Duschade tankar?

Idag, när jag klev ur duschen och började torka mig med handduken, kom jag plötsligt på ett gammalt inlägg från bloggen som handlar just om att torka sig med handduk.

"Idag har jag träningsvärk. Torsdagen på gymmet och gårdagens Hollywoodyoga (japp, du läste rätt! Hollywoodyoga) med extra magträning har gjort sitt. Trots stretchning värker armarna och ryggen ganska rejält. En skön smärta dock.
I duschen efter träning infinner sig en hel del tankar och funderingar. Något som jag funderat på är bland annat själva handdukstorkningen efter en dusch. Jag har lagt märke till att när jag tar handduken för att torka gör jag EXAKT likadant varje gång. Börjar med samma kroppsdelar, fortsätter med nästa och avslutar med samma kroppsdel. Varje gång. Det är liksom som att hjärnan arbetat fram det bästa sättet att torka av kroppen i en viss speciell ordning.
En gång försökte jag torka på ett annat sätt, men då blev jag förvirrad och det tog längre tid. Fundera på det nästa gång ni kliver ur duschen : ) Men inte för mycket för då förstör ni "torkflowet"."
(Inlägg från februari 2011)

Jag kan konstatera att jag fem år efter detta inlägg fortfarande torkar kroppsdelar i samma ordning...
Dessutom kan jag lägga till att Gunde Svan i en intervju berättade att han hade utarbetat det snabbaste sättet att torka sig efter en dusch. Det var under den tiden då han fortfarande tävlade och var smått besatt av tider och att förbättra dem, så kanske inte så konstigt!

Jag är trött på vapen

På riktigt. Är jag chockad att det förekommit ännu en masskjutning här i USA? Tyvärr kan jag inte säga annat än nej. Det var väntat. Och jag har väntat. Ända sedan Sandy Hook i december 2012, har jag väntat på att vapenlagar ska ändras. Det behövs stora förändringar. Vilken civil behöver tillgång till automatvapen? Jag tycker till och med att soldater i krig kanske borde slåss med armborst och pilbåge istället.
Jag är så trött. Trött på att höra om människor som dör nästan dagligen av att de skjutits av misstag av sin treåring, om barn som dör av omenade kulor som far förbi, om masskjutningar, om folk som slåss för "rätten att ha vapen". "Ingen ska ta mina vapen". "Det är människor som dödar med vapen, det är inte vapnen som dödar". Nej, men idiot. OM människan inte hade tillgång till vapnet hade han heller inte använt det att döda någon annan.

2012 sa jag att om inget händer nu, kommer aldrig något att hända. Inget hände. Jag känner mig maktlös. Många, många höjer sina röster, men det är ingen som lyssnar. Senaten och kongressen är en grupp med köpta människor. De är köpta av NRA  som står på vapenägares sida. Tyärr. Dock är jag glad att fler pratar. Fler försöker. Fler har tröttnat. Det är inte bara jag. Tillsammans kanske något kan hända. Team work makes the dream work. Jag ska försöka fortsätta hoppas. Och arbeta mot vapen.

Jo men så klart!

Sista veckan blev jag ju sjuk! I onsdags mådde jag konstigt hela dagen på jobbet. Inte undra på, vaknade sedan mitt i natten med 41 graders feber. Så jag fick vara hemma på torsdagen men släpade mig till jobbet sista dagen, vilket var i fredags. Man vill ju säga hej då till vissa av barnen som inte kommer tillbaka i höst och de som inte kommer på vårt sommarläger. Två månader är ganska lång tid att inte se barnen i den här åldern.
Det var i alla fall en mysig dag. Sonen kom också med och väl ute i parken, där alla barnen sjöng Idas sommarvisa tillsammans, uppslöt svägerskan och barnens kusin. Det var väldigt roligt att de kunde komma!

Under hela helgen var jag så sjuk. Jag gick till och med till doktorn för att utesluta halsfluss. Det var det inte. Istället misstänkte doktorn körtelfeber. Och det hade ju varit käckt! Eller inte. Testet kom tillbaka negativt och jag mår bättre. Halsontet försvann i måndags och febern i söndags. Tack och lov. Har väldigt sällan feber. Sista gången var säkert för tre år sen efter att jag tog vaccin mot influensan (en gång och aldrig mer igen!)

I måndags började så vårt sommarläger. Vi har ett knasigt gäng med barn i olika åldrar och det är verkligen en utmaning kan jag tala om. Med väldigt lite tid att förebereda och så ett gäng med barn som kommer ihop för första gången på det här sättet (i treårsåldern), så är det en startsträcka. Jag tror att vi börjar få ihop det nu i alla fall och det känns bra. Första dagen vara bara blä. Ville nästan hem och gråta. Jag var nog inte helt tillbaka på banan heller efter sjukdomen...nu känns det bättre. Dessutom är vi lediga en dag per vecka i fyra veckor framåt. Det hjälper också!
Välbehövligt efter ett insensivt år...

Annars då, hur har skolavslutningar gått för er hemmavid? :)

Sommarplaner

Sommarplaner var det. Nu har vi ju inte så himla mycket semester i det här landet. Jag har två veckor mitt i juli. Sen är det inget mer. Så några stora planer har vi inte i år. Ingen Sverigeresa (eller annan lång resa för den delen heller).
Dock kommer två systrar från Moderlandet och hälsar på. En i juli och en i augusti. Det blir ju fint! Ena systern har aldrig varit här heller så det blir mycket nytt! Och spännande! Svägerskan är också på ingång från Seattle. Hon stannar ett bra tag och umgås med oss.

I år hade jag tänkt att ta tillvara på sommaren mer. Åka på småutflykter. Passa på att åka till Bronx Zoo oftare (och de andra djurparkerna) eftersom vi har medlemskap där. Förra gången vi hade medlemskap åkte vi bara en gång! På ett helt år. Tragiskt alltså. I år får det bli skärpning.
Åka till stranden kanske. Det är en bit från oss så det blir till att kanske låna bil eller satsa på att åka 2 timmar med tunnelbana...kan det vara värt ett par gånger i alla fall.
Sedan finns det massa roliga aktiviteter runt i stan om man bara orkar hålla sig uppdaterad. Marknader, parader, uppvisningar. Och massa annats skoj.
Nu är ju också sonen lite äldre och har mer utbyte av att åka till olika ställen. Då blir det också roligare.

Vad har ni för planer i år?

Stenen rullar

Tack för kommentarer om egna upplevelser kring att söka medborgarskap! Ju mer man vet, desto lättare är det att förbedera sig inför det som komma skall. I veckan fick jag ytterligare ett brev från USCIS (som sköter immigration). Där står det att min tid för intervju och prov är den 30 juni! Alltså bara några veckor framåt i tiden. Kanske dags att börja plugga? Nästa helg. Kanske. Jag vet med mig att jag kommer sitta där sista helgen innan och råplugga. Tiden går så himla snabbt att det är svårt att hinna med.

Imorgon börjar sista veckan av detta skolår och det är fortfarande en hel massa att hinna med. Packa klassrummet något, samla ihop barnens konstverk, födelsedagar som ska firas och så klart ordna med lite presenter till sonens lärare. Det blir böcker i år och så kanske nåt litet presentkort på nåt kaffeställe. Det brukar vara uppskattat.
Till dotterns lärare vet jag ännu inte. Skjuter så klart upp det till sista helgen. Givetvis. Vem ska jag inbilla att jag är organiserad och planerad? Jag hade tänkt gå ut idag och kika lite i affärer, men det regnar katter och hundar där ute just nu. Inte alls idealt att gå ut med andra ord. Tydligen ska det åska och ha sig, storma lite dessutom. Nej, idag blir det inomhus.

Igår var vi ute hela dagen nämligen. Vi åkte till Central Park med en väninna och hennes dotter. Faktiskt, nu när jag tänker efter, är detta årshelgen sedan vi träffades för första gången förra året! Då var det på Sveriges Nationaldag eftersom det var en lördag om jag inte missminner mig!
I år träffades vi vid en lekpark och sedan hade vi en fin picknick innan det var dags att bege sig hemåt. Jättemysigt! Sonen var fruktansvärt trött efter den dagen och somnade sittandes när han tittade på TV en stund...Med en missad middagsvila och mycket gående (vagnen gick sönder på vägen hem så han fick gå väldigt mycket. Med mutor) var han helt slut. Plus varmt och kvavt...Det tär på en liten kille som inte ens är fyllda tre ännu.

Hoppas ni haft en fin helg också!

Och plötsligt var det sommar ja.

Den här våren har varit konstig. Knappt någon vår. Nån enstaka dag med varmt väder. Annars har det regnat och varit ganska kyligt, för att vara New York. Så en dag förra veckan kom sommaren med buller och bång!
Från 10-15 grader till BOOM! 30! Bara så där. Kroppen hänger inte riktigt med. Och inte garderoben heller...Jag har ett par shorts. Typ. Jag måste ut och handla lite. Samma med barnen. De brukar vara förberedda men i år har det liksom inte blivit av eftersom våren varit så konstig. Dags att börja sålla och lägga till.

Vi har också börjat använda vår AC, annars överlever man inte. Det roliga är att på vintern sover vi med endast ett tunt lakan. På vintern, på grund av AC, så sover vi med tjockt täcke. Så har vi det. Jag längtar efter svensk sommar ibland, då det ofta räcker med att öppna ett fönster så att en bris kommer in.

Men nu är den här, sommaren. Jag ångrar att jag klagade på att det var kallt tidigare. Verkligen. Ångrar. Nu återstår det bara 3-4 månader av svettande och höga elräkningar, sen är det höst igen. Jag ska inte klaga. Allt är lättare i varmt väder.