99 år

Nästan som 100 åringen som gick ut genom fönstret och försvann. Igår och idag var jag på konferens, en lekkonferens, som handlar om hur viktigt det är med en bra start för barn i skolan (nu pratar vi förskola eftersom det är dä jag jobbar just nu). Den sista föreläsaren vi hade var Jerome Bruner (klicka på namnet för länk. Mer finns på engelska versionen). Han är alltså nyss fyllda 99 år. Och det märktes. Med två käppar och personlig hjälp gick han ut på scenen. Raspig och knappt hörbar röst. I slutet tappade han bort sig i sina anteckningar och läste om en lång bit som han redan pratat om. Men det får man göra när man är 99 år och har skrivit massor med böcker och varit med om att utveckla teorier för bland annat kognitiv utveckling! Stående ovationer fick han. Man kan inte annat än att känna stor respekt för en människa som han. Mycket inspirerande var det att få ta del av hans kunskap.
 För övrigt handlade konferensen mycket om Reggio Emilia, en utbildningsinriktning som staden New York försöker att närma sig och inspireras av. Jag har ju läst en del om detta tidigare och tycker att idén är fantastisk. Jag tar med mig massor med tips och inspiration till mitt eget klassrum från dessa dagar, vilket var meningen.

Det enda negativa var att konferensen pågick hela dagen fredag och nästan hela dagen idag lördag. Jag var uppe innan tuppen vid 05.30 och ut genom förren 06.30. Kändes så dääär en lördagmorgon kan jag tala om. Nu har jag bara ett par timmar kvar av en verksam lördag samt en ganska fullpackad söndag, innan jobbet tar ny fart igen på måndag.
Å andra sidan är detta den sista fulla veckan att arbeta innan Thanksgiving ger mig några extra dagar ledigt. Inte mig emot!

Dessutom ska jag på måndag träffa en gammal vän som är på besök igen här i New York från Sverige, Det ser jag fram emot!

99 åringen 

Upper East Side

Lite inspiration från en workshop