onsdag 26 februari 2014

Trött, tröttare, tröttast

Jag har varit helt supertrött hela helgen och halva veckan. Nu känns det som om jag sovit ikapp lite i alla fall. Jag fick en fin tupplur en morgon här som verkligen behövdes. Jag tror att tröttheten berott på att jag vaknat ofta under natten under nån veckas tid. Ett par dagar kan jag gå på sparlåga och funka normalt, men sen måste jag sova ikapp. NU först känns det som om att det vänt. Därav tystnaden på bloggen. Dessutom pluggar jag inför mitt prov som är på måndag. Mycket frågor om humaniora. Litteratur, konst, poesi och annat som dans och teater. Många frågor som jag pluggar. Jag hittade en websida förra året som erbjuder hjälp med detta och jag använder den till största delen. Själva provet kommer att vara flervalsfrågor vilket underlättar avsevärt! Jag satsar på godkänt. Håll tummarna på måndag morgon!

Annars är det ganska lugnt här. Snön har nästan helt försvunnit efter en helg med ungefär 15 plusgrader och massa sol och lite regn. Det tackar vi för. Nu börjar jag känna igen New York igen. Nu är det visserligen lite kyligt, men det kan jag leva med.

Nu ska jag plugga lite till!

fredag 21 februari 2014

Mysterier

Varför är det alltid så att när ens lilla söta fantastiska barn sover den bästa natten någonsin, så kan man själv inte sova? Kan någon där ute förklara detta fenomen för mig?
 Hur orättvist är det inte att lillbebisen ligger och snusar så gott i flera flera timmar bredvid och man själv oroligt rullar runt och runt, utan att kunna få en blund i ögonen? Och att man sedan preciiiis, jag svär, preciiis, hinner somna, när det är dags för lillen att äta igen?


För övigt är ju det här med OS ganska roligt i år. För oss svenskar menar jag. Jag har knappt sett nåt av svenskarnas insats tyvärr, för av någon konstig anledning fokuserar de här i USA på den amerikanska truppens bravader. Jag menar, vem vill inte se Sverige vinna, ta silver eller brons? Helt oförklarligt har jag sett USA ta en massa medaljer istället. Än är jag inte amerikansk medborgare, men jag kan väl glädjas för mina barns landsmän...(fast när det kommer till kritan väljer jag svenskt alla gånger om. Sssschhhhh....)
Jag har dock följt svenska nyheter och artiklar och idag gottar jag mig åt en svensk finalmatch i herrarnas ishockey. Den satt fint så här på morgonkvisten!

onsdag 19 februari 2014

Vatten över huvudet?

Jag vet inte om jag har gjort nåt dumt...kan vara. Jag kanske ångrar mig lite.
Men jag får stå mitt kast. I ett forum där jag är medlem, ett forum för vårt bostadsområde närmare bestämt, läste jag om en träningsgrupp som skulle starta i april. Varje lördagsmorgon i tio veckor skulle en grupp mammor träna tillsammans under en timme. Och som final skulle gruppen sedan springa tjejmilen i Central Park i mitten av juni. Allt detta i välgörenhetens tecken. Alla mammor skulle under våren samla in pengar till cancerforskning. Denna grupp skulle speciellt inrikta sig på leukemi och lymfom och försöka samla ihop 500 dollar var.

 Ja, och vad gör jag? Jag anmäler mig förstås! Vad hände där? Jag har ju liksom inte sprungit på typ 1.5 år och precis nu bara kommit igång med träning över huvudtaget...Och sprungit en mil har jag säkert inte gjort...sen...sen jag sprang tjejmilen i Stockholm - 2010!
Så. Ja. Nu är jag ju anmäld (för en liten summa som går till cancerforskningen). Så lika bra att gå all in som man säger här. Gjort är gjort. Uppdatering kommer jag så klart att ge er under tiden.

Måste bara smälta hur impulsiv jag kan vara...

HÄR är min hemsida för insamlingen om ni vill kika. Den kommer att uppdateras frekvent under våren...

måndag 17 februari 2014

Punktlig

Helgerna går snabbt förbi även om man kanske inte gör nåt speciellt. I fredags firade vi Alla Hjärtans Dag lite med god mat och en film. Jag var också ut en sväng efter snöstormen vi hade i torsdags. Helt galet vad med snö det har kommit i vinter!
Folk har haft sina bilar parkerade i över en vecka på samma ställe (vanligtvis måste man flytta bilen då och då under veckan för att man ska kunna städa gatorna, men eftersom det snöat har man fokuserat på att ta bort snö istället. Var ska man ställa bilen om det överallt är massor med snöhögar?) vilket resulterat i att de "glömt" bort sina bilar. De har blivit väldigt insnöade och svåra att gräva ut när snön förvandlats till is och sen blivit översnöad igen.

 Dessutom är man mer oroad över hur bilar ska komma fram, än gående människor. Trottoarer har varit översnöade i över en veckas tid, trots att det är lag på att ägare till husen ska skotta bort så att det är framkomligt. Jag har inte kunnat ta ut H på en vecka. Det är för halt för att jag ska vilja ha honom i bärsele (tänk om jag ramlar!) eftersom man inte sandat och saltat ordentligt och vagnen kommer inte fram på trottoaren eftersom det är för trångt. Jag vill inte gå ute på gatan där bilarna kör eftersom de kör så snabbt och eftersom det också är trångt där med all snö som väller ut överallt...
Här såg jag en man som skottade snö från taket. Eftersom snön är så pass tung har många tak rasat in i området runt New York. Folk går upp på taken och skottar för säkerhets skull. 

Det enda som funkar är att ha gummistövlar på sig!

I fredags var det lite tö och enorma pölar bildades vid övergångsställen. En gammal man försökte gå runt detta på nåt sätt. Det är säkert 10-20 cm djupt att gå i.

Eftersom det frusit till så är snön hård som is och att dra en vagn funkar helt enkelt inte...Ni ser hur smalt det är.
Jag tänker på de äldre som har svårt att ta sig runt i alla fall. Ingen hänsyn tas till dessa när man låter snöslask ligga kvar där man går över gator eller att det är så isigt och ojämnt att även yngre riskerar att halka eller bryta nåt ben!

Nu är det vinterlov för storasyster som får vara hemma en vecka från skolan. Vi har inga planer direkt och tur är väl det eftersom hon åkt på en förkylning. Igen. Det tar aldrig slut. Varje vinter är det likadant. Förkylning och sen är det friskt 1-2 veckor och sen en förkylning till. Helt galet är det. Lite ljusare är det i år. Förkylning (med tillhörande) hosta verkar gå över snabbare, hon får heller ingen feber som hon brukade få varje förkylning tidigare och när hon var yngre medföljde kräkningar hostan också. Man får se ljust på det hela i alla fall...

torsdag 13 februari 2014

Halleluja!

Okej, nästan i alla fall. Jag har nu skrivit klart min 15 sidor långa uppsats samt i princip gjort klart mitt sista algebraprojekt. Allt ska vara inne om en dryg vecka, men jag är redan nu färdig. Det är bara några små saker som ska justeras och kollas igenom och så är det nåt diskussionsinlägg som ska skrivas, men det gör jag snabbt som attan.
Det var viktigt att få klart allt denna veckan eftersom N är ledig från skolan hela nästa vecka, vinterlov tydligen. Jag tycker att det är svårt att plugga när båda barnen är hemma, min hjärna är liksom på sju olika ställen samtidigt, trots att maken är tillgänglig och tar hand om allt runt omkring.

Detta betyder med andra ord att ALLA mina kurser är klara (i princip. Jag gillar "i princip"). Det enda som återstår är ett collegeprov den 3 mars som handlar om humaniora. Det gör jag på ett college i närheten tidigt den morgonen. Jag kan knappt vänta.
 Helt sanslöst sjukt! Det känns som om det lättat enormt från mina axlar nu. Jag har väntat ända sedan september på den här dagen, när allt i princip är färdigt och nu är den äntligen snart här. Sedan gäller det att hålla alla tummar att New Yorks skolverk godkänner mina kurser så att jag får min legitimation. Om de inte gör det så vet jag inte vad jag gör. Jag kommer nog att gråta en vecka eller så och sen ta mig i kragen och hitta en annan utväg alternativt byta bana helt, att inte alls jobba som lärare. Vi får se. Den dagen den sorgen.

Idag är det Alla Hjärtans Dag och familjemys står på kvällens schema. God mat och sedan mys framför en film. Alldeles lagom efter en lång snöstorm, en lång vecka med skrivande och några tungar nätter utan så mycket sömn...

Ha en fin Alla Hjärtans Dag kära vänner!

tisdag 11 februari 2014

Svenskast

Jag har hamnat i himlen! Det känns som det. Det finns en lokal affär med diverse roliga matvaror i närheten. Jag brukade inte gå dit så ofta eftersom den var så himla liten, med smala gångar och andra klaustrofobiska element. Dessutom är det inte så kul att dra in en barnvagn där till exempel. Man riskerar att fasta i en av gångarna och aldrig komma loss, alternativt riva halva butiken.
Nu har de byggt ut, ganska mycket faktiskt, och ja, fy farao vad man kan hitta där! Jag vågar inte gå dit längre. Jag kommer alltid ut med mycket mer än jag behöver och ska ha. Precis som på IKEA.

I helgen hittade jag guld i form utav filmjölk! Jag som trott att den endast fanns på Whole Foods, en affär som ligger långt ifrån oss, men filen har faktiskt funnits precis runt hörnet!

Inte Arla direkt, utan ett isländskt märke, men precis lika gott. Jag brukade faktiskt inte äta fil så ofta hemma i Sverige, men nu smakade det gudomligt! Jag kommer att köpa lite då och då eftersom priset är lika gudomligt. Äta med andakt.
Dessutom hittade jag :


Som jag velat testa tidigare. Många bloggare gör dessa själva, men jag har liksom kommit till skott. Nu kunde jag ju smaka av innan jag gör egen (inga konstiga tillsatser i denna heller, bara chiafrön, kokosmjölk, kanel och vanilj).
Inte nog med detta, det finns bröd, kött, delikatesser från världens alla hörn i matbutiken!

Jag åt lite av filmjölken till Melodifestivalen i lördags. Ja, vad ska man säga om den då? Mellon alltså? Räcker med en final tycker jag. Nästa år (som jag säger varje år) ska jag nog strunta i att kolla på alla delfinaler och bara se svenska finalen och sen Europafinalen. Så får det bli. Ni kan väl vara vänliga och påminna mig i februari nästa år då? Annars kommer jag sitta här och svära igen.

Nu ska jag skriva en sista uppsats på femton sidor. Wish me luck!

fredag 7 februari 2014

Kindle - so far

Nu har jag haft min Kindle i lite över en månad och jag måste säga att jag är väldigt nöjd! Jag har säkert plöjt igenom 5-6 böcker på den här tiden, nästan mer än jag läste på hela förra året faktiskt!
Den positiva upplevelsen av Kindle överväger helt klart den negativa.


På plus ligger:

  • man får plats med många, många, många böcker! 
  • jag slipper gå och låna eller köpa böcker och har alltid massor med böcker hemma att välja mellan
  • jag hittar massor med billiga och även gratis bra böcker på nätet via bland annat Amazon.com. 
  • jag kan trycka på ett ord och få upp betydelsen av detta i en ordlista. Dessa ord som jag tryckt på sparas automatiskt i en egen ordlista som jag sedan kan öva på om jag skulle vilja. Jag har lärt mig en hel del nya ord!
  • det finns också en funktion där jag lägger in storasysters namn och hon kan logga in. Om hon läser barnböcker på Kindeln kan jag då se hur länge hon läst och vilka böcker. Man kan skaffa mål för henne att uppnå (t ex läsa 15 minuter om dagen etc)
  • det står hur långt man har kvar på ett kapitel i minuter. Det kan stå ca 1 minut kvar att läsa, 25 minuter och liknande. Jättebra att se så att man vet om man kan fortsätta till slutet av kapitlet eller inte.
  • det står också hur många procent av boken man läst så långt
På minus
  • jag kan inte låna e-böcker från ett svenskt bibliotek eftersom det är olika format. Det finns program att använda för att konvertera från ett format till ett annat men biblioteksböcker är låsta och därför går det inte. Det finns heller inte många svenska böcker att köpa i Kindles format. Tips mottages gärna!
  • det är ingen färg på skärmen. Kanske är det för mycket begärt? Men om man vill ha till exempel en barnbok är det lite trist att ha svartvita bilder...
  • man har massor med böcker på Kindeln, och så klart kan man inte komma ihåg vad alla handlar om exakt. Då tar det en liten stund att trycka och ladda hem en "baksida". 
  • man saknar känslan av att hålla i en bok, lukten och att gå runt i biblioteket och leta efter en bra bok. Men då är det bara att överge Kindeln för ett tag och läsa en riktig bok!
Detta är än så länge min erfarenhet av att läsa böcker på Kindle. Just nu är jag mest glad för att jag faktiskt läser igen! Och att jag alltid har en bok hemma.

torsdag 6 februari 2014

Kan inte låta bli

Jag har hakat upp mig på en sång och kan inte sluta nynna på den...Jag är sån där periodare vad gäller musik. Ibland lyssnar jag massor och verkligen njuter av musik, får värsta kicken. Ibland klarar jag inte av musik alls, det blir för mycket brus i min redan överkokta hjärna. 

Men nu, just nu, lyssnar jag gärna på denna låt av Passengers:


tisdag 4 februari 2014

Tipsonsdag

Tänk att det redan är februari?! Det firade vi i New York med lite mer snö som kom i måndags. Det ska komma ytterligare snö idag och på lördag. Varför inte liksom? Jag sa i höstas att jag saknade snö. nu har jag verkligen fått svar på mina böner.

Jag tänkte att jag skulle ge lite fina tips så här på första lill-lördagen i februari.

  • En bok som jag håller på att läsa nu är Khaled Hosseinis "And the mountains echoed". "Och bergen svarade" heter den på svenska (efter lite eftersökningar).
Som alltid levererar Hosseini. Jag älskar språket och flytet i hans böcker, känns lite som honung - lent. 
  • Årets roligaste serie på TV måste vara "Brooklyn Nine-Nine" med Andy Samberg (tidigare iSaturday Night Live) som handlar om New York-polisen. Mycket rolig och underhållande!
  • En måste-se-film är " 12 years a slave" som handlar om en fri svart man som 1841 blir lurad in i slaveri och förs bort för att återvända till sin fru och två barn tolv år senare. Oerhört gripande! Nominerad till en hög med Oscars.

  • Roligaste nyfunna bloggen är Hejhejvardag (klicka på namnet för att komma dit) som är en illustrationsblogg med inspiration från vardagslivet. Fantastiskt rolig och underhållande. Följande bilder är lånade därifrån.


Ps. Jag såg typ hela Super Bowl-matchen i söndags. Det bara blev så. Nu kan jag i alla fall säga att jag sett en hel sån match. Tur att maken kunde förklara reglerna för de var väldigt förvirrande.
Så klart gjorde vi lite dipp till matchen. Det gjorde det uthärdligt att titta. En sjulagers-dipp blev det. Refried beans, smält ost, salsa, majs, guacamole och gräddfil. Jag inser att det bara är sex lagar då, men jag skippade tomater...Gott blev det i alla fall.

lördag 1 februari 2014

Hört och sett

Har man barn kan man få höra både ett och annat emellanåt. För det mesta helt oskyldiga saker. Som när dottern sitter vid skrivbordet och gör läxan och tittar på sin penna.
- Mamma, är alla pennor gjorda i China?
Vad svarar man på det? Typ, Ja?

Sedan dess har hon sagt flera gånger att hon tror att "China-people", som hon kallar kineser (tydligen), "build stuff". Ja, de måste bygga saker påstår hon.
Detta konfirmerades i morse när N lekte med sin docka Nina. Hon tittade under dockans fot där det stod "Made in China" och konstaterade att:
- Everything is built by China-people. Titta här under foten! They build stuff. 

Häromveckan, när jag nattade N, innan jag lämnade storasysters rum, kramade hon mig och tittade mig djupt i ögonen och utbrister med mjuk röst:
- Du är min jävla unge...
Det är helt klart att hon tror att detta är en ömhetsbetygelse, som att "Du är min älskling". Jag undrar var hon fått detta ifrån? Jag skyller på Astrids filmer...finns säkert nåt där i som inte borde nå barns öron. Det finns inget annat ställe hon skulle kunnat höra detta på. Bolibompa? Nä. 
Jag förklarade att det inte var ett bra uttrycka att använda, men att jag förstod att hon menade väl. Så kan det gå när man är tvåspråkig! Inte helt lätt att hänga med i svängarna!

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...