söndag 31 oktober 2010

Attackerande fårfioler inte värst på TV

Nej, det är nog, när jag tänker efter, "Dansbandskampen". Alla ni som tittar på detta eller bara älskar dansband, jag ber om ursäkt i förväg.
Dansbandsmusik kan vara helt okej. Till viss del. Om jag slipper lyssna på det. Det är säkert jättekul att dansa på nån Folkets Park. Dock behöver det inte bli en tävling på TV.

Jag råkade slå över i reklamen (tittade på "Så mycket bättre" och det namnet är ju helt rätt) och fastnade vid "Dansbandskampen" när Donnez spelade. DonneZ.
Vad är det med alla dansbandsband och Z? Gör alla parodi på varandra till slut eller är det en outtalad regel att 90% av alla dansbandsnamn måste innehålla Z? En kvota måste fyllas av dansband med Z. Wizex. Larz-Kristerz. Rolandz. Lasse Stefanz.

Och varför göra om bra poplåtar till dansbandsmusik? För att hotta upp och gör dansband populärt bland yngre? Det fungerar inte kan jag tala om. Antingen gillar man det - eller så gör man det inte.
DonneZ, som jag råkade se, såg dessutom ut som ett gäng galningar på rymmen från nåt mentalsjukhus. I alla fall den blonda gitarristen i bakgrunden med det skumma leendet. Kanske passande eftersom det är Halloween idag då?

Programledarna...need I say more? Nån töntig kommentator och så Christine som är så malplacerad. Hon som annars är så bra tycker jag. Fel, fel, fel plats för henne.

Hett tips för er som gillar dansband: snart kommer realitysåpan "Danbandsbrudar" på TV4 plus (?). Helt sant är det. Jag svär. Jag önskar att jag skojade.


P.s Hett tips 2: titta inte på "Paranormal Acitivity" innan du ska gå och lägga dig. Speciellt när du är typ ensam hemma.

lördag 30 oktober 2010

Skräckis

Så här när Halloween är i antågande, passar många TV-kanaler på att visa just skräckfilmer. Det är klassiker som "Halloween", "Scream" (nummer ett till tjugofyra, eller hur många de nu kommit upp till), "Terror på Elm Street", "Fredag den 13:e"...
Jag har ju alltid gillat skräckfilmer, lite mindre nu på senare år sedan jag fick N, och jag är absolut inte främmande för annorlunda skräckfilmer. Jag tror att jag har sett det mesta faktiskt. Den värsta jag sett, om man kan kalla det skräckfilm, är "The hills have eyes". Den var så fruktansvärd att jag var på vippen att gå ut från biosalongen. Jag har aldrig känt så inför någon annan film. Dessutom är jag ju snål och har jag betalat för nåt så ska jag minsann få valuta för pengarna : )

Något som är populärt är att göra läskiga filmer om djurvärlden. Experiment som gått fel med allt möjligt. Myror, spindlar, fladdermöss, maskar, ormar...
Igår kväll såg jag i alla fall nåt som tog alla (jumbo) pris i världen.
"Black sheep" hette den och det var en produktion från Nya Zeeland. Jag var bara tvungen att stanna till och titta en stund, av ren nyfikenhet. Storyn var att ett muterat får kommit löst och om man blev biten av fåret hände fruktansvärda saker. Man blev förvandlad till en galen köttätande "får"-människa!
Ni kan ju tänka själva vilka kostymer detta genererade i filmen...nån slags fårmask, vadderade kläder och illa gjorda plastklövar på händerna. Det var nästan ruskigt att se. Inte för att man blev rädd av storyn eller hur dessa fruktansvärda fårmänniskor attackerade byborna. Nej, för hur pinsam denna produktion var. Verkligen lågbudgetskräckis. Ända nere på G-listan. Lite som en parodi på sig själv. Jag bläddrade vidare. Kände att jag fått nog.
Tacka vet jag Freddy. One two, Freddy's coming for you...three, four, knock on the door...five, six, grab your crucifix...seven, eight, better stay up late...nine, ten...never sleep again...


Eller min all time favorite. DET.


Den hade jag nog mardrömmar om i flera år. Faktiskt mår jag illa av att bara se den här bilden. Jag skulle nog inte frivilligt se den igen. Häromveckan såg vi ett avsnitt av "Criminal minds" och mördaren i avsnittet kände jag igen på två röda. Jag sa till maken "Är det han som spelar DET?". Maken var tvärsäker. Nej, det var det inte. Jag var dock övertygad och sökte på mirakelmaskinen google och fann att det var samma skådespelare. Något äldre givetvis, men i mitt minne fanns han likväl som DET. Nu får jag madrömmar igen...

torsdag 28 oktober 2010

TGI Friday - igen

Äntligen är det fredag! Äntligen, äntligen, äntligen! Jag har längtat! Och längtat. Synd bara att den där jäkla helgen är så himlans kort. Två dagar. Den borde ju vara en så där 3-4 dagar. Alldeles lagom. Men samma betalt givetvis. Vad annars?

Igår när jag hämtade upp N från förskolan visade det sig att hon hade lite feber. Typiskt. Stackaren. Igen. Hemvägen gick bra i alla fall. Annars är dte ju lätt att det blir en massa gnäll på den 40 minuter långa pendlingen...speciellt som hon sitter bak och jag fram (jag kör ju, duh) och om hon är sjuk och eländig.

Vi stannade också på affären på väg hem och köpte lite proviant. Mjölk och sånt kul. När vi stod i kassan och skulle betala fastnade mina ögon på en tidning som jag inte kunde motstå. "Mat", någon bitidning till en kvällstidning. 20 förföriska kladdkakor utlovades på framsidan. Oj! Jag var ju bara tvungen att ha den! Jag är ju kladdkakoman! Så jag köpte lite matporr för att muntra upp mig lite.
Nu är tidningen neddreglad och fräsch efter att jag kikat igenom lite snabbt och planerat de kommande 20 helgerna med fredagsmys.
Asså, titta på detta:










Seriöst mumsigt! Trevlig fredag på er alla! Här ska njutas!

onsdag 27 oktober 2010

Den här veckan...

Den här veckan har har varit en enda lång transportsträcka till helgen. Jag vet inte varför veckan har varit så jobbig och lång. Jobbet har flutit på, N har varit helt underbar, vädret hyfsat...men jag har liksom inte varit på topp över huvudtaget. Jag har inte känt för att träna (men det har jag ju gjort i alla fall), inte för att läsa, se på film, städa, laga mat...ingenting. Veckan har bara varit "BLA och BLÄ". Ibland kanske det måste vara så för att man ska uppskatta allt man har.
Just nu längtar jag efter fredag. Efter att kika på en film sent,sent på kvällen. Efter sovmorgon på lördag. Jag längtar efter maken. Kanske är det så att jag är lite otåligare då det är så få veckor kvar tills han kommer hem. Två veckor kvar och jag räknar äntligen ner.

För att muntra upp mig lite kikade jag på tjuvtittat. 
Jag vill bara ge en vänlig påminnelse innan jag avslutar inlägget:

tisdag 26 oktober 2010

Uppdatering

 Jag har ju glömt att min sävlige doktor faktiskt ringde i fredags! Ja, allt var ju bra med mig då. Värdena såg bra ut. Favoritprogram Café Norrköping (kanske borde uppdatera den där analysen för mig veterligen finns inte det programmet längre) och framtidsplaner involverade ditten och datten. Han sa dock att jag har brist på B12 så det skulle inhandlas.
Stef kom med lite förslag om att stress kan utlösa det hemska håravfallet...kanske har hon rätt. Det går liksom i perioder, ibland är det massor och ibland mindre. Jag ska föra lite bok över när det är mer.
I alla fall knatade jag till apoteket idag för B12-tabletter. Jag gick till ett av de nya som öppnat i lilla staden. Vi kan stoltsera med hela TRE apotek idag. Fantastiskt. Och jag är inte den som är trogen! Jag går till det som ligger närmast när andan faller på eller den som har något bra erbjudande. Det är underbart.
Dessutom är det MYCKET bättre service på de nya ställena. Jag behöver bara kliva in för att någon ganska snabbt frågar om det är något man letar efter. På det gamla apoteket kunde man få vänta i all evighet innan någon ens var intresserad av att komma ut "på golvet" och hjälpa kunder. Nu är man in och ut i ett nafs. Jag är verkligen för valfrihet (och söndagsöppet!).

Det här med rensningen har ju gått ganska bra också. Jag är dålig på att uppdatera på bloggen bara. Blir liksom lite sen...Men tro inte att jag slackar! Tack vare utmaningen så rensar jag något varje vecka. Pinsamt om man skulle hoppa av!

Bokhyllan och dess kompis lådan är numera välskötta och vackra. Lite Karlssons klister, spik och hammare så blev lådan åter igen "sig själv". Man har väl tittat på Händige Manny ett antal gånger. Lite besviken är jag i alla fall att mina verktyg inte sjunger käcka sånger, men det hjälper dottern till med.


                       Överst: resultat efter rensning. Under: Nytt projekt.

Nytt projekt blir "bra-att-ha"-skåpet. Ni vet det där skåpet där man lägger spikar, verktyg, gamla rullar med tråd, kvitton, påsar och annat som faktiskt kan vara bra att ha i framtiden. Men den framtiden tycks aldrig komma. Så här ska rensas minsann. resultat kommer nästa vecka!

måndag 25 oktober 2010

Nu är jag klar

Nu har jag läst klart "Döden i grytan" och jag vet inte riktigt på vilket ben jag ska stå. Om jag ska skratta eller gråta eller skrika. Jag kan väl börja med att säga att det är en bok fylld med fasansfulla fakta helt enkelt. Jag är fortfarande i chock. I veckan berättade jag för maken att det kommer att blir mer vegetariskt här hemma i framtiden. Inte bara på grund av hur man behandlar de djur som ska slaktas utan också hur bara ett fåtal producenter har förändrat köttindustrin och småskaligt lantbruk.
Att äta grönsaker är heller inte riskfritt på grund av de stora "köttfarmerna" om man nu skulle tro det. Visste ni till exempel att för att få i sig lika mycket vitaminer som EN tomat innehöll år 1940 måste man idag äta TIO stycken? Så mycket har vi utarmat jorden på grund av bekämpningsmedel och annat skit.
På en enda paprika har man hittat mer än 29 gifter! Visserligen små doser, men alla 29 tillsammans, hur kan man säkert veta hur dessa påverkar kroppen och hur dessa eventuellt förstärker varandra? Författarna menade också att kroppen inte uppfattar mindre mängder av gifterna som farligt utan släpper in det i kroppen. Hade det varit en större mängd av samma gift skulle kroppen ha gett utslag på en gång.
Att sedan undvika alla E-nummer, alla gifter och annat som finns i maten är nästintill omöjligt. En vanlig konsument har svårt att navigera runt detta. Det finns massor med trick för fabriker och tillverkare att missleda oss genom kryphål i lagar och förordningar. Något positivt är dock att många fler efterfrågar mindre tillsatser och mer ekologiskt. Så gör det ni med! Byt ut en eller två varor hemma mot något bättre. Ingen kan göra allt, men alla kan göra nåt! Och läs boken på egen risk. Det finns en chans att ditt liv förändras drastiskt.

söndag 24 oktober 2010

Ett års jubileum!

God morgon mina vänner!
 Idag firar min blogg ett år. Tänk vad tiden går fort! För ett år sen visste jag inte ens hur länge jag skulle orka hålla på, men nu inser jag att det är något som jag verkligen gillar att göra. Jag får utlopp för mitt skrivande dagligen. Fantastiskt! Dessutom har jag fått en massa fantastiska vänner genom bloggen vars liv jag får följa så gott som varje dag. Jag kan inte annat än säga TACK till er alla för att ni förgyller min vardag!
Jag tänkte på skoj kopiera det allra första inlägget som skrevs för exakt ett år sedan:

Life is like a box of chocolates
..you never know what you are gonna get. Fast är det egentligen så? För ofta får man ju en Aladdinask och den är ju mer bekant än den egna fickan. Man har redan sina favoriter som man självklart väljer först (eller slåss för) och sedan är det ju de äckligaste kvar som man sympatiäter när de goda är slut. Får man istället en ask med belgisk choklad vet man ju också att det kommer att smaka sött och gott, men eftersom det i princip är 1 kg av samma sort och smak blir man trött efter en så där fem bitar (att man fortfarande äter upp resten hör ju inte hit!).

Nej, jag skulle nog säga att livet är som en jolle ute på öppet hav. Man har paddlat ut och hamnat mitt i ett outgrundligt hav och man har ingen aning om vad som ska komma. Ofta ror man där ensam, men plötsligt kan saker förändras. En storm river upp och bildar stora vågor. Man är nära att kapsejsa men räddas i sista stund av solen som dyker upp på horisonten. Ibland är det soligt, varmt och klar sikt. Beroende på i vilket hav man valt att ro i kan man få sällskap av sjungande delfiner - eller köttätande hajar. Ibland får man sällskap av andra jollar som är på väg någonstans och man slår följe en bit. Ibland kan det komma en jättestor båt, ett fartyg, som hotar att krossa en under sin vikt, men för det mesta passerar den bara mycket nära och man kan torka bort en mindre sjö av svett som bildats. Oftast är man dock ensam.Det finns miljarder jollar ute på samma hav, men eftersom havet är så enormt träffar man inte på så många åt gången...vissa jollar lever ensamma hela livet, medan andra bildar stora grupper...

Den här bloggen handlar om min lilla jolle som är på äventyr i det hav som kallas livet. 

 

Utmaningslista

Det blir många listor idag för jag har nämligen halvt glömt bort en lista som jag blev utmanad på av Trying to follow my dreams...fy skäms på mig! Här kommer den, bättre sent än aldrig!

1. What is your favorite word?

Med risk för upprepning: Mamma. Det är ett sånt fantastiskt ord. Speciellt när man hör det innan läggdags. "God natt mamma"..."Love you mamma". Man smälter.

2. What is your least favorite word?

"Jag kan inte". Alla kan!

3. What turns you on creatively, spiritually or emotionally?

Min familj helt klart. Den kärlek som finns är fantastisk. Den kan flytta berg.

4. What turns you off?

Människor som inte kan vara glada för andra skull, som blir avundsjuka och egoistiska.

5. What is your favorite curse word?

Mmmm...fudge.

6. What sound or noise do you love?
Jag älskar hjärtliga skratt och snarkande döttrar.

7. What sound or noise do you hate?
Åh, lätt när folk smaskar när de äter! Jag kreverar när jag hör sånt...

8. What profession other than your own would you like to attempt?

Drottning kanske? Nae. Jag skulle vilja testa på att vara pilot eller författare.

9. What profession would you not like to do?
.
Tidningsbud. Skulle aldrig palla de obekväma arbetstiderna och springa i trappor...

10. If Heaven exists, what would you like to hear God say when you arrive at the Pearly Gates?


 Bra jobbat!

Jag utmanar följande bloggar:

Saltistjejen

Leles värld

Camilla

Trevlig kväll! Nu ska jag nog sova :)

Pocket&Påhitt

Jag är ju med i Pocket&Påhitt hos "En bok om dagen" och för att den man byter med ska få lite "kött på benen" vad gäller dessa pocket och påhitt som ska skickas kommer nu en lista med svar på relevanta frågor.

1. Vilken genre eller författare gillar du bäst? 

Jag gillar det mesta. Allt från deckare till djupare skönlitterära böcker. Bland mina favoritförfattare finns Dean Koontz, Leif GW Persson, Harlan Coben, Martina Haag och Anna Jansson.

2. Vilken genre eller författare är du nyfiken på?

Jag är nyfiken på till exempel Mari Jungstedt som jag inte läst något av. Dessutom har jag hört att "Tre sekunder" av Roslund och Hellström ska vara bra. Verkar som min stil. Carin Gerhardsen har någon serie som verkar spännande också.

 3. Vad har du läst, men tänkt "Aldrig mer!" om..?

Jag är inte superförtjust i sci-fi alls. Nej, det går bort faktiskt. Jag gillar heller inte författare som Liza Marklund eller Tom Clancy. Inget jättedjupt som "1984" eller "Animal Farm" heller.

 4. Finns det någon författare som du samlar på? Har du allt?

Jag har läst ruskigt mycket genom åren men jag samlar inte på böcker direkt. Jag ger vidare eller lånar på biblioteket. Jag har läst allt av Dean Koontz och Marian Keyes till exempel.

5. Finns det någon lista publicerad, över vad du har läst genom åren?

Tyvärr inte. Kan säga som så att det är en gedigen lista. Lite mindre på senare år så nyutkommen litteratur är oläst för mig.

6. Vad äter du för godis?








Jag äter allt godis :) Lösgodis och mest choklad. Jag gillar mjölkchoklad av Marabou eller Fazer och gärna mörk choklad av Lindt och Amadei. Inte Anton Berg. A big no no.

7. Naturgodis - ätbart eller inte..? 



Absolut ätbart, men inte föredraget!

8. Dricker du te eller kaffe? Favoriter? Odrickbart?

Jag är en tedrickare och gillar att testa nya smaker. Jag ogillar dock Liptons frukt-teer som mango och exotisk. Favorit är antingen Twiningsmärket eller lös-te. Gärna spännande nytt :)

9. Hobby? 


Hmm...svårare. Jag tränar mycket, Speciellt löpning och styrketräning. Jag sprang t ex tjejmilen och planerar in ett maraton så småningom i framtiden. Jag älskar film och är speciellt förtjust i skräckis och komedier. Andra intressen är min familj och min dotter som jag ägnar mycket tid med. Barn generellt är något jag uppskattar. Jag tycker om att scrappa. Dvs göra egna kort till födelsedagar och annat. JULEN är mitt intresse också. Jag börjar tänka på julen i juni ungefär :) Matlagning och bakning är också något som jag gillar. jag testar gärna nya saker!

10. Favoritfilm? 


Favoritfilmen är "Forrest Gump" (kanske lite obvious med tanke på namnet på min blogg). Jag gillar också "Little miss sunshine" och mysiga feel good filmer som har ett budskap.

 11.Favoritmusik?


Jag gillar all sorts musik egentligen och gillar att hitta nytt. Favoritmusik är bland annat Beatles, Coldplay, B.O.B, Leona Lewis, John Legend och Michael Buble.

12. Stjärntecken? Favoritfärg? 


Jag är Jungfru. Favoritfärg är mörkblå och gul.

13.Samlar du på något?

Minnen :) 


Det här var svårare än jag trodde! Men jag hoppas att det hjälper lite iaf!

Tvättmarodörer

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                    Tvättstugor är fantastiska tycker jag. När man får tvättid vill säga. På vårt område har vi en tvättstuga med en liten stuga (en tvättmaskin och tumlare) och en större (tre tvättmaskiner, två tumlare och torkskåp). Man bokar dem var för sig. Den stora kan man få ungefär varannan vecka om man inte kan tvätta på vardagar. Vilket jag ju inte kan. Där emellan får man skarva i med den lilla stugan så att man får lite rena kläder att ha på jobbet. Det uppskattas av kollegor och elever kan jag säga. Rena kläder alltså.

Förra veckan fick jag boka om den lilla från lördagen till söndag eftersom jag hade glömt bort något annat jag skulle göra samma tid. Jag kollade extra noga att det var den tid jag ville ha och kunde. Sedan skrev jag mitt bokningsnummer. Dubbelkollade igen innan jag gick. Jag känner mig själv ganska väl.
När det sedan var dags gick jag ner i stugan 20 minuter tidigare i fall att den skulle vara ledig. Två timmar att tvätta på är ganska kort tid om man har en hel del kläder och annat. Därför är några extra minuter guld värda. På väg in mötte jag en tant som såg lite halvt förvirrad ut. Hon babblade nåt om att hon precis stoppat in en maskin. Jag sa, att det var lugnt så länge den var klar till fyra och så stövlade jag in och la säckarna med kläder i rummet och gick upp till lägenheten igen. 
När klockan var fyra gick jag ned för att verkligen poängtera att jag behövde maskinen pronto. Tanten var där och hade massor med kläder i andra kassar. Det såg ut som hon skulle tvätta ett par maskiner till.
Jag tittade på bokningsschemat igen och upptäcker att det står ett annat nummer än mitt! Vad i hela....
- Ursäkta, men vad har du för nummer? frågade jag tanten. Hon låtasades titta på sin nyckel och kom fram till det nummer som stod istället för mitt på schemat.
- Konstigt, sa jag, för jag bokade här igår. Var det inget nummer här när du kom? 
Jag tittade extra noga och kunde se mitt nummer lite svagt under hennes, som om någon suddat ut det.
- Nae, svarade tanten lite släpigt, det var i och för sig en etta där som jag suddade ut (mitt nummer har fyra siffror), så jag suddade ut den och skrev mitt.
- Jaha du, det var kanske inte så smart. Det är min tvättid, jag bokade den i går.
Dessutom såg jag ju att ingen annan kunnat sudda mitt nummer av misstag eftersom andra hade skrivit med bläck.
-Mmm, ja....började tanten, om du behöver den kan du ju ta den....jag kan ju tvätta en annan dag jag. Och sp himlade hon med ögonen. Jag orkade faktiskt inte bry mig. Jag hade sex maskiner att tvätta på två timmar.
Seriöst, hade det inte varit hon som snott min tid medvetet hade hon ju aldrig gett upp tvättiden så snabbt! Det skulle inte jag har gjort i alla fall. Hon måste ju ha suddat ut  numret helt enkelt och hoppats på det bästa. 
Nu fick jag tiden, men nästan en halvtimme för sent. Det var bara att tvätta som en galning innan tiden tog slut.

Något som också är irriterande är när man har bokat en tid, som jag hade gjort idag. Så kommer man ner när det är en timme kvar och ska lägga tvätten i tumlaren och upptäcker att någon har tagit ur kläderna ur tvättmaskinerna och själv börjat tvätta! Men! Vad är det för stil? Jag hade dessutom lite till att tvätta. 
Visst, om människan frågar när jag är där nere om det är okej att tvätta om jag inte ska använda maskinerna mer. Självklart är det okej! Men har man bokat en tid är det inte okej att börja kasta ur kläderna ur maskinen innan tiden gått ut...

Lite sånt jobbigt man blir irriterad på en lördag. Dock är jag glad över att N faktiskt inte hade feber idag! Det var nåt snabbt övergående igår. Lite trist att vi missade syrrans överraskningsfest. Hon fyllde ju år för ett bra tag sen (18 år) och vi fixade en liten fest idag. Jag ville inte gå i fall att N skulle vara sjuk. 
Så här glad var N ikväll i alla fall. Inte så sjuk minsann.

                                                                                                

lördag 23 oktober 2010

Det blir aldrig som man tänkt sig

Igår när vi åkte hem från jobbet och förskolan somnade lillan i baksätet. Hon sov så djupt att hon inte märkte att vi stannade och att jag öppnade hennes dörr ens. Helt slut efter dagen.
När vi sen kom hem började N skaka lite när hon satt vid bordet och åt mellanmål. Hon klagade på att det var kallt så hon fick en extra tröja och fick sitta i mitt knä en stund. Då kändes det bättre sa hon,
Lite senare tog jag tempen och det visade sig att hon hade feber stackaren. Himla skönt att det är helg!
Jag hoppas att hon mår bättre idag, det kan ju bara vara nåt övergående för rent allmänt mådde hon bra. Annars när hon är sjuk blir hon gnällig, trött och irriterad. Nu lekte hon och skrattade som vanligt, men frös som sjutton.

Så idag blir det hemmamys helt enkelt. Och tvättning. Joy. 

torsdag 21 oktober 2010

Alltid lika spännande

I veckan var jag till doktorn för mitt håravfall. Äntligen! Efter mycket sökande efter den där bokningsboken och ringande till vårdcentralen fick jag således komma till en doktor. Att gå till doktorn är alltid spännande. Väntrummet är en historia för sig. Tystnad. Lite viskande prat (om man råkar ha någon man känner med sig). Hasande steg i korridorerna (antingen någon med rullator eller en långsamtgående sköterska). Utrop av okända namn varav hälften verkar vara spårlöst försvunna. Karin Persson? KARIN? Karin Persson? Kurt?? Jag är själv livrädd att jag ska missa mitt eget namn när de ropar upp. Ibland så till den grad att jag är beredd att skrika till vid vilket namn som helst som ropas upp. Det kanske ÄR jag som är Karin? Hur vet jag att jag inte är det egentligen?
Vid mitt besök satt jag och nån snubbe till i väntrummet när en äldre man och kvinna kom in. Mannen var säkert runt 70 skulle jag tro. När han kom in och skulle sätta sig bredvid kvinnan fanns en liten leksaksgrävmaskin på stolen. Han lyfter upp den och ser sig omkring efter en plats att lägga den på. En lekhörna till exempel. Nu byggdes väntrummet om och ingen lekhörna fanns. Därför "sprang" han runt med den där grävmaskinen en stund och till slut utbrister han: Man kanske skulle leka med den själv och bli lite ung på nytt!
Efter en stund kom faktiskt en kvinna med en liten son som han fick tillfälle att leka med till hans stora glädje.

Läkaren jag fick träffa var en sävlig äldre man. Han frågade noga frågor om mitt leverne, mina vanor, mina problem och beordrade blodprov. Min favorit! Not. Tillbaka ut i väntrummet. På vårdcentraler är det lite så att man inte vet när man ska få träffa vare sig doktorer eller sköterskor. Man kan ha tur och få komma ganska nära det sagda klockslaget, men det kan också inträffa att man får komma in ganska sent. Speciellt vid provtagning. Det blev en stund av väntan. Dock inte alldeles för lång. Sköterskan tog allt som allt 4 rör. 4. Jösses. Det var ämnesomsättning, lever, favoritprogram på TV, framtidsplaner och sköldkörtel. De är duktiga på att analysera blod idag alltså. Doktorn skulle ringa om några dagar. Nu har det gått några dagar. Han kanske ringer idag. Det beror ju på hur han tolkar några dagar....

onsdag 20 oktober 2010

Logik?

"Kriminalitet är det sista man tänker på när man träffar Maj-Britt Westerlund. För vilket brott skulle denna 77-åriga frälsningssoldat kunna ha medverkat till? Svaret finns hos åklagarkammaren i Helsingborg. [...] En viktig del av den välorganiserade brottsligheten har förberetts i Maj-Britt Westerlunds kök i hemmet på Kapellvägen i Landskrona, för att senare fullbordas 1,5 kilometer därifrån i stadens centrum. Även hennes man, Hugo Westerlund, har varit djupt indragen i den olagliga hanteringen, vilket möjligen skulle kunnas uppfattas som ytterligare en försvårande omständighet." Oj, vadan detta? undrar ni alla säkert nu. Är det hash? Amfetamin? Sprängämnen? Molotov cocktails? Fel, fel, fel! som Brasse skulle skrika. Den "olagliga hanteringen" handlar om tio stycken kanel- och kardemummakransar som bakats i Maj-Britts kök för att senare säljas på Frälsningsarméns kaféverksamhet. Utdraget är hämtat från "Döden i grytan. Om vår rädsla för riktig mat" skriven av Henrik Ennart och Mats-Eric Nilsson som handlar om hur bland annat hembakade bullar anses som farligare än fabrikstillverkade. Färskvaror är numera förknippat med risker medan processad mat uppfyller alla sorters myndighetskrav. Att de är proppade med E-nummer och annat oigenkännligt är inget som anses farligt. Små skolkök, sjukhusbespisningar och andra mindre köksanläggningar får lägga ned på grund av dyra ombyggnader för att kunna klara av alla de hygienkrav som ställs på dem. Detta till förmån för tillagning i centralkök som sedan leverar smaklösa maträtter i portionsformar (som mer liknar hundskålar) för att värmas i micro på respektive sjukhus/skola etc.

Jag har precis börjat läsa boken och jag blir upprörd av det som står. Förskolor som inte kan låta sina barn medverka vid enkel tillagning av mat på grund av "riskerna". Om detta skulle tillåtas måste extra rum byggas till för hantering av potatis (skalning), extra handfat för tvättning av händer placeras, inköp av skyddskläder (dvs heltäckande skyddskläder, hårnät, skoskydd) till alla barn (som också ska förvaras på speciellt ställe)...Det är bara några av de krav som finns för att få baka en äppelkaka eller göra hemmagjord potatismos på förskolan.

Varför är vi så rädda? Matförgiftning? Enligt boken påstår livsmedelsverket att uppåt 350 000 människor drabbas av matförgiftning varje år. Den studie de syftar på är från 1994. Kommunerna själva har rapporterat in 800-3000 fall per år sedan 1992. Man kan få vilket resultat som helst beroende på hur studien är gjord. Frågar man hur många som mått illaa och då accepterar de symptom som är ganska flyktiga blir siffran relativt hög. Om man istället efterlyser tydliga symptom och försöker koppla illamåendet till en speciellt maträtt blir siffran istället låg.

Jag tycker att det är en skrämmande utveckling! Mat är något essentiellt och bör verkligen prioriteras. Ska vi så småningom inta vår föda via piller för att få minsta möjliga kontaminering? Hur överlevde egentligen våra förfäder utan hygieniska kök och E-nummer?

Boken är verkligen värd att läsa! Återkommer med fler skrämmande fakta så småningom.

Bröllopsdag!

Idag firar jag och min älskade treårig bröllopsdag. Tre år! Till råga på allt har vi dessutom en hel livstid tillsammans framför oss. Visst är det vackert?
En dag som denna är alltid värd att firas, att påminna varandra om den kärlek vi delar och den lycka som vi upplever varje dag tillsammans. För var dag som går vävs våra själars trådar allt starkare ihop. Och jag är lycklig och hänförd att varje morgon få vakna upp till tanken att du är min och bara min.

Moln av Karin Boye

När morgonens sol genom rutan smyger,

glad och försiktig,

lik ett barn, som vill överraska

tidigt, tidigt en festlig dag --

då sträcker jag full av växande jubel

öppna famnen mot stundande dag --

ty dagen är du,

och ljuset är du,

solen är du,

och våren är du,

och hela det vackra, vackra,

väntande livet är du!

Jag älskar dig älskade make! You complete me.
 

tisdag 19 oktober 2010

Mitt projekt

Jag har ju gått med i ett nytt projekt skapat av Ulrika där man varje vecka ska rensa i sin röra hemma. Jag tyckte det var en alldeles utmärkt idé då maken är borta och jag behöver annat att tänka på. Plus att julen snart är här och jag gillar ju som sagt att julstäda - på riktigt. Varenda vrå ska gås igenom. Förra veckan hann jag inte skriva och visa, men här kommer i alla fall förra veckans projekt!

Min bokhylla där jag så klart förvarar böcker, men också fotoalbum, DVD-skivor och annat smått och gott. Den har fått sig en genomgång. Bild på det kommer senare.
Denna veckan tar jag mig an bokhyllans kompis: lådorna. Lådan är sönder, hänger och dinglar. Trots det har vi en massa saker däri. Vi får se hur jag går tillväga med den. Just nu ser det ut så här:


Ingen vacker syn direkt. Det ska fixas under veckan som kommer. När jag har tid...typ...i helgen? Jovisst.
Hoppa gärna på projektet ni också. Nu när julen står vid dörren och knackar lite försiktigt.

Apropå julen. Igår köpte jag och syster J årets första julmust (min första i alla fall. J hade redan tjuvat lite tidigare)! Och Allers julspecialtidningar kommer ut. Jag var SÅ nära att kasta i tidningen av bara farten! Nu är det snart jul i vårt hus.

måndag 18 oktober 2010

Bara två veckor!

Om två veckor är det dags för Halloween igen. Jag gillar verkligen den högtiden! Det finns många i Sverige som beklagar sig över denna importerade "amerikanska" högtid och förfasar sig över att den fina All Helgona afton som de kommer ihåg från sin barndom är "skändad" och "förstörd". Personligen tycker jag inte att dessa två högtider har med varandra att göra i Sverige. De har två olika dagar (ska vara så i alla fall trots att viss förvirring råder) och har två olika betydelser. Dessutom gott folk är den inte amerikansk från början! Visst är det så att amerikanerna har kommersialiserat den, som med det mesta (julen, alla hjärtans dag m fl), men ursprungligen är den minsann från Irland och har över tusenåriga anor. Bara det tycker jag är helt fantastiskt! Att  den överlevt trots kyrkans påtryckningar genom åren, visserligen förändrats (men vad gör inte det?), är ju otroligt.

När jag bodde i New York gick jag ju runt med barnen på Halloween och gjorde Trick or Treat. Det var jättekul att se både vuxna och barn utklädda över hela stan. Vissa butiker i New York har också sin personal utklädda och delade ut godis till alla barn. En massa hus och byggnader har mysiga utsmyckningar som man kan titta på länge. Något som jag också såg var en parad som förekommer varje år på lower Manhattan. Det är en maskeradparad kan man säga, tusentals människor som är utklädda går i den. Jättekul att kika på! Människor är otroligt kreativa med sina dräkter måste jag säga.

Här hemma är det ju inte lika mycket firande ännu. Men jag och familjen brukar i alla fall köpa en pumpa och gröpa ur, och N brukar få en dräkt. I år har vi köpt en pippidräkt. Snacka om att den kommer att bli populär :) Jag ser fram emot Halloween, det blir lite som ett break i mörkret på väg mot jul. Något att se fram emot!

lördag 16 oktober 2010

Ibland blir man rädd

Vad skönt att slippa stiga upp i ottan! Lördagar är helt klart bäst. Det var till och med ljust då jag steg upp. Härliga tider. Jag och N käkade frukost och gosade i soffan och sen gick vi ut på stan. Klockan var strax före 10 när vi nådde centrum. Vi tänkte först kika in på en fantastisk leksaksaffär som finns i stan. De har hur mycket roligt som helst, rejäla saker, annorlunda saker, dock en aningens dyra. På håll ser jag mammor med barnvagn fara som vildar från alla håll och kanter. De stannar utanför leksaksaffären och kastar sig in genom dörren. Jag fattade ingenting! Mormödrar och farmödrar tycktes också vallfärda just denna dag. Nu hör det också till saken att affären är ganska liten till ytan och det ryms inte speciellt många för att det ska bli knökfullt. Vi når affären så småningom och då inser jag att de har utförsäljning! De ska flytta till en större lokal och det är sista readagen och 50%. Fantastiskt! Det var rena huggsexan där inne. Folk tryckte sig förbi för att få fatt på så mycket som möjligt. Det flög leksaker hej vilt ett tag där inne. Det var underbart att komma ut igen. Det gick inte att vara där någon längre stund. I alla fall fick jag tag på en tamburin, en sax och en röd fin bil. Till N alltså.

Sedan gick vi hemåt, åt lunch med syster E och hennes lilla son S. Mysigt! Nu sitter jag och slappar framför TV:n. Ska titta på "Precious" tror jag. Passar på att kika på de filmer som maken inte har lust att se.
Ha det gött alla vänner!

fredag 15 oktober 2010

T.G.I Friday is all I have to say about that

Vilken fantastisk start på dagen vi fick! N vaknade med ett leende och allt gick som smort med påklädning och packning och hela faderullan. Ut och in i bilen med väskor, unge och mig själv. I med nyckeln för att starta bilen och...
NADA! Absolut INGENTING. Död. Kaputt. Nyckeln gick inte ens att vrida om ordentligt. Inget liv. Jag har sett mer rörelse på månen. Vad göra liksom? I panik slår jag en signal till pappa bildoktorn. Snacka om behändigt att han jobbar tvärs över gatan. Han kom på två röda. Under tiden hade jag lyckats vrida nycklen så att lampor började lysa på instrumentbrädan. De lamporna gick sen inte att släcka igen. De fortsatte lysa och lysa. Bildoktorn gjorde i alla fall en snabb analys på en minut och konstaterade att tändningslåset var sönder. Det positiva, påstod han, var att det gick att ordna och under tiden kunde man starta bilen via motorn. Han skulle lära mig. Motorhuven upp och när pappa låg där (på riktigt! Magen nuddandes delar hej vilt) över motorn med händerna och en skruvmejsel bakom nån konstig makapär, kändes inte det alternativet längre aktuellt . Visst, jag skulle ta mig till jobbet, men sen hem då? Skulle jag kravla runt i motorn för att starta den? I don't think so.
Det slutade med att pappa tog min bil och jag hans. Det kändes aningen lättare då.
Nu ska han tydligen installera nån tillfällig startknapp så att jag kan använda bilen tills dess att rätt delar inhandlats till tändningslåset.

Sa jag inte det igår? Jag viskade ju det där om bilen på listan...Jag som trodde bilen var tillräckligt gammal för åtminstone viss hörselnedsättning. Men icke. Jag ska inte säga ett ont ord om min "Christine" från och med nu. Vågar inte...

Oj!

Vilken morgon! Ibland är livet alldeles för spännande för ens eget bästa. En lugn morgon förvandlades till en morgon i panik. Jag är glad att arbetsveckan är slut snart. Återkommer mer ikväll.

torsdag 14 oktober 2010

Kom an!

Jag har blitt utmanad av Malin och då måste jag ju givetvis ta mig an detta, hur svårt det än verkade.

4 TV-program
Criminal Minds, Glee, Fringe och Modern Family.

4 saker jag gjort idag 
Pratat med maken på Skype, varit överlycklig för att dottern inte gråtit på hela dagen (!), skrivit en klagolapp, a la gnällkärring på jobbet, med innehållet: "Din mamma jobbar väl inte här? Diska efter dig, tack!" samt suktat efter Marabou mjölkchoklad...

4 saker som jag längtar efter
Maken!!!!!!! (surprise), att springa regelbundet igen, julen, och sommartiden (jag orkar inte med mer mörker nu. Och det är bara oktober!)

4 saker på önskelistan
Eh. Fred på jorden?
Nu viskar jag lite...en ny bil...bara så att ...Bättan inte ska höra...
Mer hår på skallen. Jag hoppas innerligt att doktorn kan råda bot på tisdag. Gärna bota gråhårighet också...
Kanske att begära för mycket men det stod ÖNSKELISTA. Dream big liksom.
Medan vi drömmer stort: 100 000 kr i startkapital då vi flyttar till Amerikatt. Alternativt ett välbetalt jobb. 


4 saker jag avskyr
Senlighet? Alltså när folk är sena. Jag hatar att vänta när man inte ska behöva. Man får respektera människors tid. Tid är värdefullt och att komma i tid till möten etc, är jätteviktigt!
När folk smaskar med mat i munnen. Varje smaskljud känns i ryggmärgen och jag har svårigheter att hålla tyst om det...gah!
Myror...say no more liksom.
Päron. Härstammar från när farfar och farmor tog med päron som tydligen var jästa (när jag var liten). Spydde som en gris hela natten. Nu är det omöjligt att äta, trots att jag försökt.


4 saker jag tycker om att göra
Pussa på min man och dotter, läsa böcker, studera kurser på universitet och resa till spännande land. Ibland gillar jag att pilla navelludd och äta praliner också. 

4 saker jag ätit idag
Vill ni verkligen veta? Erm. Ett äpple, minestronesoppa, nötter och kycklingrulle. Gott och blandat med andra ord. Jag önskar det varit mer spännande. Nåt tjofräs från nåt fjärran land. Well...

Jag utmanar alla bloggare på min blogglista. Jag kan liksom inte välja mellan er alla underbara som läser! Jag vill veta allt om er alla så då får vi se hur många som antar min utmaning! Det vore roligt om så många som möjligt gör slag i saken :)

Mina försök att vara "osvensk"

Ibland känner jag att jag måste skaka av mig den "svenskhet" som ofta drabbar mig till vardags. Föreställ er följande scenario: ett mellanstort rum fyllt av en stor ansamling av människor från olika arbetsplatser, som ska fika i en paus, och två små fikabord i mitten med ex kaffe. De flesta människor står i sina "klickar" och pratar med folk de känner sedan tidigare. Det är nycket "Hej! Det var länge sen!" "Är du här?" Ni vet hur det brukar vara. Man står i små ringar med ryggarna utåt och snackar om gamla tider. Jag stod och pratade med min kollega som ganska snart blev bortryckt av någon som ville visa skolan vi var på. Jag var inte alls intresserad så jag tar en kopp te och skickar nåt meddelande på mobilen. Allt för att se upptagen ut och inte alls känna mig utanför i väntan på att få börja mötet igen.
Efter nån minut ser jag en kvinna på andra sidan rummet som också står ensam. Min första tanke är att stå kvar där jag står. Varför skämma ut sig med att springa fram och presentera sig och börja prata? Jag tittar på klockan och inser att det är fikapaus i 15 minuter till. Där ska jag alltså stå helt ensam i 15 minuter och blicka ut över folksamlingen. Då händer nåt! Mina fötter börjar röra sig mot kvinnan i fråga och knappt innan jag vet ordet av är jag framme och har börjat prata med henne! Det visade sig vara en väldigt trevlig kvinna med mycket intressanta saker att prata om. Då kände jag mig lite "osvensk" eller kanske det var mer "Otrillingnöt"? Kvinnan jag pratade med blev jätteglad och vi lämnade vårt samtal med ett leende och en ny bekantskap.

Jag läste en studie om människor i USA som använde en telefonkiosk (de var helt omedvetna om experimentet) där några fick extra pengar tillbaka i växel när samtalet var över medan andra fick exakt det de skulle få tillbaka. När testpersonerna sedan gick ur telefonkiosken gick en kvinna förbi med några böcker som hon tappade (givetvis var hon ditriggad). De människor som fått lite mer i växel var också mer benägna att hjälpa kvinnan att plocka upp böckerna hon tappat. En sån liten medgång i livet medförde alltså att människor blir mer hjälpsamma! Tänk vad vi alla kan hjälpas åt i världen! Om vi alla tar ett litet ansvar genom att vara lite extra vänliga som att hålla upp dörren, avfyra några leenden, hjälpa någon okänd eller liknande, sprider sig detta ganska snabbt. Det är väldigt smittsamt! Så ut och gör nåt vänligt idag mina vänner!

onsdag 13 oktober 2010

Starkt

I morse fick jag försöka väcka N i över tio minuter! Hon sov som en stock eller två och snarkade så gott när jag kom in. Först öppnade jag bara dörren så att hon skulle höra mig rumstera om i lägenheten och kanske vakna av det. Fungerade inte. Så gick jag in och strök henne över huvudet och viskade hennes namn. Ingen reaktion alls. Till slut lade jag bredvid henne och klappade henne på ryggen. Nope. Inget svar. Till slut vickade jag lite på henne och försökte viska trevliga saker i örat så att hon skulle vakna på bra humör. Hon blir lätt så retlig om hon väcks (jag förstå henne! Jag har absolut inte världens bästa morgonhumör. Trots att det blivit bättre på senare år.). Jag fick ligga där i kanske fem minuter innan hon vaknade till liv. Och sicket humör! Hon är ju van att få sova så länge hon vill i princip och nu när det är mörkt är det ju som att vakna mitt i natten för hennes del.
Vi hade en kaotisk morgon, men så fort kläderna är på är N vaken och glad att åka bil. Hon är så förtjust i bilen (tur att någon i familjen är det!) så att hon pussar och kramar den innan hon går in i huset. Jag tror Bättan gillar N också...
Jag är glad att ha sluppit mornar så här långt faktiskt. Det är en mardröm för oss båda...Hur gör man det smidigt egentligen? Jag undrar. För nu stressar jag som en galning och risken är ju att jag är helt gråhårig när maken kommer hem.

måndag 11 oktober 2010

Jag är ett monster!

Jag tror fasiken att jag är nåt slags sockermonster. På riktigt. Det är hemskt att inse hur det verkligen ligger till. Hur kan det vara så? Genast börjar ju funderingar kring vad man kan skylla på. Gener? Media? Affärerna som har enormt utbud av godis? Bagare som gör för goda bakverk? Kungen? Eller vad?
Nu har jag sockerförbud fram tills maken kommer hem. Det betyder sex veckor utan godis, tårtor, bullar, kakor, choklad...you name it. Första veckan brukar gå ganska vingligt. Man liksom faller åt att köpa godis var och varannan minut. Man resonerar så att det fasiken är jäkligt idiotiskt att ha förbud! Varför gör man sånt?
Efter första veckan går det bättre. Då har kroppen glömt det på nåt sätt och man tänker knappt på sötsaker. Förutom när man är hungrig. Då snurrar huvudet av chokladkakor, lösgodis och grodbakelser.
Det gäller det att ha en back-up- plan. Annars kan det gå illa om man passerar en affär med nåt gott i. Vilket sker ungefär en gång i minuten.

Sockerförbudet brukar gå ganska bra till slut. När de första två veckorna är över. När jag sedan tillåter sötsaker igen finns det nästan ingen stopp (det gäller inte bara när jag har förbud och slutar, utan också när jag äter som vanligt). Då är det som att alla spärrar bara släpper och jag äter både det ena och det andra. Lite choklad här, nån påse lösgodis, nåt bakat på helgen, lite fika på jobbmötet...det är ruskigt. Jag har ingen karaktär när det gäller sånt där. Helt sjukt. Nu är jag väl medveten om detta, men ändå är det svårt att kontrollera. Är det någon som har nåt tips?
Jag tänker inte köra LCHF eller GI eller nåt sånt. Det har jag testat och det pallar jag inte. Resultatet blir att jag alltid tänker på hur jag äter, när, var och hur. Väldigt onaturligt för min smak....

söndag 10 oktober 2010

Joy!

Nu när maken är borta kan jag ju inte kila iväg till gymmet lika ofta som tidigare. Därför har jag fått damma av en massa gamla träningsvideor så jag kan träna hemma istället. Det är ganska spännande att träna lite annorlunda. Jag har bland annat yogat två gånger och sedan kört Jillian Michaels "30 Day shred" i veckan.
Igår morse var jag dock till gymmet för första gången på över en vecka. När man inte längre kan gå till gymmet bara huxflux på kvällarna känns det lite lyxigt att kila iväg och träna. Och vad jag har saknat alla maskinerna! Och löpbandet! Att få springa en stund var ju himmelskt.
De hade dessutom fått en ny ställning där man kunde öva lite chin-ups och även hålla i sig och dra upp benen för att träna magen. Det där med chin-ups klarar jag nog aldrig (såvida jag inte plötsligt väger 25 kg givetvis) men magträningen var rolig faktiskt.

Det jag saknar allra mest är i alla fall att få springa. Tidigare sprang jag åtminstone 5 dagar i veckan. Och nu...inget. Det är en stor skillnad. Man blir liksom beroende av det tror jag. Mitt humör ändrades drastiskt efter bara 15 minuters löpning igår och jag var pigg hela dagen.
Ikväll blir det förmodligen poweryoga. Det är nåt som är positivt: att jag ägnar mer tid åt yoga under de här veckorna. Då kanske jag får i rutiner att köra yoga sen också!

lördag 9 oktober 2010

Alltså, ursäkta

Detta har ju plötsligt blivit en jäkla neggo-blogg. Inte alls bra! Det har kanske inte varit den allra bästa av veckor, det ska jag erkänna, men nu får det vara nog med skogsdiss, kyliga lägenheter, snoriga näsor och make-längtan. Jag får ta och vända på skutan och se livet från en mer positiv sida tror jag.
Idag regnade det till exempel inte. Då får man vara glad. Dessutom var N bara gnällig 50% av tiden istället för 90% och jag gjorde en supergod pizza till middag idag. Det är också bara fem veckor kvar tills maken kliver av planet! Glaset är faktiskt halvfullt ha jag hört.

                                                                                    Bilden är lånad.

Givetvis...

...har jag nu själv lite ont i halsen och är lite snörvlig. Trevligt helgmys. Jag kunde knappt sova i natt heller. Dels för att jag hörde lillan hosta titt som tätt och jag inbillade mig att hon var vaken, Sen hade jag nån konstigt dröm där jag måste andas på ett visst sätt. Och det kändes som att jag gjorde precis det när jag sov också, Helskumt. Jag började i alla fall ta min mirakelmedicin igår kväll så jag hoppas att den ska fungera. Jag skiter i om det är nån slags placebo-effekt så länge jag slipper vara förkyld.

Dessutom har vi så kallt hos oss. Som vanligt när hösten kommer. Elementen är fisljumna typ och det är liksom kyligt. Speciellt när man sitter still eller sover. Ända sedan vi flyttade hit för tre år sen har det varit så och varje vinter har det varit så kallt att vi har använt en värmefläkt. En billig sak från Rusta som drar skitmycket el. Bor vi i hus på landet måntro? Nej. En lägenhet mitt i stan. Jag har ringt till hyresvärden varje år flera gånger. De har varit här och kollat och satt ut termometrar och enligt dem är det 22 grader (jag tror att de mixtrat med dem!). Därför kan de inte göra nåt.
Sent förra veckan var elementen på för fullt i alla fall. Det var fantastiskt! Faktiskt var det till och med för varmt när de stod på fullt. Vi fick dra ned lite på värmen. Någon dag efter var värmen helt borta. Därför ringde jag. Nej, då var det folk i byggnaden som hade klagat på att det var för varmt! (Kan man inte vrida ned värmen en bit då som vi gjorde?) Enligt tanten jag pratade med fick vi avvakta och se om några fler ringde och klagade på att det var kallt. Risken att det händer verkar ju inte överhängande direkt eftersom ingen har ringt de senaste tre åren. Jag tycker mest synd om lillan som ligger ensam i sitt rum där det blir så kallt. Täcket brukar kastas av i nån vild drömfajt mitt i natten och där ligger hon i sin pyjamas. Vi brukar ha strumpbyxor och pyjamas och extra strumpor på henne när hon sover för att det blir så kallt. Det är väl ändå inte normalt??
Ska man inte få bestämm själv hur varmt man ska ha det i sin lägenhet? Jag kanske trivs bäst i 24 grader medan grannen inte pallar mer än 19...I ett hyrehus kan det bli hundratals människor. Ska alla rätta sig efter ett par stycken? Jag ska fasiken ringa vareviga dag och tjata. Man betalar väl hyra! (Och ingen billig sådan, trots att vi bor i en liten stad.)

                                                                         Bild lånad från nätet.

torsdag 7 oktober 2010

Sjukstuga

Jag hade det på känn i måndags. Att N skulle bli sjuk under sin första vecka på förskolan. Det är ju inte så konstigt. Hon är ju inte runt barn så mycket annars och nu plötsligt kastas hon in i bacillernas paradis. Då är risken ganska överhängande.
N var lite gnällig igår morse, men jag trodde det var för att hon var så trött. Det var en lång dag i onsdags och vi var inte hemma förrän vid halv sju på kvällen. Sen vid lunchen kom någon och sa att förskolan sökte mig så jag gick dit. Då satt stackars N i frökens knä och var helt slut. När hon fick syn på mig började hon gråta. Hon var kokhet! Det var bra att åka hem och ha sjukstuga under dagen.
Och när N är sjuk, då är hon sjuk. Det var gråt hela dagen. Hon vägrade sova, hon vägrade vila, hon vägrade bara sitta och ta det lugnt, hon ville inte det och hon ville inte datt...Jag tror att jag fått minst ett hundratal gråa hår under dagen.
När N blir förkyld får hon feber och sen när hon lägger sig spyr hon oftast ett par gånger på grund av slem. Och jag kändes min N väl. Tack och lov hann jag parera så att det inte hamnade i hela sängen. Första gången jag var så snabb! Jag bör nog snart få gå upp en level i mammaskapet här!
I alla fall har sjuklingen sovit hela natten och sover än. I dag får syster J komma och vara barnvakt.
Dessutom är det fredag idag. Underbart! Trevlig fredag på er alla!

Vad ska man säga?

Skogsutflykten. Need I say more? Vi var faktiskt på ett naturreservat och ett mycket vackert sådant. Vi gick sammanlagt ungefär sex kilometer fram och tillbaka genom skogen till ett fågeltorn. Det var långt, blåsigt, kallt, kaotiskt, men det var trevligt. Speciellt med tanke på 26 vilda barn som hade diverse olika problem. Det var för lite kläder (trots lappar hem och påminnelse varje dag i en vecka), för mycket matsäck (som skulle ätas hela vägen trots rask promenad), för lite matsäck, ont i ben, för dålig kondis, kissnödighet, uttråkning och vilsenhet. Japp. På väg tillbaka från tornet gick guiden i rask takt (de yngsta hamnade efter med oss) genom skog och mark. Så raskt att vi till slut inte kunde släpa barnen fortare och guiden hamnade utom synhåll. Givetvis råkade vi då ta av vid nåt anonymt träd och gick fel en bra bit innan vi kom på att vi skulle gå tillbaka och ta den andra vägen. Guiden stod sen nån kilometer senare och väntade på oss. Tack och lov. Han visade en genväg som vi uppskattat tog så vi snabbt kunde komma tillbaka till huset och se till att barnen fick lite lunch i magen innan hemfärd. Efter mycket skräpletande (jädrans juicepaketssugrörsförpackningar), dressingöversvämningar vid bilen och tjat om när hemfärden skulle infinna sig kom vi tillbaka till skolan.
Jag var helt slut. Jag kunde ha somnat på stört. Tankar om en mjuk och varm säng svävade som små moln framför ögonen. Ett skön täcke att lägga över. En bra bok och varm choklad till det...mmm...
 Back to reality. Det var bara att skjuta de tankarna åt sidan för vi hade onsdagsmöte på jobbet till halv sex. Joy.

Dagen var i alla fall rätt givande. Ingen försvann. Ingen blev väldigt skadad. Ingen svalt ihjäl. Vi fick till och med syn på en livs levande havsörn! En lyckad utflykt med andra ord.

tisdag 5 oktober 2010

Plågeri

I morgon har vi friluftsdag med skolan och alla elever. Ut i nån skog och vandra med matsäck och varm o'boy. Låter kanske trevligt i vissa öron men det är not my cup of tea för att vara ärlig. Jag är ingen skogsmulle och har aldrig varit. Inte för att jag aldrig fått chansen att vandra i våra vackra skogar. Jag har varit välsignad med en fantastisk farfar som tog oss ut på bärplock, boende i hus med skogen som närmsta granne, skolor med skogsmani och en mamma som "tjatade" om "varför man satte inne när det var så vackert väder ute" så att det fortfarande ringer i öronen när solen skiner och man är sugen på att kika på film (Sorry mamma, no offense, N kommer inte undan det heller när hon blir äldre!).
Nej, jag är bara ingen skogsmänniska. Såvida det inte är mitt i sommaren och solen skiner. Då kan man i alla fall få ut en smaskig solbränna av äventyret. Herregud, vad ytligt det lät!
Dock har jag absolut inget emot att bo nära i en skog. Faktum är att jag föredrar närheten till naturen på det sättet. Jag menar, om andan skulle falla på nån gång mot all förmodan, så ska det väl vara nära till hands i alla fall. Dessutom tycker jag det ÄR viktigt för barn att vara i skogen (bara jag slipper följa med), att få röra på sig, fylla lungorna med den underbart friska luften, att få känna den mjuka mossan under skorna och få känna lukten av multnande löv dansa i näsvingarna...
Jag kanske, men bara kanske, gillar skogen i alla fall. Bara lite.

I morgon tar jag i alla fall på mig storstövlarna med racksocks, tre lager tröjor, rastafarimössa och vantar och drar ut i skogen. För barnens skull, vår framtid.
Kanske någon av dem blir en skogsmulle så småningom (eller Nobelpristagare. Jag tar vilket som). Jag hoppas det var värt den eventuella förkylningen, förfrysningsskadan, vrickade foten eller det förgiftande ormbettet...

måndag 4 oktober 2010

Dessa...

...himlans mörka mornar nuförtiden! Det blir svårare och svårare för varje dag att stiga upp tidigt. Solen vägrar kika fram före halv sju så där. Det är nästan så min kropp också vägrar stiga upp för dess. Den tänker mest på lördag och söndag då den slipper gå upp okristligt tidigt. Hjärnan skriker: Bara sova  liiite till! Bara liiite! Kom igen nu!
Men man vågar inte låta de tunga ögonlocken trilla ned igen. För då vips, när man trott att det gått en så där fem minuter, har det plötsligt gått en halvtimme eller en timme. Så kan man inte ha det. I
bland vore det skönt att vara lite oansvarig och bara försova sig. Otur att man inte är det. Förnuftigheten vinner och sparkar ändan hur sängen - morgon efter morgon.

Rapport från gårdagen. N hade en fantastisk dag på förskolan! Min syster J följde med så att N kände sig lite trygg första dagen. Det var skönt att hon var med och kunde underrätta mig vad hon gjort och ta lite bilder dessutom. Hon hade lekt med sina kamrater hela dagen och ätit som en häst vid lunchtid. Det är rätta takterna. Hon var sist kvar vid matbordet och åt oliver direkt ur skålen.
N somnade som en stock vid läggdags. Har inte hört ett knyst från henne på hela natten. Hon som brukar ligga och snacka en stund. Icke i natt.
Idag ska hon klara sig själv på förskolan. Vi får se hur det går!

söndag 3 oktober 2010

Första dagen

Tack för alla uppmuntrande kommentarer! Det känns jättefint med så mycket stöd och omtanke. Det behövde jag verkligen!
Första dagen av 45 utan maken. Det gick hyfsat. Det var lite konstigt att sova ensam, speciellt att inte somna till makens "oljud" eftersom han alltid brukar gå och lägga sig en stund efter mig. Till och med N sov hela natten utan att vakna och prata. Till sist var jag bara tvungen att gå och titta i hennes rum runt 7 på morgonen. Hon var yrvaken och frågade om vi skulle gå och väcka pappa. Givetvis saknar hon honom jättemycket!

Vi hade en alldeles lång dag med danslek och lite dramatik då vi hade pyspunka på ena bildäcket som visade sig vara en spik. Pappa bildoktorn fick byta däcket. Sedan var det hem och städa, tvätta och laga mat. Fullt ös medvetslös kändes det som. Nu ska jag bara stryka kläder inför jobbet imorgon. Något som maken alltid brukar göra annars. Lite bortskämd är man kanske :D
Imorgon är också Ns första dag på förskolan. Jag är lite nervös. Eller ganska mycket faktiskt. Tack och lov är det på förskolan där jag jobbar (det är kombinerad skola och förskola i samma byggnad) så jag är nära. Det blir nog bra...

  
N låtsas att hon spelar piano på sin lilla helikopter och sjunger. N spelar också air guitar på sin sopborste. Musikalisk liten tjej!

fredag 1 oktober 2010

Blandade känslor

För första gången någonsin ser jag inte fram emot helgen. För första gången ser jag inte fram emot att sluta jobbet på fredag eftermiddag och få åka hem och njuta av att vara ledig i två dagar.
Usch, tänker ni kanske nu, vad är det för otrevligheter som väntar människan i helgen?
Det är inget farligt, men tillräckligt för att få mig att må lite avigt just nu och ett tag framöver.
Imorgon åker maken nämligen iväg till New York. Han kommer att stanna där i sex veckor. SEX VECKOR!
Vet ni vad det kan göra med en stackars kvinnas hjärta? Det är en överhängande risk att det brister när man minst anar det. Jag är inte van vid sånt här. Jag är inte gjord för sånt heller. Senaste gången vi var ifrån varandra var för tre år sen när vi flyttade hit. Då var det två veckor. Ingenting i jämförelse med sex veckor.

Det gäller att tänka positivt (men fan vad svårt det är). Maken åker för en fantastiskt fin sak och det är det som räknas. Ibland måste man vara osjälvisk och hjältemodig. For the greater good.
Som en av de där överlevande från kraschen i Anderna på 70-talet (?) sa: när det väl är över inser man att dessa veckor/månader egentligen är en väldigt liten del av ens liv. Livet består av så många veckor och månader.

Det är svårt att inse just nu kanske. När det känns lite som att ens eget hjärta ska sätta sig på ett flygplan imorgon för att åka iväg över Atlanten och därmed slitas ut från kroppen.

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...