fredag 22 maj 2020

Öppnas det upp?

Just nu i staten NY öppnas det upp. Vår guvernör (Cuomo) har utfört kriterier som ska uppfyllas innan en region får öppna upp (man måste ha X antal platser på sjukhuset i fall att det kommer en ny våg av sjukdomen, man ska ha tillräckligt att testa de som jobbar och man ska ha anställt folk som kan spåra eventuell smittspridning t ex). Flera regioner i den norra delen av NY har börjat få öppna upp. Situationen ser så klart annorlunda ut där, inte alls lika mycket folk och spridningen har inte varit lika stor där.

I NYC ser det annorlunda ut. Vi har fortsatt spridning och många som blir sjuka varje dag. Allt går åt rätt håll, bara långsamt. Snart tror jag dock att vi får sakta öppna upp. Det är lite skrämmande och skönt på samma gång. Här har vi ju inte varit lika instängda som i flera andra länder, tänker på Italien och Spanien. Alla har fått gå ut när de vill, men man måste hålla avstånd. Här blir vissa upprörda att de måste bära mask i affären eller på andra ställen där människor måste samlas. I en del fall blir det rent slagsmål mellan folk, eller hot. I nån delstat blev en vakt skjuten för att han sagt åt en kvinna att bära mask. Sånt är ju helt galet. Hur svårt kan det vara att sätta på sig en mask i tio minuter medan man går i en affär, för att skydda sig själv och sina medmänniskor? America for you. Men så har vi en ass-hat till president också som själv inte bär mask när han besöker ställen.

tisdag 5 maj 2020

Hur ska det gå?

Nu pratas det seriöst om att man ska öppna upp NY i små steg. Skolorna är stängda fram till september i alla fall. Min skola också. Jag blev nästan lite nervös vid tanken på attt skolorna eventuellt skulle öppna den 15 maj...Jag kände mig INTE redo att gå ut i världen och leva "normalt". Normalt lär det väl inte bli på väldigt länge så klart. Det pratas redan om att skolorna måste ha en action plan för hösten för att kunna tillåta social distancing. Här i NYC kan det bli svårt. Bara i Hs klass är det drygt 30 elever i ett litet rum. Inga 2 meter mellan de barnen...Så det har föreslagits att ha halvdagar i skolan. Men då tillkommer problemet var barnen ska vara resten av dagen? Föräldrar kommer ju att gå tillbaka till jobbet så gott det går. Fritids här är fruktansvärt dyrt. Vi betalade för H ca 560 dollar per månad. Alltså över 5 000kr för ca 1.5 timme (jag kom ju hem ganska tidigt i jämförelse och hämtade H på en gång). Tänk då om H istället måste gå 6 timmar eller så...

Masker lär vi ju få ha på oss nu och det närmaste året. Jag kommer i alla fall att använda när jag går på affär och när jag väl måste börja åka in till jobbet...
Vi har köpt en symaskin så att jag kan börja sy masker också. Vi har ett par nu som svågern skickade från Seattle. Men de måste tvättas efter varje användning. Så det lär till att bli att sy helt enkelt!

Hur ska sen alla åka till jobbet? När jag åker på morgonen är det redan fullpackat med folk på tunnelbanan...alla åker ju nästan samtidigt. Hur ska man kunna hålla sig ifrån folk om man MÅSTE åka tåg till jobbet? Jag vet inte...

Det är alltså inte "bara" att öppna upp och livet återgår. Tyvärr.

måndag 27 april 2020

Vecka 7

Nu är vår familj inne på vecka 7 i karantän. För sex veckor sedan stängde skolorna och därifrån räknar vi. Resten av staden stängdes ned veckan efter. Det går bra här. Men jag är helt klart över att jobba hemifrån. Det är otroligt påfrestande att försöka underhålla treåringar över Zoom (om ni inte hört vad det är så är Zoom en tjänst liknande Skype där man kan bjuda in folk på konferenssamtal). Dessutom skickar vi mail till familjerna plus har en blogg där vi spelar in en massa material som föräldrarna kan göra med barnen och visa. Vi spenderar massor med tid på allt och jobbar nästan dygnet runt. Tyvärr är det många föräldrar som vill ha mer och mer, som inte riktigt förstår att många har egna familjer hemma. Jag hemskolar ju H  till exempel samtidigt. N klarar sig för det mesta själv även om hon ju ibland behöver lite extra.

Många av våra lärare, inklusive jag och mitt team, fick ett mail av klassföräldrarna om vad de tyckte var rimligt att vi erbjöd. Vår klass var inte så galen, de vill ha mer Zoom (ett tillfäller mer per vecka). Vi har börjat smått eftersom våra elever har haft det lite jobbigt på våra möten via Zoom. Ett barn sa att det gjorde honom ledsen att se oss alla...eftersom vi inte kan vara tillsammans.

En annan klass tyckte att det var rimligt att varje dag ha små grupper 30 min var Zoom (16 barn delat på fyra= fyra grupper = 2 timmar per dag för lärarna).
De tyckte också att man skulle erbjuda 10 min individuella Zoom för barnen varje vecka.
Sedan hade de åsikter om vad som skulle erbjudas under varje Zoom-möte. Ungefär som att de själva var utbildade lärare...Mailet var helt absurt.

Under vår arbetsvecka händer detta:

Zoom med barnen 5 tillfällen per vecka (utspritt på fyra dagar) (30 min per tillfälle ungefär)
Zoom med närmaste teamet 2-3 ggr per vecka ) (30-60 min per möte)
Zoom med bildlärare och andra specialister 1-2 gånger per vecka (30 min  per gång)
Zoom med rektor eller annan admin 1-2 ggr per vecka (ca 30 min per gång)
Zoom med hela skolans personal 1 gång per vecka (60-90 min)

Dessa Zoom-möten kräver så klart att man planerar i förväg vad som ska göras.
Plus att vi spelar in material, säkert 5-6 filmer per vecka.
Skriver daglig blogg med massa pyssel och utmaningar.
Samlar ihop bilder som familjerna skickar för att blogga 1-2 ggr per vecka.
Svara på mail från föräldrar och admin.
Planera för nästa vecka.
Ringa vissa samtal till föräldrar eller admin.

Och ja, jag har ju H att försöka göra sina uppgifter mellan alla Zoom som måste göras....

Jag är trött. Fem veckor kvar för mig innan mitt sommarlov börjar (åtta för mina barn)...

måndag 20 april 2020

Sorg

I fredags fick vi reda på att vår fantastiska granne gått bort. Trots att det kanske var väntat kändes det som en chock att höra det. Otroligt sorgligt. Livet kommer inte att vara sig likt. Tänk hur mycket en "främling" kan påverka en!

Annars går vi in i vecka sex på karantänen. Det är mycket att göra på jobbet nu. Vi spelar in videos till barnen, skriver bloggposter till dem, mailar, har möten via nätet. Det går i ett. Just på grund av att man har tillgång till internet, dator och telefon känns det som att man jobbar dygnet runt just nu. I helgen så struntade jag i att kolla mailen. Jag vet att jag fick ett par mail av skolans administration men jag svarade inte. Man måste få vara ledig också!

Nu ska jag spela in en video där jag läser om maskar!

onsdag 8 april 2020

Vi klappar för alla viktiga arbetare

Varje kväll klockan 19 klappar vi från fönstren här i NYC för alla modiga sjuksköterskor, läkare, poliser. Men även också för de som mpste ut och jobba för samhällets bästa; mataffärsbiträden, busschaufförer, sopgubbar och gummor. restaurangarbetare och brevbärare för att nämna några. Det kanske känns väldigt pyttigt att göra nåt sånt med tanke på att de går ut och riskerar livet varje dag. Det känns i alla fall bra att kunna göra NÅGOT. Utanför sjukhusen brukar ett gäng brandbilar med tillhörande brandpersonal stå utanför kl 19 och sköterskor som kan går ut. Dessa två arbetsgrupper klappar och hyllar varandra. Det är fint att se.

När vi började klappa varje kväll för snart två veckor sen var det bara vi som klappade. Ungarna började göra skyltar för byggnaden och satte upp i hissen och i vårt fönster. Nu klappar halva kvarteret! Det är så fint med gemenskapen som bildas!

torsdag 2 april 2020

Vecka tre snart till ända

Efter tre veckor av karantän börjar det på nåt sätt kännas normalt. Vi bor ju i stan fast ändå inte. Vi har inte möjlighet att vandra till Central Park varje dag, eller Times Square (det brukade vi ju ändå inte göra dagligen! Förutom när jag gick till jobbet!) men jag tror att ser man dessa områden så känns det nog mer overkligt. Här där vi bor har vi tillgång till grönområden runt knuten och vi passar på att gå ut en gång om dagen. Vi går gärna ut innan lunch, då det är färre människor ute. Efter lunch då hemskolningen är över, och om det är fint väder kan det vara ganska många ute. De flesta försöker att hålla avstånd, men på små ytor är det ändå svårt.

Nu i veckan fick vi höra att en granne hittats hemma hos sig, avliden. En äldre kvinna. Det spekuleras så klart om vilken granne det kan vara. Det bor många här i vår byggnad. Vi känner nog till de flesta men ibland ses man inte på flera månader då man arbetar etc.
En annan god granne till oss, en äldre herre som vi ofta pratar med, åkte raskt in på sjukhuset häromdagen. Vi hoppas att allt är bra med honom. Han är en sån fantastisk man. När vi flyttade hit för snart åtta år sen var jag i princip ensam, inga vänner hade jag (visst maken, dottern och svärmor). När man är ny i en stad är ju alla ansikten okända. Även om man inte hälsar på allt och alla där man bor så dyker det ändå upp ansikten man känner igen.
Vår äldre granne är alltid ute och går (fyllde nyligen 80 år, gammal polis) och han hejade alltid glatt när han såg mig. En gång gick jag förbi en massa affärer och restauranger när jag hör en högljudd knackning på ett fönster. Så klart trodde jag inte att det var en knackning menad åt mig, jag kände ju ingen. Men eftersom jag blev lite rädd och hajjade till tittade jag åt hållet därifrån ljudet kom. Och till min förvåning sitter grannen vid ett bord och vinkar glatt. Han hade sett mig gå förbi och knackade för att vinka! Mitt hjärta!
Så jag hoppas innerligen att allt är okej med honom!

Hoppas ni har det bra och att ni behåller hälsan!

tisdag 24 mars 2020

Teknologi

Dag två med "remote learning" för barnen. Vi lär oss Google Classroom. Vi sliter håret av oss under "writing assignments". Skrattar åt lärarnas galna försök att läsa böcker live via dator med 30 elever som pratar i munnen på varandra. Och så klart dansar vi en del till musivideor som "Happy" ned Pharell Williams. Galna tider detta!

lördag 21 mars 2020

Karantän

Från och med imorgon kväll har vi i NY officiellt karantän. Alla som inte är "nödvändig" arbetare ( som läkare, sjuksköterska etc) måste stanna hemma. Man får bara gå ut om man verkligen måste, som för att handla mat. Detta är på riktigt. Och vi vet inte för hur länge.
Ungarna börjar skola online på måndag och jag, efter mitt lov, kommer också att jobba hemifrån för min skola. Min situation är lite annorlunda eftersom de barn jag undervisar är så små. Vi försöker att hitta ett sätt som fungerar för oss.

Andra tider är det! Så många gånger som jag skämtat att det skulle vara skönt att ha ett jobb där man kan jobba hemifrån. Eller som att "haha! Tänk om vi förskollärare skulle börja jobba hemifrån och typ Skypa barnen!". Ja, vi är där nu!

fredag 20 mars 2020

Påsförbud också

Den 1a mars här i NY blev det plastpåsförbud. Inga affärer får packa varor i plastpåsar för kunden att ta hem sina varor i. Istället säljs papperspåsar men man uppmuntras att ta med egna återanvändbara kassar.
Det tog ett tag att vänja sig vid. En vecka kanske.

Det roligaste var första dagen på påsförbudet. Jag gick till min lokala affär och checkade ut. Jag hade så klart glömt påsförbudet men köpte inte massor med grejer. Jag kunde bära allt i handen. När jag var klar vid check out, använde mig av den kassa där man kan göra allt själv (som den svensk jag är skyr jag så klart mänsklig kontakt så mycket det bara går!), kom en man för att checka ut och betala. Han upptäckte givetvis att det inte fanns påsar att packa i. Jag vet inte vad som hände med hans hjärna i den stunden, men han stannade upp. Tänkte lite (eller inte!) och sen började han brööla: Baaaags! Baaaaags! Baaaaags! en lång lång stund.

Jag vet inte exakt vad han trodde skulle hända efter att han brölat BAAAAGS tillräckligt många gånger. En uppenbarelse av påsar? Det var i alla fall mycket intressant att observera!

Sedan dess har jag själv vant mig vid att ta med mig kassar. Och för att vara ärlig så fylls mitt hjärta av glädje när jag nu ser de flesta kånka runt på återanvändbara kassar! Det är vackert att se!

onsdag 18 mars 2020

Hemskola

Hemskola sina egna barn = kommer nog att bli alkis innan detta är slut...Måste börja horda vin och sprit. Jag kan undervisa 20 barn i skolan, inga problem. Men mina egna barn?? I alla fall den yngsta, H...
Nä men, det är fantastskt, hehe. Försöker att göra det lite roligt så att detta traumatiska år inte upplevs som ännu värre än vad det är...Ska fokusera på det positiva i det hela. Mycket tid med barnen och en chans att göra nåt unikt tillsammans. För hur ofta hamnar man i en liknande situation? Förhoppningsvis är det "once in a life time"...Hoppas!


tisdag 17 mars 2020

Går på media diet!

Man kan ju bli nipprig av mindre alltså. Uppdaterad på alla medier om framfarten av Corona hit och dit. Vad man ska undvika, vad man ska göra. Gamla som dör, unga som dör. Jag är inte en rädd person men med allt som som rapporteras blir jag nästan mörkrädd och livrädd. Så jag har beslutat att ta en paus från Corona-rapporteringar så mycket det går. Vi lever ju i detta och ser vad som händer. Ingen idé att oroa sig ÄNNU mer och blir ÄNNU mer gråhårig. Det räcker som det är! 
Hur gör ni? Hur är allt hemma i Sverige? Är folk oroliga? Trötta på eländet? Äter de toalettpapper ännu? Går med masker eller bunkrat konserver?
Livet är bra annorlunda nu ett tag. Något man får leva med. 

Fortsätt hålla er friska och krya!

Sjukstugan fortsätter fast med...

...karantän. Typ. Kallas tydligen "social distancing" vilket i princip betyder att du inte ska ha fysisk
kontakt (eller komma nära) med grannar, människor på gatan etc. Så in princip är det karantän. Skolorna är stängda så numera hemskolas våra barn. Nästa vecka kommer lärarna att börja undervisa online. Hur våra barns skolor kommer att hantera detta vet vi ännu inte. Blir det livestream? Inspelade lektioner? Eller bara emails med uppgifter att göra. Ska bli spännande att se! Andra skolor (privata framförallt) har wepage med livestreamade lektioner. Ganska coolt ändå. Funkar så klart bäst när barnen är lite äldre.

Mitt jobb är också stängt för tillfället. Alla skolor är stängda fram till 20 april. Åtminstone. Vilket betyder att det också kan förlängas. Barnen som jag har är bara 3-4 år men vi ska också erbjuda något online för dem under tiden vi är "lediga". Vi har spelat in några sagor och sånger. Men eventuellt ska vi också erbjuda livestream av nåt slag. Inget jag ser fram emot. Vi får se hur det ter sig!

Jag är i alla fall redo att allt återgår till det normala! Tyvärr verkar det som att det kommer att dröja länge än innan vi kan se slutet på detta.

Kram på er!

fredag 24 januari 2020

Sjukstuga

Så vi inleder Råttans År (kinesiska nyåret börjar imorgon den 25 januari) med rejäl sjukstuga. I början av veckan fick jag ryggskott, vilket jag får då och då. Senast var dock över två år sen. Så jag har vilat, rört mig, masserat etc hela veckan. Fick ta en dag ledigt. Veckan innan hade H magsjuka för typ första gången någonsin. Idag blev han diagnostiserad med influensa. Maken håller också på att duka under i samma sjukdom redan. Guld detta! Vabruari redan i januari! Förhoppningsvis går det över snabbt! Hoppad ni alla håller er friska!

tisdag 21 januari 2020

Impeachment och valår

Något som pågår just nu är ju Trumps impeachment. Jag följer nyheterna med nyfikenhet kan jag säga. Ingen önskar mer än jag att Trump blir fälld och avsatt! Om det inte går vägen har vi val här i höst. Förra valet var det första jag fick rösta i. Sedan dess har jag röstat i flera småval under åren. Om jag tyckte att valet 2016 var det största hittills - vet jag inte vad jag ska kalla det kommande valet? Out of this world? Jag kan inte föreställa mig Trump i fyra år till...
Å andra sidan...i så fall är det "bara" fyra år till. Sen kan han ju inte bli vald igen...

Make America Great Again
En flagga på en bilverkstad nära oss

Så dålig

Min julklapp från dottern

Så fruktansvärt dålig att uppdatera ser jag! Min "comeback" blev knappast en comeback! Lustigt det där. Det har varit ett ganska händelserikt år. Bytte jobb till exempel. Sjukt läskigt! Men också spännande. Nu har jag varit där några månader och har börjat vänja mig. Det enda konstiga är att numera är jag den enda invandraren på jobbet. Den enda med en brytning när en talar. Det är annorlunda.
Jag saknar min gamla arbetsplats också. Det känns lite som att en är på semester och ska snart komma tillbaka...Och så är ju inte fallet. Tror jag.

Annars då?`Mer än att jag är en värdelös bloggare? Hur har ni det?

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...