Ibland klaffar det!

Vi firade midsommar i år. Ja, inte illa, med tanke på vår dåliga närvaro de flesta andra år. Storasyster fick vara hemma från skolan i går faktiskt. De har trappat ned i skolan redan och tydligen spenderas den sista veckan med spel, film och "reflektion". Detta för att lärarna måste sortera och packa ned sina klassrum inför nästa år. Här arbetar inte lärarna efter att eleverna gått på sommarlov, som hemma i Sverige, och dessutom kan det hända att man får ett annat klassrum inför nästkommande läsår och därför måste man packa ihop sina pinaler före lovet. På grund av det så kändes det inte alltför hemskt att låta N få vara hemma igår. Hon har dessutom bra närvaro under året, jag tror att hon varit sjuk tre dagar.

Jag gick med henne till frisören på morgonen, vilket var välbehövligt. Det var nämligen ett tag sen. Det börjar bli dags för mig med, men det får jag ta till bröllopet vi ska på i juli. Vi spenderade en hel del tid hos frisören med hårtvätt, föning, klippning och lockande. Fint blev det i alla fall till slut och helt nödvändigt.

Sedan var det hem och packa för avfärd. För oss tar det cirka 1.5 timme att åka från vårt hem ned till firandet ("dörr" till "dörr") och det gäller att planera. Vi kom ned ganska tidigt, vid halv fyra på eftermiddagen och fick en riktigt fin plats i skuggan där vi kunde breda ut vår filt. Bredvid oss hade vi först en familj med en liten dotter på sex månader. Lillebror blev nyfiken och kröp dit och flickan var minst lika nyfiken hon. De spanade på varandra och jämförde krypstilar. Tills de tröttnade på varandra.

Jag och dottern i motljus.

Fin utsikt med Frihetsgudinnan.

Jag hade till och med fixat en blomkrans! Joråsåatt.

På väg hem fick vi syn på nya tornet som ligger vid gamla World Trade Center. Fint!

Det var inte alls så lätt att få en bild med sonen...

Svenskar.

Dottern tittar ut över Hudson River och Frihetsgudinnan.

Klockan 17 var det dags för lekar på en annan del av gräsmattan och jag och storasyster gick dit en stund. Hon tyckte det var riktigt roligt där tillsammans med de andra svenska (och osvenska) barnen.
När vi kom tillbaka till vår plats visade det sig att vi fått nya grannar. Saltistjejen och hennes fina familj hade av en slump slagit sig ned precis vid oss! Fantastiskt roligt! Och ett otroligt sammanträffande. Jag fick se deras nytillskott i familjen och vi hann prata lite grann i alla fall innan det var dags för oss att fara hemåt. Vi får träffas lite senare i sommar, mer planerat. Det var en trevlig överraskning mitt i allt måste jag säga! Sist vi sågs var väl 2010 eller så?!

En lyckad och fin dag blev det. Vädret skötte sig, inte för varmt, inte för kvavt, inget regn. Tunnelbanetrafiken flöt på, inga förseningar eller sånt. Och fin stämning i parken. Tummen upp!