Det blir inte alltid som man tänkt sig

Vilken vecka som passerat! Dottern slutade första klass i torsdags, kan ni tro!? När fick jag så stora barn? Det frågar jag mig dagligen. I fredags var jag också på en arbetsintervju. Den första i den här omgången jobbansökningar. Tyvärr är det bara deltid, men ganska bra lön för att vara deltid. Efter min tidigare erfarenhet av att jobba på förskola här i New York var jag lite skeptiskt till att söka liknande jobb. Dock är det ju inom min utbildning och det är lättare att söka sådant man har specifik kunskap kring. Jag blev i alla fall glatt överraskad. Rektorn på skolan (en skola som är ganska liten, med få barn och få lärare) hade ungefär samma filosofi som mig kring barn och utbildning. Lärarna som jobbar där idag har jobbat där i flera år, till skillnad mot min förra arbetsplats där i princip alla lärare blivit utbytta efter några månader.
Jag ska på en andra "intervju" imorgon måndag (läs idag) och spendera lite tid med barnen och lärarna. Sedan få vi se.

Jag och maken skulle också på dejt idag söndag, för första gången på ett år ensamma. Tyvärr blev lillebror sjuk med feber i lördags eftermiddag och jag fick feber senare på kvällen. Dessutom halsont. Så dejten blir uppskjuten på obestämd tid. Lite otur! Men sånt är livet med små barn...

Den här veckan är dottern hemma fram till torsdag och sedan far hon till sin faster och farbror i Seattle igen. Denna gång stannar hon inte mer än två veckor, det räcker gott och väl tycker jag! Fram tills dess ska vi öva på att cykla. Det går väl så där med den biten. Sakta men säkert.

För en månad sedan åkte storasyster på sin sparkcykel och på nåt sätt ramlade hon illa. Hon hamnade på knöglig mark och sparkcykeln tvärstannade och dottern for av och landade med knäna först. Ett illa fall. Efteråt menade hon att hon inte skulle åka sparkcykel nånsin mer. Jag förklarade att det är lika bra att "hoppa upp på hästen igen". Ett uttryck hon inte hört tidigare och tyckte lät riktigt roligt. Jag fick förklara vad det betydde.
I alla fall gick veckorna och hon har inte sagt nåt om att åka sparkcykel igen, men jag har tänkt att jag ska dra upp frågan så småningom.
Igår, lördag, frågade hon vilken park vi skulle gå till och jag svarade "den stora parken" varpå hon sa:
- Ja, men då ska jag hoppa upp på hästen igen då!
Det tog några sekunder innan jag fattade vad hon syftade på! Mycket riktigt, sparkcykeln åkte fram och det var inga som helst problem. Tur att smärta är något man snabbt glömmer!