2015 - året som gått

2015 var ett alldeles lugnt och bra år på alla sätt. Det startade lugnt och slutade lugnt. 2015 erbjöd mycket jobb och jobberbjudanden, många val.
Nya bekantskaper som har visat sig bli mycket goda vänner (Looking at you K! ;))

Vintern var lång och kall. Mycket snö och mycket slask. Våren blev extra välkommen med värme och grönska, liv.

Sommaren innebar jobb, men vi reste också till Sverige för första gången på tre år och fick träffa familjen. Värt guld! Sonen introducerades för majoriteten av familjen. Efter resan kändes det så himla bra. Batterierna var laddade och humöret var bättre.

I september fick jag erbjudande om nytt jobb - ett jobb som jag verkligen ville ha. Det var så klart en turbulent tid då jag var tvungen att säga upp mig från mina två andra jobb. Och sedan börja pendla mycket längre, till en annan stat. Det var dock ett bra val och jag trivs som fisken i vattnet än så länge.

Hösten gick snabbt. Swish! Och så var det jul!

Julen var lugn och fin. Mycket familj och mycket god mat. Lugna dagar utan krav. Inga måsten. Välbehövligt!

Nyåsafton blir likadan. Lugn och fin!

Ett bra år med andra ord!

 Kärlek!

Snart dags att sammanfatta

Julen är över för denna gång. Som vanligt har december gått alldeles för snabbt! 1 december övergår snabbt till julafton och sedan nyårsafton. Man hinner knappt blinka.

Vi hade en jättefin jul med makens familj och svärfamilj. Vi umgicks utan krusiduller. Spelade spel, åt mycket mat och delade ut julklappar. Vi ger mest till barnen, men även jag fick några fina klappar i år. En samsung fit från maken (en klocka som mäter steg, sömn etc liksom fitbit). Från svägerskan fick jag en vattenkokare som jag önskat (och som använts flitigt sedan juldagen) samt 6 månaders fri tillgång till Kindle- bibliotek (läsa hur många böcker som man kan och vill under denna tid). Av svågern fick jag fina produkter från Bodyshop och från makens brorson ett fint halsband. Mycket nyttiga presenter med andra ord.

Barnen fick också exakt vad de önskat. Dottern har en docka (som hon fick förra julen) från American Girl Doll. I år önskade hon en hel del kläder och annat till dockan, vilket hon fick. Plus andra fina presenter från familjen i Sverige!
Sonen är helt besatt av grävmaskiner och andra fordon och han fick en hel flotta av sådana. Grävmaskin, traktorer, båtar och bilar. Nu leker han dygnet runt med dessa! Båda fick presenter som är roliga, men nyttiga och som kommer att hålla länge!

Nu är jag ledig ännu en vecka och det ska bli skönt! Bara ta det lugnt. Idag ska jag uträtta massa ärenden som att skicka brev ;) Sonen har ju ännu inget namn i Sverige! Jag måste skicka in papperen. Sedan har vi ett litet pakebyte över landsgränser, så jag ska försöka ordna med det också under veckan.

Fullt ös!

Att blogga eller inte blogga?

Ibland känner jag att jag kanske skulle sluta blogga?
Är det värt att skriva ett inlägg per vecka som det blivit de senaste åren?
 Ibland har jag massor att skriva om - men väldigt lite tid.
Ibland har jag massor med tid - men inget att skriva om.
Jag brukade skriva fler komiska inlägg, men de senaste åren har jag fokuserat på mer "allvarliga" saker att skriva om.
Jag gillade att ha ett roligt perspektiv på händelser. Kanske går det i faser? Jag ser fortfarande det roliga i allt, men hinner inte skriva om det och så glöms det bort.

Som när jag igår på väg hem, vinkade upp till sonen som stod med sin faster i fönstret och tittade. Jag vinkade och skickade iväg ett gäng slängkyssar. Så plötsligt tittar en halvnaken man ut ur ett annat fönster och vinkar och ler stort!
Bortgjord! Jag skrattade så jag grät på vägen upp till lägenheten...
SOM TUR var var det en granne som jag brukar tala med då och då. Han hälsar alltid. Dock fick jag så klart förklara läget när jag senare mötte honom i lobbyn.

Å andra sidan kikar jag ibland runt på mina gamla inlägg (har bloggat i över sex år nu!) och påminns om hur liten min lilla dotter brukade vara, vilka roliga saker som hon sagt och gjort och andra grejer som vi varit med om. Det är så värdefullt (för mitt minne är som vatten och en sil, rinner rakt igenom!) att se bilder och läsa. Då blir jag mer peppad att fortsätta skriva!

Och så kontakten med alla andra bloggare! Och läsare! Så underbart! Jag har fått flera vänner på detta sätt och bekanta som mejlar och skriver brev utanför bloggens värld också. Det är värt så mycket! Speciellt när man bor så långt ifrån familj och nära vänner i Sverige, kan det kännas lite ensamt ibland, Men så "träffar" man dessa underbara människor via deras bloggar och ja. Ni fattar!

Jag säger som Annika : Utan er läsare=ingen blogg! Alltså en blogg så klart - men inte alls lika rolig!

Det återstår att se. Jag kommer att fundera på detta under mellandagarna! Än så länge är jag med! Ibland får man en sån där identitetskris och man måste reinvent sin blogg ibland...kanske måste jag göra det för att fortsätta? Vi får se!

Dagen före

Julafton imorgon! Vi firar inte jul då, utan vår stora dag är den 25 december, som alla andra amerikaner. Många skolor får inte lov förrän runt den 23e december, likaså jobb. Många jobbar dessutom på julafton. Det kan kännas bakvänt, men man vänjer sig! Förr om åren, i Sverige, brukade vi fira julafton med min familj och sen på juldagen firade jag, maken och dottern ensamma med god mat, lite julklappar, och film. Detta gör vi nu dagen efter juldagen, på annandagen (som inte finns här!)

Imorgon kommer vi att förbereda det sista inför julen. Laga mat, inhandla de sista glömda klapparna och så förstås baka kakor till tomten. För tomten får kakor och mjölk här.

Julgranen kom in i lördags och dekorerades i söndags. Det blev en mycket fin gran till slut!

 Svenska flaggan och älgen med svenska flaggan är nytillkomna för i år. För några veckor sedan gjorde vi dekorationer av saltdeg (liknande trolldeg). Vi målade dessa och satte upp igår.

Vi har också som tradition att varje år köpa en ny dekoration, vanligtvis från ett ställe där vi besökt eller som representerar något speciellt vi gjort.
I år blev det små inslagna chokladbitar (ska föreställa det!) från Hersheys Nöjespark som vi besökte i juli. Dessutom köpte vi en handgjord ängel, gjord utav en fin glasflaska, som vi köpte när vi var i Västerås i augusti.

Vi önskar er alla en riktigt god jul! Hoppas den blir lugn, god och härlig på alla sätt! 

Årets barnkalas

Förra året, när dottern fyllde år vid den här tiden) hade vi vårt första riktiga kalas. Kalas med vänner och grejer. Hon har ju liksom inte haft några nära vänner förrän då. Många har bjudit hela klassen på kalas, men vi har varken råd eller lust att betala tusentals kronor för ett sånt kalas. Istället har vi firat med cupcakes i skolan och sen hemma har vi haft firande med den närmaste familjen.
Men förra året kände vi att hon hade ett gäng som hon umgås med. Temat blev Bakning/matlagning. Barnen fick dekorera ett förkläde och sedan baka egen pizza och dekorera cupcakes. Vi körde också några lekar. Det var mycket uppskattat.

I år körde vi agentparty. Jag har givetvis hittat en hel del inspiration från nätet. Vad skulle man göra utan google alltså?
Vi skickade ut en inbjudan med Top Secret-tema.

 Vi dekorerade dörren med Crime scene - tejp.

 Och gjorde fotspår från hissen fram till vår dörr.

 När barnen kom in fick de fylla i agentpapper, ta fingeravtryck och få ett kodnamn angivet. Kodnamnen blev Blue Lizard, Slate Doll, Peach Unicorn och Orange Rider. Det tyckte barnen var roligt! Därefter fick de klä ut sig lite för att "smälta in".

 Sedan började träningen. De fick testa på att gå igenom en laserbana, lösa gåtor, och sist min inte minst desarmera bomber (svarta ballonger).

 Till dricka fick de sanningsserum (aka äppeljuice).

 Och så lite tårta på det så klart!

Här är det också tradition att ge en påse med små presenter innan barnen går (lite som fiskdamm i Sverige). I en lunchpåse lade jag ett förstoringsglas, en anteckningsbok, en penna, lösmustascher och ett paket russin (lite svenskt ;))

Jag tror att de hade roligt, det hade i alla fall jag! Dock var jag helt slut efteråt!

Årets julkalender

Monica  påminde mig om årets julkalender - på tv. Fantastisk säger jag! Jag älskar deras program "Historieätarna". Så otroligt bra. Och denna julkalender är lika bra. Nu kanske ni tror att jag är den enda som gillar programmet, men icke. Dottern slukar vartenda program! Hon älskar det!
Det är bra på alla nivåre. Man lär sig en hel massa historia och det är dessutom roligt. Mycket humor!

Jag önskar att det kunde vara ännu längre. 15 minuter känns ganska kort tycker jag, men så är jag en historienörd. En av mina syrror skickade själva julkalendern till dottern som också öppnar en lucka efter varje program. Och det roliga är att varje lucka är ett nytt klädesplagg till en pappersdocka. Annorlunda idé, men mycket bra!

Så denna kalender får högsta betyg av oss alla!

Och vi överlevde!

Lucia is done and dusted på vår skola! Och jag överlevde! Vi hade två framträdanden; ett på ett ålderdomshem och ett i kyrkan. Ålderdomshemmet gick mycket bra. Lugnt och harmoniskt. Mycket uppskattat!
Kyrkan var mer kaotisk så klart, men det gick vägen! Hälften av alla elektriska ljus fäktades sönder innan föreställningen, någon sprang ur tåget, en annan grät, men majoriteten lyckades gå i procession hela vägen in, sjunga de flesta sånger och sedan gå ut!

Det värsta kommer sen. När vi är i parken för fika alla barn och föräldrar tillsammans. Att hålla koll på 12-13 barn bland 100 personer eller så, är rena tortyren. Vi har dessutom en tjej som lätt springer iväg. Dessutom kom parkarbetare och skulle prompt köra stora fordon där vi var!

Men vi överlevde!

Utvecklingssamtal

De senaste veckorna har mitt liv kretsat kring att förbereda inför utvecklingssamtal. Vi ska skriva rapporter på varje barns utveckling, få dem godkända av rektorn och sedan skicka dem till föräldrarna. Därefter ska foton och konstverk samlas ihop för att föräldrarna ska få se under mötet. Sen kommer "the big day" - som igår - när vi har 13 samtal inbokade rätt efter varann. Pang! Lite nervöst är det ju att träffa föräldrar och prata om deras barn. Vi är ju så klart positiva i vår approach, men ibland kommer det ju upp lite mindre roliga saker. Som tur var har vi fantastiska föräldrar som är så fina och positiva hela tiden! Några tog med sig lite godsaker till oss lärare (scones och muffins) och det passade bra då vi inte hade tid att käka lunch ens.

Det är i alla fall skönt att det är över. Nu är det bara Lucia som är kvar nästa vecka. Två dagar av craziness. På riktigt. Vi ska lussa på ålderdomshem på torsdag och sen ska vi lussa i kyrka på fredag. Pray for me, mina vänner! Efter nästa vecka kan jag pusta ut!