torsdag 31 december 2009

Nu lämnar vi 00

Ja, fatta att vi lämnar 00 och går in på ett nytt decennium! Kommer ni ihåg vilket rabalder med datorer och räkneverk när 1999 skulle gå över till 2000? Inget hände.
Men det var ändå ett händelserikt decennium som vi nu lämnar.
För mig personligen var det enormt. Jag flyttade hemifrån, tog studenten, fick mitt första sommarjobb, gick lärarprogrammet och jobbade på riktigt jobb, tog examen och stack till Amerikatt i några år, fann en underbar make och fick en fantastisk dotter och slutligen mitt första riktiga lärarjobb. Jösses! Jag har legat i kan man säga. Nu undrar jag vad de nästkommande 10 år har att erbjuda.
Om jag fick bestämma skulle det se ut som följer:

- ett par barn till skulle inte sitta fel
- ge ut en bok som blir älskad av recensenter och blir föreslagen för Nobelpris (sure, man måste ju får drömma lite också!)
- ett fantastiskt jobb i mitt nya land
- kärlek, kärlek och åter kärlek

Nu vill jag passa på att önska er alla ETT GOTT NYTT 2010. Lev livet, fånga dagen och var er själva. Man lever bara en gång så låt den enda gången bli fantastisk. Var själviska, var underbara och var generösa mot er själva och era nära. Ge en extra tanke till de som har det svårt. Ge en hjälpande hand när ni får möjlighet. Ett leende och vänlighet smittar så lätt och kan skapa en våg över jordklotet av glädje. Må alla era drömmar slå in under nästa år!

Nyår

Jag vaknade upp och kunde inte somna om igen. Därför sitter jag uppe nu och begrundar året som passerat. Inte ett väldigt spännande år om jag får säga det själv, men dock ett år.
Året som gått
Jag avslutade mitt första år som klasslärare. En ny erfarenhet rikare. Och nu vet jag att det är detta jag vill göra i många år framöver.

Årets sommar spenderades på resande fot och i internationellt tecken. Först New York i tre veckor och sedan en vecka nere i Skåne/Blekinge tillsammans med vänner. Därefter kom Ns gudmor S på besök från Tyskland och därefter vännen E med familj från Italien. En fantastiskt skön sommar.

Årets höst kanske man inte ska tala om direkt. En ganska lång och mycket grå höst. En ljusglimt var i alla fall en resa till Stockholm och att bli moster åt en liten ursöt kille. Dessutom, att få spendera mycket tid tillsammans med min familj har varit fantastiskt. Hösten har också bjudit på en välkomnande viktnedgång (nu har jag ju gått upp nåt kilo efter den där jäklans julmaten. Den smyger på en bakifrån och tvingar en att äta. Äta mycket dessutom.) och ett sunt leverne med mycket träning.

Årets vinter har börjat bra med en fantastisk vit jul med god mat och trevligt sällskap och ett stort lugn. Må det fortsätta så hela vintern!

Nästa år däremot blir spännande. Resor i sommar till det stora landet i väst och kanske en liten avstickare till ett varmare land i närheten. Vi får se vart plånboken för oss.
Planering inför vår tillbakaflytt till NY. Och sedan en lite överraskning kanske. Eller flera. Mer vill jag inte avslöja. Nu blev ni nyfikna va?

YES!

Jag blev klar med min tenta! Och det var som en stor börda bara lyftes från min axlar...min steg blev spänstigare, min blick fick mer glans och håret mer lyster...Mer lyster? eh, nu förvandlades detta till reklam för Pedigree Hundfoder. Inte min mening. Men nu fattar nu hur skönt det känns att slippa tänka på den där skiten. Nu kan jag börja det nya året med ett clean sheet.

onsdag 30 december 2009

Förresten

Jag har 50 kr kvar efter jul. Någon som känner sig sugen på att skriva en uppsats under en dag? Ämnet är för- och nackdelar med intervju och observation. Pengarna sätts in samma dag. Om det blir många som söker jobbet som uppsatsskrivare är jag tvungen att begära CV för att ta fram den som är bäst lämpad för uppdraget. Erfarenhet av forskning, universitet och sprit är meriterande. Jag ser gärna också att sökande har specialpedagogutbildning eller har arbetat inom detta område i 20 år eller mer. Känner du dig träffad? Kommentera med email. Det kan hända att den som får uppdraget får en bonus efter utfört uppdrag. Detta kan handla om en ICA-påse, ett tuggummipaket eller en dedikation på bloggen.

Ångest

Igår skulle jag börjat skriva tentan till specialpedagogiken som ska vara inne nästa vecka. Det blev inget. Så idag är D-day. Jag måste skriva helvetet. Måste, måste måste. Orka sitta efter nyår och skriva en satans uppsats. Grejen är att jag skrivit om detta ett antal gånger tidigare och ämnet är otrooooligt ospännande. Jag ska diskutera för-och nackdelar med att använda intervju och observations som insamlingsmetoder i forskning. Vakna! Ni somnade när ni läste orden!
Jag är så oinspirerad att det är helt sjukt. Tänk på mig. Be för mig. Och pusha mig lite. Men ååååååååååååh........Jag vill skrika!

tisdag 29 december 2009

Min stegräknare

Jag har blivit helt besatt av min stegräknare och misstänker att den inte räknar alla steg. En skandal :) Jag har utsatt den för olika tester för att räkna ut hur den fungerar för att få ut maximalt antal steg. Igår kom jag upp i lite över 12000 steg. Tydligen är det rekommendationerna. Men det är svårt att gå så många steg på en dag. Jag trodde att det skulle vara en lätt sak att knata minst 10 000 steg. Väldigt lätt. Men icke sa Nicke. Det är svårt! Jag går och går och går...vi får se hur mycket jag går när jag är tillbaka på jobbet. Det ska bli spännande. Ibland känns det som att man aldrig sitter när man jobbar.

måndag 28 december 2009

Roligt

Jag vet inte vad det är med den där T-shirten som N fick i julklapp. Igår tvättade vi och när jag satt och vek Ns kläder kom T-shirten upp. N pekade på den och log och sa "Fiii" (fin på Ns språk) upprepade gånger. Det är så himla kul när hon börjar prata nu äntligen. Det är på tiden. i och med att hon lär sig två språk samtidigt kan ju språket bli lite försenat. Nu har det lossnat tror jag och hon upprepar ord hela tiden. Hon tar fram gamla fotoalbum från när hon var mindre och pekar på bilderna och säger "Bäbis". Jättesött! Det blir varmt i hjärtgropen :)

Måndag

Igår hade vi en slappardag. Egentligen har vi städdag på söndagar, men eftersom julen ska kastas ut kändes det som att det var läge att skjuta upp städdagen tills idag. Det ska bli så skönt. Nu gäller det bara att tänka ut lite förändringar i hemmet. Det känns skönt att få göra om lite också. Nytt år, nya grejer och nytänk. Jaja, det brukar inte hända så alltid, men man kan ju få drömma!
Jag har börjat tänka lite på det nya året och faktiskt funderat på att hoppa av specialpedagogiska kursen som jag läser på distans (med några träffar per termin). Mitt liv är så stressigt i alla fall. Samtidigt tycker jag att kursen är väldigt bra och nästa termin ska jag läsa om läs-och skrivsvårigheter. Det är ett svårt val! Jag får fundera till den 20e januari i alla fall...

söndag 27 december 2009

Julen ska ut

Nu när julen så sakta börjat dra sig bort vill jag genast städa ut julen. Ni vet, ut med julgranen, julpynt och allt vad man släpat in. Imorgon ska vi hugga ned granen och släpa ut den i alla fall. Jag vill liksom börja om på nytt efter nyår. Städa ut det gamla och dra in det nya. Jag funderar på att köpa nya gardiner till köket till exempel. Nåt vinter/vårigt liksom. Jag ska ut och jaga i veckan. När mellandagsreans galenskaper har lagt sig lite.

lördag 26 december 2009

Och så mindes jag...

...varför jag inte gillar mellandagsrea. För det första är det mycket utrensat. För det andra:köerna. Det är nästan kö in och sen kö för att titta på de olika hyllorna. Kö för att ställa sig i kassakö och sen kö för att komma ur kön. En massa jäkla köer.
Jag fick det jag skulle ha efter en del armbågar. Sedan gick vi och hyrde film! För första gången på minst två år. De hade inte ens kvar mitt kundnummer i videobutiken.

Och imorgon ska jag se "Stjärnorna på slottet" på datorn. Jag vet inte varför men jag gillar det programmet. Lite lagom mysigt och upproriskt med massor av divor som ska samsas. Den bästa säsongen var givetvis när Peter Stormare var med. Han är underbar!

Mellandagsrea

Idag ska jag ut på rean som öppnar i min håla. Jag ska inte kolla på nåt speciellt, men behöver köpa balsam. Vad spännande, eller hur? Äsch, det kanske slinker med nåt mer. Jag ska köpa trosor till lillan också. Nu ska vi potträna. Jag är himla nervös. Bajs och kiss överallt säkert. Bajs och kiss. Tips mottages tacksamt. Samt städhjälp.

Ho ho ho

Oj, då var julen lite över. I år har julen varit himla lugn och perfekt. Först firade jag ju julen i New York 2005-2006. Ja, det blev inte mycket firande eftersom de som jag bodde hos inte firade jul...2007 föddes ju vår dotter en vecka innan jul. Och vi var tvungna att åka till BB två gånger på den veckan eftersom hon inte gick upp i vikt först. Det var stressigt. Förra året reste vi ju till New York och bodde hos svärmor och det är ju stressigt att först resa långväga med bebis och sen bo hos någon annan. I år däremot var det lugna gatan.
Vi hade tid att förbereda maten ordentligt och bara vila. Så i onsdags firade vi med mor och syskon. Vi åt mat så det sprutade ur öronen. Mycket trevligt. R hade gjort sin pepper pot och jag hade bakat lite gött.
N fick kläder och hon fick syn på en T-shirt som var lite för stor, den var mer som en klänning, cch började skrika "Ååååååh, ååååh!". Hon började dra i sina egna kläder för att ta på sig T-shirten. Så den fick hon ha på sig givetvis.
I torsdags var vi hos syster C med pappa och åt lika mycket mat då. N fippade ut lite. Hon sover ju inte ordentligt. Hon kan ligga vaken från sju på kvällen till tolv och snacka för sig själv. Vi är allvarligt oroade att hon kan "see dead people". Ibland står hon i sängen och pekar och domderar ut mot rummet. Precis som att hon har nån armé där ute.

Igår, på juldagen, var vi ensamma och firade lite amerikansk jul. Vi öppnade våra julklappar på morgonen och sedan slappade vi hela dagen. Skypade med svärmor och svåger en stund. N lekte med sin spis och sina städgrejer. Mycket populärt.
Jag testade min nya stegmätare :) Yay. Sena åt vi middag. Amerikansk stuffing, skinka och deviled eggs. Och på kvällen blev det ostbricka med körsbärsvin. What? tänker ni då? Ja, vuxenpoängen räknas in. Jag kan inte dricka vin egentligen, men fick i mig ett glas i alla fall.
Idag börjar allvaret. Måste sluta med matorgierna!

torsdag 24 december 2009

GOD JUL!

Vi firade jul igår hos mor och det var mycket mysigt. Tackar! Idag ska vi fira med pappa och syster C.
Det blir inte mycket skrivande idag i alla fall. Men jag vill passa på att önska er alla som läser den här bloggen en fantastisk jul! Jag hoppas att tomten är snäll mot er och att ni tar väl hand om era nära och kära. Njut av mat, godis och trevligt sällskap! Kram på er.

onsdag 23 december 2009

Julstämning

Idag ska vi fira jul hos mor. Vi är en sån familj som gillar att fira ett par tusen gånger varje år. För att det är så himla kul! Och för att mina föräldrar är skilda. Kanske den största anledningen. Därför firas det minst två gånger om året. Utom de senaste åren då jag bott eller rest till New York. Då blev det bara en gång. Nu är vi back in business.
Jag har apmycket att göra i alla fall. Slå in presenter, baka, handla lite smått och gott. Visst är det konstigt att det alltid fattas nåt? Fast man handlat ett par gånger? Julen skapar virrpannor.
Dessutom står vi i valet och kvalet att köpa en "ny" bil. En som är tio år yngre än vår bil. Jag är tveksam. Mycket pengar. Vi har lite pengar. Vad göra? Kanske ska spela på bingolotto ikväll. Vore nåt. Snälla Loket!
Va? Har han bytt namn till Lotta? Jag hänger inte med.

tisdag 22 december 2009

Julklappar

Jag och syster C var ute och shoppade igår. Vi handlade massor med julklappar. Och jag är inte ens klar ännu. Jag brukar alltid börja med en budget. Som jag efter en timme redan spräckt - varje år. Och sen säger man att man inte ska köpa nåt åt de över 18...well...det är svårt att hålla. Det blir nåt symboliskt i alla fall. En porsche, en Miamikryssning...ja, ni vet. Nåt litet.
Jag och C var in på en liten affär som har massor med goda smasikgheter och tänkvärda presenter. Den vanliga ägaren var inte där. Hon var utbytt mot en finnig (äsch, det lät bara bra med finnig) tonårskille med ipodhörlurar i öronen. Vi var nummer tre i kön och den som stod först höll på att få sitt inköp paketerat i ett fint paket. Bra, tänkte vi, han har snart klar med det pyttepaketet. C gick hem med sina grejer medan jag skulle betala i kassan under tiden. Det lilla paketet tog tid att slå in. Det var ju ett presentkort och lite pyttligt att hålla på med. Klart! Nummer två blev expedierad. Hon hade två mindre böcker som också skulle slås in. Killen i kassan måttar boken på ett inslagningspapper och inser att det är för litet. Han går vidare till det lite större och bestämmer sig för detta, river av en bit och börjar slå in. Boken lägger han på papperet, han viker ena sidan av papperet. Han vänder på boken, vänder på boken igen. Han viker papperet, men ångrar sig och vänder boken igen...så här håller det på. I 20 minuter för att slå in två små böcker. När det andra paketet bara hade snöret kvar att viras om sa kvinnan att hon kunde ta med snöret hem och fixa det själv. Tack och lov! Jag tyckte det var plågsamt att se denna paketinslagning och killen var nog ännu mer besvärad. Varför sätter man den stackaren i kassan under juletid? Nu måste de betala terapi till både killen och oss kunder ett år framöver.

Julgransklädning och nyårslöften

Jag har funderat lite på det där med nyårslöften. Varje år lovas det och lovas men inget som blir nåt i slutändan...jag läste en gång att många säger jag ska försöka gå ned i vikt eller jag ska försöka sluta röka. När man säger försöka har man redan gett upp och dessutom redan accepterat ett nederlag. Istället ska man säga jag ska gå ned i vikt. Så under 2010 ska jag:
- Börja äta nyttigare. Mer grönsaker och mindre sött. Min kropp är ett tempel och sånt skit ni vet.
- Börja med yoga på allvar. Minst en till två gånger i veckan. Bort med kylskåpet och in med en kinesisk tonåring!
- Njuta av stunden mer. Ofta tänker jag på det jag borde göra istället för det jag gör. Är jag och tränar känner jag att jag borde vara med familjen. Tittar jag på TV känner jag att jag måste plugga eller lösa jobbproblem. Bort med det! Vi lever bara en gång och jävligt kort.
- Gå ned de sista 5-7 kilon som jag måste gå ned. Bort och väck! Bye bye. Kilon jag aldrig kommer att se igen (ja, förutom vid en graviditet. Men det är ju bebisens kilon! Stooor bebis!). Tack och adjö. Vi har haft några goda år, men nu gör jag slut för gott!
- Att ha mer tålamod med allt. Det får ta den tid det tar. Jag njuter av varje sekund.

Jag avslutar inlägget med lite bilder från julgransklädningen.


Tomte köpt i Danmark i somras

Nutcracker från Macys i New York. De har en hel julvåning under julen med massor av julgrejer. Jag vill köpa allt! När vi flyttar dit...Macys here I come!

N trilskas med de där jäkla julgranskulorna. Inte så lätt för små fingrar.


måndag 21 december 2009

Graffiti

Jag tror vår dotter har en lysande framtid som graffitikonstnär. Ärligt. Hon har alldeles egna "tags" också. Tänk, bara två år gammal och redan har hon framtiden utstakad! Idag håller jag på att julstäda lite och ska dessutom julbaka och köpa lite julklappar. I köket fejar jag och putsar och ser att det finns nåt smuts på skåpen. Jag tittar närmare och inser att det inte är smuts, utan fantastiska kreationer gjorda av N (jag tror ju inte att det är maken som är i farten trots allt)! Hon har på nåt vänster fått tag på en blyertspenna (tack och lov!) och haft en trevlig stund för sig själv i köket. Ju mer jag städar desto fler konstverk träffar jag på...Som sagt. Konstfack har väl intagningar även om en 15 år? Shit. Jag skulle nog sparat dem! Kunde ju tagit av luckorna och ramat in dem. Att jag inte tänkte på det!

Julgranshelvete

Igår skulle en julgran införskaffas. Vi chansade med bilen och åkte runt. Det fanns två ställen i stan där man kunde köpa julgran. Vid ICA och på nån plantage. Vid ICA kostade granarna 230kr. Men vilka fågelskrämmor! Knappt nå grenar och små som sjutton. Nej, tack. Vi åkte till plantaget. Där fanns en underbart fin gran! Som kostade 450kr. Nej, tack. Så vi bestämde oss för att chansa till den större staden i närheten. Vi åkte och allt gick bra. När vi stannat utanför Bauhaus testade jag och startade bilen igen, men den var helt död. Helt död. Panik! Vi hade ju N också. I ett tappert försök att vara rationella, gick vi in och köpte en julgran. Alla julgranar var liksom förpackade så det var svårt att se exakt hur de såg ut. Vi lassar in den i bilen och håller tummarna. Fungera! Jag vred på nyckeln. Inget hände. R går ut och kollare lite i motorn. Kanske ligger nån fågel och ruvar. Nope. Inget hände. Så jag panikringde pappa igen. Han skulle komma med sin bil och rädda oss. Vi väntar. Jag testade igen för säkerhetsskull. Och då hoppade den igång! yay! Så vi kom hem också. Helt fantastiskt.
Julgranen skulle kläs. Vi satte den i julgransfoten och tar loss nätet runt den och ut flyger en SKITFUL gran. Den är tanig och spretig och har lååånga grenar. Dessutom har den inte ens formen av en julgran. Den är liksom bara vid och spretig och ful. Vilket as. Efter att besvikelsen lagt sig började vi skära av lite grenar och omfördela dem på stammen med hjälp av ståltråd. Nu ser den väl okej ut, men inte som de våra granar vi haft de två senaste åren. Man får titta på den på håll.

söndag 20 december 2009

Snö

Det är vackert när man tittar ut genom fönstret och ser all snö. Det gnistrar ochtill och med solen vill vara framme för att se på allt det vackra.
Igår åkte jag med pappa till jobbet för att dra hem bilen. Vi var ute ca 2 timmar och jag höll på att frysa ihjäl. Pappa stod i kylan i sin scoteroverall med mössa och utan handskar och rotade i motorn. Jag hade alla möjliga varma kläder på och höll på att förfrysa fingrar och tår. Till slut fick jag nog och satte mig i pappas bil och tog av stövlarna. Jag satte mina stackars tår framför fläkten och öste på värmen. Bara tanken att kanske få sitta över en timme i minus 15 i en iskall bil körandes 30-50 km/h hemåt...som tur var startade bilen till slut, men på väg hem började lampor att lysa igen. Idag ska jag be en bön till bilguden att den startar så vi får en fin julgran som vi ska köpa idag...pray with me people!

lördag 19 december 2009

Julavslutning och julbord

Igår hade vi julavslutning i skolan som gick helt okej. Det är alltid en känsla av kaos och förvirring vid såna evenemang, men till slut gick det bra. Barnen kom hem och vi kunde åka på julbord. Och vilket gött julbord sen. Jag tror att jag gick upp 7 kg lätt (eller tungt). Det var lax med kanel och cayenne, gulbetssallad, Jansson, köttbullar, ål i glögg ( åt inte!), kalkon marinerad i mango, syrad pumpa bland annat. Efterrättsbordet ska vi inte ens prata om.
Det enda som drog ned betyget på dagen var det faktum att Bättan bröt ihop IGEN! På väg till jobbet var vindrutetorkarna lite sega och precis då jag svängde in till jobbet slutade radion fungera. Jag stängde av bilen när jag parkerat och sedan försökte starta den igen. Död. Död. Död. Varför händer detta mig? Jag gick ut när solen kom fram igen. Då startade den, men kul att komma halvvägs hem. Ingen kan komma och hämta mig då. Pappa bildoktorn skulle på julbord. Jag liksom...hallå pappa. Julbord vs dotter? Du väljer julbord. (Sen fick jag ju utbrott och la mig på golvet och skrek, men det hör ju inte hit :P)
Så jag åkte tåg hem. Gick smärtfritt för en gångs skull. Och idag ska vi åka och hämta bilen. Joy. Jag som såg fram emot att köpa julgran och julklappar och bara softa. Nu ska jag bråka med bildörrar, isade vindrutor och krånglande motorer.

fredag 18 december 2009

Sista dagen

Igår när jag kom till jobbet fick jag en kram av en tjej på 1,5 från förskolan. Precis en sån där kram min dotter ger mig ibland - benkram. Hon kom och la sitt huvud mot mitt ben och la sin arm runt det och kramade till :) Då känns det trevligt att komma till jobbet. När man därefter får många kramar till och ett spontant "Jag har saknat dig!" från en kille i min etta...och ett skrik från skolbussen "Jag tycker om dig tusen miljoner!", då blir man extra varm!
Idag är det sista dagen på jobbet så vi ska ha lite julavslutning med barnen och sen är det jullov! Jag kan knappt tro att det är julafton om mindre än en vecka. Jag som har en miljon saker att baka och göra innan dess...Jag börjar imorgon. Imorgon - är en annan dag.

torsdag 17 december 2009

Tillbaka

Idag ska jag tillbaka till jobbet. Jag är inte ett hundra procent bättre, men mycket bättre än sön-tis. Jösses.
Igår var jag och familjen ute på promenad och hamnade på torget. Där var fiskbilen. Det var först gången jag ser den på flera år. Mest för att jag bott utomlands och jag har jobbat på vardagar. Den kommer nämligen bara på onsdagar. I alla fall. Rökt lax! tänkte vi och pulsade dit för att köpa lite gött. Jag ställer mig bakom en man, lite på sidan liksom för att se vad de har samtidigt som jag står i kö. En annan äldre kvinna kommer och ställer sig bakom mig. Efter någon minut ställer hon sig liksom bredvid mig och bildar en egen kö, för de som kommer nu ställer sig bakom henne! Jag tänker: "Bara inte kärringen funderar på att kasta sig före i kön! Då har hon tjafsat med fel pensionär". Det tar lång tid också så jag är inte intresserad av att låta henne eller andra gå före. Nu närmar det sig min tur och hon kliver upp på stegen upp till fisk bilen utan att ta notis om mig. Till slut blir jag irriterad och kliver upp jag med, med orden:
-Hörru damen, men jag tror faktiskt det var min tur.
- Men ojoj, säger hon med falsk spelad förvåning. Jag såg dig inte där. Jag ser så dåligt åt höger. (Tanten hade ställt sig bakom mig först! Hon sååååg mig inte.)
När mannen i fiskbilen vände sig mot oss säger tanten:
- Hon får gå före. Sen pekade hon mot mig.
Tack allra snällaste tant för att du försökte tränga dig och sedan är så givmild att du låååter mig gå före!
Jag vänder mig om med min fisk och hör tanten rabbla upp en lång radda, för mig, okända fiskar. Därefter ser jag kön bakom tanten, med idel pensionärer. Är det bara jag som köper färsk fisk ibland förutom människor över 60? Jag är ju bara halvpensionär.

onsdag 16 december 2009

Min dotter

Idag fyller miin dotter två år. Två år har gått sedan jag blev mamma och fick se min dotter för första gången. Två fantastiska år med mycket glädje och underbara minnen.
Min dotter är en fantastisk tjej och jag är glad att hon är just min. Hon har en fantastisk humor, trots att hon "bara" är två år. En egen vilja som heter duga har hon dessutom. Självförtroendet är det inget fel på och hon älskar sin egen spegelbild :)
Att vara mamma är det mest fantastiska som finns. Aldrig en tråkig stund, obegränsat med kärlek och upplevelser...Det känns verkligen som att jag har allt jag någonsin önskat mig och hon var grädden på moset. Numera gör jag val baserat på min familj. De kommer alltid i första hand. Jag kanske uppfattas som tråkig ibland, men det struntar jag i. Min familj är det viktigaste för mig :)



Grattis min underbara dotter! Du är min värld.

Jag visste det

Igår pratade jag med en av rektorerna, som är ungefär 60 år. Hon har också haft ryggskott och säger plötsligt
- Vi måste bygga upp våra ryggar.
Jag tänker frenetiskt. Vadå? Vi? Vem fasen pratar hon om? Eeeeh.
- Okej, svarar jag.
- Jag har lite övningar jag kan visa dig, fortsätter hon.
Gulligt av henne i alla fall. Men ödesdigert för min självkänsla. Jag får råd om ryggen av en "nästanpensionär". Jag som redan känner mig gammal. Jag får väl acceptera en begynnande flint, inkontinens, artrit och senilitet.

tisdag 15 december 2009

För att vara ärlig

...så känns det ganska skönt att vara hemma idag när jag tittar ut genom fönstret. Mycket snö. Känns inte som en höjdare att sitta i bilen och köra till jobbet med stel rygg och usla reflexer(pga ryggen)...Jag stannar tacksamt hemma idag med och satsar på imorgon.

Pepparkakshus

Här är utlovade bilder på pepparkakshuset from hell. Jag hoppas att jag kan rädda det med massor av glasyr...Maken ska hjälpa mig. Inte är jag nån arkitekt direkt. Det var mycket svårare än jag trodde. Mätte fel och gjorde ena sidan lite kajko, innnan jag fick den rätt. Men då glömde jag att göra hål till dörren. Ops! Därför är den gjord av glasyr.





Nästa år ska jag gör en bättre. Typ, slottet i Versaille. Man måste ju ha utmaningar.

måndag 14 december 2009

Skolk

Fasen, det känns som att man skolkar för att man är hemma en måndag. Jag har ju dock en bra anledning - inträdesprovet för pensionärer (hur man överlever extrem smärta). Grejen är att jag inte kan sitta och ligga för länge så det gäller att göra saker stående och gående. Jag har därför bakat lussebullar. Tyvärr insåg jag halvvägs in i bakandet att mjölet inte skulle räcka till så jag fick skarva i med grahamsmjöl. Intressant smak måste jag säga.
Jag får stanna hemma imorgon också för ryggen grejar inte bilen imorrn heller. Som det känns nu. Bajs! Funderar på en promenad. Har hört att PRO har möte på Folkets Hus. Kan bli nåt.

söndag 13 december 2009

Smärta

Idag fick jag ännu en bekräftelse på mitt begynnande medlemskap in da tanthood. Jag skulle göra ordning lite frukost till familjen och hämtade bröd i frysen. Brödet låg längst ner så jag böjde mig ned och då känner jag en intensiv skarp smärta som strålar i ryggen. Ryggskott gott folk! Jag fick det in somras också, när vi var på semester i New York. Underbart. Nu försöker jag att röra på mig och se till att inte fastna i samma ställning för länge...Det gör asaont! Det blir nog inget jobb imorgon för jag kan då inte sitta 40 minuter i bilen till jobbet. Då får man ta fram metallsåg och lyftkran för att få ut mig.
Trots smärtan har jag skapat tidernas fulaste pepparkakshus. Skönt att kunna skylla på ryggen...

Dopet igår

Dopet igår var jättemysigt. Trevligt att träffa alla också. Lilla systersonen bara sov och sov. Varenda gång jag träffar honom sover han. Min dotter sov aldrig så mycket! Till och med när prästen hällde vattnet på huvudet sov han. Helt otroligt.
Efteråt åkte vi hem till pappa och hade lite julmys. Vi gjorde marsipanfigurer och drack glögg. Efter det var jag helt slut. Jag hade kunnat somna på stört. Det är här tantfenomenet kommer in...

Så här fin var vår dotter på dopet:


Och en bonusbild på mig och N :)

lördag 12 december 2009

Jag är en gammal tant

Jag har insett att det bara fattas löständer och dålig syn för att jag ska kunna titulera mig pensionär. De senaste åren har jag märkt små små förändringar som nu plötsligt tagit fram stekpannan och drämt mig i bakhuvudet.
Borta är tiden när jag kunde parta halva natten och sen gå pigg och fräsch till jobbet dagen därpå. Borta är tiden då jag kunde gå ut både fredag och lördag och festa utan att hamna i koma veckan efter. Borta är tiden då min hud glänste som nyproducerad honung i solskenet (okej, det där var kanske nåt som aldrig hänt tidigare heller, men ja, ni fattar). Borta är mitt tjocka, bångstyriga, kopparfärgade hår som jag hela tiden klagade på...
Nu säger jag istället hej till tidiga kvällar (efter klockan 22 är jag väck i skallen), grått, livlöst, tunt hår, glåmig hy med begynnande rynkor i varje vrå, knakande leder, tantinfall som att köpa Allers varje vecka innan jul och tvångstittande på "På spåret". Jag är bara glad att allsången inte kickat in ännu...dock är det ju faktiskt ca 7 månader kvar och mycket hinner hända innan dess...Jag kan ju fått rollator och inkontinens.

fredag 11 december 2009

Dop och julpyssel

Imorgon är det dop för min lilla systerson. Tiden går himla fort! Efter dopet ska jag ut till pappa min. Syster J (har jag nämt att jag har 6 syskon? C, E, M, J, K, P) har dragit ihop lite familjejulpyssel så här till jul. Det ska bli roligt. Lite marsipanbak och glöggpimpel. Inte helt fel. Och på söndag är det premiär: mitt första PEPPARKAKSHUS! Det ska bli oerhört spännande. Har ni några nybörjartips mottages detta tacksamt. Jag kommer ihåg min pappa och min styvmamma en jul. AL (min styvmamma) hade bakat hela kvällen och fixat iordning delar till pepparkakshus. Min käre pappa skulle flytta en burk med rödbetor...locket satt inte fast ordentligt. Ni kan ju gissa slutet. Pappa var uppe halva natten för att göra ett nytt litet hus. Så: inga rödbetor i närheten. Check.

Fredagar

En vecka kvar till jullovet och jag har officiellt börjat nedräkningen. Jag behöver vekligen ladda batterierna som det så käckt heter. När man är lärare är det inte bara att gå till jobbet 7-16 eller 9-17, göra sitt jobb och sedan gå hem. Som lärare är man i en ständig kamp med hjärnan. Det är svårt att koppla bort jobbet och eleverna (trots att jag börjat lära mig att bli bättre på det). Det finns alltid i bakhuvudet och knackar på. Hur ska man lösa resurser till den eleven? Hur ska man kunna se till att den andra eleven får tillgång till bättre material? Hur ska jag hinna förbereda utvecklingssamtal, föräldramöten etc? Vilka material behöver jag till det tema jag ska dra igång om en vecka?
Det ska bli skönt att ha två veckor av avkoppling. Fast i och för sig har jag ju en tenta att skriva på specialpedagogiken, men den krafsar jag väl ihop på nåt sätt... :) Hoppet är det sista som överger en!

torsdag 10 december 2009

Eldkastning och svält

Nobeldagen i all ära. Vi hade inte planerat så mycket dramatik på skolans version, det ska ju ändå vara barnvänligt. I alla fall fick vi vänta över en timme på maten av olika anledningar som jag inte orkar gå in på. Barnen var hungriga och rastlösa och när jag stod och pratade med en annan lärare ser jag i ögonvrån en stor eld som skapats på ett av de bortre borden. Elden tog tag i pappersduken och en elev försökte släcka den genom att kasta iväg den. Elden flög i små sotiga fjärilar runt bordet tills vi fick fatt på allt och kunde släcka. En tjej i min klass hade alltså tagit upp en servett och torkat ansiktet och sedan glömt bort ljuset som stod där och servetten hamnade på lågan...
Jag blev arg, hon blev rädd och det utbröt ett mindre kaos. Det löste sig till slut. Det finns numera en sotig fläck på golvet och ytterligare en på det aktuella bordet. Men shit vad rädd jag var!
Till slut kom maten och vi kunde äta i lugn och ro (typ). Det var lite mer drama än jag behövde.

Makens födelsedag

Idag firar maken sin födelsedag, på Nobeldagen. Det var ju givet att han skulle gifta sig med en svensk, tycker ni inte?
Jag vill passa på att bara bekräfta hur fantastisk min man är och hur glad jag är att han är min och bara min (för jag är girig). Från den första dagen vi träffades har vi alltid haft roligt tillsammans. Vi har samma sorts humor (för det mesta, jag kan sjunka ner i ganska låg humor ibland. Ni vet "höhö"...). Under vår första dejt hade vi ett djupt samtal om våra löss. Ni fattar. Jag är lyckligt lottad som fick träffa min man :)
Han älskar barn, precis som jag, och vi drömmer båda om en stor familj. Han är en underbar pappa till vår dotter och skulle offra allt för oss. Det har han ju gjort genom att flytta över halva jorden för att vi ska kunna starta ett liv tillsammans. Varje dag förklarar han sin kärlek för mig och vår dotter genom det han gör och säger. Inget knussel om tvättning, städning, matlagning eller sopkastning. Det är bara naturligt att vi hjälps åt. Faktiskt är han mycket bättre på detta än jag. Han är nogrann, har tålamod och vilja att gör allt rätt och riktigt. Medan jag är slarvig och tröttnar snabbt.
Han ger de bästa kramar och kyssar och avgudar marken jag går på. Det är precis så det känns. Han muntrar alltid upp mig när jag känner mig nere eller misslyckad och han ger mig självförtroende.
Fast han själv inte gillar överraskningar är han en mästare på det själv. Ni vet den där vardagliga överraskningen som man så väl behöver. Ett gulligt meddelande på morgonen, en extra kram under dagen, en massage för en öm rygg som arbetat hela dagen. Det är himla viktigt i ett förhållande.
Jag är ärlig när jag säger att alla borde vara avundsjuka på mig som har en så fantastisk man :)
Älskling, jag älskar dig och jag är så glad att du valde just mig att spendera resten av ditt liv med. Grattis på födelsedagen!

onsdag 9 december 2009

Nobeldagen

Imorgon ska Nobeldagen firas. Jag tackade nej till årets inbjudan. Fick inte ledigt från jobbet. Anordnar egen på skolan. Jag läste på lite om vilka som fått Nobelpriset och för vad. Det visade sig att till och med jag skulle kunna få priset...
En fick priset i fysik för att han forskat kring varför en gravid kvinna inte tippar. Genialt!
En annan fick fredspriset eftersom han kommit på att de brittiska soldaterna skulle skrika BANG istället för att skjuta under övning. (Och hur vet man att man träffat undrar jag? Fantasikulhål? Ett nytt Nobelpris?)
Jag ska forska kring...få se nu...varför strumpor försvinner i tvätten. Detta är högaktuellt och kan spara in miljoner åt oss vardagliga människor. Vad skulle ni forska kring?

Lucia

Av någon underlig anledning kom mitt lärarjobb med ansvar över skolans musikundervisning. Inget jag hade en aning om förrän jag fick mitt schema första dagen och såg att MUSIK stod under den sista timmen i den andra klassen på skolan. Jag trodde det var ett tryckfel. För jag är tondöv. Helt tondöv. Visst, jag var med i kören under min skolatid - men face it - alla fick vara med i skolkören. Till och med jag.
Jag kan dessutom inte spela ett enda instrument. Jag vet inte vad en not eller ett ackord är. För 15 år sen kunde jag med nöd och näppe blåsa fram "Spanien, är ett land, där man dansar tango" på blockflöjt. Detta är otroligt användbart.
Så för andra året i rad har jag haft hand om luciaframträdandet i skolan. Arrangera låtar och få eleverna att öva vareviga dag. Jag drömmer om luciasånger. Jag andas fram tonerna från Staffan stalledräng och jag får en och annan panikattack med tanke på framträdandet på måndag inför föräldrar.
Vet ni hur många lucialåtar som har samma melodi som "Spanien"? Inga. Jag har därför gjort ett tappert försök på en text:

Lucia, är en tant, som bär med sig ljus.
Ett helgon, som stack, ut sig ögonen.

Vi får se. Idag hade vi en generalrepetition med förskolan. Stackars kollegan P höll nog på att svimma stackaren. Så gräsligt var det. Vi får hoppas på Moder Teresas tålamod och styrka på måndag. Ett annat helgon. Kanske mer tur med henne.

tisdag 8 december 2009

Kundservice är fantastiskt

Vårt internet med uuunderbaaara (sagt med en nasal överklass röst a la Hyacinth Bucket) Comhem har fungerat av och till sedan i söndags. Det bara försvinner och kommer tillbaka. Fine, jag kan överleva utan internet i ett par minuter, visst, det är inte det. Men telefonen dör också. Vill man ringa de jävlarna (förlåt, de hjälpsamma underbara) på comhem går inte det. För inte ska man ringa från mobilen, det säger jag bara. För väntetiden är också uuundebaart lång.
Först tar det ca 4 minuter att klicka sig fram till rätt val. Alltmedan en irriterande kvinnoröst ger information om allt från modeminstallation till blöjbyten. Sedan säger de att väntetiden är 6 minuter och platsen i kön är 23. Hur snabba är de på kundservice egentligen? I alla fall. Mina 6 minuter kom och gick. Passade på att gå på toa, natta lilltjejen och när jag äntligen kom fram:
-Välkommen till Comhem, vad kan jag hjälpa till med?
- Hej, jag har problem med mitt internet som...
-Hallå?
- Ja, hör du mig?
-Hallå??
- Höööööööör duuuuu miiiig (med hög röst)
- Hallååååå? Kan du höra mig?
- ###SSFCK¤#"#/&¤%/&% (klick) Telefonen slutar fungera.

Jag hackar mig in på en annan persons internet och ringer via Skype (man har väl njurar liksom). Efter 13 minuter bryts även detta eftersom signalen från hackat internet är very low. Telefonen fungerar återigen och jag hoppas att detta ska fungera äntligen. Det ringer. Jag är samtal 49! 49, gott folk! Missade ni det så: 49! Efter ungefär 15 minuter kommer jag fram till en snubbe som frågar en massa saker som jag svarar att jag gjort (har du dykt från 10e i bassängen var jag tvungen att svara nej på tyvärr)
Nu väntar vi på tekniker, som FÖRHOPPNINGSVIS kan börja jobba på det imorgon, och under tiden hackar jag alla internet jag kan komma åt för att stilla mitt internetbegär.
Välkommen till Comhem. Hallå??? Hööör duu miig? Välkommen till Combort.

Det här med julklappar...

Förr i tiden var det så mycket lättare att hitta julklappar till folk. På min tid, när jag var 10-15 år gammal var det dyraste man kunde önska sig en bärbar CD-spelare, eller en freestyle som det så käckt hette (och som ungdomar nu bara rynkar pannan åt och undrar från vilken sida istiden man kommer). Idag önskar sig mina syskon, som nu är i den åldern, pengar till specialcyklar, systemkamera, ps3 (playstation 3 för er gamlingar), mobiltelefoner, datorer, utlandsresor, mopeder...ja, ni förstår vad jag menar. Vad hände med de där oskyldiga drömmarna om en ny bok vars pärmar knakar lite lätt när man öppnar den för första gången och en dofta av "ny bok" slår till näsvingarna? Vad hände med de mjuka paketen som visade sig vara strumpor eller annat smått och gott, kanske inte det mest spännande, men ack så nödvändigt?
Jag kommer så väl ihåg när jag sparat ihop pengar under två månader för att köpa en årsalmanacka med Turtles på (det var den första omgången av Turtles kan jag tillägga). Jag var kanske 9 år gammal och hade sparat min veckopeng sedan februari då jag sett den där almanackan. Nu var det slutet på mars och påsk och i påskpresent hade jag fått en tia eller två. Då hade jag äntligen råd att köpa den och fick skjuts ner på byn (asså, den där byn var så liten att det fanns en lanthandel, och bara en lanthandel) för att köpa den. När jag väl kom till kassan med dyrgripen sa kassörskan att jag fick den för halva priset eftersom det gått ett par månader in på året. Det första jag tänkte var att, jäklars, jag kunde ju ha köpt denna tidigare i så fall...
Det var tider det. Lanthandel, spara pengar, det högtidliga med att köpa en sak för eget ihopsparade pengar...Jag är väl bara gammal.

måndag 7 december 2009

Ibland hänger man inte med

Vår dotter äter mycket och gärna och gärna ofta om hon får. Hon har också ett hyfsat bordsskick och äter med gaffel OCH kniv, trots sina enda två år. Hon skyfflar med kniven och sticker gaffeln i det hon vill äta som sig bör. En dag satt vi och åt och N fick ett smärre utbrott. Jag och R tittade på varandra och undrade vad i hela friden som utlöst detta unika. Hon pekade på min tallrik och åmade sig i stolen och ville tydligen ha nåt. Ibland vill hon smaka nåt som ligger på min tallrik, men det är ju ingen bra vanesak så jag ignorerade beteendet. När jag sedan dukade av fattade jag vad som hänt. Hon hade ju inte fått sin KNIV! Hon pekade ju på min kniv för att få mig att fatta! Jösses, ibland önskar jag att barnen kom ut och kunde snacka på en gång. det skulle göra livet himla mycket lättare och det dåliga samvetet bra mycket mindre. Alternativt tankeläsning. Det har jag sett fungerar på film.

Ibland är man smart

Mina elever har ibland svårt att sköta sig. De busar gärna som sig bör, men det blir lite för mycket. För en vecka sedan bestämde jag mig för att skicka hem veckorapporter med barnen varje fredag med veckobrevet. I veckorapporten fyller jag i en färg för varje dag. Grön= skött sig bra, blått=skött sig mindre bra, stört andra, pratat mycket, rött=stört andra mycket, inte lyssnat etc, svart=bråkat och slagits.
En elev, en söt tjej, har haft problem att vara stilla och lyssna. Hon fick allt blått och rött hela veckan. I måndags frågade jag henne vad mamma sa när hon kom hem med rapporten. Hon suckade djupt och tittade på mig och sa:
-Det orkar jag faktiskt inte säga....
Gulligt! Förra veckan skötte hon sig MYCKET bättre faktiskt! Och hon sa att hon bestämt sig för att lyssna och vara duktig!

söndag 6 december 2009

Det här med strumpor

Det spelar ingen roll hur noga jag är med att kolla trumman i tvättmaskinen och torktumlaren, när jag viker tvätten så fattas det fortfarande en helvetes massa strumpor. Hur kan det komma sig? Var är alla strumpor? Det är heller inte så att man får med sig andra människors strumpor av misstag, det skulle ju kunna varit en förklaring. Är det så att de följer med sköljvattnet ut ur maskinen, bakvägen liksom? Eller har de en ondskefull plan? De ser oss komma och trycker sig mot väggen och är alldeles tysta samtidigt som de parerar våra letande händer eller håller i för glatta livet när trumman snurrar de där varven...de kanske smiter ur tvättkassen på väg från tvättstugan till lägenheten, gömmer sig i buskarna och rymmer vidare till nån strumpstad gömd nånstans för oss människor? Ja, inte är de i min byrålåda, det är ett som är säkert. Nu undrar jag med spänd förväntan: ni som har egen tvättmaskin (alltså inte använder tvättstuga) upplever ni samma problem? Eller är det ett tvättstugefenomen? Nu vet jag! Hyresvärden säljer strumpor på svarta marknaden! AHA!

Följetong med bilen

Nu är jag i valet och kvalet om jag ska tvätta skrället eller låta det vara. Jag vet att om jag tvättar bilen i automaten kommer den att se likadan ut om en vecka igen eftersom jag pendlar varje dag och väglaget är, låt oss säga blött. Tyvärr har ena vindrutetorkaren bestämt sig för att lägga sig ned och självdö, vilket betyder att höger sida av vindrutan är så gott som igenkloggad när jag kommer hem om dagarna. Svårt val! Dessutom är risken att det fryser på ordentligt igen. Bilen nytvättad + iskallt väder = igenfrusna dörrar. MEN om jag inte tvättar den kan ju mer rost uppstå. Äsch. Jag gör som när jag röstar - lottar :P

lördag 5 december 2009

Jag säger då det...

...min man tycker att bloggen ska ha lite mer substans. Att jag ska sluta skriva bara om mig själv och mig mig mig :p Skaka om lite, ha åsikter! Ja vi får väl se. Det är ju valår nästa år. Kanske slänger in nåt om vår blivande president. Eller kung? Vad sjutton väljer vi? Parti? Jaja, det löser sig nog. Jag blundar och tar en lapp och sen är det klart. Mitt första politiska inlägg! Imponerande!

fredag 4 december 2009

Vi ska till IKEA och leksaksaffären imorgon...


och N passar på att skriva en inköpslista :p Jag måste muntra upp bloggen lite känner jag. Man gräver ganska lätt ned sig i det hemska som händer! Vi kämpar på!

Fortfarande...

...känns det lite skumt efter nyheterna i förrgår. Igår var jag irriterad halva dagen. Inte min stil direkt. Det började på morgonen redan. Jag åker ju Bättan till jobbet och när jag är på väg ut ur stan hamnar jag bakom en ÖVNINGSKÖRNINGSBIL. Klockan 7.00, glashalt, kolsvart och mitt i rusningstrafiken med alla pendlare som ska asa till jobbet. Visst, en annan dag och en annan tid har jag tålamod för övningskörare. Dessutom kanske man ska kunna köra innan man ger sig ut med stressade pendlare. När han/hon skulle slå på hellyset vinglade bilen - varje gång. Han/hon vinglade fram och tillbaka och körde 70km då det skulle vara 90. Det är ju livsfarligt. Har han inte hört talas om road rage? Folk som blir galna i trafiken och slår ihjäl varandra. Galning.

torsdag 3 december 2009

Tråkigt...

Igår kväll fick jag tråkiga nyheter. Vår dotters ena gudmors (S) mamma har fått bröstcancer. Tydligen i ett tidigt stadium, men i alla fall. Hon är en fantastisk människa som inte är värd nåt så här hemskt. Jag blev bara så ledsen och tom när jag hörde det. S bor i New York för tillfället och hennes mamma i Tyskland. Det måste också vara svårt för S att studera och pursue her dreams samtidigt som hennes mamma är sjuk på andra sidan jorden...
Nej, idag blir det inga trevliga tankar.

onsdag 2 december 2009

Man vet aldrig vad som händer

När man har en bil som min vet man aldrig vad som händer från dag till dag. Det är lite spännande så.
I morse till exempel. Jag hade inte låste bildörren för jag vet att den inte går att öppna om det fryser till. Men när jag kom ned till bilen gick det i alla fall inte att öppna. Den rörde sig inte ens. Inte en millimeter. Bakdörren var också låst så den kunde jag heller inte öppna. Istället fick jag klättra genom bakluckan, låsa upp bakdörren och liksom sparka upp den med våld eftersom den också frusit fast.
Det var steg ett. Steg två blev att gå igenom bakdörren och hänga fram till framsätet för att sätta nyckeln i tändningen och starta bilen så den blev varm.
Därefter skrapade jag rutorna och efter en tio minuter kunde jag så äntligen bända upp framdörren och sätta mig.
Detta händer varje vinter. Ibland får jag klättra genom bagageluckan och in till framsätet för att alls komma till jobbet. Det går ju bra nu.
Värre var det när jag var i åttonde månaden och klättrade genom bakluckan. Det var tider det.

Shopping igen

När jag kom hem igår från jobbet gick vi ned på stan och inhandlade julklapp/födelsedagspresent till N. Hon fyller ju år den 16 december och sen är dte ju strax jul så vi lade ihop det till en lite större present. Hon ska få en spis och en massa tallrikar, kastruller och annat trevligt att använda till spisen. Säg inget till henne :p

Efteråt kände vi oss lite tvungna att köpa vinterskor till N. Kallt som satan ju! Vi gick in på skoaffären och köpte dem vi spanat in tidigare. Ecco. 750kr. Jag skojar inte. 750kr. Jag är så glad att vi inte har tvillingar eller fler barn. Samma skor i USA skulle kosta halva priset. Allvarligt. Halva priset. Men N kommer att ha varma fötter och det är viktigast.

När vi kom hem ville hon ha dem på sig och det fick hon. Hon gick runt och tittade på sina fötter hela tiden i en timme. Hon låtsades som att hon inte hörde mig när jag sa att jag ville ta av skorna. Hon tittade bara åt ett annat håll. N gillar nya saker :)

Jag rockar

Min träff med bossarna (de är ju två till och med) gick bra skulle jag nog säga. De tyckte jag gjorde ett så fantastiskt jobb så jag fick en löneförhöjning på 10 000kr, ett eget kontor, egen bil och lite extra semester. Ganska bra gjort! Oj, det kanske var det jag drömde förresten? Nu blandar jag ihop saker också!

Min bil är lite slö. Hon accelererar inte ordentligt. Det kan se lustigt ut när man åker på vägarna. Speciellt om man ska köra om. Bilen framför kör in på vägrenen för att släppa fram mig. Jag trycker gasen i botten (faktiskt), men bilen åker bara snäppet fortare. Så jag lutar mig fram lite för att ge bilen en extra push (som om det skulle hjälpa!). Jag sitter lutad över ratten när jag äntligen åker upp jämsides med bilen. Tyvärr är jag jämsides med den andra bilen i en halv minut hängandes över ratten innan Bättan får upp farten och kan åka förbi. Så numera kör jag inte om så ofta. Man kan ju få möte och då kan det bli ruskigt.

tisdag 1 december 2009

Samtal med chefen

Idag ska jag ha ett litet medarbetarsamtal med bossen. Undrar vad man ska prata om då? Man kan ju undra. Är det som terapi måntro? "Hur mår du min lilla vän?" "Eh, självmordstankar när barnen springer i klassrummet...räknas det som att må bra?"
Det ska bli spännande.

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...