Livet och döden

För en vecka sen fyllde H år. 5 år, en stor ålder här i USA. Det är nämligen då man börjar den "riktiga"skolan i en klass som heter Kindergarten. Det ska likna Förskoleklass lite, men påminner mest om åk 1. I kommunala skolan är det mycket sitta vid skolbänk i Kindergarten och alldeles för lite rast och lek i en svensk åsikt.
H går Kindergarten där jag jobbar och där är det annorlunda tack och lov. Han går i ett s k Forest Program, ungefär som Ur och Skur. Så fantastiskt bra!

I alla fall. Efter en dag av firande förra måndagen kom vi hem från skola/jobb och är på väg mot hissen. Det är lite ståhej nere i lobbyn, som det kan vara ibland ni vet. En granne som vi är väl bekanta med kommer med oss in i hissen och hans annars så glada ansikte är allvarlig och ledset.
"Something happened today" sa han. "R passed".

R är vår super (vaktmästare ungefär) som bor och jobbar i vår byggnad och har gjort väldigt länge. Vi har känt honom över 11 år. Jag pratade senast med honom på söndagen. Brukar alltid skämta och skoja. Har hämtat N på skolan några gånger när vi behövt hjälp. Otroligt snäll och generös.
Under dagen hade han dött knall och fall. Hittades på sitt kontor, redan borta.

Vilken chock! Hur kan en sån levande människa vara död på en minut? 59 år gammal. En dag glad och levande, full av liv, andra dagen borta för alltid? Hela veckan har liksom varit overklig. Uppdateringar om hans begravning har satts upp och en minnesposter och ljus. Varje gång jag passerar känner jag ett styng i hjärtat. En människa till som man aldrig mer kommer att hälsa på, skoja med...som man brukade se dagligen.
Helt otroligt. Så snabbt ett liv kan slockna. Var rädd om nära och kära. En klyscha som alltid sägs när något sådant här händer. Ack så sann. Ge varandra en kram, ett leende. Bättre en gång för mycket än en gång för sent...

Låt oss tala om byxor

Så igår, när jag skulle träffa en vän på stan, var jag tvungen att använda byxor för att det var lite kyligt. 20 grader. Helt sjukt konstigt att ha på sig byxor efter hela TRE MÅNADER i shorts! Det kändes instängt och knasigt kan jag tala om. Så allvarligt att jag på riktigt övervägde att kanske köpa massa yogatights att använda i höst och vinter. Jeans alltså. Jag har alltid älskat jeans. Kanske är det en ålderskris jag upplever så här nu när jag fyllt 36? Andra köper Ferraris, motorcyklar, eller plastikopererar sig. Jag? Yogatights!

Det ska vara lite kallare ett par dagar och sen kommer det återigen att ligga runt 30 grader några veckor till! Man ska inte klaga i alla fall.

Hösten!

Hösten är tydligen på ingång. Det som tyder mest på det är att höstterminen på jobbet har startat. I år har det varit ganska nytt för mig på den fronten. Dels har min kollegadelvis gått på mammaledighet! Hon ska bli mamma för första gången i oktober! Så spännande! För min del blev det också spännande eftersom jag skulle få en ny kollega. Hela sommaren har jag funderat på vem det skulle vara av alla som jobbar på skolan. Eller skulle jag få en helt ny person som är nyanställd? Tack och lov blev jag ihopparad med en underbar tjej som jag gillar väldigt mycket! Och första veckan gick suveränt tillsammans. Det bådar gott inför framtiden!
Sedan blev det för mig, alldeles färska barn, något yngre än jag vanligtvis har (de här är precis tre år eller ska fylla tre år). Och ett nytt klassrum.
Snacka om att ha mycket nytt för sig!

Så här ser vårt klassrum ut i år. Det kommer förmodligen att ändras under årets gång, men just nu ser det ut så här.

Hösten ja. På ingång. Sen att vädret är soligt med 35 grader kanske inte gör nåt? Idag gick vi till stranden eftersom det är holiday här. Labor Day. Det var riktigt trevligt!