Dagen före

Imorgon börjar allvaret. Lång pendling, nya kollegor, nya barn, nytt klassrum, nya rutiner. Visserligen inte all på en gång för mitt nya arbete börjar med en studiedag för lärare. Ganska skönt ändå att börja så! På tisdag kväll är det dessutom föräldrakväll vilket betyder sen kväll för oss lärare, men samtidigt en chans att träffa föräldrar och prata en stund.

Med många nya "hej" blir det också en del "adjö" tyvärr. I fredags var det sista dagen på skolan och även på barnvaktsjobbet. Det kändes jobbigt att säga farväl. Jag har ju trivts väldigt bra på båda ställen och jag kan skatta mig lycklig som faktiskt har något som är så svårt att ta farväl utav. Det är inte alla som har det!
Jag hade gärna stannat kvar på skolan, men tyvärr såg det inte ut som om jag någonsin skulle få heltid eftersom skolan är så pass liten. Dessutom skulle lönen ändå bli sämre på en heltidstjänst. Just nu i alla fall.

Så imorgon börjar ett nytt kapitel! Detta blir bra!

Det är inte bara att börja jobba inte!

Om man nu skulle tro att det bara är att vandra in på sitt nya jobb och börja jobba, tror man fel! Jag har en hel lista på saker som ska ordnas:

- Fingeravtryck. Nationell databas över begådda brott är väl alldeles för organiserat, tycker USA. Alla stater har alltså sin egen databas och eftersom jag nu ska jobba i en annan delstat än New York måste jag boka tid för fingeravtryck nånstans i New Jersey. Jag får låna en bil på lördag för att fara över vattnet och ta mina fingeravtryck. Att åka tåg och allt sånt funkar inte så bra i NJ märkte jag när jag bokade tid...

- Första hjälpen. Vartannat år måste man uppdatera sin kurs och eftersom det var mer än två år sen måste jag gå en kurs igen. Detta skulle jag gjort på mitt gamla jobb nu i vinter, men eftersom jag börjar på det nya jobbet måste jag se till att fixa det själv. Vilket betyder att jag får ta ca åtta timmar en helgdag för att gå CPR, som det heter här. Det är ju en bra kurs, men jag hade hellre tagit den på nån personaldag istället...

- Hälsokontroll. I går gick jag till min husläkare för en hälsokontroll. Nya jobbet vill veta att jag är frisk och kry och kan jobba.

- Tuberkulostest vill man också ha. Som tur är funkar det med det jag tog för mitt första jobb här i USA för tre år sen. Jag fick leta reda på papperen så att jag kan ta kopior. Det är mycket papper som man bör spara på här i USA eftersom centrala register (och register mellan olika myndigheter) är få. Mycket är privat och det finns massor med olika instanser, därav är det svårt att ha allt i samma databas.

- Kolla resväg. Tyvärr kommer min resväg att vara ganska lång. Ca 1.5 timme enkel väg. Det är en ganska direkt väg dock vilket underlättar. En tunnelbanelinje och sen ett tåg som korsar över till New Jersey. Liten promenad och sen är jag framme. Vi håller på att kolla hur mycket det kostar att ha en bil så småningom. Är det så att jag trivs på jobbet kan det hända att vi flyttar så småningom.

Ja, och sen jobbar jag ju fortfarande mina andra två jobb, har två barn och en make etc, så det blir ganska mycket att stå i just nu...

I veckan fick vi också ett paket på posten. Som skulle innehålla böcker från en bloggvän här i USA. Malin hade inte bara skickat med massor med svenska böcker (svenska böcker som är värda sin vikt i guld här) utan också söta T-shirtar, Bamsepussel, pennor, tandborstar, påslakan, vantar, kepsar och till och med en fribiljett till ett museum. Hur hon fick ner allt i paketet är för mig fortfarande en gåta! Sonen blev genast alldeles överlycklig i en flygplansbok som var med i paketet och en gul/svart mössa som han sprang runt med på huvudet. Inomhus. I 25 grader.

En del av det som fanns med i paketet!

Tack!

Det går för jäkla snabbt i vändningarna alltså!

Här har man börjat vänja sig vid vardagslunken igen, upp på morgonen, göra sig klar för jobbet, åka till jobbet, jobba, jobba, jobba, komma hem, äta, lägga barn, träna, sova...
Och så plötsligt ställs allt på ända. Ett enkelt litet mail som jag inte bett om, men som kan komma att ändra vår situation enormt.
Ett mail om ett jobb jag inte sökt. Som damp ned i mitt knä. Bara så där. Som om himlen öppnat sig och släppt ned ett erbjudande inlindat i fint papper. Rätt ned i mitt knä. Och jag tar jobbet och springer av bara tusan.

För tre år sedan, när vi flyttade till New York, sökte jag massor med jobb. Och fick komma till många intervjuer. Bland annat på en skola i grannstaten New Jersey. Vid tidpunkten fick jag flera jobberbjudanden, bland annat från skolan i NJ. Eftersom jag fick ett erbjudande på ett jobb runt hörnet bestämde jag mig för att ta det istället. Det visade sig vara "hell on earth" på många sätt.

I alla fall. Jag trivs på skolan där jag jobbar nu. Väldigt mycket. MEN det är bara deltid och jag måste därmed ha två jobb för att få ihop heltid. Inte helt roligt faktiskt.

Med detta nya jobb är jag en del av ett team (på min nuvarande skola är jag "bara" Assistant Teacher även om rektorn jobbar mot att man istället jobbar kollaborativt) på två som arbetar tillsammans och planerar verksamheten.

Skolan är Reggio Emilia, något som jag dragits till de senaste åren. Ni som inte vet vad det är, kan jag berätta att det är en pedagogik som helt sätter barnet i fokus. De drar i trådarna på olika sätt. Visar barnen intresse kring något speciellt ser vi lärare till att provocera fram frågor och funderingar med hjälp av material och barnen själva. Pedagogiken stammar från Italien och skolan ska faktiskt skicka tre lärare till Italien i år för att fortbilda sig.

Lönen är mer än vad jag drömt om. Inte miljonär, men med tanke på vad jag tjänar just nu - på två jobb - känns det nästan så.

Sonen får dessutom en gratis plats på skolan i tvåårsgruppen. Gratis. En plats som normalt kostar ca 18 000. DOLLAR. om året.

Och just ja, nämnde jag att skolan är "svensk"? Skandinavisk skola för åldrarna 1-5 år. Med svenska influenser som gemensamma måltider (annars på skolor tar barnen med sig lunchlådor som de äter gemensamt vid ett bord). De har en egen kock som lagar veganmat.

Ja, ni förstår ju varför jag vill ha det här jobbet. Det värsta var att ringa min nuvarande rektor och berätta. De har varit fantastiska på alla sätt på skolan och jag kommer att sakna dem. Kanske är den nya skolan hemsk, men det vet man ju inte förrän man testat? Och jag är positiv!

Och just ja. Jag börjar om två veckor. Det är snart. Livet upp och ned som sagt.

I Sverige

När vi var i Sverige passade vi på en dag att besöka dotterns förskola där hon var i 1.5 år innan vi flyttade till New York. Det kändes först lite konstigt och jag vågade nästan inte gå in på förskolans bakgård. Tänk om de inte skulle känna igen oss! Just på gården såg jag till en början ingen lärare som jag kände igen, men så plötsligt dök det upp ett bekant ansikte! DÅ kändes det genast lite bättre. Hon välkomnade oss med öppna armar och visade oss till dotterns avdelning och hennes lärare som alla var kvar! Det var fantastiskt att se hur de kom ihåg dottern och att de blev så glada att se oss! Ännu roligare var ju också att få presentera lillebror! Han trivdes som fisken i vattnet och gick loss på leksaker och böcker och trolldeg. Och dottern kom ihåg både lärare och rummet. Hon frågade efter sin favoritleksak; pippihuset som hon alltid brukade leka med.
Jag är verkligen glad att vi gick dit och hälsade på! Det är en fin förskola det där och mycket fina lärare som jobbar. Lärarna lovade att de är kvar när vi kommer nästa gång ;)

Två år

I veckan firade vi att lilla sonen fyllde två år. I torsdags närmare bestämt. Samtidigt som det känns som att han kom till oss i förrgår känns det ändå som om han alltid funnits där. Det är väldigt konstigt. Jag jobbade ju den dagen men när jag kom hem firade vi med lite pizza och födelsedagscupcakes. Han njöt när vi sjöng för honom och sjöng givetvis med! Vi kommer att fira honom imorgon söndag med ett litet kalas med några nära vänner till familjen. Vi hoppas att kunna vara ute för en liten picknick, men vädret såg lite tveksamt ut så vi får se!

September

Ja, så blev det september?! Vad tusan? I måndags gick jag tillbaka till jobbet igen. Det var som om jag aldrig haft semester liksom. Det kändes som om man var där igår! Denna vecka är det mest förberedelser inför det nya läsåret, vi städar klassrummet och förrådet och kontoret och gudarna ska veta att det behövs.
Lärare är samlare. På riktigt. Oj, en gammal tandborste från 1983?! Ja, men DEN spar vi! Kan vara "bra att ha". I gömmorna i veckan hittade vi en stor samling LP-skivor till exempel. Säkert något som en förälder donerat och som lärarna då tänkte: "kan vara bra att ha!". Vi hittade gamla kartonger, 300 snäckor och stenar (som barnen ändå tar med sig till skolan varje år. Man behöver inte spara ALLA från tidernas begynnelse), plastknivar till förbannelse, ett tjugotal slevar (VEM behöver 20 slevar liksom? Detta är INTE en restaurang eller en cateringfirma!) och en massa annat "bra att ha". Men grejen är att "bra att ha" är INTE "bra att ha" om det inte använts på flera år. Att spara hjälper inte. Så vi har rensat, kastat, sorterat och organiserat och det känns SKÖNT! Nu vet vi också vad som finns gömt där inne och det är lättare att använda det som faktiskt finns. Det fanns en hel del dyra saker som vår rektor köpt in som inte ens använts.

Idag hade vi föräldramöte, men det var inte många av våra familjer som kom. De flesta har haft barn på skolan förut, i den yngre klassen, och de behöver ju inte komma varje år för samma information. Lite trist för oss lärare som tar oss tid att komma på kvällen...Vi fick i alla fall se tre familjer utav 19...

Imorgon är det fredag. Det bästa med att jobba är att fredagar och helgen blir så mycket mer efterlängtade!