Äntligen vårlov! Förra året stannade ju världen upp just då jag gick på påsklov/vårlov. I år ser världen något annorlunda ut. Fortfarande inte hel och frisk, men en liten liten ljusning där i mörkret. Förra året satt jag hemma i lägenheten och hörde inte ett enda ljud utanför byggnaden. De enda fordon som körde förbi var ambulanser och nån enstaka bil. Nu hör jag bil efter bil efter bil som passerar.
I år är också lovet lagt ett par veckor senare vilket betyder lite varmare väder. Idag hade H skola (han går ju endast 2 dagar per vecka fortfarande, resten är online) och jag passade på att börja springa igen. Jag älskar ju egentligen att springa men har ofta ett par års uppehåll av olika anledningar. Ni vet, livet som kommer emellan, eller lusten som försvinner. Tack vare att jag har en motionscykel hemma sedan förra året så kändes inte dagens löprunda speciellt jobbig. Bara en massa endorfiner som rusar runt i kroppen. En sån jäkla bra känsla det är! Nästan som att man blir hög! Inte för att jag vet hur det känns, men jag kan föreställa mig! :)
Nu ska jag fortsätta springa ett par dagar i veckan och även mer under sommaren då jag är ledig. Mitt mål är att springa ett helt maraton nästa år då jag fyller 40! Förra gången, för fyra år sen då jag fyllde 35 var målet ett halvt maraton. Denna gång ska jag up the game lite och köra ett helt! Wish me luck!
Inlägg
5 kommentarer:
Wow, vilket mål! Lycka till och heja! Det klarar du, så målmedveten som du är 🥰 kram
Oj vad kul och så duktig du är, spännande. Och motionscykel är verkligen bra och även som komplement till annat, den smörjer knäna så bra och att man kan spurta lite då och då varierat med lugnare tramp och det lär vara toppen enligt Mosley så jag gör det, haha. Kul att "se" dig och hoppas allt är bra med dina fina kära./Monica
Iaz: Hej fina! Tack!! :)
Monica; Hej vännen! Vad kul att höra av dig! Har försökt gå in på din blogg men verkar som att du slutat blogga ;( Saknar dig och dina inlägg! Hoppas allt är bra med er!
Allt är bra tack, ja förutom att det är ett viruskrig i hela världen men annars har vi egentligen inget att klaga på, behöver ju inte ens bekymra oss om jobb och allt vad det innebär som pensionärer, vi blir inga gnälliga såna, haha. Hoppas att din familj och släkt mår bra här hemma också och ni där, era söta gulliga barn och ni. Ta hand om er väl och ja, nu känns det som jag slutat blogga, ha det fint och bra och hälsa gullungarna.
Skicka en kommentar