt! Ja, trist att höra att fler lider, men ändå skönt att man inte är ensam om det! Även på jobbet hände det när jag berättade för en kollega om mina begynnande problem. Nu plötsligt är det tre - fyra till som anger att de har problem.

Jag ska nog se till att få en ersättningstand så småningom, där den gamla suttit. Det får bli om ett slag när pengar infinner sig. Det braiga här är att man kan få saker att betala av i omgångar om det skulle krisa sig. Den tandläkare som jag börjat gå hos nära mitt jobb är väldigt fin och han kan säkert hjälpa till när det är dags!

För övrigt så går mitt nya månadslöfte väldigt bra. Jag tränar minst tio minuter varje dag. Flera dagar har det varit yoga, dels för att jag varit trött, dels för att jag inte hunnit göra något annat där man svettas mer (man KAN ju svettas med yoga också så klart, men har valt osvettande yoga. Eller liiite svettande så klart...). Som Monica skrev i en kommentar så är det skönt att vara igång, 10-20 minuter är verkligen inte mycket i det stora hela! Och det är bra för kropp och själ.

Jag har dessutom återgått till periodisk fasta igen. Jag har gjort det av och till i flera år. Mest av faktiskt om jag ska vara ärlig. När jag var allvarlig med det för sju år sen eller så där, älskade jag det. Det finns många fördelar med PF, för min del är det att hålla insulinet i schack. Innan jag startade med PF för sju år sen fick jag lätt blodsockerfall. Jag blev HANGRY (hungry och angry) när jag inte fått i mig mat på ett par timmar. Jag mådde lätt illa om jag inte fick i mig mat, så pass att det var obehagligt. Efter att ha varit på PF i ett halvår har jag inte haft problem med det lika mycket. Det kändes som att något klickade i kroppen! Svårt att förklara.
Nu är jag inne på min tredje vecka och det går suveränt. Vissa dagar är jobbigare än andra så klart. Ibland är mitt ätarfönster längre, ibland mycket kortare. Det beror helt på dagen och hur kroppen mår.
Har någon annan testat detta sätt att äta? Jag ser det inte som någon diet, utan ett sätt att leva egentligen. Jag äter som vanligt då jag äter, försöker att välja hälsosam mat som vanligt, men också onyttigare saker om jag känner för det.

Okay vänner! Ha en fin vecka!

måndag 4 februari 2019

Den eviga tandläkarskräcken

Jag har nyfunna problem med mina tänder. Roligt! Blir så när man inte haft tandförsäkring på ett tag och så en sjukdom som förvärrar det hela...Jag som ääääälskar tandläkare!

Det började med att en tandbit föll av för 1.5 år sen i en tand. Men den tandläkare jag hade då ville inte göra nåt åt det. Jag gick till honom tre gånger och han sa att vi tar det sen. Sedan gick ytterligare en tand sönder och jag hade sån jäkla tandvärk.
Tyvärr skulle jag behöva en rotfyllning som försäkringen inte täckte. Så jag gick till en annan tandläkare, som inte tar min försäkring, och betalade för en rotfyllning ur egen ficka. Det var dyrt. Och otrevligt!

Efter den var klar fick jag ont i den första tanden som gått sönder! Och jag fick välja mellan en rotfyllning (som kostar skjortan) eller en utdragning (som gick på försäkringen)...denna gång valde jag en utdragning. Jag har nämligen några små hål som också måste fixas snabbt så jag lägger nog rotfyllningspengarna på att laga de små hålen istället. Då slipper jag kanske fler utdragningar och rotfyllingar...

Idag var alltså den stora dagen. Tanden drogs ut. Och nervös som jag vet inte vad var jag! Jag hatar smärta, jag ogillar blod och läkning. Fy farao! Men det gick vägen. Han är en rutinerad tandläkaren, den nya jag har. Han är en före detta militär från Afrika. Joråsåatt. Han har sett ett och annat. Väldigt rättfram är han och det är ord och inga visor, men med glimten i ögat.
Det gick rätt snabbt. Mindre än en minut. Men jag saknar tanden redan....Jag får väl sätta i en ny tand så småningom när jag vinner på lotto...

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...