måndag 18 februari 2019

Bästa staden NYC

Ibland tycker jag att NYC är en riktig skitstad. På riktigt. Många många jobbar som djur för att överleva, det finns så många hemlösa och drogpåverkade (passerar massvis varje dag på väg till jobbet), det kan vara riktigt smutsigt överallt och många otrevliga och stressade människor.

Å andra sidan är staden alldeles...alldeles underbar!

Det finns härliga människor som är hjälpsamma. På våren och sommaren är staden oändligt vacker med fantastiska blommor och träd. Och så finns det så mycket att göra som är princip gratis. Tack vare sitt bibliotekskort eller sitt NYC ID-kort kan man få gratis inträde till en hel massa museum till exempel.
Den här veckan har barnen lov och imorgon har vi bokat biljetter till The IntrepidThe Intrepid Sea, Air & Space Museum is an American military and maritime history museum with a collection of museum ships in New York City). 

Alltså hur bra eller? På onsdag ska vi också besöka ett annat museum, The Skyscraper Museum. Också gratis. På sommaren finns en hel del konserter och evenemang för barn som i princip är gratis. För att inte tala om alla fantastiska lekparker som är utspridda överallt i stan! 

Så New York är allt på samma gång. Outhärdlig och fantastisk!

torsdag 14 februari 2019

Tonårstiden

Ja, så är dottern så smått i den fruktade tonårstiden! Tänk att det redan är dags? Jag har läst några böcker om tonårshjärnan och jag känner mig mer redo att tackla tonåringen. Kanske inte bokstavligen tackla HENNE, men  hur man ska gå till väga för att stötta henne. Ibland är det nästa som att man drunknar i information och det känns som om vad man än gör så gör man inte tillräckligt och ens barn är dömda till terapi för resten av sina liv...
Å andra sidan får man tänka att man kanske gör lite bättre än den föregående generationen? På grund av information man har. Och våra barn kommer att vara ännu bättre föräldrar än vi...Kan man ju hoppas. Kanske kommer de att kasta all information vi hade på tippen på grund av det nya. Vi gjorde HELT fel och de skyller på oss...
Vem vet? Hjärnan är outgrundlig. Det som fascinerade mig var att från 12 år och upp till 18 år så tar hjärnan fantastiska kliv, liknande det som händer när man är 1-3 år. Hjärnan har nästan oändlig kapacitet att lära sig och tiden är otroligt viktig för det framtida jaget. Skrämmande och fantastiskt på samma gång.
Å andra sidan är hjärnan inte ihopkopplad ordentligt ännu vilket betyder att förståndet inte hunnit med. Riskerna ökar på många sätt redan pga mer självständighet, kompisgäng etc och konsekvenstänkandet funkar ännu inte ordentligt...
Läskigt? Ja! Helt otroligt att vi alla överlevt så här långt med tanke på ens egen hjärna!

tisdag 12 februari 2019

Alltså februari

Det är visst februari och bara två veckor kvar av denna månad? Hur gick det till? Jag vill passa på att tacka för era kommentarer på förra inlägget angående mina tänder och utdragningen utav en. Det är så spännande att man känner sig ensammast i världen att ha problem med nåt. Är jag den ENDA som har tänder som går sönder, får hål, går isär? Sen när man öppnar upp sig visar det sig att det är så många som har liknande problem. Och det är fantastiskt skönt! Ja, trist att höra att fler lider, men ändå skönt att man inte är ensam om det! Även på jobbet hände det när jag berättade för en kollega om mina begynnande problem. Nu plötsligt är det tre - fyra till som anger att de har problem.

Jag ska nog se till att få en ersättningstand så småningom, där den gamla suttit. Det får bli om ett slag när pengar infinner sig. Det braiga här är att man kan få saker att betala av i omgångar om det skulle krisa sig. Den tandläkare som jag börjat gå hos nära mitt jobb är väldigt fin och han kan säkert hjälpa till när det är dags!

För övrigt så går mitt nya månadslöfte väldigt bra. Jag tränar minst tio minuter varje dag. Flera dagar har det varit yoga, dels för att jag varit trött, dels för att jag inte hunnit göra något annat där man svettas mer (man KAN ju svettas med yoga också så klart, men har valt osvettande yoga. Eller liiite svettande så klart...). Som Monica skrev i en kommentar så är det skönt att vara igång, 10-20 minuter är verkligen inte mycket i det stora hela! Och det är bra för kropp och själ.

Jag har dessutom återgått till periodisk fasta igen. Jag har gjort det av och till i flera år. Mest av faktiskt om jag ska vara ärlig. När jag var allvarlig med det för sju år sen eller så där, älskade jag det. Det finns många fördelar med PF, för min del är det att hålla insulinet i schack. Innan jag startade med PF för sju år sen fick jag lätt blodsockerfall. Jag blev HANGRY (hungry och angry) när jag inte fått i mig mat på ett par timmar. Jag mådde lätt illa om jag inte fick i mig mat, så pass att det var obehagligt. Efter att ha varit på PF i ett halvår har jag inte haft problem med det lika mycket. Det kändes som att något klickade i kroppen! Svårt att förklara.
Nu är jag inne på min tredje vecka och det går suveränt. Vissa dagar är jobbigare än andra så klart. Ibland är mitt ätarfönster längre, ibland mycket kortare. Det beror helt på dagen och hur kroppen mår.
Har någon annan testat detta sätt att äta? Jag ser det inte som någon diet, utan ett sätt att leva egentligen. Jag äter som vanligt då jag äter, försöker att välja hälsosam mat som vanligt, men också onyttigare saker om jag känner för det.

Okay vänner! Ha en fin vecka!

måndag 4 februari 2019

Den eviga tandläkarskräcken

Jag har nyfunna problem med mina tänder. Roligt! Blir så när man inte haft tandförsäkring på ett tag och så en sjukdom som förvärrar det hela...Jag som ääääälskar tandläkare!

Det började med att en tandbit föll av för 1.5 år sen i en tand. Men den tandläkare jag hade då ville inte göra nåt åt det. Jag gick till honom tre gånger och han sa att vi tar det sen. Sedan gick ytterligare en tand sönder och jag hade sån jäkla tandvärk.
Tyvärr skulle jag behöva en rotfyllning som försäkringen inte täckte. Så jag gick till en annan tandläkare, som inte tar min försäkring, och betalade för en rotfyllning ur egen ficka. Det var dyrt. Och otrevligt!

Efter den var klar fick jag ont i den första tanden som gått sönder! Och jag fick välja mellan en rotfyllning (som kostar skjortan) eller en utdragning (som gick på försäkringen)...denna gång valde jag en utdragning. Jag har nämligen några små hål som också måste fixas snabbt så jag lägger nog rotfyllningspengarna på att laga de små hålen istället. Då slipper jag kanske fler utdragningar och rotfyllingar...

Idag var alltså den stora dagen. Tanden drogs ut. Och nervös som jag vet inte vad var jag! Jag hatar smärta, jag ogillar blod och läkning. Fy farao! Men det gick vägen. Han är en rutinerad tandläkaren, den nya jag har. Han är en före detta militär från Afrika. Joråsåatt. Han har sett ett och annat. Väldigt rättfram är han och det är ord och inga visor, men med glimten i ögat.
Det gick rätt snabbt. Mindre än en minut. Men jag saknar tanden redan....Jag får väl sätta i en ny tand så småningom när jag vinner på lotto...

onsdag 23 januari 2019

Sockerdetoxen då?

Ja hur går det med den? Det går finfint! Dag 21 av 31. Alltså 10 dagar kvar. Det är lite tråkigt bara. Ibland vill man ju ha nåt sött till sin kopp te eller till efterrätt en dag. Lite honung i teet är ju också gott och livar upp!
10 dagar är ju ingenting. Det klarar jag galant!

Har redan börjat fila på februaris microlöfte. Då ska jag träna varje dag. Jag valde februari eftersom vi har sportlovet då och det är lättare för mig att få till träning varje dag. Med träning menar jag minst 10 minuter varje dag av något slag. Yoga räknas (men inte varje dag), korta intensiva pass, längre hårdare pass. Huvudsaken är att det blir rörelse minst 10 min per dag. Det ser jag fram emot!

Ett andra microlöfte i februari är att göra en fotobok åt H. Vi har nyligen dammat av ett gäng fotoböcker från förr och han ser att det inte finns ett enda tillägnat honom. Stackaren! Så klart han också ska ha ett!
Så förhoppningsvis i slutet av februari skickar jag in en beställning på en bok.

måndag 21 januari 2019

Filminspelning

Vårt område där vi bor är ganska populärt för filminspelningar av olika slag. Jag vet inte riktigt varför, men så är det. Förra veckan gick vi förbi där de precis höll på att sätta upp bord och grejer inför en inspelning. Oftast ser man stora lastbilar med olika namn på. Man ser catering (alla måste ju få mat!) och det var det som vi såg tidigt på morgonen. 
Vi gick förbi borden och männen som lastade av, genom marijuanaröken (jovisst, maja röks ofta omkring i stan. Det är okej att röka det, man blir numera inte arresterad. Men skulle man sälja eller bli påkommen att göra en deal så kan man fortfarande bli arresterad.) och en bunt skyltar som satts upp. 
Denna gången handlade inspelningen om en av mina favoritshower, nämligen New Amsterdam. Har ni inte sett den så rekommenderar jag den varmt! Handlar om ett sjukhus som får en ny chef med nya metoder att ta hand om patienter. Love it!


måndag 14 januari 2019

Snälla amerikaner

Amerikaner är så väldigt snälla. I alla fall många. Vänliga och generösa. Öppna. Man hälsar på varandra mycket mer. Pratar med varandra. Grannar känner faktiskt igen varandra och väntar inte på att gå ut i trapphuset tills grannen hunnit iväg...Vad jag vet iaf!

Som jag sagt innan, så möter vi så mycket fina människor på våra resor till och från jobb och skola. Senast igår morse.
Jag och H satt och tittade på min telefon, eftersom H behöver en ny skidmask då han spenderar långa timmar utomhus med skolan. Hans gamla börjar bli för liten. Vi scrollar runt, diskuterar lite. Så lutar sig plötsligt en man som sitter framför oss, mot oss och frågar om vi behöver en skidmask nu?
(Dagen var kall och blåsig). Jag svarade att han har en men den börjar bli för liten.
Varpå mannen säger att han har en extra i väskan. Som vi kan få? Han halar upp en liten påse som är oöppnad och fylld med en mössa.

Jag öppnar påsen och H får testa mössan, han tycker den är lite stor så jag lämnar tillbaka den och frågar samtidigt vad han vill ha för den.

- You can have it, I got an extra from a friend.

Alltså, hur snällt? Jag tackade iaf nej, bättre att kanske nån annan kan få den som behöver den bättre!


tisdag 8 januari 2019

Det låter så mycket bättre...

De enda svenska programmen jag följer är "Så ska det låta" och "Stjärnorna på slottet". Och följer slaviskt. Jag kommer till och med ihåg det första året jag såg "Stjärnorna på slottet"....2007. För då var N precis nyfödd!

Årets säsong (eller nu är det väl kanske förra årets säsong!) av "Så mycket bättre" var riktigt riktigt bra. Jag hade inte hört talas om hälften av artisterna, men det gjorde inget. Härliga människor hela bunten. Det roligaste var i alla fall att Christer Sjögren var med. Vilken flasback! En walk down memory lane. Min mormor var så himla förtjust i honom och Vikingarna och brukade alltid titta på Café Norrköping när de var med. En gång, kommer jag ihåg, skrev hon in till programmet och berättade att hennes barnbarn (a k a ME!) minsann ÄÄÄÄÄÄLskade Christer och ville gärna stå på scen med honom...Eller hur? Vem var det som skulle vilja stå på scen med Christer? Jag eller mormor? Det hände aldrig i alla fall. Tack för det! Herregud! OM jag nu skulle gå och bli känd så kommer ju detta att dras upp i vartenda program där det ska vara lite lustigt.

"Hehehe, Jaha du, här är ett gammalt klipp på dig på TV (det enda faktiskt) med CHRISTER SJÖGREN! "

Jag kan se det framför mig när jag sitter i soffan hos Malou Von Sivers eller myser med Steffo vid hans bord i nån TV-ruta...Eller kanske när jag hjälper Ernst bygga om Christers gamla vedbod?

Och tänk, när jag såg på "Så ska det låta" kunde jag typ varenda sång Vikingarna någonsin gett ut. Kan ni tro?
Något lätt överdrivet, men ändå inte. Hur kan detta komma sig? Kommer ihåg sånger som jag inte hört på kanske 15 år eller så... När jag inte ens kommer ihåg vad jag åt till lunch.

Det bådar inte gott inför 2019....

måndag 7 januari 2019

New Year, New Me?

Så var det 2019. Hur det gick till? Det kan man ju undra. Känns fortfarande som att typ år 2000 var för fem år sen. Fast det är nästan 20 år sen. Säg what?

I år har jag inte ett enda nyårslöfte! Jag har mer än 12! Ha! Sug på den du! Fast inte 12 hela året. Jag kommer att köra 12 microlöften, ett löfte som  jag kommer att fokusera på under en hel månad. Det kan vara lättare än att fokusera på ett par under hela året. Väldigt lätt att tappa fokus efter bara några veckor. Men är det bara en sak under en månad känns det likoms lite nytt under hela tiden. Och sen om man trivs med det nya kan man ju alltid fortsätta tänker jag.

I januari har jag sockeravgiftning. Joråsåatt. Det blir lätt en del extra socker under jul och nyår och det är skönt att starta om lite. Så inget socker i januari.

Under året kommer jag också att ha månad då jag eventuellt fokuserar på några av dessa saker:

- skriva på min bok dagligen under en månad

- sluta med Facebook i 30 dagar eller så

- avskärma (alltså minska på mobiltiden och TV tiden)

- träna mer

- göra en fotobok med barnen (alltså uppdatera allt de senaste fem åren! Herregud vad jag ligger efter!)

- en månad då man rensar ut en sak per dag (som man inte använder)

Ja lite sånt! Känns ganska kul och jag ser fram emot detta! Vissa fokus kanske ändras under året då man ser saker man kanske bör göra istället.

Har ni några nyårslöften?

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...