Life is like a box of chocolate...

...you never know what you are gonna get. Fast är det egentligen så? För ofta får man ju en Aladdinask och den är ju mer bekant än den egna fickan. Man har redan sina favoriter som man självklart väljer först (eller slåss för) och sedan är det ju de äckligaste kvar som man sympatiäter när de goda är slut. Får man istället en ask med belgisk choklad vet man ju också att det kommer att smaka sött och gott, men eftersom det i princip är 1 kg av samma sort och smak blir man trött efter en så där fem bitar (att man fortfarande äter upp resten hör ju inte hit!).

Nej, jag skulle nog säga att livet är som en jolle ute på öppet hav. Man har paddlat ut och hamnat mitt i ett outgrundligt hav och man har ingen aning om vad som ska komma. Ofta ror man där ensam, men plötsligt kan saker förändras. En storm river upp och bildar stora vågor. Man är nära att kapsejsa men räddas i sista stund av solen som dyker upp på horisonten. Ibland är det soligt, varmt och klar sikt. Beroende på i vilket hav man valt att ro i kan man få sällskap av sjungande delfiner - eller köttätande hajar. Ibland får man sällskap av andra jollar som är på väg någonstans och man slår följe en bit. Ibland kan det komma en jättestor båt, ett fartyg, som hotar att krossa en under sin vikt, men för det mesta passerar den bara mycket nära och man kan torka bort en mindre sjö av svett som bildats. Oftast är man dock ensam.Det finns miljarder jollar ute på samma hav, men eftersom havet är så enormt träffar man inte på så många åt gången...vissa jollar lever ensamma hela livet, medan andra bildar stora grupper...

Den här bloggen handlar om min lilla jolle som är på äventyr i det hav som kallas livet.