lördag 9 januari 2016

Vips!

EN vecka utan socker och en vecka tillbaka på jobbet. Intensivt. Skönt att jobba när man lägger om kosten för då hinner man liksom inte tänka på det. Förutom när man är på väg hem på tunnelbanan och man undrar varför man är så sötsugen och hungrig och inser att man inte käkat på nästan 6 timmar! Då gäller det att vara förberedd med lite frukt eller nåt.

Veckan på jobbet gick bra. Rutinerna sitter nästan igen.
Min kollega var borta under de första tre dagarna så jag fick en ersättare, som visade sig vara alldeles perfekt. Hon är vår bildlärare på skolan kan man säga, men hoppar in där hon behövs.
Det märktes att hon har mer erfarenhet än min kollega, det gick smidigt som attan under de tre dagarna.
Min vanliga kollega är en fin och trevlig kille som är mycket hjälpsam. Det enda som är negativt är att han har väldigt lite erfarenhet av att jobba med mindre barn och har t ex svårt att göra två saker samtidigt. När man jobbar med barn måste man hålla ögon och öron på många ställen hela tiden. Han kan sitta och jobba med en grupp barn vid ett bord och så kan det vara ett bråk med två barn som gråter alldeles intill utan att han reagerar förrän jag säger till (och jag kanske är upptagen med att byta blöjor/hjälpa tvätta händer på toaletten under tiden, men måste ändå hålla öronen öppna för att meddela kollegan) och han har precis lärt sig schemat vi har i klassrummet (efter fyra månader)...

I och med att han inte har så mycket erfarenhet är det också jag som måste komma med många idéer till klassrummet (istället för att vi hjälps åt). Visserligen gillar jag att bestämma ; ) Men skulle hellre ha lite draghjälp.
Allt detta kändes extra mycket när jag hade en superkompetent medkollega i början av veckan och sedan fick tillbaka min vanliga kollega. Jag är ju heller inte perfekt (nästan så klart! haha) och han retar sig säkert på mig också! Skulle jag tro.

Denna helg blir ganska lugn. Jag ska träffa en vän idag och se hennes nytillskott för första gången. Hon har en son som är lika gammal som H och i september fick hon en liten dotter också. Vi har inte hunnit träffas ännu (pinsamt!) men idag ska det ske. Äntligen!

Hoppas ni får en fantastisk helg!

3 kommentarer:

Monica sa...

Det är något trögt med karlars hjärnor;-), finns väl några undantag kanske. Men jag tror det fattas mycket i det där y:et:-), det där benet rymmer mycket hos oss:-)

Camilla sa...

Svårt när det blir ojämnt sådär. Måste vara svårt att jobba med många barn om man bara kan koncentrera sig på några få åt gången. Om man vänder på det kan det säkert vara svårt för en ny att våga komma med idéer när man känner att den andra har mycket mer erfarenhet.
Jag har råkat ut för just det inom scouterna. Min ledarkompis som jag ville skulle ta mer initiativ, visade sig inte våga det eftersom hon tyckte att jag varit med mycket längre. Det var inte alls min mening att det skulle bli så och när jag hörde, via en annan, att det var så. Då diskuterade vi ihop oss och sedan fungerade det mycket bättre. Det är supersvårt att kliva tillbaka när man samtidigt vill att det ska fungera bra.
Nu säger jag inte att det är på samma sätt för er. Det låter mer som att kollegan är lite oföretagsam. Du får säkert till det bra i alla fall.

iaz sa...

Härligt med lite bebismys och kompisträff =) Förstår att det är kämpigt efter julledigheten. Tycker liksom när man är ledig mer än 4 dagar i sträck så blir det alltid lite mer kämpigt att gå tillbaka till jobbet. Man har liksom fallit ur rutinerna på något sätt =) Men det går ganska fort att komma in i dem igen, faktiskt, när man väl är på plats =) kram

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...