New York, New York

Det är vardag att bo i New York nu. Skyskraporna som ramar in promenader, taxibilar som ilar förbi, ljudet av polisbilar som en slags bakgrundsmusik (inte varje sekund, men ofta), myller av människor var du än går och språket som inte är ditt modersmål men som känns lika naturligt som att andas till slut. Det är vardag.

Men ibland. Nu när jag pendlar längre och måste ända nedåt World Trade Center för att åka till en annan stat, är det som om jag upptäcker staden på nytt. Istället för att glo rakt fram när jag går mellan tunnelbana och PATH-train som tar mig till New Jersey, kollar jag uppåt och förundras över hur högt den nya skyskrapan sträcker sig. Den som ersatt de gamla byggnaderna som rasade för fjorton år sedan. Och kikar man in på en annan gata ser man en liten kyrka som fortfarande håller sig kvar, trots att höga byggnader tagit plats runtom. Det är New York - kontraster. Från en gatan till en annan känns det nästan som om man rest till en annan stad. Charmen med New York är svår att förklara. Ofta är det så att man antingen älskar New York eller "hatar" det...
Jag älskar New York. Här finns alla möjligheter i hela världen. Det är inte för intet som uttrycket "If I can make it there, I'm gonna make it anywhere," (från filmen New York, New York).