tisdag 9 december 2014

Som om inte regn vore nog

Vi vaknade till ösregn. Och med ösregn menar jag jordens-undergång-regn. Skyfall. Som tur är har dottern börjat åka skolbuss på morgonen så maken slapp gå med henne (och sonen) till skolan (och hämta henne på eftermiddagen). 
Jag skulle dock till jobbet tyvärr. Jag har haft ganska tur sedan jag började jobba. Tunnelbanan har hållt tiden ganska väl, inga större problem. Föruom idag, VÄRSTA dagen på hela terminen med ösregn. Då ska tåget krångla!

Det började med att tåget åkte mycket långsamt mellan stationerna. Vid själva stationen hölls tåget kvar ett par minuter. Det var väl okej. Vi rörde oss framåt i alla fall. Ända till två stopp innan jag skulle gå av. DÅ stod vi kvar på stationen i fem minuter varpå konduktören ropar ut att nästa stopp blir många fler stationer bort. Okay, tänkte jag och räknade i huvudet, jag kan åka med och sedan ta tåget uppåt igen. Inga problem.

 Efter en stund kom vi fram till stationen och jag skyndar mig över till en annan plattform för att ta tåget tillbaka igen ett par stopp. Jag kommer ned och ser ett myller av folk. Det är packat. Och alla ska med samma tåg som jag. Dessutom ser jag på skärmen att det skulle ta 15 minuter innan nästa tåg  skulle komma till stationen. Av erfarenhet visste jag att jag omöjligt skulle komma på det tåget också, inte med alla människor som redan trängdes där nere. 

Så jag tog mig upp ur underjorden för att ta bussen istället. Jag gick ett kvarter och tittade sedan på en bussapp som jag har på telefonen som visar var nästa buss är. Den bussen befann sig många kvarter bort. Det skulle ta minst 20 minuter för bussen att komma till mitt stopp och sedan skulle det ta ytterligare 20 min till jobbet.

I ösregnet försökte jag därför få tag på en taxi. Helt omöjligt i det regnet. Så jag bestämde mig för att knata 18 kvarter till jobbet. Det var enda alternativet. 
Antingen komma 1.5 timme försent genom att vänta på en massa tåg som inte var pålitliga. Eller stå i regnet för att vänta på buss eller taxi. Då kunde jag lika gärna gå till jobbet och bli blöt.

Jag kom 30 min försent till jobbet, relativt blöt, men glad att vara inomhus och varm!

3 kommentarer:

Monica sa...

Såna där morgonresor jämförs med krig av stressforskare, kroppen reagerar likadant med enormt stresspåslag, usch ja, jag har erfarenhet här ifrån stockholmstrafiken, det är hemskt och man försöker hitta på lösningar och fattar inte riktigt hur jobbigt det är, måste ju gå på något sätt, men känner du dig stressad så vet du att du känner rätt:-). Och här är det regnstorm också, november, december är nästan helsvart i år, granen med ljus på balkongen blåst iväg och det biter i kroppen av kyla och av det blöta, usch, hoppas du blev torr sen i värmen.

Texasfrun sa...

Låter inte som någon höjdare. MEN måste ändå säga att jag är grymt avundsjuk på alla som har tillgång till tunnelbana! Är själv uppväxt i Stockholm och har tagit lokaltrafiken för givet i hela mitt liv. Nu sitter man här som en prinsessa på ärten utan körkort och drömmer om att kunna ta sig till brevlådan, haha. :)

iaz sa...

Låter inte som någon vidare lyckad resa till jobbet. Men dock ett litet äventyr =) Hoppas det är bra med er och att ni inte förlorar er helt i kalasandet och julstökandet =) kram

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...