Något som jag är lite avundsjuk på är de som kommer till New York för allra första gången. Som liksom tappar hakan när de ser alla skyskrapor och som förundras när de går på Times Square och som njuter av att åka tunnelbana. Det är något magiskt att komma hit första gången.
Att bo här är också fantastiskt, men man glömmer magiken. Man knegar på, sliter på jobbet, springer mellan tåg och tunnelbanor, handlar och städar. Det blir vardag. Precis som allting annat. Men så ibland stannar man upp och tar en paus och ser sig omkring. Och där, i den stunden, blinkar det magiska till igen och man kan för en kort sekund se denna fantastiska stad med nyöppnade ögon, innan man återigen riktar blicken nedåt för att inneslutas i verklighetsbubblan.
Liten Hugo
1 dag sedan
2 kommentarer:
Fint skrivet. Förstår känslan. Känner ofta så när jag åker till nån annan engelsk stad än den jag bor i - wow, jag är i England :)
Hoppas att vi någon gång ska få ändan ur vagnen och komma och hälsa på dig, men än så länge har vi ju inte lyckats =/ Kram
Skicka en kommentar