Det är över nu!

Idag var det dags för loppet, äntligen! Detta har jag sett fram emot sedan februari då jag anmälde mig till mammagruppen och loppet.
Jag var uppe långt före tuppen, vid halv sex på morgonen. Förberedde lite picknickgott till efter loppet åt familjen och packade det jag skulle ha med mig.

Så här virrig var jag på morgonen, att jag la citronjuicen i lådan. Jag fann den när jag skulle hämta saxen :)

Sedan plockades jag upp av en lagkamrat som hade bil. Det var ganska skönt att slippa skumpa ned på tunnelbanan. Med min (o)tur hade väl säkert tåget blivit försenat eller nåt och så hade jag missat startskottet. Vi hann prata lite och peppa varandra på väg ner till Central Park där vi skulle träffa de andra mammorna.

Jag är på tredje raden lite mot höger. Men dessa är alltså alla Moms in Training i New York och inte bara min lilla grupp från The Bronx. Fantastisk uppslutning!

Vi fick massa pepp från våra coacher och sen var det racedags. Jag hade preppat min telefon med en låtlista att lyssna på och OM den levererade! Vid varje tuff del av loppet kom en pepplåt som gav mig massor med energi och jag kunde med "lätthet" springa på. Jag sprang ensam hela loppet (alltså ingen mamma att snacka med, massor med folk runtom så klart) och det gick toppen. Några tuffa backar, mycket nedför och så en hel del påhejande längs vägen av Moms in Training-gruppen. Jag måste säga att det är en dedikerad grupp och otroligt entusiastisk! Det har varit en ära att få träna med dem och att få vara del av detta!

Några av våra coacher

Samlingen innan loppet.

Vid starten.

Selfie vid starten.

Vi startade vid Columbus Circle.

Vid ungefär 8 km stod den största gruppen och hejade på oss mammor. Jag fick syn på maken och barnen och fick en sån kick! Storasyster var superglad och gav mig high fives när jag sprang förbi. Lillebror var upptagen med att iaktta andra. Enligt maken hade lillebror satt upp handen och skrikit när folk sprang förbi, som för att heja på! Men inte när jag kom...

Efter det var det bara 2 km kvar. Först då började det kännas tungt. Jag hade liksom sett fram emot att familjen skulle stå vid 8 km och fokuserat på det. I mål kom jag i alla fall och fick med medalj och lite gott att äta. Familjen mötte upp och vi satte oss ned i parken med vår picknick och sedan for vi hemåt med tunnelbanan.

Japp, var supernöjd efter loppet!

Kunde inte låta bli att spänna mig lite också!

N blev himla glad över att jag vann en medalj också. Igår kväll sa hon "NÄR du förlorar så kan vi gå hem och göra nåt roligt"...Eh, tack!?

Lite mammor efter loppet. De hade också en man som kom och spelade gitarr och sjöng för barnen.

En fantastisk dag och upplevelse! Jag fick nästan ihop till den summan som jag ville ha (insamlingen är öppen ett tag till om det finns eftersläntare), vädret var underbart (regnade hela veckan, men idag återkom solen!), mammorna var underbara och själva banan och loppet gick nästan som en dans på rosor.
Många svenskar i omlopp också, vilket gav en extra kick :) Bland annat såg jag SWEA-gruppen från Philadelphia!

Supernöjd är jag! Tack alla ni för fina tillrop och kommentarer och pepp! Det har verkligen hjälpt mig på vägen!