lördag 31 mars 2012

Legitimt

Idag är det helt legitimt att sitta i soffan och mysa hela dagen. Ute är det snö (!), superblåsigt och alldeles för kallt. Dottern dras med en förkylning, jag är allmänt trött efter en lång vecka på jobbet och vi har en hel vecka att se fram emot att vara lediga. Ingen stress att hinna till affärer eller ärenden för att man är ledig. Jag har hela veckan på mig.
Vad passar bättre än att vara hemma och mysa en dag som denna?
Dessutom ligger alldeles snart nybakat bröd på bordet. Kalljäst över natten. Man ska verkligen inte klaga!
Visst pratade vi om den vardagliga skönheten igår? Den är minst lika påtaglig idag.






torsdag 29 mars 2012

Den vardagliga skönheten

Ibland kan jag bli lite blasé. Det känns som om det aldrig händer nåt. Vardagslunken lunkar på. Inga nyheter, ingen spänning, inga äventyr. Ser samma människor på väg till jobbet. Likadant på väg hem. Pratar om samma saker och äter samma mat. Samma, samma, samma. Då kan det komma över mig att det skulle vara kul att komma bort. Resa. Göra nåt nytt. Se nåt nytt. Bara nåt annat. Ingen jäkt, inget stress. Nåt. Men vad?
Så tänker jag lite längre. Är det ändå inte lite vackert i att möta samma tant och hund på promenad på väg till förskolan med dottern? Ungefär samma tid varje morgon. Rutiner. Lika vackert är det att ha ett jobb att gå till. Ett jobb man gillar och ser fram emot för det mesta. Skönhet är också att komma hem trött, mötas av makens och dotterns kramar och berättelser om hur dagen varit. Att få laga grytan man lagade förra veckan i brist på fantasi och energi, men som ändå smakar lika gott som alltid. Att få avsluta dagen med att lägga dottern, läsa en saga man redan läst 150 gånger, men som dottern anser vara lika rolig som första gången den lästes.
Det vackra att ha en man som älskar en för den man är, no matter what. For better and for worse. Att få älska lika mycket tillbaka. Kärleken är praktfull!

Det vardagliga äventyret kan vara minst lika vackert som en resa till djungeln eller en helg i Paris. Att få äta en sen, lång frukost med nybakat bröd istället för den gamla vanliga filen med muslin man annars häver i sig i stress på morgonen. Fint är också att få läsa en efterlängtad bok man stått i kö på i flera månader. Eller att kunna vara uppe sent och slötitta på nån film, när man vanligtvis lägger sig pensionärstid vid halv tio.
Skönheten i att se de första vårblommorna, de gula krokusarna och de blå okända små knopparna, längs husväggen, är svår att slå.
Jo, den känslan slås faktiskt av att "bråka" med dottern en lång stund, bli irriterad och stressad. Och då dottern efter en stund vill hålla min hand med motiveringen" för att jag älskar dig mamma"-
Då rinner alla känslor av blasé av mig...och ersätts av en enorm tacksamhet över livet. Det man har. Och man vill inte vara någon annanstans än här och nu.

Livet är vackert.


onsdag 28 mars 2012

Gårdagens roligaste/mest tragiska?

I bilen på väg till jobbet igår. Kör efter ett gäng bilar och landsbuss. På väg ut ur hemstaden.
Åker förbi en man i arbetskläder med en stor kasse i handen som går hukandes framåt längs vägen. Åker förbi honom och ser i backspegeln hur han stannar, står helt stilla och tittar rakt fram. Förstenad. Ser sedan hur han gör en helomvändning likt en soldat och går tillbaka samma väg han kom. Jag tittar framåt och ser bussen framför mig. Kopplar i hjärnan och inser att det var den bussen mannen skulle åka med.
You snooze, you lose, heter det visst?

 


För övrigt är det torsdag. Första vårregnet igår. Enligt mig i alla fall. Och det gjorde inget. För jag tänkte att det kunde varit snö. Och det är absolut mindre önskvärt än regn.

tisdag 27 mars 2012

Just nu

Är det aptidigt, väldigt mörkt och jag är uppe. Dessutom är det onsdag och jag jobbar sent. Inte världens bästa start på dagen med andra ord. 
Å andra sidan är det vår. Varmt och skönt. Och idag är ytterligare en dag närmare sommaren då vi åker och hälsar på älskade maken i New York. Tre dagar kvar till påsklov. 
Det finns mycket att vara glad för en dag som denna. Trots att det ser mörkt ut. 
Nu ska jag väcka dottern. Krypa ned i hennes säng och krama henne till hon vaknar. Det är också lycka en vanlig onsdag. 

måndag 26 mars 2012

Så går det när man ska vara pedagogisk

Det är väl ingen som missat att jag jobbar som lärare? Nej, jag trodde väl inte det.
För någon vecka sedan försökte jag ta in naturen i klassrummet. Lite improvisation i vardagen så där. 
Jag skulle nämligen flytta en hörnhylla som stått i klassrummet i dryga två år och som jag egentligen inte tyckt om från början. I brist på annat har den i fått stå kvar på nåder till jag fick en ny hylla alldeles för nån vecka sen.
När jag flyttat bort eländet upptäcker jag att en spindel boat till sig där bakom. En långbening, ganska stor faktiskt. Den sitter där så stilla på sitt lilla nät. Säkert lite chockad att vara i dagsljus. Och pedagogisk som jag är, efter över 7 år på universitetet ändå, kallar jag till mig eleverna för ett studium i spindel. Vi räknade ben och pratade om nätet och varför den har nät och så vidare. Sen kunde ju liksom inte spindeln bo kvar där. Och jag fick den briljanta idén att flytta den ut. Hur flyttar man en spindel på bästa sätt? Enligt experten, aka Trillingnöten, är det med en tidning och ett "motarpapper".

Allt gick bra tills den där jäkeln börjar röra sig och den pedgagogiska Trillingnöten, aka spindelexperten, börjar vifta vilt för hon är rädd att spindeln ska äta upp henne. I alla fall lät det så på de desperata skriken som medföljde viftandet. 
Det slutade med att ett gäng elever med livrädda ögon lugnades av att "spindeln minsann är ute nu. Den sprang ut genom dörrspringan, över korridorsgolvet, öppnade en megatung ytterdörr och sprang ut i det fria. Och så levde den lycklig i alla sina dar." (Den fulla sanningen var att den gömde sig bakom en sophink och jag vågade inte konfrontera monstret igen, utan hoppades på att "det man inte vet, har man inte ont av"...ignorera problemet med andra ord.)

Ja, där fick man för sina försök att tämja naturen. Naturen vs Trillingnöten 2-0 (remember myrorna?)

Ungefär så här stor var den. Eller kändes som i alla fall.


söndag 25 mars 2012

Den bortglömda måndagslistan

Jag har inte skrivit måndagslista på flera veckor! Det har liksom kommit annat i vägen.
Idag gör den en återkomst!

Idag är det måndag och jag är glad för att:

  • det är en vecka kvar till påsklovet. Ska bli skönt med lite sol! Det blir inte massor av det när man jobbar. Nu håller vi tummarna att vädret blir fantastiskt.
  • våren är här. Jag tror att det kan bli nåt bakslag till, men hoppas självklart att vädret håller sig i schack.
  • jag har en sån snäll syster som hämtar dottern tidigare på onsdagar så att N slipper vara där så länge (tack E!) och andra snälla gulliga systar som ställer upp när det behövs : ) 
  • uppsatsen vi skriver på går framåt. Alltid något.
  • jag har min fina familj, min man och min dotter, som är solen i mitt liv!


Det kanske blir nåt av det i alla fall

Städar, diskar, tvättar...glamorous life of a mom. Damm överallt, tvätt upp till knävecken och huckle på skallen. Sexigt så det förslår att vara fru och mamma. Medan jag fejar och grejar sitter dottern och kikar på TV. Och lite som på triss: Plötsligt händer det!
Jag seglar in i vardagsrummet för att hämta nåt och där sitter dottern i soffan, alldeles tagen och allvarlig. Hon tittar upp på mig med sina bruna ögon och tycks inte se riktigt att jag är där. Ögonen rör sig tillbaka mot TV:n och jag ser vad det är hon tittar på. Ronja Rövardotter. Ronja har precis kastat sig över helvetesgapet till Borka för att få sin pappa att lämna tillbaka Birk. Spänningen. Ovissheten. Hur ska det gå? Dottern är helt inne i storyn. Där satt den! Hon är fast.
Ronja var min favoritfilm, alla kategorier, när jag var liten. Vi hade den på VHS och när jag var 5, 6 7 nånting kunde jag se den om och om igen hela dagen lång. Säkert 78 gånger i sträck om mina föräldrar tillåtit det. Jag kommer nog ihåg varenda sekund av filmen fortfarande, fast jag inte sett mer än glimtar de senaste 20 åren. Nu verkar dottern fast i Ronja dessutom. Det var väl oundvikligt antar jag. Hon har det i blodet.

Solen lyser på himlen idag. Något kall vind, men det är överkomligt. Ingen snö så långt ögat kan nå och bara en vecka kvar till underbara april. Snart dags för ett riktigt vårskrik känns det som just nu. Är ni med?


lördag 24 mars 2012

Four eyes

Fredag eftermiddag igår och dags att gå till optikern igen för utvärdering av min ögonträning. Efter sex veckor av flippande mellan två olika styrkor för att träna ögat på nåt sätt kom domen:

Congratulations! You just got FOUR eyes!

Ja, jag sällar mig till den redan stora skara som stoltserar med glasögon helt enkelt. Jag vette tusan vad det är för fel. Nåt med nära håll i alla fall. Det enda jag hörde var glasögon egentligen. Sen får jag väl plugga på helt enkelt...
Jag följde med optikern ut i butiken och överväldigades av det enorma utbud av bågar som fanns. Det kändes liksom som miljontals. Det vore skönt om nån kom och bara "Hörru, de här passar dig perfekt. Köp dem!"
Nu...jag vette tusan. Jag tog hem fyra olika bågar som jag testar. Har redan bestämt mig för att utesluta två. Kanske tre. Men jag måste vara helt säker. Man kan ju inte se ut hur som helst för dyra pengar menar jag. 
Jag kanske beger mig ut i glasögondjungeln igen om jag inte känner att bågarna jag valde passar...Nu är ju inte maken här heller som smakråd. Jag litar helt och fullt på honom när det gäller sånt. Visserligen går det ju bra över Skype, men jag måste jag dra hem lite bågar så han får se. Skypa i affären kan bli svårt. Fast? Why not liksom? There is always a first for everything.

Ja. Min bistra verklighet just nu. Glasögon. Fyra ögon istället för två. Som lärare och mamma är det ju praktiskt. Jag kan behöva alla ögon jag kan få. 


Lite superhjältestuk kanske?
Dotter gillade dessa. Men jag är inte så säker.

 

fredag 23 mars 2012

Dagens "Visste du att"

Visste ni att jag faktiskt sjungit på radio? Jojo. NU är ni lite imponerade va? Ni hade ingen aning om att ni läser en kändisblogg!
Det kanske låter "värre" än det är. Under fem år jobbade jag på en turistattraktion och under en av mina sista högsäsonger skulle radio vara där och följa med på en långtur runt anläggningen. Jag blev tillfrågade att guida reportern under en två timmar lång tur. Det var riktigt roligt. Vid en speciell plats på turen finns det en psalm som flera guider brukar sjunga (självklart har psalmen anknytning till platsen). Dock inte jag, även om jag brukade citera delar av den. Inte sjungandes. Aldrig sjungandes. Never. Ever.
På turen fick jag förfrågan om att sjunga den för radio. Jag lyckade skjuta upp det och till slut glömdes det bort.  Ingen kunde varit lyckligare än jag!
Ända till reportern kommer springande efter lunch och hade kommit på eländet. Det slutade med att vi gick tillbaka den biten och jag fick sjunga psalmen i alla fall. Typiskt.
När själva reportaget sändes, basunerades det ut via högtalare över hela stället. Inklusive mitt sjungande.Lyckligtvis var jag på en tur så jag hann aldrig höra det. Faktiskt har jag inte hört det än idag! Och det är jag glad för. Det kan gott ligga och ruttna i arkiven nånstans. Kanske rotas fram när jag faktiskt blir berömd för nåt jag KAN göra.

Det var en liten hemlighet om mig. Har ni nån hemlis att dela med er av denna underbara vårfredag?


torsdag 22 mars 2012

Vill du ha en mustasch?

Häromdagen frågade min dotter mig något. Eftersom jag inte riktigt fattade vad det var hon sa fick jag fråga henne flera gånger vad sjutton hon pratade om för hon fortsatte att säga samma sak:
- Vill du ha en mustasch?
Tills polletten trillade ned. Hon frågade om jag ville ha massage! Det var ju väldigt gulligt av henne måste jag säga. Ta hand om sin sjuka mamma med mustasch och grejer. Förlåt, massage var det visst.

Något annat som kanske är mindre charmigt hände igår när jag stod i köket och diskade och dottern skriker från någon annanstans i lägenhet. Jag stänger av vattnet och skriker "Va?" för jag kan inte höra henne ordentligt när jag har kranen rinnande.
-Mamma, det ser ut som en anka! skriker hon tillbaka.
- Vad är det som ser ut som en anka? frågar jag.
- Mitt bajs! får jag till svar.
- Och nu ser det ut som ett slott, fortsätter hon.

Vad säger man? Ridå.


onsdag 21 mars 2012

Inte igen!

Igår var jag off hela dagen. Jag vaknade trött och lätt illamående. Mer som att jag var hungrig och därför illamående. Det gick liksom i vågor. Jag var trött som om jag inte sovit ordentligt på natten. Visserligen hade jag ju faktiskt vaknat några gånger så jag trodde att tröttheten berodde på det. Men allt eftersom dagen gick blev det bara värre och värre. När jag var tvungen att lägga mig i soffan i lärarrummet och vila på lunchen istället för att äta, visste jag att nåt var fel. Så efter lunch packade jag ihop mina saker och åkte hem.
Eftermiddagen spenderades under ett tjockt täcke i soffan. Hög feber och illamående. Svågern svängde förbi med lite alvedon och soppa. Jag hade inte ätit på hela dagen då.
Jag som precis haft influensa och så detta. Vad är det detta året egentligen?
Nu får det vara nog.

Idag känns det bättre. Ingen feber, huvudet är lite segt och tomt, men annars är det okej. Idag blir det en vilodag. Ska ta det lugnt få se vad som händer. Håller alla två tummar att det fortsätter så här och att jag är back to normal imorgon igen.

Gah.


tisdag 20 mars 2012

Det gäller att planera

Jag läste nyss att en ettåring satts i kö för seniorboende i Stockholm. Spännande tider! Och så klart leder detta till ytterligare tankar. Det var barnets mormor, som just nu bor i lägenhet på seniorboendet, som satt sina barn och barnbarn i kö. Tydligen är det en väntetid på runt 20 år att få en lägenhet, både på seniorboendet och i Stockholm i övrigt. Det är en fasligt lång tid kan jag tycka.
Och jag menar, det kan ju hända mycket på 20 år, och ännu mer på 65 år. Det finns väl egentligen ingen som kan vara helt säker på var detta barn vill bo i sin egen framtid? Kanske är det Stockholm? Då är det ju snällt att det finns plats för honom/henne då. Kanske skulle familjen ge sig ut i landet också och ställa barnet i kö i andra attraktiva städer också, för säkerhets skull? Så han/hon har lite valmöjligheter.

Dessutom såg jag en reklam på TV igår för ett äldreboende. Där skulle man minsann få välja själv vad man vill göra om dagarna, och bara för att man är gammal betyder inte det att man slutar leva. En av de boende hyllade stället och bad folk söka dit.
Det är därmed en ny era som startar. Den då folk planerar sina barns ålderdom. Den då folk är rädda för att hamna på ett ålderdomshem utan kärlek, omtanke och frihet. Jag hoppas att denna medvetenhet bidrar till en förbättring av äldrevården så att man slipper oroa sig...En förbättring både för de som bor där men också för de som valt detta som sitt arbete...


måndag 19 mars 2012

Fashion forward

De som känner mig vet att jag inte direkt är modemedveten eller bryr mig speciellt mycket om kläder. Jag har mina stunder då jag försöker styla till lite grann, men allt som oftast är det ett misslyckande. I mitt tycke skulle det vara skönt att öppna garderobsdörren och hitta perfekt passande och matchande kläder och slippa gå på stan och själv shoppa ihop det.
 Därför förstår jag inte direkt varifrån dotterns intresse för kläder uppstått.
Igår skulle hon prompt ha sin rosa klänning. Till det valde hon sitt silverskärp med små rosetter som skulle sitta i midjan (?). I köket har vi ett flygblad från en klädaffär som sitter på kylskåpet. På den är det en flicka, som faktiskt liknar N lite grann. Dottern såg henne och pekade. Hon ville att hennes hår skulle sättas upp som flickan, högt på huvudet. Resultatet:
På fötterna har hon också finskor. Givetvis. Vad trodde ni? Söndagsfin minsann.

Igår kom min skrivarkompis över en stund. Jovisst. Jag har kompisar för varje tillfälle. Badkompis, TVtittarkompis, träningskompis, you name it. Kanske inte.
Jag läser en kurs på universitetet som vanligt. Denna gång resten av specialpedagogik. Tydligen ska vi skriva en B-uppsats och jag blev ihop-parad med en tjej och vi ska visst skriva tillsammans. Igår träffades vi för första gången och vi strukturerade upp vårt arbete lite närmare. Det visade sig att hon var väldigt trevlig och snäll dessutom. Det är ju alltid en fördel. Hon hade med sig en Nalle Puh-tidning till N, lite bullar och ett alldeles fantastiskt tålamod när N hade sina utspel (hon blev uttråkad av att rita bredvid oss efter fem minuter och tvekade inte en sekund att låta oss veta det genast).
Så, en alldeles lugn och fin söndag som vanligt!


söndag 18 mars 2012

På jakt

Igår blev jag så grymt sugen på våfflor! Helt galet sugen faktiskt. Vi har ju inget våffeljärn och har aldrig haft. Flera gånger har jag tänkt att jag ska inhandla ett eftersom de nuförtiden inte är så väldigt dyra. Sen kommer förnuftet. Hur ofta gör man egentligen våfflor så det är värt att köpa ett våffeljärn?
Nu önskar jag att jag tänkt mindre förnuftigt. Jag har nog inte ätit våfflor på tio år. Minst. Åh, tänk nygräddade frasiga våfflor med grädde och sylt! 
I alla fall jagade jag runt efter ett järn, alltså våffeljärn, igår ikväll. Det är förvånansvärt få som har såna. Till slut fann jag i alla fall ett hos pappa och jag ska få låna det! Kanske blir det våfflor nästa helg? Jag tror det. På självaste våffeldagen till och med? Det verkar inte bättre!


lördag 17 mars 2012

Jag blir manisk

Nu när tapetseringen är klar har jag städat ordentligt. Det är som sagt väldigt dammigt och smutsigt efter nåt sånt. Plus en väldig oreda då saker och ting fått byta plats i nästan en vecka. I torsdags koncentrerade jag mig på dotterns rum och vardagsrummet, samt köket. Igår när vi kom hem påbörjade jag resten också. Och det var nåt som kom över mig. Det började med att jag tänkte att jag kunde städa ur skåpen i köket eftersom skåpluckorna ännu inte är ditsatta. Det blir ju liksom lite smidigare.

Fast utan hunden
När det var klart kunde jag inte sluta! Jag gick runt som en ångvält. Kastade, putsade, städade, fejade. In i garderober i hallen och städa ur och rensa bort skit som man ändå aldrig använder, men som man sparar för att det är "bra att ha". Nu ska det bort. Eftersom det blir flytt så småningom är det fiffigt att börja rensa ur redan nu. Dessutom fick jag upp vårgardinerna i köket. Strykta och allt. Känns riktigt bra!
Jag städade cirka sex timmar igår och har fortfarande en del kvar. Idag måste jag slänga en massa på återbruket och tvätta golven, tvätta kläder.

Det var skönt att få det mesta gjort igår för idag är jag förkyld med ont i halsen! Typiskt. 


Ikväll blir det en skön vilokväll. Kanske ett bad och ansiktsmask. För att jag haft en sån stressig vecka och varit så duktig.


Fast jag är snyggare. Bild kanske kommer imorgon!



fredag 16 mars 2012

Sol inne, sol ute!

Det är nåt skumt med våren. För jag fryser nästan mer på våren än på vintern. Kanske för att när man tittar ut så ser det varmare ut än det är? Och när man ser snö på vintern förväntar man sig just minusgrader och massa kyla.
I måndags förmiddag var det riktigt fint ute och faktiskt riktigt varmt. Jag passerade förskoleavdelningen på väg till matsalen och finner tre små tjejer som står utanför toaletten iklädda overaller och mössor. Som vanligt hälsar jag, men den här gången blir jag stoppad av två av tjejerna. De tittar upp på mig med allvarliga ögon och en av dem utbrister:
- Snälla, kan du säga till vår fröken att vi inte vill gå ut!
- Ja, men varför då?, frågar jag.
- Det är såååå kallt ute, svarar den andra tjejen då.

Jag försökte på mig en förklaring att det ju faktiskt var vår nu och att de varit ute under vintern när det var mycket kallare. Och sen insåg jag att jag känner samma sak själv. Det är kallt. Fast solen lyser och det är plusgrader.
Det går i alla fall åt rätt håll. När jag och dottern åker iväg tidigt på morgonen är solen helt uppe. När vi äter middag är solen fortfarande stark. Sol kan göra så mycket!
Jag är dock inte den som kastar min vinterjacka i garderoben i första taget. Jag svettas in våren. Gärna med mössa och halsduk också. Jag ogillar verkligen att frysa. Vårjackan brukar komma fram sent i april nån gång.

Hörrni, det är visst fredag?



torsdag 15 mars 2012

Ny look

Nu är tapetseringen och målningen i lägenheten klar. Det blev riktigt snyggt. Något som förbryllar mig dock är att skåpluckorna fortfarande inte är ditsatta. Ingen lapp fann jag heller om detta. Huruvida planen är att sätta upp dem idag eller imorgon fredag eller om en vecka. Det hade ju varit intressant att veta menar jag. Annars är det ganska smidigt utan luckor. Man ser ganska exakt vad som fattas och om man måste åka och handla.
Eftermiddagen får spenderas att städa extra noga. Det är ju alltid dammigt efter ett sånt här lägenhetsingrepp. I varje vrå dessutom. Och så får dottern flytta in i sitt eget lilla rum i natt. Hon var väldigt exalterad över sitt nya fina rum igår kväll när vi kom hem!
Köket är också väldigt fint. Om än lite trist utan skåpluckor. Vi får se om de tillkommit när vi kommer hem i eftermiddag.

För övrigt väntar jag på ett paket från DHL som måste köras ut till mig. Jag ringde DHL igår för att fråga när, var och hur. Och hör och häpna, de kör bara ut mellan 9-14 om vardagarna! Och då tycker de att man ska vara hemma. Kan man inte vara det så ska nån man känner springa över eller vara beredd. Jo, men visst. Jag som jobbar i en annan stad kan inte bara svänga förbi när de behagar ringa. För en exakt tid kan heller inte utlovas. Och de allra flesta man känner har väl annat att göra? Så, jag frågade om jag fick ändra adressen till min syster istället. För hon är hemma, men kan inte kuta runt stan hur som helst eftersom hon har en liten son. Men det fick jag heller inte göra först av säkerhetsskäl. Efter lite övertalning gick det. Så min snälla syrra E kan ta emot mitt paket mellan klockan 9-14 idag! Värdelös service i alla fall.

onsdag 14 mars 2012

EFIT my way


Nån gång har jag faktiskt gett mig på det där med EFIT (Ett Foto I Timmen). Det är bara det att det aldrig blir Ett Foto I Timmen. Det blir snarare, ett foto när jag kommer ihåg att det ska vara ett foto i timmen. Så det kan typ bli klockan 8 och sen 12 och sen kanske 13 och så klockan 15 och så kanske en avslutande bild vid 22. Jag är värdelös. Här kommer istället EFNJKIÖTD (Ett Foto När Jag Kommer Ihåg Över Tre Dagar)

När målaren kommer och arbetar i lägenheten blir det mycket compact living. Vi har liksom alla rum i två rum under veckan. Mycket spännande. Närhet till allt kan man säga. Behöver man en gaffel kikar man bara under soffan. Är man sugen på att leka lite med dockor tittar man bakom träningscykeln som står bakom köksstolarna. 

När målaren jobbar i dotterns rum hela veckan får man campera tillsammans i samma säng. Det har sina fördelar. Och nackdelar. Speciellt när man vanligtvis sover med sin man som varken andas eller rör sig på hela natten. Att ha en snarkande, snurrande dotter i sängen är absolut en utmaning. Lite tröttsamt. Tills den natten hon kurar ihop sig väldigt nära och snusar en på halsen och vill att man ska stryka hennes hår och krama henne.  Då är det plötsligt ett nöje.

Sen får man lunch på jobbet. Igår var det Tomat sopa. Det låter värre än det är. 

Sen kan man avsluta dagen med en föreläsning och läs-och skrivinlärning. I pausen kan man gå på toaletten och får då  lite lektyr att tillägna sig när man kissar. Och så kan man inse att det det kanske var bra att så många lärare kom till föreläsningen om just läs-och skrivinlärning. 

Moderna grottmålningar som dessvärre inte sparas till eftervärlden.  Fast  det skulle vara intressant att veta vad framtidens arkeologer skulle säga om de hittade dessa vid en utgrävning?

tisdag 13 mars 2012

Lätt att leva miljösmart

Igår läste jag en riktigt bra debattartikel på nyhetssidan. Den handlade om att det måste vara lätt att leva miljösmart. Och jag ville bara skrika AMEN!
Vi människor är lite lata av naturen. Det är inget fel med det. Vår hjärna funkar så. Spara energi, för när du verkligen behöver det för att överleva. Idag har vi ju inga problem med att få energi, det finns galet mycket mat för väldigt många.
Vi hade en sopstation utanför vårt hus. Där kunde man lägga allt som skulle återvinnas. Det var superbra. Väldigt oorgainserat visserligen, men man kunde källsortera och känna att man gjorde nåt bra för miljön. Plötsligt stängdes denna utan vidare information. Efter ett par månader fick vi veta att man skulle bygga om och organisera, men det tog tid. Under tiden kunde man åka till Återbruket för att sortera. Så, jag packade in mina sopor i skruttbilen och begav mig dit. Två lördagar (jag jobbar och har begränsat med tid på vardagarna). Sen var det slut med det. Orka. Jag bryr mig mycket om miljön. Anser att man ska sortera, åka kollektivt när det går, höja bensinskatt, hitta annan form av elförsörjning, plocka upp skräp, äta ekologiskt och närodlat. MEN, jag är också lat. Under nästan ett år blev det inget sorterande. För de som arbetade med sopstationen arbetade i snigelfart. Nu är stationen klar och jag sopsorterar igen.

Jag tänker också på de äldre som sorterar, som vill. De samlar sina burkar, påsar, förpackningar i flera veckor och sen drar de ut med rollatorn för att sopsortera. Vilka hjältar! Finns det inget som kan effektivisera detta sorterande så att fler gör det? Jag vet att man inte ska gör allt så himla lätt och tillgängligt. Det är nog omöjligt. Hur bekväm får man bli? Jag vet inte. Så bekvämt att det når fler kanske?
Vi samlar våra förpackningar på hög i en -två veckor och sen måste vi ändå gå ut i minus 20 och stå utanför ett hus och skicka in våra sopor i olika fack. Är det bekvämt? Inte direkt. Burkar och annat tar plats uppe i lägenhete. Att stå ute i 10 minuter för att kasta in sopor i många minus är heller inte bekvämt. Och det tar tid.
Ändå är det nåt jag gör. MEN finns det andra sätt? För jag kan tänka mig att många, många i
nte lockas av att göra det på det sättet jag är van vid. De som bor i hus, har de ens den möjligheten? Då måste man säkert betala extra? Eller åka själv till återbruket.

Kollektivtrafiken. SJ är ett skämt. Bussar tar aplång tid. Det är svårt att köpa biljett, man drar in tåg och buss så att det blir längre mellan avgångarna.
Ekologiskt är skitdyrt och det finns inte ens ett ordentligt utbud av ekologiska varor. Jag vet att som konsument kan man påverka, men kostar exempelvis en ekologisk vara nästan dubbelt så mycket som en icke-ekologisk, är det inte lätt att ha råd. Visst, folk kommer att skrika att man har råd att ta hand om sin hälsa, man har råd att köpa bra mat. Fine. Men alla tjänar inte massor av pengar. Om matkassen ska vara dubbelt så dyr finns det inte en chans att ha råd. Jag skulle inte ha råd. Fast jag vill.
Ekologiskt jordbruk är också bra för miljön. Utan gifter. Förresten, kan man lita på alla ekologiska alternativ? Att de verkligen är ekologiska? Jag vet inte. Det är också svårt att veta. Mer pengar så att alla jordbruk kan vara ekologiska.

Usch, nu blev det ett långt inlägg. Det är en viktig fråga som vi alla måste ta ställning till. Det SKA vara lätt att vara miljösmart. Men ibland känns det som att politiker gör det svårare.







måndag 12 mars 2012

Söndagsäventyr för en fyraåring

Idag börjar de göra om de resterande rummen i vår lägenhet. Förra året var det hallen, vardagsrummet och vårt sovrum som "gick under kniven" och tapetserades om. Nu är det köket och lillans sovrum som ska fixas. Det ska tapetseras och målas och skåpluckorna i köket ska göras om. Därför spenderades en stor del av söndagen åt att pula med möbelflytt och se till att inget står i vägen för målarna. Det resulterade i att dottern inte kan sova i sitt rum på ett par dagar och hon får därför sova i vårt rum. Och vilken lycka! N kunde inte riktigt förstå vilken tur hon hade! Sova i mammas och pappas rum! Ojoj! 10 minuter före ordinarie läggdagstid ville hon gå och sova. För säkerhets skull antar jag. Kanske skulle jag ändra mig?
Först var det tänkt att hon skulle sova i sin egen säng i vårt rum, men så tänkte jag om. Varför inte ha ett riktigt äventyr nu när det finns plats? Vid läggdags la jag mig i vår säng och sa att hon skulle komma dit så vi kunde läsa saga. Hon tittade tveksamt på mig. Skulle hon få ligga i vår säng dessutom? Ännu mera ojoj! Högtidligt klättrade hon ner och under vårt täcke med ett enormt leende på läpparna. När sagan var slut skulle N gå och släcka lampan. Hon trodde att jag skulle lägga mig samma tid som henne vid sju. Då fick jag förklara att hon skulle sova som vanligt och att jag skulle komma senare. N såg nästan lite rädd ut så jag fick tända lampan på nattduksbordet och förklara hur det skulle gå till. Då blev hon lugnare och jag kunde lämna rummet. Efter en stund kikade jag in för att se hur hon hade det. Vad underbart det är att spionera lite grann! Man får se så underbara saker ibland. N kröp runt lite i sängen. Kikade på grejer som stod på borden bredvid sängen och sen viftade hon med händerna. Det tog en stund innan jag fattade att hon gjorde skuggfigurer på väggen! Lampan som lyste är perfekt för sånt.

När jag sedan gick och la mig låg jag en stund och lyssnade på henne. Efter en tio minuter satte hon sig upp, flög ut med handen och buffade till täcket där jag låg flera gånger. När hon kände att jag var där vände hon sig om och fortsatte sova. Sötnos!


Trevlig måndag på er!

söndag 11 mars 2012

Julen varar ända fram till påska

Det är sant. Adventsljusstakar i fönstren hos hädarna, en gammal julgran i min egen baklucka, pepparkaksbak i mars månad i Trillingnötens hushåll och nu är det dags för påskmustens intåg. I fredags när jag slängt granen fanns det påskmust att köpa i den lokala affären. Eftersom jag är ett stort fan av must i alla dess former och dessutom inte har nån skam i kroppen alls så kostade på mig en flaska redan nu. Det är väl bara en tre veckor kvar till påsk ändå? Lite som "potatoe, potaaaatoe" ni vet. Och den smakade precis som jag minns den från i julas. Jag har en suspekt aning om att det är exakt samma recept som används och sen byter man bara ut etiketten vid tillverkningen från JULmust till PÅSKMust. Ett annat alternativ är att den julmust som inte såldes i affärerna i december återtogs och fick sina etiketter utbytta den vägen och så raka vägen tillbaka till försäljning igen.
Ja, och påska varar ända till midsommar då? För Kristi Himmelfärd och Pingst är det väl ingen som "firar" längre? Lite extra ledigt vid den förstnämnda givetvis, men längre än så sträcker sig inte "firandet". Just ja! Vi har ju sista april också mitt i smeten, och så en Nationaldag. Där rök min teori. You can't win everytime.

För övrigt anser jag att Kartago bör förstöras. Nej, jag menar att så klart rätt låt vann igår. Jag är söndagsförvirrad idag.




lördag 10 mars 2012

Jag försöker peppa mig

Ikväll är det dags för Mellofinal och försöker peppa mig lite grann. Jag har liksom fallit ur den där Melodifestivalfebern jag haft tidigare om åren. Det börjar bli lite lamt med alla deltävlingar. Nu kommer jag att låta som en gammal bakåtsträvare, men det var faktiskt bättre förr. Jag kommer ihåg när jag var liten och att få vara uppe riktigt sent på Melodifestivalkvällen var årets höjdpunkt, en familjefest. Nu är det "familjefest" sex gånger under lika många veckor och särskilt sent är det heller inte. Inte ens finalen. Den slutar klockan 22. På min tid var det efter midnatt. 
I år har jag sett en bråkdel av veckotävlingarna så låtarna under finalen ikväll kommer att bli ganska nya för mig. Jag har hört Loreens låt och den gillar jag starkt. Dannys tycker jag inte om av rena principskäl. Han är för boybandish för min smak. Mollys låt är också fin, men lite långsam. Jag tror inte att den kommer att slå i Europafinalen. För det är väl vinst vi ska ha nu?


Ja, vi får se. Jag laddar hela dagen lång. Dessutom ska vi vara lite barnvakt till min systerdotter och sen ska vi ta en sväng på stan. Vi ska hyra film och ha en filmeftermiddag med lite popcorn jag och dottern. Det är välbehövligt efter den här långa veckan!

Den här fick jag med mig hem från förskolan igår! Dottern hävdar att det är en kanin. 


torsdag 8 mars 2012

Freeeeedaaaaag!

Aldrig tror jag att jag längtat så mycket till en fredag. Att slippa gå upp klockan 05, slippa väcka dottern aptidigt, slippa stressa till förskola och jobb, stressa och hämta, skynda hem, laga mat...Hela dagen imorgon ska vi bara ta det lugnt. Slappa. Mysa. Vila. Melodifestivalfinal. Låter nästan som en dröm!

I eftermiddag åker granen ut så att ni vet. Då kommer våren imorgon. Anneli rapporterade dock i sin kommentar om människor som fortfarande har adventsljusstakar i sina fönster! Vad är det för fel på folk egentligen? Det här måste upp i EU-domstolen. Sånt kan vi inte tolerera. Fram med en lag som förbjuder julpynt efter mitten av januari.
Av med huvudena! Kanske att ta i, men åtminstone ett lillfinger kan väl ryka på hädarna? En nagel? Ett hårstrå?
Jag säger då det. Vart är världen på väg egentligen?



ps. Detta är mitt 1000:e inlägg! Kanske skulle dedikerat det till nåt viktigare än att förfasa mig över julstakar, men vad sjutton. Man kan inte vara djup jämt och ständigt. Fast fatta, 1000 inlägg. Det är inte kattskit!

onsdag 7 mars 2012

Det är mitt fel!

Jag har insett att det här med vinterns återkomst helt är mitt fel! Jag ber om ursäkt. Usch, här har jag gått och skyllt på allt annat och varit sur för att det är kallt ute. Och så är det JAG som är boven. 

                                                    
Titta vad som ligger i vår baklucka! Ni ser rätt. Det ÄR vår julgran. Förra årets julgran till och med. Vi har inte köpt en ny i god tid i år, deet kan jag försäkra. Den har dessutom stått på balkongen sen strax före nyår. Och nu ska den tydligen till återbruket. Jag undrar hur den ska komma dit? Jag åker ju aldrig förbi där. 
Om jag hade kastat den när den hamnade i bakluckan åtminstone, kanske vintern ångrat sig och dragit sig tillbaka. Jag ska försöka åtgärda i eftermiddag alternativt imorgon. Promise!

tisdag 6 mars 2012

Min lilla N blev en M

Det är en stor omställning för N att gå upp klockan 06 på morgonen för att gå till förskolan och humöret kanske inte alltid är på topp så tidigt på morgonen. Jag förstår! Det är inte alltid JAG är på topp klockan 10 på morgonen ens.
Efter cirka tio minuter är i alla fall min dotter på det klara igen. Då har hon vaknat till och planerar vilket gosedjur som får följa med till förskolan den dagen. Igår fick hon också för sig att hon skulle byta namn. Inte skulle hon heta N inte. Nej, nu skulle jag kalla henne Mickis! Hon var stenhård på den biten. Jag råkade visst säga N i alla fall och då rättade hon mig. Till och med när vi kom till förskolan höll hon fast vid sitt nya namn och berättade för fröken att hon bytt. Plötsligt blev det liksom officiellt till och med. Tack och lov hade hon återgått till sitt vanliga namn vid dagens slut.

N pratar mycket om sin pappa hela tiden, både hemma och på förskolan. Hur han flög till New York i ett flygplan och är hos farmor och sånt. Igår när jag hämtade henne sa jag att vi skulle ringa till pappa när vi kom hem och hon frågade om vi skulle flyga till New York nu och hälsa på? Det är svårt att förklara hur det funkar. Att det tar lååång tid med flygplan och att vi faktiskt ska åka i sommar. Hur långt är det dit? Vad betyder det?
Det är svårt för en fyraåring att förstå sin omvärld ibland...

N älskar att rita numera. På den här bilden har hon en bror och en syster. Hint kanske?

måndag 5 mars 2012

Känner mig lite lurad

Det är just vad jag gör. Jag känner mig så in i bomben lurad. Det ligger en hund begraven. Förra veckan var det vår. Visst? Nu är det plötsligt minus 10 på nätterna igen! Det går ju inte ens att begrava en hund just nu, marken är stenhård. Hur gick det till måntro? Det är dessutom inte så väldigt varmt på dagarna heller. Jag gillar inte. Det skulle ju vara vår. Värme, sol. Visserligen är det ju ljusare tider, men jag vill ha värme. Jag vill använda min vårjacka, mina vårskor. Inte mössa, vantar och vinterskor. Det suger fett som man sa för några år sen. Ni vet ju att jag är gammal så jag slänger med uråldriga uttryck. Jag känner för att stampa i marken som en trotsig tvååring och lägga mig på marken och skrika och gapa och gråta. Tills jag får som jag vill. Risken är ju att det blir ett långt utbrott. Kanske ända till april. Det har jag inte tid med.
Jag återgår nog i alla fall till att klaga på bloggen istället. Kanske Gud hör bön? Måste man vara troende året runt för att Gud ska höra bön? Eller räcker det att man är säsongsreligiös? Nån som vet?



söndag 4 mars 2012

Ett nytt kapitel

Idag börjar ett nytt kapitel i våra liv. Efter ett hemskt och tårfyllt farväl påbörjar vi vår resa mot nya mål. Det kommer att bli bra det här. Så småningom. Ännu känns det väldigt långt, väldigt ensamt och väldigt jobbigt. Vi går mot ljusare tider på flera plan och det gör att det går att uthärda. Det gäller att sätte blicken mot målet och fokusera.
Idag ska dottern spendera sin första hela dag på förskolan. Tidigare har hon bara gått några timmar om dagen. Det ska bli intressant att se hur det fungerar. Hon gillar förskolan så det bör inte vara några problem. Samtidigt är det en stor förändring som sker i hennes liv just nu. Det kan ju skapa lite förvirring och svårigheter i en liten människas liv att ens pappa bor så långt bort. De är ju vana att spendera nästan hela dagarna tillsammans...

Idag är det i alla fall måndag och jag är glad för att:

  • vi går mot ljusare tider. Mörkret är på väg bort, ljuset på väg in.
  • vi äntligen tagit steget på väg mot New York, efter så många år.
  • det finns så fina människor i bloggvärlden som stöttar och uppmuntrar! Tack!
  • jag har en så fin make och en underbar dotter!
Ha en fin måndag!

Sista dagen :(

Idag är det sista dagen maken är hemma. Och jag sörjer. Hela dagen. Kanske gråter lite också. Jag fattar inte att det är dags att skiljas nu. Inte för alltid, men för en ganska lång period. Alldeles för lång för mitt tycke och smak.
Dagen ägnar jag åt att umgås med min man och dotter och passar på att mysa. Vi lagar god mat, ligger i soffan och gosar, kanske kikar på nån film tillsammans...Datorn lägger jag åt sidan. Ni får ha överseende.


lördag 3 mars 2012

Högfärd går före förfall

Jag förfaller! Det är helt galet. Step by step bryts jag ned. Det började med det gråa håret som började dyka upp när jag var runt 24. Då var det ett enstaka litet strå som vågade sticka upp och vara lite grått. NU är det en heeelt annan femma. Skulle jag inte färga håret skulle jag vara i princip gråhårig, eller åtminstone 85 %. Jag är inte sugen på att kolla upp detta närmare utan färgar på. Jag är fasiken inte ens 30.
Sedan kom rynkorna. Inte såna där snygga fina rynkor i ögonvrån, utan små UNDER ögat som gör att man ser trött ut. I-landsproblem, jag vet, men jag måste få ur mig detta. De syns dessutom mer när man gått ned i vikt som jag gjort. Kul i jul. 
Nu har också synen börjat förfalla. What is up with that? Jag har haft huvudvärk ett tag och tänkte det skulle vara bra att kolla synen. Sist var när jag skulle få mitt övningskörningstillstånd 2003 eller nåt. Då var jag ung och snygg. Och hade bra ögon. I alla fall. För tre veckor sedan steg jag in hos optikern och de konstaterade att jag hade bra syn. MEN. Det där jäkla MEN. Det var nåt med fokuseringen som inte stämde. Jag låg väldigt mycket under. Därför fick jag hem nån slags grej som man ska kolla igenom och läsa en text och sen flippa runt så att en annan styrka hamnar där och så läsa igen. Detta ska göras 3 gånger om dagen 2 minuter varje gång. Snacka om svårt att komma ihåg! Jag är nog dement också till råga på allt. 
Igår var det dags för återbesök och det hade blivit liiiite bättre. Tydligen måste jag öva tre veckor till och risken är stor att jag måste ha glasögon så småningom. Gah! What is happening? Gråhårig, rynkig och halvblind då? Tur att man redan är gift, annars hade jag haft det svårt på marknaden som jag säger så.


fredag 2 mars 2012

Vad gör vi egentligen på toaletten?

I onsdags när syster, systerdotter och svåger var här en snabbis diskuterade svågern och jag om vad som egentligen händer på toaletten när kvinnor använder den. Alla barn verkar vara så intresserade av att följa med in. Min dotter är liksom hack i häl varje gång det är toadags och så har det alltid varit. Igår hade jag två små tjejer med mig in eftersom vi var barnvakt.
Svågern undrade vad det är vi tjejer egentligen gör där inne som gör det så spännande för barn att följa med.
Så tjejer, jag berättade sanningen för honom. Jag var tvungen. Det var väl okej?
Jag berättade att vi brukar måla oss och klä ut oss till clowner där inne innan vi sätter oss för att kissa. Det är därför det tar sån tid ibland. Man måste ju hinna sminka av också innan man går ut igen.


torsdag 1 mars 2012

Släpp fångarna loss, det är vår!

Årets första vårmånad! Äntligen! Jag är faktiskt så glad att jag för en stund kan glömma den totala katastrof som ägde rum igår vid besiktningen. Men bara för en kort kort kort kort stund. Jag fick besiktningsmannen med stoneface. Ansiktet avslöjade ingenting under hela tiden. Han var faktiskt så bra att jag till slut var säker på att jag hade en bil i min ägo som gått igenom besiktningen med "flying colours". Ända tills  han var tvungen att åka, inte en, utan TVÅ testrundor med bilen innan han var klar. Då anade jag ugglor i mossen. Han kom in, stenansiktet alltså, och levererade nyheterna. Du får kosta på lite, sa han. Jaja, han sa lite, gjorde han inte? Sen började uppräkningen på det ena och det andra och det tredje...till slut tappade jag räkningen och väntade istället på den där utskriften man får ni vet. Där det står svart på vitt vad skrothögen behöver.
Det visade sig vara inte mindre än ELVA tvåor. Ett nytt personligt rekord för Bättan. Visserligen var det flera punkter som handlade om rost. Men också Lamdbavärden, CO-halter, styrleder och annat mysigt. Erm...Det får bli några vändor till pappa bildoktorn den närmsta månaden tror jag. Och ni som tycker att vi ska köpa ny bil kan räcka upp en hand nu! Bra! Det var en hel del som tyckte det. Jag ska maila mina kontouppgifter till er så kan ni sätta in en donation till en ny bil. Okej?

Idag tänker vi på vår istället! Mars! Som jag längtat efter dig. Mars alltså. Dottern är på sommarhumör. I måndags när vi skulle ute ville hon prompt ha sina alldeles för små gympadojor. Det var fortfarande minusgrader. Fast det är ju ingen snö på marken! utbrast hon. Vinterskorna åkte på. Igår när hon skulle ut ville hon ha sin jeanskjol. Det är ju varmt ute, solen är framme! var hennes förklaring då. Jeansen fick ersätta kjolen. Nog råder det vårfeber i vårt hus!



Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...