Ibland känner jag att jag kanske skulle sluta blogga?
Är det värt att skriva ett inlägg per vecka som det blivit de senaste åren?
Ibland har jag massor att skriva om - men väldigt lite tid.
Ibland har jag massor med tid - men inget att skriva om.
Jag brukade skriva fler komiska inlägg, men de senaste åren har jag fokuserat på mer "allvarliga" saker att skriva om.
Jag gillade att ha ett roligt perspektiv på händelser. Kanske går det i faser? Jag ser fortfarande det roliga i allt, men hinner inte skriva om det och så glöms det bort.
Som när jag igår på väg hem, vinkade upp till sonen som stod med sin faster i fönstret och tittade. Jag vinkade och skickade iväg ett gäng slängkyssar. Så plötsligt tittar en halvnaken man ut ur ett annat fönster och vinkar och ler stort!
Bortgjord! Jag skrattade så jag grät på vägen upp till lägenheten...
SOM TUR var var det en granne som jag brukar tala med då och då. Han hälsar alltid. Dock fick jag så klart förklara läget när jag senare mötte honom i lobbyn.
Å andra sidan kikar jag ibland runt på mina gamla inlägg (har bloggat i över sex år nu!) och påminns om hur liten min lilla dotter brukade vara, vilka roliga saker som hon sagt och gjort och andra grejer som vi varit med om. Det är så värdefullt (för mitt minne är som vatten och en sil, rinner rakt igenom!) att se bilder och läsa. Då blir jag mer peppad att fortsätta skriva!
Och så kontakten med alla andra bloggare! Och läsare! Så underbart! Jag har fått flera vänner på detta sätt och bekanta som mejlar och skriver brev utanför bloggens värld också. Det är värt så mycket! Speciellt när man bor så långt ifrån familj och nära vänner i Sverige, kan det kännas lite ensamt ibland, Men så "träffar" man dessa underbara människor via deras bloggar och ja. Ni fattar!
Jag säger som Annika : Utan er läsare=ingen blogg! Alltså en blogg så klart - men inte alls lika rolig!
Det återstår att se. Jag kommer att fundera på detta under mellandagarna! Än så länge är jag med! Ibland får man en sån där identitetskris och man måste reinvent sin blogg ibland...kanske måste jag göra det för att fortsätta? Vi får se!
Inför Thanksgiving.
7 timmar sedan
Inlägg
8 kommentarer:
Jag hoppas innerligt att du väljer att fortsätta blogga kära vän. Jag tycker så mycket om din blogg och din röst här i bloggvärlden. Och vilken resa ni har gjort under alla dessa år. Från Usa, till Sverige och nu tillbaka i USA igen och det har varit så härligt att få följa med er och få små glimtar av ert liv. För min del handlar det inte om hur ofta en bloggare uppdaterar. Det är människan bakom bloggen som är det viktiga tycker jag och alla vi som inte har bloggandet som yrke kan nog känna igen oss i att tid och lust får styra hur ofta det blir inlägg på bloggen. En sund inställning. Och precis som i världen utanför skärmarna så är vänskapen inte beroende på hur ofta man hörs/ses. Den bara är. Så kära vän, jag hoppas att du fortsätter att blogga när du har tid och lust OM du har tid och lust. Vi finns här, det vet du och blir lika glada varje gång det dyker upp ett nytt inlägg.♥
God jul och ta hand om varandra!♥
Kram Lotta
Jag märker en himla skillnad på bloggarna nu och "förr". Först var det många som både läste och kommenterade, sedan kom iPhone och andra smarta telefoner och kommentarerna blev färre men det var lika många läsare. Nu är det färre läsare och inga kommentarer. Jag har förvisso varit borta från bloggen ganska länge, men jag ser på andra bloggar också att det är skillnad. Det är roligt för sig själv, precis som du säger att titta hur liten din dotter var, eller hur man funderade kring en viss händelse mm, men det har mer blivit en dagbok nu, inte en kommunikationskanal. De flesta hänger på Insta eller FB, där är dialogen. Undrar vad nästa stora sociala medie kommer vara?
Om blogger funkar på din mobil kan du kanske göra små utkast när du får idéer, när man sitter och inte gör nåt ändå, typ på tunnelbanan? Så brukar jag göra. Bra att ha när man har tid sen. Hoppas du fortsätter blogga!
Jag känner igen mig precis i dina bloggfunderingar. Jag undrar ibland om mina inlägg är värda något, men sedan är det så mysigt att läsa gamla inlägg från flera år tillbaka. Och bland alla inlägg så smyger det sig in ett och annat som jag blir riktigt nöjd med, varvat med en del (kanske) ganska trista.
Hur ofta man skriver går verkligen upp och ner, men jag hoppas att du fortsätter efter tänkepausen.
Vore tråkigt om du slutade. Men skriv för dig själv, som en dagbok. Som du säger, det är ju roligt att titta tillbaka, men det är ju klart att vill man ha läsare så måste man uppdatera regelbundet. God Fortsättning!
Förstår att motivationen tryter emellanåt, men jag hoppas du fortsätter!
Vore synd om du slutade blogga tycker jag, det är så härligt att så här långt bort ändå kunna få en liten inblick i er vardag. Även om det inte blir så ofta du skriver så är det ändå lika härligt varje gång det finns ett nytt inlägg =) Tycker du skriver väldigt bra, så orkar du så fortsätt gärna =) kram
Jag hoppas att du vill fortsätta blogga men du måste såklart känna att du vill, annars blir det mest ett "måste" och det är ju inte kul. Jag är själv ganska dålig på att gå in och läsa bloggar så de bloggar som inte uppdaterar så ofta passar mig utmärkt! Då kan jag lätt gå in och läsa ikapp och få en överblick :) Hoppas ni får en fin nyårsafton!!
Skicka en kommentar