#45 och motståndsrörelsen

Våra hemgjorda posters

Det blir mycket politik i mitt liv de närmsta åren, jag kan inte hjälpa det. "Du ska inte rro det blir sommar, om inte nån sätter fart.", heter det ju så vackert. Samma sak gäller förändring. Man kan inte sitta ned och vänta på att saker ska ske, eller knäppa med fingrarna. Det hade ju varit bekvämt! Det finns ett citat som lptee: "Be the change you want to see in the world." Jag avser att vara den förändringen. Ingen kam göra allt, men alla kan göra något.

Runtom i landet finns det en ny känsla av samhörighet bland de i motståndsrörelsen. Vi, jag vågar säga vi för jag är med, tyr oss till varann, stöttar varandras på sociala medier, hejar på och samlar styrka att stå emot.
I måndags var det en högtid kallad "President's Day". Vårt firande bestod av att gå i protester. I New York anordnade man en protest kallad "Not my President's Day". Jag, maken, dottern och våra närmsta grannar tog buss och tåg ned till Columbia Circle, beredda med posters med slogans. Min första demonstration, men tyvärr nog inte den sista. Vilken upplevelse det var!
Tusental fridfulla människor med fantastiska posters och skanderande! Det är en speciell känsla att stå invaggad med så många människor med ett och samma mål: att bli av med president #45. Några fina människor med trumma och tamburin slog takten och vi alla ropade: hi, hey ho, Donald Trump had got to go! Och Just love, no fear, refugees are welcome here! Eller denna dänga: We need a leader, not a creepy tweeter!
Vi var där nere under solens varma strålar några timmar innan vi for hemåt igen.

Dotterns poster!

Det finns såklart mycket mer att göra innan jobbet är avklarat. Denna vecka var dock väldigt framgångsrik på alla sätt eftersom bland annat Michael Flynn fick avgå pga kontakter med Ryssland. Det var fint.