Livet och döden

För en vecka sen fyllde H år. 5 år, en stor ålder här i USA. Det är nämligen då man börjar den "riktiga"skolan i en klass som heter Kindergarten. Det ska likna Förskoleklass lite, men påminner mest om åk 1. I kommunala skolan är det mycket sitta vid skolbänk i Kindergarten och alldeles för lite rast och lek i en svensk åsikt.
H går Kindergarten där jag jobbar och där är det annorlunda tack och lov. Han går i ett s k Forest Program, ungefär som Ur och Skur. Så fantastiskt bra!

I alla fall. Efter en dag av firande förra måndagen kom vi hem från skola/jobb och är på väg mot hissen. Det är lite ståhej nere i lobbyn, som det kan vara ibland ni vet. En granne som vi är väl bekanta med kommer med oss in i hissen och hans annars så glada ansikte är allvarlig och ledset.
"Something happened today" sa han. "R passed".

R är vår super (vaktmästare ungefär) som bor och jobbar i vår byggnad och har gjort väldigt länge. Vi har känt honom över 11 år. Jag pratade senast med honom på söndagen. Brukar alltid skämta och skoja. Har hämtat N på skolan några gånger när vi behövt hjälp. Otroligt snäll och generös.
Under dagen hade han dött knall och fall. Hittades på sitt kontor, redan borta.

Vilken chock! Hur kan en sån levande människa vara död på en minut? 59 år gammal. En dag glad och levande, full av liv, andra dagen borta för alltid? Hela veckan har liksom varit overklig. Uppdateringar om hans begravning har satts upp och en minnesposter och ljus. Varje gång jag passerar känner jag ett styng i hjärtat. En människa till som man aldrig mer kommer att hälsa på, skoja med...som man brukade se dagligen.
Helt otroligt. Så snabbt ett liv kan slockna. Var rädd om nära och kära. En klyscha som alltid sägs när något sådant här händer. Ack så sann. Ge varandra en kram, ett leende. Bättre en gång för mycket än en gång för sent...