I fredags fick vi reda på att vår fantastiska granne gått bort. Trots att det kanske var väntat kändes det som en chock att höra det. Otroligt sorgligt. Livet kommer inte att vara sig likt. Tänk hur mycket en "främling" kan påverka en!
Annars går vi in i vecka sex på karantänen. Det är mycket att göra på jobbet nu. Vi spelar in videos till barnen, skriver bloggposter till dem, mailar, har möten via nätet. Det går i ett. Just på grund av att man har tillgång till internet, dator och telefon känns det som att man jobbar dygnet runt just nu. I helgen så struntade jag i att kolla mailen. Jag vet att jag fick ett par mail av skolans administration men jag svarade inte. Man måste få vara ledig också!
Nu ska jag spela in en video där jag läser om maskar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Neej, fy vad sorgligt :(
Ta hand om er!
Kram från oss i Orlando.
Åh, tråkigt att höra om grannen. Det är så lätt att fastna i fällan att kolla mailen på kvällen/helgen, men man måste vara ledig för att hinna ladda batterierna ❤❤ Var rädd om dig!
Vad sorgligt med grannen. Vet man om det var Covid? Vi är också inne på vecka sex av karantän här. Det rullar på. Man vänjer sig. Försöker storhandla en gång i veckan. Köpa hämtmat en gång i veckan för att stödja lokala restauranger. Går promenader med hunden. Barnen sitter naturligtvis mycket framför dator men vad gör man? Tur att de inte har sociala medier.
Vi lagar mer mat hemma. Än så länge känner vi ingen som är sjuk förutom en maka till en bekant (själv ej träffat henne) som legat i intentiv vård i över två veckor. Hon är kamerakvinna på en TV-station och ansågs som essential. Som jag förstår det så är Coronan nu borta men hon behöver mycket syrgas och lungorna kan eventuellt vara för förstörda för att hon skall någonsin kunna andas utan extra syre. Även njurarna har skadats. För närvarande fortfarande sövd. Läskigt att höra om. Vi har inte nått vår peak här än även om Maryland är relativt väl förberedd med extra sängar och fler tester. Stay Safe!
Ja försök att stänga av ibland det som inte är livsviktigt eller att det kan vänta lite. Sorgligt när nära drabbas. Jag vet en rad kollegor som är sjuka, några pensionärer gick in i arbetet igen när sjukhusledningen ringde, en vet jag är sjuk sen flera veckor tillbaka, andra är också drabbade, både unga och gamla.
Skicka en kommentar