Sonen och dottern älskar varandra väldigt mycket. De gillar också att driva varandra till vansinne. De leker väldigt bra tillsammans i flera minuter och sen brakar kommunikationen totalt. Oftast slutar det med att sonen blir arg eller skriker för han inte får som han vill. Eller för att dottern börjat leka med hans grejer.
De har många bra stunder också.
Häromkvällen låg jag och dottern i sängen och läste en bok tillsammans. Sonen kommer in. Han släcker taklampan. Sen går han fram till fönstret och släcker nattdukslampan. Det blir alldeles mörkt.
Dottern utbrister:
- Men nu blir jag ju rädd!! (Hon är lite rädd för mörkret)
Varpå sonen genast börjar göra spöklika ljud ifrån där han står på andra sidan rummet...
Inför Thanksgiving.
11 timmar sedan
Inlägg
2 kommentarer:
Lite typisk syskonkärlek låter det som =) Inte alltid så lätt att komma överens hela tiden, även om man tycker om varandra/älskar varandra högt som syskon och familj. Kram på er!!
Jo de kommer nog att gå varandra på nerverna till och från, men ändå vara bästisar. Mina är bra kompisar nästan jämt, men till stor del beror det nog på deras personligheter. De tävlar liksom inte mot varandra så då blir det inte så mycket bråk. Den äldre är väldigt diplomatiskt lagd. Samtidigt är det ju underbart med syskon. Mitt liv skulle se helt annorlunda ut utan min lillebror!
Skicka en kommentar