Ja, så är dottern så smått i den fruktade tonårstiden! Tänk att det redan är dags? Jag har läst några böcker om tonårshjärnan och jag känner mig mer redo att tackla tonåringen. Kanske inte bokstavligen tackla HENNE, men hur man ska gå till väga för att stötta henne. Ibland är det nästa som att man drunknar i information och det känns som om vad man än gör så gör man inte tillräckligt och ens barn är dömda till terapi för resten av sina liv...
Å andra sidan får man tänka att man kanske gör lite bättre än den föregående generationen? På grund av information man har. Och våra barn kommer att vara ännu bättre föräldrar än vi...Kan man ju hoppas. Kanske kommer de att kasta all information vi hade på tippen på grund av det nya. Vi gjorde HELT fel och de skyller på oss...
Vem vet? Hjärnan är outgrundlig. Det som fascinerade mig var att från 12 år och upp till 18 år så tar hjärnan fantastiska kliv, liknande det som händer när man är 1-3 år. Hjärnan har nästan oändlig kapacitet att lära sig och tiden är otroligt viktig för det framtida jaget. Skrämmande och fantastiskt på samma gång.
Å andra sidan är hjärnan inte ihopkopplad ordentligt ännu vilket betyder att förståndet inte hunnit med. Riskerna ökar på många sätt redan pga mer självständighet, kompisgäng etc och konsekvenstänkandet funkar ännu inte ordentligt...
Läskigt? Ja! Helt otroligt att vi alla överlevt så här långt med tanke på ens egen hjärna!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Javisst är det spännande att man får vara med och forma dessa varelser. Men jag tror att man bara kan göra det bästa man kan. Grundvärderingarna. Kanske det är läskigare att ha en dotter än en son? Det pratas ju mycket om curling och helkopterföräldrar och bor man i USA är det nästan oundvikligt. Barnen FÅR ju knappt gå hem från skolan själva, inte en tanke på att de skall vara på en lekplats, åka buss, cykla eller gå med hunden utan vuxen uppsikt. Hur kan de då bli självständiga? Jag kämpar med det. Jag kör ju barnen överallt. Får spendera väldigt mycket tid med dem och det är jag så OERHÖRT tacksam för, men självständigheten? Om några månader tar den äldste körkort-plötslig frihet...för oss båda. Men det blir nog folk av dem med. Jag var själv ingen rebell som tonåring, men det var nog mer min personlighet. Skall bli spännade att följa er på avstånd.
Duktig du är som läser på så mycket. Kommer alldeles säkert gå bra! Och komma lite hinder på vägen som ni löser ❤
Skicka en kommentar