Tandläkarskräck

Jag har aldrig varit direkt förtjust i tandläkare. Det är inte direkt kul att sätta sig i en stol när nån ska kika in i din gapande mun och peta med fan och hans moster däri. Jag har dock haft tur och kunnat stoltsera med ganska friska tänder.
Förutom några hål i barndomen, innan jag var 10, som förmodligen berodde på dåligt borstade tänder...och så tandställningen som tog bort min glugg i tonåren. Annars har tänderna varit fit for fight so to speak. Jag fick byta en amalgamfyllning för 15 år sen ungefär. DET var en chock. Jag gick dit för tandvärk och de såg att min amalgamfyllning förmodligen blivit stel och tryckte ut tanden, typ som att den skulle sprängas. Kul. Och ni vet hur det brukar låta "Gå ut till receptionen och boka en tid för lagning"? Hände inte!
"Jag har tid över nu faktiskt så vi kan fixa det på en gång!" säger hon!? Men alltså va`?? Vad hände där? Såååå mentalt oförberedd var jag kan jag säga.
På ett sätt var det skönt att få det gjort och slippa gå runt i nån vecka och härja upp sig. För det kan ni slå er i backen på att jag gjort, jag är alltid så himla nervös inför såna saker som kan göra ont.
Men det gick ju bra det där. Tanden och allt.

Ja, men så är jag nu här. 15 år senare. I ett annat land. Med tandproblem. Jag har ett hål på höger sida. Också en bit av tanden har liksom blivit "chipped" (vad det nu heter på svenska. Jag har bott på New York too länge now). På min vänstra sida har jag haft ont ett tag när jag tuggat. Inte tänkt så mycket på det. Så PLÖTSLIGT tuggade jag på nåt och en bit av tandkronan föll bort! Say whaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaat`?!?! Jag veeeeet! Tooootaal chock! MIN tand liksom? MIN? Nehej du. Aldrig. Jag är alltså en person som panikgrät under en semester här i USA för att jag plötsligt upptäckt att min framtand börjat flytta på sig pga att min säkerhetstandställning bakom översta tandraden gått sönder (hade varit sönder i flera år, men tänder flyttar på sig ganska långsamt...och så upptäcker jag det under en semester som är sex veckor lång. HUR mycket kunde en tand flytta sig på SEX VECKOR när jag inte upptäckt nåt på FYRA ÅR? Ändå, den paniken! Jag mailade min tandläkare mitt i natten för att få akut tid så snart jag kom hem....)

Jag har en tandläkare här som jag inte riktigt litar på. Jag har varit några gånger och han har inte ens PETAT med en sån där läskig krokgrej ännu. Bara tagit en massa röntgenbilder och sen en gång tagit bort tandsten med nån maskin. Så det var med lätt panik som jag gick in på tandläkarens rum idag. Och det sa jag rätt ut:
"Jag vill behålla så många tänder som möjligt!" med darr på rösten. För i min tanke skulle kanske 50% av tänderna dömas ut och jag skulle få löständer. Minst.

Han tog en miljon fler röntgenbilder. Hummade och hummade när han kollade igenom hela arkivet av mina poserande tänder. Till slut konstaterade han att jag behöver en rotfyllning och sen fixa tandkronan. KAAAtching! Kaaaatching! (Ni vet dollartecken som rullar iväg här...)
Dock måste rotfyllningen göras hos en specialist och allt ska godkännas av min försäkring. Och min plånbok så klart. Den där plånboken är ganska svårövertalad tyvärr, men håll tummarna.

Och jag och mitt mentala tillstånd då? Jag är livrädd. Kommer att ha högt blodtryck ända till jag fixat tanden...mardrömmar. Får ta och ringa mitt försäkringbolag och snacka terapikostnader också misstänker jag...