Bästa staden NYC

Ibland tycker jag att NYC är en riktig skitstad. På riktigt. Många många jobbar som djur för att överleva, det finns så många hemlösa och drogpåverkade (passerar massvis varje dag på väg till jobbet), det kan vara riktigt smutsigt överallt och många otrevliga och stressade människor.

Å andra sidan är staden alldeles...alldeles underbar!

Det finns härliga människor som är hjälpsamma. På våren och sommaren är staden oändligt vacker med fantastiska blommor och träd. Och så finns det så mycket att göra som är princip gratis. Tack vare sitt bibliotekskort eller sitt NYC ID-kort kan man få gratis inträde till en hel massa museum till exempel.
Den här veckan har barnen lov och imorgon har vi bokat biljetter till The Intrepid ( The Intrepid Sea, Air & Space Museum is an American military and maritime history museum with a collection of museum ships in New York City). 

Alltså hur bra eller? På onsdag ska vi också besöka ett annat museum, The Skyscraper Museum. Också gratis. På sommaren finns en hel del konserter och evenemang för barn som i princip är gratis. För att inte tala om alla fantastiska lekparker som är utspridda överallt i stan! 

Så New York är allt på samma gång. Outhärdlig och fantastisk!

Tonårstiden

Ja, så är dottern så smått i den fruktade tonårstiden! Tänk att det redan är dags? Jag har läst några böcker om tonårshjärnan och jag känner mig mer redo att tackla tonåringen. Kanske inte bokstavligen tackla HENNE, men  hur man ska gå till väga för att stötta henne. Ibland är det nästa som att man drunknar i information och det känns som om vad man än gör så gör man inte tillräckligt och ens barn är dömda till terapi för resten av sina liv...
Å andra sidan får man tänka att man kanske gör lite bättre än den föregående generationen? På grund av information man har. Och våra barn kommer att vara ännu bättre föräldrar än vi...Kan man ju hoppas. Kanske kommer de att kasta all information vi hade på tippen på grund av det nya. Vi gjorde HELT fel och de skyller på oss...
Vem vet? Hjärnan är outgrundlig. Det som fascinerade mig var att från 12 år och upp till 18 år så tar hjärnan fantastiska kliv, liknande det som händer när man är 1-3 år. Hjärnan har nästan oändlig kapacitet att lära sig och tiden är otroligt viktig för det framtida jaget. Skrämmande och fantastiskt på samma gång.
Å andra sidan är hjärnan inte ihopkopplad ordentligt ännu vilket betyder att förståndet inte hunnit med. Riskerna ökar på många sätt redan pga mer självständighet, kompisgäng etc och konsekvenstänkandet funkar ännu inte ordentligt...
Läskigt? Ja! Helt otroligt att vi alla överlevt så här långt med tanke på ens egen hjärna!

Alltså februari

Det är visst februari och bara två veckor kvar av denna månad? Hur gick det till? Jag vill passa på att tacka för era kommentarer på förra inlägget angående mina tänder och utdragningen utav en. Det är så spännande att man känner sig ensammast i världen att ha problem med nåt. Är jag den ENDA som har tänder som går sönder, får hål, går isär? Sen när man öppnar upp sig visar det sig att det är så många som har liknande problem. Och det är fantastiskt skönt! Ja, trist att höra att fler lider, men ändå skönt att man inte är ensam om det! Även på jobbet hände det när jag berättade för en kollega om mina begynnande problem. Nu plötsligt är det tre - fyra till som anger att de har problem.

Jag ska nog se till att få en ersättningstand så småningom, där den gamla suttit. Det får bli om ett slag när pengar infinner sig. Det braiga här är att man kan få saker att betala av i omgångar om det skulle krisa sig. Den tandläkare som jag börjat gå hos nära mitt jobb är väldigt fin och han kan säkert hjälpa till när det är dags!

För övrigt så går mitt nya månadslöfte väldigt bra. Jag tränar minst tio minuter varje dag. Flera dagar har det varit yoga, dels för att jag varit trött, dels för att jag inte hunnit göra något annat där man svettas mer (man KAN ju svettas med yoga också så klart, men har valt osvettande yoga. Eller liiite svettande så klart...). Som Monica skrev i en kommentar så är det skönt att vara igång, 10-20 minuter är verkligen inte mycket i det stora hela! Och det är bra för kropp och själ.

Jag har dessutom återgått till periodisk fasta igen. Jag har gjort det av och till i flera år. Mest av faktiskt om jag ska vara ärlig. När jag var allvarlig med det för sju år sen eller så där, älskade jag det. Det finns många fördelar med PF, för min del är det att hålla insulinet i schack. Innan jag startade med PF för sju år sen fick jag lätt blodsockerfall. Jag blev HANGRY (hungry och angry) när jag inte fått i mig mat på ett par timmar. Jag mådde lätt illa om jag inte fick i mig mat, så pass att det var obehagligt. Efter att ha varit på PF i ett halvår har jag inte haft problem med det lika mycket. Det kändes som att något klickade i kroppen! Svårt att förklara.
Nu är jag inne på min tredje vecka och det går suveränt. Vissa dagar är jobbigare än andra så klart. Ibland är mitt ätarfönster längre, ibland mycket kortare. Det beror helt på dagen och hur kroppen mår.
Har någon annan testat detta sätt att äta? Jag ser det inte som någon diet, utan ett sätt att leva egentligen. Jag äter som vanligt då jag äter, försöker att välja hälsosam mat som vanligt, men också onyttigare saker om jag känner för det.

Okay vänner! Ha en fin vecka!

Den eviga tandläkarskräcken

Jag har nyfunna problem med mina tänder. Roligt! Blir så när man inte haft tandförsäkring på ett tag och så en sjukdom som förvärrar det hela...Jag som ääääälskar tandläkare!

Det började med att en tandbit föll av för 1.5 år sen i en tand. Men den tandläkare jag hade då ville inte göra nåt åt det. Jag gick till honom tre gånger och han sa att vi tar det sen. Sedan gick ytterligare en tand sönder och jag hade sån jäkla tandvärk.
Tyvärr skulle jag behöva en rotfyllning som försäkringen inte täckte. Så jag gick till en annan tandläkare, som inte tar min försäkring, och betalade för en rotfyllning ur egen ficka. Det var dyrt. Och otrevligt!

Efter den var klar fick jag ont i den första tanden som gått sönder! Och jag fick välja mellan en rotfyllning (som kostar skjortan) eller en utdragning (som gick på försäkringen)...denna gång valde jag en utdragning. Jag har nämligen några små hål som också måste fixas snabbt så jag lägger nog rotfyllningspengarna på att laga de små hålen istället. Då slipper jag kanske fler utdragningar och rotfyllingar...

Idag var alltså den stora dagen. Tanden drogs ut. Och nervös som jag vet inte vad var jag! Jag hatar smärta, jag ogillar blod och läkning. Fy farao! Men det gick vägen. Han är en rutinerad tandläkaren, den nya jag har. Han är en före detta militär från Afrika. Joråsåatt. Han har sett ett och annat. Väldigt rättfram är han och det är ord och inga visor, men med glimten i ögat.
Det gick rätt snabbt. Mindre än en minut. Men jag saknar tanden redan....Jag får väl sätta i en ny tand så småningom när jag vinner på lotto...