Vår skola hade sportlov denna vecka. Här kallar man det för vinterlov istället. Jag var ledig från skoljobbet, men hade fått extra timmar på barnvaktsjobbet (eftersom barnet också var ledigt från sin skola). Det kändes väl så där. Kul med extra timmar, men samtidigt hade det varit trevligt att vara hemma med min egen dotter som också var ledig. Jag jobbade på måndagen (som för övrigt egentligen var en ledig dag, Presidents Day), och sen ändrades det drastiskt. Barnet jag tar hand om hade lite annat som hände kring familjen och jag blev ledig tisdag och onsdag! Inte helt fel. Jag kunde spendera tid med sonen och dottern (maken också givetvis). Dottern hade en playdate med en klasskamrat ena dagen och andra dagen kom barnens kusin över. Vi passade på att åka pulka i backen i närheten. Snön är förvånansvärt nog kvar. Vi får se hur länge, för på söndag ska det bli plusgrader och rejäla sådana.
På måndag börjar livet som vanligt igen. Dessutom kommer min kollega tillbaka från mammaledigheten. Hon har varit mammaledig i hela tre månader. Kan ni förstå att folk är tvungna att gå tillbaka till jobbet när barnen inte ens är tre månader fyllda (hon gick på ledighet 1.5 vecka innan barnet föddes)? Visserligen ska hennes syster ta hand om barnet, maken kommer vara hemma då och då...Det finns andra som måste lämna barn till barnvakter eller dagis efter sex veckor. Från ett svenskt perspektiv är det helt sjukt. Helt sjukt. Det känns som man fortfarande lever på 50-talet rent mentalt och samhällsmässigt (så klart att alla mammor ska vara hemmafruar!) medan människor fått anpassa sig till andra saker (som att folk inte lever i kärnfamiljer längre, som att både mamma och pappa måste jobba för att få det att gå ihop, som att minimilönen i landet är så sanslöst låg, som att förskola är galet dyr).
Länge leve familjen! (Så länge DU jobbar)
Vissa saker i det här landet gör mig så arg. Lika bra att lugna ner mig innan hjärtat protesterar,
Äntligen fredag hörrni. Jag ska bara jobba några timmar och sedan ska jag kasta upp fötterna för helgen (HAHAHA! VEM försöker jag lura? Man kastar inte upp fötterna när man har småbarn! Man springer snabbare!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Haha jag önskar också att jag kunde kasta upp fötterna. Men icke!
Kan inte annat än hålla med om det du skriver om skillnaden på Sverige och USA gällande barn. Vi var tvungna att lämna Lilja till en dagmamma när hon bara var 5 månader gammal. Mamma kom och hjälpte oss vid 3 månaders ålder så vi kunde få 2 månader till. Även vid 5 månader är de ju så små och det känns ju så fel. När vi fick andra lilla knytet så bestämde vi att jag skulle stanna hemma då det knappt skulle löna sig med mitt jobb då child care här är så löjligt dyrt. En del hemma i Sverige verkar tro att man lever lyxliv när det faktiskt är helt tvärtom när man stanna hemma som mamma. I alla fall i många fall.
Hur som helst. Ha en fin fredag och helg. Kram
Ja precis, att ha småbarn då är det iband lugnare att jobba än att vara ledig. Men naturligtvis mysigt och roligt att vara ledig med familjen.
Ha en skön helg!
Jag blir helt vansinnig. Kan nästan inte tänka på sånna här saker för ännu kan jag inte kanalisera min ilska till något produktivt, typ starta en revolution! Kvinnor upp till kamp vill jag skrika. Men vet inte hur. Vi har haft rösträtt i cirka hundra år och kan välja på att ha karriär och knappt se sitt barn eller vara hemmafru beroende av en man. Ska det ta hundra år till? Jag orkar inte!
Härligt med lite ledighet med familjen. Familjen framför allt! Är helt galet att man måste börja jobba så tidig efter man fått barn för att få ekonomin att gå ihop. Med tanke på USAs storlek borde de löst denna fråga för länge sen för landets mammor och pappor som önskar vara hemma längre än så. Kram
Här i Spanien har man 16 veckors mammaledighet. Själv valde jag att ta tjänstledigt upp till barnet var ett år, sen sa jag upp mig och jobbade inte på 3 år. Nu har dottern börjat skola som treåring och jag har börjat på nytt jobb. In i 8-17 karusellen igen. Jag verkligen älskar mitt nya jobb, men Gud vad jag saknar dottern och den tiden jag kunde vara hemma... Är din man hemma på heltid nu med sonen? Min man har ett flexibelt jobb så det är han som får ta alla sjukdagar då VAB inte existerar här heller. Antar att VAB inte finns i USA heller? Hur gör normalt folk?
Skicka en kommentar