Övertid

Nu har klockan officiellt snurrat över på övertid för den här bebisen som växer i magen. Beräknat födelsedatum kom och gick utan nyheter. Kanske var det lika bra? Vi hade vissa planer igår som gick i stöpet och jag var minst sagt både besviken och upprör. Och arg. Så där gravidhormonell som man kan bli ni vet.

Vi väntade på ett gäng möbler från IKEA som skulle snickras ihop. Eftersom vi bor ganska litet har vi tänkt ut smarta lösningar för att kunna förvara saker och öka utrymmet. Då har vi därför fått göra oss av med några (läs: en hel del) möbler som inte riktigt passar in i den beräkningen. Möblerna skulle kommit igår. Men en kvart innan ringer de och säger att deras lastbil gått sönder och de inte kan leverera förrän på onsdag! Vi har alltså gjort plats för möbler, bestämt tid för en vän att komma hit och hjälpa till med ihopsättning, avsagt annat, för att leveransen skulle komma.
Dessutom är det inte säkert att vi är hemma på onsdag för att ta emot möbler (vi kanske är på förlossning, vem vet? och ingen vi känner är hemma heller för den delen eftersom folk jobbar). Missar vi den leveransen på onsdag kan vi få vänta ytterligare dagar eller kanske en vecka eftersom vi måste boka om. Jag ringde till leveransföretaget och IKEA för att reda ut. Och det enda de kunde göra var att betala tillbaka halva fraktkostnaden. Inga sympatier alls. Känns lite ruttet.

Så, kanske är det meningen att pyret ska stanna inne i magen en vecka till eller så? Det finns väl en mening med allt. Möbler som kommer på onsdag. N som börjar i årskurs ett imorgon.

Dessutom har jag ju hunnit plugga en del och ligger två veckor före i två utav tre kurser. Den tredje kursen börjar imorgon och då sätter jag fart på den med...Känns helt bra det också.

 I väntan. 

Många resor

Det blir många resor över stan så här när man flyttar till ett annat land. Det är mycket som ska registreras. I förra veckan åkte vi en timme enkel väg med buss för att skaffa mitt "personnummer" här i USA. Det kallas för Social Security Number. Jag har ett nummer redan men måste få ett nytt kort eftersom jag bytt namn (bidde ju gift) sedan jag fick det. Men mitt Green Card räckte inte att visa upp, utan jag måste ha bevis på att jag bytt namn, dvs ett vigselbevis från Skatteverket. Yay! Not. Så jag lejde syrran att gå dit och fixa ett så nu är det på väg med posten.  Det betyder ännu en resa till kontoret för social security. Plus att vi skaffat ett nytt kort till maken också. Det var en annan resa på två timmar tur och retur. 
Sedan ska dottern registreras nånstans i krokarna så att hon sedan kan börja i en skola i närheten i höst. Man måste registrera adressen så att man får tillgång till "kommunala" skolor i området. Därefter ska vi åka och fixa mina papper så att jag kan få något slags lärarjobb i höst. Jag vet redan att jag måste göra nåt prov och grejer för att få legitimation, men exakt vad måste vi ta reda på hos "Skolverket". Den resan är drygtn 1,5 timme enkel resa. 
Inte nog med det. ID-kort och körkort ska fixas dessutom. Några nätta resor det med med andra ord.
Ni ser. Tunnelbana och buss är våra bästa vänner just nu. Det positiva är ju att man får se en massa nya platser man aldrig varit på tidigare...

Återkommer

Idag är det fokus på uppsatsen som gäller. Fullt ös medvetslös. Imorgon ska den in. Ikväll ska den bli klar. Så jag sätter upp en pausbild här idag.

ps. Som vanligt vet jag att ni sitter och håller andan när jag ska göra nåt nytt och spännande. Ni kan bara fokusera på hur det gick med såsandet igår...jag ska inte hålla er på sträckbänken längre. Det gick så bra! Tack vare alla era tips! Grymt god brunsås. Aldrig mer köpesås. Så säger jag!

Vem drog fram ångvälten i natt?

Behöver jag ens förklara? En natt med en superförkyld, sparkande, vilt drömmande dotter i sängen. En morgon med konstant (onödigt) frågande ringande i öronen. En hel dag av gnäll och dåligt humör att se fram emot. En hel dag av planerat uppsatsskrivande. En hel dag av att försöka stävja mitt enorma sömnbehov efter nattens icke-sömn.
Visst ja. Så var det massor av sol och värme ute. Oh, the irony. 

Klok, klokare, klokast

Jag har som sagt befunnit mig på konferens två dagar i Stockholm. Det har varit riktigt bra faktiskt och trots den enormt tidigare lördagen är jag glad att jag åkte.
Dagarna har varit fyllda av fantastiska föreläsningar anordnade av Svenska Dyslexiföreningen. Nu handlade inte alla föreläsningar, faktiskt egentligen bara en, om just dyslexi. Det mesta var om läsinlärning och hur man arbetar med elever med koncentrationssvårigheter. Följande föreläsningar gick jag på:

Understanding the heterogeneity of dyslexia - from research to practice
Tidiga insatser ger goda läsare i Finland
Från oro till fokus i klassrummet
Exekutiva funktioner under barndomen - en framgångsfaktor för livet
Pedagogik i klassrummet för elever med koncentrationssvårigheter
Särskilt stöd och åtgärdsprogram i den nya skollagen
Vad gör vi när läsinlärningen gått fel? Wittingmetoden.


Dock är jag enormt trött och slutkörd efter veckan. Bara en ledig dag, det vill säga idag söndag, innan jag jobbar igen imorgon. Det känns. Man behöver två dagar att varva ned och ta det lugnt och därför ser jag redan fram emot nästa helg. Då är det nämligen långhelg. TGISD (Thank God It's Squeeze Day)!!

Idag blir det dans för dottern och städning och tvättning för mig. Jag glad? Nae. Jag måste? Ja. Jag ligga i soffan hela nästa lördag? Ja. 

När man blir överraskad

Ibland kan man ju ha fina planer för en dag. Jag menar, pulkaåkning är ju ganska fint eller hur? Men så kan det hända att man blir lite överraskad. Av en begynnande förkylning till exempel. Jag kände mig lite skum redan under natten till lördagen, men tänkte att det förmodligen bara var träningsvärk eller nåt sånt. Efter frukost kändes det fortfarande inte bättre och min röst lät inte som den skulle ordentligt. Det var bara att face the music och inse att en förkylning är på gång.
Jag satte genast in det tunga artilleriet. Echineagard, vitaminer, sömn, vatten, te och en slappardag. Det blev alltså ingen pulkabacke igår.
Idag känns det lite bättre. Jag poppade två alvedon innan läggdags och nu känner jag att snuvan är här, men hostan har liksom lagt sig. Ingen halsont heller. Nu håller vi tummarna!

Nu är det så att jag nästan hoppas på att snön fortsätter vara kvar så vi kan åka nästa helg istället...Då är det ju dessutom sportlov. Could it be better?
When life gives you lemons, make lemonade som det så fint heter...

Jag ligger nere på botten och kravlar

I måndags kunde jag känna en begynnande förkylning och jag passade på att starta en dos med echineagard som brukar hjälpa mig. Ni vet. Men trots det kom förkylningen i fatt och sjukdomen är ett faktum. Inatt kunde jag knappt sova. Visserligen har jag ju min älskade nässpray, men hela kroppen blir på nåt sätt orolig när man är "sjuk". Jg vred mig halva natten och gick upp aptidigt eftersom jag ändå inte kunde sova. Har ont i huvudet, allmänt svullet fejs och två ton snor i bihålorna.
Idag har vi dessutom långmöte på jobbet. Känns mindre roligt idag med andra ord. Jag längtar redan efter sängen om jag ska vara ärlig.
Nog med gnäll! Let's get this party started!

Inte bara bilen som är däckad

Igår när jag kom hem från jobbet däckade jag totalt. Det var som att släppa ut luften ur en ballong. Jag tog en dusch och slängde mig i soffan med fruktansvärt halsont och röda ögon. Japp. Dotterns ögoninflammation vann över mitt immunsystem. Jag kommer inte ens ihåg när jag hade ögoninflammation sist, om ens ever! Ögonen stör mig inte mest, utan halsen. Den gör så ont att jag helst skulle vilja karva bort halsmandlarna och det området med en kniv. En aning drastiskt tyckte maken och fixade lite hemgjord sorbet på mango och jordgubbar. Både gott och lindrande.
 Hela eftermiddagen och kvällen pysslade make och dotter om mig i soffan. Efter en natts sömn känns det faktiskt lite bättre. Nu är det hosta och snuva också dessutom, men bara halsen gör mindre ont är jag glad.
Det blir till att vila idag och så får julpyntet komma upp imorgon. Jag hoppas att jag är tillräckligt frisk att kunna gå på julskyltningen en stund i alla fall. Måste inhandla lite mossa till mina ljusstake!
Okay, dags att vila. Over and out för idag!

Error

Idag blinkar min hjärna ERROR ERROR ERROR. Gårdagens matintag gjorde att jag under en stor del av natten mådde fruktansvärt illa. Jag kunde inte sova och försökte hitta ett sätt att sluta må illa. Efter några timmar gick det över, men idag känner jag mig lite smådålig. Uppsvälld mage, trött, allmänt seg.
Det är bara att upp på hästen igen. Gör om, gör rätt och kämpa på. Vi har mycket på agendan idag dessutom. Barnvakteri till systerdotter hela dagen, dans med lilltjejen och gym under tiden, kalas hos systerson som fyller två år. Ja, och så skulle man klämt in lite städning nånstans. Vid midnatt kanske? Eller en helt annan dag. Låter bra mycket bättre med en annan dag. Så får det bli! Vi hörs på andra sidan!

Tänka positivt och en måndagslista

Det var ju inte en underbar dag igår med tanke på att det var städdag och jag var mindre sugen på att dra fram dammvippan och sätta igång. Dagen förflöt ganska bra i alla fall. Det bästa var att under tiden som dottern dansade fick föräldrarna använda gymmet i samma byggnad. Snacka om lyx och att slå två flugor i en smäll. Det var roligt att få testa ett annat gym, även om jag fortfarande föredrar "mitt" eget. Dottern älskade dansen och sken som en sol när jag kom och hämtade henne. Win-win situation. Efter det gick vi hem och jag satte igång med städet och tvätten. Det tar ju inte så lång tid egentligen, men bara tanken på att sätta igång ibland får mig att vilja krypa ned i sängen och dra täcket över huvudet. Det positiva nu är ju att det är rent och fint, alla kläder är tvättade och vikta/hängda och veckan kan börja fräscht. 

Idag är det måndag och jag är himla glad för att:

• jag städade igår i alla fall...
• söndagar med dans kommer att vara en bra stund både för dottern och mig eftersom jag kan gymma under tiden
• vi hade en mysig stund med mamma i lördags i perfekt väder. Bättre kunde det inte bli!
• på söndag är det barnkalas för lilla systersonen. Jättetrevligt blir det!
• det är fem veckor kvar av min formtopp. Sen sätter vi nya mål att uppnå.
• snart är det minsann jul! Jag och maken planerar redan!
• denna veckan börjar alla bra TV-program.
• jag har min älskade familj som är så fantastisk!

Vad är ni tacksamma för idag?

LIte mer kärlek kan jag nog skicka tycker jag

Idag är det söndag och jag sitter här i soffan och väntar på att familjen ska vakna. Söndag är som bekant städdag i vår familj. Ibland tar jag mig an uppgiften med glädje. Glädje kanske var att ta i. Mer en svag entusiasm. Idag är den entusiasmen nere på minus. Funderar på att skjuta upp städningen till en annan dag. Tisdag kanske. Eller torsdag. Inte idag.

Vi ska gå på minidans med lillan idag också. Det har äntligen börjat här i vår stad! Förra hösten åkte vi till storstan vid nio varje söndag i tio veckor. Ett evigt trassel och jobbigt som sjutton. Nu går vi gatan ner vid halv elva, fem söndagar. Lagom! Så svenskt och härligt. 

Sen är det dags att tvätta. Det går inte att skjuta upp tyvärr. Det ser skralt ut i garderoben inför den nya veckan. Kanske gymmet senare då. Färga håret. Börjar bli grått igen. Äsch, lika bra att sätta igång. Så här blir det inga dammtussar eliminerade. 

Jag fick ju en liten award tidigare i veckan av fina Lotta och den skickade jag vidare till ett gäng. Bland annat söta, fina, rar Duktiga Tjejen. Hon bollade minsann tillbaka den till mig! Det måste väl få vara ett fint betyg? Och jag tänker tacka och ta emot så att jag kan tipsa om lite fler bloggar som jag gillar. Jag tänker inte svara på samma frågor utan bara hoppa till nomineringar. Frågorna som de nominerade ska svara på är:

1. Varför började du blogga?
2. Vad har du för mål med bloggen?
3. Vilka bloggar följer du?
4. Vad har du förfavoritfärg?
5. Vad har du för favoritfilm?
6. Vilket land/länder drömmer du om att besöka?


Jag vill nominera följande fina personer:

Malin-Charlotta för hennes enorma livslust och glädje som genomsyrar hennes blogg. Den inspirerar till att bli en bättre människa och se det goda i livet. Man väljer sin egen väg, för den är alltid bäst för en själv.

Emmas bokhylla som skriver om just det kanske gissat: böcker. Alltid fina tips på lite annorlunda böcker, inte alltid de vanliga som brukar dyka upp på varenda bokblogg. Hon skriver inte bara om böcker utan också om livet på en den afrikanska kontinenten, kulturkrockar och kulturmöten och glädjen över att få paket från Sverige då och då.

En bok om dagen som också driver en bokblogg. Hon är generös med sina boktips och jag har hittat massor med guldkorn just där. Dessutom är hon outtröttlig i sina pocketbyten. Flera gånger om året arrangerar hon pocketbyten mellan oss bloggare för att förgylla våra bokliv. Fantastiskt! Nu är hon igång med ett byte till så passa på att vara med!

Camillas tankar som är en inspirerande blogg med vardagsbetraktelser och familjeglädje blandat med hot topics då och då. Det är en glädje att följa hennes tankar och familj. Naturen är något som präglar henne och hennes familj och jag blir själv sugen på att bli scout till exempel, när jag läser hennes inlägg om barnen som åker på scoutläger och annat skoj!

Igår var en sån dag...

Igår var en sån dag då jag verkligen undrade om jag valde rätt yrke för tio år sen när jag började på universitetet. Under i princip hela dagen var det som om en katastrof avlöste en annan. Jag behövde bara vända ryggen till så var det nåt annat som hände. Såna dagar längtar jag bara till dagen är slut, till fredagen är kommen, till ett annat jobb, en annan stad. Vart som helst egentligen. Tyvärr var också gårdagen den dagen då vi hade föräldramöte och var tvungna att stanna kvar till strax före åtta på kvällen. Perfekt tajming liksom. En arbetsdag på lite mer än tolv timmar en sån dag när man bara vill gå hem och dra täcket över sig och "glömma" att gå till jobbet nästkommande dag.
För att klara eftermiddagen och kvällen köpte jag en cola och en red bull som enligt reklamen ska ge mig vingar. Några vingar kände jag inte av, men däremot ett akut kissnöd! Mitt i mötet dessutom. Superbra tajming även det. Jag satt halva mötet och undrade hur jag skulle klara mig genom. Till slut gick det inte så jag reste på mig och fick anstränga mig för att gå normalt och inte kuta till toaletten. Väl inne på dass turbokissade jag det snabbaste jag kunde. Inte nog med kissandet, jag fick också skakningar av allt koffein. Helt speedad var jag.

Jag hoppas för mitt liv att idag blir mycket bättre för jag pallar inte två dagar på raken med katastrofer och galenskap. Inte denna veckan i alla fall. Wish me luck!

Härlig helg!

Vädermänniskorna har lovat en väldigt varm och fin helg och det tycks faktiskt stämma. Solen skiner för fullt och det ser riktigt varmt ut ute. Passar perfekt! Vi ska ut på en mässa som finns i stan. De brukar arrangera den vartannat år och det är oftast ganska roligt att gå. Det finns en del hel utställare och sen brukar det vara uppträdanden och sånt. Lite kul i alla fall. Roligt att det är nåt som händer i lilla stan.
Tyvärr verkar det som jag förärats en hemsk huvudvärk dagen till ära. Jag ska vila lite, ta lite piller, dricka vatten och förhoppningsvis går det över till i eftermiddag!
Ha en fin lördag mina vänner!

Första-veckan-virrig

Hela den här veckan har jag försökt få rättsida på hur många elever jag ska ha i år. Första budet var 14 och det har jag gått på. Sen blev det visst 15. Det blir min största klass faktiskt. Tidigare har jag haft 9-12 elever (plus att jag hade svenska och musik i den äldre klassen och de var 18, men då hade jag inte klassansvar). I går skulle jag alltsågöra iordning klassrummet ordentligt. Det fattades bänkar och stolar och namnlappar på lådor. Jag pulade ganska länge och väl med det där. Sen räknade jag bänkarna och fick det till femton, precis rätt. Jag kollade namnen på stolarna och insåg att jag missat ett namn. Oj! In med en ny bänk och stol. Sexton elever minsann. Inte illa! Därefter räknade jag lådorna med namn. Tretton, fjorton, femton, sexton, sjutton...va? Sjutton? Jag fattade ingenting. Jag räknade om. Fick fortfarande sjutton. Jag försökte lista ut varför lådorna hade sjutton namn och bänkarna sexton. Istället för att stå och klia mig i skallen i ytterligare fem minuter gick jag och hämtade en klasslista och bockade av namnen på lådan. Alla var med. Sen fick jag gå runt bänkarna och kolla namnen där. Mycket riktigt, efter en avbockning, insåg jag att jag glömt ett namn. Det skulle alltså inte vara femton elever i klassen utan sjutton. Jag kände till vartenda namn på listan så det hade ju inte tillkommit någon ny heller. Jag hade bara räknat fel, eller antagit att det skulle vara femton. Det var en förvirrande halvtimme där ett tag.
Det kanske är bra att jag ska börja undervisa matten nu i höst. Det är faktiskt första gången jag gör det. Tidigare har den andra läraren gjort det och jag hade svenska i hans klass. Nu är det andra tider. Lite roligt att det ändras nåt ibland!

En sista nyhet. Bilen lät konstigt igår. Lite som en gammal bil utan avgasrör typ. Well, pappa bildoktor bad mig åka förbi så han fick kika på den. Det visade sig att jag faktiskt körde en gammal bil utan avgasrör. Eller i alla fall halva röret var borta. Ja. Nu vet folk i alla fall när jag kommer körandes ett tag framöver.

Inte min bil. Men kunde varit :p

Vikten av sömn

Igår åkte vi till huvudstaden en sväng. Vi fick åka väldigt tidigt. Så tidigt har jag inte gått upp på hela sommaren, om man inte räknar när vi var barnvakt. Jag tycker att det är svårt att somna kvällen före man ska upp tidigt. Paniken kommer när sömnen inte infinner sig på en gång. Varje sekund jag inte sover är en sekund förlorad. Då hetsar jag upp mig ännu mer så jag inte kan sova. Tankarna virvlar omkring i skallen och vill inte stanna av. Tokjobbigt. Strax innan tolv fick jag till slut den där efterlängtade sömnen. Vilket resulterade i ca 5.5 timmar sömn. Inte mycket i mina mått mätt.
Tågresan till Stockholm gick bra. En smärre försening vid ett byte, men det var överkomligt. Hela dagen gick också bra. Vi gick ganska långt och vi fick lite regn på oss. Det kunde varit mycket värre med tanke på hur mycket regn som kom när vi var inomhus!
Tåget från Stockholm gick bra. Bekvämt och skönt. Det var när vi skulle byta tåg som det gick galet. I högtalarna på tåget från Stockholm sa de att tåget till vår stad var inställt och att bussersättning skulle ske istället. Jag hatar verkligen att åka buss. Hatar. Ville jag åka buss skulle jag väl för tusan köpa biljett till det istället för tåg? Nu ver jag inte ens hur många gånger jag åkt buss på grund av att tåg varit inställda. Inte mitt val. Jag mår ofta väldigt illa på buss, speciellt långa sträckor. Åksjuka. Dessutom var det sent på dagen, vi var uppe tidigt och var supertrötta alla tre. Från tåget till ersättningsbussen var det också en lång väg. Långt från tåget till trappor, sen trappor upp, en labyrint vidare och sen en lång sträcka från stationen till en plats utanför nåt hotell. Långt bort från folk man kan gå till och klaga med andra ord. Fint uträknat. Där var vi exakt tid då tåget skulle ha gått. Vi väntade. Och väntade. Och väntade. Och så väntade vi lite till. Efter en halvtimme kom bussen! En halvtimme att stå och vänta vid en vägkant. Ingenstans att gå och fråga. Man ville ju inte springa tio minuter enkel väg och sen inse att man missat den där jäkla bussen.
På bussen mådde jag pyton hela vägen plus att bristen på sömn gjorde sig gällande. Jag kände mig helt apatisk. Det blir ofta så när jag inte sovit. Jag pallar knappt att prata, svara på tilltal eller göra nåt vettigt alls. Samtidigt som jag försökte parera illamåendet i bussen. 50 minuter för sent kom vi i alla fall hem. In i duschen, käka nåt snabbt och i säng med lillan.
Det var ju lite tidigt för mig att gå och lägga mig vid sju på kvällen, så jag fick hålla mig uppe ett tag till. Jag satt i soffan och läste bloggar, tog det lugnt och räknade sekunderna tills det var dags att sova. Så trött var jag.
Idag är jag fortfarande lite halvt trött, men bra mycket bättre än igår kan jag tala om. Mer sur är jag över SJ. Jag har utvecklat en så stark aversion mot denna organisation att det är galet. Mitt nya namn på SJ är SkitJärnvägen. Usch, barnsligt, jag vet, men nu får det räcka. Jag blir galen. Får hoppas att bilen fungerar som den ska hela vintern för måste jag åka tåg hamnar jag nog på nån institution när läsåret är slut.

ps. Fick meddelande från chefen igår. Plan B är inställd! Han har anställt kvinnan vi intervjuade igår! Halleluja! Lättad? jag? You bet!

Ett ruttet inlägg

För det mesta känns det som att jag skriver himla positiva och uppmuntrande inlägg. Jag gillar att vara positiv! Dock är jag ju som alla andra människor i världen, jag är sur och tvär och ilsk jag också. Ganska ofta faktiskt. Jag är väldigt beroende av vilken sida jag vaknar på varje morgon. Blir det fel har jag mycket svårt att dölja hur jag känner och mår. Är jag sur och trött och tvär - då vet världen om det, även om jag försöker dölja det. Är jag glad och uppåt - då vet världen om det också.
Idag tänkte jag göra en lite ovanlig lista. En lista på saker som irriterar mig - stort som smått.

Idag är det torsdag och jag irriterar mig på:

• de som inte använder blinkers när de kör. Speciellt i rondeller! 
• lediga kassörskor som handlar i "sin" butik och som måste stå och prata med arbetande kassörska när de betalar som om de träffas på stan. Trots att kön bara växer och växer och att den arbetande kassörskan inte kan scanna varor OCH prata samtidigt.
• när man slår i huvudet i oväntade saker som en öppen skåplucka eller nåt annat "plötsligt" uppdykande.
• när folk kommer försent till en inplanerad träff
• rasister, vilka alla har noll koll och nåt fel i skallen.
• när man upptäcker att toalettpapperet är slut EFTER man uträttat sina behov
• när internet segar och inte laddar sidorna "fort nog"
• när folk framför inte håller upp dörren, utan släpper den rakt på den som går bakom
• när det bryts för reklam och nyheter mitt i filmer. Onödigt.
• när det blåser stark motvind, speciellt när man cyklar i uppförsbacke
• när folk röker på stan och struntar i folk som befinner sig i närheten
• när jag har rätt och den jag argumenterar med vägrar inse det.

Ja, nu var den barnsliga listan över och jag kan gå vidare i livet! Ja, visst finns det en massa annat att bli irriterad på här i världen, men det får räcka för idag.

Vad irriterar er mest av allt?

Bild lånad

Söndag i träningens tecken

Jag har så många inlägg att skriva att jag snart får öka på mitt antal skrivna inlägg per dag till åtminstone sju! Idag  skriver jag om KRAMAR och nu om träning.

I går var det äntligen dags att styra kosan mot hufvudstaden för att få en dag om kost, motivation och träning. Dagen började så där lagom roligt med åska och ösregn. Som tur var, var det snabbt övergående och när jag nådde Stockholm var vädret omvänt. Solsken och värme! Det var en bit att gå från stationen, men eftersom jag har ett ganska bra lokalsinne hittade jag gymmet ganska direkt. Med 45 minuter kvar satte jag mig i parken intill och läste en stund. Det var massor med familjer och människor ute i det fina vädret. Det är roligt att ibland bara sitta och spana in människor som passerar.
När klockan slog 11 befann jag mig vid gymmet och fick träffa de fyra andra vinnarna och de två fitnessbloggerskorna Robine och Lina. Vi satt ned inne på gymmet och vi gick igenom motivation ett bra tag. Utan motivation kommer man ju ingenstans även om man skulle ha alla andra vektyg! Det var verkligen superbra!
Sedan kom också Sid och gick igenom kost och hur man ska lägga upp kost och eventuella kosttillskott. Till sist kom mitt favoritinslag, nämligen gymmet!
Först gick vi igenom tekniken, och där lärde jag mig massor. Det var en hel del teknik som jag trodde att jag hade rätt i övningarna, men med små justeringar kändes det mycket bättre och övningarna tog helt annorlunda. Jag har faktiskt aldrig blivit guidad i gymmet ordentligt tidigare, utan det mesta är självlärt. Därefter var det dags att få lida lite. Robine körde stenhårt med mina ben och mage. Helt grymt var det. Jag var redo att ge upp många, många gånger och när hon la på mer vikter vid en övning trodde jag att jag skulle dö, eller i alla fall att benen skulle gå av. Vi körde så pass länge att jag till slut var tvungen att springa till tåget utan att duscha. Men vad sjutton gör det? En timme extra med lidande och inspiration, vad är det mot en dusch?
Bilder kommer senare. Jag planerar att sno från Jasmin som också var med vid sidan av och både filmade och tog fina bilder.
Fantastisk dag var det i alla fall! Mina ben är så lagom möra idag och jag kommer att bli påmind om söndagen ett par dagar till framöver!

En annorlunda söndagskväll

Gårdagen var helt fantastisk när det kommer till vädret! Det var som sommar helt enkelt. Solen sken och det var över 20 grader till och med. Perfekt.

På eftermiddagen gick jag och dottern till lekparken. N hade på sig shorts och T-shirt och jag hade linne. Det var aningen läskigt att kliva ut i dessa kläder. Man förväntade sig att det faktiskt inte skulle vara så varmt som man föreställde sig, att vinden skulle blåsa och vara kall eller att ett regnmoln skulle dyka upp. Det gick dock bra. Det var varmt, skönt och härligt.
Vi lekte en stund i lekparken och sen hände nåt som gjorde att resten av kvällen fick vigas åt akuten. Nu låter det lite dramatisk, det var det egentligen inte. N klättrade upp och åkte rutschkana flera gånger. Den sista gången hon sprang upp förlorade hon balansen på andra trappsteget och halkade bakåt. Hon fastnade med foten mellan trappstegen, ramlade baklänges på rumpan och vred ankeln ordentligt. Först trodde jag att det bara var att hon skrapade upp knät och lite av låret så vi satt där en stund, jag på trappen och hon i mitt knä och hon grät en skvätt. Efter en stund satte jag ned henne på marken igen för att hon skulle åka kanan igen, men hon skrek och kunde inte stödja på foten stackaren. Det blev inte bättre heller. Skon kunde jag inte sätta tillbaka på foten för det gjorde för ont. N fick därför sitta i vagnen på vägen hem (tack och lov att jag tagit med den, jag tvekade först). Väl hemma såg vi att foten svullnat upp så vi ringde sjukvårdsupplysningen som tyckte att vi skulle åka in eftersom hon inte ville röra på foten heller.

Akuten en söndag kväll i påskhelgen. Vilken höjdare! Vi väntade en timme på en sköterska för utvärdering. Det som slog mig var hur många de höll på att missa i väntrummet. De hade lappsystem för en första utvärdering som en sköterska skulle ropa upp. Först stod de nästan i hallen och ropade in i väntrummet runt hörnet. De som satt längst in hade ingen chans att höra när de ropades upp. De satt nära TV:n dessutom med det störande ljudet ringande i öronen. Flera nummer blev missade före oss. Ingen sköterska kom och hämtade de med aktuellt nummer och vi höll på att råka ut för samma sak. Sköterskan klickade vårt nummer 542 och precis då kommer någon in som behöver mer akut hjälp. Hon går givetvis till dem. Vi väntar fem minuter, så klickas nästa nummer fram och sköterskan ropar ut det. Då blir jag tvungen att gå fram och förklara situationen så den kan lösas. Det gäller att vara på sin vakt!
Därefter kommer en sköterska och ropar upp en Patrik Karlsson. Ingen svarar. Hon ropar igen. Då frågar en kille om det kan vara Patrik Pettersson hon menar. Sköterskan går och kollar. Mycket riktigt är det Pettersson.
Tre timmar senare väntar vi fortfarande på läkare efter den första utvärderingen. Sköterskan kommer in och ropar upp Tuva. Ingen svarar. Någon frågar om det kan gälla Tova. Japp, ytterligare ett misstag. Det gäller att hålla koll, gott folk! Speciellt i akutrum.

Vi fick så småningom en röntgen som visade en stukning, men inget mer. Tack och lov!
N var superduktig hela tiden. Väntade och lekte i sin stol, läste och pratade med människor. Hon var lite rädd när sköterskorna ville ta på hennes fot och prata med henne. Hon påstod också att hon var fem år gammal minsann. Vilken toppentjej vi har på alla plan. Helt fantastisk är hon. Sköterskorna som vi träffade, totalt 4 stycken var jättesnälla och gulliga allihop. N fick en ritbok och pennor som hon kunde ta med sig sen. I hissen på väg från röntgen frågade en sköterska, som precis gått på sitt pass, då var klockan strax före 23, hur länge vi varit där. Vi berättade att vi kom runt 17.00. Hon sa genast att hon skulle skriva upp vårt namn som akut för att få veta resultat och efter bara 10 minuters väntan i väntrummet ropade de upp oss och vi fick träffa en läkare. Snällt!
Efter åtta timmar, efter klockan tolv på natten var vi äntligen hemma och vi kunde krypa till kojs.

Skönt att det är en ledig dag kvar med sol och värme innan jobbet börjar imorgon. Jag tror att detta har varit den bästa påskhelgen på år och dar i form av värme, sol och upplevelser. Fantastiskt! Den känslan tar jag med mig på jobbet imorgon! Vilken start på veckan!
Ha en underbar Annandag Påsk mina vänner.

Onsdag?

Ibland undrar jag hur hjärnan fungerar. Jag vaknade upp i morse i tron om att det var onsdag. Jag var stensäker på onsdag. Sen kollar jag runt lite på bloggarna jag läser och märker att mångas senaste uppdatering var måndag. Konstigt, de flesta uppdaterar varje dag, varför har så många inte skrivit på tisdagen?
Duh! För att det ÄR tisdag idag. Så kan det gå. Jag var lite glad och upprymd där ett tag. Tänkte att veckan minsann rusar i 190.
Det händer mig ganska ofta, att jag vaknar upp och tror att det är en annan dag än det är. Speciellt på helgen. Då kan jag vakna med ett ryck och tro att det är vardag. Det är ganska skönt att upptäcka då att det faktiskt är lördag eller söndag och man kan lägga sig igen och sova.
Jag hade en klasskamrat som vaknade en gång och insåg att hon var sen till skolan. Hon sprang upp, duschade, klädde på sig och rusade ner för trappan för att äta frukost. Väl nere såg hon sin pappa i soffan som tittade på TV. Han tittade skumt på henne och frågade vad hon sysslade med. Hon, i sin tur, frågade vad han gjorde upp så tidigt. Han berättade då att klockan bara var 01.00 på natten! Jag slrattade gott åt detta när hon berättade. Superkul!
Ännu har detta inte hänt mig, men det är väl bara en tidsfråga innan jag blir så snurrig!

Vända andra kinden till och ta emot

Ja. Först skulle detta bli ett litet hyllningsinlägg tillägnat SJ. Igår var nämligen tåget till jobbstade inställt MEN redan 15-20 minuter innan tåget skulle avgå fanns en buss som skulle ersätta tåget. Vi var i ungefär samma tid som med tåget och jag hann med stasbussen jag brukar ta. Snyggt jobbat.
Idag är storyn en annan. Jag ska till Stockholm och kollade hemsidan för säkerhets skull SJs hemsida. Well, tåget dit är inställt. Bussersättning. Jag som måste vara på plats innan 9.00 och har en bit att gå från stationen. Vad är meningen med att åka om jag missar halva dagen och kanske inte kommer hem i ordentlig tid ikväll? Å amdra sidan kostade konferensen en del pengar. Måste kolla om det går att ringa konferensen och snacka om saken. Just nu sitter jag dessutom i telefonkö till SJ för att reda ut lite problem...
Varför är jag inte förvånad? Varför?
Det är trist att man är så beroende av SJ och tåg. Verkligen. Det är som att gå tillbaka till någon som behandlar en illa, gång på gång. Jag hatar SJ.
Jag uppdaterar. Just nu ser det ut som att jag struntar i konferensen. Enligt SJ kommer bussen att vara framme i Stockholm 10.00. Plus att jag också får ta mig till platsen från stationen på egen hand. Jag missar två föreläsningar. Sugigt. Sen kunde hon inte säga 100% att tågen skulle gå hem. Bara att de beräknas gå. Tågen jag åkt på tidigare har också beräknats gå, men inte gjort det.
Vi får la se. Jag är i telefonkö igen. Livet går vidare.
Jag uppdaterar. Ingen konferens för mig. Snubben jag pratade med sa att bussen också var försenad nu. Han kunde inte erbjuda taxi till konferensen från stationen, jag kunde minsann ta bussen. Jag frågade honom om han visste nåt om stadsbussen i Stockholm. Det gjorde han inte. Nej, inte jag heller, svarade jag. Vilket orsakare problem och tid att ta reda på väl i Stockholm. Ingen återbetalning av konferenskostnad kunde han erbjuda heller. Jag har mailat arrangören och frågat hur vi ska göra med fakturan. Den var dyr konferensen. Men missar jag halva dagen är det inte värt att åka och jag vet ju inte ens om jag kommer hem. Vad fan. En fredagkväll och man är fast på stationen i Stockholm. Nej, tack. Jag får ta smällen med rektor.
HATA SJ: Jag hoppas någon av er läser här. SJ suger.