fredag 20 januari 2017

En dag av sorg..

Eftersom jag saknar ord kommer har ett kraftfullt inlagg, skrivet av maken.

As the country prepares to take a hiatus from the hope, dignity, and white knuckle ingenuity that has made it the unrivaled greatest country in the world to be "Great Again," I want to reflect on a sign of progress that, until now I sort of took for granted.


Yesterday, while picking Naomi up from the computer coding program she attends I got the chance to go in the makeshift computer lab, a neatly appointed room of desks, chairs, and laptops in the back of our local Library, (shout out to NYPL) to have a look at what she and the other children were about. Now, I'm not easily impressed - my New Yorker cynicism, Samurai like stoicism, and bitterness of one balding too soon provide ample defense against excitability, so my jaw didn't quite hit the floor but rather hung somewhere around my knees when I saw what they've achieved in just two sessions.  They, each of them, had created unique animations with sound that were interactive. The spilt screen layout on the monitors displayed lines of code next to working animations. I was thoroughly…, I mean, yeah it was alright.  Ahem! Once I managed to shift my jaw, and my inner Luke Cage, back into their respective sockets I started looking away from the digital creations and at the creators. DING!

I can’t say I was surprised nor was it particularly remarkable that 9 out of 10 of the creators were girls most of them Naomi’s classmates, all of them in her year at school. The one boy was in fact an older brother of Naomi’s friend.  What makes this worth reflecting on is what happens today – the inauguration of a genuinely unqualified, untrustworthy, and unpleasant boor of a man to the office of the Presidency. For only a moment, upon seeing what Naomi and her friends had created, I was a kid again just wanting to join in on the action. And then, without warning, I was hoofed back to reality when one of the girls joked about learning to hack so she can “Dump Trump.” They all laughed in agreement, I squirmed. That’s what I get for daydreaming. There it was, exactly what is at stake – our girls. It didn’t matter whether the coders were boys or girls before HIS name was mentioned, but it is impossible to feel comfortable with a man who thinks about women in the way one might think about a steak dinner and not worry for our girls.

Growing up in my family I didn’t need telling that girls are equal to boys. It was and still is just the way of things. Just the way of things. As matter of fact, I grew up with the quixotic notion that girls are inherently smarter than boys. Hmm, wherever did I get that idea? I also have an older sister who delighted in tormenting me, though, to be fair she was and, I’ll admit just this once, still is clever.

That Man, however, doesn’t show any such signs of respect for girls and women, or anyone and anything that doesn’t orbit his grand ego for that matter. Neither is he the kind of person to surround himself with people who might upstage him. Not surprisingly, his nominee for Education Secretary is a nugget from the very bottom of the barrel of qualified candidates. The person that will likely be appointed to the post of Education Secretary has exactly the sum of 0+none experience working in Education. Moreover, through past acts – generous financial contributions to Private and Charter School lobbyists – she, Betsy Devos, has shown a severe, and I mean absolutely menacing, disdain for public schools and everyone associated with them. In her appointment hearing she refused to affirm that all schools whether private or public, if they receive federal funds, should meet the same accountability standards. She said that we might need guns in schools because, and I kid you not, Grizzly Bears. You what? She even flaunted the idea of defunding public schools (I really hope she spends her entire term chasing that shadow). But the one admission of the threat this new administration poses to public schools and public programs is Betsy Devos’ flat refusal to say whether she will continue to uphold the Individuals with Disabilities Education Act (IDEA) known for insuring equal education for children with disabilities. The amount of harm she could do in four years is not to be underestimated. When the words equal and education are used together in debates of such magnitude everyone should take note, particularly girls and women.  Equality is still a work in progress, even a far-fetched ideal to some. It seems to me that whenever equality goes through the machinations of politics, economics, culture and all the other cogs and gears in this grand machine we call civilization, it emerges with women being somehow less equal, regardless of the context of which it went in.

This is a message of hope. The changes about to occur are very worrying but I don’t believe they will be impactful. Consider it a pause from sensible progress for a moment of reflection and contrast.  I’m hopeful because of what saw at Naomi’s coding group yesterday.  Encouraging girls to drop their dolls and bedazzle tools to pick up hobbies like computer coding is still a novel proposal. So, I consider myself lucky to witness nine capable girls being taught to code by a female Polish/Swedish expatriate, who you know must be a feminist and socialist, and enjoying themselves. Their cheerful celebration of their accomplishments after just two meetings, roughly 4 hours of coding, served for me as appropriate defiance for the times ahead. I witnessed the inexorable course of progress. This administration could possibly undermine some of that progress, but they cannot stop it. The will of our girls is inevitable. You can try to put off the inevitable but eventually you stumble upon the place where inevitable goes and waits, to be avoided no longer.


Therefore, as the country prepares to take a hiatus from its higher values and status as greatest country in the world to be “Great Again,” whatever that means, we are going to be all right. There will be difficulties, no doubt, things have a habit of going awry when morons and devils are given authority. Fortunately, a lot of people still remember what is truly important, an entity that wields a passive but arguably the most potent power – the next generation. So, whether it be free pop-up computer coding classes for the duration of this new administration’s “management” or protests or, most importantly, getting out to vote next time round, reasoning people who like progress, and even those who like looking back from time to time, will succumb to the irresistible pressure of the next generation. I’ve had some insight into their dynamic; they want to make good things happen and they will not be denied. If you’re looking for a leader, a president, look no further than the dreams of your children, or your neighbor’s children if you don’t have any. They will challenge you and demand that you give your best and they will give you hope and make you a better person. Those are first rate leadership qualities. So as the country inaugurates a president, I’ve chosen my own. Her name is Naomi. She dreams of becoming a Doctor, Scientist, Teacher, Philanthropist, Environmentalist, and Software Engineer. Lead on. 

tisdag 17 januari 2017

Att städa eller icke städa...

Det fanns en tid då vår lägenheten, vårt liv generellt,  var alldeles städat, perfekt och tillrättalagt. Innan barnen föddes. Speciellt innan barn nummer två. Då, när han föddes, infann sig det ständiga kaoset. Lite som Dantes inferno. Kanske en dålig liknelse. Men faktiskt har jag funderat på att sluta städa till båda barnen är redo att flyga ut ur boet. Att det kanske dröjer en 20 år dit, det bryr jag mig inte om.
Seriöst. Det finns dagar ("dagar" kanske var att ta i. Snarare timmar, minuter eller sekunder) då vår lägenheten är så där undanplockad, ren, ordningssam, som vi vill ha den. Detta sker oftast en söndag på en skottdag då sonen sover mellan klockan 13 och 14. Oftast då också under en fullmåne som sammanfaller med en solförmörkelse. Ja, ni ser ju. Det händer inte så ofta.

Ni ser ju hur sonen far fram...Lite så här går det till dagligen. Ut med ALLA leksaker så att man kan se var allt finns. Lek med EN av dessa leksaker, häll ut en ny låda!

Här i New York, är det ganska vanligt, vanligare än där jag kommer ifrån i Sverige i alla fall, att betala för så kallade hushållsnäratjänster som städning, barnvakt, smågöra på huset/lägenheten eller gå ut med hunden om man nu har en sån.
I den familj jag bodde hos när jag var au-pair fanns en hushållerska som kom ett par timmar om dagen och plockade undan, tvättade kläder och lagade mat. För en nyinvandrad från Sverige kändes det otroligt främmande att ha någon som kom dagligen för att göra sånt man själv skulle hinna med.
Jag vande mig ganska snabbt ändå. Vad bekvämt det var! Någon som sopar och tvättar golven, ser till att tvätta (och vika tvätt! Icke att förglömma!! Mitt hatgöra!) och så laga lite mat på det, som är klar när man kommer hem.
Hade jag råd skulle jag inte dra mig för att kanske hyra in någon för månadsstädning i alla fall. Vad skönt  det skulle vara!

Som sagt, här där jag bor, är det relativt vanligt med att betala andra för sånt göra. Hur vanligt är det hemma i Sverige? Jag kollade runt lite på nätet och fann faktiskt många företag som erbjuder liknande tjänster. Som den här sidan Hemmiljö.
Och faktiskt märkte jag på den här sidan, och de andra jag besökte, att det inte var så dyrt som jag befarat för en månadsstädning...å andra sidan erbjuder de inte hushållerskor som också lagar mat för samma pris. Det kanske är för mycket att begära? ;)

Har ni funderat på att anlita någon som städar hemma hos er?

lördag 31 december 2016

Hej då 2016! Varm välkommen 2017!

Så var 2016 års sista timmar här. Hos oss är det drygt åtta timmar kvar,  hos er i Sverige ynka två timmar.

2016 bjöd på många fina minnen med familjen och med vänner - nya som gamla
 Inga resor för oss, men väl många besökare. 2016 var året då livet lunkade på, då vardagen fick infinna sig. 2016 var året då vår dotter fyllde nio år och trädde in i förtonåren. 2016 var året då vår son inte längre kunde beskrivas som en "toddlare" (ja, det är faktiskt ett ord!) utan som en liten pojke med alldeles egna tankar och funderingar.
2016 var också året då världen tog en vändning, då naiviteten fick sig en törn. Världen över har vi sett kaos i form av krig, terror och politiska val som världen inte skådat på länge. Som tur är har vi också fått se underbara medmänniskor och fantastiska osjälviska handlingar som fått mig att återfå tron på mänskligheten.

2017 är på intåg. På ett personligt plan ger jag inga nyårslöften mer än att jobba på mig själv för att bli den bästa person som JAG kan bli. Jag vill bli den förändring som jag hoppas att världen kommer att göra under nästa år.
Medmänsklighet, tålamod, styrka och kärlek kommer att vara mina ledord in i det nya året.

Frid vare med er vänner! Må 2017 bringa allt gott till er och de dina!

lördag 17 december 2016

Men så gick det en massa veckor sen senaste uppdateringen! Alltså det här med tid? Hur funkar det? Först känns det som en evighet till jul (och julledigt, låt oss icke förglömma alltså. Det viktigaste!) Och sen står den där och knackar envist på dörren och jag försöker att skjuta upp att öppna den tills jag måste.

För att kicka igång skrivandet igen tänkte jag mig en lista!

Bästa i veckan

Oj! Så mycket. Till exempel att pappa kom på besök från Sverige i söndags och stannar nästan tre veckor. Att vi firade Luciatåg på jobbet. Att den dagen fick vi stänga skolan efter halv dag p g a vattenläcka i stan. "Otur"! Att vi fick massa uppskattning från föräldrarna till barnen vi jobbar med. Att sonens nalle försvann och vi trodde den var borta för alltid, men så dök den upp efter ett par dagar! Att det nu är två veckors ledigt!

Sämst i veckan
Sjukdomar. Dottern har en envis förkylning med hosta. Sonen har ärvt den förkylningen och har nu även fått en ögoninfektion...

Plan för helgen
Storhandla med bil!! Köpa julgran. Baka MASSA och sen ha kalas för dottern som fyllde nio i fredags. Sova. Kanske. Det sistnämnda är aldrig en självklarhet.

Juluppdatering
Julen lär hända oavsett om jag är redo eller inte. Tur att man är ledig nästan en vecka nu innan, annars hade jag varit rökt (lax). Jag ska lacka oct baka och laga mat och pynta Och handla.

Nu ser jag fram emot lite ledigt och att kunna uppdatera bloggen lite oftare!

måndag 24 oktober 2016

Nu är det jul igen!

Det lackar minsann mot jul! Igen! 
Innan man vet ordet av är det första advent som sedan raskt följs av andra advent, lucia, julbak och julstök och julkalender. 

Och så julklappar förstås. De där julklapparna alltså. När man bor så himla långt bort från vänner och familj är det inte lätt under högtider och diverse firanden. Saknaden är enorm när man ser hur ens nära och kära samlas för att fira något. Utan mig. Utan oss. 

Jag försöker alltid vara med på ett litet hörn i alla fall, genom Skype så klart men så också genom att köpa nån liten present. I början då vi flyttade till NY köpte jag saker härifrån och skickade. Det är ju alltid kul att få lite annorlunda grejer! 
Men så under åren har det blivit så dyrt att skicka över Atlanten. 
Man går till posten för att skicka nåt litet paket (tro mig, man köper inte supertunga saker för att skeppa över halva världen) och postkassörskan tittar på en genom skyddsglaset med skarp blick och säger med allvarlig röst:
- Det blir en arm och ett ben i betalning för att skicka detta till Sverige.

Nej tack kära posten. Nu har jag fått nog. Sist kostade portot dubbelt så mycket som själva presenten. 
I år har jag istället letat runt efter sidor på nätet. I Sverige. Där jag kan beställa presenter. 
Bland annat hittade jag den här kuliga butiken: Klossbutiken (klicka pa namnet for att komma till butiken!) som säljer Lego! Så himla bra eftersom jag har en legotokig systerson och en nästan lika legotokig systerdotter. Hur bra?! Ibland funkar njurarna bättre än förväntat alltså. 
Nu kan jag lägga mer pengar på själva julklapparna istället för på portot.
Julen är räddad!

söndag 9 oktober 2016

Galna grannar?

Det har varit händelserika veckorna här ska ni veta. Vad säger ni om bomber, tågkrasher, yxmän och explosioner?

För drygt en månad sedan härjade en yxman där jag och sonen byter tåg, bara ett kvarter därifrån. Skottlossning utbröt och allmänt kaos. Jag och sonen jobbade sent den dagen och missade dramatiken med en timme. Vi såg bara efterdyningarna i form av poliser, helikoptrar och avspärrningar.

Sedan var det utplacerade bomber lite mer söder på Manhattan, en som exploderade. Tpgen fick hoppa över en del stopp därikring.

Sedan exploderade ett hus två kvarter bakom vårt hus! Tydligen hade någon odlat marijuana ett tag och pga en gasläcka exploderade hela huset. Maken och barnen kände hur hela vårt hus skakade våldsamt. En brandman dog tyvärr.

Någon dag senare kraschade ett tåg in på en station i New Jersey, en station bort från där jag jobbar.

Ja så ni ser. Kul att bo i händelsernas centrum. Kanske.

söndag 25 september 2016

Sommaren fortsätter

Det är idag den 25 september. I fredags hade vi nära 30 grader varmt. Inte en tillstymmelse till kallt väder med andra ord.
Då märks det tydligt att man jobbar med 90% svenskar. Alla börjar prata om att "det ska bli sååååå skönt med höst". Helst igår skulle det varit höst. Alltså, det har varit en lång, varm och fuktig sommar. Jag ser fram emot att använda låmgärmade tröjor och byxor. Och andra skor än sandaler. Jag ser fram emot fina löv på träden och höststormar då man kan sitta inne och mysa framför en film - utan att få dåligt samvete för att "man måste vara ute när det är fint väder!"

Jag fick faktiskt en chock igår när jag tog barnen till parken för det var KALLT. Jag hade på mig en t-shirt och byxor men frös. Det var visst 18 grader "bara"...hösten är på ingång? Eller? Vem vet.

Idag är det söndag och vi ska ha en lat dag tillsammans. Inte ett jota ska jag göra. Bara sitta på rumpan och göra ingenting. Jo, titta på film kanske. Och baka kakor med ungarna. Just ja, jag har ju två barn också. Göra "ingenting" har en helt annan innebörd då. Allt är ju relativt.

Nu ska jag ringa systersonen som fyller sju år! Måste ju gratta på dagen!

söndag 4 september 2016

Snart är det visst jullov?

Så brukar det vara när skolan har börjat där i augusti/september. Skolan startar och så plötsligt är det jul. Och när julen är över är det plötsligt skolavslutning i juni. Jag vet inte hur det där fungerar egentligen.

Första veckan gick väldigt bra. Jag jobbar nu med något yngre barn samt en ny kollega. Det har varit en vecka som gått upp och ned. Vi har ett gäng nya barn utan tidigare skolerfarenhet och för dem har det varit lite svårare. Trots det har det varit en smidig första vecka!

För min lilla H har det varit en smärtsam vecka också. Han har haft lite svårt att separera från mig på morgonen. Av flera anledningar skulle jag tro. Först och främst har han ju inte varit i skolan på nästan tre månader. Sedan har han fått nya lärare (som han visserligen känner igen, men som han inte varit med hela dagarna tidigare), nytt klassrum (och ny byggnad), nya klasskamrater, nu går han fem dagar i veckan istället för tre. Det tär på en liten kille. Jag får dock uppdateringar från hans lärare och han blir ganska snabbt glad igen efter att jag lämnat. Tack och lov. Vi får se hur nästa vecka går. Jag tror det blir bättre och bättre. Jag ser ju hur det är i mitt eget klassrum! Vilket känns fint!

Nu har vi i alla fall långhelg, eftersom det är Labor Day. Dock har en storm hotat under veckan och vi har varit försiktiga med planer. Nu har stormen bedarrat och kanske återfår styrka i mitten av veckan istället. Idag ser ut att bli en fin dag!


lördag 27 augusti 2016

Ett "litet" sommaruppehåll blev det visst

Sommaren ja. Här är det fortfarande över 30 grader varmt dagligen. Ingen tillstymelse till höst än så länge. Min sommar så här långt har varit mycket händelserik. Så händelserik att jag måste punkta lite.

  • Syrran M kom på besök i nästan två veckor. Mycket turistande eftersom jag råkade vara ledig ett par dagar. 
  • Jag blev amerikansk medborgare! Den 12 augusti svor jag in mig i landet och räknas numera som amerikan. Känns bra faktiskt. Skönt att slippa behöva tänka på att förnya Green Card och sånt där. 
  • Syster J kom också och hälsade på tillsammans med sin kille. Tyvärr jobbade jag, men ändå hann vi ses två utav dagarna. Mysigt!
  • Jag har jobbat som en tok hela sommaren på sommarläger på min skola. Mycket utomhus, så jag har fått en fin solbränna. Även på benen! Värt att nämna!
  • Senaste veckan har jag lärt känna min nya lärarkollega som jag ska jobba med under kommande år. Vi har fixat vårt klassrum och haft studiedagar hela veckan. Inklusive förstahjälpenutbildning. Trots att jag gjorde den förra året, känns det som om man börjar om från noll varje gång. Lite läskigt!
Detta är sista helgen innan skolan startar igen på måndag. I år kommer jag ha en något yngre grupp än förra året. Det blir spännande. Anledningen till det är att sonen min ska gå i den åldersgrupp som jag brukar undervisa i. Jag är inte så sugen på att ha honom i min klass! Just nu är han rebellisk så det heter duga! Jag kan se honom samla alla barn till en gemensam revolution mot mig...Det vore ju något.

I alla fall njuter jag av lugnet före stormen! På måndag smäller det. Sen brukar det plötsligt bli juni och sommar igen av någon anledning. Så snabbt känns det som  att det går.

Beachdag

Bronx Zoo. Familjen i bakgrunden är också svensk!


Glass på Coney Island

Coney Island

Ceremonien för medborgarskap. Man får en flagga också!

Högtidlig dag för 174 nya medborgare

Ta ett kort på mig mamma! Inne på Target...


tisdag 12 juli 2016

Värmer hjärtat

Igår eftermiddag fick jag en förfrågan om att sitta barnvakt. Inte åt vem som helst utan till en liten tjej (och hennes lillebror) som jag brukade sitta barnvakt åt för tre år sedan. Då var jag gravid med sonen och den lilla tjejen var då bara 2.5 månad gammal. Jag satt barnvakt flera dagar i veckan under sommaren 2013.

Idag fick jag således sitta barnvakt åt tjejen igen, som nu är 3.5 år och hennes lillebror som är 3 månader, alltså i princip lika gammal som storasyster var när det begav sig. Säg, är inte det lite speciellt?

Det värmer i hjärtat att få ta del av en annan familj på det här sättet. De är fantastiskt fina, både föräldrar och barn och uppskattar en väldigt mycket. Nästan så det inte känns som att jobba. Bara nästan ;)

Jag hade en enorm tur efter den där hemska jobbupplevelsen på förskolan jag först jobbade på då jag flyttade till NY. Efter att jag slutade där fick jag kontakt med en hel bunt fina familjer som tog väl hand om mig och senare två fina förskolor, varav jag fortfarande jobbar på den ena. Allt har sin tid som man säger. Och man lär sig mycket!

lördag 9 juli 2016

Semester!

Ja, så var det så dags. Semester! Årets första och enda. Som jag har sett fram emot detta. Fast ändå inte. För jag vill ju inte att den ska ta slut. Det känns så bra att längta efter något liksom och man vill ju inte att det ska ta slut. Men nu är det ingen återvändo. Den är här. Och jag ska ta väl tillvara på den. Njuta av varje sekund.
Idag börjar det bra med bio med dottern och min vän K och hennes dotter. Det ska bli roligt. Vi ska se "BFG" (Stora Vänliga Jätten på svenska" som är baserad på en bok av Roald Dahl. Jag älskade den när jag var liten och kommer till och med ihåg att vår lärare i åk 2 läste den högt för oss. Mina lärare var väldigt duktiga på att hitta bra böcker att läsa för oss och var dessutom fantastiska på att läsa högt. Tre starka minnen har jag från min lågstadietid. "Godnatt Mr Tom" om en pojke i England under andra världskriget. "SVJ" om en vänlig jätte som räddar barnen i världen från elaka jättar. Och så "Gullivers resor".

Några fler planer inberäknar systerbesök och lite turistande med det, lite doktorsbesök man skjutit upp och så mycket vila så klart. Kanske stranden nästa vecka och eventuellt kompisträff. Inte illa. Jag har på känn att dessa två veckor kommer att gå fort som vanligt när man är ledig!


lördag 2 juli 2016

Plötsligt händer det!

Lite har hänt sen sist jag skrev ett utförligt inlägg om mitt liv. Ja, ni vet, mina memoarer som är så olidligt spännande. Kommer ges ut om en 50 år eller så. Håll ögonen öppna!
Jag får helt enkelt göra punktform.

  • Jag gick på intervju för amerikanskt medborgarskap i torsdag. Det gick väldigt bra. Svarade rätt på alla frågor och allt. Nu väntar jag på tid för ceremoni för att sväras in i landet som medborgare. Spännande tider. Kanske får jag rösta i valet i november? Hoppas
  • Inte bara det hann jag med i torsdags. Jag vaknade också mitt i natten med en fruktansvärd värk i höger öra. Japp. Öroninflammation. Kul jul. Verkligen. Tur att jag var ledig och att min tid på USCIS var senare på dagen så jag kunde knalla till doktorn så fort de öppnade och få antibiotika. Som hjälpte nästan omedelbart.
  • Långhelg denna helg. Vi firar USAs nationaldag, eller Independence Day som det heter här. Vi har planer för helgen. Något så när i alla fall. Idag är det picknick i parken. Imorgon åker vi till en vattenpark lite norr om New York. Måndag blir en lugn dag (det är då firandet sker) hemma med god mat. Inte illa tycker jag. Vädret ska vara fint också!
  • En vecka kvar till jag har mina två veckors semester. Inte bara det. Nästa vecka jobbar jag bara tre dagar! Måndag och torsdag lediga. Nästan som att ha semester ändå... Typ. Förutom med 14 skrikande ungar runt benen...Vi har haft en ganska tuff grupp den här perioden. Vi har hållit ihop och lyckats överleva, men det har inte varit lätt. 
  • Dottern har sommarlov nu. Härligt! Hon gick ut åk 3 med högsta betyg i alla ämnen! Vi är så stolta över henne så det är inte klokt! Vilken unge man har! På riktigt!
Vad gör ni i helgen eller på semestern?

tisdag 28 juni 2016

Duschade tankar?

Idag, när jag klev ur duschen och började torka mig med handduken, kom jag plötsligt på ett gammalt inlägg från bloggen som handlar just om att torka sig med handduk.

"Idag har jag träningsvärk. Torsdagen på gymmet och gårdagens Hollywoodyoga (japp, du läste rätt! Hollywoodyoga) med extra magträning har gjort sitt. Trots stretchning värker armarna och ryggen ganska rejält. En skön smärta dock.
I duschen efter träning infinner sig en hel del tankar och funderingar. Något som jag funderat på är bland annat själva handdukstorkningen efter en dusch. Jag har lagt märke till att när jag tar handduken för att torka gör jag EXAKT likadant varje gång. Börjar med samma kroppsdelar, fortsätter med nästa och avslutar med samma kroppsdel. Varje gång. Det är liksom som att hjärnan arbetat fram det bästa sättet att torka av kroppen i en viss speciell ordning.
En gång försökte jag torka på ett annat sätt, men då blev jag förvirrad och det tog längre tid. Fundera på det nästa gång ni kliver ur duschen : ) Men inte för mycket för då förstör ni "torkflowet"."
(Inlägg från februari 2011)

Jag kan konstatera att jag fem år efter detta inlägg fortfarande torkar kroppsdelar i samma ordning...
Dessutom kan jag lägga till att Gunde Svan i en intervju berättade att han hade utarbetat det snabbaste sättet att torka sig efter en dusch. Det var under den tiden då han fortfarande tävlade och var smått besatt av tider och att förbättra dem, så kanske inte så konstigt!

lördag 18 juni 2016

Jag är trött på vapen

På riktigt. Är jag chockad att det förekommit ännu en masskjutning här i USA? Tyvärr kan jag inte säga annat än nej. Det var väntat. Och jag har väntat. Ända sedan Sandy Hook i december 2012, har jag väntat på att vapenlagar ska ändras. Det behövs stora förändringar. Vilken civil behöver tillgång till automatvapen? Jag tycker till och med att soldater i krig kanske borde slåss med armborst och pilbåge istället.
Jag är så trött. Trött på att höra om människor som dör nästan dagligen av att de skjutits av misstag av sin treåring, om barn som dör av omenade kulor som far förbi, om masskjutningar, om folk som slåss för "rätten att ha vapen". "Ingen ska ta mina vapen". "Det är människor som dödar med vapen, det är inte vapnen som dödar". Nej, men idiot. OM människan inte hade tillgång till vapnet hade han heller inte använt det att döda någon annan.

2012 sa jag att om inget händer nu, kommer aldrig något att hända. Inget hände. Jag känner mig maktlös. Många, många höjer sina röster, men det är ingen som lyssnar. Senaten och kongressen är en grupp med köpta människor. De är köpta av NRA  som står på vapenägares sida. Tyärr. Dock är jag glad att fler pratar. Fler försöker. Fler har tröttnat. Det är inte bara jag. Tillsammans kanske något kan hända. Team work makes the dream work. Jag ska försöka fortsätta hoppas. Och arbeta mot vapen.

torsdag 16 juni 2016

Jo men så klart!

Sista veckan blev jag ju sjuk! I onsdags mådde jag konstigt hela dagen på jobbet. Inte undra på, vaknade sedan mitt i natten med 41 graders feber. Så jag fick vara hemma på torsdagen men släpade mig till jobbet sista dagen, vilket var i fredags. Man vill ju säga hej då till vissa av barnen som inte kommer tillbaka i höst och de som inte kommer på vårt sommarläger. Två månader är ganska lång tid att inte se barnen i den här åldern.
Det var i alla fall en mysig dag. Sonen kom också med och väl ute i parken, där alla barnen sjöng Idas sommarvisa tillsammans, uppslöt svägerskan och barnens kusin. Det var väldigt roligt att de kunde komma!

Under hela helgen var jag så sjuk. Jag gick till och med till doktorn för att utesluta halsfluss. Det var det inte. Istället misstänkte doktorn körtelfeber. Och det hade ju varit käckt! Eller inte. Testet kom tillbaka negativt och jag mår bättre. Halsontet försvann i måndags och febern i söndags. Tack och lov. Har väldigt sällan feber. Sista gången var säkert för tre år sen efter att jag tog vaccin mot influensan (en gång och aldrig mer igen!)

I måndags började så vårt sommarläger. Vi har ett knasigt gäng med barn i olika åldrar och det är verkligen en utmaning kan jag tala om. Med väldigt lite tid att förebereda och så ett gäng med barn som kommer ihop för första gången på det här sättet (i treårsåldern), så är det en startsträcka. Jag tror att vi börjar få ihop det nu i alla fall och det känns bra. Första dagen vara bara blä. Ville nästan hem och gråta. Jag var nog inte helt tillbaka på banan heller efter sjukdomen...nu känns det bättre. Dessutom är vi lediga en dag per vecka i fyra veckor framåt. Det hjälper också!
Välbehövligt efter ett insensivt år...

Annars då, hur har skolavslutningar gått för er hemmavid? :)

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...