onsdagen den 19:e juni 2013

Barnvänligti New York?

Anna frågade en fråga i kommentarsfältet för någon dag sedan. Frågan löd: Är New York barnvänligt?
Inte en alldeles lätt fråga där inte skulle jag vilja påstå. Jag kommer ju från en liten småstad i Sverige och kan bara jämföra med det. Hur det är att bo i en storstad med barn i Sverige kan jag inte svara på. Då jag bodde i Uppsala var jag ju inte mamma, och dessutom är ju Uppsala inte alls lika stort som till exempel Stockholm.

Jag upplever New York som relativt barnvänligt för att vara en storstad. Självklart också beroende på VAR man bor i staden, (liksom VAR man bor i Sverige). Till exempel upplever jag att man har större tålamod med barn här generellt. De får "tillåtelse" att vara med på de flesta ställen, och det är få människor som klagar på att barn är högljudda eller jobbiga. Hemma i Sverige har jag följt debatten om att vissa ställen skulle vilja förbjuda barn och barnvagnar helt. Det känns ganska främmande här i New York. Många restauranger och ätställen erbjuder barnmeny och ofta får barnen ritblock och kritor att underhålla sig med, medan man väntar på maten. Det har räddat en många gånger!

Här finns också många parker att ta barnen till. Både lekparker och grönområden. Faktiskt så är New York den stad som har bäst tillgång till parker i hela USA. I snitt har man endast 10 minuters promenad till en park var man än bor i staden. Självklart låter det bättre än vad det är. Bara för att det finns parker, betyder inte att de är likvärdiga. Flera bostadsområden upplever att deras parker inte håller måttet, att de är försummade, vilket stämmer. Något som Borgmästaren har gjort, som är väldigt bra i mitt tycke, är att han öppnat alla lekområden på skolgårdarna i staden för allmänheten när skolorna är stängda, dvs på eftermiddagen och helgerna. Vi har nära till flera skolgårdar och utnyttjar möjligheten. Det är mycket fina lekplatser.
Central Park
Dessutom har många lekparker vattenspridare på sommaren eftersom det är så varmt. Bara att klä barnet i badkläder, ta med lite solkräm och handduk och njuta av värmen i parken. Barnen älskar det! Och jag ska väl erkänna att det inte är helt fel att slinka förbi då och då i vattenspridaren som vuxen...

I New York finns också många museum och attraktioner som barn tycker om. Ett speciellt Childrens museum till exempel. Det finns FEM djurparker, en i varje stadsdel, och även "vuxenmuseum" har barnvänliga attraktioner och aktiviteter som MoMa (konstmuseum).

Biblioteken har massor med barnvänliga aktiviteter. Pyjamassagostunder, läsinlärningsprojekt (här är det en lördag i månaden), inbjudna gäster som håller i spännande aktiviteter som naturvetenskap, teater etc. Det finns många konserter, särskilt på sommaren, i parker och på konserthus, som är gratis eller nästan gratis för allmänheten.

Det som jag upplever som icke- barnvänligt är att det är mycket folk överallt. Mycket trafik och rädsla att barn ska springa ut i gatan eller försvinna bland folkmassorna. Dessutom händer det ofta olyckor som att en bil kör upp på trottoaren och skadar folk. För nån vecka sedan hände just detta, och en fyraårig flicka omkom och hennes mormor skadades svårt. Tunnelbanan är ett kapitel för sig. För det mesta mycket trångt och överbelastat. Många faror där.

Det finns också andra risker, som gatuvåld. NI har väl hört om hur skjutglada amerikaner är. Tyvärr stämmer det alltför väl. Barn blir skjutna, men för det mesta inte avsiktligen. Det handlar om "stray bullets", alltså kulor som skjutits mot någon eller något annat, men som hamnat på villovägar och råkat förbi en oskyldig människa istället. Nu är det ju inget som händer dagligen, men för mig händer det tillräckligt ofta för att det ska vara skrämmande.

De "kommunala skolorna"s kvalitet varierar oerhört mycket, beroende på vilket område man bor i. Många familjer väljer att flytta till ett bättre område när när barnen är redo att gå i skolan. Privatskolor finns, men kostar multum och det är inte många som har råd med det. Vi bor som tur är nära en väldigt bra skola och vi ämnar bo kvar så länge det går.

Liksom på många andra ställen i USA är skolmaten inte den bästa. Vi har valt att skicka med N lunchlåda hemifrån just därför. Vi funderade på att kanske låta henne äta skollunchen från och med i höst och i helgen frågade vi henne vad de barnen får. Hamburgare, pizza, chicken nuggets, hot dogs...glass... var svaret. Och därmed var den diskussionen avgjord. Tro nu inte att det är fina hemlagade luncher (då kan ju dessa matval vara helt okej) utan det är helfabrikat som gäller där. Lite sallad till det och en frukt (tack vare presidentfrun som aktivt arbetat för att alla barn ska bli erbjudna en frukt om dagen till lunchen i skolorna).
N med sin lunchbox
Förskola, liksom i hela USA, är inte alls som den är i Sverige. Det finns vissa gratis förskolor här i New York från en viss ålder (tror att det är 3 eller 4 år som gäller), men jag tvivlar på att det är kvalitet. Kan inte yttra mig om de "kommunala" förskolorna, utan bara basera på den privata jag själv jobbade på. Det finns få personal med förskollärarutbildning, det är dåligt betalt för personal och därför är det också många som slutar efter en kort tids arbete. Personalomsättningen är hög med andra ord. Liksom hemma i Sverige skiljer sig kvaliteten på förskolor, vissa är fantastiskt bra (gärna privata i finare områden) och andra är helt fruktansvärda...

Hmmm...hur ska man sammanfatta detta då? Ja, barnvänligt på många sätt. STOR skillnad på Sverige och här i många avseenden. Lite större, lite läskigare än småstaden hemma. Samtidigt många fler möjligheter och upplevelser. Det sociala klimatet är hårdare, men samtidigt mer tolerant för barn, speciellt små barn. 


måndagen den 17:e juni 2013

Dagens "sura-granne"- beklagande

Idag är jag en småsur granne. Irriterad, rättare sagt. Egentligen ska jag väl erkänna att jag retat mig på det länge. 

Vi bor på sjunde våningen, högst upp i vår byggnad. Ganska många trappor med andra ord så det blir hiss. Före graviditeten brukade jag ibland ta en sväng i trappan om jag hade tid och lust.

Våra grannar är alla supertrevliga. Tror inte att jag stött på en enda som är otrevlig. Visst är grannarna mer eller mindre sociala. Å andra sidan är det skönt att slippa vara så himla social ibland. Här pratar folk med vem som helst, när som helst. Som svensk, uppskattar jag ibland tystnaden.

Vi har en ung man som bor på vår våning. Han känner någon på våning fem, alltså två våningar ned. När han ska hälsa på, tar han hissen! Så hissen går från bottenvåningen, stannar på femte, åker sedan upp på sjunde och sen tillbaka till botten igen. Oavsett om han ska upp eller ned, så tar han hissen. Själv ska man upp sju våningar och får stå på bottenvåningen och se hissen precis lämna lobbyn och åka heeeela vägen upp och sen ned igen. Och han åker ofta dessutom.

Det är inget fel på killen, han är ung, stark och vältränad. Själv hade jag hellre gått de där få stegen i trapporna än att stå och vänta som ett fån. SÅ många trappsteg är det inte på två våningar...

Okej. Dagens gnäll och i-landsproblem avklarade. För övrigt är det en vacker dag om än något fuktigt. Tvätten är avklarad och veckan kan börja!


söndagen den 16:e juni 2013

Kunde det varit en bättre dag?

Nej, jag skulle inte tro det! Idag var vädret perfekt. Så där svenskt "lagom". Inte för varmt, inte för kallt. Inte för soligt, inte för molnigt. En alldeles lagom bris och inte alls fuktigt. Fantastiskt.
Vi bestämde för ett bra tag sen att vi skulle åka in till Manhattan för att gå på bio med dottern. Det fick bli "Epic" i 3D och den var riktigt bra och rolig! Ångrar oss inte ett dugg! Det bästa med biografen här är att om man går före klockan 12, dvs på morgonen, är det oftast halva priset på biljetter. När det gäller 3D är det inte halva priset, men billigare i alla fall.

Därefter hade vi bokat tid för en klippning till dottern. Vi åkte till samma ställe som förra gången. Där får barnen titta på film medan de klipps och efteråt får de klubba och en liten leksak. Tyvärr är jag inte direkt förtjust i stället. Det är mycket "löpandeband-principen" som gäller. In och ut med kunder så snabbt som möjligt. Ns klippning tog max 10 minuter med förarbete och efterarbete. För den summan som man betalar är det ganska dyrt. Vi ska leta reda på ett annat ställe som ger mer för pengarna.

Före. Eller under tiden.

Efter, mumsandes på klubban.

Sedan gick vi till en babybutik som heter Giggle. Där köpte vi vår första sak till bebisen i magen. En likadan filt som vi köpte till N, på samma butik, när vi väntade henne. En sk receiving blanket. Mjuk och skönt och fluffig. N ville också köpa nåt till bebisen och hon kutade runt i butiken och skulle köpa allt som bebisen kunde tänkas behöva. Tröja, flaska, gosedjur, haklapp och så byxor skulle det bli. Nu fick vi stoppa henne lite grann eftersom just denna affär är väldigt dyr. Ett litet tygdjur som hon hittade kostade 25 dollar (ungefär 170kr). Det kändes lite väl. Istället blev det fingerdockor i form av djur som dessutom är ekologiska. Vi lovade att ta med N och köpa mer saker vid ett senare tillfälle.
En sån här filt blev det. Men är så klart större i verkligheten!
Och de här valde N till bebisen.

Dessutom kollade vi på olika barnvagnar och föll pladask för en Uppababy. Till N hade vi en nyinköpt, stadig Emmaljunga, men de finns tyvärr inte att köpa här. Den här barnvagnen liknar till viss del vår gamla barnvagn, men är smidigare och lite mindre. Älskar! När jag frågade hur långt i förväg man måste beställa vagnen tittade hon menande på magen min och sa att det kanske var ganska bråttom med en vagn? Varpå jag påpekade att det var tre månader kvar till beräknad nedkomst.
I alla fall var det knappt nån väntetid. Högst 4-5 dagar. Riktig service!

Dagen avslutades med ett lekparksbesök, lite mat i magen och så tunnelbana hem igen.

En fantastisk dag. Väldigt avslappnande och lugn. Precis vad vi behövde. Vi till och med glömde bort tiden något och fick nästan lite bråttom hem till sist.

Imorgon firar vi fars dag här i USA! Maken är sugen på glasstårta, som han aldrig ätit. Nu får vi se om det blir en hemgjord (lutar åt det) eller en köpe (finns många fina såna här också)...

fredagen den 14:e juni 2013

Dear Watson

Här kommer lilla grannen med maten! Kommer ni ihåg den reklamen? Fast jag kommer inte med mat direkt utan ett gäng tips. Det var ett tag sen som jag tipsade om lite nytt, men här kommer det alltså.

Elementary
En väldigt intelligent man vid namn Sherlock (japp, Sherlock Holmes till och med. Fast i mordern tid) hjälper polisen i New York att lösa brott på ett makalöst sätt. Till sin hjälp har han ingen mindre än - Watson! Jojo. Fast en kvinna denna gång. Mycket spännande och väldigt bra skådespeleri!


Sandmannen

Ännu en bok av paret bakom Lars Kepler. En ung man hittas svårt medtagen och sjuk. Det visar sig vara någon som, tillsammans med sin syster, antogs ha druknat (även om deras pappa vägrade tro på den storyn) för 13 år sedan. Deras kidnappare sitter redan fängslad på ett mentalsjukhus och uppfattas som mycket, mycket farlig och manipulerande. Jakten på den unge mannens syster tar vid samtidigt som kidnapparens rymningsplaner tar form. Den här boken är ofattbart spännande och otäck emellanåt. Jag har ännu inte lyssnat på slutet, men det närmar sig!


Dålig stämning

Özz Nujens föreställning "Dålig stämning" finns att se på SVTplay fram till den 1 juli. Mycket skratt, men också många djupa och allvarliga ämnen behandlas under 1,5 timme av Özz. Man får se en helt ny sida av Özz tycker jag. Mycket, mycket tänkvärd show!


Jake Bugg

Nytt stjärnskott från England! Ung med ett "gammalt" sound.



Happy Friday gott folk!

torsdagen den 13:e juni 2013

Saker jag roar mig med

Jag har ju ett jobb som innebär att ta hand om en liten bebis. 3,5 månad har hon blivit nu. Det innebär också att det blir en hel del "håltimmar" när hon ligger och sover. Några minuter här och var. Som tur är har jag hittat nåt att pyssla med under tiden.
Eftersom jag pendlar får jag två morgontidningar alldeles gratis vid tunnelbanan. Bara att plocka på sig. Det är "Metro New York" och "AM New York". De tar jag med mig och läser när hon sover. När de är färdiglästa, tar väl fyra minuter för de är väldigt tunna, löser jag de korsord som finns i dem! Och det har blivit lite utav en sport. Jag har märkt att Metros korsord är bra mycket svårar än AMs. Det är också aningen svårare att lösa ett korsord som inte är skrivet på ens modersmål. Många ord och uttryck som jag aldrig hört förr. En hel del har jag hört, men de poppar liksom inte upp lika snabbt som på svenska. Jag har redan lärt mig en hel massa nya ord som jag kommer att få användning för.

Tack och lov för internet säger jag bara! Ibland kan man fastna och inte komma på ett enda ord till. Men då ser ni, kan man kolla på "fusksidor" och leta fram vad det kan vara. Därefter brukar det lösa sig med några ord till helt automatiskt.

Ibland hinner jag inte göra klart ett korsord under dagen så jag tar hem och gör det sista på kvällen innan jag går och lägger mig. Som idag. Metros korsord är precis färdigt.

Jag brukar få såna där korsordsinfall med jämna mellanrum. När jag var tonåring hade jag en hel sommar där jag slukade korsord i varenda tidning och till och med köpte speciella korsordstidningar. Sedan har det väl kanske legat i stiltje fram tills nu. Jag är en periodare med mycket. Vissa perioder bakar jag mycket, andra läser eller lyssnar på musik. I perioder gillar jag att städa och organisera och sen får jag mer lust att se på olika TV-serier. Sedan tröttnar jag och gör nåt annat. Och sen återkommer lusten efter ett tag igen...

Är ni också periodare?

tisdagen den 11:e juni 2013

Lagens långa arm

Ni kanske kommer ihåg min batwoman-incident för ca två veckor sen?
Jag blev kontaktad av en åklagare efter ett par dagar som ville att jag skulle komma in och vittna inför en grand jury. Nu vet jag inte exakt hur det svenska rättssystemet fungerar, men här funkar det så att man först får gå in och vittna inför en jury som består av ca 20-25 personer, vanliga medborgare. De lyssnar på vittnesmål i ärendet och bestämmer sedan om det faktiskt bör leda till en rättegång eller inte. Därefter bestäms det var, när och hur en rättegång ska ske. Oftast efter 2-3 månader beroende på vilket ärende det gäller.

Jag var lite motvillig till att komma in eftersom det ändå är en ganska lång resa för mig. 1.5 timme enkel väg downtown. Och sen vet man inte hur lång tid det tar innan man får komma in. Det beror på hur många fall som ska behandlas.
Dessutom kommer jag att vara ännu mer gravid när en eventuell rättegång startar eller till och med nyförlöst. Inte direkt det roligaste.

I alla fall bestämde jag mig för att åka in och det gjorde jag tidigt i morse. Jag fick först träffa åklagaren som gick igenom mitt vittnesmål och berättade hur det skulle gå till inne i salen. Sedan gick vi iväg till byggnaden där vittnesmålet skulle ges. Som tur var, var vi där tidigt och vi blev första ärendet att kallas in. Inne i salen satt jurygruppen (personerna var mer eller mindre intresserade. En del lekte till och med med sin telefon...). Jag fick ställa mig längst fram och hålla upp höger hand och svära på att tala sanning. Vilket jag givetvis gjorde. Sedan frågade åklagaren mig frågor om vad som hände. Det tog ganska kort tid och sen var det klart!
Inte lika glammigt i verkligheten som i Law and Order direkt.

Fler vittnen kommer att vittna vid ett senare tillfälle och sen får vi reda på om målet kommer att gå vidare eller inte. Förmodligen. Förhoppningsvis kommer mannen att förklara sig skyldig och ta en "deal". Hittills verkar han ha varit motvillig till att erkänna. Han kanske ändrar sig? Jag hoppas på det.

måndagen den 10:e juni 2013

Lat och hårtips

I helgen har jag mest varit lat. I fredags regnade det så in i bomben. Det slutade verkligen inte regna under 24 timmar. Och ganska konstant mängd regn dessutom. Varken mer eller mindre.
Igår, lördag, gjorde jag absolut ingenting. Nada, njet, nischts. Jag tog till och med en tupplur! Jovisst. Det enda som fattades var ett gäng praliner.

Jag har märkt att lördagar är min enda latdag. Som är möjlig. Söndagar innebär städning, och tidigare även dotterns dans. Ibland storhandling eller nåt annat spännande. Idag var det städning, en sväng till parken och så hämtade vi den DVD som utlovats av dotterns dansuppvisning. Den har varit klar nån vecka, men jag har inte hunnit plocka upp den förrän idag.

Så håller vi på att försöka få nån rätsida med dotterns hår. Det är en ren omöjlighet att få ordning på. Det känns som vi har testat allt. Nu har vi kommit på att håret nog är lite för torrt, tydligen kan det bli så när man har väldigt lockigt hår som hon har. Hårbotten kan vara fin och perfekt, men återfuktningen når liksom inte förbi lockarna och hela vägen genom håret.
Idag testade vi därför att göra en slags inpackning med ekologisk kokosolja. Vi smorde in håret och lät det vara i några timmar och sen tvättade vi ur. Vi får helt enkelt se om det ger resultat i det långa loppet. Nästa helg ska vi gå och få håret klippt igen. Det kommer säkert också att göra situationen bättre...

Annars får vi forska vidare. Tips mottages gärna!

fredagen den 7:e juni 2013

Starka kvinnor och poesi

På tunnelbanetågen här i New York kan man se diverse reklam för hur många saker som helst. Bland annat Gudrun Sjödén som öppnat en butik här, öl, parfym, mat...you name it. Det finns som reklam. Till och med fejkreklam som skojar med riktig reklam.

Det finaste jag ser på tågen är dock det som kallas "Poetry in motion". Det är posters med korta dikter av olika poeter och jag har upptäckt en hel massa fint under åren. Den dikt som fastnat det här året är denna av Mary Ruefle:


Nu syns texten inte så bra så jag skriver den under:

Voyager
I have become an orchid
washed in on the salt white beach.
Memory,
what can I make of it now
that might please you - 
this life, already wasted
and still strewn with miracles?

Från en stark kvinnlig poet till andra starka kvinnor.

Den här senaste veckan har jag fått fira tre fantastiska kvinnor i mitt liv på olika sätt. 

Förra veckan tog min kära vän S (och en av Ns gudmödrar) sin examen här i New York. Efter flera år med studier och arbete har hon äntligen avslutat sin bachelors. Det är ett otroligt arbete som ligger bakom och är jag så glad för hennes skull. Även om det betyder att hon förmodligen åker tillbaka till Tyskland i höst...

I onsdags tog min fantastiska vän C i Malmö sin examen och är nu färdig tandläkare! Vi träffades på Svenska Kyrkan i NY 2005 och blev bra vänner direkt. Jag har sett henne utvecklas från en lite smågalen tonåring (jag är några år äldre, var ganska gammal när jag åkte som au-pair) till en vuxen kvinna med utbildning. Vilken resa! Det har varit så roligt att följa och jag är så stolt!
Nu gäller det bara att hon gör ett bra jobb i höst så hon kan spara pengar och komma och hälsa på.

Idag tar min näst yngsta syster M examen från gymnasiet. Äntligen! Det har varit en brokig väg med många gupp och hål, men till slut hittade hon rätt och kämpade på ordentligt under de senaste tre åren! Hon har verkligen växt med uppgiften och jag är en stolt storasyster som nu ser på när hon tar steget ut i vuxenlivet! I höst väntar mer studier, något som jag inte riktigt förväntat mig förut, och det gör mig ännu stoltare! GRATTIS SYSTER! You did it!

Kärlek till alla starka kvinnor där ute!

torsdagen den 6:e juni 2013

Tvillingar?

Jo, just nu känns det som om jag väntar tvillingar. Minst. Kanske är det fem som slåss där inne, som den där ukrainskan som det rapporterades om nyligen. Kan inte fatta att det "bara" är tre månader kvar, eller 13 veckor. Samtidigt som jag inte kan fatta att det "fortfarande" är så långt kvar!
Hur ska jag ha det egentligen? Ännu har jag inte så mycket gravidkrämpor, mer än att jag växt ur alla kläder i hela stan. Och att jag inte orkar gå lika långa sträckor utan att stanna eller sitta ned. Mest för att fötterna gör ont. Kan också bero på dåliga sandaler. Jag är på jakt efter ett par bekväma, sköna sandaler, men med stil. Alltså, de ska vara lite snygga i alla fall. Stil vet jag inte om har annars heller.
Tyvärr verkar det som om att man får välja. Antingen MODE eller bekvämlighet. Just nu lutar det åt bekvämlighet. Dessutom kostar de där bekväma och mindre vackra skorna en fin slant. Jag får väl till att hajka ordentligt i sommar så att jag får valuta för pengarna. Här i stan kan man i alla fall använda sandaler till slutet av september, ibland längre. Det är bra!

Nu ska jag snart hoppa i säng. Jag ska upp före tuppen imorgon och slåss med andra pendlare till jobbet.

tisdagen den 4:e juni 2013

Kontroversiellt?

I helgen uppmärksammades Cheerios nya reklam i media här i USA. Jag själv har sett den ett antal gånger innan och inte ens tänkt på vad som kunde vara kontroversiellt.
Vad tror ni att de tog upp? Jag låter er gissa först, och längre ned i inlägget avslöjar jag vad som togs upp på nyheter i TV och på internet.



Läs avslöjandet längre ned:





Lite till







Lite till




Lite till











Japp. Få se om ni gissade rätt! Anledningen till all uppståndelse är att familjen är mixad, dvs en african-american pappa, en vit mamma och deras "blandbarn". 2013 är det fortfarande "en stor grej" och att visa sånt på TV väcker ilska hos många. Under alla youtube-klipp kan man kommentera och under detta klipp var det väldigt, väldigt många rasistiska kommentarer. Till slut var de tvungna att stänga av möjligheten att kommentera klippet.
Nu ska vi också ta i beaktning att det är anonymt att kommentera och då är det lätt att de där "smygrasisterna" med sjuka åsikter vågar sig ut ur mörkret. Skulle man ställa dem till svars personligen face to face, skulle det nog låta annorlunda. Sedan beror det på VAR i landet man bor. I New York är folk generellt mer öppna med olikheter, men givetvis finns det undantag (nyligen har bland annat flera homosexuella män blivit misshandlade och någon till och med dödad "mitt i stan" här).

Själv reagerade jag inte alls på reklamen först. Kanske för att vi är en så kallad "blandfamilj". För oss är det helt normalt. Som tur är har vi bara fått positiva reaktioner på att vara just en sådan familj. Främlingar på gatan som kommenterat hur bra vi passar tillsammans, gett oss välsignelser och kommenterat hur vacker N är som hon är.

Det är jag tacksam för!

söndagen den 2:e juni 2013

Letar desperat! Och nära-döden!

Igår och idag har varit en sån där värme igen...eller inte ens bara det. Torsdag och fredag också. Kvavt, fuktigt, varmt. Igår stannade jag inomhus och kramade om vår AC. Min bästa vän! Den kan man lita på till hundra procent. Dottern for till stranden med sin farbror, hans tjej och lilla kusinen. Jag slapp därmed att gå ut till parken. Tack och lov! Hon var borta hela dagen och hade haft det helt fantastiskt. Det hade jag med.

Idag var det inte lika varmt som igår, och det var faktiskt skönt att gå ut. Lite vind och härlig skugga så gick det bra. Dock letade jag desperat efter en lerpöl...Ni vet, grisar och allt det där. Ikväll ska det tydligen åska och regna. Kanske skulle passa på att springa ut imorgon en sväng och samla lera tills framtida behov? Fylla badkaret kanske?

Dessutom hade jag en nära-döden-upplevelse igår ikväll. I godan ro skulle jag gå på toaletten och vimsar in genom dörren. Jag tänder lampan och drar ner brallorna, som man ju gör på dasset. Precis när jag ska sätta mig kollar jag ned på golvet. Där står världens största kackerlacka och väntar på att attackera. Med byxorna runt anklarna sprintar jag upp och studsar förbi kackerlackan. Tyvärr är badrummet väldigt litet så risken att trampa på skrället är alldeles för stor. Jag kan inte riktigt se odjuret eftersom byxorna är ivägen och jag "dansar" liksom runt för att inte trampa på den samtidigt som jag försöker ta mig mot dörren. Jag skriker som en stucken gris. Och maken undrar vad som försigår egentligen. Jag kommer utsnubblande ur badrummet och pekar och skriker att han ska döda kackerlackan.

Maken är en riktig hjälte!

Det är verkligen en negativ del av att bo i NYC. Kackerlackor. Vi har inga i lägenheten, men ibland kommer de från andra håll in här. Så ibland ser man någon som skymtar förbi. Nere i tvättstugan kan man också få syn på väldigt stora kackerlackor. Normalt i lägenheten är det kanske en gång per månad och då är de ganska små som kan krypa genom ventilation. Den jag såg igår måste ha gått på anabola eller nåt!

Gah!
Ps, tacka mig för att jag inte googlar fram en bild på monstret!

lördagen den 1:e juni 2013

Hur gör djur?

Natten till torsdag var en riktig mardrömsnatt. Det var varmt så in i bomben och jag hade svårt att sova ordentligt. Svettades som aldrig någonsin...Att svettas på natten är något av det värsta jag vet.
 På torsdag morgon satt jag och pratade med maken och dottern sysslade med morgonbestyren och samlade ihop kläder. Hon var på väg ut genom sovrumsdörren med sina kläder när jag säger till maken:

- Gosh, last night was so hot. I was sweating like a pig!

Varpå dottern, vänder sig om med kläderna i högsta hugg och utbrister.

- Didn't you know that pigs roll in mud when it is sunny out so they don't get burnt by the sun?

Helt random. Kanske ska ta henne på orden och rulla lite i lera i natt?

Igår satt vi vid matbordet. I skolan har de forskat om djur och N har haft lejon som sitt djur. Hon satt och berättade om hur lejonen lever och till sist vad de äter.

- They eat dead animals and they hunt living animals. The eat humans too. They would like you, mamma. You are fat and juicy.

Ridå.

fredagen den 31:e maj 2013

Ni kan kalla mig...batwoman...eller...lagens väktare

Här har det varit ganska tyst ett tag. Mest för att jag faktiskt inte varit hemma utan jobbat och varit social. Och löst brott. Jo, visst. Brott i Gotham City. Ni kan kalla mig Batwoman från och med nu.

Det hände igår kväll när jag skulle på graduation-middag för en av mina närmaste vänner som äntligen har avslutat sin collegeutbildning. Väl värt att fira. I Soho. En bra bit från där jag bor.
I vanlig ordning var jag tidigt ute och istället för att stå utanför restaurangen och glo valde jag att gå en sväng runt kvarteret. Väldigt prententiöst område vill jag påstå. Har irrat omkring där tidigare och hittade bland annat en "Hästens säng affär". Jojo. Flott ska det vara.

I alla fall gled jag omkring på gatan (läs: haltade på grund av skoskav. Icke så graciöst.) i mina svarta trikåer (läs: svarta enorma tights under ett tält aka mammaklänning) i jakt på spänning. Då plötsligt ser jag på distans en man vid en bil. Det är bara jag, bilen och mannen på gatan. Resten ligger öde. Klockan är nästan åtta på kvällen och turistmassorna har dragit sig tillbaka till sina hotellrum för att förbereda sig inför kvällens Broadwayshow. Han ser lite misstänkt ut när han böjer sig in genom fönstret (eh, varför fönstret? Dörrar brukar gå att öppna) för att hämta ut något. När han sedan kommer ut genom fönstret är det massa spillror som faller på gatan. Jag tror först att det är nåt som rinner ur väskan, men mannen bryr sig inte att det hamnar på gatan utan böjer sig än en gång för att hämta ut något. Jag har då kommit närmare och ser att det är fönsterglas, krossad bilruta som ligger på gatan...Han bryter sig alltså in i bilen! 

Jag låtsas som ingenting och dividerar i skallen OM jag ska ringa polisen eller inte. När jag rundat hörnet hade jag bestämt mig. Jag skulle göra ett civilt ingripande och hoppa på mannen och hålla fast honom tills polisen kom! Eller inte...Jag ringde istället 911 (första gångend det händer) och berättade för kvinnan i luren om det jag sett och vart etc. Där jag går och pratar med 911 så kommer mannen/förbrytaren runt hörnet med kassarna och en cykel som han fått tag på. Jag rapporterar samtidigt som jag ser mannen passera vingligt på cykeln. Han tappar några kassar, men bryr sig inte, utan cyklar/går vidare. Människor runtom försöker vara vänliga och tar upp kassarna och ropar efter mannen. Mannen är mer intresserad av att komma därifrån så snabbt som möjligt. Jag berättar allt detta för kvinnan i luren, vart han är på väg, hur han ser ut och så vidare. De får mitt telefonnummer.
Fotat precis innan brottet! Läs vad som står på väggen.

Efter en stund, när jag sitter inne på restaurangen ser jag polismän i området, några hålllandes i kassar som jag känner igen från bilen. Några minuter senare ringer polisen och frågar om jag kan komma och prata med dem. Jag sa att jag var på "fest" och att det skulle bli svårt. Polismannen frågade då om jag kunde ge signalement på mannen och jag berättade hur han såg ut och vilken sorts cykel han hade. "Jo, vi har honom här i polisbilen nu. Han cirkulerade i området förmodligen på jakt efter andra bilar att göra inbrott i..."

Jovisst. lagens väktare. Det är jag det.


tisdagen den 28:e maj 2013

Smaskigt recept

Idag bjuder jag på ett egenkomponerat recept. Jovisst. Jag är inte bara mamma, lärare och fru, utan också en rackabajsare i köket. Det sista något överdrivet. Men ibland så.

Den senaste månaden har jag testat en ny dryck på Starbucks. Nämligen Iced Chai tea latte. Den är ruskigt god. Och lika ruskigt dyr. Därför tänkte jag i mitt genialiska sinne att det måste gå att göra något eget, liknande. Och skam den som ger sig. Det gick!

Du behöver:

1,5 dl mjölk
0.5 dl vatten (alternativt byt ut mot mjölk)
2 påsar chaite

kanel
ingefära
mald nejlika
honung
isbitar

Hetta upp mjölken och sätt i tepåsarna. Låt dra ca 20 minuter. Ta ur påsarna och strö över alla kryddor i receptet. Blanda väl. Låt dra en stund. Smaka av igen och ha gärna i mer kryddor. Jag hade en hel del. Smaka sedan av med honung, eller annat sötningsmedel.

Låt kallna. Jag lät min blandning stå över natten i kylen! Drog åt sig smakerna fantastiskt bra.

När teet kallnat häller du i isbitar, så mycket eller så lite du vill, och drick! Gärna i stort glas med sugrör.

måndagen den 27:e maj 2013

Spirit week

Förra veckan hade dotterns skola en så kallad "spirit week". Varje dag hade eleverna en ny "uppgift" att utföra för att på så sätt skapa gemenskap på skolan.
måndagen skulle alla klä sig i skolans färger. Jag hade egentligen ingen aning om vilka färger det var, men det stod BLÅTT och GULD. Passar ju oss svenskar alldeles utmärkt. Jag upptäckte att N faktiskt inte har så mycket kläder i dessa färger. En skandal! Blå byxor i alla fall. Men inte något i guld eller gult. Detta måste åtgärdas!

tisdagen skulle alla ta med sig mynt, så mycket man ville, eller så lite man ville så klart. Den klass som samlat in mest mynt skulle bli bjudna på glassparty. Tyvärr blev det inte dotterns klass, men hon var lika glad för det. Mynten används till inköp av saker till skolan. Här är det ofta så att skolorna inte får tillräckligt med pengar för att köpa in skolmaterial. Eller så är det någon annan (högt uppsatta) som bestämmer vilka böcker som ska finnas på skolan. Miljontals pengar går till detta material, men lärarna kanske inte har samma uppfattning om vad som passar just deras barn/skola/klass och måste därför köpa in kompletterande material. Många, många lärare lägger ned en hel del privata pengar varje år för att kunna genomföra en värdig undervisning. Har lärare "tur" arbetar de på en skola där majoriteten av föräldrarna har råd att lägga ut några slantar på material...

Onsdagen var riktigt spännande. Då var det nämligen "pajama day". Alla barn som ville kom till skolan i sin pyjamas. Mycket uppskattat av eleverna! N såg verkligen fram emot denna dag. Dessutom hade klassen ett teaterbesök inplanerat och jag fick äran att vara med som förälder denna gång! Alla barn, iklädda pyjamas, plus några föräldrar (utan pyjamas) och lärare åkte med skolbussar till ett college några kvarter bort och såg på en teater inspirerad av Beatrix Potter (kaninen Benjamin Button). Eleverna hade jätteroligt och det var ett uppskattat besök.


torsdagen skulle det vara en parad på skolan, men på grund av vädret så ställdes den in och kommer att ske i veckan istället. Varje årskurs skulle klä sig i sin årskurs färg. Kindergartens färg är tydligen röd!

Och fredagen var nog allra roligast. Den kallades "Funky Friday" och gick ut på att klä sig så tokigt man bara kunde. N och maken hade riktigt roligt på morgonen att hitta en utstyrsel (jag jobbade och kunde inte hjälpa till). Och jag tycker nog att det blev riktigt lyckat!

Framifrån


Bakifrån!




















En vecka med alldeles lagom mycket stök och roliga upptåg!

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...