fredag 29 augusti 2014

Så gick ännu ett år!

Igår var det så dags för ännu en födelsedag. Min alldeles egna födelsedag. Tänk vad ett år går snabbt! Jag tycker jag nyss fyllde?
Dagen kunde i alla fall inte varit bättre. Den började redan natten TILL torsdagen då sonen bestämde sig för att sova 8 timmar i sträck! För första gången någonsin.

 I fredags slutade jag nämligen att nattamma eftersom det inte funkar så bra att samsova längre. Ingen av oss får någon riktig sömn att tala om när vi sover tillsammans. Sonen gillar också att ligga och snutta HELA natten och inte bara då och då, vilket betyder att han vaknar varje timme i princip och vill ha bröstet. Nu när jag ska börja jobba funkar det inte längre. Jag blir som en zombie om jag ska vakna varje timme, gå upp tidigt och sen jobba hela dagen. Så i fredags blev det stopp och sonen har kanske börjat vänja sig nu förhoppningsvis!
Sonen gick och la sig kl 20.00 som vanligt i onsdags kväll och jag själv runt 22.30. Jag väntade till en början på att han skulle vakna (vilket han annars gör den tiden jag går och lägger mig), men i väntan somnade jag och sov som en stock fram till 04.00 då sonen först vaknade. Eftersom jag fått FEM fantastiska timmar av oavbruten sömn var det lite svårt att somna om igen när sonen bökat klart (jag ska väl erkänna att jag faktiskt lät honom få sig ett skrovmål då vid 04 och att han sedan sov bredvid oss till 07...).
Vilken natt! Bästa födelsedagspresenten någonsin.



Dagen fortsatte med träning, frukost (a la maken), en tur till parken och så en riktigt god middag, också den tillagad av maken. Tidigare har jag fått presenter skickade till mig av bästa vännen M (svenskt godis!!) och svägerska och svåger (bok!). Och jag väntar på ytterligare presenter på intågande. Fina gratulationer av alla hela dagen lång och barnen har skött sig i princip exemplariskt. Vad mer kan man önska sig? Inget!

Idag blir det utflykt med ryska vännen in till Manhattan. Park och Diner står på schemat!

torsdag 28 augusti 2014

Bloggträff i Central Park

I tisdags for jag och barnen ned till Central Park för att äntligen träffa Saltistjejen och hennes två barn. Även om man bor i samma stad är det svårt att få till träffar. Vi bor ju heller inte jättenära varandra så att man spontant ringer och kommer över. Ibland känns avstånden här i stan väldigt långa, trots att det finns bra kommunikation med bussar och tunnelbana.

I vilket fall som helst. Vi träffades för en picknick och lite lek i parken. Jag och Saltis lekte väl inte lika mycket som vi pratade (;)) men desto mer lekte de stora tjejerna med varandra. Till en början var de lite blyga båda två, men efter en kvart eller så var den blygheten över och de lekte för fullt!

Sheeps Meadows i Central Park
Efter picknicken gick vi till en närliggande lekpark med massa vatten att leka i. Flickorna blev dyngsura till slut!

Här hade flickorna en låtsascamping med tält och grejer.
Medan tjejerna sprang runt och lekte pirater, prinsessor och spioner satt jag och Saltis och pratade i sällskap med våra små pojkar H och O på en filt i skuggan.
En alldeles skön och lagom eftermiddag i gott sällskap!
Verkligen jättehärligt och jättekul att få träffas! Nu hoppas vi att det blir en träff igen snart. Vart fjärde år känns väl lite väl långt? ; )


tisdag 26 augusti 2014

Om en vecka...

Om en vecka börjar jag jobba. EN VECKA! Samtidigt som det ska bli oerhört spännande med två nya arbetsplatser sörjer jag att mammaledigheten "redan" är över. "Redan" skriver jag inom citationstecken eftersom många, de allra flesta arbetande mammor, bara får tre månader ledigt. Vissa bara sex veckors betald ledighet. Jag känner att jag bör vara tacksam för mitt dryga år av leidghet i alla fall.
När storasyster var liten började jag jobba halvtid då hon var åtta månader och heltid då hon var nästan 11 månader. Då kändes det helt okej. Jag var redo.
Nu är det en annan femma. Detta är förmodligen min sista mammaledighet. Kanske kommer jag aldrig mer att få vara ledig med en liten bebis. Och OM det nu skulle bli fler barn är det inte säkert att jag har möjlighet att ta ledigt så här länge heller. Det känns lite vemodigt och lite sorgset också.
Nu kommer ju barnen att ha det fint hemma med sin pappa, så de kommer att ha det bra. Storasyster börjar skolan igen och har fullt upp med skola och läxor och sånt dessutom.
Från den här lilla rumpnissen

Till den här lilla busungen!

Den här veckan är nästan fullbokad redan. Jag ska njuta av varenda sekund med familjen och vädret och ledighet och frihet. Och jag VET att när jag väl börjar jobba och har kommit in i allt så kommer jag att tycka att det är roligt och givande och fantastiskt. För att inte tala om att få lön också. Pengar är alltid bra. Nu kan vi börja spara till vår Sverigeresa nästa sommar till exempel.

Storasyster när hon var drygt 1.5 år
till denna 6.5 åring igår.
Men ändå, ett tag vill jag i alla fall sörja att ledigheten drar mot sitt slut och att min lilla bebis alldeles strax fyller ett och inte är en liten bebis längre. Han kommer att gå in i en annan fas. En fas där han lär sig gå, börjar säga ord och där vi får upptäcka ytterligare dimensioner av hans personlighet under utveckling. Och storasyster ska vi inte ens tala om. Hon fyller sju snart och ska börja i tvåan. Hur snabbt får det gå egentligen?

Snart blir det en tur ut i det fina vädret!

måndag 25 augusti 2014

Att tro eller inte tro?

I fredags var vi på kompisdejt igen, jag och min ryska bekantskap. Vi gick till en park med gungor och våra små killar fick gunga en stund.
När vi stod där och puttade på gungorna kom en man fram till staketet och började prata.
- I can sense there is a virgo here (virgo=stjärntecknet Jungfrun).
Och jag, jag är ju född i tecknet Jungfrun, så jag svarade ja.

Han började prata lite grann, ville se min handflata. Han sa en hel massa saker. Bland annat att jag inte ska ge upp, att vad jag än väljer att göra kan jag åstadkomma (känns bra nu när det varit lite motgångar rent yrkesmässigt med amerikansk lärarlegitimation). Sedan sa han att jag har ett gott hjärta och att jag inte ska låta någon förstöra det. Allt känns ju ganska generellt ändå, ska man tro på en okänd mans spådomar? Och det han sa skulle säkert passa in på flera personer (fast ganska lyckad gissning med Jungfrutecknet).
Det sista han sa fick mig att hoppas att han INTE kan se in i framtiden. Han påstod nämligen att vi kommer att få tvillingar i framtiden! Maken höll på att svimma när jag berättade vad jag varit med om! Tvillingar!

Om nu inget av detta visar sig stämma var det ändå ett trevligt möte som avslutades med ett handskak och ett leende som räckte resten av dagen!

lördag 23 augusti 2014

Vänskap

Jag har ju inte direkt tagit tag i mitt sociala liv här i New York förrän nu. Eller har och har. Jag har gjort vissa försök så klart, men inte riktigt haft tid och ork att fullfölja. Jag har ackumulerat en mängd olika bekanta, vilket är viktigt också. Men så för två veckor sedan hände det! En potentiell riktig vän dök upp! Plötsligt händer det!
Jag och familjen gick till en, för oss, ny lekpark lite längre bort. Storasyster sprang omkring och lekte och lillebror hängde nära oss. Lillebror fick syn på en något äldre pojke som lekte i närheten och följde efter honom runt. Den pojken kunde gå, vilket lillebror inte kan ännu, så det var inte helt lätt att förfölja den nya bekantskapen!
Och pojken verkade intresserad av lillebror han med. Pojkens mamma stod i bakgrunden och tittade på. Efter en stund så kommer det naturliga att man säger hej till varandra som mammor och inleder lite kallprat. Men nu stannade det inte där. Vi fortsatte att prata lite mer och lite mer. Det visar sig att hon är en medeuropé, från Ryssland och har bott här i två år.
 Efter nån timme var det dags för oss att gå hemåt och pojkens mamma sa att hon verkligen hoppades att vi skulle stöta på varandra nån mer dag i parken.
DÄR la jag in min "stöt"! Jag föreslog att vi skulle byta telefonnummer i alla fall och det gick hon med glädje med på. Följande vecka träffades vi för en picknick i parken (en annan mamma hängde också på med sin dotter) och i veckan ska vi träffas igen.

Typiskt att detta sker tre veckor innan jag ska börja jobba...Verkligen. Bättre sent än aldrig heter det väl ändå.

Lillebror spelar boll

Hänger i parken med tjejkompis

Storasyster var med så klart.
Spännande tider är det med andra ord!

torsdag 21 augusti 2014

Sverigebesökare

I måndags kväll förra veckan kom min syster J från Sverige för att hälsa på. Vi har haft tio dagar med upplevelser. Plus att hon hade med sig ett gäng godsaker och ett kit för att klara årets jul (bland annat tre flaskor med glögg och många paket med saffran!) Det tackar vi för!
Detta var ju andra gången som hon kom hit till oss och nu är hon ju "van" vid storstadslivet. Hon for in till Manhattan några gånger själv och jag tog med henne på en runda en dag. Plus besök till djurpark och mycket shopping så klart.
Här kommer ett urval av bilder:
N spelade mängder med spel med sin moster under besöket. Moster hade allt tid i världen att spendera med henne och det uppskattade hon.

Vi gick till parken några gånger.

Och letade efter lekparker på kartan.

Vi hade en tjejdag på Bronx Zoo där vi tittade på 4D-film. Här moster J och N.

På djurparken såg vi bl a tigrar. N var väldigt fascinerad över just tigrarna.

Lillebror hängde på till parken och spenderade tid i gungan. Mycket kill i magen!
Igår eftermiddag åkte syster J hem igen. Tiden bara flyger iväg! Jättekul med besök hemifrån. Tänk att jag inte träffat de flesta hemma på över två år nu...Det känns verkligen i själ och hjärta. Därför var det extra skönt med en dos Sverige just nu. Tack syrran!

tisdag 19 augusti 2014

Jag lever!

Och lever livet just nu! Bloggpaus deluxe. Jag har mycket att skriva om men väldigt lite tid! På onsdag kommer en uppdatering över vad som hänt sen sist. Jag vet att ni sitter med spänning och väntar! ;)
Nu ska jag återgå till IRL.

måndag 11 augusti 2014

Och bilen tog oss...

...faktiskt till Coney Island i torsdags! Det är inte ofta vi åker till en strand. Jag är väl inte direkt en strandmänniska om jag ska vara ärlig. Jag strosar hellre i en gammal stadsdel och myser på nåt fik eller så. Med barn är det ju lite svårare. Inte så lugnt som man skulle vilja. Därför är det bekvämt att åka till en strand. Storasyster lekte i sanden och hittade så klart en tjej att leka med. De byggde sandslott och grejade. Maken hoppade i och simmade lite med dottern också ett par gånger. Själv lekte jag landkrabba med sonen under ett parasoll som vi köpte. Det var varmt i solen och lillebror fick kasta sand allt han ville istället. Vilket resulterade i att vi båda var fulla i sand. 
Vi hade tagit med lite gott att äta och dricka och njöt i flera timmar. När vi var redo att åka hem hade stranden fyllts av hundratals doppsugna besökare och det var ganska fullt på stranden. 

Vi körde över Brooklyn Bridge på vägen till Coney Island.

Jag och sonen. Han försöker så klart få tag på telefonen och knuffar bort mig under tiden.

Sanden yrde!

Under ett annat parasoll hade en pojke nån slags röd plastbil som H ville få tag på. Han försökte tre gånger att krypa över den varma sanden innan han gav upp och istället tittade drömskt mot bilen!

N var så klart redo för stranden!

Vi införskaffade hinkar och spadar att leka med.

Ganska lugnt mitt på dagen. Mer folk kom senare.

På Coney Island finns också massa karuseller. Vi åkte inget när vi var där denna gången. Nästa gång!

Sonen har upptäckt att han kan göra skuggor och passar på så snart han ser lite ljus!
Jättemysig dag! Veckorna som kommer blir också intensiva. Det är drygt tre veckor kvar till jag börjar jobba och det är både ångestfyllt och spännande på samma gång. Imorgon kommer syster J och hälsar på. DET ska bli superkul!

onsdag 6 augusti 2014

Fördelen med bil

Vi har ingen bil här i New York och jag måste erkänna att jag saknar gamla Bettan från Sverige ibland. Bettan hade sina småfel (okej, jag kanske är lite väl snäll här, hon hade en del stora fel iblan), men hon rullade i alla fall 90% av tiden och vi kunde åka på utflykter lite varstans. Där vi bor nu har vi bra tillgång till buss och tunnelbana. Beroende på var man vill åka så klart. Det går att ta sig överallt i alla fall, även om vissa saker tar längre tid att komma till. Dock är det så väldigt bekvämt att ha bil ändå. Det finns bra tillgång till att hyra bil över en dag vilket vi gjort nån gång.

Vi lånar ibland svågerns bil. De skaffade en bil förra året. Bland annat har vi den nu, denna vecka, när de är bortresta. Igår passade vi på att åka till en affär som heter Stew Leonards som ligger ca 15 min utanför stan (med bil). De hade ett riktigt bra utbud med mat och annat. Både ekologiskt och "vanlig". Inte så värst dyrt heller.
Idag hade vi planer på att åka till Coney Island. Från oss är det ca 2 timmar på tunnelbana, men runt 1 timme med bil. Tyvärr visar vädret på åska och regnskurar och därför har vi skjutit upp utflykten till imorgon istället.
Samtidigt är det inte en dans på rosor att ha bil här. Att parkera på gatan är vanligtvis gratis i vårt område, men därför är det ofta svårt att hitta parkering. Dessutom måste bilen flyttas en morgon i veckan eftersom det är städning av gatan. Flyttas inte bilen får man garanterat en parkeringsbot. Områden glöms absolut inte att patrulleras av lapplisor! Det är också ofta det händer inbrott i bilar. Bara på den lugna gata där vi bor, har vi sett bilar med krossade fönster en gång i månaden ungefär. Har man tur bor man i ett lägenhetskomplex som erbjuder hyrda parkeringsplatser för en summa, men det är ofta en lång kö på dessa.
Sen att New York-bor kör som galningar, det är ju en helt annan femma. Nästan alla bilar jag ser har någon form av bucklor och skrapåkommor...

Så, jag kan säga att jag både saknar och inte saknar gamla Bettan...

måndag 4 augusti 2014

Inte är det väl augusti redan?

När storasyster slutade skolan för sommaren kändes det som om vi hade en hel evighet av sommar innan skolan skulle börja igen. Visserligen hade vi en del planerat, men inte så mycket. Bara lite spridda event under sommaren.
Dottern for först iväg till Seattle och sedan kom hon ju hem. Därefter var det bröllop (och umgänge med svägerska och svåger som bodde här) och så var jag och maken på fotbollsmatch på Yankee Stadium. Maken är en trogen Liverpoolsupporter och har varit i all oändlighet. I våras fick vi reda på att laget skulle komma till USA på en vänskaplig turné. Vi skämtade lite löst om att vi skulle kunna resa nånstans i USA och titta på nån match om det skulle vara så. Vi spekulerade också hur långt vi skulle kunna tänka oss att resa. När sedan spelschemat kom visade det sig att vi bara behövde bege oss ett stenkast eller två! De spelade nämligen på Yankee Stadium! Barnen fick vara hos kusinen med föräldrar medan vi tittade på Liverpool och Manchester City. Vilken stämning det var! Det var dessutom första gången maken fick se laget spela live! Extra roligt med andra ord. Nästa gång vi ser laget är det förhoppningsvis på hemmaplan i England i framtiden.
Laguppställning

Massor med Liverpool-fan!

Matchen fick avgöras genom straffar dessutom!

I torsdags kväll kom barnens kusin på 1.5 år för att stanna fram till tisdag. Föräldrarna har farit på en smekmånad och vi blir kvar här i New York (tarvligt att inte ta med oss på resan ; )) med tre barn. Vi har alltså fullt upp kan man säga. Tre barn är ingen lek som jag tidigare fastställt. Varken med en eller två närvarande föräldrar. Jag tänker osökt på dotterns klasskamrat vars mamma har FYRA små barn under 7 år. FYRA!? Jag beundrar henne djupt.
Vi har i alla fall roligt tillsammans. Vi har gått till parken, busat hemma, gått på lekland...mycket blöjbyten, städning, matlagning, läggning och annat dessutom. Det är ett under att man ens hinner ut ur huset emellanåt!
Kusinerna leker i lekparken, H kan ju inte gå ännu, men står väldigt stadigt.

Krypa genom tunneln går. OM kusinen visar vägen först. Inte annars.


N hade så roligt och tackade så hemskt mycket att vi tagit med dem till leklandet.

Om en vecka kommer syster J, då blir det så klart fullt upp. Och sen är det bara nån vecka kvar innan jag börjar jobba och skolan börjar! Vart har denna sommar tagit vägen?!

onsdag 30 juli 2014

Söndagens äventyr

Jag och sonen var på äventyr i söndags morse. Vi mötte upp mammagruppen i parken arla morgon för att spela in ett segment för NBC News. Det har kommit ut en ny studie som visar att 5-10 minuters löpning om dagen minskar risken för hjärtsjukdomar och liknande med upp till 45 %. Vår grupp blev tillfrågad om vi ville intervjuas och filmas. Jättebra reklam för Moms in Training som samlar pengar till cancerforskning!

Resultatet av inspelningen visades på bästa sändningstid på måndagkvällen på Nightly news med Brian Williams.
Klickar ni på länken under bilden kommer ni direkt till klippet. Jag springer med lillsonen i vagnen. Lila tröja med beige keps. Vi är med till och från i hela klippet.


Länk HÄR.

måndag 28 juli 2014

Jag hör om supersommar hemma i Sverige

Ja, rapporter kommer in från alla släktingar och vänner om att det är riktig supersommar i Sverige i år! Det var på tiden! Grattis! Jag har till och med fått klagomål på att det är FÖR varmt?! Att man VILL ha regn, och gärna moln. Vad är det för fasoner? : )

Här är det faktiskt lagom varmt än så länge. Inte lika kvavt som förra sommaren, men fortfarande obehagligt kladdigt ibland. Man vet aldrig vad augusti kommer att bjuda på. Nästa månad kommer dessutom syster J på besök och det ska bli så himla kul! Hon var ju här i julas också, men bestämde att hon skulle komma även nu i sommar. Det tackar vi för!

Själva njuter vi av lediga dagar för fullt. I torsdags gick vi till parken på kvällen och dansade tahitisk dans. Varje torsdag under juli anordnar parken barfotadans med olika musikteman. I torsdags var det Tahitisk dans alltså och det var riktigt roligt. Vi dansade en timme och lite till.

N med de duktiga dansarna

Liveband dessutom,

Lillebror var med på ett hörn han med.

Dottern och jag gick ensamma på ett disneyevent i fredags morse. The power of doing good-tema med piraten Jake och prinsessan Sofia som underhöll hundratals barn under hela fredagen. Jag och dottern for tidigt på morgonen med tunnelbanan och fick stå i kö i nästan en timme för att komma in. Trots biljetter (som ändå var gratis tack och lov). Väl inne fick barnen delta i olika stationer. En station om att återvinna, en annan om att hjälpa sina medmänniskor, en tredje om att ta hand om djur etc. Sist kom de två figurerna ut och hade en liten show för barnen. När allt var klart fick alla barn en present. N valde en Sofiadocka och var alldeles överlycklig.

Området var inhägnat. 

Här fick N sätta upp lappar om att hjälpa andra.

Jake och N

Jake och Sofia. Det enda jag kunde tänka på var hur varmt de stackars människorna måste haft det i de där enorma dräkterna!

N valde att ta hand om en bevingad häst. 

 Idag var jag med om nåt riktigt roligt, men det kommer i ett annat inlägg!

torsdag 24 juli 2014

Det är visst sommarlov på alla håll

När det är sommar har man liksom inte tid att sitta framför datorn lika mycket känns det som. Det är också mycket som händer. Man "passar på" som det heter. "Passar på" att göra allt möjligt man inte kan göra under vinterhalvåret.

Förra fredagen kom storasyster hem och lillebror blev väldigt glad! Dessutom stannade svägerskan och hennes man hos oss några dagar. Vi for på utflykter och hade oss.
Igår, onsdag, var vi alla på bröllop. Svågern och hans tjej gifte sig i Central Park. Det var en riktigt varm dag med strålande sol. Ett litet, intimt bröllop i en av trädgårdarna i parken.
Sonen under påklädningen

N fick bli blomsterflicka!

Poserar på bänken


Vi befann oss precis vid en liten damm.

Vattnet såg inbjudande ut i hettan.

Därefter samlades vi på en restaurang längre söderut på Manhattan för bröllopslunch. Jättefint ställe med väldigt god mat. En väldigt lyckad dag!

Lite skålande blev det. Men mest vatten till de fem rätterna.
Vi har fortfarande en hel månad och lite till att njuta av innan skolan börjar åter och jag börjar jobba. Dock ska jag in på jobbet och vikariera på måndag. Skönt med en liten "provtur" innan allvaret börjar i september!

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...