Hur kunde det gå så fel?

Jordens undergång är mycket närstående! Monica upplyste mig nämligen igår om att Trillingnöten är på väg att uthysas från Aladdinasken! Vadan detta? Har Sverige helt tappat förståndet? Man kan ju undra. De passar väl på när den mänskliga Trillingnöten (aka moi!)är bosatt utomlands! Ersättaren blir tydligen nån slags hallonlakritspralin. Ytterligare ett bevis att Sveriges samhälle är på väg utför. Jag är totalt mållös.  Finner inga ord. Befinner mig i chocktillstånd som sakta byts ut mot obeskrivlig sorg...älskade trillingnöt, R.I.P. Familj och vänner, ni vet vad detta betyder!? HAMSTRA Aladdinaskar med trillingnötter och skicka över Atlanten! Kan man frysa in askar måntro? Kan man kanske till och med frysa in så pass länge att kloning och annan genetisk forskning kommit så långt att man kan återuppliva nöten i framtiden?
Säg ja, please!

Ingen kan vara latare än mig

När man har småbarn är det inte direkt att man behöver oroa sig för att sova för mycket. Ibland kan man dock ha tur, som i helgen då sonen bestämde sig för att vakna klockan 07. Rena rama sovmorgonen!  Trots den extra sovtiden kände jag mig extremt lat under helgen. Och varje helg för den delen. Så snart jag inte behöver gå upp, göra mig redo för jobb och sedan jobba är det som om huvudet och kroppen liksom vägrar kicka igång. Jag blir extra trött och seg och vill inte göra nånting. Tyvärr är det ju så att det är omöjligt att inte göra nånting alls på helgen,  trots att man kanske skulle vilja det. Aktiviteter, städning, matlagning, barn...kanske är det så att något som startats (oavsett tidpunkt på dagen) faktiskt tenderar att fortsätta i rörelse?  Det känns onekligen så.

Annars går det bra på mina jobb. Allra helst skulle jag så klart vilja ha ett heltidsjobb på en arbetsplats, men just nu får det vara som det är. Det funkar även om det är lite hoppigt!

Tack för alla fina kommentarer på förra inlägget! Det värmer att veta att ni är kvar och att ni mår bra!!

Tiden räcker inte till

Just nu känner jag att tiden inte räcker till.  Hamsterhjulet snurrar lite väl snabbt och jag blir alldeles trött och svettig i mina försök att hinna med. Saker jag gör just nu:
- jobbar. Lämnar hemmet 07.30 och kommer hem runt 18.30.
- försöker klämma in kvalitetstid med barn (och make! ) när jag är hemma.
-försöker få tillräckligt med sömn då sonen sover lite halvdant just nu. Han vaknar just nu ofta när han ska ha somnat för kvällen och dessutom har han börjat vakna mellan 04.00 och 05.30 och anser att det är morgon och därmed dags att stiga upp. Aaalldeles för tidigt för mig.
Saker jag INTE gör:
- sover för mycket.
- kommenterar bloggar. Hinner inte ens skriva på min egen. Jag läser dock alla era bloggar!
-tränar. Just nu är jag inne i en svacka. Jag har varit trött och alldeles slut som artist. M e n det kommer en tid då rutinerna sitter och då är jag ostoppbar. 

Annars är det fint med mig! Hur är det med er? Skriv gärna en rad och berätta!  Jag saknar er!

Ett helt år

Igår onsdag fyllde sonen ett år! Kan ni tro att ett helt år har gått sedan han föddes och vi blev stolta tvåbarnsföräldrar? Det kan verkligen inte jag! Lilla H firade med att vakna och vara superpigg klockan 05 på morgonen. Lite mindre roligt, men har man födelsedag så har man! Festa hela dagen lång. Jag jobbade naturligtvis och dottern gick i skolan så vi firade lite när jag kom hem. Det "stora" kalaset blir på söndag. Visserligen inte så många gäster, men ändå lite firande!

Första veckan

Nu har det gått en vecka av arbete och än så länge går allt bra. Visserligen var det en ovanlig vecka. Dels har ju inte barnen gått i skolan.  Vi har satt upp klassrummet, besökt några barn hemma (här gör man så på vissa skolor,  man besöker barnen i deras hem för att få en hel bild av barnen. Det finns mycket som händer hemma som man inte ser i skolan, plus att man får en gemensam erfarenhet att bygga en ny relation på) och haft en s k workshop om Reggio Emilia. Dessutom har jag haft möjlighet att åka hem två dagar på eftermiddagen för att umgås med familjen. Den här nystartade veckan kommer vara annorlunda. Jag går hemifrån 07.30 och kommer hem vid 18.15. Hela dagar alltså!

Nu har jag ju inte bara jobbat under veckan. Vår stora tjej har börjat tvåan. Tack vare den första vecka kunde jag faktiskt både lämna och hämta henne den första dagen vilket jag verkligen uppskattade. N verkar vara mycket nöjd med både klass och ny lärare. Många elever har hon gått i samma klass med i kindegarten och ettan vilket ju är en trygghet.

Vi har också hunnit med att gå till en fotostudio med barnen. Detta är något vi aldrig gjort tidigare,  men eftersom vi fick en rabattkupong passade vi på. Dottern trodde nog hon hamnat i himmelriket, hon som älskar att posa och visa kläder! Sonen var inte lika imponerad och bjöd på ett fåtal leenden för att han kände sig tvungen.  Trots detta blev det riktigt bra foton till slut. Bilder kommer nästa vecka!
Nu ska jag ta mig till jobb nummer två!

Sista dagen

Dagen före stormen. Idag är det min sista mammalediga dag. Visserligen räknas detta som en helgdag eftersom det är Labor Day, men icke desto mindre är det måndag och min sista lediga vardag. Det här året har gått otroligt snabbt, trots att det kanske inte riktigt kändes så när det pågick alla gånger. Men när jag ser tillbaka på vad som hänt under det gångna året så inser jag att det hänt massor och gått väldigt snabbt. 

Saker jag kommer att sakna när jag nu går tillbaka till att jobba:

- att kunna ta mig en tupplur mitt på dagen. Nu sover jag ju inte på dagen egentligen, men när det varit en tuff natt med sonen är det alltid skönt att veta att man KAN sova en stund när sonen sover under dagen.

- att hämta dottern på skolan på eftermiddagarna. 

- att träna när som helst på dagen, så snart lusten infaller. Tidig morgon, mitt på dagen, eftermiddag, kväll...

- att gå till lekparken på eftermiddagarna med barnen vid fint väder. Det är så mysigt.

- att få se sonens dagliga framsteg. Nu finns det ju möjlighet att jag missar hans första steg till exempel.

- friheten att bara göra vad som faller en in. Att gå ärenden mitt på dagen, att slippa stressa för att hinna hit och dit.

Saker jag ser fram emot nu när jag jobbar:

- att uppskatta helgerna mer och faktiskt tiden med barnen. Kvalitetstid framför kvantitetstid.

- att få umgås med kollegor som verkar mysiga och trevliga.

- att pendla. Ja, faktiskt. Nu är resvägen inte så lång, men ändå en liten bit. Jag ser fram emot att få lyssna på pods, läsa böcker eller bara glo på folk.

- att få utöva mitt yrke. Även om barnen är yngre än de jag skulle vilja jobba med (barnen är runt 4 år, jag vill helst jobba på lågstadiet), är det bra att få använda hjärnan lite!

- att komma hem efter en lång dag och få pussa på familjen. Det är skönt att längta lite också. Man uppskattar varandra lite mer då. 

- att få lön. Att kunna spara pengar till en resa hem till Sverige nästa sommar och se resten av familjen!

Nu ska jag njuta av min sista lediga dag...återkommer senare i veckan om hur jobbet gått! Så klart!