måndag 30 december 2013

Årskrönika

Årets sista dag har kommit och jag ska sammanfatta detta år; händelserikt.
Ett år som gått både upp och ned, nästan som en bergochdalbana.
Det känns som om det här året har varit väldigt långt eftersom det hänt så mycket. Samtidigt vet jag ju att det är 365 dagar som alla andra år.
På något sätt är det både skönt att kunna stänga dörren om ett år, som kanske varit både lite omvälvande och sorgset (men som ändå innhehållit fantastiska guldkorn; som Hs födelse!), men samtidigt lite läskigt. Vad ska det nya året föra med sig? Det känns spännande och skrämmande på samma gång.

Under 2013 hände det en hel del.
Vi upptäckte att vi var gravida under årets första dagar (en fantastisk nyhet!), jag blev av med jobbet på ett väldigt obehagligt sätt, vi förlorade någon väldigt nära och det var en jobbig tid som följde på det, jag fick nya arbeten med fina människor, vi var ifrån vår dotter längre än någonsin (sex veckor är väldigt långt insåg jag i somras), dottern började i åk 1 och lilla H föddes i september, jag började att studera (igen!) och i december kom pappa och syster och hälsade på (som jag inte träffat på 1.5 år) och firade jul och nu nyår med oss. 
Ett fint slut på ett långt år kan man säga och en fin början på ett nytt år!

Jag ger som sagt inga nyårslöften utan snarare mål att sträva mot. Låter lite läroplansmässigt, men det passar ju bra eftersom jag är lärare.
Mina strävansmål lyder:

- få lärarcertifikat här i NY. På ett eller annat sätt.
- komma igång med träningen (så snart mina kurser är klara i februari. Ingen stress.)
- fortsätta skriva på min bok och kanske bli klar med den innan jag går i pension
- läsa fler böcker. Kommer att gå bra med min nya leksak som jag fick i julklapp. Inlägg kommer senare!
- leka mer! Vara på bättre humör och inte tänka på allt som är negativt. Vara mer tålmodig och gladare.


Jag önskar er alla ett Riktigt Gott Nytt År! Må 2014 bringa lycka, glädje och nya underbara minnen!

fredag 27 december 2013

Här vare tomt i stugan. Uppdatering.

Ursäkta att det varit lite tomt här inne. Vi har fullt upp och jag är säker på att ni också har fullt upp med jul och mellandagsrea och annat roligt!
Nu har pappa och syster J varit här en vecka och det har både gått fort och samtidigt långsamt eftersom vi hunnit med en del. Ingen stress alls, bara lugnt och skönt.

Vi har hunnit ha födelsedagskalas för dottern.
Tingelingtårta blev det. Alldeles hemgjord.

Morfar är lekledare för N och hennes vän.

Lite paket ska öppnas så klart.

Morfar med lilla H.
Vi har hunnit klä granen:
N hjälper till.

Och så lite julklappar som tomten lämnat under natten.
Vi har hunnit fira jul.
Pappa, syster J och N

Ni fick en mikrofon i julklapp bland annat och den var populär.

Jag som en liten tomtenisse. Julklapp från N. Mössan alltså.

Lite lek tillsammans också.
Vi hann också ha pyjamasdag igår tillsammans. Så klart kollade vi på Love Actually. Som varje år!

Och idag var vi in på Manhattan, jag, pappa och syster.
Rockerfeller Center

Times Square

Pappa och syster J vid stora granen
Vi har fortfarande över en vecka kvar tillsammans och det känns skönt! Att slippa stressa. Bara umgås och göra det man känner för.
Hoppas ni har det fint där hemma i Sverige!
Ikväll ska jag kika in på lite bloggar och se hur ni har det.

lördag 21 december 2013

De kom fram helskinnade

Nu är min gamle far och (unga) syster här. De hade haft en alldeles fin resa över Atlanten. Pappas allra längsta resa någonsin. Det var så himla skönt att få se dem, krama dem och kunna prata utan dator! Samtidigt som det gått 1.5 år sen vi sist sågs, känns det nästan som igår. Tack vare Skype! Tänk, för 20-30 år sen, var det inte lika lätt att hålla kontakten...
N och H med morfar.

Lilla H fick träffa båda två för alla första gången och N hade längtat så efter både morfar och moster J! Idag har vi myst hela dagen. N väckte dem tidigt på morgonen när hon tassade ut för att kika på morfar som låg ute i vardagsrummet. Sedan har vi visat runt dem lite i grannskapet, gått till lekparken och handlat. Dessutom har vi hunnit uppdatera oss på årets julkalender med Familjen Hedenhös, förbereda tårtan för imorgon och lite annat smått och gott. Morfar och N har lekt hela eftermiddagen med Ns dockhus och läst böcker.

Tidigare i veckan fick vi också ett litet paket skickat från fina Monica hemma i Sverige. Ett riktigt Luciakit med glitter, linne och rött band. Plus en CD-skiva med låtarna på så att hon kan öva. Inte nog med det, i paketet fanns även en fin tröja till lillebror, armband till storasyster, pepparkakskrydda, Allers julmagasin och tablettaskar (Zoo, som fick mig att minnas min barndom!). Jättefint och mycket uppskattat!
Armbanden lånades av Hs vän Bobo


Cd-skivan med alla låtare. Mycket uppskattat av en utlandsförälder som kommer att utnyttja denna varje jul i flera år framöver.

Fina tröjan

Det är så fint att få spendera julen med pappa och syster. När man bor så långt ifrån varandra uppskattar man tiden man har tillsammans så mycket mer. Jag är väldigt glad att se stannar i lite mer än två veckor så att vi hinner mysa och ta det lugnt. Och så turista lite så klart. Det är trevligt att få se sin "hemstad" ur andra ögon än de vardagsögon man får till slut när man bor på samma ställe. 

Om vi inte hörs före jul (det gör vi förmodligen) önskar jag er en fantastisk jul! Hoppas att ni får äta massor med god mat, umgås med familj och vänner och njuta av lugnet. Kanske en fin julklapp eller två (fast det är inte det viktigaste) och mycket kärlek!

torsdag 19 december 2013

Det snurrar

Just nu är det mycket på gång. Tiden bara flyger fram!

 - Baka en miljon cupcakes och smycka till dotterns firande i skolan. CHECK!
- Första födelsedagsfirandet för dottern på skolan i måndags. CHECK!
- Ankomst av svägerska. CHECK!
- Plugga algebra tills hjärnan är helt mos. CHECK!
- Skriva hundra diskussionsinlägg om något oväsentligt tråkigt. CHECK!
- Ta hand om sjuk make. CHECK!
- Närvara på dotterns pepparkakshusbygge i skolan. CHECK!
- Ha snöbollskrig med några småkillar i parken. CHECK!
- Gör läxor, hjälpa dottern med sin läxa, städa, laga mat, diska, ta hand om barn. CHECK!
- Baka en triljon pepparkakor till så att inte degen blir förstörd. CHECK!
- Dekorera en tredjedel av dessa pepparkakor (orkade inte mer). CHECK!

Puh. Och det är bara torsdag? Hörde jag rätt? Kvar på listan?

- Mer skolarbete imorgon. Sista rycket innan jul.
- Städa inför helgen
- Baka tårta till dotterns kalas på söndag
- Baka kakor till samma event
Sist men inte minst: Ta emot min gamla far och min syster som kommer under fredagsnatten!! Det bästa av allt denna vecka i alla fall!

söndag 15 december 2013

Helgen är inte över, men det känns som det

Det kändes som att helgen var fullspäckad men ändå inte. Hur kan det komma sig? Jag förberedde en pepparkaksdeg i fredags eftermiddag och igår eftermiddag kom Ns kompis R och hjälpte oss att baka lite pepparkakor. Det blev en hel del deg över som ska bakas ut nån dag. Just nu orkar jag inte. Barnen hade i alla fall roligt med både pepparkaksbak och sedan dekoration av pepparkakorna.
N hann dessutom tappa sin andra framtand, så nu har hon en liten läspning. Gulligt!
På kvällen började jag känna mig lite krasslig och ja, jag känner mig väl inte helt hundra idag heller. Bättre än igår kväll. Vette tusan vad det är. Lite feber och magont, men inget mer än så. Kanske ätit nåt dåligt?

Idag ska vi förbereda cupcakes för dotterns firande i skolan imorgon. N var helt säker på att hon skulle fylla idag söndag. Vi har fått förklara flera gånger att det är måndag som födelsedagen är och att det är nästa söndag vi kommer att ha ett litet kalas. Det är svårt det där med tid när man är liten.

Ikväll kommer svägerskan och hälsar på och om fem dagar kommer pappa och syster J! Kan ni tro. Fem dagar. Och sen är det visst jul.

torsdag 12 december 2013

Apropå vinter

Jomen visst. Det KOM snö efter att jag skrivit inlägget om snö. Ibland hörs en bön. En "snöstorm" drog in och täckte marken med n[gra centimeter snö. Dock blev snön kortvarig. Trots att det inte är så mycket snö här i New York på vintern, kan det bli väldigt väldigt kallt. Under januari och februari är det som allra kallast. Ofta är det sån där bitande kyla. Fastän det inte är minus 20 som man är van vid i Sverige utan kanske bara nollgradigt eller ett par minus, känns det ibland nästan kallare än hemma. Det beror nog på luften och på vinden. Det är ofta lite blåsigt här i krokarna.
Det gäller att ha bra kläder på sig har jag märkt. Jag kikade runt på olika sidor med kläder förra året för att köpa en riktigt bra vinterjacka. Jag har inte haft en bra vinterjacka på flera år. Tidigare har jag gått mer på fashion än funktion...Men på "gamla" dar tänker man om lite.
I år har jag också kikat runt på lite, fast på svenska hemsidor för att se vad de har att erbjuda i form av vinterutrustning och hamnade på Outnorth. Vad mycket bra det finns alltså! Varma och sköna kläder. Snygga såna där skyddsglasögon och termobrallor. Nu heter väl termobrallor nåt annat hippt och coolt. Jag ligger lite efter. Jag blev nästan lite sugen på att börja åka skidor. Jag har ju börjat lite lätt med att återuppta skridskoåkning för ett par veckor sen...
Bild lånad

Jag har ju visserligen inte åkt skidor i nedförsbacke nån gång. Om man inte räknar en pyttekulle...Jag var på vippen när jag praktiserade på lärarprogrammet. Klassen vari jag praktiserade, eller det var nog hela skolan som åkte förresten, åkte till nån skidbacke. Romme kanske det var. Jag hade aldrig tidigare varit där eftersom då jag gick i skolan inte hade råd att följa med på skidutflykter utan stannade hemmavid skolan och åkte pulka eller skridskor. Det var därför riktigt spännande att få se Romme.
Och jag var så sugen att gå och hyra skidor. Det såg ju så lätt ut när ungarna for ner som jehun! Rosiga kinder och massa skratt. Jag var på vippen flera gånger.
Men sen såg jag en inre bild av mig själv som kom nedrullandes för backen med trettifem brutna ben och armar. Lite blod på det också. Då kändes det mysigare att stå och grilla korv och titta på när de andra åkte.
Vem vet, jag kanske tar mod till mig nån gång och åker utför nån backe. På skidor till och med. När ungarna blivit så stora att de klarar sig själva. För säkerhets skull.

tisdag 10 december 2013

Det som gör mig varm och glad

När man på slutet av en lång dag, trött och utschasad, får krypa ned bredvid den här lilla kakan som ligger och snusar så sött, det gör mig riktigt varm i hjärtat. Lycklig. Jag ligger och tittar på detta under, en liten minimänniska som för bara tre månader sedan låg i min mage och skvalpade omkring, som för mindre än ett år sedan inte ens var påtänkt. Och som nu passar in så fint i vårt liv, helt utan skarvar. Han kom och bara tog plats, blev älskad och en sån självklar del i vår familj. På en gång. Ett underverk.


Så ligger jag och tittar på lillebror och bara älskar och så hör jag hur min stora tjej snusar i sin säng, en meter bort. Så stor, men ändå fortfarande liten, som för snart sex år sedan kom in i vårt liv med ett illvrål, vår första lilla minimänniska. Hon tog plats, lika självklart som lillebror, och har förgyllt vårt liv ända sedan dess. Denna fantastiska lilla tjej, så glad, så fantasifull och envis som katten, med en underbar humor.

Jag ligger där och tittar på min son och hör min dotter och tänker att jag är så tacksam att jag få ta del av dessa små människors livsresa, att få vara del av detta fantastiska mirakel. Jag känner så mycket kärlek. Så mycket kärlek att hjärtat nästan svämmar över.


söndag 8 december 2013

Årets önskelista

Jag brukar normalt inte önska mig saker till jul. Om jag vill ha nåt köper jag det helt enkelt. Nu låter det som om vi har all världens pengar, men det har vi inte. Det jag önskar mig brukar inte kosta många slantar. Jag är inte en sån som önskar mig finklänningar och väskor från en massa kända märken, eller bilar eller ens dyrt smink (jag sminkar mig inte alls. Billigt och bra).
Det jag önska mig kostar oftast billigt. Böcker, choklad kanske. Ja. Lite så. Lite mer böcker.
Men i år önskar jag mig snö. Snö till jul skulle vara fint. Som jag brukade svära över snön när vi bodde i Sverige. Jag tror att det mest berodde på att jag måste pendla i snöslask och halka varje dag till jobbet. Det tär på krafterna. Speciellt efter olyckan 2010. Då blev jag extra mesig på snövägarna.
I morse kikade jag och dottern på "Barnen i Bullerbyn" när de firar jul. Och tänk vad härligt det såg ut! Att kunna kasta lite snöbollar, åka släde eller pulka, göra snöänglar...Jag vet att det är så idylliskt på TV, men jag vill ha snö i alla fall. Åtminstone en månad om året. Det skulle passa fint. Mitten av december till mitten av januari. Vet ni nåt ställe som har det så, gärna med ungefär - 5 till -10 grader dessutom (inte för kallt), hojta till!
När vi ändå är i farten med en önskelista önskar jag att allt var så lagom som det bara gick. Lagom varmt året om, lagom kallt, lagom mycket snö, lagom mycket regn, lagom mycket sol, lagom mycket moln, lagom mycket folk, lagom med trafik, lagom lagom lagom. Landet lagom vill jag bo i. Tyvärr är det ju varken Sverige eller USA, så var finns landet lagom? Är det Utopin kanske?



fredag 6 december 2013

Det här med förebilder

Två saker jag såg idag upprörde mig lite. Ibland orkar man bara inte uppröra sig alldeles för mycket. Det tär på krafterna helt enkelt.
Det första som upprörde mig var när jag stod i kassan för att betala ingredienser till min christmas cake som jag ska baka imorgon.
 Visserligen är detta skrivet i en skvallerblaska, men ändå. Folk läser framsidan även om de inte köper tidningen. Dessutom är det i höjd så att läskunniga barn kan se framsidan.

Best and worst moms ska det stå till vänster..
Ni ser. Vem är en dålig mamma? Den som klär sin son som en tjej? Den som får sitt barn att gråta? Vad vet vi vad som egentligen hände där mellan mamma och barn innan fotot togs? Och är det bara mammor som aldrig har gråtande barn som är perfekta och får A+?
Var är papporna?
Jag är så trött på att det alltid är kvinnor som ska jämföras, speciellt med varandra. Vem bar klänningen snyggast? Vem har snyggast rumpa, bästa smink och vackrast hår? Vem är bästa mamman, frun eller dottern? Helt sjukt är det.

Sen kom jag hem och fick syn på det här klippet hos Elaine.


En man skriver alltså in till stationen för att säga att det kvinnliga nyhetsankaret är en "dålig förebild" för unga tjejer eftersom hon är överviktig. Hon ger verkligen svar på tal!
Jag förstår mig inte på detta. Det är till 95% kvinnor som får utstå detta tjat om hur de SKA se ut. Det är inte bra att vara för tjock, för smal, för blek, för brun, för lång, för kort.
Jag undrar om mannen någonsin skrivit in om de kvinnor som presenterar nyheter som gjort diverse plastikoperationer, tuttlyft, botox, översminkning, överbantning och liknande? Är DE kvinnorna bra förebilder då? Eftersom de råkar vara smala? Oavsett hur smala? Då menar jag de som kanske inte tränar, utan bara äter väldigt minimalt för att förbli smala. OM de nu finns. Det vet vi ju heller inte. Man kan aldrig veta genom att bara titta på en människa. Bara för att kvinnan i filmen är överviktig betyder det inte att hon inte tränar och äter hälsosamt. Detsamma gäller smala kvinnor. De kan sitta på rumpan hela dagen och äta junk food. Är det bra det? Huvudsaken man är smal eller?

Jag är trött på sånt här skit, rentutsagt. Inte undra på att tjejer och kvinnor lider av utseendefixering från unga år när vi bombarderas av dessa bilder av hur en kvinna SKA se ut. Våga bojkotta säger jag bara!
Skit i att köpa de där skvallerblaskorna med kändisar springandes på stranden i bikini  på framsidan. Så kanske det blir ett slut på det här...För vi KAN påverka. Förlagens "ursäkt" är att det är konsumenterna som köper det, därför fortsätter de att skriva skit.

Bojkotta!



torsdag 5 december 2013

Amerikanska fenomen del 3

Del 3 i denna fascinerande "serie" kommer här! Idag kommer jag att skriva om amerikansk nödvändighet och tillgänglighet. Lite klurig titel kanske, men det är något som jag funderar på ofta.

Här i Amerika finns allt man kan tänka sig. Jag menar, verkligen allt. Även om man kanske inte kan gå till affären och köpa det, kan jag lova att det finns på internet om man letar tillräckligt länge, eller på en liten specialaffär i nåt hörn på en gatan nånstans i en stad. Speciellt här i New York. Jag är säker på att för rätt pris kan jag få tag på både falukorv, leverpastej och julskinka här i krokarna. Nu finns det till och med en affär som säljer lösgodis. Långt ifrån mig, och väldigt mycket dyrare än vad jag som svensk är van vid. Men det finns!

Inte nog med att det finns ovanliga varor, utan även en oändlig variation på varor. Det kan handla om olika märken, olika smaker, olika storlekar, olika priser och kvalitet. Att handla något så vanligt som pasta kan ta en hel evighet om man inte är säker på vad man vill ha. Vill du ha chips? Ibland kan det finnas en hel varugång med chips att välja mellan. Det känns lite överväldigande emellanåt. Alla dessa val.
Lånad från italymagazine.com

Att handla på nätet är min melodi. Där kan man få tag på ALLT. Snabbt och relativt billigt dessutom. Jag har varit med om att jag beställt saker i Sverige som har tagit flera veckor att få. Beställningar från H&M till exempel. Nu har H&M öppnat webbutik även här och då kommer kläderna inom en vecka. Från de allra flesta säljare kan man dessutom få gratis frakt. Ibland är det alltid gratis, ibland om man kommer upp i en mindre summa (oftast inte så väldigt hög summa). Verkligen bekvämt. Speedad frakt också! Inom 24 timmar kan man ofta få det man beställt om man betalar några kronor extra.

Det finns många olika hemsidor som erbjuder hemkörning av matvaror. Bara att shoppa på nätet och för drygt 50kr så skickas det hem den dagen du väljer. Smidigt som tusan. Handlar man mycket mer än tänkt på en fysisk mataffär kan man be om att få maten hemkörd för samma summa. Inte hos alla handlare, men väldigt många. Hemkörning av all sorts mat från restauranger finns så klart också. Är du sugen på kinamat? Beställ via internet eller telefon och det kommer inom 30 minuter. Indisk mat, en stor köttbit, hamburgare. You name it, det finns.

Vissa affärer har öppet dygnet runt. Andra affärer öppnar 06 på morgonen. Det är klart att man blir så himla bekväm när affärer har öppet dag som natt. Bara att springa ut och handla huvudvärkstabletter, bröd eller godis. Vad man än behöver.
Jag kommer ihåg när jag var au-pair och min värdmamma (alltså mamman i familjen) var uppe tidigt en morgon innan hon skulle till jobbet. Hon kom hem utifrån klockan 06.30, precis då jag vaknade. Hon hade varit till affären för att handla något, men var tvungen att komma hem igen eftersom de inte öppnade förrän klockan 07.00! Därför var hon mäkta irriterad också. Varför kunde de inte öppna tidigare??
Givetvis beror det på var man bor i landet. En liten by mitt i ingenstans har andra förutsättningar än staden som aldrig sover New York!

Våffeljärn med Musse Piggform...Nödvändigt? Kul, absolut? Men nödvändigt?
Mustachnappar för bebisar. Helt sant!

Varför inte?
Praktiskt! Men nödvändigt?

söndag 1 december 2013

Det enda som fattas är snö!

Första advent är äntligen här! Jag pratade med en mamma i parken idag som frågade hur gammal lillebror är. Jag sa att han är född den 10 september så i princip tre månader gammal. Både jag och hon hajade till. Tre månader sedan det var september? Kan det stämma? Ja. För första december är nu. Dessutom första advent. Givetvis firades detta med att se årets julkalender på datorn, tända första adventsljuset och så öppna adventskalender. I år har N två adventskalendrar. Ena är en legokalender med pirattema. Det visade sig vara en riktigt bra idé! Hon fick en legogubbe i första luckan. Den tog hon lade till lite andra legobitar och lekte i tre timmar!
Den andra är en sorts aktivitetskalender för att påminna oss alla att det inte bara handlar om presenter under julen. Det gäller också att ta hand om varandra. Så i den kalendern har jag skrivit olika uppdrag som N ska göra. Det kan handla om att skänka en slant från spargrisen till ett ändamål, göra lite julgodis till en granne, ringa någon och berätta att hon älskar personen, ta en fika (det är viktigt att ta hand om sig själv också!) eller att ge någon en komplimang.
Årets adventsljusstake som jag och maken knåpade ihop igår

N väntar på att få lite adventsfika
Efter en tur till parken åt vi fika. Lussebullar och pepparkakor med Ikeas julmust. Kan det bli juligare? Säkert. Men här känns det riktigt mycket att julen är på väg. Det enda som fattas är vädret. Här har det varit säkert 10 plusgrader. Lussebullarna gjorde jag till dotterns klass och fick ett gäng över. I tisdags hade de Thanksgivingfirande som vi var på. Föräldrar i klassen fick laga mat eller baka eller köpa nåt till en stor buffé. Jag gjorde lussebullar och maken gjorde något som kallas för pone, en godsak från hans hemland. Den blev en stor succé! Lussebullarna också, men inte lika mycket. Det kan jag leva med. Jag slår honom nästa år!


N sitter och äter på buffén

Alla barn fick skriva en liten sak de är tacksamma för och läsa upp för oss föräldrar. N skrev: I am thankful for my Swedish family because that I miss them". Och så har hon ritat sin morfar och sig själv.

Jag har dessutom haft lite ledigt från studierna i helgen. Det har varit Thankgsgiving här och dottern har varit ledig både torsdag och fredag. Det kändes riktigt skönt att ta en paus. Jag kände mig trött på att skriva och plugga hela tiden. Efter de här dagarna har jag lite mer energi och lust att läsa och fortsätta plugga. Nu är det drygt två månader kvar på kurserna, sen är det över. Skönt! 

Lillebror i vagnen idag. Han ser ut som en liten teddybjörn i sin overall. Det kom fram en pappa med två barn som hövligt frågade om de fick se på bebisen :) Jag hade honom i knät och lekte med honom så jag vände honom så att barnen fick ta sig en titt. De kikade med stora ögon på H och H hade sin allra suraste min...

tisdag 26 november 2013

Annat perspektiv på vad som är fantastiskt

Många av er vet säkert hur perspektivet förändras lite när man blir förälder. Man går från att tycka att ensamtid är när man går på stan och lallar en eftermiddag och shoppar och tar en lång fika med en kompis, till att ha ensamtid när man går på toa. Om man har tur. Typ lite så. Jag är inte sån som längtar efter att vara ensam. Oftast tänker jag på det efteråt. Jäklars vad skönt det var att gå och titta på kläder helt ensam i lugn och ro, utan att känna sig stressad och orolig (ja, orolig. Små människor syns inte så himla bra mellan klädraderna.).

Att annat perspektiv som ändras är praktiska saker. Plötsligt är det praktiskt att köpa kläder till barnen och aldrig till sig själv. Förrän man inser att man inte har nåt att ta på sig för allt ligger i tvätten. Med allt menas då tre par tröjor och ett par byxor. Ungefär.

Dessutom pratar man gärna bajs vid middagsbordet, olika sorter, färger och konsistens. Helt naturligt är det också. Konstigt nog. Man börjar så sakta lära sig olika språk för att i hemlighet kommunicera förälder till förälder så att barnen inte förstår. Speciellt om ens unge redan kan engelska, då är det fara och färde. Det underlättar om man lär sig samma tredje språk och kommer överens om vilket. Annars kan man göra som vi, försöka spackla ihop en mening av olika språk (lite spanska, tyska, italienska kanske?) plus rövarspråket.

Och så inser man att världens bästa uppfinning INTE är typ datorn eller bilen eller kylskåpet. Inte ens smartphone. Utan en SNORSUG! Genialiskt! Vi hade en till storasyster när hon var liten och köpte en via nätet till lillebror vid hans första förkylning.
Att suga snor ur näsan kanske inte riktigt låter så aptitligt, men det är ingen fara. Inget hamnar i munnen (om man inte är enormt klantig vill säga...har säkert hänt någon. Skulle inte förvåna mig) utan in i en behållare.

LOVE!
Lillebrors tredje förkylning är i gång och snorsugen arbetar friskt. 

måndag 25 november 2013

Så var det december!

Om mindre än en vecka! Vad tusan! Hur gick det här till? I augusti kändes det som en hel evighet. Nu är det alldeles snart dags.
Det är helt klart den absolut "stressigaste" tiden på året för oss. Inte bara för att det är jul. Först och främst är det ju adventskalender som ska fixas inför första december. Nu är ju N så stor att hon ser fram emot det. I år köpte vi en legokalender eftersom jag kände att jag inte riktigt hade tid att fila på en egentillverkad. Jag tror nog att hon kommer att tycka att det är minst lika kul med en färdigköpt. Sedan är det ju också julstök inför första advent. DÅ vill jag ha adventsljusstake. Vi får se hur den ser ut i år. Jag har lite idéer. Det är svårt att vara kreativ när man plugga och är mamma och allt sånt.

Sedan fyller maken år. Och även om han inte är så värst firarglad, så vill jag fira honom på nåt sätt. Därefter är det Ns födelsedag. Det firar vi i skolan och hemma. I år ska jag baka cupcakes, precis som förra året, men i år "fuskar" jag något. Förra året gjorde jag ju egna dekorationer på mina cupcakes, men i år har jag köpt ätliga dekorationer.

Förra årets cupcakes. Det tog tid att knåpa ihop alltså. 
Ibland måste man få fuska. Makens syster kommer och bor med oss en vecka och sedan kommer far min och ena lillasyster den 20e december. Den helgen ska vi ha födelsedagskalas för N. Vi bestämde oss för att ha familjekalas i år och bjuda in 1-2 vänner med familj istället. Nästa år har hon kanske lite fler nära vänner att bjuda och då får det bli ett litet kalas, med inspiration från vad ni tipsade om i år!
Då är det födelsedagstårta som ska göras och mellan varven ska det pluggas och skrivas uppsatser och dessutom ska det bakas inför jul. I år blir det bara pepparkaksbak och min "christmas cake" som förbereds två veckor innan jul. Thats it. Och så julmat ja. Och nyår. Första januari fyller svågern år och dessutom barnens kusin. Ja, ni fattar ju. Även om allt inte sker på en gång, så brukar december flyga förbi i en väldig fart...

fredag 22 november 2013

Amerikanska fenomen del 2

Här kommer del två i min "serie" om amerikanska fenomen. Visst lät det professionellt?
Och än en gång, detta är skrivet helt subjektivt från min sida!

Nästa fenomen på listan är välgörenhet. Det passar väl bra nu när Thanksgiving firas nästa vecka? Denna tid är också välgörenhetens största tid; Thanksgiving, jul och nyår. Här i amerika samlas det ständigt in pengar och mat till olika slags välgörenhet. Man skulle ju kunna tror att denna välgörenhet handlar om att samla ihop till andra fattigare delar av världen, men för det mesta är det faktiskt för människor här, i USA. Vår dotters skola har varje år olika "drives" för att samla antingen mat (som burkar, flingor, etc), Turkey dollars (man donerar några dollar som sedan går till att köpa kalkon till hemlösa eller fattiga familjer till Thanksgiving), gamla vinterjackor och skor (till de som inte har råd att köpa sånt till den kallare årstiden) eller så kunde man i år beställa pajer via Hem-och skolaföreningen (Parents Association) för att antingen ha själv eller donera till en organisation. Vi donerade en paj i år. Det är fint tycker jag. Man känner att man kan göra något för andra i alla fall. Sedan finns det välgörenhet som samlar pengar till olika projekt som trädgårdar i fattiga delar av staden, olika projekt för barn i svårighet, för mammor som bor i slummen---Skolor håller hela tiden så kallade Fundraisers för att samla in pengar till sin skola för att köpa material...Det är också en form av välgörenhet. Listan är oändlig.

Förutom de där "driverna" som skolan gör, finns det också "driver" på affären. Många gånger kan man få frågan när man betalar om man vill donera en dollar eller bara några cent extra till någon slags välgörenhet. Och oftast känns det ju inte så svårt att säga JA. Vad gör en dollar i det stora hela när man precis köpt mat för mycket mer än så, eller en chokladbit man egentligen inte skulle köpt?

Det finns också många olika sätt att donera sin tid till välgörenhet. När jag bodde här i USA första gången fick jag kontakt med en organisation som precis skulle starta upp ett nytt projekt. Projektet handlade om att volontärer skulle besöka äldre i deras hem som sällskap. Många äldre är alldeles för sjuka eller gamla och skröpliga för att ta sig ut själva och de kanske inte har någon familj som kommer och hälsar på. Jag blev deras första volontär för projektet och en gång i veckan åkte jag och hälsade på en kvinna som ursprungligen kom från Jugoslavien under andra världskriget. En otrolig kvinna! Jag besökte henne i ett halvår och sedan fick hon flytta till ett boende eftersom hon inte klarade sig själv. Hon var ändå över 90 år då. Jag fick istället besöka en annan kvinna, som också kom som invandrare fast från Irland. Hon led av en sjukdom som sakta gjorde henne blind och när hon var runt 30-35 försvann hennes syn helt. Henne besökte jag också under drygt 6 månader och sedan flyttade jag tillbaka till Sverige. Detta var en fantastisk upplevelse. Vilka kvinnor och vilka historier de berättade!
Det finns andra sätt att donera sin tid också. Till exempel dela ut mat under högtider, arbeta på härbärgen, hjälpa barn med läxor eller liknande.
Jag är lite kluven till det här med så mycket välgörenhet. Det är tragiskt att de ska behövas i länder som USA och Sverige. I Sverige är det ju ännu inte lika utbrett som här, men på god väg. Ibland känns det som att folk här i USA använder välgörenhet för att lätta sitt dåliga samvete. Skänk det ena och det andra och så är det bra. Varför ska vi vara för allmän sjukvård eller social omsorg via staten? Det är ju bara kommunister som stöttar sånt skit.
Ibland tror jag till och med att det är staten som promotar välgörenheten så att de ska slippa skapa välstånd för alla (republikaner säger jag bara...). Om vi tar exemplet med hälsovård. Igår hörde jag på nyheterna att sjukhusräkningar står för 60% av alla personliga konkurser. 60%!! Och ändå tycker idioterna republikaner att det inte är värt att ha allmän sjukvård? Tänk om dessa 60% hade sluppit sjukhusräkningar. Då hade de haft sitt hus (och betalat mer skatt i form av fastighetsskatt och liknande), sin inkomst (kanske måste de få hjälp från det sociala. Den lilla de kan få här) och varit friska (så att de kunnat jobba och på så sätt bidragit till samhället). 
Men det är ju bara min åsikt.

"Total charitable contributions by individuals, 

corporations, and foundations was an estimated 

$298.42  billion in 2011" Källa: www.grantspace.org

Tills saker här ändras, så behövs välgörenhet och jag hjälper gärna till med det jag kan.

tisdag 19 november 2013

Det är spännande

Det är så himla spännande att följa sitt barns utveckling! Idag blir lilla H tio veckor gammal. Tiden går så snabbt, men samtidigt långsamt på nåt sätt. Jag vet inte riktigt hur det där funkar.
Dessutom är det extra spännande att följa H just nu eftersom jag också studerar två kurser där ena handlar om samspel och den andra om språkutveckling, och jag på nära hålla kan studera en liten människas första trevande försök till kommunikation och samspel. Det är fantastiskt.

H har i dagarna upptäckt att han har händer till exempel. De är oerhört fascinerande tycker han. När han väl ser dem. Det är ungefär som att han ser dem för första gången varje gång han ser dem.
Han har också börjat att försöka ta föremål som vi visar för honom. Han har en "bästa kompis" som är en grön elefantskallra. Det kan också vara en mus? Vi vet inte faktiskt. Jag var stensäker på elefant, men så blev jag osäker.
Varje gång han ser den spricker han upp i ett leende, som om han välkomnar en gammal vän. Det är fantastiskt roligt att se. Sedan "pratar" han med muselefanten en lång stund.
Han försöker också att styra handen mot skallran för att röra den och det blir han bättre på varje dag.
H och hans bästis
Väldigt spännande är det att följa!

Samtidigt som jag läser all litteratur om samspel och språk och allt det där, blir man ju väldigt orolig själv. Gör man allt man borde? Borde man göra ännu mer? Tänk om H hamnar efter på nåt sätt eftersom vi missat nåt eller kommunicerar på fel sätt? Och ännu värre; hur har storasyster N påverkats av oss? Nu är det ju försent, för enligt böckerna så stängs viktiga "fönster" nu när hon är runt sex år...

Man blir helt paranoid! Samtidigt har ju vi alla utvecklats ganska normalt, trots bristen på forskning tidigare. Jag är helt säker på att mina föräldrar inte läste nåt av detta under min uppväxt och jag blev ju ganska normal i alla fall. Som någon sa: "Parents mess you up. They don't mean to, but they do."

söndag 17 november 2013

Måndagslista på en måndag?

Joråsåatt. Glömde bort det där med måndagslistan ett tag. Jag har fullt upp om vardagarna. Fullt ös med alla mina kurser. Eftersom det är några stycken är det lite svårt att hålla reda på när alla uppgifter ska vara inne och när diskussioner ska vara klara. Jag försöker att strukturera upp det. Plus att jag vill börja träna regelbundet och umgås med barnen. Jag har fortfarande inte vant mig vid att säga barnen! Kan inte fatta att jag har TVÅ barn nu.
Här läser N för lilla H, så att han somnar. Hon är en fin storasyster N :)

I alla fall. Här kommer en måndagslista på en måndag för en gångs skull.

Idag är det måndag och jag är glad för att:

  • julen snart är här. Jullängtan brukar vanligtvis komma i slutet av augusti för mig. Men i år har hösten varit ganska varm och skön och ljus. Då känns julen långt borta. Så plötsligt är det mitten av november och julen är en dryg månad bort. I år blir det fullt hus som sagt, pappa och en syster kommer på besök, makens syster och svåger likaså (de i Seattle). Alla ska dock inte bo hos oss, men de är i stan. Känns härligt. Lilla H har många att träffa för första gången!
  • lilla H är en så duktig och fin liten kille som sover bra, både på natten och dagen. På dagen är skönt att han kan sova några timmar i stöten så att jag hinner plugga, vilket han gör (peppar peppar. Man ska inte jinxa!). Plus att jag för det mesta får långa nätter att sova ut på,även om han vaknar några gånger och villa ha mat.
  • kurserna jag läser just nu faktiskt är intressanta och ger ny information. Algebran. Ja, den går. Bättre och bättre. Kanske är det så att min hjärna äntligen är redo att ta emot matematikinformation? Jag tror banne mig det. Faktiskt lite spännande. Tack och lov så är maken expert och kan förklara om det är nåt jag fastnar på. Det är skönt att ha nån att fråga om råd. För er som är intresserade finns det också en bra hemsida som jag brukar ta hjälp av som förklarar matematiska begrepp och formler väldigt bra. www.khanacademy.org heter den. Kika in!
  • för att det, bland alla hemska nyheter, också finns lite fina saker att läsa om på  Goodnewsnetwork
  • jag har en fantastisk familj som alltid finns där! Det viktigaste av allt faktiskt.

onsdag 13 november 2013

Amerikanska fenomen del 1

Det finns en hel del fenomen här i amerika som man kanske inte är så van vid där hemma i Sverige. Innan jag fortsätter vill jag bara påpeka att detta är ett helt och hållet subjektivt inlägg och bör inte appliceras på hela amerika. Men det visste ni så klart! (precis som ni vet att alla svenskar inte är blonda, blåögda och storbystade. Det där med storbystade föll redan på inledningen, eftersom dryga hälften av svenskarna inte ens har bröst. Eller borde ha i alla fall...Ja, ni hänger med.)

Jordnötssmör! Det hade jag en alldeles speciell inställning till innan jag kom hit. Det var mycket fett, onyttigt och väldigt dåligt. Djävulens påfund. Jag kan väl säga att jag ändrat inställning drastiskt. Inte bara för att jag flyttat hit, men också eftersom jag dessutom blivit intresserad av träning och kost med tiden.
Här i amerika är det populärt med "peanut butter and jelly sandwich", vilket i princip är bröd med "sylt" eller liknande marmelad med jordnötssmör. Ryktet går att Elvis åt ihjäl sig på sin specialmacka - jordnötssmör, banan och BACON. Låter väl mumsigt? Jag skulle tro att det smakar ganska gott. Bacon har jag dock inte provat med jordnötssmör. Fast bacon är alltid gott.

Här i New York finns en sandwichshop som riktat in sig på jordnötssmör i alla dess former. Länken hittar ni HÄR. Jag har länge tänkt besöka det stället, men det har liksom inte blivit av. Men en dag så...


Man kan äta jordnötssmör med allt möjligt. Jordnötssmör med skivad banan, med äpple, i kakor, godis, med pretzels (typ salta pinnar)...Möjligheterna är oändliga! Numera älskar jag jordnötssmör. I rätt mängd och av rätt sort. Jag skrev ju tidigare att man hemma i Sverige nästan tror att jordnötssmör är djävulens påfund och det stämmer ju inte. Förutom på en punkt. Det FINNS jordnötssmör som djävulen tillverkar. Nämligen SKIPPY. Köper man och käkar det, är smöret inte så nyttigt. Det är laddat med massor av socker. Och så smakar det väldigt bra. När jag väl börjar äta Skippys jordnötssmör kan jag knappt sluta. Kombinationen av socker och fett är gudomlig...

Man ska istället rikta in sig på till exempel Kung Markattas jordnötssmör, som endast har jordnötter som innehåll. Och vissa har en gnutta salt. Jag föredrar saltat.
Det finns också en som jag brukade köpa på Coop som är ekologisk och bara innehåller jordnötter; Green choice.
Dessa kan man äta med ganska gott samvete även om de innehåller många kalorier.

Här finns det också andra sorters smör som cashewsmör och mandelsmör. Mandelsmör skulle jag kunna äta hur mycket som helst av.
Alla dessa kan man göra själv väldigt enkelt. Vill man göra mandelsmör ska man rosta mandlarna i ugnen lite grann. Sedan mixar man i matberedaren en lång stund, tills fettet ur mandlarna pressas ut. Det ser ut som om inget händer på ett tag, men fortsätt mala på så händer det grejer!
Definitivt djävulens påfund. Gott, gott, gott...Som en drog!

Som sagt. Säg efter mig: Skippy är djävulens påfund (men kan med gott samvete intagas en matsked i veckan...men göm burken på en gång innan djävulen säger åt dig att käka hela burken), men Green choice är en gåva från högre makter!

Tips på sätt att intaga jordnötssmör och andra nötsmör:
med banan eller äpple
salta pinnar
i kakor
med grekisk yoghurt
på macka med sylt eller utan
i havregrynsgröten
med choklad


Mina mattestudier


När jag gör min segerdans efter att framgånsgrikt ha klarat av kapitel 1 i min algebrabok och känner att jag har stenkoll på matte. För att sedan upptäcka kapitel 2 och problemlösning.

tisdag 12 november 2013

Veteraner, mys och omtanke


Vi har haft ännu en långhelg här hos oss. Igår var det nämligen Veterans Day. En dag då man skänker en extra tanke till alla som tjänat sitt land; soldater och andra som befunnit sig i krig. Därför hade barnen här i NYC ledigt.
Vi passade på att göra nåt alldeles nytt. Nämligen åka skridskor! Förra året öppnades det upp en skridskorink här i närheten. Då kändes N alldeles för liten, men i år, då är det alldeles lagom. Jag hade inte åkt på år och dar. Säkert 7 år sedan sist, men  takterna satt i. Visst är det fantastiskt? Att kroppen liksom kommer ihåg saker, fastän det var så himla länge sen? Som att cykla, heter det ju.
Det gick riktigt bra. N var lite rädd och ville inte släppa handen, men det kommer att gå så småningom! Det blev en liten, liten vurpa, men annars gick det ganska bra. Vurpor hör ju till att åka skridskor.



I söndags gick på en snabbis på en lokal street fair. Olika företagare i området visade upp sig och det var liveband och annat skoj. N gjorde en maracas och lyssnade på musik. Vi tog en korv med bröd och tog det lugnt. På väg dit stannade en äldre man oss på vägen och frågade:
- Could you answer this question? Which one of these three (sa han och pekade på vagnen, N och mig) is the most adorable?

Vi svarade med ett leende och det verkade vara alldeles rätt svar enligt mannen!


En kaninballong som vi köpte. Visst är den häftig?

 I lördags gick vi till en skolpark som ligger alldeles nära. Den är ås lagom stor och väldigt fin. Titta bara:




Dessutom fick jag en fin upplevelse och en återtro på mänskligheten. Det finns en liten fotbollsplan där och jag stod alldeles bredvid och tittade på när N gjorde nåt. Jag uppfattade inte att killarna hade börjat spela och skulle använda träden där jag stod som mål. Plötsligt hör jag:
- Excuse me, could you move your baby a bit so he doesnt get hit?

En tolvåring som hövligt ber om att flytta mig själv och vagnen så att de inte gör illa oss. Det är väl fint? Att de ens tänkte på att jag stod där...

JA, mänsklighetens fina sida finns fortfarande!

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...