Den 1a mars här i NY blev det plastpåsförbud. Inga affärer får packa varor i plastpåsar för kunden att ta hem sina varor i. Istället säljs papperspåsar men man uppmuntras att ta med egna återanvändbara kassar.
Det tog ett tag att vänja sig vid. En vecka kanske.
Det roligaste var första dagen på påsförbudet. Jag gick till min lokala affär och checkade ut. Jag hade så klart glömt påsförbudet men köpte inte massor med grejer. Jag kunde bära allt i handen. När jag var klar vid check out, använde mig av den kassa där man kan göra allt själv (som den svensk jag är skyr jag så klart mänsklig kontakt så mycket det bara går!), kom en man för att checka ut och betala. Han upptäckte givetvis att det inte fanns påsar att packa i. Jag vet inte vad som hände med hans hjärna i den stunden, men han stannade upp. Tänkte lite (eller inte!) och sen började han brööla: Baaaags! Baaaaags! Baaaaags! en lång lång stund.
Jag vet inte exakt vad han trodde skulle hända efter att han brölat BAAAAGS tillräckligt många gånger. En uppenbarelse av påsar? Det var i alla fall mycket intressant att observera!
Sedan dess har jag själv vant mig vid att ta med mig kassar. Och för att vara ärlig så fylls mitt hjärta av glädje när jag nu ser de flesta kånka runt på återanvändbara kassar! Det är vackert att se!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Det går ganska fort att vänja sig. Märkligt beteende av mannen 😅
Har alltid med mig kassar. Granncounty tar betalt för kassar. Det gör inte mitt county förutom Lidl och IKEA, däremot får man 5c av för varje kasse man har med sig på Target. Har alltid en tunn tygpåse i väskan ifall jag skulle glömma. Det är absolut en vanesak men hela tiden jag växte upp hade vi med kassar till affären. Mamma och pappa var väl före sin tid eller så ville de helt enkelt inte betala.
Skicka en kommentar