Allt väl

 Sist jag skrev var i juni! Tänk vad tiden har rusat iväg! Nu har det gått nästan sex månader sedan vi flyttade och det känns som att vi flyttade igår samtidigt som att det känns som att vi bott här länge redan.

Allt har flutit på bra. Barnen har börjat skolan och allt fungerar bra. Deras svenska har skjutit rakt upp och nu pratar t o m H självsäkert på svenska. Mitt eget nya språk går alldeles utmärkt - teckenspråk! Jag har lärt mig otroligt mycket under de här månaderna. Jobbet är ju ganska annorlunda mot vad jag är van vid från de senaste åren i USA. Där jobbade jag på förskola och nu arbetar jag på grundskola (mellanstadiet för att vara exakt) med teckenspråk som språk. Snacka om vändningar! Jag trivs bra och har känt mig otroligt välkommen både på arbetet och dit vi flyttat.

Känns verkligen som hemma direkt. Sverige är fint på så många sätt! Jag saknar NYC emellanåt, men är samtidigt glad för det lugnare tempot som finns här. Det blir säkert bättre när man boat in sig lite mer och skaffat några vänner på orten. Nu har jag ju vänner från jobbet, men de bor ju en bit bort :) 

Drygt två veckor kvar

 Tiden liksom står stilla samtidigt som den rasar på med världens fart. Idag åker det stora flyttlasset med grejer som kommer att åka över havet i 6 veckor eller mer innan lasset når Sverige och oss. Det är ju spännande kan man säga. För oss är det drygt två veckor innan planet går hemåt. Ja, hemåt! Det är ganska konstigt. Just ordet "hem" är ju så olika för alla. Vi har ju "hem" på flera kontinenter och det är nog inget man kan göra åt när man är en internationell familj. Hjärtat befinner sig på så många olika ställen hela tiden. Det är bara att acceptera det. Ibland är det extra jobbigt när det värker och man saknar. Andra gånger är jag så tacksam att tillhöra en familj som har rötterna spridda över världen! Det ger ett sånt otroligt djup känner jag. Ett djup i själen, ett djup i ens personlighet, ett djup i perspektiv och ett djup i sättet att leva. 

Som en vän till mig nyligen sa, man får se livet i kapitel. Detta är ett nytt kapitel i boken om livet. Vem vet vad det kommer att innehålla full ut? Inget är någonsin för evigt, även om det ibland kan kännas så. Vad spännande livet är egentligen!

Hoppas ni mår bra där ute! Jag läser och glädjer mig åt varje kommentar bara så ni vet!

Uppdatering

 Fortsatt lite lugnt här på bloggen. Fullt upp med flytten och allt vad det innebär med planering, packning och resten av livet som pågår samtidigt. Vi är redo att flyga ut i mitten av juli på vårt nya äventyr i Sverige. Känns både roligt och lite ledsamt på samma gång. Det kommer ju att vara ganska stor skillnad på där vi kommer att bo och här i NYC. Både på gott och ont. Det är ganska livat här i NYC just nu, på många sätt. Lite högre kriminalitet än före pandemin. Å andra sidan är nästan alla restriktioner borttagna eftersom antalet insjuknade i covid är så pass lågt. Fantastiskt! Tack och lov för vaccinering säger jag!

Just nu är det många adjön och farväl som görs. Det kommer att vara ledsamt att lämna alla fina människor här i NY. Visserligen är NYC en hård plats att leva på, men samtidigt är det också en plats med väldigt vänliga och hjälpsamma människor (på sitt tuffa NY-sätt). Som svensk kändes det till en början jättekonstigt att okända människor kommenterar eller pratar med en när man är ute på stan. Folk som ba: Snygga skor du harm var har du köpt dem? Schysst tatuering! 

Eller folk som bara vill prata en stund medan de väntar på bussen eller hissen. Nu tycker jag det är helt normalt och något som jag kommer att sakna när jag kommer till Sverige! Måste fortsätta den traditionen när vi hamnar i vår nya lilla håla där hemma :) Vara lite mer amerikan i det svenska!

Vi flyttar!

 Då var det klart i princip, vi kommer att flytta hem till Sverige igen i sommar! Jag har fått jobb på en skola i södra Sverige och det enda som saknas är en lägenhet. Vi letar med ljus och lykta just nu så håll tummarna att vi hittar något snart! Det är det enda som gör mig nervös. Å andra sidan bör det ordna sig på nåt sätt! Lite nervigt är det. Sjukt mycket att stå i, mycket som ska ordnas innan det bär av. Mycket  man vill göra och många man vill träffa innan vi far...Det är helt klart rätt beslut även om det ibland känns lite sorgligt att lämna. Jag älskar ju NYC på så många sätt och det är otroligt många fina människor som jag kommer att sakna! Staden har lärt mig en hel massa om mig själv, livet och människor generellt. Jag har levt en stor del av mitt vuxna liv här och det är klart att det har format mig väldigt mycket. 

Ja, men hör ni nåt om bostad i Skåna - hojta till!

Påsklovet

 Påsklovet lider mot sitt slut. Det har varit ganska lugn och upptaget på samma gång. Lite småpyssel inför något nytt (kan inte avslöja det än) och mycket vila. Vädret har varit ömsom varmt och ömsom ganska kyligt! Ingen reson alls på det hela. Idag och imorgon ska det regna. Första april imorgon, kan ni tro? Det är ju helt galet. 

Jag ser fram emot nya tider, ny värme och vårens fantastiska färger! Och sen sommaren så klart. Det är mycket spännande på gång!

Vår och lov

 Äntligen vårlov! Förra året stannade ju världen upp just då jag gick på påsklov/vårlov. I år ser världen något annorlunda ut. Fortfarande inte hel och frisk, men en liten liten ljusning där i mörkret. Förra året satt jag hemma i lägenheten och hörde inte ett enda ljud utanför byggnaden. De enda fordon som körde förbi var ambulanser och nån enstaka bil. Nu hör jag bil efter bil efter bil som passerar.

I år är också lovet lagt ett par veckor senare vilket betyder lite varmare väder. Idag hade H skola (han går ju endast 2 dagar per vecka fortfarande, resten är online) och jag passade på att börja springa igen. Jag älskar ju egentligen att springa men har ofta ett par års uppehåll av olika anledningar. Ni vet, livet som kommer emellan, eller lusten som försvinner. Tack vare att jag har en motionscykel hemma sedan förra året så kändes inte dagens löprunda speciellt jobbig. Bara en massa endorfiner som rusar runt i kroppen. En sån jäkla bra känsla det är! Nästan som att man blir hög! Inte för att jag vet hur det känns, men jag kan föreställa mig! :)

Nu ska jag fortsätta springa ett par dagar i veckan och även mer under sommaren då jag är ledig. Mitt mål är att springa ett helt maraton nästa år då jag fyller 40! Förra gången, för fyra år sen då jag fyllde 35 var målet ett halvt maraton. Denna gång ska jag up the game lite och köra ett helt! Wish me luck!

Det var kortlivat

 Efter helgerna, för att minska riskerna med Covid och allt, så gick vi två veckor online där jag jobbar. Det var ganska skönt att slippa jäkta tillbaka fysiskt till jobbet även om det är ganska svårt att undervisa fyraåringar över datorn!

Vi kom tillbaka förra tisdagen, 19 januari. Alla var himla glada att se varandra igen! Speciellt barnen. De saknar ju att umgås. Tyvärr blev det kortlivat då en av våra lärare testade positivt över helgen som var. Vi kom alla in till jobbet som i måndags, och de flesta gick och testade sig för säkerhets skull den morgonen. Det visade sig att två personal till testade positivt där och vi fick stänga skolan från och med tisdag. Under veckan har fler testat positivt (barn i klassen med sjuka lärare och vaktmästare etc). Jag måste testa igen nästa vecka eftersom jag var nära kontakt med speciellt en lärare som är sjuk nu. 

Inte nog med det. Hs klass är numera i karantän. Vi fick ett samtal från the situation room som de kallar det här om detta i onsdags. Någon i hans klass testade positivt och han var nära kontakt i måndags. Jo men så att. Det går riktigt bra nu. H ska också testas nästa vecka för säkerhets skull. 

Testet är ju inte så där jätteskönt men det känns som att man vänjer sig ju fler gånger man tar det. Hittills har jag tagit det tre gånger. Nästa vecka blir det fyra gånger. Förhoppningsvis går vi tillbaka igen den 8 februari, men vi får se. Det är många som är sjuka just nu...

Hoppas ni alla mår bra där ute!