tisdag 2 juni 2015

Två månader

Om nästan exakt två månader sitter vi på ett plan till Sverige. Just nu känns det helt overkligt. Jag ser fram emot det så mycket samtidigt som jag redan nu fasar över avskedet när vi åker hem. Säga hej då till familj och vänner. Hur var det nu? Leva i nuet? Jag hatar avsked.

Det finns många utlandssvenskar som säger att de inte har nån hemlängtan. Att de är helt acklimatiserade i sitt nya land. Och så i nästa mening framgår det att de åker hem flera veckor varje sommar! Klart att de kanske klarar sig utan längt mer än  andra (som jag) som åker tillbaka ungefär vart tredje år....

  Jag saknar nog inte Sverige längre, utan det är familjen som lockar och som jag saknar ruskigt. Att inte få se min systerdotter och systerson växa upp på nära håll, att inte få se mina barn leka med dem regelbundet. Och ska jag vara ärlig så hugger det ibland i hjärtat när vi på Skype pratar med syskonbarnen och de är hos morfar och har det roligt. Något som mina barn inte får uppleva på samma sätt....

Men snart är det tre veckor av familjemys och kanske så mycket mys att man hinner tröttna på varandra  😉

5 kommentarer:

Monica sa...

Och då om två månader har vi säkert sommar också:-). Det är så sant, det är människor man saknar, inte så mycket annat, och avsked är väldigt jobbiga för man vet att det dröjer till nästa gång att ses. Hoppas du har det fint och kan ta någon paus ibland så du inte är helt utmattad till resan. Och skönt att ni har några veckor på er att träffa familj och vänner. Ha det bra, här kommer en solstråle in plötsligt när jag skriver, svimmar nästan av förvåning, Stockholm med rekordet:värsta maj på över 200 år, är det senaste "budet" i DN läste jag nyss.

Steel City Anna sa...

Förstår! Försök ändå med nuet :)

iaz sa...

Fina du, längtar så tills vi ses i sommar! Krama om dig och se på dig och bara vara dig nära =) Finare vän än du får man leta efter. Jag tycker med det är svårt med avsked, minns som igår när jag åkte med din syster C, A_L och dig till Arlanda när du skulle till USA som aupair första gången, vi grät allihopa i bilen på vägen därifrån. Du får tänka "På återseende" istället för avsked när ni sen ska åka hem till The BIg Apple ;) Svårt, jag vet, men ändå =) Stor kram till dig!! <3

Linda sa...

Åhhh känner igen mig så i det du skriver. Man är ju så kluven hela tiden. Jag slutar aldrig att sakna Sverige, familj, vänner och det är speciellt jobbigt när det är högtider eller födelsedagar hemma då alla samlas och man alltid saknas :(. Sedan är det jobbigt då man märker att ens föräldrar och morföräldrar blir äldre och man är aldrig närvarande. Man missar så mycket och man känner sig nästan skyldig ibland. Men sedan så måste man ju leva sitt liv men för min del blir det aldrig lättare. Härligt att du kan åka hem i alla fall. Njut så mycket du kan. Stor kram till dig!

Casa Annika sa...

Avsked är avskyvärt! Men vilken resa att se fram emot! Jag går också och längtar, för i mitten av juli eller början på augusti åker vi till Sverige, och vi ska stanna ända till slutet av augusti! Vad jag ser fram emot det! Nu har jag inte så långt som du, och jag har varit i Sverige flera gånger, men det har bara varit några dagar åt gången och inneboende hos folk och ett hiskeligt åkande mellan olika ställen för att hinna träffa alla. Den här gången ska vi bara vara där, bo själva, hälsa på, njuta... Drömsommar. Fyra år sedan en längre period i Sverige.
Om du går omkring där du är och har tråkigt och samtidigt råkar ha vägarna förbi Skaraborg... Så får vi ses!

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...