En onsdag i maj

Jag har så mycket att skriva om men ingen tid att skriva på känns det som. Jag skulle vilja skriva om det roliga kalas vi var på i lördags för Hs lilla vän V i en jättesöt park där vi aldrig varit (men som faktiskt nästan är "runt hörnet" i New York-mått mätt).
Eller om att jag ska på intervju på en skola nästa där jag eventuellt kan få vikariera eller få en eftermiddagstjäns (tack för rekommendationen Saltis!). Och så skulle jag vilja skriva om att det är riktigt, riktigt varmt. Sommarvarmt. Så varmt att man vissa dagar måste sätta igång AC:n för att kunna sova eller ens leva. Om jag hade tid skulle jag skriva om att terminen börjar närma sig sitt i slut och därmed också året tillsammans med de underbara barn vi haft i vår barngrupp i år. Jag kommer att sakna dem väldigt mycket i höst när skolan sätter igång! Det har varit fantastiskt roligt att få lära känna dessa barn och komma dem så nära. Alla med olika personligheter och unika uttryck. Hur kommer nästa grupp att te sig måntro? Förmodligen lika fantastisk, men just nu känns det som om de mest fantastiska barnen slutar detta år. Efter det skulle jag också skriva om att jag blivit kontaktad av en svenska som bor på andra sidan Hudson River (i New Jersey) och som föreslog en kompisdejt så snart som möjligt. Modigt och roligt! Tack för att du hörde av dig!
Slutligen skulle jag också skriva kort om att sonen ännu en gång råkat ut för en feberkramp. Igår när familjen (jag var på jobbet) var på tvättomaten för att tvätta kläder. Denna gång under mindre dramatiska förhållanden. Ändock en tur med ambulans till sjukhuset, som en dålig repris av det som hände i februari. Med lugnare och mer härdade föräldrar som tog det kallt (med hjärtat hårt bultande ändå) men med en syster som upptäckte och larmade pappa om att brorsan krampade. Vi fick hjälp av fina människor och en tur till akuten. Vi kom hem sent och tog ledigt idag för att vila lite från jobb och skola. Sonen är febrig, men vid gott mod!